—

ogiltigförklara, i dess helhet, rådets förordning (EU) 2022/1369 av den 5 augusti 2022 om samordnade åtgärder för att minska efterfrågan på gas (1),

—

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna, och

—

alternativt, för det fall EU-domstolen anser att den angripna förordningens rättsliga grund är korrekt, ogiltigförklara artikel 5.1 och 5.2 i förordning 2022/1369.

1)

Den första grunden: Förordningen har antagits på felaktig rättslig grund och åsidosätter artikel 192.2 c FEUF jämförd med artikel 194.2 andra stycket FEUF, eftersom den antogs i strid med kravet om enhällighet i rådet enligt artikel 192.2 c FEUF, trots att förordningen väsentligt påverkar en medlemsstats val mellan olika energikällor och den allmänna strukturen hos dess energiförsörjning.

Vad avser den angripna förordningen gör Polen först gällande att förordningens rättsliga grund är felaktig, det vill säga artikel 122.1 FEUF. Polen anför att det huvudsakliga syftet med den angripna förordningen är att väsentligt påverka villkoren för att utnyttja energikällor, valet mellan olika energikällor och den allmänna strukturen hos energiförsörjningen. Eftersom förordningen väsentligt påverkar medlemsstaternas möjlighet att fritt välja sin energimix borde den ha antagits på grundval av artikel 192.2 c FEUF, som artikel 194.2 andra stycket FEUF hänvisar till, det vill säga i enlighet med det särskilda lagstiftningsförfarandet i vilket rådet beslutar med enhällighet.

2)

Den andra grunden: Rättssäkerhetsprincipen har åsidosatts genom att unionsinstitutionerna beviljats utrymme för skönsmässig bedömning när de tillkännager unionsberedskap och det inte klargörs hur de föreskrivna åtgärderna skulle kunna uppnå förordningens mål.

3)

Den tredje grunden: Principen om energisolidaritet har åsidosatts.