Överklagande ingett den 17 september 2021 av Ana Carla Mendes de Almeida av det beslut som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 8 juli 2021 i mål T-75/21, Ana Carla Mendes de Almeida mot Europeiska unionens råd

(Mål C-576/21 P)

(2021/C 471/37)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Klagande: Ana Carla Mendes de Almeida (ombud: advokaterna R. Leandro Vasconcelos, M. Marques de Carvalho och P. Almeida Sande)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande har klaganden åberopat tre grunder.

Den första grunden avser en uppenbart oriktig bedömning och en felaktig rättstillämpning, i och med att tribunalen fann att fristen för att väcka talan började löpa samma dag som det angripna avgörandet publicerades i Europeiska unionens officiella tidning, i strid med den allmänna EU-rättsliga principen om rätten till ett effektivt domstolsskydd och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2) samt med gällande bestämmelser i förordning (EU) nr 2017/1939, (3) vilka säkerställer ett skydd för sökandenas rättigheter, såsom följer av nämnda förordnings utformning och av principen om den Europeiska åklagarmyndighetens oberoende enligt artikel 6 i nämnda förordning.

Klaganden gör gällande att tribunalen gjorde en uppenbart oriktig bedömning och en felaktig rättstillämpning, i och med att den fann att fristen för att väcka talan började löpa samma dag som det angripna avgörandet publicerades i EUT. Vid denna tidpunkt förfogade klaganden inte över de uppgifter som gjorde det möjligt för henne att väcka talan mot det omtvistade beslutet med stöd av artikel 263 FEUF, vilket följer av den argumentation som framfördes till stöd för talan vid tribunalen. Denna argumentation baserades på den portugisiska regeringens skrivelse av den 29 november 2019 till Europeiska unionens råd – i vilken regeringen bestrider den rangordning som fastställts av urvalskommittén (se artikel 14.3 i förordning 2017/1939) av de av regeringen föreslagna sökandena och anger att den föredrar en annan sökande – och på det förhållandet att rådet godtog denna synpunkt. Tribunalen tog i sitt beslut inte hänsyn till att denna skrivelse, vilket låg till grund för det omtvistade beslutet, innehöll två materiella fel och ger upphov till frågor angående utformningen av förfarandet för utnämning av europeiska åklagare samt om dessa åklagares oberoende. Rådet underrättade först klaganden om denna skrivelse den 27 november 2020, uttryckligen i syfte att hon skulle kunna utöva sin rätt till försvar. Klaganden bestrider att fristen för att väcka talan kunde börja löpa före denna tidpunkt, såsom tribunalen fann i det omtvistade beslutet. Klaganden gör gällande att detta utgör ett åsidosättande av den allmänna EU-rättsliga principen om rätten till ett effektivt domstolsskydd och av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt av principen om den Europeiska åklagarmyndighetens oberoende enligt artikel 6 i förordning (EU) 2017/1939.

Den andra grunden avser en uppenbart oriktig bedömning och en felaktig rättstillämpning, i och med att tribunalen fann att rådet underrättade klaganden om de enskilda motiveringarna för det omtvistade beslutet den 7 oktober 2020, i strid med den allmänna unionsrättsliga principen om ett effektivt domstolsskydd och med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Klaganden gör gällande tribunalen gjorde en uppenbart oriktig bedömning och en felaktig rättstillämpning, i och med att den fann att klaganden under alla omständigheter hade fått kännedom om det omtvistade beslutet genom skrivelsen av den 7 oktober 2020, i vilken rådet underrättade henne om de enskilda motiveringarna för nämnda beslut. I denna skrivelse upplyste rådet emellertid inte klaganden om den skrivelse som den portugisiska regeringen skickade till Europeiska unionens råd den 29 november 2019, utan vilken den grund, som ansökan om prövning av det omtvistade beslutet baserade sig på, inte skulle föreligga.

Den tredje grunden, som framförs i andra hand, avser bristande tillämpning av eller överdrivet sträng tillämpning av rättspraxis angående ett ursäktligt fel och bristande beaktande av grunden avseende oförutsebara omständigheter eller force majeure.

Enligt fast rättspraxis utesluter full kännedom om ett besluts slutliga karaktär samt om den frist för att väcka talan som anges i artikel 263 FEUF i sig inte att en enskild kan åberopa ett ursäktligt fel som kan motivera att hans eller hennes talan väcks för sent. I det överklagade beslutet tog tribunalen inte hänsyn till det förhållandet att rådet hade dolt förekomsten av den portugisiska regeringens skrivelse, till dess den underrättade klaganden om denna skrivelse den 27 november 2020. En sådan situation kan, enligt domstolens praxis, utgöra ett ursäktligt fel som kan motivera att talan väcks för sent. Tribunalen beaktade inte heller påståendet om oförutsebara omständigheter eller force majeure för att kunna avvika från tillämpningen av de unionsrättsliga bestämmelserna om förfarandefrister.

(1)  EUT L 244, 2020, s. 18.

(2)  EUT C 364, 2000, s. 1.

(3)  Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 2017, s. 1).