20.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 168/38

1.1

Den nya politiska inriktningen på förvaltningen av EU:s fiske grundar sig på maximal hållbar avkastning och innebär enligt EESK förvisso vinster på lång sikt, men kan också få ekonomiska och sociala följder som är mycket svåra att hantera för den europeiska fiskerisektorn. Därför rekommenderar kommittén att man mycket noga överväger fördelarna och nackdelarna med dess tillämpningar ur ekonomisk, social och miljömässig synpunkt.

1.2

Eftersom det råder stor osäkerhet om beräkningen av den maximala hållbara avkastningen hos olika fiskbestånd, vill EESK rekommendera kommissionen att man i sina långsiktiga planer inbegriper årliga justeringar som är rimliga, smidiga och flexibla och som man i vederbörlig ordning kommit överens om med samtliga berörda sektorer. Man bör redan från början hålla lämpliga samråd med de regionala rådgivande nämnderna, den rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk och kommittén för social dialog inom fiskerinäringen. Dessa instanser bör ges tillräckligt med tid för att deras medlemmar skall kunna granska förslagen tillsammans med sina medarbetare.

1.3

Detta gäller framför allt när man fastställer nivåerna för den årliga fiskedödligheten med målsättningen att på lång sikt uppnå maximal hållbar avkastning vid blandat fiske.

1.4

EESK delar inte kommissionens åsikt att man med denna fiskeriförvaltningspolitik kan återupprätta handelsbalansen eftersom de europeiska företagens minskade bidrag till marknadsförsörjningen omedelbart kommer att kompenseras av import från tredjeland. Kommittén vill därför uppmana kommissionen att särskilt uppmärksamma och kontrollera sådan import till gemenskapsmarknaden.

1.5

Kommittén anser att kommissionen och medlemsstaterna bör ta hänsyn till de ”övriga miljöfaktorer” som anges i det här yttrandet och som också påverkar de marina ekosystemen. Kommissionen och medlemsstaterna bör kräva att dessa ekonomiska aktörers verksamhet åläggs restriktioner motsvarande dem som gäller för fiskerisektorn.

1.6

Avseende den justering som krävs för att uppnå maximal hållbar avkastning anser kommittén att de två strategier som kommissionen föreslår skulle kunna komplettera varandra, eftersom det är medlemsstaterna som bör vidta de åtgärder som de anser lämpligast i förhållande till de ekonomiska och sociala effekterna i de olika fiskerisektorerna. EESK hyser oro över det faktum att europeiska fiskerifonden inte har tillräckliga resurser för att kunna ta itu med effekterna av tillämpningen av detta nya förvaltningssystem.

2.1

I meddelandet från kommissionen om ”Att genomföra hållbarhet inom EU:s fiske genom maximal hållbar avkastning” (1), som är föremål för detta yttrande, formuleras kommissionens ståndpunkt när det gäller att förbättra fiskerisektorns ekonomiska avkastning inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.

2.2

Man baserar denna förbättring av den ekonomiska avkastningen på en gradvis utfasning av överfisket, som man anser kommer att medföra ekonomiska fördelar för fiskerisektorn i form av sänkta kostnader, förbättrad fångst, ökad lönsamhet för fisket och mindre mängd fisk som kastas överbord.

2.3

För att dessa målsättningar skall kunna uppfyllas anser kommissionen att det är dags att förvalta det europeiska fisket på ett annat sätt och försöka skapa framgångar, snarare än att bara försöka undvika misslyckanden.

2.4

I meddelandet utstakas en ny politisk kurs för fiskeriförvaltningen i EU med målsättningen att uppnå maximal hållbar avkastning av fiskbestånden genom att fastställa fiskedödligheten på lång sikt.

2.5

Denna nya politiska inriktning grundar sig på ett internationellt politiskt avtal som medlemsstaterna skrev under vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg (i september 2002) om att bevara bestånden på, eller återställa dem till, nivåer som kan ge maximal hållbar avkastning med målsättningen att skyndsamt uppnå dessa mål för utfiskade bestånd, och om möjligt inte senare än 2015.

2.6

Därför är det viktigt att fastställa ett långsiktigt förvaltningssystem som på bästa sätt utnyttjar den produktiva potentialen hos Europas levande marina resurser. Detta ligger helt i linje med den bredare målsättningen för gemenskapens fiskeripolitik som strävar efter att garantera hållbara ekonomiska, miljömässiga och sociala förhållanden.

2.7

De ekonomiska fördelar för fiskerisektorn som tidigare nämndes kan, som kommissionen påpekar, endast uppnås genom ett mer återhållsamt fiske under en övergångsperiod. Alla de berörda parterna bör involveras i beslutsprocessen om hur snabbt förändringarna bör ske. Finansiellt stöd, som anges i förslaget till en europeisk fiskerifond, bör bidra till att dämpa de sociala och ekonomiska återverkningarna under en övergångsfas.

3.1

Den princip som ligger till grund för kommissionens beslut att införa ett fiskeriförvaltningssystem baserat på maximal hållbar avkastning är att det helt enkelt har fiskats för mycket i förhållande till vissa bestånds produktionspotential.

3.2

EESK konstaterar att några fiskbestånd i europeiska vatten har minskat mycket kraftigt under de senaste trettio åren, huvudsakligen till följd av överfiske, och håller med om att det är önskvärt att snarast möjligt övergå till ett mer hållbart fiske.

3.3

Kommissionen anser att man genom att införa ett system för förvaltning av fiskbestånden som bygger på maximal hållbar avkastning kan säkerställa att bestånden inte kollapsar och möjliggöra en utveckling av större fiskbestånd.

3.4

EESK anser att denna princip är korrekt, eftersom maximal hållbar avkastning av ett fiskbestånd är den mängd biomassa (den mängd fisk) som kan utvinnas på sådant sätt att beståndens framtida produktion inte påverkas. Kommittén stöder därför förbehållslöst att denna princip tillämpas inom fiskeförvaltningen.

3.5

EESK vill emellertid påpeka för kommissionen att varje ändring i förvaltningssystemen innebär risker, och därför bör man noga väga fördelarna mot nackdelarna.

3.6

I meddelandet redogörs noggrant för fördelarna med ett förvaltningssystem baserat på maximal hållbar avkastning, framför allt ur miljösynpunkt. Däremot fördjupar man sig inte i de ekonomiska och sociala fördelar – och framför allt nackdelar – för fiskerisektorn som ett sådant system innebär.

3.7

Bland de fördelar som framhålls av kommissionen delar EESK inte åsikten att denna fiskeriförvaltningspolitik kommer att återupprätta handelsbalansen eftersom företag från tredjeland fyller ut det tomrum som uppstår till följd av att europeiska företag försvinner när målen om maximal hållbar avkastning uppfylls; marknaden för fiskeriprodukter styrs nämligen av behovet av en kontinuerlig försörjning.

3.8

Kommissionens allmänna strategi för det nya förvaltningssystemet är att minska fiskedödligheten; för att göra det möjligt för fisken att växa mer och uppnå högre värde och större avkastning vid fångsten, måste vi minska andelen fisk som fångas ur havet.

3.9

I meddelandet tillstår man att fiskbestånden är svåra att mäta, och även om fisket (fiskedödligheten) är det som mest inverkar på för beståndens fortlevnad spelar även andra faktorer, såsom miljöförändringar och tillflödet av unga fiskar, en roll.

3.10

I meddelandet föreslås därför en långsiktig återställningsstrategi för fiskbestånden för att balansera fiskeverksamheten mot beståndens produktiva kapacitet. Detta kan göras gradvis genom att minska antalet fartyg som fiskar eller den fiskeansträngning som de utövar.

3.11

För att tillämpa denna strategi så att yrkesfiskarna kan få en maximal hållbar avkastning från bestånden måste vi på förhand och på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga råd definiera vilken fiskenivå som är lämplig för varje bestånd samt den årliga fiskedödligheten. När detta väl gjorts måste förvaltningssystemet innehålla uppgifter om i vilken takt den årliga förändringen måste ske för att vi skall nå det målet. Dessa beslut bör i enlighet med den gemensamma fiskeripolitiken genomföras i form av långfristiga planer.

3.12

För närvarande förvaltas fiskeriet på gemenskapsnivå i enlighet med säkerhets- och försiktighetsprinciperna för fiskbestånd. De årliga tillåtna fångstmängderna och de fångstkvoter som årligen fastställs baseras på kontrollerade vetenskapliga rapporter, och vissa fiskbestånd för vilka situationen är kritisk omfattas av de återhämtningsplaner som ingår i den gemensamma fiskeripolitiken med syftet att återställa biologiskt hållbara nivåer.

3.13

EESK anser att ändringen av förvaltningssystemet är omfattande eftersom den innebär en biologisk målsättning som är mer långtgående än i det befintliga förvaltningssystemet. I och med ändringen kommer man att vid varje årlig justering påtagligt sänka nivåerna för fiskedödligheten, vilket utan tvivel kommer att kräva en minskning av fiskeflottorna och fiskeansträngningarna. Detta kommer att innebära stora förluster för gemenskapens fiskeföretag. EESK hyser oro över det faktum att europeiska fiskerifonden inte har tillräckliga resurser för att kunna hantera konsekvenserna av de stora förluster som nämns ovan. Under förutsättning att de uppställda målen uppnås kan emellertid situationen utvecklas mycket positivt för de fiskeindustrier som fullföljer sin verksamhet.

3.14

EESK vill fästa kommissionens uppmärksamhet på att det råder en hög grad av osäkerhet om beräkningarna av den maximala hållbara avkastningen för de olika fiskbestånden. Därför rekommenderar kommittén kommissionen att man i sina långsiktiga planer fastställer rimliga årliga justeringar.

3.15

Utmaningen är därför hur man skall gå till väga för att hjälpa fiskeberoende samhällen och företag att klara av anpassningsfasen. Enligt kommittén kommer det att kräva fler och mer kreativa stödåtgärder än dem som kommissionen hittills har föreslagit. Denna typ av åtgärder är utan tvekan motiverade för att snabbt uppnå en övergång till ett hållbarare fiske i framtiden.

3.16

Under alla omständigheter menar EESK att det är av avgörande betydelse att man, vilket också föreslås i meddelandet, i fråga om beslutsprocesserna, tillämpningen och konsekvenserna av denna tillämpning involverar samtliga berörda parter genom regelbundna samråd med de regionala rådgivande nämnderna. EESK anser att den rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk och kommittén för social dialog inom fiskerinäringen bör delta i dessa samråd.

4.1

Att införa ett system för förvaltning av fiskbestånden som bygger på maximal hållbar avkastning kräver att man analyserar en rad punkter som direkt påverkas av denna typ av förvaltning, vilket kommissionen också gör. Det rör sig om följande:

4.2

Miljöeffekter och hur de påverkar förändringar i ekosystemen

4.2.1

I meddelandet tillstår man att det är mycket osäkert hur de marina ekosystemen kommer att utvecklas i förhållande till förändringar av klimat och vatten samt att dessa och andra miljöfaktorer kan påverka fiskbestånden.

4.2.2

Man känner inte till omfattningen av miljöeffekterna, och kommissionen anser att det i många fall är själva fisket som har störst verkan och att mindre fångstkvoter kan göra att fiskbestånden bättre står emot ekologiska förändringar.

4.2.3

Därför föreslås det i meddelandet att man skall reducera verksamheten och ta upp fisken i en stadig och hållbar takt. När fiskedödligheten minskar och bestånden stärks kommer mer kunskaper att erhållas om ekosystemen och deras produktpotential, vilket kommer att göra det möjligt att justera målen för en långsiktig förvaltning.

4.2.4

EESK ställer sig bakom denna princip under förutsättning att fiskedödligheten minskar till en stadig och hållbar takt för de bestånd där detta är nödvändigt. Kommissionen är medveten om att en förvaltning av fiskbestånden som syftar till en ökning av bestånden på kort sikt kan skapa en oacceptabel instabilitet för branschen.

4.2.5

EESK menar dock att ”andra miljöfaktorer”, som ännu inte nämns i meddelandet, exempelvis rovfiskar, föroreningar, utforskande och utnyttjande av gas- och oljereserver, vindkraftverk, utvinning av sand och produkter av marint ursprung osv., också påverkar utvecklingen av de marina ekosystemen.

4.2.6

EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kräva att de ekonomiska aktörer vars verksamhet även påverkar fiskbeståndens omfattning och förändringarna i de marina ekosystemen åläggs restriktioner motsvarande dem som åläggs fiskerisektorn.

4.3.1

Ett system för fiskeriförvaltning baserat på maximal hållbar avkastning är svårt att införa vid blandat fiske.

4.3.2

Kommissionen är medveten om denna svårighet men trots det behandlas förvaltningssystemet vid blandat fiske inte ingående. EESK anser att det är vid denna typ av fiske som kontakterna mellan kommissionen, de regionala rådgivande nämnderna och den rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk bör stärkas.

4.3.3

I meddelandet framhålls betydelsen av att bevara de marina ekosystemens balans, något som EESK helt och fullt instämmer i. Det är mycket riskabelt att minska fisket av en art för att uppnå större avkastning från en annan.

4.3.4

Systemet är komplext eftersom fiske när det gäller alla arter i ett visst ekosystem i enlighet med kommissionens meddelande bör äga rum i en takt (målvolym) som innebär att man uppnår maximal hållbar avkastning på lång sikt. Med avseende på kvoterna för maximal hållbar avkastning, som fastställts för de olika bestånden i ett ekosystem som ingår i ett blandat fiske, betyder det att den maximala hållbara avkastningen i den långsiktiga planeringen bestäms av den art för vilken det fastställs minst fångstkvoter i syfte att uppnå maximal hållbar avkastning.

4.3.5

Av denna anledning påpekas i meddelandet att ytterligare åtgärder såsom anpassning av fiskeredskapen, stängda områden och fredningstider kan bli nödvändiga inslag i vissa långsiktiga planer för att undvika ett oavsiktligt överfiske av arter som bifångster.

4.3.6

Trots att strategin för detta förvaltningssystem ligger i linje med den bredare målsättningen för den gemensamma fiskeripolitiken, anser EESK att kommissionen mycket noggrant bör utvärdera de olika kvoterna för att uppnå maximal hållbar avkastning och tillsammans med de aktörer som berörs av det blandade fisket samråda om de ekonomiska och sociala följderna av de långsiktiga planerna.

4.4.1.1

I meddelandet anges att de långsiktiga planerna skall utarbetas av kommissionen i samråd med de berörda sektorerna. Objektiv vetenskaplig rådgivning skall ligga till grund för alla planer, och stor hänsyn skall tas till de föreslagna åtgärdernas ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser.

4.4.1.2

Planerna bör definiera en målvolym för fisket samt sätt att gradvis nå det målet, och de bör även sikta till att minska alla fiskets skadliga effekter på ekosystemet. För det blandade fisket bör de dessutom innehålla tekniska åtgärder som säkerställer att de olika fiskbestånden fångas i enlighet med de olika mål som ställts upp för dem och möjligheten att utnyttja vissa bestånd mindre än vad den maximala hållbara avkastningen tillåter i syfte att uppnå större produktivitet för andra arter.

4.4.1.3

Om forskningen inte kan kvantifiera vilka åtgärder som krävs för att nå maximal hållbar avkastning på grund av att det saknas på vetenskapliga rapporter, skall försiktighetsprincipen gälla i de långsiktiga planerna.

4.4.1.4

Planerna, och deras mål, skall vara föremål för regelbunden granskning.

4.4.1.5

EESK anser att denna ny politiska kurs för fiskeriförvaltningen i EU, som utan tvivel kommer att ge upphov till stora fördelar när man väl uppnått maximal hållbar avkastning för samtliga fiskbestånd, kan få drastiska konsekvenser för fiskerisektorn, eftersom fångsten kommer att minskas med en reducerad fiskeflotta och förlorade arbetstillfällen som följd på kort sikt, vilket kommer att leda till en ökad sårbarhet i hamnarnas ekonomiska struktur.

4.4.1.6

Därför vill kommittén uppmana kommissionen att man i de planerade samråden med fiskerisektorn visar prov på en viss flexibilitet när det gäller den takt i vilken tillämpningen av de långsiktiga planerna skall ske, så att fiskarna får möjlighet att gradvis vänja sig vid detta nya förvaltningssystem.

4.4.1.7

När det gäller det blandade fisket anser EESK att flexibiliteten bör vara så stor som möjligt när det finns stora bestånd som är i gott skick och kan utvinnas fullt ut.

4.4.2.1

När väl långsiktiga planer som uppställer lämpliga mål för bestånden har utarbetats och antagits, måste medlemsstaterna besluta om hur snabbt förändringen skall gå för att nå de målen, och hur man skall hantera övergången.

4.4.2.2

I meddelandet finns det två allmänna strategier för att hantera denna förändring:

4.4.2.3

Valet av ekonomisk strategi fattas på det nationella planet, men det är EU som ställer upp förvaltningsreglerna för en successiv nedtrappning av överfisket med hjälp av det finansiella instrumentet i den europeiska fiskerifonden.

4.4.2.4

Det framgår i meddelandet att kommissionen tydligt föredrar den första strategin, som baseras på att de nationella flottornas kapacitet reduceras, eftersom detta är lättare att kontrollera och eftersom erfarenheten visar att en reduktion av fiskeflottans kapacitet får mindre sociala effekter och leder till mindre problem vid genomförandet än vad andra lösningar gör.

4.4.2.5

EESK håller med om att en reducering av flottornas kapacitet är den strategi som är effektivast för en gradvis utfasning av överfisket. EESK anser emellertid att varje medlemsstat bör välja den strategi som passar bäst efter en analys av de ekonomiska och sociala effekterna. Man får inte heller glömma att de båda alternativen kan användas parallellt tills man når målsättningen om maximal hållbar avkastning.

4.4.2.6

EESK stöder förslaget att man skall analysera justeringarnas ekonomiska och sociala effekter på regional i stället för på europeisk nivå, eftersom särdragen för de olika flottorna varierar väsentligt från medlemsstat till medlemsstat.

4.4.2.7

På så vis blir fisket utgångspunkten för de långsiktiga planerna. De kommer att innehålla hänvisningar till grupper av fiskbestånd som fångas samtidigt samt bestämmelser om bland annat gränserna för hur mycket fiskemöjligheterna kan ändras från ett år till ett annat för att säkerställa en stabil och successiv övergång.

4.4.2.8

Avslutningsvis påpekar kommissionen att det kommer att ta tid att utarbeta långsiktiga planer för att nå målet maximal hållbar avkastning. Därför bör gemenskapen, från och med 2007, fatta beslut om en förvaltning som garanterar att det inte sker någon ökning av fiskeuttaget för något bestånd som redan är överfiskat. EESK anser att Europeiska kommissionen när det gäller de beslut som skall antas för 2007 först bör samråda med de regionala rådgivande nämnderna, den rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk och kommittén för social dialog inom fiskerinäringen.