6.2.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 32/37

(1)

Genom en skrivelse av den 23 juni 2003 anmälde Frankrikes ständiga representation vid Europeiska unionen, i enlighet med artikel 88.3 i fördraget, ett stöd som Frankrike planerade att bevilja producenter och återförsäljare av likörvinerna Pineau des Charentes, Floc de Gascogne, Pommeau de Normandie och Macvin du Jura. Kompletterande information skickades in genom skrivelser av den 9 augusti, den 24 och 28 november 2003 och den 17 och 24 februari 2004.

(2)

Genom en skrivelse av den 20 april 2004 meddelade kommissionen Frankrike sin avsikt att inleda förfarandet i artikel 88.2 i fördraget.

(3)

Kommissionens beslut att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på åtgärden i fråga.

(4)

Kommissionen har inte mottagit några synpunkter på stödet.

(5)

I en skrivelse av den 11 juni 2004, diarieförd den 14 juni 2004, skickade Frankrike in sina synpunkter till kommissionen.

(6)

De anmälda stöden bygger på de stöd som tidigare anmälts och som godkänts av kommissionen inom ramen för de statliga stöden nr N 703/95 (3) och N 327/98 (4). De avser reklam och marknadsföring, program för forskning och försök, tekniskt stöd samt åtgärder för att uppmuntra kvalitetsproduktion.

(7)

Kommissionens beslut om det statliga stödet nr N 703/95 har upphävts genom en dom i Europeiska gemenskapernas domstol.

(8)

I fråga om stöden N 703/95 och 327/98, som ursprungligen planerades för en period på fem år från och med 1995/1996, har sju delutbetalningar gjorts, av vilka den sista täckte perioden maj 2001 till april 2002. På grund av de budgetrestriktioner som regeringen infört är anslaget för den sista delutbetalningen fortfarande låst. Slutdatumet för det tidigare stödets giltighet flyttades fram till den 30 april 2002.

(9)

I fråga om de produkter för vilka det nya stödet beviljas finns det några förändringar jämfört med det tidigare stödet. Ett exempel är att näringsidkarna inom sektorn för eaux-de-vie (Armagnac, Calvados, Cognac) inte begärde att stödet skulle förlängas. Därför beslöt de franska myndigheterna att stödet enbart skulle kunna beviljas för likörviner med kontrollerad ursprungsbeteckning (AOC).

(10)

För samtliga berörda branschorganisationer och samtliga nedan beskrivna stöd finns det under en femårsperiod en budget på sammanlagt 12 000 000 euro, med följande fördelning: Pineau des Charentes, 9 360 000 euro; Floc de Gascogne, 2 040 000 euro; Pommeau de Normandie, 360 000 euro och Macvin du Jura, 240 000 euro.

(11)

Programmen för forskning och försök, det tekniska stödet och åtgärderna för att uppmuntra kvalitetsproduktion finansieras uteslutande med statliga medel. Insatserna för reklam och marknadsföring finansieras dels av staten, dels av de berörda branschorganisationerna med hjälp av medlemmarnas ”frivilliga obligatoriska avgifter” (nedan kallade ”CVO-avgifter”). Staten finansierar högst 50 % av kostnaderna för reklam inom EU.

(12)

CVO-avgifterna tas ut på de volymer likörviner AOC som säljs av det berörda områdets vinodlare, destillatörer, återförsäljare och grossister.

(13)

För Pineau de Charente uppgick medlemsavgiften år 2002 till 12,96 euro/hl; för Floc de Gascogne var den 0,25 euro/hl; för Pommeau de Normandie 30,79 euro/hl; och för Macvin de Jura 2,75 euro/hl.

(14)

De franska myndigheterna förklarade att programmen på det här området skulle genomföras på vissa marknader inom Europeiska unionen, inklusive Frankrike, och på marknader i tredjeländer. Syftet med reklamen var att öka kunskapen om likörvinerna och göra konsumenterna mer intresserade av att köpa dessa viner, dock utan att göra reklam för ett visst företag och dess produkter. Alla berörda produkter har en skyddad ursprungsbeteckning: Pineau des Charentes, Floc de Gascogne, Pommeau de Normandie och Macvin du Jura.

(15)

Åtgärderna gynnar samtliga organiserade producenter av likörviner eftersom dessa enligt de franska myndigheterna inte på egen hand skulle kunna genomföra en sådan här satsning på att öka försäljningen av sina produkter.

(16)

I reklamkampanjerna kommer man att vara mycket noga med att se till att konsumenterna inte avråds från att köpa produkter från andra medlemsstater och att det inte talas i nedsättande ordalag om sådana produkter.

(17)

Det kommer att handla om reklam-, informations och kommunikationskampanjer av olika slag, t.ex. reklam i media, PR-material och reklamkampanjer på olika försäljningsställen. Det kommer också att röra sig om PR-arrangemang, mässor och utställningar, seminarier, broschyrer och informationsmaterial, samt en utvärdering av hur kampanjen uppfattades och vilka resultat den gav.

(18)

De franska myndigheterna utlovade en presentation av allt reklammaterial som skulle användas i kampanjerna.

(19)

Stöden kommer att uppgå till högst 50 % av kostnaderna för kampanjer inom Europeiska unionen, inklusive Frankrike, och till 80 % av kostnaderna för kampanjer i tredjeländer.

(20)

I euro innebär detta följande belopp:

(21)

Enligt de franska myndigheterna skall stödet för forskning och försök gå till all forskning som är av generell art och som gagnar hela sektorn.

(22)

För Pineau des Charentes: mikrobiologi, bakteriella förändringar och konsekvenser (vilket innebär att man identifierar orsakerna till att mjölksyrebakterier utvecklas, att man förfinar kontamineringstest och kurativa tekniker); åldringsmekanismer (att identifiera karakteristiska analyskriterier för oxidering, samt påvisa de bakomliggande faktorerna); att bygga upp en analytisk databas (allmänna analyser – vinifierbar alkoholhalt, socker, pH, eventuell kemisk eller bakteriell kontaminering, metaller, katjoner, flyktiga ämnen, resthalter av växtskyddsmedel).

(23)

För Floc de Gascogne: studier i fråga om druvsorter och druvblandningar, i syfte att optimera harmoniseringen i druvblandningarna för att få ett friskare och fruktigare vin (strävan efter höga sockerhalter, levande och intensiv färg och en konsekvent total syrahalt); studier om vilka sorter av Armagnac som går att använda för att framställa Floc de Gascogne (analytisk uppföljning – halter av koppar, etanol, etylacetat och alkohol, samt för förbättra de sorter av Armagnac som används); studier för att få fram typer av Floc de Gascogne som är avsedda att konsumeras vid vissa särskilda tillfällen, kvantitativa och kvalitativa test, bevarande.

(24)

För Macvin du Jura: teknisk utveckling (övervakning av hur olika grupper av druvsorter i Jura mognar, i syfte att kunna fastställa mognadsgraden och vilka druvsorter som är lämpligast för att framställa Macvin du Jura); gallring och klassificering av vinodlingarna; kvalitet på musten och i pressningen, dvs. hur vinets aromatiska kvaliteter påverkas av framställningsmetoderna som bl.a. innebär tillsats av enzymer och att skalen får ligga kvar och laka ur i musten vid låg temperatur; hur vinet påverkas av att SO2 tillsätts när de skal som sjunkit till botten rörs om; klarning och behandling inför buteljeringen (jämförelse mellan olika metoder för att få fram och bevara ett klart vin efter buteljeringen).

(25)

Denna forskning kommer att finansieras till 100 %. Den preliminära fördelningen av stödet för de fem åren är följande, inklusive ITK-kostnader och bibliografiska kostnader, samt kostnader för spridning av resultaten till samtliga aktörer: Pineau des Charentes: 912 600 euro; Floc de Gascogne: 118 000 euro; Macvin du Jura: 65 000 euro.

(26)

Enligt de franska myndigheterna kommer det tekniska stödet att i första hand bestå av teknisk utbildning som syftar till bättre produktionsprocesser på alla nivåer (primärproduktion, vinifiering, provning) samt kunskapsspridning.

(27)

Dessa åtgärder kommer att finansieras upp till 100 %, dock inte över det tak som nämns ovan. Under de fem åren kommer stödet preliminärt att fördelas på följande sätt: Pineau des Charentes: 280 800 euro; Floc de Gascogne: 169 000 euro.

(28)

Enligt planerna kommer stöd för kvalitetsprodukter att beviljas för Pineau des Charentes och Floc de Gascogne. Det rör sig om följande åtgärder: HACCP och spårbarhet (utarbetande och spridning av ett referensunderlag som uppfyller tekniska och lagstadgade krav); tekniska och ekonomiska studier för att uppmuntra satsningar på kvalitet.

(29)

Under de fem åren kommer stödet preliminärt att fördelas på följande sätt: Pineau des Charentes: 210 600 euro; Floc de Gascogne: 50 500 euro.

(30)

När det gäller det planerade stödets art, samt villkoren för och finansieringen av det, visade den preliminära granskningen att det i grunden inte fanns någon anledning att ifrågasätta stöden, även om kommissionen i fråga om stödet för reklam krävde garantier från Frankrike om att produkternas nationella ursprung aldrig skulle komma i första hand.

(31)

Kommissionen inledde förfarandet i artikel 88.2 i fördraget eftersom det fanns frågetecken kring huruvida stöden var förenliga med gemenskapslagstiftningen, särskilt artikel 90 i fördraget.

(32)

I detta sammanhang bör det påpekas att kommissionens beslut om det statliga stödet nr N 703/95, som förlängs genom den nu anmälda åtgärden, upphävdes av EG-domstolen (5).

(33)

I sin dom erinrar domstolen om att den franska regeringen under 1992 och 1993 (6) införde en differentierad beskattning av likörviner respektive naturligt söta viner. Detta innebar att punktskatten på likörviner från och med den 1 juli 1993 uppgick till 1 400 FRF (7) per hektoliter, och på naturligt söta viner till 350 FRF per hektoliter.

(34)

Under åren 1993/1994 vägrade vissa franska producenter att betala den höjda punktskatten på likörviner. När den här ”skattestrejken” upphörde i juni 2004 motiverade ordföranden i det nationella förbundet för producenter av likörviner AOC detta med att den franska regeringen planerade att ge de franska producenterna en kompensation för skillnaden i beskattning, dels genom en årlig kompensation, dels genom en särskild kompensation för perioden 1994-1997.

(35)

Portvinsexportörernas organisation (Associação dos Exportadores de Vinho do Porto), nedan kallad ”AEVP”, skickade 1995 in två klagomål till kommissionen. AEVP hävdade att det fanns en koppling mellan den differentierade beskattningen på likörviner och naturligt söta viner å ena sidan, och å andra sidan de stöd som betalades ut till franska producenter av likörviner. Enligt AEVP var syftet med stöden att ge de franska producenterna av likörviner kompensation för den högre beskattningen, vilket fick till resultat att det endast var de utländska producenterna av likörviner som i själva verket behövde betala den högre skatten. Denna diskriminerande beskattning skulle således strida mot artikel 95 i fördraget (numera artikel 90).

(36)

Domstolen konstaterade att en del av stöden faktiskt verkade gynna en viss kategori producenter, nämligen i första hand franska producenter av likörviner som missgynnades av beskattningen. Om det dessutom fanns en koppling mellan beskattningen och de planerade stöden skulle detta innebära stora svårigheter i fråga om att bedöma huruvida stöden var förenliga med fördraget.

(37)

Domstolen menade att det under dessa förhållanden endast fanns en möjlighet för kommissionen att granska de frågor som togs upp i AEVP:s klagomål, nämligen att inleda förfarandet i artikel 93.2 i fördraget (numera artikel 88.2).

(38)

När det gäller kommissionens beslut konstaterade domstolen dessutom att det fanns brister i motiveringen. Det fanns ingen förklaring till varför kommissionen hade dragit slutsatsen att det inte fanns någon grund för AEVP:s klagomål i fråga om överträdelse av artikel 95 i fördraget (numera artikel 90).

(39)

Domstolen ansåg därför att beslutet stred mot EU-lagstiftningen, dels på grund av att förfarandet i artikel 93.2 i fördraget (numera artikel 88.2) inte hade inletts, dels på grund av att skyldigheten att ge en motivering i enlighet med artikel 190 i fördraget (numera artikel 253) inte hade iakttagits.

(40)

Efter denna dom ansåg kommissionen att en grundlig granskning på grundval av artikel 90 i fördraget var ofrånkomlig i fråga om åtgärden, som ju är en förlängning av de stöd som godkändes i det beslut som sedan upphävdes av domstolen.

(41)

Inom ramen för den preliminära granskningen av åtgärden ställde kommissionen ett antal frågor till Frankrike för att få klarhet i huruvida det statliga stödet i fråga i själva verket inte innebar att de franska producenterna av likörvin var ensamma om att inte behöva betala hela den skatt som föreskrivs artikel 402a i den franska skattelagstiftningen (code général des impôts).

(42)

I sina svar under denna första fas underströk Frankrike att det tidigare inte funnits och i dagsläget inte heller fanns någon koppling mellan de planerade stöden och punktskatterna.

(43)

Frankrike anser att stödet (2,4 miljoner euro per år, 12 miljoner euro under en femårsperiod) inte på något sätt kan jämföras med de belopp som sektorn genererar i form av punktskatter. De 150 000 hl likörvin AOC som säljs skulle, med en punktskatt på 214 euro/hl, generera mer än 32 miljoner euro per år i skatteintäkter.

(44)

Denna särskilda skatt på likörviner, 214 euro/hl jämfört med 54 euro/hl på naturligt söta viner, innebär att skatten på likörviner är 24 miljoner euro högre. Frankrike framhåller att detta belopp inte heller kan jämföras med de belopp som de planerade stöden uppgår till.

(45)

Enligt Frankrike har det aldrig funnits någon bestämmelse om att de skatteintäkter som genereras genom artikel 402a i den franska skattelagstiftningen skulle användas för åtgärder som gynnar de franska producenterna av likörviner. Under perioden 1 januari 1995–31 december 2000 överfördes skatteintäkterna till en särskild fond (”fonds de solidarité vieillesse”). Under perioden 1 januari 2001–31 december 2003 användes pengarna via en fond som finansierar arbetstidsförkortningar. Från och med den 1 januari 2004 går skatteintäkterna till den allmänna statsbudgeten.

(46)

Efter att ha gått igenom den här informationen ansåg kommissionen emellertid att de nya uppgifterna inte var av sådan art att alla tvivel kategoriskt kunde avfärdas i fråga om en eventuell koppling mellan skatten och stödet.

(47)

Det fanns visserligen inte något direkt samband mellan stödet (2,4 miljoner euro) och punktskatteintäkterna på likörviner (32 miljoner euro), eller mellan stödet (2,4 miljoner euro) och de högre punktskatterna på likörviner jämfört med naturligt söta viner (24 miljoner euro), men kommissionen ansåg inte att detta på ett tillfredsställande sätt kunde styrka att det inte fanns någon koppling mellan skatten och stödet. Man kunde således på det här stadiet i förfarandet inte utesluta att stödet åtminstone delvis skulle kunna vara ett sätt att ge de franska producenterna av likörviner en ersättning, dvs. en kompensation som övriga producenter i EU inte kunde få.

(48)

Kommissionen ansåg också att det var nödvändigt att beakta domstolens synpunkter och ge berörda tredje parter en möjlighet att framföra sina synpunkter i fråga om en eventuell överträdelse av artikel 90 i fördraget.

(49)

I sitt beslut att inleda förfarandet i artikel 88.2 i fördraget bad kommissionen därför Frankrike att inkomma med ytterligare information och siffror till stöd för sina argument.

(50)

I första hand ombads Frankrike att precisera huruvida det redan tidigare hade funnits utfästelser från statens sida att bevilja de franska producenterna av likörvin en ersättning eller en kompensation, om än partiell, för de effekter som uppstod när skatten infördes 1993.

(51)

Kommissionen bad också Frankrike att redovisa siffror på dels de intäkter som skatten på likörviner genererade i fråga om franska viner respektive importerade viner, dels vilka belopp det rörde sig om per vinkategori (franska viner eller viner från andra EU-länder).

(52)

Efter att ha konstaterat att Pineau de Charentes är vida överlägset i fråga om utbetalning av de anmälda stöden (78 %), följt av Floc de Gascogne (17 %), Pommeau de Normandie (3 %) och Macvin du Jura (2 %), bad kommissionen Frankrike att förklara om det för respektive vinsort fanns ett samband mellan dessa procentandelar och statens intäkter i form av skatt på likörviner.

(53)

Eftersom stöden är koncentrerade till satsningar på reklam ombads Frankrike att förklara huruvida denna inriktning är representativ för den franska statens prioritering beträffande andra jordbruksprodukter, särskilt kvalitetsprodukter.

(54)

Kommissionen bad Frankrike att redovisa budgeten för de stöd som avsåg reklamkampanjer i Frankrike för var och en av de fyra vinsorterna.

(55)

När det gäller finansieringen av stöden ombads Frankrike också att redogöra för en eventuell koppling mellan de resurser som å ena sidan genereras genom de ”frivilliga obligatoriska avgifterna” och de resurser som å andra sidan kommer från den nationella budgeten.

(56)

Genom en skrivelse av den 10 januari 2005 lämnade Frankrike följande information och kommentarer:

(57)

I fråga om reklamkampanjer (se skäl (28)) garanterade de franska myndigheterna att reklamen inte skulle fokusera på att likörvinerna kom från Frankrike.

(58)

Beträffande kopplingen mellan skatten på likörviner och stöden underströk Frankrike än en gång att det inte fanns något samband mellan skatteintäkterna och de stöd som betalades ut från den statliga budgeten. Skatteintäkterna, inklusive de som kommer från likörviner, går till statens allmänna budget. Enligt Frankrike är olika myndigheter helt oberoende när de fattar beslut i fråga om stöd till vissa branscher. I det här fallet är syftet med stöden att avhjälpa vissa strukturella nackdelar, t.ex. att konsumenterna har dålig kunskap om dessa viner, att företagen är små och utspridda och att de inte har resurser att befästa sin ställning på marknaden.

(59)

Frankrike bekräftade att det inte finns någonting i den franska lagstiftningen som medger en kompensation för de punktskatter som producenterna av likörviner betalar in (se skäl (49)).

(60)

Beträffande de skatteintäkter som genereras genom försäljning av franska respektive importerade likörviner (se skäl (50)) förklarade Frankrike först att man med hjälp av skattestatistiken (som utarbetas på grundval av hur hög skatten här) inte kan göra åtskillnad mellan franska respektive importerade produkter.

(61)

Siffrorna för år 2003 visar att skatteintäkterna på naturligt söta viner och likörviner, oberoende av ursprung, uppgick till 142,5 miljoner euro, med följande fördelning: 25,2 miljoner euro kom från naturligt söta viner med en skatt på 54 euro/hl, vilket motsvarar en volym på 467 000 hl; 117,3 miljoner euro kom från likörviner med en skatt på 214 euro/hl, vilket motsvarar en volym på 548 000 hl.

(62)

Beträffande likörvinerna kan man med hjälp av skördedeklarationerna särskilja den franska produktionen av dessa viner. Den uppgick till 94 477 hl Pineau des Charentes, 2 091 hl Macvin du Jura, 5 680 hl Pommeau och 6 057 hl Floc de Gascogne.

(63)

Frankrike redovisade följande tabell som visar fördelningen av stöden och produktionen av de olika likörvinerna (se skäl (51)).

(64)

Frankrike konstaterade att respektive likörvins procentandelar i fråga om produktion respektive stöd ligger nära varandra, dock utan att helt och hållet sammanfalla. Frankrike påpekar att det är branschföreträdarna som kommit överens om den här fördelningen, och att detta inte är något som myndigheterna har ålagt dem.

(65)

När det gäller kommissionens fråga om budgeten för reklamkampanjer (se skäl) redovisade Frankrike siffror som visar att dessa belopp, särskilt i fråga om kvalitetsviner fso, uppgick till mellan 50 och 74 % av den totala budgeten för samtliga vintyper.

(66)

Frankrike redovisade siffror som visar hur stor andel av budgeten som gick till reklamkampanjer som genomfördes i Frankrike. Hela branschen var överens om att den här fördelningen inte skulle ändras om de nya stöden godkändes.

(67)

I fråga om en eventuell koppling mellan de resurser som kommer från CVO-avgifterna respektive den statliga budgeten har Frankrike redovisat följande tabell:

(68)

De intäkter som skulle gå till reklam har inte dragits av från de belopp som kom in genom de ”frivilliga obligatoriska avgifterna”. Aktörerna kan också skaffa sig resurser på andra sätt, t.ex. genom att tillhandahålla tjänster eller sälja PR-material. Frankrike bekräftade att reklamkampanjerna skulle finansieras privat till minst 50 % av de stödberättigande kostnaderna.

(69)

För att kunna jämföra de planerade stöden och de skatteintäkter som skulle komma från de volymer som skördas (8) redovisade Frankrike följande siffror:

(70)

Frankrike framhåller att denna tabell är särskilt signifikativ, eftersom det inte finns något kvantitativt samband som visar att syftet med stöden var att ge en kompensation för punktskatterna.

(71)

Enligt artikel 87.1 i fördraget är, om inte annat föreskrivs i fördraget, stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(72)

Om artikel 87.1 i fördraget skall kunna tillämpas måste emellertid följande fyra villkor vara uppfyllda: (1) åtgärden i fråga måste finansieras av staten eller med statliga medel, (2) den måste på ett selektivt sätt rikta sig till vissa företag eller produktionssektorer, (3) den måste ge de stödmottagande företagen en ekonomisk fördel, (4) den måste påverka handeln inom gemenskapen, och den måste snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen.

(73)

I det här fallet anser kommissionen att dessa villkor är uppfyllda. Detta innebär följande:

(74)

Programmen för forskning, det tekniska stödet och åtgärderna för att uppmuntra kvalitetsproduktion finansieras uteslutande med statliga medel.

(75)

Däremot finansieras marknadsföringen och reklamen delvis av staten och delvis (minst 50 %) av de berörda branschorganisationerna, via de ”frivilliga obligatoriska avgifter” som medlemmarna betalar in.

(76)

På grundval av vad som sagts ovan anser kommissionen att budgeten för marknadsföring och reklam i sin helhet utgörs av statliga medel.

(77)

Enligt kommissionens gängse praxis anses sådana obligatoriska avgifter som används för att finansiera olika former av stöd vara skatteliknande avgifter. Om det är staten som ålägger företagen att betala dessa avgifter, eller om avgifterna slussas vidare via ett statligt organ, rör det sig således om statliga resurser.

(78)

I det här fallet är det den franska regeringen som gjorde avgifterna obligatoriska, inom ramen för en utvidgning av en överenskommelse i branschen. Detta gjordes genom ett beslut som publicerades i Republiken Frankrikes officiella tidning. För att avgifterna skulle få full effekt krävdes det alltså ett statligt ingripande.

(79)

När man bedömer huruvida en åtgärd utgör statligt stöd eller inte skall man enligt EG-domstolens praxis också undersöka huruvida åtgärden i fråga verkligen kan tillskrivas staten  (9). I det här sammanhanget innehåller praxis under senare tid (10) vissa relevanta inslag.

(80)

Domstolen har klargjort att vissa åtgärder som branschorganisationer finansierar via avgifter som de tar ut av sina medlemmar inte skall omfattas av artikel 87.1 i fördraget. Skälen till detta är följande: (a) avgifterna gick obligatoriskt till att finansiera åtgärden i fråga; (b) organisationen eller statsmakterna kunde aldrig fritt disponera dessa resurser; (c) åtgärden i fråga kunde tillskrivas endast medlemmarna i branschorganisationen, och den ingick inte en statlig politik (…).

(81)

Om staten enbart agerar som förmedlare och aldrig ingriper i branschens verksamhet, och om den dessutom aldrig kan använda sig av de resurser som mobiliseras eftersom dessa obligatoriskt går till att finansiera åtgärderna i fråga, tycks denna rättspraxis innebära att kriteriet om att staten kan tillskrivas åtgärden i fråga inte är uppfyllt. I ett sådant fall behöver således åtgärderna inte nödvändigtvis anses utgöra statliga stöd.

(82)

I det här fallet är emellertid kriterierna i Pearl-domen inte uppfyllda. Det faktum att staten finansierar 50 % av kostnaderna för marknadsföring och reklam visar klart att detta är en statlig politik och att de medel som används i finansieringen i sin helhet måste betraktats som offentliga medel som används för åtgärder som kan tillskrivas staten.

(83)

Åtgärderna är selektiva, eftersom de enbart gynnar franska producenter av likörviner.

(84)

Producenterna av likörviner får en ekonomisk fördel i form av finansiering av vissa verksamheter (forskningsprojekt, tekniskt stöd, utveckling av kvalitetsprodukter, marknadsföring och reklam). Detta innebär en konkurrensfördel för stödmottagarna. Om ett statligt stöd leder till att ett företag får en konkurrensfördel innebär detta enligt EG-domstolens rättspraxis att konkurrensen snedvrids gentemot andra företag som inte får samma stöd (11).

(85)

Dessa stödåtgärder tycks påverka handeln mellan medlemsstaterna så till vida att de gynnar den nationella produktionen på bekostnad av andra medlemsstaters produktion. Vinsektorn är extremt konkurrensutsatt på EU-nivå, och det är just därför som det finns en gemensam organisation av marknaderna inom sektorn.

(86)

Detta framgår av följande tabell som visar handeln med vin i EU och i Frankrike under åren 2001, 2002 och 2003 (12).

(87)

Vissa planerade åtgärder skall genomföras utanför EU. Med tanke på att de marknader där EU-aktörerna är verksamma är så nära kopplade till varandra kan det inte uteslutas att ett stöd kan snedvrida konkurrensen inom EU i och med att det ger vissa aktörer en konkurrensfördel (13), trots att stödet är avsett för produkter som exporteras utanför EU (14).

(88)

Mot bakgrund av vad som sagts ovan omfattas åtgärderna i fråga av artikel 87.1 i fördraget, och de kan endast anses förenliga med fördraget om något av undantagen kan åberopas.

(89)

Det enda undantag som är tänkbart i detta fall är undantaget i artikel 87.3 c, där det anges att stöd för att underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner kan anses vara förenligt med den gemensamma marknaden, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(90)

För att detta undantag skall kunna åberopas måste stöden i fråga vara förenliga med lagstiftningen om statliga stöd. Kommissionen prövar i första hand om det går att tillämpa förordning (EG) nr 1/2004 av den 23 december 2003 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion, bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter (15). Om så inte är fallet prövar kommissionen om det går att tillämpa någon annan rättslig grund, t.ex. gemenskapens riktlinjer.

(91)

Eftersom de planerade stöden inte är begränsade till små och medelstora företag kan förordning (EG) nr 1/2004 inte tillämpas. I sin bedömning grundade sig därför kommissionen på följande bestämmelser: (a) gemenskapens riktlinjer för statliga stöd inom jordbrukssektorn (16) (nedan kallade ”jordbruksriktlinjerna”); (b) gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till reklam för produkter som omfattas av bilaga I till EG-fördraget och vissa produkter som inte omfattas av bilaga I till fördraget (17) (nedan kallade ”reklamriktlinjerna”) och (c) gemenskapens regler för statliga stöd till forskning och utveckling (18) (nedan kallade ”FoU-reglerna”).

(92)

Eftersom de planerade stöden åtminstone delvis skulle finansieras genom obligatoriska avgifter som kunde jämställas med skatteliknande avgifter, gjorde kommissionen också en bedömning av finansieringen.

(93)

Gemenskapens riktlinjer för statliga stöd för reklam för produkter som omfattas av bilaga I till fördraget (19) (nedan kallade ”reklamriktlinjerna”) innehåller negativa och positiva kriterier som alla nationella stöd måste uppfylla. Enligt punkterna 16-30 i riktlinjerna får reklamen inte bryta mot artikel 28 i fördraget eller mot gemenskapens sekundärlagstiftning, och den får inte heller lyfta fram enskilda företag.

(94)

De franska myndigheterna förklarade att åtgärderna inte skulle gynna enskilda företag, att reklamen inte skulle misskreditera andra EU-produkter, och att det nationella ursprunget inte skulle framhävas i jämförelser som skulle kunna missgynna andra produkter.

(95)

Ett omnämnande av det nationella ursprunget måste vara sekundärt i förhållande till huvudbudskapet till konsumenterna, och det får inte vara det viktigaste skälet till att konsumenterna får rådet att köpa produkten. I det här fallet är det viktigt att det franska ursprunget inte är det viktigaste budskapet i de kampanjer som genomförs i Frankrike.

(96)

Tack vare de exempel som de franska myndigheterna skickat in och Frankrikes uttryckliga utfästelser, kan man dra slutsatsen att det franska ursprunget inte sätts i förgrunden och att ett omnämnande av detta ursprung kommer att bli sekundärt i förhållande till huvudbudskapet.

(97)

När det gäller de positiva kriterierna, enligt punkterna 31-33 i reklamriktlinjerna, måste produkterna i en reklamkampanj uppfylla åtminstone ett av följande villkor: det måste röra sig om överskottsprodukter, underutnyttjade arter, nyproduktion eller ersättningsprodukter som ännu inte produceras i överskott, utveckling av vissa regioner, utveckling av små eller medelstora företag eller högkvalitativa produkter, inklusive ekologiska produkter.

(98)

De franska myndigheterna förklarade att syftet med åtgärderna var att utveckla de berörda regionerna, vilket skulle ske genom att skapa bättre avsättningsmöjligheter för deras typiska produkter. Det var nödvändigt att stödja de små och medelstora företagen i områdena i fråga. De företag som producerar dessa viner är nästan alltid småföretag. De har få anställda, och det rör sig ofta om familjeföretag. Syftet med stödet var också att satsa på kvalitetsprodukter (AOC-viner).

(99)

När det gäller stöd för reklam för jordbruksprodukter med en skyddad ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning som registrerats på EU-nivå (20), granskar kommissionen att alla producenter av produkter med skyddad ursprungsbeteckning har samma rätt att få stöd. Syftet med denna granskning är att se till att stöden inte bara går till vissa producenter. Detta innebär att det är AOC-märkningen som måste användas i reklamen och inte vilken logotyp eller etikett som helst, såvida inte alla producenter har rätt att använda en sådan. Om stöden av praktiska skäl betalas ut till en producentsammanslutning kräver kommissionen uttryckliga försäkringar om att stöden verkligen kommer att betalas ut till alla producenter, även till dem som inte är medlemmar i sammanslutningen.

(100)

De franska myndigheterna garanterade att stöden för de åtgärder som genomförs kollektivt skulle betalas ut till alla producenter av produkter som förekommer i reklamen, utan diskriminering, samt till aktörer i försäljningsledet.

(101)

I fråga om det tak som föreskrivs i punkt 60 i riktlinjerna kan upp till 50 % av reklamkostnaderna finansieras med statliga resurser. Resten måste de stödmottagande branschorganisationerna själva stå för.

(102)

De franska myndigheterna garanterade att den offentliga finansieringen skulle begränsas till 50 % av kostnaderna för kampanjer inom EU. Resten skulle således de stödmottagande aktörerna själva bidra med.

(103)

Reklamkampanjer utanför EU skulle kunna finansieras med upp till 80 %. Detta ligger helt i linje med kommissionens praxis (21) i fråga om producenternas deltagande i den här typen av åtgärder, vilket särskilt framgår av rådets förordning (EG) nr 2702/1999 av den 14 december 1999 om informations- och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter i tredje land (22), i vilken frågan om medfinansiering tas upp. När det gäller åtgärder som gemenskapen genomför i tredjeländer föreskrivs det i artikel 9 i den förordningen att de organisationer som lämnar in förslag själva skall stå för en del av finansieringen av PR, marknadsföring och reklam för jordbruksprodukter och livsmedel. I fråga om åtgärder som pågår i minst två år skall organisationerna själva i regel stå för 20 % av kostnaderna, gemenskapen för högst 60 % och medlemsstaterna för 20 %. Att stödmottagarna själva skall finansiera minst 20 % av kostnaderna förefaller således rimligt, med tanke på att en snedvridning av konkurrensen gentemot andra EU-produkter måste undvikas.

(104)

För att visa att deras garantier håller gav de franska myndigheterna kommissionen några exempel på vilka typer av marknadsföring och reklam som finansieras genom det anmälda stödet.

(105)

Kommissionen kunde då konstatera att stöden i fråga uppfyller kraven i gemenskapslagstiftningen.

(106)

När det gäller stöd för forskning och försök samt för spridning av resultat, sägs det i punkt 17 i jordbruksriktlinjerna att stöd för forskning och utveckling skall granskas på grundval av kriterierna i gemenskapsramarna för statligt stöd till forskning och utveckling (23). I dessa ramar sägs det att stöd på upp till 100 % är förenliga med den gemensamma marknaden, även om FoU-verksamheterna bedrivs av enskilda företag, under förutsättning att fyra villkor är uppfyllda:

(107)

De franska myndigheterna garanterade att följande villkor skulle uppfyllas:

(108)

Kommissionen kunde konstatera att stöden i fråga uppfyller kraven i gemenskapslagstiftningen.

(109)

Om stöden på objektivt fastställda villkor är tillgängliga för alla stödberättigade personer inom det berörda området, är stöd av det här slaget, enligt punkt 14 i jordbruksriktlinjerna, tillåtna under förutsättning att det totala stödbeloppet under en treårsperiod inte överskrider 100 000 euro per stödmottagare. Stödnivån kan då vara upp till 100 % eller, om det är fråga om små och medelstora företag, 50 % av de stödberättigande kostnaderna (beroende på vilket belopp som är högst). De franska myndigheterna har åtagit sig att uppfylla dessa villkor.

(110)

Kommissionen kunde konstatera att stöden i fråga uppfyller kraven i gemenskapslagstiftningen.

(111)

Enligt punkt 13 i jordbruksriktlinjerna är stöd av de här slaget tillåtna, med en stödnivå på upp till 100 % eller, om det är fråga om små och medelstora företag, upp till 50 % av de stödberättigande kostnaderna (beroende på vilket belopp som är högst), under förutsättning att stöden är tillgängliga för alla stödberättigade personer inom det berörda området och om de beviljas på objektivt fastställda villkor, samt under förutsättning att det totala stödbeloppet under en treårsperiod inte överskrider 100 000 euro per stödmottagare. De franska myndigheterna har åtagit sig att uppfylla dessa villkor.

(112)

Kommissionen kunde konstatera att stöden i fråga uppfyller kraven i gemenskapslagstiftningen.

(113)

I enlighet med domstolens rättspraxis (25) anser kommissionen normalt att en finansiering av stöd genom obligatoriska avgifter kan inverka på stödet genom en skyddseffekt som går längre än själva stödet. De aktuella avgifterna (CVO) utgör otvivelaktigt obligatoriska avgifter. Kommissionen anser att en följd av denna rättspraxis är att stöd inte får finansieras genom skatteliknande avgifter som också belastar produkter som importeras från andra medlemsstater.

(114)

CVO-avgifterna tas ut på de volymer likörvin AOC som säljs av det berörda områdets vinodlare, destillatörer, återförsäljare och grossister. De franska myndigheterna förklarade också att de obligatoriska avgifterna, till skillnad från sådana skatter som enligt gemenskapens direktiv tas ut på alkohol och alkoholhaltiga drycker, per definition endast belastar likörviner med de kontrollerade ursprungsbeteckningarna i fråga, dvs. endast produkter från de avgränsade områden som föreskrivs i lagstiftningen, vilket i sin tur innebär att avgifterna inte belastar likörviner från andra medlemsstater.

(115)

I fråga om grossisterna är det ju inte uteslutet att de säljer även importerade produkter. De franska myndigheterna preciserade emellertid att grossisternas obligatoriska avgifter enbart skulle avse de berörda AOC-likörvinerna, dvs. Pineau des Charentes, Floc de Gascogne, Pommeau de Normandie och Macvin du Jura. Alla importerade viner är således undantagna från avgiften.

(116)

Eftersom åtgärden bara avser inhemska likörviner med kontrollerad ursprungsbeteckning kan man dra slutsatsen att importerade produkter inte beskattas.

(117)

När det gäller statliga stöd som finansieras via skatteliknande avgifter har domstolen också ställt upp andra kriterier som kan vara relevanta i det här sammanhanget. I målet Nygard (26) slog domstolen fast att en skatt skall anses utgöra en överträdelse av förbudet mot diskriminering enligt artikel 90 i fördraget om intäkterna särskilt gynnar inhemska beskattade produkter som bearbetas och saluförs på den inhemska marknaden, genom att ge en partiell kompensation för avgifter som belastar dessa och därigenom vara till nackdel för inhemska produkter som exporteras.

(118)

Stöden för marknadsföring och reklam, som är de enda som finansieras via de frivilliga obligatoriska avgifterna, gynnar saluföringsledet och kan därför vara av ett annat intresse för återförsäljare som enbart säljer på export utanför Frankrike eller utanför Europeiska unionen.

(119)

De franska myndigheterna försäkrade emellertid att både den nationella kommittén för Pineau des Charentes och branschkommittén för Floc de Gascogne finansierar reklam- och marknadsföringskampanjer såväl i Frankrike som i Europeiska unionen och i länder utanför unionen. Det är respektive styrelse, där aktörerna i samtliga led är representerade, som fattar beslut och är helt oberoende i dessa frågor.

(120)

Branschorganisationerna för cider respektive Jura-viner har emellertid för närvarande inga planer på att finansiera kampanjer utanför Frankrike. Enligt de franska myndigheterna är det branschorganisationerna själva som har beslutat om den här inriktningen på den inhemska marknaden eftersom man i första hand satsar på att befästa sin ställning på hemmamarknaden, samtidigt som man är medveten om att de här vinerna ännu inte kan sägas vara några storsäljare utomlands. De franska myndigheterna försäkrade att den här inriktningen inte missgynnar någon återförsäljare: försäljningen utanför Frankrike är nämligen marginell, och det finns inga återförsäljare som är specialiserade på export.

(121)

De franska myndigheterna åtog sig att se till att de åtgärder som finansieras med hjälp av branschorganisationernas avgifter inte skulle gynna de exporterade produkterna i mindre utsträckning än de produkter som säljs på den inhemska marknaden.

(122)

Kommissionen noterar detta åtagande och anser att den information som Frankrike har lämnat inte innehåller något som för närvarande skulle kunna tyda på att de exporterade likörvinerna diskrimineras.

(123)

Kommissionen vill emellertid rikta de franska myndigheternas uppmärksamhet mot vad domen i Nygard-målet innebär i fråga om diskriminering mellan exporterade produkter och produkter som säljs på den inhemska marknaden. Domstolen slog bland annat fast att en eventuell diskriminering mellan produkter skulle fastställas i nationell rättspraxis. Därför måste man under en referensperiod göra en ekonomisk jämförelse mellan å ena sidan skatteintäkterna från nationella produkter som säljs på den inhemska marknaden, och å andra sidan de fördelar som dessa produkter är ensamma om att få.

(124)

Ett statligt stöd som genom vissa av sina regler innebär en överträdelse av andra bestämmelser i fördraget kan inte anses vara förenligt med den gemensamma marknaden. I det här fallet granskade kommissionen huruvida det fanns någon grund för AEVP:s klagomål gentemot stöd N 703/95, i fråga om en eventuell överträdelse av artikel 90 i fördraget. Kommissionen kan för övrigt också konstatera att AEVP inte har inkommit några synpunkter inom ramen för det här förfarandet.

(125)

Enligt artikel 90 i fördraget får ingen medlemsstat, direkt eller indirekt, på varor från andra medlemsstater lägga interna skatter eller avgifter, av vilket slag de än är, som är högre än de skatter eller avgifter som direkt eller indirekt läggs på liknande inhemska varor.

(126)

I det här fallet är den franska skatten på likörviner lika hög på franska viner som på viner från andra medlemsstater.

(127)

Den inhemska skatten skulle endast kunna anses vara diskriminerande och strida mot artikel 90 i fördraget om de franska producenterna via stöd som var förbehållna endast dem skulle få en partiell kompensation för den skatt de betalar, vilket också skulle innebära att de utländska producenterna var ensamma om att betala hela skatten.

(128)

Det bör i första hand påpekas att skatter inte ingår i tillämpningsområdet för fördragets bestämmelser om statliga stöd, såvida de inte utgör ett sätt att finansiera ett statligt stöd och därmed också utgör en oskiljaktig del av ett sådant stöd.

(129)

Skatten på likörviner påverkar således inte bedömningen av huruvida de planerade stöden är förenliga med gemenskapslagstiftningen, och därför bör man i detta sammanhang endast göra en bedömning av skatten om det finns en tillräckligt klar koppling mellan skatten och stöden.

(130)

Domstolens dom av den 13 januari 2005 i målet Streekgewest Westelijk Noord-Brabant (27), som för övrigt avkunnades efter det att förfarandet i artikel 88.2 i fördraget hade inletts i fråga om det här ärendet, klargjorde under vilka omständigheter det skall anses finnas en tillräckligt klar koppling mellan en skatt och ett stöd, det vill säga att skatten utgör en oskiljaktig del av stödet.

(131)

För att man skall kunna anse att en skatt eller en del av en skatt utgör en oskiljaktig del av ett stöd, sägs det i skäl 26 i den dom som avses ovan att det i den gällande nationella lagstiftningen måste finnas en bindande koppling i fråga om hur skatteintäkterna används mellan en skatt och ett stöd, dvs. att skatten får direkta effekter på stödet och att den därmed också påverkar bedömningen av huruvida stödet är förenligt med den gemensamma marknaden.

(132)

När det gäller att göra en bedömning av en medlemsstats budget slog domstolen i målet Streekgewest fast att även om det finns ett inslag av kompensation som visar sig i skatte- och stödnivåerna, så är inte denna omständighet i sig själv tillräcklig för att påvisa en bindande koppling mellan en skatt och ett stöd (28).

(133)

I det här fallet framhöll Frankrike att intäkterna från skatten betalas in till statens allmänna budget, och att det inte finns någonting i den nationella lagstiftningen som medger att producenter av likörviner får kompensation för en skatt som de betalar. Kommissionen har inte tillgång till någon information som tyder på motsatsen. Kommissionen konstaterar således att det inte finns någon bindande koppling mellan skatten på likörviner och stöden till producenterna, utan att det för den skull är nödvändigt att påvisa att det inte finns något kvantitativt samband mellan de belopp som skatten genererar och de belopp som betalas ut i form av stöd.

(134)

Kommissionen kan dessutom konstatera att de tabeller som Frankrike redovisat efter det att förfarandet i artikel 88.2. i fördraget inleddes visar att det inte finns något kvantitativt samband mellan skatteintäkterna och stöden.

(135)

Eftersom det inte finns någon tillräckligt klar koppling mellan skatten och de planerade stöden finns det heller ingen anledning att i enlighet med förfarandet i artikel 88 i fördraget undersöka i vilken utsträckning skatten påverkar bedömningen av huruvida de anmälda stöden, i enlighet med artikel 90 i fördraget, är förenliga med den gemensamma marknaden.

(136)

Kommissionen konstaterar således att de stöd som Frankrike planerade att införa omfattas av undantaget i artikel 87.3 c i fördraget. Stöden anses således förenliga med den gemensamma marknaden.