Access to European Union law
<a href="https://eur-lex.europa.eu/content/help/eurlex-content/experimental-features.html" target="_blank">More about the experimental features corner</a>
Choose the experimental features you want to try
EUR-Lex
Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

You are here
Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search

Document 62020CN0536

    Mål C-536/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos Aukščiausiasis Teismas (Litauen) den 22 oktober 2020 – UAB ”Tiketa” mot M.Š., VšĮ ”Baltic Music”

    EUT C 19, 18.1.2021, p. 20–20 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    18.1.2021   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 19/20

    Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos Aukščiausiasis Teismas (Litauen) den 22 oktober 2020 – UAB ”Tiketa” mot M.Š., VšĮ ”Baltic Music”

    (Mål C-536/20)

    (2021/C 19/26)

    Rättegångsspråk: litauiska

    Hänskjutande domstol

    Lietuvos Aukščiausiasis Teismas

    Parter i det nationella målet

    Klagande: UAB ”Tiketa”

    Motpart: M.Š., VšĮ ”Baltic Music”

    Tolkningsfrågor

    1.

    Ska begreppet näringsidkare som definieras i artikel 2.2 i direktiv 2011/83 (1) tolkas så, att den som agerar mellanhand när en konsument köper en biljett kan anses vara en näringsidkare som är bunden av de skyldigheter som följer av direktiv 2011/83 och således utgöra part till det försäljnings- eller tjänsteavtal som konsumenten kan rikta anspråk eller väcka talan mot?

    1.1.

    Är det relevant för tolkningen av begreppet näringsidkare som definieras i artikel 2.2 i direktiv 2011/83 huruvida den som agerar mellanhand när en konsument köper en biljett klart och tydligt har lämnat all information som anges i artikel 6.1 c och d i direktiv 2011/83 om den huvudsakliga näringsidkaren till konsumenten innan denne blir bunden av ett distansavtal?

    1.2.

    Ska konsumenten anses ha blivit informerad om att det rör sig om en förmedlingstjänst när den som är involverad i biljettköpsprocessen tillhandahåller den huvudsakliga näringsidkarens namn och juridiska form samt information om att den huvudsakliga näringsidkaren tar fullt ansvar för evenemanget, dess kvalitet, innehåll och information om evenemanget samt anger att dess enda funktion är att vara biljettdistributör och utgöra ett synligt ombud och detta sker innan konsumenten är bunden av ett distansavtal?

    1.3.

    Kan begreppet näringsidkare som definieras i artikel 2.2 i direktiv 2011/83 tolkas så, att både biljettförsäljaren och evenemangsarrangören kan anses vara näringsidkare, det vill säga parter till konsumentavtalet, med hänsyn till att parternas rättsförhållande omfattar två olika tjänster (biljettdistribution och evenemangsorganisation)?

    2.

    Ska kravet på att tillhandahålla information samt att göra informationen tillgänglig för konsumenten på ett klart och begripligt språk, enligt artikel 8.1 i direktiv 2011/83, tolkas och tillämpas på ett sådant sätt att skyldigheten att informera konsumenten anses vara uppfyllt om denna information framgår av mellanhandens villkor för tillhandahållande av tjänster, när dessa har gjorts tillgängliga för konsumenten på webbplatsen tiketa.lt innan konsumenten genomför betalningen och bekräftar att han eller hon har tagit del av mellanhandens villkor för tillhandahållande av tjänster samt åtar sig att följa dem, vilka utgör en del av villkoren för den transaktion som ska ingås, genom ett så kallat click-wrap-avtal, det vill säga genom att aktivt kryssa för en viss ruta i onlinesystemet och klicka på en viss länk?

    2.1.

    Har det betydelse för tolkningen och tillämpningen av detta krav att sådan information inte tillhandahålls på ett varaktigt medium samt att det inte förekommer någon efterföljande bekräftelse av avtalet, där all nödvändig information enligt artikel 6.1 i direktiv 2011/83 tillhandahålls på ett varaktigt medium såsom krävs enligt artikel 8.7 i direktiv 2011/83?

    2.2.

    Ska, enligt artikel 6.5 i direktiv 2011/83, den information som framgår av mellanhandens villkor för tillhandahållande av tjänster utgöra en integrerad del av distansavtalet, även om informationen inte har tillhandahållits på ett varaktigt medium och/eller det inte har skett någon efterföljande bekräftelse av avtalet på ett varaktigt medium?

    (1)  EUT L 304, 2011, s. 64.

    Top