15.11.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 351/16

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Invandrade företagares bidrag till ekonomin i EU” (yttrande på eget initiativ)

2012/C 351/04

Föredragande: Brenda KING

Den 19 januari 2012 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande på eget initiativ om

”Invandrade företagares bidrag till ekonomin i EU”.

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 3 september 2012.

Vid sin 483:e plenarsession den 18–19 september 2012 (sammanträdet den 18 september 2012) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 135 röster för, 2 röster emot och 10 nedlagda röster.

1.   Sammanfattning och rekommendationer

1.1   Under det senaste årtiondet har invandrarnas bidrag till företagandet i Europa ökat. De bidrar till ekonomisk tillväxt och sysselsättning, ofta genom att vitalisera försummade hantverks- och handelsyrken och de är alltmer aktiva i tillhandahållandet av produkter och tjänster som ger mervärde. Invandrarna är också en viktig bro till de globala marknaderna och viktiga för möjligheterna att komma in på arbetsmarknaden genom att de inte bara skapar sysselsättning för sig själva, utan i allt större utsträckning också för andra invandrare och den infödda befolkningen (1).

1.2   EU har offentligt erkänt att invandrarföretagare i hög grad kan bidra till hållbar utveckling och sysselsättning. Det är emellertid viktigt att detta erkännande inte betraktas isolerat eller åtskilt från EU-beslutsfattarnas omedelbara prioriteringar. En vital, hållbar och tillväxtorienterad sektor för invandrarföretagare bör vara en del av tillväxt- och sysselsättningsstrategin, småföretagsakten, Europa 2020-strategin och det nya programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme), eftersom man där redan har placerat små och medelstora företag med hög tillväxt och högt förädlingsvärde i centrum av en EU-ekonomi inriktad på hållbar tillväxt.

1.3   Invandrarföretagare ökar också invandrarnas möjligheter i samhället, skapar ett större socialt ledarskap, är förebilder i samhället, särskilt för unga människor, och stärker självförtroendet samt främjar social sammanhållning genom att skänka nytt liv åt gator och hela kvarter.

1.4   Kommittén välkomnar kommissionens meddelande (2) där man erkänner "migranternas viktiga roll som företagare" och konstaterar att "deras förmåga till kreativitet och innovation bör också stärkas". EESK välkomnar också uppfattningen att "entreprenörskap över gränserna bör främjas genom en mer dynamisk strategi som gynnar företagare som är verksamma både i EU-medlemsstater och i partnerländer. Sådana företag kan skapa sysselsättning i ursprungsländerna och ge positiva effekter både när det gäller migranternas integration och ökad handel mellan länderna."

1.5   För EU innebär den ökande arbetslösheten att skapandet av arbetstillfällen av hög kvalitet är en central prioritering och det är därför ännu viktigare att EU:s beslutsfattare erkänner hur viktiga invandrarägda företag är för EU:s ekonomi. Det gäller lokalt men också i allt högre grad på världsmarknaden, där det fortfarande finns efterfrågan på varor och tjänster från EU. Detta stämmer överens med kommissionens strategi för att hjälpa små och medelstora företag att expandera utanför EU, eftersom internationell verksamhet stärker tillväxten och konkurrenskraften och dessutom främjar långsiktigt hållbara företag inom EU.

1.6   Kommittén anser att om målet är att stärka invandrarföretagares kreativa och innovativa förmåga så krävs det riktade åtgärder på europeisk, nationell och lokal nivå. Dessa ska syfta till att utplåna diskriminering och skapa lika villkor för alla så att de kan bidra till inkluderande tillväxt och högkvalitativa arbetstillfällen.

1.6.1

Beslutsfattare på EU-nivå bör göra följande: — Erkänna att invandrares företagande har potential att skapa ökad ekonomisk tillväxt inom Europa 2020-strategin. — Erkänna att invandrares företagande har potential att skapa fler arbetstillfällen om det omfattas av den europeiska sysselsättningsstrategin. För närvarande fokuserar denna strategi endast på anställning som ett sätt att integrera invandrare. — Erkänna invandrares företagande i den europeiska integrationspolitiken för invandrare. — Precisera och samla in tillförlitlig och harmoniserad statistik om invandrarföretagares bidrag till ekonomin och samhället i hela EU, i samverkan med Eurostat och medlemsstaterna. Detta kan bidra till att EU får en bättre invandringspolitik. — Fortsätta att underlätta offentligt stöd till företagare för att se till att innovation, företagande och företagstillväxt inte påverkas negativt på grund av att ett livskraftigt företag inte har möjlighet att få tillgång till lämplig finansiering. — Införa ett ramverk för att öka medvetenheten om och uppmuntra spridningen av välfungerande metoder genom program som syftar till att stärka invandrarföretagares kapacitet och bärkraftighet. — Utveckla strategiska förbindelser med de ursprungsländer som i dag aktivt försöker att direkt engagera sina emigrantgrupper i företagsverksamhet, både i ursprungslandet och EU. — Använda handelsavtal – om så är lämpligt – för att uppmuntra företagande i form av gemensamt ägda företag mellan EU-baserade invandrarföretagare och deras ursprungsländer. Detta kommer att bidra till EU:s strategi för att hjälpa små och medelstora företag att utöka sin verksamhet utanför EU.

1.6.2

Medlemsstaterna bör göra följande: — Erkänna och främja företagande bland invandrare som en del av en bredare integrationspolitik. — Se över den rättsliga och strukturella ramen för att starta företag generellt, genom att undanröja onödiga administrativa krav som kan utgöra hinder för att starta ett företag. — Minimera risken för olaglig invandring och i synnerhet olagligt arbete genom att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 (3). Enligt artikel 14 i detta direktiv ska medlemsstaterna "säkerställa att effektiva och lämpliga inspektioner genomförs på deras territorium". — Bidra till att öka sysselsättningsgraden på lång sikt genom att öka stödet till existerande invandrarägda företag, i synnerhet de som drivs av kvinnor och unga, så att dessa företag blir mer bärkraftiga. — Öka medvetenheten om och stärka kapaciteten bland de representativa organisationerna, t.ex. handelsorganisationer, handelskammare och kooperativ, så att de kan hjälpa invandrarföretagen att uppfylla rättsliga krav som arbetslagstiftning och skattebestämmelser.

1.6.3

Lokala myndigheter och det civila samhället, däribland arbetsmarknadens parter, bör göra följande: — Fortsätta att driva program som ökar de invandrade företagarnas mänskliga och sociala kapital genom att tillhandahålla olika tjänster, t.ex. rådgivning, information, utbildning, nätverksuppbyggnad och mentorskap. — Skapa större möjligheter för invandrarföretagare – eller öka dem som finns – genom att förbättra kontakterna mellan deras organisationer och allmänna organisationer. — Förbättra de invandrarägda företagens bärkraftighet. Man bör i högre grad uppmärksamma de befintliga invandrarägda företagen, särskilt inom branscher med högt förädlingsvärde, i stället för att enbart fokusera på nystartade företag. — Tillgång till krediter är en mycket viktig fråga för företagen och det behövs därför fler program som syftar till att öka invandrarföretagarnas ekonomiska resurser genom att — sprida information om finansieringskällor, — erbjuda särskilda utbildningsmöjligheter, — öka kännedomen, fackkunskapen och förståelsen bland kreditinstitut om dessa särskilda företagskunder.

2.   Allmänna kommentarer

2.1   Europa står inför stora demografiska förändringar: en påtaglig befolkningsminskning i många regioner, övergång till en mycket äldre befolkning och låga födelsetal. Ändå ökade den samlade befolkningen i EU med cirka två miljoner personer årligen mellan 2004 och 2008, mycket på grund av nettoinvandring. Invandrare har bidragit till den ekonomiska tillväxten i mottagarländerna på många sätt, genom att ta nya färdigheter och talanger med sig och bidra till att minska arbetskraftsbristen samt genom att skapa nya företag och affärsrörelser som företagare.

2.2   Invandrarnas bidrag till ekonomin genom att direkt skapa nya företag är en aspekt som har fått begränsad uppmärksamhet. I detta yttrande kommer att vi att ta upp de befintliga kunskaperna om invandrares företagande och lämna rekommendationer om hur man kan främja och erkänna invandrarföretagens framgångar och ytterligare stärka deras bidrag till den ekonomiska tillväxten.

2.3   Att jämföra invandrares företagande och sysselsättningsskapande mellan EU-länderna är en utmaning på grund av att den statistik som finns tillgänglig för olika länder skiljer sig åt och att det inte finns en internationellt vedertagen definition av invandrarföretagare.

2.4   Detta dokument är till stor del baserat på inläggen vid den utfrågning om invandrarföretagares bidrag till EU:s ekonomi som EESK:s permanenta studiegrupp "Invandring och integration" anordnade den 24 november 2011 (4).

2.5   En invandrarföretagare definieras som en person som äger ett företag och är född utanför EU och som strävar efter att skapa värde genom att starta eller utöka en ekonomisk verksamhet (5). Företagaren kan vara egen, dvs. ensamföretagare, eller ha anställda (6).

2.6   Yttrandet koncentreras på egenföretagare och använder arbetskraftsundersökningsdata för att möjliggöra jämförelser mellan medlemsstaterna och mellan invandrarföretagare och infödda företagare. Dessutom koncentreras analysen på icke-jordbrukande företagare eftersom detta är den norm som används vid forskning om företagande.

3.   Invandrarföretagares särdrag

3.1   Invandrare är i högre grad entreprenörer

3.1.1

Enligt EU:s arbetskraftsundersökning (7) varierar trenderna inom invandrarföretagande över EU, och andelen invandrarföretagare inom den totala sysselsättningen är 1,5 till 2,9 procentenheter högre än andelen infödda företagare i Storbritannien, Frankrike, Belgien, Danmark och Sverige. Andelen invandrarföretagare är dock lägre jämfört med de infödda företagarna i Portugal, Spanien, Italien, Grekland, Irland, Tyskland och Österrike.

3.1.2

Regionalt sett finns det en högre andel egenföretagare (infödda och invandrare) i södra Europa samt i Central- och Östeuropa. I Central- och Östeuropa tenderar dock invandrarna att ha högre benägenhet till egenföretagande än de infödda, medan motsatsen är fallet i södra Europa.

3.1.3

Överrepresentationen av invandrare som egenföretagare i Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern beror delvis på relativt flexibla visumbestämmelser för invandrarföretagare, men även på sysselsättningssituationen i dessa länder. Att länderna i södra Europa har en lägre andel invandrarföretag kan vara en följd av det faktum att invandrarna i dessa länder kanske inte har haft tid att bygga upp det mänskliga, fysiska och sociala kapital som krävs för att starta ett företag på grund av att de kanske inte talar det inhemska språket flytande eller har svårigheter att få sina meriter erkända.

3.1.4

Uppgifterna om antalet nya företagare under ett särskilt år tyder också på att invandrare tenderar att vara mer av entreprenörer än infödda. Under perioden 1998–2008 fördubblades det genomsnittliga antalet nya invandrarföretagare per år i Tyskland (till över 100 000 per år) och i Storbritannien (till närmare 90 000 per år). I Spanien och Italien ökade det genomsnittliga antalet per år sex gånger (till över 75 000 per år) respektive åtta gånger (till 46 000). I Frankrike har det skett en liten ökning (till 35 000) under samma period (8).

3.1.5

Dessutom är invandrare mer av entreprenörer i förhållande till sin andel av befolkningen än de infödda. T.ex. utgör invandrare 8 % av Storbritanniens befolkning, men de äger omkring 12 % av alla brittiska små och medelstora företag.

3.1.6

Detta ligger i linje med en studie som nyligen utförts i USA och som visar att andelen invandrare inom småföretagandet är 18 %, medan deras andel av totalbefolkningen är 13 % och av arbetskraften 16 % (9).

3.2   Invandrarföretagens bärkraftighet

3.2.1

Samtidigt som övergång till företagande från ett år till ett annat är högre bland invandrare så är också företagsnedläggningar vanligare. Denna lägre överlevnadsgrad kan visa på att egenföretagande är ett sätt att ta sig in i avlönad sysselsättning, men det kan också indikera en högre misslyckandegrad för invandrarföretag. Till exempel är det i Frankrike endast 40 % av de företag som ägs av utländska medborgare som fortfarande är verksamma fem år efter grundandet jämfört med 54 % för franska medborgare (10). I OECD-studien (11) kom man fram till att även efter justering för kvalifikationer, erfarenhet och andra faktorer så är det 27 % mindre troligt att invandrarföretag överlever i jämförelse med inföddas företag.

3.3   Sektorer med högt förädlingsvärde

3.3.1

Bredden på den verksamhet som invandrarföretagare driver i värdländerna är lika stor som de infödda företagarnas. Denna omvandling från företag som huvudsakligen vänder sig till människor från den egna etniska enklaven beror delvis på många invandrares ökande utbildningsnivå, men även på förändringarna av de ekonomiska strukturerna i de postindustriella samhällena.

3.3.2

Trots att Europa har en hög andel av utlandsfödda företagare som arbetar i sektorer som är mer traditionellt förbundna med invandrarföretag (t.ex. grossist- och detaljhandel) så är det ändå många som arbetar utanför de traditionella etniska företagssektorerna, t.ex. finns närmare 18 % av invandrarföretagen i byggnadssektorn, omkring 8 % i de fria yrkena samt den vetenskapliga och tekniska sektorn, omkring 6 % i tillverkningsindustrin och ytterligare 6 % inom vård och omsorg samt sociala tjänster.

3.4   Profil

3.4.1

Invandrarföretagare och infödda företagares allmänna profil är likartad genom att de tenderar att vara högkvalificerade och män, och mer än tre av fyra är över 35 år. Invandrarföretagare och infödda företagare är i genomsnitt äldre än avlönade arbetstagare. Detta resultat kan förklaras av att man måste samla tillräckligt socialt och fysiskt kapital samt erfarenhet innan man kan starta ett företag.

3.4.2

Invandrarföretagare har en högre genomsnittlig utbildningsnivå än sina infödda kollegor, och runt 30–40 % av invandrarföretagarna har högskoleutbildning.

3.4.3

Nästan två tredjedelar av invandrarföretagarna har varit i mottagarlandet i mer än tio år, vilket ska jämföras med strax över 50 % för invandrade avlönade arbetstagare.

3.4.4

Invandrare från olika ursprungsregioner har olika benägenhet att bli företagare, och benägenheten är störst hos invandrare från Asien och lägst hos invandrare från Latinamerika och Afrika. Skillnader i utbildning och förmögenhet kan förklara en viktig del av skillnaderna mellan hur företagandet ser ut i olika invandrargrupper. Ytterligare en förklaring är att vissa ursprungsländer traditionellt har en högre andel företagare i sina ekonomier, vilket gör att det är mer troligt att personer som utvandrar från dessa länder startar företag i mottagarlandet.

3.4.4.1

Det bör noteras att erfarenheterna av invandrare per ursprungsregion inte är homogena. Till exempel visar siffror från Storbritannien att om sysselsättningsgraden i den pakistanska invandrargruppen motsvarade den som råder i den indiska invandrargruppen, så skulle proportionerna för manliga och kvinnliga arbetstagare i denna grupp öka med 24 % respektive 136 %, vilket motsvarar ytterligare omkring 96 000 personer i arbete.

4.   Situationen i EU

4.1   I Stockholmsprogrammet fastställs dagordningen för EU:s insatser på området för rättsliga och inrikes frågor för perioden 2010–2014. En av aspekterna är en framgångsrik integration av invandrare för att stärka de demokratiska värdena och den sociala sammanhållningen och främja interkulturell dialog på alla nivåer.

4.2   Med en budget på 825 miljoner euro för perioden 2007–2013 stöder Europeiska integrationsfonden nationella initiativ och EU-initiativ som underlättar integrationen av invandrare från länder utanför EU i de europeiska samhällena och där ingår projekt på området för invandrarföretagande och utbildning i företagande för invandrare (12).

4.3   I kommissionens meddelande "Europeisk agenda för integration av tredjelandsmedborgare" (13) erkänns den viktiga roll invandrarföretagare spelar, men deras potential att bidra till hållbar tillväxt och sysselsättning ingår inte i EU:s flaggskeppsinitiativ som Europa 2020-strategin.

4.4   EU:s sysselsättningspaket fokuserar på betald anställning som ett sätt att integrera invandrare. Det utesluter dock invandrarföretagarna, som kan bidra till skapandet av högkvalitativa hållbara arbetstillfällen och underlätta den ekonomiska och sociala integrationen av både invandrare och infödda medborgare.

4.5   EU:s beslutsfattare bör aktivt och konsekvent se till att invandrarföretagande ingår i EU-strategierna. Dessutom bör invandrarföretagarnas roll i integrationsstrategin för invandrare också erkännas och stödjas.

5.   Invandrarföretagarnas bidrag

5.1   Arbetsmarknad

5.1.1

I EU:s arbetskraftsundersökning (1998–2008) framhålls det positiva bidrag invandrarföretagare ger till sysselsättningen, även om de flesta företagare (både infödda och invandrade) endast sysselsätter sig själva.

5.1.2

De skapar i genomsnitt mellan 1,4 och 2,1 ytterligare arbetstillfällen. En jämförelse med infödda företagare tyder dock på att invandrarföretagare skapar jämförelsevis färre arbetstillfällen. Undantagen från denna generella iakttagelse är Tjeckien, Ungern, Slovakien och Storbritannien, där invandrarföretagare verkar skapa fler arbetstillfällen än infödda företagare.

5.1.3

Detta bidrag till den totala sysselsättningen har ökat med åren. Mellan 1998 och 2008 ökade antalet personer som var anställda av invandrarföretagare i Spanien, Italien, Österrike, Tyskland och Nederländerna, samtidigt som bidraget till sysselsättningen i Storbritannien och Frankrike har varit konstant högt. Till exempel anställde invandrarföretagare årligen under både 2007 och 2008 mer än 750 000 personer i Tyskland, omkring en halv miljon i Storbritannien och Spanien, närmare 400 000 i Frankrike och runt 300 000 i Italien.

5.1.4

Detta bidrag till sysselsättningen motsvarar mellan 1,5 och 3 % av den totala anställda arbetskraften. De länder där invandrare bidrar mest till den totala sysselsättningen är Luxemburg (8,5 %) och Irland (4,9 %). Samtidigt som statistiska begränsningar gör att vi inte kan fastställa om invandrare huvudsakligen anställer andra invandrare eller inte, så har en del studier visat att invandrare anställer både infödda och andra invandrare.

5.2   Ekonomi

5.2.1

Invandrarföretagarnas bidrag begränsar sig inte till att skapa arbetstillfällen, de bidrar också till den totala ekonomiska tillväxten i mottagarlandet. Det är mycket svårt att samla in verkliga empiriska bevis på det faktiska bidraget till EU:s ekonomi, men det finns uppgifter från Storbritannien som visar att invandrarföretagens bidrag till den brittiska ekonomin uppskattas till 25 miljarder pund per år, dvs. 6 % av de små och medelstora företagens bruttoförädlingsvärde (430 miljarder pund under 2007) (14).

5.2.2

Detta överensstämmer med en amerikansk studie som visar att småföretag där invandrare utgör hälften eller fler av ägarna bidrar med uppskattningsvis 776 miljarder dollar per år, vilket är 13 % av totalsumman för småföretagen (6 biljoner dollar under 2007).

5.2.3

En annan indikation är uppgifter från Frankrike som visar att invandrare i Frankrike under 2009 mottog 47,9 miljarder euro från den franska staten (socialbidrag, bostäder, utbildning etc.), men att de bidrog med 60,3 miljarder euro. Med andra ord bidrog invandrare med netto 12,4 miljarder euro till de offentliga finanserna (15).

5.2.4

EESK anser att bidraget till EU skulle kunna vara högre om invandrarföretagare som arbetar inom den informella ekonomin fick det stöd som krävs för att gå över till den formella ekonomin.

5.3   Handel

5.3.1

Det finns också bevis för att invandrarföretagare bidrar till att skapa möjligheter till handel i mottagarlandet genom att de handelsrelaterade transaktionskostnaderna med ursprungsländerna blir lägre då invandrarna använder sina kontaktnätverk och kunskaper om marknaderna i sina ursprungsländer. I Sverige t.ex. inriktar 22 % av de invandrarägda företagen sina varor och tjänster – åtminstone delvis – mot den internationella marknaden, jämfört med 15 % av de inföddas företag (16). Det har också visat sig att en ökning med 10 % av antalet invandrare i Sverige har kopplats till en ökning med 6 % av exporten och en ökning med 9 % av importen i genomsnitt (17). Detta tyder på att invandrare kan spela en viktig roll för att underlätta utländsk handel genom att minska implicita handelshinder med sina ursprungsländer.

5.3.2

Ett annat exempel är Storbritannien. Invandrarföretagare ger direkt tillgång till växande diasporagrupper med en uppskattad disponibel inkomst på över 30 miljoner euro samt öppningar för nya affärsmöjligheter på globala marknader som Indien, Kina och länder i Afrika, Västindien och Latinamerika.

5.4   Det bör framhållas att invandrarföretagande inte bara handlar om att skapa arbetstillfällen och om ekonomi. Invandrarföretagen ökar också invandrarnas möjligheter i samhället, skapar ett större socialt ledarskap, stärker självförtroendet samt främjar social sammanhållning mellan medborgarna genom att skänka nytt liv åt gator och hela kvarter.

---

(1)  Rath, J., Eurofound (2011), "Promoting ethnic entrepreneurship in European cities", Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.

(2)  "Europeisk agenda för integration av tredjelandsmedborgare" – COM(2011) 455 final och SEC(2011) 957 final.

(3)  http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2009:168:0024:0032:SV:PDF.

(4)  http://www.eesc.europa.eu/?i=portal.en.events-and-activities-migrant-entrepreneurs-contribution-present.

(5)  OECD:s etablerade definition av företagare, OECD, 2008 [ej officiell översättning].

(6)  Rath, J., Eurofound (2011), "Promoting ethnic entrepreneurship in European cities", Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.

(7)  http://epp.eurostat.ec.europa.eu/portal/page/portal/employment_unemployment_lfs/data/database.

(8)  Länk till statistiken: http://dx.doi.org/10.1787/888932442104.

(9)  http://www.fiscalpolicy.org/immigrant-small-business-owners-FPI-20120614.pdf.

(10)  Breem, Y. (2009), "Les entreprises créées en 2002 par des ressortissants des pays tiers: de plus grandes difficultés à survivre", Invandringsinformation nr 13, avdelningen för statistik, studier och dokumentation (DSED) vid ministeriet för invandring, integration, nationell identitet och solidarisk utveckling.

(11)  Open for Business: Migrant Entrepreneurship in OECD Countries, 2010.

(12)  http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/financing/fundings/migration-asylum-borders/integration-fund/index_en.htm.

(13)  COM(2011) 455 final och SEC(2011) 957 final.

(14)  http://www.bis.gov.uk/assets/biscore/enterprise/docs/b/11-515-bigger-better-business-helping-small-firms.

(15)  http://www.europeanvoice.com/article/imported/time-to-value-migrants-contribution/74527.aspx.

(16)  Tillväxtverket (2007).

(17)  Hatzigeorgiou i OECD (2010).

---