This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62017CA0611
Case C-611/17: Judgment of the Court (Grand Chamber) of 30 April 2019 — Italian Republic v Council of the European Union (Actions for annulment — Common fisheries policy — Conservation of resources — International Convention for the Conservation of Atlantic Tunas — Total allowable catch (TAC) for Mediterranean swordfish — Regulation (EU) 2017/1398 — Fixing of fishing opportunities for 2017 — Exclusive competence of the European Union — Determination of the reference period — Reliability of the basic facts — Scope of judicial review — Article 17 TEU — Management of the EU’s interests within international bodies — Principle of relative stability — Conditions under which applicable — Principles of non-retroactivity, legal certainty, legitimate expectation and non-discrimination)
Mål C-611/17: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 30 april 2019 — Republiken Italien mot Europeiska unionens råd (Talan om ogiltigförklaring — Gemensamma fiskeripolitiken — Bevarande av resurser — Internationella konventionen för bevarande av tonfisk i Atlanten — Totala tillåtna fångstmängden (TAC) för svärdfisk i Medelhavet — Förordning (EU) 2017/1398 — Fastställande av fiskerimöjligheter för 2017 — Unionens exklusiva behörighet — Fastställande av en referensperiod — Tillförlitligheten i källuppgifterna — Omfattningen av domstolsprövningen — Artikel 17 FEU — Tillvaratagande av unionens intressen inom internationella organ — Principen om relativ stabilitet — Villkor för tillämpning — Principen om förbud mot retroaktiv lagstiftning, rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar och icke-diskrimineringsprincipen)
Mål C-611/17: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 30 april 2019 — Republiken Italien mot Europeiska unionens råd (Talan om ogiltigförklaring — Gemensamma fiskeripolitiken — Bevarande av resurser — Internationella konventionen för bevarande av tonfisk i Atlanten — Totala tillåtna fångstmängden (TAC) för svärdfisk i Medelhavet — Förordning (EU) 2017/1398 — Fastställande av fiskerimöjligheter för 2017 — Unionens exklusiva behörighet — Fastställande av en referensperiod — Tillförlitligheten i källuppgifterna — Omfattningen av domstolsprövningen — Artikel 17 FEU — Tillvaratagande av unionens intressen inom internationella organ — Principen om relativ stabilitet — Villkor för tillämpning — Principen om förbud mot retroaktiv lagstiftning, rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar och icke-diskrimineringsprincipen)
EUT C 220, 1.7.2019, p. 3–3
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
1.7.2019 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 220/3 |
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 30 april 2019 — Republiken Italien mot Europeiska unionens råd
(Mål C-611/17) (1)
(Talan om ogiltigförklaring - Gemensamma fiskeripolitiken - Bevarande av resurser - Internationella konventionen för bevarande av tonfisk i Atlanten - Totala tillåtna fångstmängden (TAC) för svärdfisk i Medelhavet - Förordning (EU) 2017/1398 - Fastställande av fiskerimöjligheter för 2017 - Unionens exklusiva behörighet - Fastställande av en referensperiod - Tillförlitligheten i källuppgifterna - Omfattningen av domstolsprövningen - Artikel 17 FEU - Tillvaratagande av unionens intressen inom internationella organ - Principen om relativ stabilitet - Villkor för tillämpning - Principen om förbud mot retroaktiv lagstiftning, rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar och icke-diskrimineringsprincipen)
(2019/C 220/04)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Sökande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, biträdd av P. Gentili, avvocato dello Stato)
Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: F. Naert och E. Moro)
Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Spanien (ombud: inledningsvis V. Ester Casas, därefter M. J. García-Valdecasas Dorrego), Europeiska kommissionen (ombud: F. Moro och A. Stobiecka-Kuik)
Domslut
1) |
Talan ogillas. |
2) |
Republiken Italien ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska unionens råds rättegångskostnader. |
3) |
Konungariket Spanien och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader. |