13.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 264/1

—

med beaktande av i synnerhet artiklarna 6, 7, 8, 10.1, 11, 12, 21, 47–50, 52 och 53 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av i synnerhet artiklarna 2 och 3.2 i fördraget om Europeiska unionen och kapitlen 1, 2, 4 och 5 i avdelning V (Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa) i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av rådets beslut av den 25 februari 2010 om inrättande av ständiga kommittén för operativt samarbete i frågor som rör den inre säkerheten (1),

—

med beaktande av ”Stockholmsprogrammet – Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd” och kommissionens meddelande ”Att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för EU-medborgarna – Handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet” (COM(2010)0171),

—

med beaktande av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen (”Mot en europeisk säkerhetsmodell”), som antogs av rådet den 25–26 februari 2010,

—

med beaktande av Europeiska unionens strategi för kampen mot terrorism, som antogs av rådet den 30 november 2005,

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet ”EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken: Fem steg mot ett säkrare Europa” (COM(2010)0673),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet ”Första årsrapporten om genomförandet av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen” (COM(2011)0790),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om ökad kemisk, biologisk, radiologisk och nukleär säkerhet i Europeiska unionen – en CBRN-handlingsplan för EU (COM(2009)0273),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 24–25 februari 2011 om kommissionens meddelande om EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 8–9 november 2010 om inrättande och genomförande av en policycykel för EU avseende organiserad och grov internationell brottslighet,

—

med beaktande av rådets slutsatser om fastställande av EU:s prioriteringar i kampen mot organiserad brottslighet 2011–2013,

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska datatillsynsmannen av den 17 december 2010 om kommissionens meddelande ”EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken: Fem steg mot ett säkrare Europa”,

—

med beaktande av Europols rapport ”EU Terrorism Situation and Trend Report” (TE SAT 2011),

—

med beaktande av Europols hotbildsbedömning avseende den organiserade brottsligheten i EU (Octa 2011),

—

med beaktande av 2003 års europeiska säkerhetsstrategi (2) och 2008 års rapport om genomförandet av denna (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2009 om meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst – Stockholmsprogrammet (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om organiserad brottslighet i Europeiska unionen (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 september 2011 om EU:s insatser för att bekämpa korruption (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om EU:s strategi för terrorismbekämpning: viktiga framsteg och kommande utmaningar (7),

—

med beaktande av relevant rättspraxis från europeiska domstolar och nationella författningsdomstolar om proportionalitetskriteriet och vikten av att detta respekteras av de offentliga myndigheterna i ett demokratiskt samhälle,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0143/2012), och av följande skäl:

A.

Lissabonfördragets ikraftträdande har befäst området med frihet, säkerhet och rättvisa ytterligare när det gäller respekten för de grundläggande rättigheterna och medlemsstaternas olika rättssystem och rättstraditioner. Politiken på detta område omfattas av delad befogenhet mellan EU och medlemsstaterna i enlighet med vad som föreskrivs i fördraget.

B.

Lissabonfördraget har således gett EU:s säkerhetspolitik en stark förankring i en särskild rättsstatsprincip på EU-nivå och därmed lagt grunden för utvecklingen av en gemensam säkerhetsagenda för EU och medlemsstaterna som är föremål för demokratisk tillsyn på EU-nivå och nationell nivå. Denna politik måste stärkas utifrån demokratiska värderingar, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

C.

All säkerhetspolitik måste omfatta förebyggande åtgärder. Detta är särskilt viktigt i en tid då de ekonomiska och sociala klyftorna ökar, vilket undergräver de grundläggande rättigheternas effektivitet.

D.

I Stockholmsprogrammet framhålls att en EU-strategi för inre säkerhet bör utvecklas för att ytterligare förbättra säkerheten inom unionen och på så sätt skydda unionsmedborgarnas liv och säkerhet och effektivt bekämpa organiserad brottslighet, terrorism och andra hot, samtidigt som de grundläggande rättigheterna och principerna om internationellt skydd och rättsstaten respekteras.

E.

Varken medlemsstaterna eller kommissionen har hittills uttalat sig om parlamentets roll i denna process, trots att Lissabonfördraget har trätt i kraft.

F.

I kommissionens meddelande om strategin för inre säkerhet för perioden 2010–2014 fastställs fem prioriterade områden, där EU kan tillföra ett mervärde, nämligen när det gäller att bekämpa och förebygga allvarlig och organiserad brottslighet, terrorism och it-brottslighet, stärka förvaltningen av de yttre gränserna och öka samhällets förmåga att stå emot naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan.

G.

I kommissionens första årsrapport om genomförandet av strategin för inre säkerhet erkänns att samtliga fem mål från 2010 fortfarande är aktuella, och det beskrivs i korta drag hur situationen är nu, vilka framsteg som gjorts hittills och hur man ska gå vidare.

H.

I Stockholmsprogrammet anges att en av de prioriterade uppgifterna för Cosi bör vara ”att utveckla, kontrollera och genomföra strategin för den inre säkerheten”.

1.

Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförts i samband med upprättandet av strategin för inre säkerhet och de huvudprinciper för den europeiska säkerhetsmodellen som utvecklats inom ramen för denna strategi, i synnerhet vad gäller den förstärkta kopplingen mellan säkerhet, frihet och integritet samt samarbete och solidaritet mellan medlemsstaterna. Parlamentet understryker att EU:s åtgärder för säkerhet och samarbete måste vara förenliga med EU:s åtaganden avseende mänskliga rättigheter och fokusera på riktad brottsbekämpning och underrättelseverksamhet med bevisad förmåga att minska brottsligheten och förebygga terroristattacker.

2.

Europaparlamentet understryker att frihet, säkerhet och rättvisa är mål man måste sträva efter parallellt, och anser att genomförandet av EU:s stadga måste stå i centrum för en fullt utvecklad strategi för inre säkerhet. Parlamentet påminner om att säkerheten alltid måste upprätthållas i enlighet med fördragens principer, rättstatsprincipen och unionens åtaganden om grundläggande rättigheter för att frihet och rättvisa ska kunna uppnås.

3.

Europaparlamentet uppmärksammar de framsteg som medlemsstaterna och kommissionen har gjort i samband med EU:s policycykel avseende organiserad och grov internationell brottslighet i syfte att genomföra de allmänna strategiska målen med hjälp av åtgärder som baseras på mellanstatligt samarbete på operativ nivå. Parlamentet anser dock att det måste göras en tydlig uppdelning av uppgifterna på EU-nivå och nationell nivå, att parlamentet måste delta i processen när det gäller politisk vägledning, genomförande och utvärdering av resultat och att en djupgående utvärdering av den europeiska policycykeln bör genomföras under 2013. Parlamentet anser vidare att denna policycykel med tanke på dess egenskaper bör döpas om till ”EU:s operativa cykel”. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet utvärdera om de nationella planerna för att bekämpa den organiserade brottsligheten kompletterar de planer som ska utarbetas på EU-nivå och att analysera de resultat som har uppnåtts och framtida projekt ur ett strategiskt och operativt europeiskt perspektiv som inbegriper EU:s institutioner, berörda EU-organ och de nationella parlamenten.

4.

Europaparlamentet anser dessutom att det är nödvändigt att i den fleråriga ramen för 2014–2020 se till att det finns tillräckliga finansiella resurser i den berörda fonden för genomförandet av denna strategi.

5.

Europaparlamentet erinrar om att befogenheterna på det säkerhetspolitiska området delas mellan EU och medlemsstaterna och att detta är ett område där subsidiariteten måste respekteras. Parlamentet anser att ramen för strategin för inre säkerhet skulle kunna komplettera insatserna från samtliga EU-institutioner och medlemsstater på detta område med hjälp av ett omfattande och sammanhängande tillvägagångssätt.

6.

Europaparlamentet anser att en nödvändig förutsättning för att strategin för inre säkerhet ska bli effektiv är att det på EU-nivå genomförs en omfattande evidens- och kunskapsbaserad analys av hot som måste bemötas. Europol bör, med stöd av EU:s övriga institutioner, organ och byråer, genomföra en sådan EU-omfattande analys på grundval av en öppnare och solidare metod för hotbedömning och omfattande bidrag från medlemsstaterna.

7.

Europaparlamentet påminner om att parlamentet nu är en fullfjädrad institutionell aktör på det säkerhetspolitiska området och därför har rätt att aktivt delta i fastställandet av särdragen och prioriteringarna när det gäller strategin för inre säkerhet och EU:s säkerhetsmodell, liksom vid utvärderingen av dessa instrument, bland annat genom regelbunden övervakning av genomförandet av ovannämnda strategi som genomförs gemensamt av parlamentet, de nationella parlamenten och rådet enligt artiklarna 70 och 71 i EUF-fördraget och artikel 6.2 i beslutet om upprättande av den ständiga kommittén för inre säkerhet (Cosi).

8.

Europaparlamentet stödjer i detta sammanhang, och på grundval av det befintliga samarbetet mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten, idén om en parlamentarisk policycykel, som måste anpassas i detalj efter bland annat kommissionens årsrapporter på området och avslutas med en årlig parlamentarisk rapport om det aktuella läget för strategin för inre säkerhet.

9.

Europaparlamentet betonar vikten av samstämmighet och synergier mellan den inre och yttre aspekten av säkerhet och understryker att det är viktigt att se till att åtgärderna och insatserna för att genomföra strategin för inre säkerhet är förenliga med unionens åtaganden om grundläggande rättigheter, särskilt artiklarna 2, 6 och 7 i EU-fördraget, unionens utrikespolitiska mål enligt artikel 21 i EU-fördraget liksom internationella mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Parlamentet har tagit del av det gemensamma dokumentet om hur man ska öka kopplingarna mellan den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och berörda parter på området för rättsliga och inrikes frågor (RIF) och de åtgärder som anges i färdplanen. Parlamentet understryker vikten av lämpligt utbyte av information, samråd och samarbete med alla berörda parter samt av lösningar som syftar till att man ska kunna förutse snarare än reagera på incidenter. Parlamentet ser fram emot resultatet av det arbete som genomförs inom ramen för genomförandet av Stockholmsprogrammet i fråga om komplementaritet mellan medlemsstaternas och unionens åtgärder i den yttre dimensionen av rättsliga och inrikes frågor samt åtaganden i samband med den eventuella uppdateringen av EU:s strategi för yttre säkerhet.

10.

Europaparlamentet betonar att hela strategin för inre säkerhet på lång sikt bör fokusera mer på den tydliga kopplingen mellan yttre hot och bristen på eller den ineffektiva användningen av strategier och åtgärder som kan ha en starkt förebyggande effekt i fråga om säkerhetshot, som exempelvis riktat utvecklingsbistånd, strategier för fattigdomsminskning eller program för återuppbyggnad efter naturkatastrofer eller katastrofer som orsakats av människan.

11.

Europaparlamentet noterar att det har fastställts fem nyckelområden där olika konkreta åtgärder har föreslagits på EU- och medlemsstatsnivå. Dessa mål är inte uttömmande, utan man hade kunnat strukturera prioriteringsordningen på ett bättre sätt. Det är viktigt att komma ihåg att kampen mot terrorismen och den organiserade brottsligheten är och måste förbli en huvudprioritering inom strategin för inre säkerhet. Förmågan att stå emot naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan, inbegripet brister i kritisk infrastruktur, är också en fråga som måste tas upp. Parlamentet konstaterar emellertid att det inom ramen för strategin för inre säkerhet inte tycks vara vare sig helt berättigat eller lämpligt att vidta åtgärder när det gäller skydd av immateriella rättigheter, vilket är en fråga som är föremål för en specifik och djupgående debatt.

12.

Europaparlamentet anser att organiserad brottslighet – i alla dess former, även maffian – utgör ett växande hot mot unionsmedborgarnas frihet, säkerhet och rättvisa och att kampen mot denna organiserade brottslighet måste fortsätta att prioriteras i enlighet med rekommendationerna i parlamentets resolution av den 25 oktober 2011 om organiserad brottslighet i Europeiska unionen, som bygger på specifika uppgifter och information om det befintliga samarbetet mellan EU och medlemsstaterna i kampen mot maffian, penningtvätt, korruption, ekonomisk brottslighet och andra typer av organiserad brottslighet.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att prioritera kampen mot korruption inom ramen för EU:s säkerhetsagenda och att avsätta tillräckliga medel, detta med hänsyn till att korruption i Stockholmsprogrammet (punkt 4.1) nämns bland de gränsöverskridande hot som fortsätter att vara en utmaning för unionens inre säkerhet och som kräver tydliga och övergripande motåtgärder.

14.

Europaparlamentet påminner om vikten av att förebygga och bekämpa terrorism och därmed sammanhängande verksamhet, inbegripet dess finansiering, och ser fram emot förslaget om en ram för administrativa åtgärder, såsom frysning av tillgångarna för personer som misstänks för terrorism i enlighet med artikel 75 i EUF-fördraget. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas dessutom att, vid sidan av den särskilda ramen för strategin för inre säkerhet, överväga att anta särskild lagstiftning om offer för terrorism i syfte att erkänna deras offentliga karaktär och att inkludera mer detaljerade bestämmelser som tryggar adekvat skydd, stöd och erkännande.

15.

Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att med kraft bekämpa miljöbrott, ekonomisk brottslighet och företagsbrott eftersom konsekvenserna av dessa brott framför allt försämrar EU-medborgarnas levnadsvillkor, särskilt i kristider. Parlamentet beklagar i detta hänseende djupt de åtgärder som vissa medlemsstater har vidtagit för att sänka straffen för denna typ av brott. Parlamentet betonar dessutom skillnaden mellan de förslag som lagts fram på detta område och stigmatiseringen av vissa mindre allvarliga brott.

16.

Europaparlamentet välkomnar att man i strategin för inre säkerhet har prioriterat kampen mot it-brottslighet och understryker vikten av att fokusera på förebyggande åtgärder. Parlamentet noterar och stöder kommissionens löfte om att under 2012 utveckla en övergripande europeisk strategi för it-säkerhet, och uppmanar medlemsstaterna att ratificera Europarådets konvention om it-brottslighet.

17.

Europaparlamentet upprepar att EU:s polissamarbete och rättsliga samarbete måste stärkas, bland annat genom Europol, Eurojust och lämplig utbildning, för att strategin för inre säkerhet ska få genomslag, och att samarbetet måste involvera såväl de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna som EU:s institutioner och organ. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera detta samarbete inom strategin för inre säkerhet. Parlamentet efterlyser också ändamålsenliga och enhetliga rättsliga instrument som underlättar användningen av bevismaterial.

18.

Europaparlamentet betonar att uppdrag inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken bidrar till att främja respekten för rättsstatsprincipen och upprätthålla fred och säkerhet i EU:s grannskap och i världen i stort, och därigenom bidrar till att förhindra staters upplösning och eliminera fristäder för gränsöverskridande brottslighet och terrorism.

19.

Europaparlamentet beklagar i detta sammanhang att strategin för inre säkerhet fortfarande saknar en lämplig ”rättviseaspekt”. Parlamentet påminner i linje med Stockholmsprogrammet dels om att det ömsesidiga förtroendet måste stärkas genom att en europeisk rättskultur grundad på mångfalden av rättssystem och enhetlighet genom europeisk rätt successivt utvecklas, dels om att medlemsstaternas rättssystem bör kunna fungera tillsammans på ett konsekvent och ändamålsenligt sätt, med vederbörlig hänsyn tagen till nationella rättstraditioner. Parlamentet anser att fastställandet av ett antal prioriteringar på området för rättsligt samarbete måste ses mot bakgrund av den nära kopplingen mellan alla aspekter inom det område som avses i avdelning V i EUF-fördraget, nämligen området med frihet, säkerhet och rättvisa. Det är viktigt att avtalen om rättsligt samarbete med tredjeländer genomförs korrekt.

20.

När det gäller kopplingarna mellan inre och yttre säkerhet anser Europaparlamentet att EU:s samarbete med andra internationella institutioner, som Nato och OSSE, bör främjas ytterligare.

21.

Europaparlamentet betonar att kampen mot terrorismen prioriteras i strategin för inre säkerhet och att dess mål och verktyg måste utvärderas ordentligt på det sätt som avses i parlamentets resolution av den 14 december 2011 om EU:s strategi för terrorismbekämpning: viktiga framsteg och kommande utmaningar. Parlamentet påpekar att strategierna för förebyggande och skydd måste ges högre prioritet, jämte åtal och motåtgärder. I detta sammanhang måste man fokusera mer på riktad brottsbekämpning och underrättelseverksamhet som har bevisad förmåga att förhindra terroristattacker och som genomförs i enlighet med nödvändighetsprincipen, proportionalitetsprincipen och principen om respekt för de grundläggande rättigheterna samt på grundval av vederbörlig tillsyn och ansvarsskyldighet. Parlamentet påminner om att detta är nödvändigt för att EU ska vara en trovärdig aktör när det gäller att främja grundläggande rättigheter både inom EU och i omvärlden.

22.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att utveckla förebyggande mekanismer, särskilt för att i god tid möjliggöra upptäckt av tecken på våldsam radikalisering eller hot, bland annat hot från våldsam eller militant extremism. Parlamentet påminner om att det är viktigt med åtgärder som syftar till att motverka våldsam radikalisering i alla utsatta befolkningsgrupper, och ser fram emot det kommande arbetet inom EU:s nätverk för kunskapsspridning om radikalisering, som har i uppdrag att underlätta kunskapsdelning, öka medvetenheten och identifiera innovativa lösningar.

23.

Europaparlamentet noterar den vikt som läggs vid gränssäkerhet i strategin för inre säkerhet. Parlamentet anser dock att gränsförvaltningen och människors rörlighet inte är rena säkerhetsfrågor utan utgör huvuddragen i en bredare politisk strategi som utöver säkerhetsaspekten omfattar dels invandrings-, asyl- och utvecklingspolitiken på EU-nivå, dels politik som stöder ekonomisk, social och demokratisk utveckling och främjar mänskliga rättigheter i tredjeländer. Parlamentet betonar vidare att säkerhet måste eftersträvas med respekt för EU:s landvinningar, dvs. rätten till fri rörlighet över de inre gränserna.

24.

Europaparlamentet upprepar vikten av att säkerställa samordning av medlemsstaternas åtgärder när det gäller förvaltningen av de yttre gränserna och betonar att ett nära samarbete med de grannländer som delar gräns med EU är nödvändigt för att underlätta den fria rörligheten och stärka solidariteten och säkerheten vid de yttre gränserna. Parlamentet betonar att syftet med ett gradvist införande av integrerad gränsförvaltning bör vara att underlätta resande.

25.

Europaparlamentet anser därför att strategin för inre säkerhet borde återspegla visionen i Stockholmsprogrammet på ett bättre sätt och att en parlamentarisk halvtidsöversyn av Stockholmsprogrammet före utgången av 2013 vore lämplig för att bedöma dess strategiska, lagstiftningsmässiga och finansiella prioriteringar. Det behövs även en kompletterande bedömning med tanke på att de berörda europeiska organen (Europol, Eurojust och det europeiska rättsliga nätverket) och andra byråer och organ för närvarande håller på att anpassas till Lissabonfördraget. Parlamentet påminner om att organens åtgärder och insatser måste vara förenliga med mandaten i besluten om deras inrättande och funktionssätt och att de måste respektera demokratiska värderingar och principer och de grundläggande fri- och rättigheterna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

26.

Europaparlamentet påminner om att behandlingen och insamlingen av personuppgifter inom ramen för strategin för inre säkerhet under alla omständigheter måste respektera EU:s principer för uppgiftsskydd, särskilt de som rör nödvändighet, proportionalitet och laglighet, liksom relevant EU-lagstiftning på området. Parlamentet välkomnar de förslag om uppgiftsskydd som kommissionen lade fram den 25 januari 2012, men anser att förslaget till direktiv inom området straffrättsligt samarbete och brottsbekämpning måste bli mer ambitiöst och ge ett starkare skydd, särskilt när det gäller bestämmelserna om profilering och automatisk behandling.

27.

Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om behovet av en lämplig demokratisk tillsyn över och utvärdering av myndigheternas verksamhet på området med frihet, säkerhet och rättvisa för att undvika att man suddar ut gränsdragningen ”mellan politisk rådgivning och den faktiska uppläggningen av politiken” när det gäller dessa organ.

28.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant och kommissionen att lägga fram sitt förslag – som var planerat till 2011 – om genomförandet av solidaritetsklausulen, vilket inte bör överlappa befintliga initiativ utan snarare bör ange ramen för användningen och samordningen av tillgängliga EU-instrument och nationella instrument, inbegripet den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, i de situationer som avses i artikel 222 i EUF-fördraget. Parlamentet anser att EU endast genom att ha tillgång till alla de möjligheter som genomförandet av solidaritetsklausulen i alla medlemsstater ger kommer att stå berett att förhindra – och på ett säkert och samordnat sätt bemöta – varje specifikt hot som riktas mot en eller flera medlemsstaters säkerhet.

29.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt till medlemsstaternas parlament.