This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62008CN0146
Case C-146/08 P: Appeal brought on 3 April 2008 by Efkon AG against the order of the Court of First Instance (Fifth Chamber) of 22 January 2008 in Case T-298/04, Efkon AG v European Parliament and Council of the European Union
Mål C-146/08 P: Överklagande ingett den 3 april 2008 av Efkon AG av det beslut som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 22 januari 2008 i mål T-298/04, Efkon AG mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
Mål C-146/08 P: Överklagande ingett den 3 april 2008 av Efkon AG av det beslut som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 22 januari 2008 i mål T-298/04, Efkon AG mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
EUT C 171, 5.7.2008, p. 14–15
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
|
5.7.2008 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 171/14 |
Överklagande ingett den 3 april 2008 av Efkon AG av det beslut som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 22 januari 2008 i mål T-298/04, Efkon AG mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
(Mål C-146/08 P)
(2008/C 171/25)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Efkon AG (ombud: M. Novak, Rechtsanwalt)
Övriga parter i målet: Europaparlamentet, Europeiska unionens råd, Europeiska gemenskapernas kommission
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
|
— |
upphäva förstainstansrättens beslut av den 22 januari 2008 (T-298/04), eftersom det är rättsstridigt samt förpliktiga förstainstansrätten att genomföra ett regelrätt förfarande och pröva ärendet i sak, |
|
— |
ogiltigförklara de ifrågasatta bestämmelserna i direktivet i enlighet med yrkandena i talan vid förstainstansrätten och förplikta de svarande parterna att ersätta rättegångskostnaderna, |
|
— |
fastställa att beslutet av den 22 januari 2008, genom vilket ett ärende avgjordes där talan väcktes den 21 juli 2004, utgör ett brott mot artikel 6 i EKMR på grund av det utdragna förfarandet, varför det redan av detta skäl finns anledning att bevilja klaganden rättsligt skydd. |
Grunder och huvudargument
Klaganden grundar sitt överklagande av det nämnda domstolsbeslutet på att artikel 230 fjärde stycket EG tolkats felaktigt och att det under förfarandet begåtts rättegångsfel.
Förstainstansrätten avvisade talan med motiveringen att klaganden inte var direkt och personligen berörd av den ifrågasatta rättsakten i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG.
Förstainstansrätten har genom sitt synsätt gjort en felaktig rättstillämpning. Förstainstansrätten har inte tagit hänsyn till att ingrepp i upphovsrätten i sig gör att någon blir personligen och direkt berörd, vilket medför att denne blir personligen och direkt berörd i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG. Det ligger i ett patents natur att ett visst bestämt rättssubjekt tillerkänns en exklusiv och tidsbestämd rätt. En sådan rätt kan logiskt sett endast tillerkännas ett visst bestämt rättssubjekt. Ingen annan förfogar över denna rätt, varför ett ingrepp i denna rätt genom en gemenskapsrättsakt med nödvändighet får personliga och direkta verkningar.
Förstainstansrättens argument att det utöver klaganden finns andra leverantörer av elektroniska vägtullssystem som i förekommande fall skulle kunna drabbas på samma sätt som klaganden och det därför inte föreligger någon som kan vara direkt och personligen berörd är inte övertygande. Möjligheten att någon kan bli direkt och personligen berörd i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG kan inte uteslutas enbart för att det också finns andra som berörs av den ifrågasatta rättsakten, när de senare faktiskt inte innehar något patent.
Förstainstansrättens avvisning av ett meddelande från klaganden, av vilket det framgick att klaganden har utvecklat en ISO-CALM-infrarödstandard och därför erhållit ett statligt pris, utgör ett åsidosättande av klagandens rätt att yttra sig. Slutligen är förfarandets tidsåtgång om fyra år inte acceptabel och utgör i sig ett allvarligt fel i förfarandet.