13.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 161/17

1.1

Tillgången till en bostad är framför allt en grundläggande rättighet som i sin tur påverkar tillgången till andra grundläggande rättigheter och möjligheten att leva ett värdigt liv. Denna rättighet erkänns i stadgan om de mänskliga rättigheterna och Europeiska rådets reviderade sociala stadga liksom i många av de europeiska ländernas grundlagar. Tak över huvudet är en nödvändig förutsättning för att en individ skall kunna utvecklas och integrera sig i samhället.

1.2.1

EESK stöder Europeiska stadgan om bostäder som antogs av Europaparlamentets arbetsgrupp Urban-Bostäder. I den framhålls att det finns ett stort och ökande antal interaktioner mellan EU-politiken och bostadspolitiken, och betydelsen av rätten till en bostad framhålls.

1.2.2

EESK anser följaktligen att Europeiska stadgan om bostäder bör integreras i Europaparlamentets initiativyttrande om bostäder och regionalpolitik.

1.3.1

EESK önskar att man på EU-nivå fastställer en rad gemensamma målsättningar avseende tillgången till bostäder och minimikvalitetsnormer på bostäder för att definiera begreppet ”acceptabel bostad”. Utan dessa kriterier är det svårt att få rätten till en bostad att fungera i praktiken – och denna rätt förefaller vara en minimiförutsättning för ett anständigt liv.

1.3.2

EESK vill erinra om att sektorn för sociala tjänster och närtjänster blir allt viktigare i ett samhälle med en åldrande befolkning, och att dessa tjänster ofta är kopplade till boendet. Vi anser att dessa tjänster bör diskuteras på EU-nivå och att frågan bör få större uppmärksamhet. Dessutom vill vi påpeka att subventionerade bostäder bör tas upp som en särskild fråga och bör inte utan vidare utsättas för marknadsreglerna, vilket även framhålls i tjänstedirektivet.

1.4.1

EESK vill understryka att det i dag är viktigt att man fullt ut utnyttjar möjligheten att använda strukturfonderna för att förbättra bostadssituationen inte bara i EU-12 men även i EU-15, som kan använda sig av strukturfonderna för integrerade stadsutvecklingsinitiativ. Dessa initiativ kommer att få positiva effekter på den sociala och territoriella sammanhållningen och på den ekonomiska tillväxten. EESK föreslår i sammanhanget att de europeiska finansinstitutionerna skulle kunna ge lån till mycket låga räntor till program för bostadsbyggande för ungdomar, invandrare, äldre och funktionshindrade och därigenom främja rörligheten bland arbetstagarna, bidra till den sociala mångfalden och möjliggöra en hanterbar kostnad för de boende.

1.4.2

EESK noterar att användningen av programmet Jessica kommer att ge underlag för en garantifond för mer storskaliga projekt för subventionerat boende, och efterlyser att halvtidsöversynen av strukturfonderna inbegriper en analys av denna fråga.

1.4.3

Därför ställer sig EESK positiv till att det inrättas ett system för tekniskt bistånd till bostadsprojekt för perioden 2007–2013. Det bör ske i samarbete med företrädarna för de lokala och regionala myndigheterna och dessa myndigheters nätverk samt med stöd av Europeiska kommissionen och medlemsstaterna. Detta system skulle möjliggöra en vidareutveckling av projekt och metoder för att på bästa sätt integrera bostadsprojekten i programmen för stadsförnyelse. Det skulle också göra det möjligt att centralisera sakkunskapen och underlätta överföringen av erfarenheter. Det förefaller ytterst angeläget att inrätta ett särskilt instrument för bostadssektorn i syfte att främja en lämplig användning av strukturfonderna. Det skulle kunna ske med artikel 45 i förordningen om allmänna bestämmelser för strukturfonderna som grund. I denna uppmanas kommissionen att underlätta genomförandet av ett system för tekniskt bistånd.

1.5.1

EESK föreslår vidare att det inrättas ett nätverk för utbyte på temat bostäder och energieffektivitet för att möjliggöra erfarenhetsutbyte samt vidareutveckling och fördjupning av de erfarenheter som aktörerna på fältet har i syfte att inrätta en sund och målmedveten energipolitik. Detta nätverk skulle kunna vara kopplat till systemet för stöd till strukturfonderna men uppfyller dock inte samma målsättningar; det gäller med andra ord att säkerställa en bra samordning mellan de båda.

1.5.2

EESK föreslår att man anordnar en kampanj för att informera om möjligheterna till energibesparingar inom bostadssektorn. Kampanjen bör organiseras på EU-nivå i samarbete med aktiva nätverk inom sektorn. Målsättningen bör vara att förändra användarnas beteende. Detta tillvägagångssätt kräver medverkan av EU-medborgarna och innebär en mobilisering av samtliga aktörer i anslutning till ett positivt initiativ. Kampanjen ”Sustainable Energy Europe” är inte tillräckligt målinriktad för att uppnå en ökad uppmärksamhet och har begränsade resurser.

1.5.3

EESK vill uppmana kommissionen att lägga fram förslag som baseras på ett bredare tillvägagångssätt än det som hittills använts och som främst fokuserar på en förbättring av energieffektiviteten i byggnader. Det vore lämpligt att samarbeta med invånarna och ta större hänsyn till redan befintliga byggnader.

1.6.1

EESK stöder Europeiska kommissionens initiativ att inrätta en enhetsövergripande grupp för stadsfrågor. Vi föreslår att denna grupp även behandlar bostadsfrågan och att den utser en samtalspartner i denna fråga.

1.6.2

Dessutom förefaller det angeläget att föra upp bostadsfrågan på dagordningen för sammanträdena för ministrar med ansvar för regionala frågor och stadsfrågor.

2.1.1

I EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, som antogs i Nice den 7 december 2000, anges följande i artikel II-34: ”I syfte att bekämpa social utslagning och fattigdom skall unionen erkänna och respektera rätten till socialbidrag och till bostadsbidrag som, i enlighet med närmare bestämmelser i gemenskapsrätten samt i nationell lagstiftning och praxis, är avsedda att trygga en värdig tillvaro för alla dem som saknar tillräckliga medel”.

2.1.2

Samtidigt som EESK påminner om att bostadsfrågan inte är unionens ansvarsområde och att subsidiaritetsprincipen är fullt tillämplig, anser kommittén att denna artikel bör beaktas vid genomförandet av den gemenskapspolitik som syftar till att finna en lösning på de akuta sociala behoven och på bristen på bostäder för de fattigaste (men också för personer med låga inkomster och unga som är i början av sitt yrkes- och familjeliv).

2.1.3

Under toppmötet i Laeken i december 2001 erkände man dock att bostadsfrågorna spelar en viktig roll om man vill undvika risken för ökande fattigdom. EESK anser därför att det var av mycket stor betydelse att man under toppmötet inledde en diskussion om vikten av att öka tillgången till subventionerade bostäder i syfte att bekämpa fattigdomen i Europa.

2.1.4

Rätten till en bostad ingår i grundlagen i många medlemsstater, bland annat Belgien, Spanien, Grekland, Portugal, Finland och Nederländerna. Det är med andra ord tänkbart att stadga om rätten till en bostad på EU-nivå. EESK anser det vara strategiskt viktigt att införliva bostadsfrågan i den stadga om de grundläggande rättigheterna som bifogats EU:s konstitutionella fördrag, och beklagar att rätten till en bostad, eller åtminstone ”rätten att bo”, inte har inkluderats.

2.1.4.1

Det är mycket viktigt att skapa en europeisk bostadsstrategi, eftersom tillgången till en bostad för alla är en förutsättning för att man bättre skall kunna förverkliga övriga mänskliga rättigheter som har erkänts på EU-nivå, såsom respekten för privatlivet och familjelivet, bostad och kommunikationer samt rätten att ingå äktenskap och bilda familj.

2.1.5

Efter att principen om rätten till en bostad har godkänts är frågan nu hur denna rätt skall kunna förverkligas, med andra ord hur en person som inte lyckas få tag i en bostad skall gå till väga. EU bör följaktligen diskutera villkoren för att rätten till en bostad skall kunna genomföras. Om man inte kan enas om en gemensam lösning bör varje medlemsstat som formellt erkänner rätten till en bostad kunna precisera följande punkter:

2.1.6

I linje med Europeiska stadgan om bostäder som antogs av Europaparlamentets arbetsgrupp Urban-Bostäder den 26 april 2006, där det fastställs att bostäder är en grundläggande tillgång, välkomnar EESK parlamentets initiativ att utarbeta ett betänkande om bostäder och regionalpolitik. EESK hoppas att parlamentet stöder kommitténs krav på ett erkännande av rätten till en bostad, och föreslår ett partnerskap med de lokala och regionala myndigheterna i syfte att garantera en tillräcklig bostadsnivå och erbjuda bostäder till överkomliga priser åt personer som inte har tillgång till bostäderna på den fria marknaden.

2.1.7

Den studie om levnadsvillkoren och den sociala dimensionen av boendet (1) som Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor offentliggjorde år 2006, visar att det finns stora skillnader beträffande bostädernas kvalitet och kvantitet mellan de femton ”gamla” medlemsstaterna och de tio nya som anslöt sig år 2004. Man bör också komma ihåg att alla EU-medborgare inte garanteras tillgång till varmvatten och inomhustoalett; två kriterier som ingick bland minikraven för att man skall kunna tala om ett anständigt boende.

2.1.8

Bostadsfrågan utgör en av hörnstenarna i den europeiska sociala modellen. De utmaningar som Europa står inför i form av sociala och demografiska förändringar bör därför tas i beaktande i bostadspolitiken. Därtill bör man också beakta att befolkningen blir allt äldre, att ungdomarna blir allt fattigare och bor kvar hemma eftersom de saknar tillräckliga medel samt att funktionshindrade bör få tillgång till lämpliga bostäder liksom också invandrare. I linje med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Laeken i december 2001 föreslår EESK att man på EU-nivå fastställer

2.1.9

För att trygga arbetstagarnas rörlighet är det nödvändigt att främja mobiliteten på bostadsmarknaden. Många medborgare är ”fångade” av sin egen bostad – detta gäller såväl subventionerat boende som ägarbostäder – på grund av bristande utbud, skattemässiga orsaker eller till exempel lånevillkoren. För att flödet på arbetsmarknaden skall kunna förbättras måste det bli enklare att byta bostad.

2.1.10

Eftersom bostadsfrågorna påverkar samhällslivet och städernas ekonomi bör de inte längre endast vara föremål för enstaka strategier och åtgärder. Samtidigt som EESK framhåller att subsidiaritetsprincipen bör beaktas, konstaterar kommittén att bostadsfrågorna bör ses som en viktig politisk fråga som får konsekvenser för medborgarnas vardag och som ett medel för att föra medborgarna närmare det för varje dag allt oklarare europeiska projektet.

2.1.11

Man bör tydligare fastställa bostadspolitikens bidrag till uppfyllandet av målen i Lissabonstrategin och framför allt dess roll som pådrivande sektor när det gäller den ekonomiska tillväxten. EESK betonar att bostadspolitikens inverkan på arbetstagarnas rörlighet gör den till ett komplement till den politik som EU genomför inom ramen för tillväxt- och sysselsättningsstrategin, samtidigt som den möjliggör en ökning av den territoriella sammanhållningen. Detta bör framförallt avspegla sig i de länder som nyligen anslutit sig till EU i form av finansiering av infrastrukturnät i städerna och på landsbygden och genom en lämplig energipolitik.

2.2.1

Livsmiljön har alltid haft en strukturerande inverkan på våra samhällen. De gemensamma områden som fungerar som mötesplatser har en nära koppling till områden med enskilt och kollektivt boende. Urbaniseringen och skapandet av trivsamma områden där bostäderna utgör ett grundläggande element är en nödvändig förutsättning för den sociala och territoriella sammanhållningen.

2.2.2

Även om det finns skillnader beträffande bostäderna och bostadspolitiken i de olika medlemsstaterna kännetecknas Europeiska unionen av mycket tätbefolkade städer. De europeiska städerna är kompakta, men husen är ofta medelstora, något som bestämmer en stads struktur.

2.2.3

Bostadsfrågorna spelar följaktligen en viktig roll i alla medlemsstaters stadsplaneringspolitik och ekonomiska och sociala politik, varför man borde dela med sig av olika lösningar i högre grad, i synnerhet när det gäller de kriser i missgynnade bostadsområden som förekommit i flera medlemsstater.

2.2.4

Den europeiska regionalpolitiken har som mål att öka den territoriella, sociala och ekonomiska sammanhållningen genom att främja den ekonomiska utvecklingen i de mest eftersatta områdena, och sedan år 2005 inriktar sig denna politik på de prioriterade målen sysselsättning och tillväxt inom ramen för den reviderade Lissabonagendan.

2.2.5

För att säkerställa konkurrenskraften i alla regioner och främja rörligheten på sysselsättningsområdet måste bostads utbudet vara mångsidigt. Detta innebär inte enbart att det måste finnas olika boendeformer utan också att stadsdelarna måste göras mer varierande (med en blandning av bostäder och ekonomisk verksamhet) och att det måste finnas en social mångfald som garanterar den sociala sammanhållningen. Gettobildningen i vissa kvarter gör det mycket svårt att bedriva ekonomisk verksamhet i dessa områden.

2.2.6

Frågan om var bostäder till överkomliga priser skall placeras bygger på ovanstående resonemang. I anslutning till rätten till en bostad måste de lokala myndigheterna försäkra sig om att de, i hela det område som de ansvarar för, kan erbjuda bostäder av god kvalitet som är anpassade efter hushållens resurser.

2.2.7

Utvecklingen av bostadsområdena har stor inverkan på landsbygdsområdena, och för att man skall lyckas åstadkomma en hållbar utveckling är det nödvändigt att i högre grad beakta samspelet mellan landsbygds- och stadsområdena när det gäller bostadspolitiken.

2.3.1

I vissa EU-länder, i synnerhet de som under föregående period fick stöd från Sammanhållningsfonden, är den ekonomiska tillväxttakten nära knuten till dynamiken inom bostadssektorn. Detta innebär dock inte att medborgarna enkelt får tillgång till billiga bostäder. I det irländska nationella reformprogrammet 2006 i anslutning till Lissabonstrategin framhålls att tillväxten inte är hållbar på grund av att man inte kan garantera bostäder till rimliga priser. Till exempel framhåller Portugal i sin reformplan 2006 vikten av att öka stödet till byggsektorn och kommunerna i syfte att uppmuntra en hållbar utveckling på bostadsområdet.

2.3.2

Ett nödvändigt utvecklingsvillkor för en dynamisk arbetsmarknadsregion är att alla anställda och arbetstagare erbjuds en bostad, och i många delar av Europa är tillväxten på arbetsmarknaden begränsad på grund av att det saknas bostäder. Bostadsfrågan kan sålunda vara en faktor som orsakar stelhet på den lokala arbetsmarknaden och minskar arbetstagarnas rörlighet.

2.3.2.1

I detta sammanhang kan nämnas ett intressant exempel från Frankrike där arbetsgivarna bidrar med 0,45 % av lönekostnaderna till finansieringen av bostadspolitiken för att på så sätt medverka till en lösning på de anställdas bostadsproblem. Arbetsmarknadens parter har också särskilda system för ungdomar och utsatta hushåll (garantier).

2.3.3

Detta är framför allt ett akut behov i regioner som tar emot ett allt större antal invandrare, eftersom dessa har svårighet att få tag i en bostad på den ansträngda marknaden och de utsätts för diskriminering som leder till segregering i samhället.

2.3.4

Bostadssektorn är en av de sektorer som erbjuder flest arbetstillfällen i Europa. Det finns många möjligheter till sysselsättning som ännu inte har utvecklats, bland annat på områdena för hållbar bostadsteknologi och ekologiskt boende, som förväntas utvecklas kraftigt i framtiden. Byggsektorn är för övrigt en sektor där det råder stor brist på kvalificerad arbetskraft.

2.3.5

Tjänster i närområdet, och i synnerhet tjänster till privatpersoner, utgör en mycket stor sysselsättningspotential, och de organiseras och tillhandahålls ofta inom ramen för tjänster som är knutna till boendet. Tillhandahållarna av subventionerat boende erbjuder, i samarbete med sammanslutningarna för sociala tjänster, äldre och funktionshindrade personer tjänster i hemmet och därtill också integrerade hälsovårds-, utbildnings- och barnomsorgstjänster. Som ett exempel på detta kan nämnas servicehus för flera generationer. Den kulturella och sociala dynamiken i stadsområden med problem kan förbättras genom stöd till initiativ som rör närområdet.

2.4

Förutom att närtjänster som är knutna till boendet utgör en källa till sysselsättning, gör de det också möjligt att möta de demografiska utmaningarna som med nödvändighet kommer att få konsekvenser för sysselsättningen på regional nivå. Till exempel utgör servicehusen för flera generationer, som i Tyskland omfattas av en målinriktad politik, ett svar på behovet att sammanföra olika åldersgrupper, och de erbjuder ett effektivt redskap för att förhindra att ensamma åldringar utestängs. I ett Europa där befolkningen som helhet håller på att åldras bör ett utbyte av goda lösningar stödjas.

2.4.1

EESK anser att frågan om rätten till en bostad inte enbart bör ses i ljuset av kampen mot utestängning, utan också i ljuset av den åldrande befolkningen, migrationsströmmarna och de nya formerna av fattigdom samt med beaktande av Lissabonstrategin, som syftar till att stimulera den europeiska ekonomin med hjälp av en större rörlighet på arbetsmarknaden.

2.4.2

Det är föga troligt att det går att få till stånd rörlighet bland arbetstagarna så länge som det inte görs något för att stärka de grundläggande sociala rättigheterna, bland annat rätten till bostadsstöd. Man kan konstatera att invånarna i det subventionerade boendet har blivit allt fattigare. Detta boende inrättades från början för löntagare, men i dag har dessa inte längre företräde till denna boendeform utan har stora problem att hitta ett acceptabelt boende, framför allt i områden där trycket på bostadsmarknaden är hårt.

2.4.3

Under det senaste årtiondet har bostadskostnaderna ökat konstant i nästan samtliga EU-länder. Denna ökning har minskat hushållens köpkraft när det gäller andra varor, något som på lång sikt kan bromsa den hållbara utvecklingen. Dessutom har de låga räntorna lett till överinvesteringar inom bostadssektorn, vilket satt de finansiella medel som avsatts för denna sektor under press (se det svenska nationella reformprogrammet). Den subventionerade bostadssektorn utgör ett instrument som reglerar bostadskostnaderna (genom hyrorna) och säkerställer sektorns hållbarhet.

2.4.4

EESK kan vidare konstatera att när det gäller politiken för subventionerat boende och dess genomförande styrs villkoren för ingripande av de offentliga myndigheterna i medlemsstaterna och av aktörerna inom bostadssektorn i allt större utsträckning av gemenskapsrätten. Det är viktigt att konkurrenspolitiken och den inre marknadspolitiken inte utgör något hinder för bostadspolitiska åtgärder som syftar till att säkerställa tillgången till anständiga bostäder till rimliga priser för alla, eftersom dessa politiska insatser har positiva effekter på den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen. Målsättningarna har utvecklats över tiden, och hyresvärdarna inom det subventionerade boendet tvingas nu utveckla sociala tjänster för att kompensera avsaknaden av en integrationspolitik, framför allt med avseende på invandrarna.

2.5.1

Bostadssektorn kan spela en viktig roll när det gäller att minska energiförbrukningen, och med hänsyn till energipriserna är detta ett område som kan öka regionernas attraktionskraft.

2.5.2

Den största potentialen för energibesparingar finns inom bostadssektorn (hushållen). Dess potential uppskattas motsvara 27 % av den totala energiförbrukningen, vilket också Europeiska kommissionen påpekar i sin energihandlingsplan.

2.5.3

Allt fler hushåll i Europa lever i fattigdom på grund av de höga energikostnaderna i bostäderna (fuel poverty).

2.5.4

Möjligheterna att minska förbrukningen kan bli ännu större om lämpliga stimulansåtgärder vidtas på EU-nivå.

2.5.5

Därför är det förvånande att konstatera att Europeiska kommissionen i sin handlingsplan för ökad energieffektivitet framför allt inriktar sig på nybyggnation och föreslår att tillämpningen av standarderna på detta område skall utvidgas.

2.5.6

Tillvägagångssättet är alltför snävt och man förbiser nödvändigheten av att få till stånd en ändring av levnadsvanorna inom ramen för en mer övergripande hållbarhet som inbegriper olika aspekter på individuellt beteende (såväl drömmen om att alla skall ha ett eget hus som ett miljövänligt beteende i vardagen). Det leder i stället till en ökning av produktionskostnaderna, som redan är alldeles för höga för genomsnittshushållen och de mindre gynnade hushållen, och det görs inget för att förbättra de bostäder som redan finns eller få till stånd en attitydförändring, trots att många studier visar att detta är mycket viktigt.

2.5.7

Allt tyder på att den europeiska regionalpolitiken bidrar till en bättre sammanhållning och bättre levnadsförhållanden. Det skulle emellertid kunna uppstå positiva samverkanseffekter om bostadsfrågan i högre grad uppmärksammades inom ramen för denna politik.

2.5.8

Energibesparingspolitiken fokuserar på nybyggnationer, och antingen lämnas det fastighetsbestånd som redan finns åt sidan eller också överförs reglerna för nybyggnationer på de äldre fastigheterna. Det är emellertid viktigt inte bara att beakta de fastigheter som redan finns, utan även att utveckla metoder som är anpassade till de särdrag som utmärker äldre fastigheter och tar hänsyn till de mycket höga kostnader det innebär att anpassa dessa till de nya standarderna.

2.5.8.1

När det gäller det statliga stödet bör man ta hänsyn till det subventionerade boendets särdrag: invånarnas låga solvens och skattestöd som är sämre anpassat till behoven än vad som är fallet när det gäller den privata sektorn.

2.5.8.2

Energin är inte det enda problemet när det gäller hållbar utveckling: vatten, avfallshantering, tillgängligheten för funktionshindrade, säkerhet, luftkvalitet och hälsa i bostaden är andra exempel. Bostadssektorn kan på ett avgörande sätt bidra till en hållbar utveckling, men det förutsätter att det finns anpassade instrument, framför allt med avseende på det befintliga fastighetsbeståndet.

2.6.1

EESK uttalade sitt stöd för en utvidgad tillträdesrätt till ERUF för boendeprojekt i EU-12 och för åtgärder avseende en hållbar stadsutveckling och energieffektivitet i EU-15 som en del av de integrerade metoderna för utvecklingen av missgynnade stadsområden. Med hänsyn till bostadsfrågans betydelse vore det lämpligt att uppmuntra och bistå medlemsstaterna och regionerna när det gäller planerna för en omstrukturering av stadsområdena och en förbättring av bostadssektorn inom ramen för strukturfonderna.

2.6.2

Det är i själva verket svårt att tillämpa integrerade utvecklingsstrategier i bostadsområden om inte bostadsfrågan behandlas i ett särskilt avsnitt. Tillvägagångssättet i den europeiska strategin för social integration, där tillgång till en acceptabel bostad till ett överkomligt pris var ett villkor för en lyckad social integration, är fortfarande aktuellt. EESK anser att man bör kunna använda samtliga EU-instrument för en bättre social integrering av alla grupper.

2.6.3

Av denna anledning bör Europeiska socialfonden bättre stödja insatserna för social integrering. Man bör inte nöja sig med en integrering på arbetsmarknaden, eftersom det har observerats att det finns en koppling mellan bostads- och arbetsmarknaden. Inom ramen för invandrarpolitiken, som i dag fastställs på EU-nivå, får man inte förbise bostadsfrågan, eftersom målsättningen är att undvika en rumslig segregering. De riktlinjer som kommissionen skall publicera om integreringen av invandrare via bostadssektorn bör utgöra en första etapp i denna metod, som också bör inbegripa ett bättre stöd till projekt med en bostadsdimension i programmet Progress (2).

2.6.4

Det är viktigt att notera att en förbättrad energieffektivitet i byggnader inte är en prioritering bara för EU-12 utan för hela Europeiska unionen. I samtliga medlemsstater är energieffektivitetsåtgärder – i likhet med åtgärder som syftar till en bättre användning av gemensamma områden, användning och främjande av förnybar energi och åtgärder för social integration – berättigade till stöd från strukturfonderna.

2.6.5

EESK välkomnade Europeiska kommissionens och Europeiska investeringsbankens (EIB) initiativ att skapa ett nytt finansieringsinstrument, Jessica (3), för särskilt stöd till utvecklingen av missgynnade bostadskvarter och till subventionerat boende i dessa kvarter. Det bör noteras att detta instrument kan mobilisera nödvändigt kapital för att renovera dessa områden genom att erbjuda lån och även garantier till aktörer på området för stadsförnyelse och subventionerat boende. Instrumentet bör hanteras av aktörer som är specialiserade på stadsförnyelse och bostäder, och det bör ske i nära samarbete med de lokala myndigheterna. Det bör åstadkomma en hävstångseffekt i syfte att förbättra invånarnas levnadsförhållanden. Instrumentet Jeremie (4) innebär också en möjlighet för aktörer på området subventionerat boende som verkar för att det skall skapas bostadskvarter där alla vill bo.

2.6.6

På området energipolitik har Europeiska kommissionen inom ramen för programmet Intelligent energi föreslagit en pilotstudie för sektorn för subventionerat boende. Denna har gjort det möjligt att välja ut och främja exemplariska projekt med avseende på energieffektivitet och utbyte mellan sektorns aktörer. Mot bakgrund av EU:s målsättningar att inrätta en gemensam energipolitik och på bästa sätt samordna medlemsstaternas åtgärder på detta område, förefaller det angeläget att säkerställa att detta instrument följs upp och används även utanför pilotstudierna.

2.6.7

När det gäller teknisk och även social innovation kommer det sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling att göra det möjligt att fastställa vilka möjligheter det finns att via bostadssektorn uppnå både en minskad energiförbrukning och en hållbar stadsutveckling.

2.6.8

Den europeiska standardiseringen berör i hög grad bostadssektorn och därmed sammanhängande tjänster. Det rör sig emellertid om ett område där tekniska val och stadsplanering sammanfaller med samhällsvalen, och det är inte godtagbart att aktörerna ställs inför standarder som utarbetats av arbetsgrupper utan garantier om att det finns en politisk kontroll av standardiseringsförfarandet. Exemplet ”Brottsförebyggande genom stadsplanering och byggnadsutformning”, som antogs utan några egentliga politiska diskussioner om en stadsmodell som utarbetats på grundval av en riskanalys, motiverar en omprövning av standardiseringsförfarandet på detta område.

2.6.9

Kommissionen har slutligen utarbetat en strategi för en hållbar stadsutveckling som skall uppmuntra städerna att se över sin utveckling, särskilt när det gäller transportpolitiken. Strategin är emellertid endast ett incitament och det finns risk för att dess fulla potential inte kommer att utnyttjas om den inte fokuserar på den hållbara stadsutvecklingens sociala dimension.