15.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 12/99

1.1.1

Kommittén välkomnar förslaget till ett nytt program för interoperabilitetslösningar för europeiska offentliga förvaltningar, det civila samhället och medborgarna (”ISA2”). Förslaget är väl underbyggt och kommer sannolikt att bidra till den digitala agendan för Europa genom att säkerställa att offentliga förvaltningar på ett effektivt och ändamålsenligt sätt kan utbyta data tack vare gemensamma standarder och verktyg.

1.1.2

Även om offentliga förvaltningar står i centrum för ISA2 anser EESK att förslaget även kan innebära fördelar för det civila samhället, och kommittén hoppas att dessa fördelar kan förverkligas fullt ut.

1.1.3

Det finns emellertid två viktiga utmaningar som, om de hanteras på ett bra sätt, kan stärka ISA2.

1.1.4

För det första har medborgarna blivit allt mer medvetna om, och oroade av, de offentliga förvaltningarnas insamling och användning av personuppgifter och data som samlas in mer generellt. De är också medvetna om att större interoperabilitet påverkar hur data kan delas och användas. I förslaget nämns inga sådana risker och farhågor, vare sig ur medborgarnas perspektiv eller när det gäller det framgångsrika genomförandet av ISA2. EESK vill också fästa uppmärksamheten på ett av kommitténs tidigare yttranden om skydd av personuppgifter och på Europeiska datatillsynsmannens synpunkter, samt framhålla behovet av att stärka skyddet för medborgarna (1) (se skrivelsen från Europeiska datatillsynsmannen om förslaget till allmän uppgiftsskyddsförordning: https://secure.edps.europa.eu/EDPSWEB/webdav/site/mySite/shared/Documents/Consultation/Comments/2014/14-02-14_letter_Council_reform_package_EN.pdf).

1.1.5

För det andra kan ISA2 komma att leda till en snedvridning av den aktuella marknaden för interoperabilitetslösningar, i synnerhet genom att man bedriver ”kuvösverksamhet”.

1.2.1

EESK välkomnar ISA2-programmet om interoperabilitet och ställer sig bakom förslaget.

1.2.2

Kommittén rekommenderar att programmet bygger vidare på det befintliga ISA-programmet och andra program i syfte att bidra till genomförandet av den digitala agendan för Europa.

1.2.3

Kommittén skulle vilja bli informerad om hur arbetet med ISA2 framskrider.

1.2.4

Allmänhetens förtroende för och tillit till offentliga förvaltningar och deras förmåga att förvalta personuppgifter och respektera privatlivet är en källa till oro. I förslaget tas inte allmänhetens förtroende och tillit upp som en risk, och man nämner inte heller några andra risker eller nackdelar när det gäller interoperabilitet. Man bör också beakta Europeiska datatillsynsmannens farhågor vad gäller behandling av personuppgifter i fler än en medlemsstat. Dessa bör tas upp på ett tydligare sätt i programverksamheten.

1.2.5

En gedigen sammanfattning för allmänheten bör utarbetas för att ta itu med farhågorna avseende valuta för pengarna och för att styrka de sociala fördelar som man hävdar att programmet kommer att medföra.

1.2.6

Fler exempel på konkreta användningsområden bör ges för att visa på det praktiska behovet, ur allmänhetens perspektiv, av interoperabilitet mellan nationella offentliga förvaltningar.

1.2.7

EESK rekommenderar att man särskilt satsar på att informera det civila samhället om det arbete som utförts avseende ISA2, eftersom organisationer kan dra nytta av arbetet med interoperabilitet, eller bidra till genomförandet av programmet.

1.2.8

Genomförandet av åtgärderna som rör ”interoperabilitetskuvöser” eller ”interoperabilitetsbryggor” kan komma att snedvrida marknaden. Därför är följande viktigt:

1.2.9

Begränsningen till icke-kommersiella ändamål kan minska genomslagskraften för ISA2: Om organisationerna i det civila samhället inte kan bygga vidare på ISA2-arbetet för kommersiella ändamål är det mindre sannolikt att de kommer att delta i programmet.

1.2.10

Av flerspråkighetsskäl måste samtliga it-lösningar vara kompatibla med den universella teckenuppsättningen (Unicode, ISO/IEC 10646) (UCS), vilket krävdes i slutrapporten från högnivågruppen för flerspråkighet (2007). Om det finns ett aktuellt eller potentiellt framtida rättsligt krav på interoperabilitet på EU-nivå ska en underuppsättning av UCS fastställas för att underlätta hanteringen.

2.1

Många menar att man genom data på ett grundläggande sätt kan förändra tjänster till medborgarna och de organisationer som tillhandahåller dem inom den offentliga och den privata sektorn och det civila samhället. Data kan fungera som drivkraft för forskning och utveckling och öka produktiviteten och innovationen. Det är inte för inte som uttrycket ”data är vår nya naturresurs” har fått bred spridning. Se bland annat artikeln http://www.forbes.com/sites/ibm/2014/06/30/why-big-data-is-the-new-natural-resource

2.2

Data genereras och samlas in i allt högre grad från alla aspekter av vardagslivet: från administrativa förfaranden som elektroniska skatteformulär till en passiv insamling av hälsouppgifter från smartklockor. Så kallade stordata, t.ex. data från användare av kollektivtrafiksystem, kan revolutionera det sätt på vilket vi utformar och planerar offentliga tjänster. Politiska initiativ och offentliga tjänster är i själva verket allt mer beroende av digital kapacitet. Ett aktuellt exempel i Storbritannien är fordonsskatten: För att ersätta bilskattemärket i papper krävs interoperabilitet (för en definition av interoperabilitet, se http://www.ariadne.ac.uk/issue24/interoperability) mellan databaser över försäkringar, ägaruppgifter och fordonsbesiktning. Detta har gjort det lättare för medborgarna att anmäla bilskatt, samtidigt som det enligt uppgifter ökar efterlevnaden. Vi lever kort sagt i ett digitalt samhälle där det är möjligt att avsevärt förbättra vår förmåga att tillhandahålla digitalbaserade sammankopplade tjänster. EU har utvecklat en lång rad program och en bredare ”digital agenda för Europa” som stöder förverkligandet av en digital ekonomi och ett digitalt samhälle (se http://ec.europa.eu/digital-agenda).

2.3

Vi kan dra nytta av fördelarna med ett digitalt samhälle, och i synnerhet e-förvaltning, genom att göra data lättillgängligare eller, i vissa fall, lättare att vidareutnyttja på grund av att upphovsrättsinnehavare har tillåtit vidareutnyttjande utan restriktioner (öppna data, en definition finns på http://theodi.org/guides/what-open-data). När data finns att tillgå kan vi fastställa standarder för interoperabilitet, det vill säga göra det lättare att utbyta och vidareutnyttja data. Detta kan vara så enkelt som att göra data ”maskinläsbara” (och inte låsta i proprietära format som PDF) eller fastställa gemensamma format för inrapportering och insamling av data (t.ex. iXBRL för företagens redovisning, se http://sv.wikipedia.org/wiki/XBRL). I samband med detta yttrande är det också värt att notera att en stor del av de data som samlas in av offentliga förvaltningar utgörs av privata personuppgifter (se diagram). Detta är viktigt, eftersom frågan om personuppgifter påverkar allmänhetens syn på interoperabilitet och dess tillämpning.

Bild 1: Stordata, öppna data och personuppgifter

2.4

Kommissionen menar att interoperabilitet mellan nationer utgör ett särskilt ”e-hinder” för att medborgarna på ett mer effektivt sätt ska kunna utnyttja offentliga tjänster som hälso- och sjukvård, som i dagsläget i stor utsträckning är beroende av data och IKT-kapacitet. Man hävdar också att brist på interoperabilitet hindrar genomförandet av politiken i hela EU. Omvänt är politiska initiativ som den inre marknaden beroende av interoperabilitet mellan nationella företagsregister. Interoperabilitet är kort sagt avgörande för ett modernt och integrerat Europa.

3.1

Kommissionen har genomfört program för att utveckla interoperabiliteten sedan 1995. Detta har omfattat utvecklingen av en interoperabilitetsstrategi och en ram (se http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0744:FIN:SV:PDF för en utmärkt översikt). Kommissionen menar att stödet till interoperabilitet har varit framgångsrikt och har lett till ”en effektiv gräns- och sektorsöverskridande elektronisk samverkan mellan […] förvaltningar, […] för att kunna tillhandahålla elektroniska offentliga tjänster som stöder genomförandet av gemenskapens politik och verksamheter” (nämns i Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättandet av ett program för interoperabilitetslösningar för europeiska offentliga förvaltningar, företag och medborgare (ISA2) (s. 3)).

3.2

Det nuvarande programmet, ”Lösningar för att uppnå interoperabilitet mellan europeiska offentliga förvaltningar” (ISA), löper ut den 31 december 2015. Mycket återstår emellertid att göra: Begreppet ”digital som standard” är inom vissa områden fortfarande i sin linda. Om behovet av interoperabilitet inte planeras in och ges stöd i samband med att förslag på ny lagstiftning läggs fram kommer offentliga förvaltningar troligen inte att kunna dra nytta av fördelarna med interoperabilitet.

3.3

Förslaget om ett nytt ISA2-program (http://ec.europa.eu/isa/isa2/index_en.htm) syftar till att

3.4

Det nya ISA2-programmet har varit föremål för ett brett samråd. Deltagarna i samrådet svarade att ISA:s fokus även i fortsättningen bör ligga på offentliga förvaltningar. Det vanligaste svaret var att ISA bör bidra till att minska dubbelarbete och att programmet bör inriktas på samordning med andra EU-program.

3.5

Det föreslagna programmet har utformats mot bakgrund av utvärderingarna av föregående program. Det föreslagna ISA-programmet kommer i synnerhet att inriktas på att tillhandahålla interoperabilitetslösningar och sedan se till att offentliga förvaltningar får tillgång till dessa lösningar.

3.6

De föreslagna utgifterna för ISA2-programmet uppgår till 131 miljoner euro för perioden 2014–2020.

3.7

Om ISA2 inte skulle komma att genomföras har vissa menat att ett minskat stöd till interoperabilitet kommer att leda till en fragmentering av standarder och system, och ett onödigt dubbelarbete när det gäller att utveckla nya lösningar eller system. Detta kommer troligen att leda till minskad effektivitet på grund av att offentliga förvaltningar får svårare att samarbeta.

4.1

Ett fortsatt stöd till, och investeringar i, interoperabilitet är både nödvändigt och välkommet. ISA2 är nödvändigt för att EU ska kunna fortsätta arbetet med den digitala agendan för Europa. Det kommer att krävas att de berörda aktörerna förstår kopplingarna mellan de olika programmen för att undvika förvirring (se exempelvis http://ec.europa.eu/isa/documents/isa_the_difference_between_the_digital_agenda__isa__egov_action_plan_eis_eif_en.pdf, där ISA:s ställning i förhållande till den digitala agendan för Europa förklaras).

4.2

Att döma av Storbritanniens erfarenheter behöver handläggare vid offentliga förvaltningar fortfarande stöd och hjälp för att få tillgång till och vidareutnyttja data (se http://theodi.org/blog/guest-blog-how-make-open-data-more-open-close-gaps). Detta omfattar ett behov av teknisk kompetens. ISA2 kan bidra till detta.

4.3

I takt med att fler och fler offentliga tjänster blir ”digitala som standard” är det viktigt att maximera effektiviteten i de offentliga utgifterna för IKT-lösningar. Detta bör främjas genom att man ser till att tillhandahållandet planeras i tillräckligt god tid och att lösningar, när så är möjligt, delas och återanvänds i syfte att se till att offentliga utgifter ger största möjliga utdelning. ISA2 utgör ett välkommet bidrag till detta mål.

4.4

Även om det föreslagna programmet är inriktat på offentliga förvaltningar är det värt att notera att även organisationer inom det civila samhället troligen kommer att dra nytta av interoperabilitetsåtgärder. När det gäller det civila samhället ökar inriktningen på samproduktion. Några av de mest innovativa nyheterna inom det civila samhället har tagits fram genom att samproduktion och tekniklösningar utnyttjas på offentliga tjänsteområden som hälso- och sjukvård eller socialtjänster. Den europeiska referensarkitekturen för interoperabilitet kommer troligen att gynna detta nya område.

4.5

Allmänhetens förtroende för och tillit till offentliga förvaltningar och deras förmåga att förvalta personuppgifter och respektera privatlivet är en källa till oro. I förslaget tas inte allmänhetens förtroende och tillit upp som en risk, och man nämner inte heller några andra risker eller nackdelar när det gäller interoperabilitet.

5.1

Kommittén ser positivt på att man vid utformningen av ISA2 har tagit hänsyn till de berörda parternas synpunkter och lärdomar från tidigare program. EESK välkomnar också att programmet bygger på tidigare arbete och inte försöker ta en helt ny riktning.

5.2

Det är positivt att man både lyfter fram interoperabilitet och tillhandahåller mer praktisk rådgivning och praktiskt stöd. Med tanke på att Storbritanniens offentliga förvaltning har en lång historia av storskaliga IKT-problem är inriktningen på en tidig planering när det gäller lagstiftningsändringarnas påverkan på IKT särskilt välkommen.

5.3

Förslaget skulle stärkas om fler exempel på konkreta användningsområden angavs för att visa på det praktiska behovet, ur allmänhetens perspektiv, av interoperabilitet mellan olika länder. För närvarande kan det för de berörda parterna tyckas som om det enbart är handläggare vid offentliga förvaltningar som är intresserade av gränsöverskridande harmonisering som kan dra nytta av förslaget, snarare än medborgare som utnyttjar typiska offentliga tjänster. En gedigen sammanfattning för allmänheten (sammanfattningen för allmänheten från 2010 finns på http://ec.europa.eu/isa/documents/isa_20101216_citizens_summary_en.pdf) bör utarbetas för att ta itu med farhågorna avseende valuta för pengarna och för att styrka de sociala fördelar som man hävdar att programmet kommer att medföra.

5.4

Det har redan konstaterats att de aktörer som tillfrågades i samband med utvecklingen av ISA2 menade att programmets fokus även i fortsättningen bör ligga på offentliga förvaltningar. EESK har likaså konstaterat att det civila samhället kommer att gynnas av interoperabilitet. Det kan vara så att aktörerna inom det civila samhället inte var tillräckligt medvetna om samrådet, vilket resulterade i att tonvikten för ISA2 lades på offentliga förvaltningar. Det kan vara så att det krävs mer fokus på kommunikation med det civila samhället för att man fullt ut ska kunna dra nytta av utgifterna för ISA2-programmet.

5.5

I förslaget anges att man inom ISA2-programmet ska utveckla och bygga upp interoperabilitetslösningar (i form av ”kuvöser”). Det anges också att ISA2 ska fungera som en ”interoperabilitetsbrygga” för att säkerställa IKT-lösningarnas hållbarhet. Valet av nya lösningar, och valet av vilka lösningar som ska ges stöd på längre sikt tills de är bärkraftiga, bör kontrolleras noggrant och utvärderas genom ett förfarande som intressenterna har förtroende för.

5.6

Genomförandet av åtgärderna som rör ”interoperabilitetskuvöser” eller ”interoperabilitetsbryggor” kan komma att snedvrida marknaden. Kommissionen kan behöva försäkra sig om att denna verksamhet inte kommer att snedvrida marknaden och få till följd att det kommersiella utbudet av IKT-lösningar för interoperabilitet minskar.

5.7

Om det faktiskt föreligger en risk för marknadssnedvridning bör kuvöserna i stället inriktas på att utveckla eller anta standarder och programbibliotek snarare än att tillhandahålla ”nyckelfärdiga” lösningar. Detta kommer att minska marknadssnedvridningen samtidigt som man fortfarande underlättar spridningen av standarder.

5.8

I artikel 13 anges att lösningar som inrättas eller drivs genom ISA2-programmet kan användas inom icke-unionsinitiativ för icke-kommersiella ändamål. Begränsningen till icke-kommersiella ändamål kan minska genomslagskraften för ISA2: Om organisationerna i det civila samhället inte kan bygga vidare på ISA2-arbetet för kommersiella ändamål är det mindre sannolikt att de kommer att delta i programmet.

5.9

Allmänhetens inställning till statens digitala kapacitet innebär en risk för att interoperabilitetsförslag inte kommer att kunna genomföras på ett framgångsrikt sätt. I takt med att medborgarna har blivit mer medvetna om ”övervakningsstatens” omfattning, art och befogenheter har de blivit mer noga med att det finns tillräckliga säkerhetsmekanismer (se https://www.privacyinternational.org/blog/defining-the-surveillance-state). Medborgarna värnar allt mer om sin rätt till personlig integritet och oroas av de etiska konsekvenserna av samkörda och delade data. Trots detta nämns praktiskt taget ingenting om allmänhetens uppfattning av samkörda data eller interoperabilitet i förslaget. Europeiska datatillsynsmannen hyser också farhågor vad gäller behandlingen av personuppgifter i mer än en europeisk stat, en aktivitet som interoperabilitet förmodligen kommer att underlätta. EESK vill också fästa uppmärksamheten på ett av kommitténs tidigare yttranden om skydd av personuppgifter och framhålla behovet av att stärka skyddet för medborgarna när det gäller deras personuppgifter (2) (se skrivelsen från Europeiska datatillsynsmannen om förslaget till allmän uppgiftsskyddsförordning:

https://secure.edps.europa.eu/EDPSWEB/webdav/site/mySite/shared/Documents/Consultation/Comments/2014/14-02-14_letter_Council_reform_package_EN.pdf).

5.10

Förslaget skulle stärkas om dessa farhågor togs upp och åtgärdades. Programmets utformning skulle dessutom kunna förbättras genom en mer uttrycklig hänvisning till samarbete med civilsamhällesorganisationer och den akademiska världen i syfte att skapa en bättre förståelse av och bemöta allmänhetens uppfattning samt stärka de etiska garantier som blir allt viktigare för de offentliga förvaltningarnas rykte och för allmänhetens förtroende för dem.

5.11

Den sista detaljerade kommentaren rör en teknisk aspekt. Den universella teckenuppsättningen är avgörande för att flerspråkighet ska kunna tillämpas på skrivna språk. Högnivågruppen för flerspråkighet, som inrättades hösten 2006 av EU:s kommissionsledamot med ansvar för utbildning, Ján Figeľ, offentliggjorde sin slutrapport på Europeiska språkdagen 2007 (se http://www.lt-innovate.eu/resources/document/ec-high-level-group-multilingualism-final-report-2007). Den innehåller följande rekommendation: ”... databaserna för intern dokumenthantering och gränssnitten för program- och maskinvara har byggs upp med utgångspunkt i Unicode, vilket gör att alfabeten på alla språk kan visas. Gruppen uppmanar de myndigheter i medlemsstaterna och de webbpostleverantörer som fortfarande inte har bytt till Unicode att göra detta i syfte att undvika en fortsatt diskriminering av EU-medborgare på grund av nationalitet eller språk. En underuppsättning av UCS ska fastställas för att underlätta hanteringen. Detta kan vara ett urval med latinska tecken eller latinska, grekiska och kyrilliska tecken (UCS innehåller över 90  000 tecken).”

5.12

Av flerspråkighetsskäl måste samtliga it-lösningar vara kompatibla med den universella teckenuppsättningen (Unicode, ISO/IEC 10646), vilket krävdes i slutrapporten från högnivågruppen för flerspråkighet (2007). Om det finns ett aktuellt eller potentiellt framtida rättsligt krav på interoperabilitet på EU-nivå ska en underuppsättning av UCS därför fastställas för att underlätta hanteringen.