15.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 351/6

1.1

Syftet med detta yttrande är att bidra till informationsutbytet och diskussionerna om, samt om möjligt även till en fördjupning av, de åtgärder av rättslig och övrig karaktär som vidtas på EU-nivå för att skydda barn och ungdomar mot vissa typer av reklam som antingen utnyttjar barn på ett olämpligt sätt i annonserna, riktar sig till dem på ett skadligt sätt eller utsätter dem för budskap som på olika sätt kan ha en negativ inverkan på deras fysiska, mentala och moraliska utveckling.

1.2

Det som står på spel i detta sammanhang är skyddet av barns grundläggande rättigheter inom EU, i enlighet med FN:s konvention, i artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och i artikel 3.3 i EU-fördraget. Dessa rättigheter tolkas på ett lämpligt sätt i kommissionens meddelande "Mot en EU-strategi för barnets rättigheter" (COM(2006) 367 final), det fleråriga gemenskapsprogrammet för att skydda barn som använder internet och annan kommunikationsteknik (COM(2008) 106 final) (1) samt EU-agendan för barns rättigheter (COM(2011) 60 final).

1.3

Reklam som på ett otillbörligt sätt använder sig av barn i syften som inte har någon koppling till frågor som direkt rör dem, är en kränkning av den mänskliga värdigheten och en form av angrepp på deras fysiska och mentala integritet som bör förbjudas.

1.4

Riskerna med reklam riktad till barn är olika stora i olika åldersgrupper. Denna typ av reklam kan påverka deras fysiska, mentala och moraliska hälsa negativt, och särskilt allvarligt är det om reklamen lockar barnen till överdriven konsumtion med överskuldsättning som resultat, eller till konsumtion av livsmedel eller andra produkter som är skadliga eller farliga för deras fysiska och mentala hälsa.

1.5

På ett mer generellt plan finns det viss reklam som på grund av sitt särskilt våldsamma, rasistiska, främlingsfientliga, erotiska eller pornografiska innehåll riskerar att påverka barnens fysiska, mentala, moraliska och medborgerliga utveckling på ett ibland oåterkalleligt sätt, vilket kan ge upphov till ett våldsamt beteende eller sexuell brådmogenhet.

1.6

EESK anser att dessa frågor måste analyseras noggrant och att en EU-ram måste utarbetas på detta område, i enlighet med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen – inte bara för att man på ett effektivt sätt måste garantera skyddet av de grundläggande rättigheterna, utan också för att skillnaderna mellan de olika nationella lagstiftningarna utgör en risk för den inre marknadens funktionssätt. Därför rekommenderar EESK att man fattar ett generellt beslut på EU-nivå om vilken minimiålder som ska gälla för reklam som riktar sig särskilt till barn.

1.7

Enligt EESK:s mening bör man fästa särskild vikt vid att redan i tidig ålder informera och utbilda barnen, samt vid att öka deras egenmakt. Man bör också lära dem hur man på ett lämpligt sätt använder informationsteknik och tolkar reklamens budskap, och dessa frågor bör finnas med i skolornas läroplaner på alla nivåer. Satsningar bör också göras på att stärka föräldrarnas förmåga att hjälpa sina barn att tolka budskapen i reklamen.

1.8

EESK anser att man dessutom bör informera och utbilda befolkningen rent generellt, och i synnerhet familjer och lärare, för att förbättra förmågan att skydda barnen.

1.9

EESK uppmanar annonsörer och sponsorer att, på basis av såväl självreglerings- som samregleringsinitiativ (både de som redan finns och de som kommer att utarbetas), besluta om och tillämpa högsta möjliga skyddsnivå vad gäller barns rättigheter, samt se till att den respekteras.

1.10

EESK anser att den rättsliga ramen på EU-nivå inte är anpassad till de nuvarande behoven när det gäller att skydda barnens rättigheter i förhållande till reklamens budskap, i synnerhet när dessa förmedlas via audiovisuella medier, internet och sociala nätverk. Kommittén uppmanar kommissionen att utan dröjsmål utvärdera behovet av att vidta mer restriktiva åtgärder av övergripande karaktär, för att på ett effektivt sätt garantera att dessa rättigheter respekteras.

1.11

EESK uppmanar Europaparlamentet och de nationella parlamenten att beslutsamt fortsätta sin tradition vad gäller skydd av barns rättigheter på detta särskilda område.

2.1

EESK förespråkar en social marknadsekonomi som är reglerad på ett lämpligt sätt och därmed främjar sund och rättvis konkurrens och en hög nivå vad gäller konsumentskyddet, och således även bidrar till genomförandet av den inre marknaden, ett instrument som förbättrar människornas levnads- och arbetsvillkor och stärker respekten för den mänskliga värdigheten, friheten, demokratin, jämlikheten, rättstaten och de mänskliga rättigheterna.

2.2

I detta sammanhang vill EESK framhålla att reklamen, i alla dess former, spelar en mycket viktig roll, vilket sammanfattades på ett bra sätt av International Advertising Association (IAA), som framför allt betonar dess betydelse när det gäller att sprida innovationer, uppmuntra kreativitet och underhållning, främja konkurrens och ge människor fler valmöjligheter. EESK påpekar också att reklam är ett viktigt instrument för att sprida och förtydliga information riktad till konsumenterna, vilket är reklamens huvudsyfte och anledningen till att den bör regleras på EU-nivå.

2.3

Det kan förefalla självklart att ett yttrande av detta slag och med detta syfte borde innehålla en del som på ett övergripande sätt behandlar frågan om hur medierna – framför allt tv, internet och sociala nätverk, som är de viktigaste instrumenten för förmedling av reklambudskap – påverkar barn och ungdomar i egenskap av såväl användare som passiva åskådare. Det skulle också vara viktigt att analysera hur barns beteende i fråga om sociala medier varierar beroende på åldersgrupp och social bakgrund, bland annat när det gäller det välkända fenomenet att barn väljer "hjältar" och "sociala beteendemönster" eller "livsstilar" för att på så sätt definiera sin identitet, en företeelse som utnyttjas av reklammakarna (2). På grund av det begränsade utrymmet måste vi emellertid förutsätta att läsarna har tagit del av, blivit medvetna om och är överens om alla aspekter på detta område, i synnerhet vad gäller de ovannämnda mediernas betydelse för att informera, utbilda och underhålla ungdomar, samt den tid som ungdomarna lägger på dessa medier. Vissa av dessa aspekter har redan behandlats i andra yttranden som har utarbetats eller kommer att utarbetas av EESK (3).

3.1

Vad gäller reklam som använder sig av barn bör man betona vikten av den mänskliga värdigheten och barnens rättigheter. Dessa aspekter omnämns specifikt i en rad internationella konventioner och EU-dokument, och man bör i detta sammanhang särskilt erinra om bestämmelserna i stadgan om de grundläggande rättigheterna (artikel 1.2 c) och i synnerhet artiklarna 24 och 32).

3.2

EESK anser att det krävs en harmonisering på EU-nivå med syftet att införa ett generellt förbud mot reklam som på ett olämpligt och otillbörligt sätt använder bilder av barn i sammanhang som inte har någon direkt koppling till barn.

4.1

Upp till en viss ålder klarar barn inte av att filtrera reklambudskap, i synnerhet när budskapet förmedlas på ett överdrivet sätt i annonser som de ser om och om igen. Därför tenderar de att uppfatta alla budskap som sanna och riskerar på så sätt att förvandlas till tvångsmässiga konsumenter. Ju sämre socioekonomiska förutsättningar barnet har, desto starkare blir denna effekt. Barn förstår inte reklamens meddelanden och varningar, och dessa kan därför inte anses vara en förebyggande eller avskräckande faktor.

4.2

Vidare tolkas reklamen olika i olika åldersgrupper. Upp till femårsåldern klarar barnen inte av att uppfatta skillnaderna mellan program och reklampauser, och även i högre ålder är de omedvetna om att reklamens syfte är att övertyga tittaren. Denna förmåga utvecklas först i åttaårsåldern, men inte hos alla barn, och därför är det inte säkert att de ens i denna ålder klarar av att genomskåda reklamens vinklade budskap som framhäver den aktuella produktens positiva egenskaper och underlåter att informera om de aspekter som är mer negativa.

4.3

När äldre barn ser reklamen som underhållning får den allt större effekt, och det faktum att de har en bättre förmåga att tolka reklamens budskap gör dem inte nödvändigtvis så pass immuna mot reklamen och dess avsikter att deras beteende undgår att påverkas av andra mer sofistikerade och effektiva övertalningstekniker.

4.4

Genom att utveckla barnens förståelse och tolkningsförmåga med hjälp av medieundervisningsprogram kan man göra dem bättre rustade att hantera reklamen. Att öka föräldrars och barns mediekunskap och förståelse av reklamens mekanismer och effekter räcker dock inte när det gäller att motverka de skadliga effekterna av reklam riktad till barn. Det är viktigt att förbereda barnen på deras roll som framtida konsumenter genom att fokusera på mediekunskap och stärka deras inflytande redan i tidig ålder. Detta utgör dock inte någon omedelbar lösning på problemet med effekterna av reklamens överdrivna och återkommande budskap, och det är inte heller möjligt att nå alla barn, i synnerhet de som har en mindre gynnsam socioekonomisk bakgrund och som påverkas i högst grad av reklamens skadliga inverkan.

4.5

Undersökningar visar att familjens förmedlande roll har en stor betydelse när det gäller att minska reklamens inverkan. Det blir dock allt vanligare att barn, även de allra yngsta, får tillgång till tv och internet på sina rum, vilket innebär att de tar del av dessa medier på egen hand, utan någon tillsyn. En annan faktor som gör barnen allt mer utsatta för reklam och försäljningstekniker är den allt större roll som internet spelar i barnens dagliga liv. I ett förslag till betänkande som håller på att utarbetas av Europaparlamentet påpekar man mycket riktigt att "internet har blivit ungdomarnas vän, ofta i större utsträckning än familj, skola eller vänner i verkliga livet" (4). Undersökningar som har genomförts på senare tid, till exempel "KIDS ON LINE", visar att 38 % av barnen i åldern 9–12 år redan har profiler på internet, och denna andel ökar till 78 % i åldern 13–16 år. Många leksaks- och speltillverkare har webbplatser där barn kan spela spel och roa sig online, samtidigt som de är målet för strategier med syftet att övertala dem och göra dem trogna ett varumärke.

4.6

I synnerhet när det gäller uppmuntran av överdriven konsumtion med överskuldsättning som resultat kan vissa marknadsföringsbudskap som riktar sig till barn stimulera överdrivna konsumtionsvanor, eftersom de skapar ett konstlat begär som inte svarar mot verkliga behov och ger upphov till en felaktig uppfattning av begreppet "lycka". Statistik visar att 54 % av ungdomarna känner sig pressade att köpa produkter bara för att deras vänner redan har likadana. Detta innebär alltså att konsumtionen har blivit en social inklusionsfaktor.

4.7

Det finns ett tydligt samband mellan vilken reklam barnen tar del av och vilka produkter de ber föräldrarna att köpa. Familjekonflikter som beror på att barnen ser reklam och därefter vill att man ska köpa produkten uppstår i alla familjer, men framför allt i de med sämre socioekonomiska förutsättningar där barnen tillbringar mer tid framför tv-apparaten. På grund av deras bristande ekonomiska resurser eller sämre kommunikationsförmåga är det i slutändan låginkomstfamiljerna som får betala det högsta priset för reklamen.

4.8

Konsumtionsmönster som styrs av reklamen leder också till att många barn och ungdomar lockas att köpa särskilda märken, vilket skapar problem för dem som inte kan tillgå just dessa produkter. Ett exempel på detta är "märkesmobbning" i skolan, som är ett mycket allvarligt problem för barn som inte använder dessa märken. Detta fenomen kan leda till beteendeförändringar eller få barn att känna sig djupt olyckliga och ibland driva dem in i utanförskap, våld och lidande, vilket via snatterier och stölder kan utgöra en inkörsport till kriminalitet.

4.9

Vad gäller reklam som uppmuntrar konsumtion av ohälsosamma livsmedel eller livsmedel som är skadliga eller farliga för den fysiska och psykiska hälsan bör man särskilt erinra om barnens inflytande över vilka livsmedel som ska inhandlas, och särskilt deras förkärlek för färdiglagade maträtter och snabbmat. Uppmuntran av dåliga matvanor är ett ständigt inslag i reklam riktad till barn. Fetma hos barn är redan ett enormt problem. Enligt Consumers International lider vart tionde barn i världen av övervikt eller fetma och för närvarande klassas 22 miljoner barn under fem år som överviktiga, och den främsta orsaken till detta är konsumtionen av starkt bearbetade livsmedel med högt socker- och fettinnehåll.

4.10

Barn utsätts i stor omfattning för reklam för livsmedel, särskilt i barnprogram, och detta ökar i takt med att barn får tillgång till tv, internet och sociala nätverk i allt större utsträckning. Samtidigt har reklamen ändrats till sin karaktär, vilket innebär att marknadsföringen av produkterna nu sker på ett mer sofistikerat sätt som ökar reklamens övertalningsförmåga (5).

4.11

Reklamen kan också leda till ätstörningar såsom anorexi eller bulimi. Barn och ungdomar påverkas av de kropps- och personlighetsideal som ungdomarna i annonserna representerar. Bland ungdomar, och i synnerhet flickor, är en smal kropp en del av skönhetsidealet, och detta kan uppmuntra ätbeteenden som kan vara livshotande.

4.12

Enligt American Psychological Association bör reklam riktad till barn under åtta års ålder begränsas (eller förbjudas) med hänsyn till att barn i denna ålder är oförmögna att hantera reklamens övertalningssyften. Avsikten med ett sådant förbud är att begränsa reklamens negativa konsekvenser såsom uppmuntran av osunda kostvanor, konflikter mellan föräldrar och barn på grund av att barnen kräver att man ska köpa de produkter de har sett i reklamen, samt utsatthet för våld (6).

4.13

Kommitténs åsikt är att dessa aspekter, som redan behandlas i lagstiftningen i såväl flera medlemsstater (7) som länder utanför EU, även bör behandlas på EU-nivå samt att man bör fastställa en minimiålder för reklam riktad särskilt till barn, i enlighet med förslaget i betänkandet från Kyriacos Triantaphyllides (8), ledamot av Europaparlamentet, och med Europaparlamentets resolution av den 22 maj 2012 (9).

5.1

Beträffande reklam som riskerar att få en allvarlig inverkan på barns psykiska och moraliska utveckling, även om den inte riktar sig direkt till dem, bör man särskilt erinra om effekterna av reklam som uppmuntrar till våld eller vissa former av våldsamma beteenden, till exempel reklam för leksaker eller spel som förhärligar våldsamt beteende.

5.2

Tillförlitliga undersökningar visar tydligt på de skadliga effekterna av det våld som förekommer i vissa annonser som visas med hjälp av audiovisuella medier, i synnerhet om det uppmuntrar till våldsamma beteenden: ökad mottaglighet för våld och ökad aggressivitet. Den psykiska hälsan kan påverkas av att utsättas för detta våldsamma innehåll, som kan ge upphov till ångest, oro, sömnproblem och hyperaktivitet.

5.3

Det blir allt vanligare att kända personer medverkar i reklam för produkter som kan vara skadliga för hälsan, till exempel alkohol eller tobak. Kopplingen mellan en åtråvärd livsstil och denna typ av produkter ökar lusten att konsumera dem och bidrar till att ge en positiv bild av dem.

5.4

Barnens normala psykiska och moraliska utveckling påverkas också av reklam med erotiskt eller pornografiskt innehåll som uppmuntrar perversa, abnorma eller överdrivna sexuella beteenden. En avsevärd del av reklamen är av sexistisk och sexuell natur och framställer kvinnan som ett föremål för åtrå, ofta i en underordnad eller underkastad position, eller rent av som ett offer. Vidare leder reklamens överdrivna sexuella anspelningar och erotiska – för att inte säga pornografiska – innehåll till att barnen sexualiseras alltför tidigt. Flera välkända märken har tvingats dra tillbaka annonser eftersom de har ansetts bidra till en översexualisering av barn eller på grund av att det civila samhället har reagerat starkt på att minderårigas kroppar har använts på ett olämpligt sätt i reklam, men trots detta finns det ingen tydlig rättslig definition av dessa situationer på EU-nivå.

5.5

Visserligen har flera medlemsstater redan reglerat detta område, men på mycket olika sätt, vilket utgör ett hinder för den inre marknadens funktionssätt. Detta kan inte ursäktas med en hänvisning till grundläggande kulturella skillnader, och kommittén anser därför att denna fråga måste behandlas på EU-nivå.

6.1

Mot bakgrund av denna ram kan man inte annat än konstatera att de nationella rättsliga bestämmelserna och de riktlinjer som reklammakarna har antagit i fråga om barn– när det gäller marknadsföringskommunikation i ordets vidaste bemärkelse – skiljer sig avsevärt åt i de olika medlemsstaterna.

6.2

Den rättsliga ramen på EU-nivå är å sin sida onödigt komplex och förvirrande, och i de flesta fall skiljer sig genomförandet och tillämpningen av den åt mellan de olika medlemsstaterna, vilket kommissionen påpekar i sitt meddelande "Samstämmiga ramar för att öka tilltron till en inre e-marknad för e-handel och nättjänster" (10), i sin rapport "Att skydda barn i den digitala världen" (11), samt i meddelandet "Europeisk strategi för ett bättre internet för barn" (12). De flesta medlemsstaterna har begränsat sig till att genomföra EU-direktiven i minsta möjliga utsträckning, medan andra (13) tillämpar striktare regler, som i vissa fall till och med innebär ett förbud mot reklam riktad till minderåriga (14).

6.3

Det finns inga bestämmelser i den gällande EU-lagstiftningen som kräver att man ska genomföra "förhandskontroller" för att skydda minderåriga och den mänskliga värdigheten. Detta ligger helt i linje med de grundläggande principerna om yttrandefrihet, som har fastställts av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna med avseende på tillämpningen av den europeiska konventionen på detta område.

6.4

Det grundläggande felet har dock sitt ursprung i rådets rekommendation från år 1998 om "en jämförbar och effektiv skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga värdigheten", där man i första hand bekymrar sig över "konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och informationstjänster". Åtgärder i fråga om audiovisuellt innehåll eller innehåll på internet som kan vara skadligt för minderåriga eller den mänskliga värdigheten (15) behandlas i denna rekommendation som om de ligger utanför området för EU:s lagstiftningsbehörighet, och slutligen framgår att dessa aspekter anses vara en fråga om "god smak eller anständighet" som faller utanför området för EU:s lagstiftningsbehörighet (16).

6.5

Beträffande vad som är obligatoriskt ur ett övergripande perspektiv krävs det bara att medlemsstaterna garanterar att tv-sändningarna (vilket såvitt vi förstår även omfattar reklam) inte omfattar program som riskerar att allvarligt skada de minderårigas fysiska, psykiska eller moraliska utveckling, i synnerhet program som innehåller pornografiska scener eller omotiverat våld, såvida de inte föregås av en "ljudsignal" eller åtföljs av en "visuell symbol". Detta ska dock inte gälla om man med hänvisning till "sändningstiden" eller "tekniska åtgärder" kan garantera att programmet "i princip inte kan ses eller höras av minderåriga".

6.6

Med argumentet att det finns "allt större möjligheter för tittarna att undvika reklam", och utan att ta hänsyn till barnets särskilda situation i egenskap av "passiv åskådare", innebär de gällande bestämmelserna att man lättar på restriktionerna för hur reklamavbrott får läggas in i sändningarna, så länge som det inte innebär att de inkräktar på programmets innehåll.

6.7

De enda uttryckliga förbuden på EU-nivå i dag gäller uteslutande tobaksbaserade produkter, receptbelagda läkemedel och medicinska behandlingar, "dold" och "subliminal" reklam. Förbudet omfattar dock inte "produktplacering" (även om denna "i princip bör förbjudas"), under förutsättning att "tittaren är vederbörligen upplyst om att den förekommer". Dessutom finns det "stränga kriterier" för reklam för alkoholhaltiga drycker.

6.8

Det är bara på den sista av dessa punkter som man fastslår att reklamen inte bör ha minderåriga som målgrupp. När det gäller alla andra aspekter som riskerar att skada de minderårigas fysiska, psykiska eller moraliska utveckling, till exempel direkta uppmaningar till minderåriga – eller indirekta uppmaningar till deras föräldrar – om att köpa de produkter eller tjänster som utannonseras, som utnyttjar deras oerfarenhet eller godtrogenhet, eller reklam "inom ramen för barnprogram, som handlar om livsmedel och ämnen med näringsvärde eller inverkan på människokroppen, till exempel fetter, fettsyror, salt/natrium och socker", begränsar sig de gällande reglerna till en generell rekommendation eller rent av till en enkel hänvisning till "uppförandekoder".

6.9

Man bör också påpeka att direktivet om otillbörliga affärsmetoder visserligen innehåller en bestämmelse om affärsmetoder riktade till "en tydligt identifierbar grupp av konsumenter som är särskilt känsliga", i synnerhet på grund av deras "ålder eller lättrogenhet", men att man inte har tolkat detta som ett förbud mot denna typ av affärsmetoder, och att det inte heller har genomförts eller tillämpats i detta syfte i medlemsstaterna (17).

6.10

Utöver dessa EU-rättsliga bestämmelser finns det andra mer konventionella instrument som fastställer grundläggande principer som i sin tur ligger till grund för den senaste tidens utveckling av den grundläggande EU-lagstiftningen (Lissabonfördraget och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna).

6.11

Samtidigt har verksamma inom branschen, både på internationell nivå och i de olika medlemsstaterna, utvecklat en samling självregleringsbestämmelser för deras näringsverksamhet som utgör ett tydligt tecken på deras engagemang i fråga om skyddet av barn. Detta gäller i synnerhet EASA (18). Detta betyder dock inte att det inte finns ett behov av att garantera en hög grad av respekt för barn och skyddet av dem, såsom har påpekats av flera instanser på internationell nivå och EU-nivå, för att trygga deras fysiska, psykiska och moraliska utveckling med hänsyn till deras egna intressen, deras välbefinnande och bevarandet av hemmiljön och familjesammanhållningen.

7.1

Marknaden för reklam och marknadsföring i EU är extremt konkurrensutsatt, mycket beroende av modetrender och speciellt känslig för konsekvenserna av den ekonomiska och finansiella krisen. Stora skillnader mellan de nationella lagstiftningarna om reklam påverkar inte bara resultaten utan kan även utgöra ett hinder för dess utveckling på den inre marknaden och ge upphov till diskriminering och en mindre rättvis konkurrenssituation. Särskilt i fråga om reklam riktad till barn och ungdomar, som är en snabbt expanderande sektor, innebär de stora skillnaderna mellan de olika nationella lagstiftningarna och de olika kraven att reklambyråerna inte kan konkurrera på lika villkor, vilket leder till högre kostnader, eftersom de måste anpassa sina annonskampanjer till olika rättsliga krav. Dessa skillnader gynnar mindre nogräknade konkurrensmetoder som syftar till att kringgå svårigheterna och vinna marknadsandelar. En harmonisering av lagstiftningen, som innebär att samma villkor kommer att gälla i hela EU och att den inre marknaden genomförs på detta område, kan på ett avgörande sätt bidra till en mer överblickbar inre marknad, där samtliga reklamföretag kan bedriva verksamhet på grundval av sin kompetens och förmåga i syfte att verkligen tillgodose konsumenternas krav, i stället för att utnyttja skillnader i nationell lagstiftning till förfång för en sund och rättvis konkurrens.

8.1

De EU-direktiv som har reglerat reklamen inom EU har som rättslig grund hittills i allmänhet använt fördragets bestämmelser om genomförandet av den inre marknaden, nuvarande artiklarna 26 och 114, om än med många ändringar. Detta är en viktig aspekt, men det är inte den enda aspekten som måste beaktas. När det gäller andra EU-initiativ, med målsättningar som mer specifikt riktar sig mot tv-sändningar, använde man som rättslig grund i stället bestämmelserna om etableringsrätt och tillhandahållande av tjänster, motsvarande de nuvarande artiklarna 49 och följande samt 56 och följande, om än med betydande ändringar. Slutligen, när det gäller initiativ på senare tid – men före det gällande Lissabonfördraget – i fråga om barnpornografi och skydd av barn, har man som rättslig grund använt bestämmelserna om straffrättsligt samarbete.

8.2

Man får inte glömma att det nuvarande Lissabonfördraget medförde betydande ändringar vad gäller alla dessa aspekter och att det erbjuder en rad nya möjligheter till EU-åtgärder, och det är viktigt att man vet hur dessa ska tolkas och tillämpas. Den viktigaste nyheten var att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna inlemmades i EU:s primärrätt, följt av ändringen av det civil- och straffrättsliga samarbetets rättsliga karaktär, samt ändringarna av åtskilliga av fördragets bestämmelser, till exempel de om genomförandet av den inre marknaden, konsumentskydd och skydd av den mänskliga värdigheten. Nyligen baserade också kommissionen sitt förslag till förordning om skydd av personuppgifter på Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och de ovannämnda nya bestämmelserna i Lissabonfördraget.

8.3

Frågan om reklam riktad till barn och ungdomar är först och främst en fråga om medborgarskap och skydd av de grundläggande rättigheterna; de ovannämnda artiklarna 1, 3, 24, 33 och 38 i stadgan utgör en solid rättslig grund som mer än väl motiverar att man överväger behovet av EU-åtgärder. Till dessa bör man utan tvivel lägga till artiklarna 2, 3.5 och 6 i EU-fördraget och artiklarna 4, 9 och 10 i EUF-fördraget.

8.4

Förutom medlemsstaternas regeringar spelar också de nationella parlamenten en viktig roll i enlighet med artikel 12 i EU-fördraget, både inom rådet och när det gäller det utökade samarbetet (artikel 20 i EU-fördraget), och därför uppmanas även de att ta sitt ansvar.

8.5

Genomförandet av den inre marknaden är också en av de viktigaste målsättningarna på detta område, och i detta hänseende utgör artikel 3.3 i EU-fördraget samt artikel 26 och artikel 114 och följande i EUF-fördraget den rättsliga grunden. Dessutom banar artiklarna 12 och 169 i EUF-fördraget väg för nya möjligheter på konsumentskyddsområdet. Vad gäller de procedurmässiga aspekterna utgör artikel 67 och följande., i synnerhet artiklarna 81 och 82 i EUF-fördraget grunden för en civil- och straffrättslig ram som gör det möjligt att komplettera den rättsliga ramen för skyddet av barn och ungdomar på detta område.

8.6

En behandling av detta ämne på EU-nivå ligger avslutningsvis i linje med subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen (artikel 5.3 och 5.4 i EU-fördraget), eftersom det eftersträvade målet på grund av sin gränsöverskridande karaktär inte kan uppnås i tillräcklig utsträckning inom ramen för medlemsstaternas respektive nationella system. Initiativets syfte skulle därför bättre kunna uppnås genom åtgärder på EU-nivå, i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Dessutom bör initiativets tillämpningsområde begränsas till de aspekter som vållar konkreta problem, och följaktligen inte omfatta sådana aspekter som kan regleras på ett lämpligare sätt genom nationell lagstiftning, vilket innebär att även proportionalitetsprincipen respekteras.