20.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 168/10

1.1

Under de senaste femtio åren har det europeiska territoriet omvandlats och globaliseringen påskyndar denna omvandling, vilket får stora konsekvenser för Europas centrum som utgörs av storstadsområdena (2). Dessa är bäst placerade för att anta olika utmaningar och dra bästa nytta av de möjligheter som uppstår till följd av förändringarna.

1.2

EESK anser att rådet och kommissionen bör låta utvecklingen av storstadsområdena och de nationella initiativen på detta område bli föremål för en granskning och gemensamma riktlinjer. En välstrukturerad diskussion på EU-nivå kan ge de nationella strategierna ett gemensamt perspektiv, vilket kan stimulera de regionala aktörerna.

1.3

EESK anser att en bättre strukturerad debatt om och mellan storstadsområden i Europa bör bidra till att uppmuntra dessa regioner att genomföra agendorna från Lissabon och Göteborg, vilket också kan komma till uttryck i de nationella reformprogrammen.

1.4

EESK konstaterar att det pågår en livlig debatt sedan ett par år tillbaka. De socioekonomiska konsekvenserna för storstadsområdena understryks i högre grad än tidigare när det gäller förhållandet mellan storstadsområdena och Lissabonstrategin. Det är ett steg framåt.

1.5

I många städer och regioner försöker de offentliga myndigheterna, den privata sektorn och det civila samhället att skapa de villkor som krävs för en hållbar utveckling av storstadsområdena och säkerställa deras konkurrenskraft i Europa och runt om i världen. Framför allt bör utvecklingen i Tyskland uppmärksammas. Studier utförda av universitet och andra instanser på federal nivå bidrar till en objektiv diskussion. De lokala och regionala myndigheterna har deltagit i ministerkonferenser om storstadsområdena.

1.6

Kommissionens stadspolitik och rådets förslag till en territoriell agenda är steg framåt. De utgör ett ramverk för en långtgående stadspolitik. I den territoriella agendan understryks ett par utmärkande drag för storstadsområdena. Enligt EESK:s uppfattning är emellertid rådets förslag till en territoriell agenda fortfarande alltför trevande i denna bemärkelse.

1.7

Trots att strukturerna och tillvägagångssätten skiljer sig åt mellan de olika länderna, är de utmaningar som storstadsområdena står inför till stor del desamma.

1.8

Avsaknaden av identitet och lämpliga styrelseformer utgör de svaga punkterna när man vill få till stånd en balanserad utveckling av storstadsområdena. De befintliga administrativa enheterna är ofta mycket gamla och utgör ett hinder för en smidig anpassning.

1.9

För att storstadsområdena skall bli framgångsrika krävs engagemang på flera nivåer – den nationella nivån, den regionala nivån och i städerna – och detta kräver legitima decentraliserade instanser, vilket också kan underlätta för initiativ från den privata sektorn och icke-statliga instanser.

1.10

EESK konstaterar än en gång att det med avseende på storstadsområdena saknas socioekonomiska fakta och miljöuppgifter som går att jämföra på EU-nivå. EESK anser att det, såsom är fallet på EU-nivå och det nationella planet, bör göras en årlig uppföljning av de europeiska storstadsområdenas prestanda ur ekonomisk, social och miljömässig synvinkel. Detta är nödvändigt för att få större kunskap om situationen för respektive område och göra det lättare att mobilisera de berörda aktörerna i storstadsområdena.

2.1

EESK förespråkar att kommissionen som ett komplement till den territoriella agendan och de strategiska riktlinjerna för sammanhållningspolitiken utarbetar en grönbok om storstadsområdena i syfte att stimulera den europeiska debatten med en objektiv analys som grund.

2.2

Storstadsområdenas utmaningar och målsättningar samt den kunskap och de erfarenheter som finns i medlemsstaterna bör ges ett gemensamt, europeiskt perspektiv och exempel på goda lösningar bör spridas.

2.3

Kommissionen bör fatta ett politiskt beslut som går ut på att Eurostat varje år skall ta fram tillförlitliga och jämförbara uppgifter om samtliga storstadsområden i EU. Ytterligare resurser bör tilldelas Eurostat för detta nya uppdrag.

2.4

För att Eurostat skall kunna utföra sitt uppdrag så snabbt som möjligt, föreslår EESK att ESPON eller någon annan kompetent organisation skall få till uppgift att utarbeta en experimentell studie så att man kan testa olika metoder för att med gemensamma kriterier avgränsa storstadsområdena och lägga fram en begränsad förteckning för storstadsområden med mer än en miljon invånare för perioden 1995–2005 som omedelbart kan påbörjas, på grundval av bland annat de detaljerade uppgifter som finns i den europeiska arbetskraftsundersökningen (3).

3.1

I sitt yttrande från 2004 uppmärksammade EESK de europeiska storstadsregionernas socioekonomiska konsekvenser (4), som enligt kommitténs uppfattning kraftigt underskattades.

3.2

Yttrandet hade till uppgift att öka gemenskapsinstansernas medvetenhet om den konstanta – i vissa fall spektakulära – utvecklingen av befolkningskoncentrationen och de ekonomiska aktiviteterna i storstadsområdena i Europa och världen.

3.3

I sitt yttrande från 2004 förespråkade EESK att storstadsområdenas utveckling skulle föras upp på gemenskapens dagordning. EESK var bland de första som framhöll det direkta sambandet mellan storstädernas roll och Lissabonstrategins genomförande. Storstadsområdena är världsekonomins laboratorium. De är ekonomins motor och centrum för kreativitet och innovation.

3.4

Samtidigt innebär storstadsområdena en koncentration av de viktigaste utmaningarna som Europa måste övervinna under kommande år. De erfar bland annat problemen med fattigdom, social marginalisering och geografisk segregering som får effekter på sysselsättningen och (den internationella) kriminaliteten (5).

3.5

Storstadsområdenas inflytande stärks av de många utbytena av diverse natur mellan dem, i Europa och även globalt. De nätverk i vilka storstadsområdena ingår bidrar till att fördjupa den europeiska integrationen.

3.6

I sitt yttrande från 2004 konstaterade EESK att det saknas komparativa analyser som på ett tillfredsställande sätt presenterar deras starka sidor, villkor och möjligheter.

3.7

Därför framhöll EESK 2004 betydelsen av att ge de europeiska storstadsområdena en definition och ta fram relevanta och jämförbara uppgifter, samt utvärdera Lissabonstrategins främsta indikatorer, för vart och ett av dem.

3.8

Kunskapsekonomin och nätverkssamhället ökar storstadsområdenas dragningskraft på personer och olika verksamheter. I vissa medlemsstater har det inletts en livlig debatt på nationell och regional nivå om vilken politik som skall föras när det gäller storstäderna och deras styre. Dessa diskussioner åtföljs på vissa håll av konkreta insatser på samtliga nivåer.

4.1

EESK uppmanade 2004 kommissionen att göra integrerade analyser med deltagande av samtliga berörda kommissionsledamöter och att regelbundet lägga fram rapporter om den socioekonomiska situationen i storstadsområdena och deras ställning på europeisk nivå. Detta skulle göra det möjligt att bättre utvärdera storstadsområdenas för- och nackdelar i syfte att lättare kunna fastställa en politik och underlätta spridningen av bästa praxis.

4.2

I sin reaktion på EESK:s förslag delar kommissionen kommitténs påpekande avseende både stadsområdenas centrala roll när det gäller att uppfylla Lissabonstrategins målsättningar och avsaknaden av tillförlitliga uppgifter som är jämförbara på EU-nivå om dessa territoriella enheter (6).

4.3

Trots detta har kommissionen inte utarbetat något mer målinriktat tillvägagångssätt när det gäller storstadsområdena. En stadspolitik håller gradvis på att genomföras men det dras ingen gräns mellan städer och storstadsområden. De uppgifter som statistikinstituten tillhandahåller är inte kompletta, och eftersom de utarbetas utifrån nationella definitioner går de inte alltid att jämföra på EU-nivå.

5.1

Den senaste tiden har det tagits flera initiativ på nationell och regional nivå där man uppmärksammar storstadsområdenas utveckling. Dessa initiativ innebär ofta olika åtgärder för att stödja en mer harmonisk utveckling när det gäller infrastruktur, fysisk planering, ekonomi och sociala aspekter samt utveckling av transporter och telekommunikationer mellan storstadsområdena. För att illustrera detta presenteras nedan ett par initiativ som tagits i flera olika länder. Denna översikt är förvisso inte fullständig.

5.1.1

Sedan 1993 för man i Tyskland en ingående diskussion om storstadsområdena. Studier och diskussioner inom universiteten syftar till att på ett lämpligt och objektivt sätt fastställa en förteckning över vilka funktioner storstadsområdena har och identifiera dessa.

5.1.1.1

I den tyska analysen har man från ett traditionellt tillvägagångssätt med den nationella kartan över städer, kommuner och delstater som grund gått över till en annorlunda strategi där man presenterar en ny karta över Tyskland med nya ”Leitbilder” eller nyckelbilder. Mot bakgrund av olika riktlinjer och handlingsprogram för den fysiska planeringen (från 1992 och 1995), där man underströk storstadsområdenas betydelse och uppdrag, inbegriper Tyskland (sedan det beslut som fattades den 30 juni 2006 vid ministerkonferensen för Tysklands förbunds- och delstatsministrar för den fysiska planeringen) elva storstadsregioner. Den första ministerkonferensen i denna fråga hölls 2003.

5.1.1.2

Kartan över de tyska storstadsregionerna visar en bristande överensstämmelse mellan den befintliga administrativa organisationen och storstadsregionernas geografiska gränser. Storstadsregionen Nürnberg inbegriper exempelvis staden Nürnberg och en grupp stadskommuner och närliggande landsbygdskommuner. Somliga omfattar delvis flera delstater, exempelvis Frankfurt/Rhen/Main och Hamburg, medan andra delvis är en delstat, exempelvis München och Ruhrområdet. I många fall finns det redan en tematisk regionalisering, exempelvis med avseende på områdena kultur, sport, hållbarhet och landskapsplanering. I samtliga fall omfattar territoriet städer, både stora och små, och landsbygdsområden. På så vis lyckas man väl avgränsa de berörda storstadsområdena.

5.1.1.3

Det finns (ännu) inte några planer på särskilda nationella åtgärder. Storstadsområdena har uppmanats att fastställa sina egna särdrag och lyfta fram dessa. Målsättningen är att utveckla de tyska storstadsområdena som självständiga aktörer i en europeisk och internationell kontext. Naturligtvis kan den nationella politiken, exempelvis järnvägs- och luftfartspolitiken, stödja storstadsområdenas målsättningar.

5.1.1.4

För att ge den nya strategin ökad legitimitet uppmanas storstadsområdena att inrätta system för demokratisk representation utifrån sina respektive särdrag och synsätt. Det står dem fritt att fastställa metoderna, antingen genom direktval (som i regionen Stuttgart) eller genom indirekt representation av städerna och kommunerna (som i regionen Nürnberg).

5.1.1.5

De politiska målsättningar som skall diskuteras och genomföras inom ramen för dessa storstadsområden – som kännetecknas av olika särdrag – är följande: säkerställa en tillräcklig kritisk massa för konkurrenskraft, skapa förutsättningar för effektiva styresformer, klargöra ansvarsfördelningen, utveckla en polycentrisk territoriell organisation, finna en tillfredsställande jämvikt mellan urbanisering och skydd av landsbygdsområdena, utveckla transportinfrastruktur och säkerställa rörligheten, stödja innovation och ekonomiska kluster, hantera tekniska risker och naturkatastrofer, förfoga över nödvändiga resurser för offentliga investeringar, förbättra den internationella tillgängligheten och säkerställa att regionen främjas.

5.1.2

I Storbritannien uppstod intresset för en ökad utveckling av storstäderna i början av seklet. År 2004 offentliggjordes ett regeringsmeddelande om konkurrenskraften hos storstadsområdena förutom London (7). Målsättningen var att skapa förutsättningar för att ge olika ”city-regions” en ökad självständighet i en internationell kontext. Men den planerade processen blockerades delvis på grund av att en folkomröstning om att inrätta en regional församling i regionen Newcastle gav negativt utslag.

5.1.2.1

Diskussionerna i Storbritannien avser för närvarande kompetensfördelningen mellan å ena sidan den nationella och den regionala nivån och å andra sidan städerna och kommunerna i de regioner som har störst befolkningsmängd och som fastställts som framtida storstadsområden. Förslaget att skapa ”city-regions” är fortfarande aktuellt. Trots oklarheten i den pågående debatten kommer en vitbok i ämnet inom kort att offentliggöras och en ny fysisk planering på grundval av erkända kriterier, jämförbar med den som genomförts i Tyskland, håller på att utarbetas.

5.1.2.2

Det gäller att skilja på politisk decentralisering och stöd till utvecklingen av storstadsområden. Det senare kännetecknas av flexibilitet och samarbete mellan kommuner i syfte att dra nytta av möjligheter och möta gemensamma utmaningar. Ett gott exempel är utvecklingen i norra England (Manchester, Liverpool, Leeds, Sheffield, Newcastle och York), ett initiativ som genomförts nedifrån och upp och som kallas Northern Way. Utvecklingen kännetecknas av ett antal avtal inom storstadsområdet.

5.1.2.3

Ett arbetssätt som löper uppifrån och ned med utgångspunkt i lokala och regionala initiativ kan betraktas som nödvändigt på grund av de många strategiska beslut som inte kan fattas på annat sätt än gemensamt. Dessa beslut kan tas upp i tre dagordningar: En konkurrenskraftsdagordning som syftar till att säkerställa stöd till de starkaste och till de svagaste regionerna, en dagordning för social sammanhållning till förmån för missgynnade delar av befolkningen och en miljödagordning som omfattar åtgärder som bland annat syftar till att förbättra livskvaliteten och bevara av naturresurserna. Inom dessa tre områden betraktas storstadsområdena som den lämpligaste geografiska nivån för genomförandet av politiken.

5.1.3

I Frankrike har en debatt pågått sedan 1960. Fram tills nyligen hade mycket litet hänt konkret eftersom debattens politiska dimension hade underskattats. Rent allmänt har denna brist på politisk dimension varit ett kännetecken i hela Europa.

5.1.3.1

År 2004 inledde DIACT (8) ett anbudsförfarande för storstadsprojekt för att stimulera samarbete mellan storstäderna och stödja den ekonomiska utvecklingen i storstadsområdena. Femton projekt för storstadsområden, utarbetade av regionala myndigheter, valdes ut av en jury som bestod av direktörer i berörda ministerier samt sakkunniga. Projekten utformades mer i detalj 2006. Under 2007 upprättades kontrakt för storstadsområden berättigade till statligt stöd för genomförandet av strukturåtgärder. Genom detta initiativ har DIACT erkänt storstadsområdenas betydelse som nyckelaktörer för regionernas konkurrenskraft.

5.1.4

I både Italien och Spanien fortskrider regionaliseringen. Denna utveckling berör inte direkt storstadsområdena, men innebär nya (rättsliga) möjligheter för förvaltningen av storstäder.

5.1.4.1

I Italien stiftades 1990 en lag om användningen av arbetssättet uppifrån och ner i 14 fastställda storstadsområden. Den genomfördes inte. Genom en ny lag 1999 tilläts initiativ nedifrån och upp för inrättandet av storstadsområden. En enda enhet med 20 kommuner och egen budget inrättades (i regionen Bologna). Slutligen möjliggjordes genom en konstitutionell reform 2001 inrättandet av tre storstadsområden i Rom, Neapel och Milano. Genomförandet av denna reform återlanserades nyligen.

5.1.4.2

En förutsättning för debatten i Spanien har varit det regionala självstyret. De autonoma regionerna har exklusiva befogenheter på området. Följaktligen är de ansvariga för storstadsområdena. Samtidigt pågår en process för att stärka storstäderna samt en kraftmätning mellan den centrala regeringen, de självstyrande regionerna och storstadsområdena, exempelvis Madrid, Barcelona och Valencia. En särskild modell används i Bilbao. Den har varit framgångsrik med avseende på det offentlig-privata partnerskapet.

5.1.4.3

Framväxten av storstadsområden begränsar sig inte till stora länder eller ens till enskilda länder. Bland de mest välkända exemplen kan nämnas storstadsområdena Centrope, dvs. Wien–Bratislava–Brno–Györ, som omfattar regioner från fyra länder (!) och Köpenhamn–Malmö (Danmark och Sverige). Båda områdena är framgångsrika. I Nederländerna pågår en intensiv diskussion om vilket styresskick som är lämpligast för Randstad för att undvika administrativ fragmentering som blockerar utvecklingen vad avser infrastruktur, fysisk planering och socioekonomiska frågor.

5.1.5

I de nya medlemsländerna pågår en utveckling som kan jämföras med den i ovannämnda länder. I Polen har regeringen fastställt ett antal storstadsregioner. Ett belysande exempel är Katowice-regionen, som nyligen fått särskild status som storstadsområde. Vanligen sker emellertid stadsutvecklingen och framväxten av storstadsområden på ett icke-kontrollerat och följaktligen godtyckligt sätt på grund av bristande regional ledning. Därför är vissa storstadsområden i färd med att orientera sig mot de metoder och den sakkunskap som finns i länder som har en längre tradition av decentralisering.

5.1.6

Handels- och industrikamrarna är, i egenskap av synliga och aktiva företrädare för näringslivet på lokal och regional nivå, också engagerade i storstadsområdenas framväxt, i synnerhet handelskamrarna i huvudstäderna och storstäderna. De främjar framför allt attraktiviteten och den ekonomiska och kulturella lyskraften i sina regioner, samtidigt som hänsyn tas till livskvalitet och miljö.

6.1

På EU-nivå är genomförandet av Lissabonstrategin Barroso-kommissionens främsta mål. Samtliga kommissionsledamöter berörs. I GD Regionalpolitik står Lissabonstrategin i centrum för den nya regionalpolitiken, med stadsutvecklingen som spjutspets.

6.1.1

Lissabonstrategin och stadsutvecklingen prioriteras i alla regioner som får stöd genom gemenskapsprogrammen. Dessa program är inte uttryckligen inriktade mot storstadsområdena. Bland dessa är Urbact-programmet ett av de mest värdefulla (9).

6.1.2

Vid sidan av GD Regionalpolitik har även andra generaldirektorat särskilda program, exempelvis GD Forskning, GD Miljö samt GD Transport, som ofta är viktiga för storstäderna eftersom även dessa mer än tidigare inspireras av Lissabonmålen. Storstäderna är inte direkt berörda som sådana, men alla program som syftar till att stärka städernas resultat kan också tillämpas på storstäderna.

6.1.3

I juni 2006 offentliggjorde en arbetsgrupp från rådet ett första utkast till regional dagordning (10). Där beskrivs urbaniseringstendenserna i det europeiska samhället väl, men en tydlig gränsdragning mellan städer och storstadsområden saknas fortfarande.

6.2

Flera informella möten mellan EU:s ministrar för fysisk planering har ägnats åt utmaningarna i samband med (stor)städerna (11). Fysisk planering ingår bland unionens befogenheter i det aktuella fördraget under rubriken Miljö, artikel 175.2 (12).

6.3

Europaparlamentet  (13) har konstaterat att städer och tätbebyggda områden, i vilka 78 % av EU:s befolkning bor, utgör en plats där svårigheterna koncentreras, men också en miljö där framtiden byggs. Parlamentet anser också att dessa områden är nyckelaktörer i den regionala utvecklingen och genomförandet av målen från Lissabon och Göteborg.

6.3.1

Europaparlamentet uppmanar alla kommissionens generaldirektorat som arbetar direkt eller indirekt med stadsfrågor att samordna sin verksamhet för att kunna identifiera konkreta problem i städerna inom sina ansvarsområden och tillsammans presentera de positiva effekterna av den politik som förs. Parlamentet föreslår att man inrättar en arbetsgrupp bestående av företrädare för olika generaldirektorat och att man inleder en territoriell dialog.

6.4

Regionkommittén riktar EU-instansernas uppmärksamhet mot de utmaningar som stadsområdena står inför. Dess slutsatser präglas av samma farhågor och principer som Europaparlamentets och EESK:s.

6.4.1

Regionkommittén understryker vikten av hänsyn till verkligheten i ”funktionella regioner” och partnerskapssamarbete över de administrativa gränserna – nationella, regionala och lokala – som bör främjas av gemenskapspolitiken med särskilda incitament från EU:s sida, exempelvis till förmån för strategiska utvecklingsprojekt för stora områden. ReK anser att det är speciellt viktigt att upprätta nya samarbetsnät mellan storstadsområden och andra stadsområden samt att förstärka befintliga nät, exempelvis det samarbete som under den innevarande perioden har utvecklats genom Interreg III-initiativet. Detta samarbete kommer att fortsätta under perioden 2007–2013 inom ramen för målet om regionalt samarbete (14).

6.5

I sina deklarationer från mars och september 2006 understryker nätverket Metrex (15) behovet av en definition för storstadsområdena, som också bör erkännas som nyckelaktörer i EU:s territoriella dagordning. Metrex efterlyser uppgifter för storstadsområdena som går att jämföra på EU-nivå och uppmanar kommissionen att utarbeta en grönbok med tre huvudbeståndsdelar: den ekonomiska konkurrenskraften, den sociala sammanhållningen och miljöskyddet. Metrex anser att många viktiga problem som Europa står inför, t.ex. klimatförändringarna, de demografiska förändringarna och invandringen inte kan lösas på ett effektivt och integrerat sätt om inte storstadsområdena bidrar. Slutligen anser Metrex att storstadsområdena i dag kan spela en viktig roll i genomförandet av Lissabonmålen, bland annat för att säkerställa Europas konkurrenskraft på den globala scenen.

6.6

Antalet regioner som har företrädare i Bryssel har ökat kraftigt under de senaste 15 åren (16). I de konferenser som regionerna anordnar är storstadsområdenas utveckling och effektivitet ett av de mest diskuterade ämnena.

6.7

En grupp regioner med företrädare i Bryssel har just organiserat sig under beteckningen ”Lissabonregionerna”.

6.8

Inom ramen för Orate-programmet har ett betydande antal uppgifter, data, indikatorer och rapporter om de europeiska regionerna producerats under de senaste åren. Den som emellertid noterar att de administrativa regionala gränserna skiljer sig mycket från storstadsområdenas gränser finner att resultaten av detta stora kvalitetsarbete inte ger de ansvariga för utvecklingen, planeringen och förvaltningen av storstadsområdena den information och de analyser som krävs för att kunna fastställa lämpligast möjliga politik i syfte att utnyttja den potential som finns i storstadsområdena.

6.9

GD Regionalpolitik och Eurostat har lanserat ett stadsanalysprojekt (Urban audit) i syfte att ta fram tillförlitliga och jämförbara indikatorer för ett antal städer (17). EESK välkomnar de satsningar som gjorts för att ta fram uppgifter om stadsområdena. De framtagna uppgifterna är emellertid av sådan typ att de ännu inte kan användas i större utsträckning (18).

7.1

EESK konstaterar att debatten om storstadsområdena är mycket livligare nu än för några år sedan i huvudsak av två skäl. Dels har det ökade antalet storstäder i världen visat att en ny stadsstruktur snabbt håller på att växa fram (19). Dels har man insett kopplingarna mellan storstädernas ekonomiska, sociala och miljömässiga utveckling och Lissabonstrategin, vilket har bidragit till debatten.

7.2

I alla medlemsstater, stora och små, högt utvecklade och mindre utvecklade, förs politiska och sociala diskussioner om det lämpligaste arbetssättet.

7.3

Dessa diskussioner förs framför allt på nationell nivå. I många fall erkänner emellertid myndigheterna att vissa storstadsområden sträcker sig utöver det nationella territoriet. Exemplen Köpenhamn–Malmö och Wien–Bratislava har redan nämnts, men man kan också peka på storstadsområden som identifierats av franska myndigheter, exempelvis Metz–Luxembourg–Saarbrücken och Lille–Courtrai. I hela unionen ökar antalet gränsöverskridande regioner genom storstadsområdena.

7.4

Trots att debatten har blivit intensivare under de senaste åren kan EESK konstatera att dessa nya strukturer ännu är i sin linda.

7.5

Den stora majoriteten av städer och storstadsområden som vill ta sin plats på den europeiska och globala scenen presenterar sig med nationella eller regionala siffror, ofta utan att för sig själva klargöra den verkliga territoriella dimension som de talar om. Det är en av konsekvenserna av de skillnader som finns mellan storstadsområdena och den eller de administrativa regioner där de ligger.

7.6

Trots skillnaderna i tillvägagångssätt och mellan nationella och regionala strukturer noterar EESK en tydlig sammanlöpande trend i fråga om problemen. Bland de frågor som oftast diskuteras finns följande:

7.7

Befolkningen har inte alltid någon känsla för att de tillhör ett storstadsområde. De europeiska storstadsområdena saknar politisk legitimitet. De gamla administrativa strukturerna är inte längre tillräckliga – de härstammar från en historisk period som är förbi – men de nationella regeringarna är mycket känsliga för motstånd mot nya strukturer bland de berörda, i synnerhet befintliga politiska och administrativa territoriella enheter. De utmaningar som storstadsområdena står inför är emellertid mycket stora. För att kunna hantera och förvalta dessa utmaningar är det nästan överallt nödvändigt att utveckla ett nytt styresskick som ett led i en övergripande strategi.