22.12.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 376/97

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Ett resurseffektivt Europa – flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin”

KOM(2011) 21 slutlig

2011/C 376/18

Föredragande: Lutz RIBBE

Den 26 januari 2011 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Ett resurseffektivt Europa – flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin”

KOM(2011) 21 slutlig.

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 6 september 2011.

Vid sin 474:e plenarsession den 21 och 22 september 2011 (sammanträdet den 22 september) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 120 röster för, 13 emot och 10 nedlagda röster:

1.   Sammanfattning

1.1   EESK välkomnar flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa”, men anser att det är alldeles för vagt. Mot bakgrund av de viktigaste miljöfrågornas globala dimension hänvisar kommittén till sina förslag inför FN:s konferens om hållbar utveckling 2012 och sitt arbete med färdplanen för ett utsläppssnålt samhälle 2050 (1).

1.2   Kommittén förväntar sig nu att kommissionen i de 20 enskilda initiativen mycket exakt beskriver

—	vad man menar med ”resurseffektiv”,

—	vad som kan uppnås med enbart tekniska förbättringar,

—	i vilka sektorer man måste uppnå den ”avsevärda omställning” som aviseras, hur denna bör se ut och med vilka instrument man tänker uppnå den,

—	vilka beteendeförändringar man anser vara nödvändiga hos producenter och konsumenter och hur man kan påskynda dessa.

1.3   Det råder inga som helst tvivel om att Europa 2020-strategin måste skapa viktiga förutsättningar för en hållbar och därmed också resurseffektiv ekonomi. Ändå skulle det behövas en tydligare ansvarsfördelning mellan hållbarhetsstrategin och Europa 2020-strategin.

1.4   EESK förstår inte varför resurseffektivitetsinitiativet lagts in under Europa 2020-strategin. För kommittén är detta initiativ snarare ett konkret resultat av hållbarhetsstrategin, som antogs 2001 och sågs över 2006, om inte annat eftersom det har en längre tidshorisont än 2020. Kommissionen försummar för närvarande hållbarhetsstrategin, och man bör enligt EESK blåsa nytt liv i denna.

2.   Inledning

2.1   En kort tid innan kommissionen uppmanade EESK att utarbeta detta yttrande om flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa” hade kommitténs presidium beslutat att utarbeta ett initiativyttrande om nuläget och situationen med avseende på EU:s hållbarhetsstrategi.

2.2   EESK:s organ har nu beslutat att behandla båda ämnena i detta yttrande.

3.   Ett resurseffektivt Europa – ett flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin

3.1   Flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa”, som kommissionen offentliggjort och som vi ska uttala oss om här, är ett av sju nya flaggskeppsinitiativ som kommissionen har lagt in under Europa 2020-strategin.

3.2   I meddelandet förklarar kommissionen, dock inte för första gången, att det nuvarande intensiva resursutnyttjandet inte bara är alltför betungande för miljön utan också en fara för försörjningstryggheten, särskilt som tröskel- och utvecklingsländerna strävar efter att uppnå en välståndsnivå jämförbar med vår, ett välstånd som vilar på icke-hållbara produktions- och konsumtionsmönster.

3.3   Under 2011 kommer ytterligare sammanlagt 20 enskilda initiativ att offentliggöras inom ramen för detta flaggskeppsinitiativ, och dessa ska bidra till att bygga upp ett resurseffektivt Europa. Detta kan enligt kommissionen bara ske med hjälp av ”tekniska förbättringar, en avsevärd omställning av energi-, industri-, jordbruks- och transportsystemen, och förändringar i vårt beteende som producenter och konsumenter”.

3.4   Kommissionen förklarar att vi behöver ”nya produkter och tjänster och hitta nya sätt att minska användningen av insatsvaror” och att vi måste vidta samordnade åtgärder med politisk synlighet för att uppnå detta.

3.5   Först måste vi dock göra en ”sammanhängande analys av orsakerna till att vissa resurser inte används effektivt”. ”För att lyckas med det komplexa och sammanlänkade tillvägagångssätt som krävs för att bygga ett resurseffektivt Europa” måste vi sedan ”kombinera olika politiska åtgärder för att optimera synergier och hantera avvägningar mellan olika områden och strategier”.

3.6   Det överordnade målet för detta flaggskeppsinitiativ är att ”skapa enighet om en långsiktig vision”, som sträcker sig fram till år 2050 och som förklarar hur en ekonomi med låga utsläpp ser ut, hur energi- och transportsystemet kan ställas om och hur man kan ”bryta sambandet mellan den ekonomiska tillväxten och resursanvändningen”.

4.   Allmänna kommentarer om flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa” och kopplingen till hållbarhetsstrategin

4.1   EESK välkomnar kommissionens initiativ och betraktar det som en viktig och till och med central del av hållbarhetsstrategin, även om det inte kan ersätta denna.

4.2   Kommittén håller med kommissionen om att man inom ramen för Europa 2020-strategin måste skapa förutsättningar för utvecklingen fram till 2050 och på ännu längre sikt. Kommittén undrar dock varför kommissionen kopplar detta flaggskeppsinitiativ ”Ett resurseffektivt Europa” till Europa 2020-strategin och inte framställer det som ett konkret resultat av hållbarhetsstrategin, vilket i grund och botten vore meningsfullt. Bara det faktum att kommissionen i sitt meddelande talar mer om 2050 än om 2020 som tidshorisont visar att det handlar om en uppgift på lång sikt.

4.3   Kommissionens förklaring – att det behövs såväl tekniska förbättringar som en avsevärd omställning av energi-, industri-, jordbruks- och transportsystemen samt förändringar i vårt beteende som producenter och konsumenter – överensstämmer med den ståndpunkt som kommittén framförde i sitt förberedande yttrande av den 28 april 2004 om ”Utvärdering av strategin för hållbar utveckling”. EESK påpekade dock redan då att man för att lyckas med en hållbarhetspolitik så konkret som möjligt måste förklara vilka förändringar som krävs och hur dessa bör genomföras.

4.4   Det är just detta som saknas i meddelandet. Det är visserligen trevligt att läsa, men inte särskilt konkret. EESK anser därför att man i de 20 enskilda initiativ som ska läggas fram mycket tydligt bör beskriva vad som måste ändras och hur, var exakt man kan förvänta sig motstånd mot förändringar och hur samt med vilka konkreta åtgärder man tänker övervinna detta motstånd.

4.5   I detta sammanhang verkar den indelning som kommissionen gjort i

—	tekniska förbättringar,

—	en avsevärd omställning, och

—	förändringar i vårt beteende som producenter och konsumenter

vara mycket användbar. Kommissionen borde därför i varje enskilt fall klargöra vad man kan uppnå med tekniska förbättringar och vilka gränser det finns för dessa. Detta nödvändiggör slutligen en avsevärd omställning på vissa områden i människors liv och i ekonomin.

4.6   Dessförinnan behöver vi dock mycket riktigt den ”sammanhängande analys” som kommissionen talar om för att få veta varför vi fortfarande hanterar resurser så ineffektivt. Det är en brist i meddelandet att det saknas just en sådan analys.

4.7   Kommittén instämmer endast med reservation i kommissionens tes att ineffektiviteten i resurshanteringen beror på att det saknas uppgifter om vad denna egentligen kostar samhället. Kostnaderna för de klimatförändringar vi står inför beskrivs nämligen i den s.k. Stern-rapporten och förlusten av biologisk mångfald i rapporten ”The Economics of Ecosystems and Biodiversity”, och detta på ett mer än imponerande sätt. Ändå har det inte skett några grundläggande förändringar.

4.8   Den nuvarande ineffektiviteten beror förmodligen på att

a)	det fortfarande inte råder något riktigt samförstånd om hur den nuvarande situationen ska bedömas (”Vad är effektivt/ineffektivt? Hur (o)hållbart/(o)hållbara är vårt beteende/våra näringsgrenar i dag i själva verket?”),

b)	det råder stor oklarhet om vad hållbar utveckling, ”grön ekonomi” eller ”resurseffektiv ekonomi” innebär i praktiken; det finns ingen tydlig, allmängiltig förklaring på eller definition av vad detta innebär för de olika politikområdena,

c)	det råder – beroende på vilka intressen parterna har – helt motsatta uppfattningar om vad som behöver förändras i praktiken, både kvalitativt och kvantitativt, hur man följaktligen ska skilja på framtida och nuvarande utvecklingstendenser och hur de kommer att påverka vardagslivet och ekonomin.

4.9   Kommissionen har rätt när den i meddelandet skriver att icke-hållbar ekonomisk verksamhet i dag är källan till det välstånd som många människor åtnjuter (och som många andra är utestängda från). De negativa effekterna av icke-hållbar ekonomisk verksamhet kommer med full styrka att drabba först framtida generationer som kommer att få bära konsekvenserna.

4.10   Såväl politiken som ekonomin och det civila samhället har svårt att erkänna detta och dra de nödvändiga slutsatserna. Därtill kommer den försvårande omständigheten att nästan ingen kan föreställa sig hur ett ”nytt välstånd” kan tryggas med t.ex. bara en tiondel av den nuvarande energikonsumtionen. Osäkerheten kring dessa faktorer leder till rädsla och en känsla av osäkerhet som måste hanteras med stor varsamhet (2).

Tekniska förbättringar, en avsevärd omställning och beteendeförändringar

4.11   Jämfört med de nya mål som formuleras i flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa” (en minskning av koldioxidutsläppen med 80–95 %) framstår de kvantitativa mål som EU fastställt hittills, t.ex. att minska koldioxidutsläppen med 20 % fram till 2020, som harmlösa. Det är nämligen förhållandevis lätt att genomföra en minskning av växthusgaserna med 20 % med tanke på den tekniska ineffektiviteten i det nuvarande systemet och med tanke på ny teknik och tekniska förbättringar. Till och med när det helt klart otillräckliga mål som vi haft hittills ska genomföras har det höjts och höjs fortfarande ”varnande” röster om att redan de tekniska åtgärder och förbättringar som aviserats är ett hot mot ”ekonomins konkurrenskraft”. Resultatet: Inte ens det som i stor utsträckning skulle kunna genomföras utan minskad konsumtion men med tekniska förbättringar genomförs i dag konsekvent. Det är tydligt att motståndet mot ännu mer långtgående åtgärder (nyckelord: avsevärd omställning) kommer att bli ännu större.

4.12   EESK anser att man mycket tydligt bör påpeka att det visserligen är mycket viktigt med tekniska effektivitetsförbättringar om man vill uppnå målen, men att inte ens den mest resurseffektiva teknik automatiskt får likställas med ”hållbarhet”. Bara ett exempel på detta: Den tyska fordonsindustrin, som med framgång lyckades avvärja kommissionens planer på stränga gränsvärden för utsläpp (120 g CO2/km), är stolt över sina nya tekniska framsteg. Audi berömmer sig exempelvis över att den nya A7 (med en slagvolym på 2,7 l) med sina 180 hästkrafter ”bara” förbrukar cirka 6,8 l diesel per 100 km (och på så sätt släpper ut 180 g CO2/km). Om man jämför detta med tidigare utsläppsvärden från motsvarande fordonskategori är det helt säkert en effektivitetsförbättring, men det har ingenting att göra med hållbarhet. En Audi A7 är varken hållbar eller resurseffektiv! Den är inte ett resultat av en ny ”grön ekonomi” utan snarare ett bra bevis på att knappa råvaror också kan förbrukas med påstått effektiva tekniska metoder och att det alltså krävs en helt ny politik för människors och varors rörlighet.

4.13   EESK beklagar att kommissionen i flaggskeppsinitiativet endast i förbigående och i ett fåtal meningar tar upp den fråga som avgör allt, nämligen att den samhälleliga välståndsmodellen i västvärlden i dag är alldeles för beroende av billig energi och en ökande och ofta ineffektiv användning och omsättning av material.

4.14   Detta faktum borde dock behandlas i mycket större utsträckning i flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa” eller, ännu bättre, i en reaktiverad hållbarhetsstrategi. På ett antal ställen i meddelandet talar kommissionen visserligen om ”avvägningar” mellan motstridiga intressen som står i vägen för en resurseffektiv strategi, men dessa beskrivs inte tydligt och inte heller klargör man hur man tänker hantera dessa inom politiken.

4.15   Hur svårt det kan vara att hantera sådana motstridiga intressen ser vi i dag tydligt i Tyskland, där man har fattat beslut om en avsevärd omställning av energiindustrin, utan att man ifrågasatt målet om minskade koldioxidutsläpp.

Den avsevärda omställningen

4.16   Den stora uppgift som vi står inför består i att beskriva, utforma och genomföra den avsevärda omställningen, den ”nya” ekonomin och följaktligen ekonomins nya konkurrensförmåga (också ur ett globalt perspektiv). Överutnyttjandet har lett till att den tid då energin och råvarorna var billiga närmar sig sitt slut, och vi har också en skyldighet gentemot framtida generationer att lära oss att dela med oss av dessa numera knappa miljöprodukter. Politiken måste därför mycket tydligare framhålla att konkurrenskraften i en ekonomi, som är beroende av billig energi och ett överutnyttjande av naturresurser och som dessutom kan externalisera miljökostnaderna, inte alls är hållbar på sikt. Ur ett samhällspolitiskt perspektiv kan och får det inte handla om att upprätthålla en sådan ekonomi, utan det måste handla om att ställa om den.

4.17   Flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa” kan i hög grad bidra till detta men räcker inte i sig självt. Det finns nämligen andra hållbarhetsaspekter där resurseffektivitet inte är svaret. Därför utvecklades hållbarhetsstrategin, som skulle beskriva och inleda den successiva samhälleliga och ekonomiska omställningen i Europa och koppla denna till sådana frågor som rättvisa mellan generationerna och en rättvis fördelning.

4.18   Flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa” lyckas inte ens definiera begreppet ”resurseffektivitet”. Detta är ytterligare en brist som EESK önskar framhålla. Vi skulle gärna se att man för alla enskilda produkter, förfaranden och sektorer mer noggrant beskriver teknik som anses vara resurseffektiv och främjar den inom ramen för den s.k. ”top runner”-principen. Med energieffektivitetsmärkningen av t.ex. kylutrustning har kommissionen också redan tagit de första stegen i rätt riktning.

4.19   Det råder inga tvivel om att man kommer att behöva använda olika instrument för att skapa resurseffektiva strukturer. Ett av dessa är produktprissättningen, som enligt kommissionen kommer att spela en viktig roll. Kommissionens påpekande att ”större tonvikt” måste ”läggas vid att åstadkomma ’riktig prissättning’ och göra dem transparenta för konsumenterna (…), så att priserna speglar resursanvändningens totala kostnader”, stämmer alltså. Detta är dock verkligen inte någon vetenskaplig landvinning år 2011. Och det är inte heller någon nyhet att EESK gång på gång påpekat att det måste ske en ”internalisering av externa kostnader”. Problemet är att det händer alldeles för lite, och detta beror inte bara på kommissionen och medlemsstaterna utan också på motståndet från delar av näringslivet, som helt enkelt inte ser någon nytta i detta utan tvärtom skulle drabbas ”negativt” av den avsevärda omställning som krävs. Politiken måste gradvis lyckas övervinna detta motstånd.

4.20   För att uppnå detta måste man förklara hur man tänker verka för riktig prissättning och transparenta priser. I strategin sägs det dock ingenting om detta.

5.   Samspelet mellan politiken och det civila samhället, mellan resurseffektivitet, Europa 2020-strategin och hållbarhet – Med andra ord: Det krävs goda styrelseformer

5.1   Om den hållbara utvecklingen, skapandet av en ”grön ekonomi” och omställningen till en resurseffektiv ekonomi endast går trögt framåt, bör man inom politiken noggrant fundera över vad detta beror på. Några av anledningarna har EESK redan tagit upp ovan.

5.2   Långsamt, mycket långsamt, börjar insikten vinna terräng att förändringarna i vårt nuvarande ekonomiska system i själva verket måste vara ”avsevärda” för att man verkligen ska kunna tala om en hållbar utveckling. EESK gläder sig över att kommissionen i meddelandet också anför ett antal konkreta siffror, t.ex. att koldioxidutsläppen i EU fram till 2050 skulle behöva minskas med 80–95 %. När dessa mål nämndes för första gången talade kommissionens ordförande José Manuel Barroso om en ”ny industriell revolution” som vi står inför eller som vi måste driva igenom.

5.3   Inom ramen för denna diskussion vill EESK återigen framhålla att den grundläggande debatten om ”tillväxtbegreppet” borde ha förts för länge sedan. Kommissionen och rådet känner till kommitténs yttranden om ”Bortom BNP”. I dessa klargör kommittén tydligt att det gamla nationalekonomiska mantrat ”tillväxt är lika med välstånd” inte fungerar längre.

5.4   Denna problematik tas dock tyvärr inte upp i tillräcklig grad i flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa” eller i Europa 2020-strategin. Av dessa strategier får man tvärtom intrycket att ”tillväxt” är ett värde i sig.

5.5   I Europa 2020-strategin kan man läsa att följande tre prioriteringar bör utgöra ”kärnan i Europa 2020”:

—	”Smart tillväxt – utveckla en ekonomi baserad på kunskap och innovation.

—	Hållbar tillväxt – främja en resurseffektivare, grönare och konkurrenskraftigare ekonomi.

—	Tillväxt för alla – stimulera en ekonomi med hög sysselsättning och ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

Dessa tre prioriteringar är ömsesidigt förstärkande och ger en vision för hur Europas sociala marknadsekonomi skulle kunna utvecklas under 2000-talet.”

5.6   EESK undrar vilken signal kommissionen och rådet vill ge med sådana formuleringar: Borde samhället tolka dem som att det tidigare har funnits tillväxt som inte var baserad på kunskap och innovation? Har det inte alltid varit ett mål för politiken att främja hög sysselsättning och social och territoriell sammanhållning? Och leder dessa olika ”tillväxtfilosofier” automatiskt till en hållbar utveckling? Om så är fallet: Hur kommer det sig att kommissionen och Europeiska rådet inte längre använder sig av begreppet ”hållbarhet”, varför talar man om visionen om ”Europas sociala marknadsekonomi (…) under 2000-talet” och inte om visionen om en ”social-ekologisk marknadsekonomi”?

5.7   Kommissionen vet exempelvis mycket väl att t.ex. ett konsekvent resursskydd kan bidra till att BNP inte ökar utan minskar. När förbudet mot att sälja traditionella glödlampor lett till att de alla bytts ut, när byggnader är konsekvent isolerade och alla åtgärder för att spara energi har vidtagits, kommer energiförbrukningen exempelvis att minska drastiskt, och därmed också BNP. EESK vill därför återigen framhålla att

—	begreppet ”tillväxt” måste omdefinieras, och

—	att BNP inte är en indikator på lycka, välstånd, miljösituation, hälsa eller social rättvisa.

Den nya industriella ”revolutionen” – en ansvarsrevolution

5.8   När kommissionens ordförande José Manuel Barroso talar om en ”ny industriell revolution” har han bara rätt när det gäller radikaliteten i de möjliga förändringarna. Framtiden kräver en ny produktions- och konsumtionsmodell. José Manuel Barroso vet naturligtvis mycket väl att begreppet ”revolution” ur ett samhällspolitiskt perspektiv är fullständigt malplacerat och kan underblåsa rädsla. Revolutioner utgår från förtryckta minoriteter som på ett snabbt och varaktigt sätt vill förändra en oacceptabel situation gentemot ”makthavarna”.

5.9   I debatten om hållbar utveckling och om resurseffektivitet kan man dock inte tala om någon sådan situation. Tvärtom: Det är inte fråga om en förtryckt majoritet som gör uppror mot maktstrukturer. Det är snarare så att vi lever ganska bra i ett samhälle som varje år förbrukar lika mycket olja som bildats på cirka 5 miljoner år och som varje år utrotar 10 000 gånger fler arter än vad evolutionen skulle ha gjort.

5.10   Därmed uppstår uppgiften och frågan hur man bland de människor som lever i dag kan utveckla en kollektiv känsla av ansvar gentemot de framtida generationerna och hur man kan bygga upp ett krav på verkliga förändringar, som eventuellt också innebär att vi måste avstå från vissa saker.

5.11   Här är det mycket viktigt att det civila samhället och näringslivet redan från början blir tillräckligt involverade i processen. Detta är och har hittills också varit uppgiften för EU:s hållbarhetsstrategi, som antogs i Göteborg 2001.

Det aktuella läget för EU:s hållbarhetsstrategi

5.12   EESK har i många år mycket uppmärksamt och engagerat följt EU:s hållbarhetsstrategi, som antogs av Europeiska rådet 2001. Redan från början har EESK förklarat att denna långsiktiga strategi bör ägnas största uppmärksamhet.

5.13   EESK har upprepade gånger (och ofta) förklarat att hållbarhetsstrategin borde innehålla tydliga och därmed också kvalitativa och kvantitativa riktlinjer inte bara för invånarna, näringslivet och föreningslivet utan också för politikerna. De beslut som fattas på kort och medellång sikt borde ha dessa som ledstjärna, och alla EU:s politikområden borde vara inriktade på hållbarhetsstrategins målvisioner.

5.14   Lika ofta har kommittén dock varit tvungen att beklaga att hållbarhetsstrategin enligt EESK:s uppfattning inte bara har varit alldeles för vagt formulerad utan politiskt också behandlats styvmoderligt.

5.15   Kommittén gladde sig också över att Europeiska rådet i den omarbetade hållbarhetsstrategin från 2006 uttryckligen tilldelade kommittén en särskild roll, nämligen att utarbeta bidrag till de lägesrapporter som kommissionen skulle utarbeta vartannat år. 2007 och 2009 offentliggjorde kommissionen visserligen sådana lägesrapporter, som kommittén också kommenterade och bedömde i efterhand. Kommissionen bad dock inte om EESK:s bidrag innan rapporterna utarbetades, vilket egentligen var avsikten.

5.16   Nästa lägesrapport ska egentligen – om man håller fast vid den periodicitet på två år som Europeiska rådet beslutade om – offentliggöras i år. Allt tyder dock på att detta inte kommer att ske. Kommissionen har ännu inte bett EESK om några bidrag.

5.17   ”Kommissionens arbetsprogram för 2011” (3) innehåller inga tecken på att kommissionen kommer att lägga fram en sådan lägesrapport, och hållbarhetsstrategin omnämns över huvud taget inte i det 51 sidor långa meddelandet. En otrolig mängd olika EU-strategier tas upp, men det sägs ingenting om strategin för hållbar utveckling. Detta är något som EESK djupt beklagar.

5.18   Det har alltså blivit anmärkningsvärt lugnt kring hållbarhetsstrategin, alldeles för lugnt enligt EESK:s uppfattning. Många av de politiska löften som gjordes i hållbarhetsstrategin, t.ex. att det skulle läggas fram en lista över subventioner som är skadliga för miljön, har inte infriats. I den politiska vardagen handlar det bara om Europa 2020-strategin, där det i sin tur egentligen inte heller talas om hållbarhetsstrategin.

5.19   Det är en mycket negativ signal till det civila samhället att hållbarhetsstrategin numera nästan inte alls är föremål för politisk debatt och kommunikation. EESK undrar varför det förhåller sig så och hur samhället ska tolka detta. Kommissionen måste vara på det klara med att man ger intryck av att de många kriserna (4) under de senaste månaderna och åren har lagt beslag på och monopoliserat politiken så till den grad att den långsiktiga politiken fullständigt har hamnat i bakgrunden.

5.20   I samband med detta undrar allt fler människor – enligt EESK med rätta – om inte dessa kriser, som hopar sig på mycket olika politikområden, a) hänger ihop och b) är ett uttryck för eller en konsekvens av en ohållbar hushållning.

5.21   Rådsordförandeskapets rapport ”2009 års genomgång av EU:s strategi för hållbar utveckling”  (5) kan mycket väl tolkas som att åtminstone rådet är på det klara med att så är fallet. Redan i den första meningen i dokumentet kan vi läsa: ”I många avseenden är den nuvarande utvecklingen inte hållbar. Gränserna för vad planeten kan tåla överskrids och det sociala och ekonomiska kapitalet är pressat. Även om man upprepade gånger har slagit fast att en förändring är nödvändig är resultaten begränsade.” Rapporten är i grund och botten ett brandtal för strategin för hållbar utveckling, som ”utgör en långsiktig vision och en övergripande politisk ram som ger vägledning för alla EU:s politikområden och strategier […]. Utmaningen består i att se till att strategin för hållbar utveckling verkligen kan påverka EU:s politik […] för att sörja för samstämmighet mellan kortsiktiga och långsiktiga mål och mellan olika sektorer.”

5.22   Den överordnade politiska ram som EU:s hållbarhetsstrategi bör utgöra och som EESK har efterlyst och även rådet har förklarat vara nödvändig, finns för närvarande alltså bara i bästa fall kvar som ett krav i gamla dokument och i ett antal anföranden men inte i den politiska verkligheten. Varken flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa” eller Europa 2020-strategin kan fylla denna lucka.

5.23   EESK ser en stor risk för att medborgarna förlorar överblicken, inte bara eftersom det vid det här laget blivit fullständigt oklart vilken strategi som existerar i dag och är bindande utan också eftersom begreppen förvirrar. I Europa 2020-strategin talas det exempelvis hela tiden om tillväxt i alla möjliga olika former, men begreppen ”hållbarhet” eller ”hållbar utveckling” dyker inte längre upp.

5.24   EESK anser därför att kommissionen å ena sidan mycket snart och mycket entydigt bör förklara hur Europa 2020-strategin och hållbarhetsstrategin hänger ihop. Kommittén framhåller återigen att vi måste väcka nytt liv i hållbarhetsstrategin och att vi måste se Europa 2020-strategin som en ytterst viktig faktor för att skapa förutsättningar för en omställning av centrala ekonomiska sektorer.

---

(1)  EESK:s yttrande om Rio+20: Bidrag från det europeiska organiserade civila samhället och EESK:s yttrande om en färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (se s. 110 i aktuell utgåva av EUT).

(2)  EESK påpekade just detta redan 2004 i sitt förberedande yttrande om Utvärdering av strategin för hållbar utveckling (se s. 22–37 i EUT C 117, 30.4.2004) och uppmanade kommissionen förgäves att tillmäta detta faktum särskild betydelse.

(3)  KOM(2010) 623 slutlig, 27.10.2010.

(4)  För att nämna ett fåtal: finanskrisen/eurokrisen, energikrisen, klimatkrisen, krisen med den biologiska mångfalden, hungerproblematiken.

(5)  Se rådsdokument nr 16818/09, 1.12.2009.

---