Talan väckt den 8 april 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Finland

(Mål C-144/08)

(2008/C 171/24)

Rättegångsspråk: finländska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: I. Koskinen och D. Triantafyllou)

Svarande: Republiken Finland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

I samband med möjlig skattebefrielse innehåller artikel 7.1 i direktiv 83/182/EEG en bestämmelse om normal hemvist med stöd av vilken det kan fastställas vilken medlemsstats lagstiftning om tillfällig införsel det ifrågavarande transportmedlet ska omfattas av och vilken medlemsstat som har rätt att beskatta det ifrågavarande transportmedlet. I artikel 7.1 i direktiv 83/182/EEG föreskrivs vissa undantag från denna regel, enligt vilka normal hemvist är den plats där en person stadigvarande vistas åtminstone 185 dygn per år. Artikel 7.1 andra stycket föreskriver att normal hemvist för en person med yrkesmässig anknytning till en annan plats än den till vilken han har personlig anknytning och som en följd därav bor omväxlande på olika platser, belägna i två eller fler medlemsstater, ska betraktas som den plats till vilken han har personlig anknytning, om personen i fråga regelbundet återkommer dit. Det föreskrivs emellertid uttryckligen att detta villkor inte behöver vara uppfyllt om personen i fråga bor i en medlemsstat för att genomföra en uppgift av bestämd varaktighet.

I den finska lagstiftningen uppställs emellertid ett sådant villkor om regelbunden återresa även för det fall att en person bor i Finland för att genomföra en uppgift av bestämd varaktighet. Finland har således inte på rätt sätt införlivat artikel 7.1 i direktiv 83/182/EEG med sin nationella rätt.

(1)  EGT L 105, s. 59; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 112.