Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62019CN0225

Mål C-225/19: Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Haarlem (Nederländerna) den 14 mars 2019 — R.N.N.S. mot Minister van Buitenlandse Zaken

EUT C 187, 3.6.2019, p. 43–44 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

3.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/43


Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Haarlem (Nederländerna) den 14 mars 2019 — R.N.N.S. mot Minister van Buitenlandse Zaken

(Mål C-225/19)

(2019/C 187/47)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Haarlem

Parter i det nationella målet

Klagande: R.N.N.S.

Motpart: Minister van Buitenlandse Zaken

Tolkningsfrågor

1)

Utgör ett överklagande, i enlighet med artikel 32.3 i viseringskodexen, (1) av ett slutligt beslut att avslå en viseringsansökan på de grunder som anges i artikel 32.1 a vi i viseringskodexen ett effektivt rättsmedel i den mening som avses i artikel 47 i stadgan under följande omständigheter:

I skälen till beslutet har medlemsstaten nöjt med sig med att ange följande: ”Du anses av en eller flera medlemsstater som ett hot mot allmän ordning, inre säkerhet, folkhälsa enligt definitionen i artikel 2.19, eller i varje fall artikel 2.21, i kodexen om Schengengränserna eller de internationella förbindelserna för en eller flera av medlemsstaterna”.

Medlemsstaten har inte, i beslutet eller i förfarandet om överklagandet, specifikt angett vilken av de fyra grunderna i artikel 32.1 a vi i viseringskodexen som åberopas.

Medlemsstaterna har inte i beslutet lämnat närmare upplysningar i sak eller anfört några närmare argument för den grund eller de grunder som den andra medlemsstatens (eller de andra medlemsstaternas) invändning baserar sig på.

2)

Är det, under de omständigheter som anges i fråga 1, fråga om god förvaltning i den mening som avses i artikel 41 i stadgan, särskilt sett till myndigheters skyldighet att motivera sina beslut?

3)

a.

Blir svaret på frågorna 1 och 2 annorlunda om medlemsstaten i det slutliga beslutet om visering hänvisar till ett faktiskt existerande och tillräckligt tydligt angett rättsmedel i den andra medlemsstaten mot den namngivna ansvariga myndighet i den andra medlemsstaten (eller de andra medlemsstaterna) som gjort invändningen enligt artikel 32.1 a vi i viseringskodexen, genom vilket avslagsgrunden kan prövas?

b.

Kräver ett jakande svar på fråga 1 i samband med fråga 3a att avgörandet i förfarandet om överklagandet i och mot den medlemsstat som fattade det slutliga beslutet skjuts upp till dess att sökanden har haft möjlighet att överklaga i den andra medlemsstaten (eller de andra medlemsstaterna) och, om sökanden utnyttjar den möjligheten, (det slutliga) avgörandet rörande det överklagandet har meddelats?

4)

Påverkas svaret på frågorna av om (myndigheten i) den medlemsstat (eller de medlemsstater) som invänt mot visering kan ges möjlighet att i överklagandet mot det slutliga beslutet uppträda som en andra motpart och i det sammanhanget ges tillfälle att motivera sin invändning?


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 2009, s. 1).


Top