1)

Ska artikel 45 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tolkas och tillämpas så, att den medför en skyldighet för den mottagande medlemsstaten, för det första, att ge en arbetssökande en skälig frist för att informera sig om lämpliga erbjudanden om anställning och för att vidta nödvändiga åtgärder för att kunna få anställning, för det andra, att fastställa att fristen för att söka arbete inte i något fall får vara kortare än sex månader, och för det tredje, att ge den arbetssökande rätt att uppehålla sig i den mottagande medlemsstaten under denna frist, utan att vederbörande måste styrka att han har en verklig möjlighet att få en anställning?

2)

Ska artiklarna 15 och 31 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (1), artiklarna 41 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, samt de allmänna principerna om unionsrättens företräde och direktivens ändamålsenliga verkan, tolkas och tillämpas så, att den mottagande medlemsstatens domstolar, inom ramen för en talan om ogiltigförklaring av ett beslut varigenom en unionsmedborgare nekas uppehållsrätt i mer än tre månader, är skyldiga att beakta nya omständigheter som har inträffat efter det att de nationella myndigheterna antog beslutet, när dessa omständigheter kan ändra den berörda personens situation på så sätt att dennes uppehållsrätt i den mottagande medlemsstaten därefter inte får begränsas?