18.6.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/10

1.

Ska bestämmelserna om avdrag för mervärdesskatt i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG (1) av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2001/115/EG (2) av den 20 december 2001 (nedan kallat sjätte direktivet), eller i rådets direktiv 2006/112/EG (3) av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, vilket var tillämpligt år 2007, tolkas så, att skattemyndigheten — med hänvisning till att det föreligger ett strikt ansvar — kan begränsa eller neka en beskattningsbar persons rätt till avdrag när fakturautställaren inte kan styrka att anlitandet av andra underentreprenörer har skett på ett lagenligt sätt?

2.

Kan skattemyndigheten — om den inte bestrider att den ekonomiska transaktion som angetts på fakturan verkligen har genomförts och att fakturan uppfyller de lagstadgade formkraven — lagligen neka rätt till återbetalning av mervärdesskatt när det inte går att fastställa identiteten på de andra underentreprenörer som fakturautställaren har anlitat, eller när underentreprenörerna har utställt fakturor i strid med tillämplig lagstiftning?

3.

Är en skattemyndighet som i den situation som avses i fråga två nekar rätt till avdrag skyldig att under det administrativa förfarandet styrka att den beskattningsbara person som utövar sin rätt till avdrag kände till att underentreprenörerna i kedjan av underentreprenörer bakom honom agerat olagligt, eventuellt i syfte att undandra sig skatt, eller till och med att den beskattningsbara personen agerade i samförstånd med dessa?