27.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/13

1)

Utgör principen om öppenhet, som tydligt stadgas i artikel 15 i den konsoliderade versionen av fördraget om Europeiska unionen[s funktionssätt], mot bakgrund av sina allmänna bindande mål – för det fall att denna princip ska tolkas så, att den kan regleras genom de rättskällor eller motsvarande som anges i punkt 3, vilkas innehåll kan ge uttryck för ett alltför utökat utrymme för skönsmässig bedömning som saknar grund i en överordnad unionsrättslig rättskälla om nödvändigheten av att på förhand fastställa minimiprinciper som det inte kan göras undantag från – hinder för en tolkning av unionslagstiftningen om tillsyn över kreditinstitut som är så restriktiv att principen om öppenhet urholkas även i de fall där intresset för tillgång till handlingar är baserat på sökandens grundläggande intressen, vilka uppenbart motsvarar dem som är föremål för positivt undantag från de gällande begränsningarna på området?

2)

Ska artiklarna 22.2 och 27.1 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (1) som en konsekvens därav tolkas så, att de inte avser icke vanligt förekommande fall av undantag från regeln att tillgång till handlingar inte ges, utan snarare tolkas mot bakgrund av de mer omfattande målen med artikel 15 i den konsoliderade versionen av fördraget om Europeiska unionen[s funktionssätt] och kan de som sådana hänföras till en allmän unionsrättslig princip enligt vilken tillgången inte får inskränkas, mot bakgrund av en rimlig och proportionerlig avvägning mellan behoven inom kreditbranschen och de grundläggande intressena hos den sparare som berörs av ett fall med burden sharing samt med hänsyn tagen till de relevanta omständigheter som fastställs av en tillsynsmyndighet med liknande organisatoriska egenskaper och branschbefogenheter som Europeiska centralbanken?

3)

Ska artikel 53 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (text av betydelse för EES) (2), och de nationella bestämmelser som är förenliga med denna artikel, vägas mot de övriga unionsrättsliga bestämmelserna och principerna som anges i fråga 1) på så sätt att tillgång till handlingar kan medges, om ansökan därom inges efter det att kreditinstitutet har underkastats tvångslikvidation, även om sökanden inte uteslutande ansöker om tillgång till handlingar inom ramen för civilrättsliga eller kommersiella förfaranden, som faktiskt har inletts för att tillvarata förmögenhetsmässiga intressen som har kränkts till följd av att kreditinstitutet har underkastats tvångslikvidation, utan även i det fall där sökanden i syfte att på förhand bedöma om det i praktiken lönar sig att inleda sådana civilrättsliga eller kommersiella förfaranden vänder sig till en rättsinstans som av staten är utsedd att värna om rätten till tillgång till handlingar och insyn just med hänsyn till fullständigt skydd av rätten till försvar och rätten att väcka talan, i synnerhet när det är fråga om en sparare som redan har lidit skada av burden sharing i samband med insolvensförfarandet rörande det kreditinstitut där spararen hade satt in sina besparingar?