20.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 168/16

1.1

EESK ser mycket positivt på det tyska ordförandeskapets förberedelsearbete och dess strävan efter öppenhet och samråd i anslutning till den territoriella agendan.

1.2

Tiden är inne att gå längre än den informella samordningen i rådet och övergå till en etapp med ökat politiskt samarbete. Utifrån det arbete som redan har utförts och de planerade insatserna inom ESPON är det viktigt att ta nya steg vad gäller integrationen, och kommissionen bör ges ett klart mandat att utöva sin initiativrätt.

1.3

EESK anser att rådets överläggningar om den territoriella agendan måste utmynna i tydligare politiska beslut och att kommissionen därför måste delta mer i arbetet. Kommissionen är bäst lämpad att få till stånd enhetlighet och säkerställa en överensstämmelse mellan de olika strategierna när det gäller den territoriella sammanhållningen i Europeiska unionen.

1.4

För att uppfylla den territoriella sammanhållningens målsättning på EU-nivå bör kommissionen inrätta en särskild, solid enhet som analyserar, diagnostiserar och lägger fram politiska förslag som bekräftar mervärdet av en europeisk strategi för territoriell sammanhållning.

1.5

EESK anser att det är viktigt att kontinuiteten säkerställs efter det tyska ordförandeskapet. Kommissionen bör analysera, sammanfatta och i praktiken genomföra den territoriella agendan via ett handlingsprogram som respekterar medlemsstaternas och regionernas behörighet i fråga om fysisk planering.

1.6

Den fjärde sammanhållningsrapporten som Europeiska kommissionen håller på att utarbeta bör innehålla en analys av de territoriella effekterna av gemenskapsfonderna och fastställa samband mellan sammanhållningspolitiken och den territoriella agendan. EESK anser att de gränsöverskridande samarbetsprogrammen bör stärkas.

1.7

Den territoriella agendans styrelsesystem bör innebära en väl avvägd balans mellan de olika territoriella styresnivåerna, det vill säga de myndigheter som är verksamma på lokal, regional, nationell och europeisk nivå, och det organiserade civila samhället bör konsulteras i förväg.

1.8

EESK föreslår att ministerrådet tillämpar en öppen samordningsmetod för den territoriella agendan med exakta riktlinjer som ett första steg för att inkludera dessa frågor i gemenskapsmetoden, innan det konstitutionella fördraget antas.

1.9

EESK vill gärna se att EU snabbt antar det konstitutionella fördraget, som innehåller det territoriella sammanhållningsmålet. Mot bakgrund av det rådande samförståndet om den territoriella agendan föreslår vi att det informella rådet i Leipzig i sina slutsatser rekommenderar att agendan införs successivt i stället för att ange att den inte är bindande.

1.10

Följaktligen vill EESK uppmana Europeiska kommissionen att föreslå ministerrådet att gå vidare i tillämpningen av den territoriella agendan med utgångspunkt i nuvarande rättsliga grunder.

2.1

Den 7 november 2006 bad tyska förbundsministeriet för transport, byggnation och stadsutveckling, med hänvisning till Tysklands kommande ordförandeskap i EU, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att utarbeta ett förberedande yttrande om EU:s territoriella agenda.

2.2

Vid det informella möte om territoriell sammanhållning och stadsutveckling som anordnas i Leipzig den 24–25 maj 2007 kommer EU-ministrarna att anta ett politiskt diskussionsunderlag, EU:s territoriella agenda  (1), som grundar sig på rapporten ”Territoriella förhållanden och framtidsperspektiv i Europeiska unionen”  (2). I rapporten analyseras EU:s största utmaningar inom den territoriella utvecklingspolitiken, och med hjälp av exempel illustreras hur man bättre kan ta tillvara den potential som Europas territoriella mångfald har i syfte att främja en hållbar ekonomisk tillväxt. EU:s territoriella agenda innehåller en rad rekommendationer om hur EU:s lokala och regionala mångfald kan beaktas på ett bättre sätt, samt en samling förslag rörande ett åtgärdsprogram inom den territoriella utvecklingspolitiken.

2.3

Sedan 1995 har EESK förespråkat ett ökat samarbete inom politiken för fysisk planering i Europa.

Även i andra, mer aktuella yttranden förespråkar vi ett ökat samarbete om och fokus på den europeiska integrationens territoriella dimension:

3.1

Det första informella mötet mellan ministrar med ansvar för fysisk planering och regionalpolitik hölls i Nantes 1989.

3.2

Denna typ av möten anordnas på initiativ av de successiva ordförandeskapen i EU. Vid mötet i Liège 1993 enades man om att utarbeta programmet Utvecklingsplanering i europeiskt perspektiv (ESDP)  (3), som antogs i Potsdam 1999 och som utgör en gemensam referensram för de informella mötena mellan ministrarna med ansvar för fysisk planering och regionalpolitik.

3.3

Vid det första informella ministerrådsmötet om territoriell sammanhållning i Rotterdam i november 2004 förband sig ministrarna att till 2007 utarbeta dokumentet ”Territoriella förhållanden och framtidsperspektiv i Europeiska unionen”, som bildar underlag för den territoriella agendan.

3.4

Den territoriella agendan utgör en strategisk referensram som anger prioriteringarna för den territoriella utvecklingen i Europeiska unionen. Den bidrar till ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling eftersom den stärker den territoriella sammanhållningen, som kan definieras som sammanhållningspolitikens förmåga att anpassa sig till de särskilda behov och egenskaper som utmärker de geografiska utmaningarna och möjligheterna i syfte att uppnå en balanserad och hållbar territoriell utveckling.

3.5

Målet territoriell sammanhållning infördes i artikel III-116 i utkastet till konstitutionellt fördrag i juni 2003 som den tredje dimensionen i den ekonomiska och sociala sammanhållningen. Gemenskapspolitikens territoriella dimension analyseras också i kommissionens tredje sammanhållningsrapport från 2005. I de gemensamma strategiska riktlinjer för sammanhållningen som antogs 2006 ingår också den nya territoriella dimensionen av sammanhållningen.

3.6

Vid det informella ministermötet i Luxemburg i maj 2005 antog ministrarna följande teman och prioriteringar för EU:s territoriella agenda:

3.7

Följande nyckelåtgärder nämns:

4.1

ESDP utgör en gemensam referensram för de olika aktörerna med ansvar för regionalpolitik och fysisk planering (EU, stater, regioner och andra territoriella enheter) som stöder den territoriella dimensionen i ett polycentriskt Europa och det nödvändiga territoriella perspektivet i EU-politiken. Det är fråga om ett mellanstatligt, icke bindande dokument som antogs vid ministermötet i Potsdam 1999. I praktiken har ESDP bara tillämpats i samband med att Europeiskt observationsnätverk för rumslig planering (ESPON (4)) påbörjade sitt arbete och indirekt genom de tre Interregprogrammen.

4.2

ESDP har följande mål:

4.3

Fyra viktiga områden samverkar och utövar avsevärt tryck på den territoriella utvecklingen:

4.4

Utifrån dessa områden fastställs följande riktlinjer i ESDP:

4.5

Följande konkreta åtgärder är planerade:

4.6.1

Europeiskt observationsnätverk för rumslig planering (ESPON) är ett forskningsprogram för territoriell utveckling som finansieras av Interreg och medlemsstaterna. Programmet syfte är att förse politiskt ansvariga på nationell och regional nivå i Europa med systematisk och aktuell information om territoriella utvecklingstendenser och de politiska insatsernas inverkan på de europeiska regionerna och territorierna, vilket på ett direkt sätt kan bidra till utformningen och genomförandet av politiken.

4.6.2

De samlade forskningsinsatserna i ESPON-programmet berör 29 europeiska länder, förutom EU:s 27 medlemsstater även Norge och Schweiz.

4.6.3

Det planeras en kraftig höjning av budgetanslagen från 7 miljoner euro för perioden 2000–2006 till 34 miljoner euro i det nya ESPON-programmet för perioden 2007–2013, vilket med de nationella anslagen beräknas ge en totalbudget på 45 miljoner euro.

5.1.1

Det mervärde som ett gemensamt europeiskt perspektiv kan tillföra är av central betydelse i alla frågor som rör territoriet. De erfarenheter som gjorts under de senaste decennierna och behovet av att ta hänsyn till den territoriella dimensionen i den europeiska integrationen kräver att de politiska insatser som påverkar det övergripande perspektivet på det europeiska territoriet gradvis blir en gemenskapsangelägenhet.

5.1.2

EU ansvarar för en mängd politikområden som påverkar hela territoriet: konkurrenspolitiken, de transeuropeiska näten, telekommunikationer och energi, miljöpolitiken, jordbrukspolitiken, politiken för forskning och teknisk utveckling, regionalpolitiken, EIB:s investeringar etc. EU saknar emellertid ett gemensamt perspektiv som gör det möjligt att integrera, utvärdera och samordna resultaten av dessa politiska insatser på det europeiska territoriet.

5.1.3

Ett gemensamt territoriellt perspektiv kräver gemensamma europeiska mål och riktlinjer. Det europeiska mervärdet av dessa europeiska territoriella riktlinjer är uppenbart när det gäller mål som miljöskydd, en polycentrisk och långsiktigt hållbar stadsutveckling, transeuropeiska nät, förebyggande via europeiska planer av naturkatastrofer och tekniska katastrofer samt av klimatförändringar.

5.1.4

Den så kallade ”gemenskapsmetoden” (5) innebär att kommissionen på eget eller andra EU-institutioners initiativ framför konkreta förslag som senare eventuellt antas av ministerrådet och, i förekommande fall, tillsammans med Europaparlamentet enligt medbeslutandeförfarandet.

5.1.5

På några politikområden har rådet infört den ”öppna samordningsmetoden”, som utgör en mindre intensiv och exakt form av politisk åtgärd än gemenskapsmetoden. EESK anser att i frågor som rör den territoriella agendan skulle den öppna samordningsmetoden med fördel kunna användas i ett första skede före gemenskapsmetoden. Det är möjligt att arbeta utifrån den öppna samordningsmetoden fram till dess att det konstitutionella fördraget antas, då gemenskapsmetoden kan användas.

5.1.6

Men som erfarenheten av EU-politiken på andra områden har visat, är detta system bara användbart när kommissionen har en mycket aktiv roll och när arbetet bygger på mycket klara mål och riktlinjer.

5.1.7

Oavsett hur utfallet blir beträffande utkastet till konstitutionellt fördrag för Europa, där territoriell sammanhållning ingår i rubriken till avsnitt III, vilket välkomnas av EESK, bör nedanstående artiklar i det gällande EG-fördraget utgöra rättslig grund för att utforma ett gemensamt perspektiv på Europas territorium, under förutsättning att det är EU:s kompetensområde:

5.2.1

EU:s regionalpolitik är ett nyckelinstrument för att främja ekonomisk och social sammanhållning, ekonomisk konvergens och, generellt sett, den europeiska integrationen.

5.2.2

EESK har alltid stött denna politik, som syftar till – och faktiskt bidrar till – att minska skillnaderna mellan regionerna.

5.2.3

Regionalpolitiken, som hör till de mest framgångsrika bland gemenskapens politikområden, måste vidmakthållas med hänsyn till de nya skillnader som har uppstått efter utvidgningen.

5.2.4

Denna regionalpolitik är inte oförenlig – tvärtom – med en effektiv territoriell sammanhållningspolitik, som föreslås i den territoriella agendan och som skall genomföras under den nya perioden 2007–2013.

5.3.1

Med de båda utvidgningarna följer nya utmaningar för EU, som sedan 2004 har ökat från 15 till 27 medlemsstater och därmed fått se sin befolkning öka med 28 % (från 382 till 490 miljoner invånare) och sitt territorium med 34 % (från 3,2 till 4,3 miljoner km2). Denna nya dimension och variationsrikedomen i EU:s territoriella egenskaper motiverar att man snabbt anlägger ett helhetsperspektiv på denna territoriella och geografiska situation och dess eventuella förändringar.

5.3.2

De två senaste utvidgningarna utgör en stor territoriell utmaning som måste analyseras ingående av kommissionen.

5.3.3

Antalet regioner med interna och externa gränser har ökat väsentligt. Gränsregionerna utgör en utmaning men också en påtaglig möjlighet att se till att integrationsprocessen utmynnar i konkreta resultat.

5.4.1

De utmaningar och risker som rör det europeiska territoriet måste angripas utifrån ett europeiskt perspektiv. Mervärdet av ett helhetsperspektiv på det europeiska territoriet är odiskutabelt, och ett perspektiv av detta slag bör erkännas som ett viktigt strategiskt behov.

5.4.2

Territoriet utmärks av ett antal egenskaper. Det är

Territoriet har således som fysisk och geografisk struktur en grundläggande strategisk betydelse. Kommissionens konsekvensbedömningar bör bygga på detta territoriella perspektiv, vilket kräver samverkan med ESPON.

5.5.1

EU bör införa ett effektivt styrelsesystem med en väl avvägd balans mellan de olika territoriella styresnivåerna, det vill säga de myndigheter som är verksamma på lokal, regional, nationell och europeisk nivå. Subsidiaritetsprincipen måste efterlevas men man måste samtidigt garantera sammanhållningen och ett gemensamt helhetsperspektiv.

5.5.2

Det civila samhället måste också delta på de olika styresnivåerna via den strukturerade sociala och civila dialogen. I många medlemsstater och många europeiska regioner finns det ekonomiska och sociala råd (eller liknande instanser) som måste mobiliseras så att de, tillsammans med arbetsmarknadens parter och andra organisationer i civilsamhället, deltar aktivt i system för samråd och ledning med avseende på territoriella frågor.

6.1

Den territoriella agendan bygger på dokumentet ”Territoriella förhållanden och framtidsperspektiv i Europeiska unionen”. Snarare än en sammanfattning är det en sammanställning av bidragen från de successiva halvårsvisa ordförandeskapen för EU. Dokumentet presenterar i 197 punkter alla de utmaningar som rör EU:s territorium och utgör därmed en god vägledning utifrån vilken kommissionen bör lägga fram en handlingsplan.

6.2

Den territoriella agendan bör innehålla medlemsstaternas territoriella strategier och beakta den territoriella dimensionen i övrig gemenskapspolitik. Strävan bör vara att söka komplementaritet och samverkan för att på EU-nivå uppnå en syntes i form av riktlinjer för en territoriell strategi för EU såsom föreslås i punkt 8.

6.3

Utvecklingen av EU:s territoriella agenda bör ha som målsättning att uppnå ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet.

7.1.1

Med den territoriella sammanhållningen eftersträvar man att införa ett gemensamt europeiskt territoriellt perspektiv som ramar in och förenar de territoriella strategier som formulerats och genomförts i medlemsstaterna och regionerna.

7.1.2

Den territoriella sammanhållningen bör fokusera på de frågor som rör territoriell planering i första hand och stadsplanering och regional planering i andra hand. CEMAT (6) påpekade 1994 att fysisk planering är ett utmärkt instrument för att uppnå hållbar utveckling på territoriell nivå.

7.1.3

Det är viktigt att klargöra begrepp, metoder och terminologi när det gäller fysisk planering. Fysisk planering innebär ett tvärvetenskapligt angreppssätt och utgör en övergripande prioritering som rör många teman, framför allt miljö, transporter och kommunikationer, bostäder och etablering av personer och industrier.

7.2.1

Mot bakgrund av Lissabonstrategin föreslår EESK en mer balanserad ekonomisk utveckling av det europeiska territoriet så att alla invånare och territorier kan dra nytta av utvecklingen, även regioner som är befästa med permanenta naturbetingade och strukturella handikapp. (7)

7.2.2

All EU-politik bör främja målsättningen om social sammanhållning. EESK föreslår att man skall låta social sammanhållning ingå bland den territoriella agendans målsättningar, eftersom den rör den nivå som folk lever på och det är där som möjligheter och problem uppstår.

7.2.3

En polycentrisk utveckling för stads- och storstadsområdena och ett adekvat förhållande mellan dessa och ytter- och landsbygdsområdena kan främja en större ekonomisk och social jämvikt i Europa. Kamp mot fattigdom och social utslagning, integration av invandrare (8), en aktivare bostadspolitik, lika möjligheter och utveckling av offentliga tjänster av god kvalitet bör också vara några av de grundläggande målen för den territoriella strategin.

7.3.1

I de senaste rapporterna om klimatförändringarna konstateras hur allvarligt problemet verkligen är. Den globala uppvärmningen är ett faktum, inte ett påstående. Många av klimatförändringarnas effekter börjar göra sig påminda. Den fysiska planeringen måste anta denna nya utmaning för att försöka stå emot och komma till rätta med några av effekterna.

7.3.2

Det måste utarbetas en europeisk plan med avseende på olika risker och naturkatastrofer. Och det handlar inte om science fiction. Den rapport som nyligen utarbetades av ekonomen Nicolas Stern (9) på uppdrag av den brittiska regeringen visar omfattningen av vad som står på spel för planeten: Minst 1 % av världens BNP måste investeras i kampen mot klimatförändringarna för att undvika att kostnaderna och riskerna till följd av dessa förändringar leder till att världens BNP faller med 5 %, en siffra som skulle kunna stiga till 20 % om de allvarligaste effekterna till följd av klimatförändringarna fortsätter att öka i samma takt som för närvarande.

7.3.3

Klimatförändringarna kan inverka negativt på sammanhållningen och konkurrenskraften, på livskvaliteten och den hållbara utvecklingen – och det snabbare än vad som hittills varit fallet. Det bekräftas i den rapport som nyligen utarbetades av FN:s expertgrupp för klimatförändringarna och som presenterades i Paris den 2 februari 2007. EESK menar att man bör ta hänsyn till klimatförändringarna inom ramen för den fysiska planeringen.

7.3.4

Bland de risker som är viktiga att överväga bör ingå risker till följd av tekniska katastrofer (radioaktiva, kemiska eller bakteriologiska risker), olyckor eller terroristattacker samt planer för en eventuell massförflyttning av befolkningen.

7.4.1

Idén att inrätta transeuropeiska transportnät föddes i slutet av åttiotalet i samband med inre marknaden. Att tala om en inre marknad och fri rörlighet var bara meningsfullt om de olika nationella och regionala transportnäten var kopplade till varandra i ett europeiskt system med moderna och effektiva infrastrukturer.

7.4.2

Sedan 1992 avser fördragets avdelning XV (artiklarna 154, 155 och 156) de transeuropeiska transportnäten. Femton år senare är resultatet en besvikelse och dessutom oroväckande. Finansieringssvårigheter och avsaknad av politisk vilja förklarar till viss del detta. EESK beklagar att regeringarna har låtit det tillväxtinitiativ (10) från 2003 som inbegriper byggandet av stora transeuropeiska nät falla i glömska och övergett det på politisk nivå. Vi undrar i vilken utsträckning avsaknaden av ett globalt perspektiv på det europeiska territoriet och dess infrastruktur ligger till grund för de dåliga resultat som de transeuropeiska transport-, telekommunikations- och energinäten uppvisar.

7.4.3

Bland de grundläggande målsättningarna vill EESK lyfta fram att det är viktigt att alla människor och territorier får lika tillgång till transportnäten via ett balanserat alleuropeiskt nät med goda förbindelser till och från små städer, landsbygdsområden och öregioner.

7.4.4

Som det ser ut i Europa i dag finns det inte något adekvat energinät (elektricitet, olja och gas). Detta kan leda till att den ekonomiska verksamheten kollapsar. Dessutom innebär det stora ojämlikheter för de regioner och territorier som för närvarande inte har tillgång till dessa nät.

7.4.5

Inom ramen för den europeiska energipolitiken måste man ta hänsyn till den fysiska planeringen, när det gäller både skyddet av naturtillgångar och den sociala och territoriella sammanhållningen.

7.4.6

För att Lissabonstrategin skall kunna genomföras måste också alla territorier och medborgare få tillgång till informationssamhället och dess nätverk samt till kunskapsspridning och utbildning. EU:s territoriella agenda bör i första hand fokusera på denna utmaning.

7.5.1

Målsättningen att skydda den fysiska miljön och bevara den naturliga miljön och den biologiska mångfalden i Europa går bara att förverkliga om det finns en gemensam politisk strategi för EU:s territorium. Ur denna synpunkt är det europeiska mervärdet av grundläggande betydelse.

7.5.2

Den territoriella agendan bör lägga grunden för en ny och effektivare politik som skyddar den naturliga miljön och den biologiska mångfalden (11).

7.6.1

Europa förfogar över ett stort kulturarv som EU måste skydda. I alla regioner i Europa finns en stor kulturell mångfald som ligger till grund för européernas historia och identitet.

7.6.2

Den territoriella agendan bör främja bevarandet av detta rika och varierade kulturarv, som dessutom bör stärkas eftersom det utgör en inneboende faktor för ekonomisk utveckling och social sammanhållning.

8.1

I riktlinjerna för en territoriell EU-strategi bör man sträva efter maximal ekonomisk effektivitet, social sammanhållning och miljömässig hållbarhet med respekt för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

8.2

Utan att inkräkta på medlemsstaternas och regionernas behörighet när det gäller fysisk planering utgör riktlinjerna för en hållbar territoriell strategi för gemenskapens territorium en referensram för EU som bör ge den territoriella sammanhållningen innehåll och mening.

8.3

Riktlinjerna för en territoriell strategi som främjar ekonomisk, social och territoriell sammanhållning bör i första hand fokusera på följande: