(1)

Parisavtalet, som antogs inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och som godkändes av unionen den 5 oktober 2016 (2) (nedan kallat Parisavtalet), syftar till att stärka åtgärderna mot klimatförändringar, bland annat genom att göra investeringsflöden förenliga med en väg mot låga växthusgasutsläpp och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling.

(2)

Den 11 december 2019 antog kommissionen sitt meddelande till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om den europeiska gröna given (3). Den europeiska gröna given är en ny tillväxtstrategi som ska ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen. För att genomföra den europeiska gröna given krävs det att investerarna erbjuds tydliga och långsiktiga signaler för att undvika strandade tillgångar och för att skaffa fram hållbar finansiering.

(3)

I förordning (EU) 2016/1011 fastställs EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet. Metoderna för dessa referensvärden bygger på de åtaganden som fastställs i Parisavtalet. Det är nödvändigt att specificera minimistandarder för båda typerna av referensvärden. EU-referensvärdena för klimatomställning och EU-referensvärdena för anpassning till Parisavtalet har liknande mål men olika hög ambitionsnivå. De flesta av minimistandarderna bör därför vara gemensamma för båda typerna av referensvärden, men tröskelvärdena bör variera beroende på typen av referensvärde.

(4)

Det finns för närvarande inte tillräckligt med data för att bedöma det koldioxidavtryck som blir följden av beslut som fattas av suveräna stater. Statspapper bör därför inte kunna ingå i EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet.

(5)

Eftersom metoderna för EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet grundar sig på de åtaganden som fastställs i Parisavtalet är det nödvändigt att använda scenariot med 1,5 grader, utan eller med begränsat överskridande, som avses i specialrapporten om 1,5 graders global uppvärmning från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) (4) (nedan kallat IPCC:s scenario). IPCC:s scenario ligger i linje med kommissionens mål att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050, i enlighet med den europeiska gröna given. För att vara i linje med IPCC:s scenario bör investeringar omfördelas från verksamheter som är beroende av fossila bränslen till grön eller förnybar verksamhet, och dessa investeringars klimatpåverkan bör förbättras från år till år.

(6)

De sektorer som anges i avdelningarna A–H och avdelning L i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 (5), däribland olja, gas, utvinning av material och transport, är sektorer som bidrar kraftigt till klimatförändring. För att säkerställa att EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet ger en realistisk bild av den reala ekonomin, inbegripet de sektorer som aktivt bör minska växthusgasutsläppen för att det ska bli möjligt att uppnå målen i Parisavtalet, bör referensvärdenas exponering mot dessa sektorer inte vara mindre än exponeringen hos deras underliggande bestånd av investerbara instrument. Detta krav bör dock endast gälla för EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet som är aktiereferensvärden, för att säkerställa att kapitalinvesterare som stöder Parisavtalets mål utövar sitt inflytande, genom engagemang och röstning, på företagets omställning till mer hållbar verksamhet.

(7)

Beräkningen av växthusgasutsläpp bör vara jämförbar och konsekvent. Det är därför nödvändigt att fastställa regler om hur ofta beräkningarna ska uppdateras och, i tillämpliga fall, om vilken valuta som ska användas.

(8)

En utsläppsminskning som enbart baseras på växthusgasutsläpp inom scope 1 och scope 2 skulle kunna leda till ologiska resultat. Det bör därför klargöras att minimistandarderna för EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet inte bara måste beakta företags direkta utsläpp, utan även utsläpp som uppskattas på livscykelbasis, och därmed inkludera växthusgasutsläpp inom scope 3. Eftersom data för växthusgasutsläpp inom scope 3 som finns tillgängliga i dagsläget är av otillräcklig kvalitet, är det dock nödvändigt att fastställa en lämplig infasningsperiod och att tillåta användning av fossila bränslereserver under en begränsad tidsperiod. Infasningsperioden bör baseras på den förteckning över näringsgrenar som anges i förordning (EG) nr 1893/2006.

(9)

Administratörer av referensvärden bör ha möjlighet att ge större vikt till företag på grundval av företagens mål för minskade koldioxidutsläpp. Särskilda regler för mål om minskade koldioxidutsläpp som rapporteras av enskilda företag bör därför fastställas.

(10)

Det bör kunna visas att EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet i sig själva innehåller en mekanism för minskade koldioxidutsläpp från ett år till ett annat. Denna minimutveckling mot minskade koldioxidutsläpp bör beräknas med användning av IPCC:s scenario. För att förhindra grönmålning bör man dessutom specificera villkor för avvikelser från utvecklingen mot minskade koldioxidutsläpp och för rätten att fortsätta att märka ett referensvärde som EU-referensvärde för klimatomställning eller som EU-referensvärde för anpassning till Parisavtalet.

(11)

Den viktigaste parametern för att beräkna utvecklingen mot minskade koldioxidutsläpp bör vara växthusgasintensiteten, eftersom denna parameter ger jämförbarhet mellan olika sektorer och inte gynnar eller missgynnar någon viss sektor. För att beräkna växthusgasintensiteten behövs det berörda företagets börsvärde. För referensvärden som gäller företagsinstrument med fast avkastning kan det dock hända att börsvärdet inte är tillgängligt för företag som inte har börsnoterade aktier. Det bör därför fastställas att referensvärdesadministratörer kan använda sig av växthusgasutsläpp som beräknats på basis av absoluta värden i stället för på basis av växthusgasintensitet, i de fall där EU-referensvärden för klimatomställning eller EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet gäller för företagsinstrument med fast avkastning.

(12)

För att säkerställa att data om växthusgasutsläpp är jämförbara och konsekventa bör regler för beräkning av förändringar i växthusgasintensitet eller absoluta växthusgasutsläpp fastställas.

(13)

För att uppnå målen i Parisavtalet krävs att både EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet har som riktmärke en procentuell minskning av exponeringen mot växthusgasintensiva tillgångar jämfört med sina moderreferensvärden eller sitt underliggande bestånd av investerbara instrument. Denna procentuella minskning bör dock vara större för EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet, som genom sin utformning är mer ambitiösa än EU-referensvärdena för klimatomställning.

(14)

EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet bör inte bidra till att främja investeringar i finansieringsinstrument som ges ut av företag som bryter mot globala standarder som principerna i FN:s Global Compact-initiativ (UNGC). Det är därför nödvändigt att fastställa särskilda uteslutningskriterier som grundas på klimathänsyn eller andra aspekter som rör miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG). EU-referensvärden för klimatomställning bör vara förenliga med dessa uteslutningskriterier senast den 31 december 2022, i enlighet med den tidsplan som anges i förordning (EU) 2016/1011.

(15)

För att stödja en minskad användning av förorenande energikällor och en verklig övergång till förnybara energikällor är det också lämpligt att företag som får mer än en viss procentandel av sina intäkter från kol, olja eller gas utesluts från EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet. Förändringarna i dessa energikällors andel av det globala primära energiutbudet från 2020 till 2050, enligt vad som förväntas i IPCC:s scenario, bör beaktas för att fastställa dessa specifika uteslutningar. Det framgår i synnerhet av tabell 2.6 i IPCC:s specialrapport om 1,5 graders global uppvärmning att användningen av kol mellan 2020 och 2050 förväntas minska med mellan 57 % och 99 % och användningen av olja med mellan 9 % och 93 %, medan användningen av gas förväntas öka med 85 % eller minska med 88 %. Gas kan under övergången till en koldioxidsnål ekonomi användas särskilt som ersättning för kol, vilket förklarar det bredare intervallet för dess förväntade utveckling, men medianen för dess förväntade minskade användning är 40 %. Av samma skäl är det nödvändigt att utesluta företag som får mer än en viss procentandel av sina intäkter från elproduktionsverksamhet.

(16)

För att säkerställa öppenhet om de metoder som används för EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet, är det lämpligt att fastställa bestämmelser för de upplysningar som krävs vad gäller utvecklingen mot minskade koldioxidutsläpp och datakällorna för båda typerna av referensvärden. Av samma skäl är det lämpligt att fastställa upplysningskrav för administratörer av referensvärden som använder uppskattade data för växthusgasutsläpp, oavsett om datauppgifterna tillhandahålls av externa leverantörer eller inte.

(17)

För att stödja harmoniseringen av metoderna för EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet är det lämpligt att fastställa bestämmelser om datakällornas kvalitet och korrekthet.