1.

LC-MS/MS-metoden från EU:s referenslaboratorium för marina biotoxiner ska vara referensmetod för detektion av de marina toxiner som anges i avsnitt VII kapitel V punkt 2 c, d och e i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004. Denna metod ska åtminstone detektera följande föreningar:

—   Toxiner som hör till gruppen okadasyra: OA, DTX1, DTX2 och DTX3, inklusive deras estrar.

—   Toxiner som hör till gruppen pectenotoxiner: PTX1 och PTX2.

—   Toxiner som hör till gruppen yessotoxiner: YTX, 45-OH-YTX, homo-YTX och 45-OH-homo-YTX.

—   Toxiner som hör till gruppen azaspiracider: AZA1, AZA2 och AZA3.

2.

Toxiska ekvivalensfaktorer (TEF) ska användas för att beräkna den totala halten toxiska ekvivalenter, enligt Efsas rekommendationer.

3.

Om nya analoger av betydelse för människors hälsa påvisas ska dessa inbegripas i analysen. Toxiska ekvivalensfaktorer (TEF) ska användas för att beräkna den totala halten toxiska ekvivalenter, enligt Efsas rekommendationer.

4.

Andra metoder, till exempel vätskekromatografi-masspektrometri (LC-MS), högtrycksvätskekromatografi (HPLC) med lämplig detektion, immunanalyser och funktionella analyser, såsom fosfatasinhiberingsmetoden, kan användas som alternativ eller komplement till LC-MS/MS-metoden från EU:s referenslaboratorium för marina biotoxiner om följande villkor är uppfyllda:

1.

För att ge medlemsstaterna möjlighet att anpassa sina metoder till LC-MS/MS-metoden som definieras i punkt A.1 i detta kapitel kan en rad förfaranden för bioassay på möss, som skiljer sig åt vad gäller provstorlek (hepatopancreas eller hela kroppen) och vad gäller de lösningsmedel som använts för extraktion och rening, användas till och med den 31 december 2014 för detektion av de marina toxiner som anges i avsnitt VII kapitel V punkt 2 c, d och e i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004.

2.

Känslighet och selektivitet beror på vilket lösningsmedel som används för extraktion och rening, vilket bör beaktas när det bestäms vilken metod som ska användas så att samtliga toxiner omfattas.

3.

En enda bioassay på möss med acetonextraktion kan användas för detektion av okadasyra, dinophysistoxiner, azaspiracider, pectenotoxiner och yessotoxiner. Denna bioassay kan vid behov kompletteras med vätske-vätskeextraktion med etylacetat/vatten eller diklormetan/vatten för att avlägsna eventuella interferenser.

4.

Tre möss ska användas för varje test. Om två av de tre mössen dör inom 24 timmar efter det att de injicerats med extrakt motsvarande 5 g hepatopancreas eller 25 g helkroppssubstans ska det anses vara en indikation på att ett eller flera av de toxiner som anges i avsnitt VII kapitel V punkt 2 c, d och e i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 förekommer i halter som överstiger de fastställda gränsvärdena.

5.

En bioassay på möss med acetonextraktion följt av vätske-vätskeextraktion med dietyleter kan användas för detektion av okadasyra, dinophysistoxiner, pectenotoxiner och azaspiracider, men den kan inte användas för detektion av yessotoxiner eftersom det kan förekomma förluster av dessa toxiner under separationen. Tre möss ska användas för varje test. Om två av de tre mössen dör inom 24 timmar efter det att de injicerats med extrakt motsvarande 5 g hepatopancreas eller 25 g helkroppssubstans ska det anses vara en indikation på att okadasyra, dinophysistoxiner, pectenotoxiner och azaspiracider förekommer i halter som överstiger de gränsvärden som anges i avsnitt VII kapitel V punkt 2 c och e i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004.

6.

Bioassay på råttor kan användas för detektion av okadasyra, dinophysistoxiner och azaspiracider. Tre råttor ska användas för varje test. Om någon av de tre råttorna reagerar med diarré ska det anses vara en indikation på att okadasyra, dinophysistoxiner och azaspiracider förekommer i halter som överstiger de gränsvärden som anges i avsnitt VII kapitel V punkt 2 c och e i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004.