4.10.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 299/115

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Vitbok – En agenda för tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensioner”

COM(2012) 55 final

2012/C 299/21

Föredragande: Petru Sorin DANDEA

Medföredragande: Krzysztof PATER

Den 16 februari 2012 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

"Vitbok – En agenda för tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensioner"

COM(2012) 55 final.

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 27 juni 2012.

Vid sin 482:a plenarsession den 11–12 juli 2012 (sammanträdet den 12 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 180 röster för, 27 röster emot och 19 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   De offentliga pensionssystemen utgör en av de viktigaste komponenterna i nästan alla medlemsstaters sociala skyddsnät och är en grundläggande del av den europeiska sociala modellen, eftersom pensioner är den huvudsakliga inkomstkällan för pensionärer. Kommittén beklagar att kommissionen i vitboken lägger större vikt vid andra aspekter av pensionssystemet och inte söker lösningar för att stärka de offentliga pensionerna.

1.2   Pensionssystemen fungerar inte isolerat från nationella ekonomiska system. Kommittén uppmanar därför medlemsstaterna att försäkra sig om att deras pensionspolitik ligger i linje med arbetsmarknadspolitiken, det sociala trygghetssystemet, skattepolitiken och den makroekonomiska politiken (eftersom pensioner finansieras av löner under människors aktiva arbetsliv eller av avgifter som betalas in till privat pensionssparande). Arbetsmarknadens partner och det organiserade civilsamhället bör dessutom vara aktivt engagerade i utformningen av systemet.

1.3   Det finns ingen standardmodell som kan klara den utmaning som åldrande befolkningar innebär för pensionssystemen. Majoriteten av de medlemsstater som har reformerat sina pensionssystem under det senaste decenniet har inriktat politiken på kostnadsbesparingar, genom en höjning av pensionsåldern och en övergång till ett system för uppräkning av pensionerna som baseras på prishöjningar. Kommittén har redan konstaterat att en höjning av den lagstadgade pensionsåldern inte är tillräcklig som svar på samhällets åldrande, och påpekar att denna strategi kan visa sig socialt riskabel på lång sikt eftersom det finns en risk att många pensionärer drabbas av fattigdom.

1.4   Kommittén anser att medlemsstaterna bör omfördela sitt välstånd. De bör inrikta sitt reformarbete under de närmaste decennierna på att öka de inkomster som finansierar pensionssystemen, genom att låta alla sociala och yrkesmässiga kategorier ingå i dem och därmed öka sysselsättningen, förbättra mekanismerna för inbetalning av skatter och avgifter samt ta itu med obeskattat arbete och skatteflykt. EESK välkomnar att kommissionen i vitboken betydligt starkare än i sina tidigare dokument betonar att arbetsmarknaden och en högre sysselsättningsgrad är mycket viktigt för att framgångsrikt hantera den demografiska förändringen och därigenom uppnå de centrala pensionsmålen. Vi beklagar dock att detta erkännande av arbetsmarknadens stora betydelse inte avspeglas i de centrala pensionsrekommendationerna, som i stor utsträckning hämtats oförändrade från tidigare dokument.

1.5   När medlemsstaterna reformerar sina nationella pensionssystem bör de ha som utgångspunkt att för miljoner framtida pensionärer utgör pensionen deras enda skydd mot risken för fattigdom under ålderdomen. Kommittén rekommenderar därför att en norm för minimipensioner eller mekanismer som säkrar pensionsinkomsten ska införas i framtida lagstiftning för att ge pensionärerna en inkomst över fattigdomströskeln.

1.6   Det ligger i själva pensionssystemens natur att verka på lång sikt. Medlemsstaterna bör därför planera för en tillräckligt lång tidsram för att genomföra pensionsreformerna, och anpassa processen till sitt eget lands ekonomiska och sociala situation samt söka ett brett stöd från allmänheten. Kommittén förordar en sådan strategi, eftersom det vore orättvist att tvinga dagens unga generation av löntagare eller dagens pensionärer att bära kostnaderna för pensionsreformerna. Vi stöder en strategi som garanterar rättvisa mellan generationerna med avseende på systemets hållbarhet och tillräckligt höga förmåner för att ge en rimlig levnadsstandard.

1.7   Kommittén uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrikta sina insatser på att främja aktiva åtgärder för att förlänga yrkeslivet. Syftet måste vara att den faktiska pensionsåldern närmar sig den lagstadgade pensionsåldern. Detta är en av nycklarna till att säkra hållbarheten i Europas pensionssystem. De viktigaste åtgärder som bör vidtas är att fokusera på förhandlingar om arbetsvillkoren mellan arbetsmarknadens parter, det vill säga anpassa arbetsplatserna till äldre arbetstagares färdigheter och hälsa, ta hänsyn till vissa tunga arbeten, öka tillgången till fortbildning, förstärka insatserna för att förebygga funktionshinder, säkerställa balansen mellan arbets- och familjeliv och att avlägsna lagliga eller andra hinder för ett längre arbetsliv. Att förändra arbetsgivarnas attityder till den här åldersgruppen och att utveckla positiva attityder bland äldre anställda, så att de väljer att stanna kvar längre på sina jobb, måste vara en del av reformarbetet. Arbetsmarknadsreformer som skapar förutsättningar för företag att erbjuda arbeten av hög kvalitet är nödvändiga för att förverkliga ett längre arbetsliv. Alla dessa åtgärder måste utformas och genomföras i nära samarbete med arbetsmarknadens parter. Enligt kommitténs uppfattning bör emellertid system för förtida pensionering bevaras för att säkerställa att de arbetstagare som under långa perioder har arbetat med krävande eller farliga arbetsuppgifter eller som inledde sitt yrkesliv tidigt, före 18 års ålder, fortfarande har rätt till förtida pension.

1.8   Kommittén noterar att medlemsstaterna redan har gjort framsteg i sina lagstiftningsreformer, men är samtidigt övertygad om att det behövs en förbättring av den rättsliga ramen för tilläggspensioner, eftersom de kommer att påverka de framtida pensionssystemens tillräcklighet och långsiktiga bärkraft. Kommittén är därför allvarligt bekymrad över några av förslagen som rör tjänstepensioner. Eftersom det är en mycket stor skillnad mellan pensionsfonder och livförsäkringar stöder kommittén inte en översyn av direktivet om tjänstepensionsinstitut, som är ett uttalat syfte i vitboken, för att bibehålla "lika villkor i förhållande till Solvens II". I stället rekommenderar vi specifika utformade åtgärder för att säkra tillgångarna i pensionsfonderna, efter att arbetsmarknadens parter och andra intressenter fått tillfälle att framföra sina synpunkter.

1.9   Pensionens syfte är att ge pensionärer en garanterad inkomst, som ersättning för den lön de uppnådde under sitt aktiva yrkesliv och som står i proportion till deras tidigare lön. Enligt kommittén kommer det i framtiden att bli nödvändigt att minska klyftan mellan mäns och kvinnors pensionsinkomst och att garantera en ordentlig täckning av riskerna vid ålderdom bland arbetstagare som har haft ett atypiskt yrke eller ett atypiskt yrkesliv. De skillnader som fortfarande existerar mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden får allvarliga konsekvenser för de samlade pensionsrätterna och därför också för kvinnors ekonomiska utsikter inför pensioneringen. Kommittén uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med arbetsmarknadens parter söka lösningar för att överbrygga den klyfta mellan kvinnors och mäns pensionsrätter som orsakas av regler och praxis på arbetsmarknaden.

1.10   Kommittén uppmuntrar kommissionen att fullfölja sina planer på att använda en del av Europeiska socialfonden (ESF) under programperioden 2014–2020 till att stödja projekt som syftar till att anställa äldre arbetstagare eller till att främja ett längre arbetsliv. Andra projekt som förtjänar stöd är utbildningar som syftar till att öka arbetstagarnas ekonomiska kompetens, i synnerhet vad gäller planeringen inför pensioneringen. Kommittén anser att arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället, vid sidan av andra offentliga organ, spelar en avgörande roll för att främja sådana projekt.

2.   Inledning

2.1   Den 16 februari 2012 (senare än planerat) offentliggjorde Europeiska kommissionen sin vitbok En agenda för tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensioner, efter samråd som inleddes genom offentliggörandet av kommissionens grönbok i juli 2010. Även om kommissionen har tagit till sig en rad rekommendationer som gjorts av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén i dess yttrande i frågan, har kommissionen inte ändrat sin ståndpunkt beträffande de åtgärder som medlemsstaterna bör genomföra för att säkra långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem mot bakgrund av åldrande befolkningar. Kommissionen understryker behovet av att minska pensionskostnaderna, i stället för att öka intäkterna för att finansiera dem och rekommenderar att pensionsåldern ska indexregleras med den ökande förväntade livslängden – förslag som EESK redan upprepade gånger har kritiserat.

2.2   För att stödja sin uppfattning om behovet av pensionsreformer hänvisar kommissionen till statistik som kan ge en missvisande bild av de problem som skapas av en åldrande befolkning. Till exempel anger diagrammet i vitbokens figur 1 den förväntade utvecklingen av antalet personer i åldern 60+ och antalet personer i åldern 20–59. Diagrammet visar också att antalet personer i den första åldersklassen tenderar att öka med två miljoner varje år under de kommande två decennierna, medan antalet personer i den andra åldersgruppen kommer att minska med i medeltal en miljon om året. 2020 kommer den lagstadgade pensionsåldern i majoriteten av medlemsstaterna att vara 65 år eller högre, vilket innebär att befolkningsgruppen som är 60+ kommer att omfatta såväl anställda som pensionärer. I linje med sina tidigare rekommendationer (1) anser kommittén att man vid bedömningen av de följder som en åldrande befolkning får för finansieringen av de sociala trygghetssystemen bör använda den ekonomiska försörjningskvoten, eftersom den ger en korrekt bild av de faktiska finansieringsbehoven. Kommissionen medger detta i vitboken. I detta hänseende värdesätter EESK att vitboken i mycket högre grad än i tidigare kommissionsdokument betonar att arbetsmarknaden och en högre sysselsättningsgrad är betydelsefullt när det gäller att framgångsrikt hantera den demografiska förändringen – och därmed för att uppnå de centrala pensionsmålen. Vi beklagar dock att detta erkännande av arbetsmarknadens stora betydelse inte avspeglas i de centrala pensionsrekommendationerna, som i stor utsträckning hämtats oförändrade från tidigare dokument.

2.3   Kommissionen anser att framgångsrika pensionsreformer i medlemsstaterna är en avgörande faktor för en väl fungerande ekonomisk och monetär union som också kommer att påverka EU:s förmåga att nå två av Europa 2020-målen – att öka sysselsättningsgraden till 75 % och att minska antalet människor som hotas av fattigdom med minst 20 miljoner. Kommittén har emellertid betonat (2) att många av de åtstramningsåtgärder som medlemsstaterna vidtagit för att klara av följderna av den ekonomiska krisen och statsskuldskrisen kan undergräva möjligheterna att uppnå dessa mål. Finanspolitiska stabiliseringsåtgärder måste alltid kompletteras med sysselsättningsfrämjande investeringar och åtgärder som skapar tillväxt.

2.4   Kommissionen vill föreslå politiska riktlinjer och initiativ till medlemsstaterna för att ta itu med de reformer som krävs, bland annat i 2011 års landspecifika rekommendationer i samband med den europeiska terminen. Kommittén beklagar dock att rekommendationerna särskilt hänvisar till en höjning av den lagstadgade pensionsåldern och ändringar av de indexreglerade pensionssystemen. För vissa medlemsstater som har ingått överenskommelser om strukturella anpassningsprogram med Internationella valutafonden, Världsbanken och Europeiska kommissionen, har rekommendationerna innehållit lösningar som tillfällig frysning eller sänkning av värdet på pensionerna.

3.   Allmänna kommentarer

3.1   Aktuella utmaningar för pensionssystemet

3.1.1   Kommittén håller med kommissionen om att pensionernas hållbarhet och tillräcklighet beror på i vilken grad de grundar sig på inbetalningar, skatter och besparingar. Dessa kommer dock inte enbart från personer i arbetslivet, utan också från pensionärerna själva. Med andra ord måste varje form av långsiktig prognos som rör balansen mellan aktiva skattebetalare och pensionärer ta hänsyn till detta.

3.1.2   Offentliga pensionssystem är den huvudsakliga inkomstkällan för pensionärer i nästan alla medlemsstater. Därför är det nödvändigt att göra allt för att säkerställa att de förblir långsiktigt bärkraftiga och kan betalas. Kommittén anser att finansieringen av de offentliga systemen bäst kan garanteras genom en hög sysselsättningsnivå och ytterligare finansieringsåtgärder, i likhet med dem som vidtagits i vissa medlemsstater (till exempel budgetsubventioner, extraordinära intäkter, reserv- och stabilitetsfonder). Dessa pensionssystem grundas på solidaritetsprincipen och skapar solidaritet mellan och inom generationerna, vilket är bra för den sociala sammanhållningen. Dessutom tillåter vissa medlemsstater att pensionsrättigheter byggs upp under perioder av arbetslöshet eller avbrott i karriären på grund av sjukdom eller av familjeskäl. Dessa system har visat att de fungerade som finansiella stabilisatorer under finanskrisen 2008, även om individuella pensioner i vissa medlemsstater påverkades negativt. Omvänt har vissa privata fonderade pensionssystem som investerade delar av sin tillgångsportfölj i mycket riskfyllda finansiella produkter gjort stora förluster, vilket har medfört en kraftig minskning av pensionerna för många pensionärer. Beslutsfattare bör betrakta nedskärningarnas effekter på den totala efterfrågan i ljuset av att sociala förmåner inte bara är "utgifter", eftersom de ger en tredjedel av Europas befolkning handlingsutrymme och köpkraft.

3.2   Att säkra den finansiella bärkraften i pensionssystemen

3.2.1   Kommissionen anger att pensionerna skulle kunna öka med ett EU-genomsnitt på 2,5 procentenheter av BNP fram till 2060. Som framgår av tidigare yttranden anser kommittén att medlemsstaterna bör vara försiktiga med att använda siffrorna för att främja pensionsreformer, eftersom de ofta bygger på långsiktiga antaganden som i vissa fall saknar verklighetsförankring. För närvarande finns dock en skillnad på 9 procentenheter av BNP i medlemsstaternas pensionsutgifter, från 6 % i Irland till 15 % i Italien. Detta visar att det kan finnas en viss flexibilitet i sammansättningen av de offentliga utgifterna utan att det avsevärt påverkar konkurrenskraften hos de medlemsstater som kan ha högre kostnader för de sociala trygghetssystemen ur ett cykliskt perspektiv.

3.2.2   Pensionsreformer som genomförts av medlemsstaterna under det senaste decenniet har främst inriktats på att minska utgifterna, genom att höja den lagstadgade pensionsåldern och förändra indexeringen av pensionssystemen enligt ett dominerande eller ett enda prisindex. Kommittén anser att denna sistnämnda förändring på lång sikt kan ge negativa effekter, med pensioner som kraftigt urholkas. Enligt en ILO-studie (3) kan en skillnad på endast 1 procentenhet mellan löneökningar och pensionsökningar under en period av 25 år resultera i att pensionerna minskar med 22 %.

3.2.3   Nationella pensionssystem fungerar inte isolerat från de nationella ekonomierna. De är i praktiken delsystem som interagerar med andra system på nationell och global nivå. Därför anser kommittén att medlemsstaterna under de närmaste decennierna bör fokusera sina insatser på att öka intäkterna för att säkra pensionssystemens ekonomiska hållbarhet. Denna ökning kan inte uppnås enbart genom att man ökar antalet förvärvsaktiva avgiftsinbetalare och förlänger människors aktiva yrkesliv. Det kräver också en bättre förvaltning av de offentliga finanserna och insatser för att bekämpa skatteflykt och odeklarerat arbete. Hållbar tillväxt och en hög sysselsättningsnivå skulle kunna skapa en miljö som främjar pensionssystemen. En förlängning av arbetslivet kräver arbetsmarknadsreformer som skapar förutsättningar för företagen att erbjuda arbetstillfällen av god kvalitet. Dessutom kan anständiga arbetsvillkor som gör det lättare att förena arbetsliv och familjeliv leda till högre födelsetal och därmed mildra en del av den åldrande befolkningens press på pensionssystemen. Samtidigt behövs det även åtgärder för att öka den enskilda individens beredskap att arbeta längre. Till detta hör också beredvillighet till livslångt lärande och förebyggande hälsovård.

3.2.4   I linje med sitt tidigare yttrande påpekar EESK att pensionsreformer (inbegripet övergången från helt solidaritetsbaserade pensionssystem till blandade system bestående av uteslutande obligatoriska fördelningssystem och fonderade pensionssystem) som förändrar finansieringen av pensionssystemen genom att öka den offentliga sektorns explicita åtaganden och minska de implicita åtagandena, inte får drabbas på kort sikt till på grund av den högre explicita offentliga skulden (4). Därför bör man överväga att revidera stabilitets- och tillväxtpaktens regler.

3.3   Att bibehålla tillräckliga pensionsförmåner

3.3.1   Kommissionen konstaterar att de pensionsreformer som genomförts i de flesta medlemsstaterna kommer att leda till lägre ersättningsnivåer inom pensionssystemet. Eftersom pensionerna är den viktigaste inkomstkällan för äldre européer anser kommittén att medlemsstaterna i första hand bör sträva efter att upprätthålla adekvata pensionsförmåner som möjliggör en värdig levnadsstandard.

3.3.2   Regeringarna har ansvar för att varje äldre europé har en tillräcklig pension. Kommittén anser därför att medlemsstaterna bör överväga att fastställa en övergripande definition av en tillräcklig pension i samarbete med arbetsmarknadens parter.

3.3.3   För att framtida generationer av pensionärer ska kunna få tillräckliga inkomster kommer de att vara alltmer beroende av tilläggspensioner. Kommittén påpekar dock att några av de medlemsstater som införde obligatoriska fonderade pensionssystem, som finansierades genom överföring av en del av bidragen från det allmänna pensionssystemet, har valt att upphöra med dessa system, främst på grund av det underskott som de skapade i den offentliga budgeten. Kommittén ställer sig positiv till tjänstepensionssystem, som inrättas och administreras av företrädare för arbetsgivare och arbetstagare, och uppmanar kommissionen att ge stöd till arbetsmarknadens parter för att stärka deras administrativa kapacitet på detta område.

3.3.4   Med tanke på den övergång som successivt sker till fonderade tilläggspensionssystem, särskilt system kopplade till deltagande på arbetsmarknaden, är det mycket viktigt att medlemsstaterna säkerställer adekvata pensioner för människor som befinner sig utanför arbetsmarknaden under hela det vuxna livet. Människor som är utestängda från den normala arbetsmarknaden, till exempel på grund av allvarliga funktionshinder och komplexa sociala problem, måste alltså garanteras tillräcklig pension så att större social ojämlikhet under ålderdomen kan undvikas.

3.4   Öka kvinnors och äldre arbetstagares deltagande på arbetsmarknaden

3.4.1   Kommissionen påpekar att den ekonomiska försörjningsbördan kan ligga kvar på en nivå under 80 % om Europa når anställningsmålet i Europa 2020-strategin om en sysselsättningsgrad på 75 % i åldersgruppen 20–64 år och om ytterligare framsteg görs under de följande decennierna. Detta innebär att den åldrande befolkningens tryck på pensionssystemen kan stanna på en acceptabel nivå.

3.4.2   Kommittén instämmer inte i kommissionens uppfattning att en fast pensionsålder skulle skapa betydande obalanser mellan aktiva år och år i pension. De flesta medlemsstaterna har genomfört pensionsreformer under de senaste åren som kopplat rätten till förtida pension med antalet år i arbete, vilket avsevärt minskar antalet anställda som fått denna förmån. Enligt kommittén bör systemen för förtida pensionering bevaras för att säkerställa att de arbetstagare som har arbetat under lång tid i krävande eller farliga arbeten eller som inledde sitt arbetsliv tidigt, före 18 års ålder, ska ha rätt att gå i förtida pension.

3.4.3   Kommittén har framfört sina synpunkter i ett antal yttranden (5) om viktiga faktorer som medlemsstaterna ska beakta när de genomför reformer som syftar till ett längre arbetsliv, och värdesätter att kommissionen tagit upp några av dem i vitboken. Vi anser dock att mycket återstår att göra på nationell nivå för att säkerställa att arbetsplatserna verkligen är anpassade till äldre arbetstagares kunskaper och hälsa.

3.5   Medlemsstaternas och EU:s roll i pensionsfrågan

3.5.1   Kommittén välkomnar att kommissionen anlägger ett helhetsperspektiv på pensionsreformen eftersom de makroekonomiska, sociala och sysselsättningsmässiga utmaningarna är inbördes relaterade i fråga om pensionerna. Även om medlemsstaterna har det primära ansvaret för att utforma sina pensionssystem, bör kommissionen på ett kreativt sätt använda de verktyg den har tillgång till för att ge medlemsstaterna ett starkt stöd i samband med pensionsreformerna. Men eftersom vi i allmänhet försöker undvika tillbakagång bör detta göras utan att det påverkar rättigheterna eller skapar nya bestämmelser inspirerade av den nuvarande recessionen, vilket skulle kunna vara skadligt för befolkningens intressen när ekonomin väl har återhämtat sig. Inom ramen för Europa 2020-strategin och de nya ramarna för styrning i EU har kommissionen tillräckligt stort utrymme för att hitta lösningar för pensionsreformen och samtidigt ta hänsyn till att pensioner inte är besparingar. Kommittén uppmanar också kommissionen att fullfölja sin avsikt att använda en del av ESF under programperioden 2014–2020 för att stödja projekt som syftar till att anställa äldre arbetstagare eller att främja längre arbetsliv. Att arbetsmarknadens parter och det organiserade civila samhället engageras i genomförandet av sådana projekt måste vara en förutsättning.

3.5.2   Med tanke på att sysselsättning och arbetsproduktivitet bör vara centrala frågor för medlemsstaterna när de ställs inför de effekter en åldrande befolkning får på pensionssystemen, rekommenderar kommittén att alla åtgärder som regeringarna avser att genomföra först bör ha arbetsmarknadsparternas samtycke.

3.6   Behovet av pensionsreformer

3.6.1   Kommittén anser att de rekommendationer om pensionsreformen som kommissionen framfört till medlemsstaterna i de årliga tillväxtöversikterna för 2011 och 2012 bör innehålla följande:

a.	Höjningen av den faktiska pensionsåldern måste åstadkommas genom åtgärder som förhandlats fram med arbetsmarknadens parter för att främja ett längre arbetsliv och inte genom automatiska mekanismer som ökar den lagstadgade pensionsåldern, vilket rekommenderas av kommissionen.

b.	En begränsning av möjligheterna till förtida pension bör ta hänsyn till den särskilda situationen för vissa kategorier av arbetstagare, särskilt de som har arbetat i särskilt svåra eller farliga yrken och de som började sitt arbetsliv tidigt (före 18 år).

c.

Det bästa sättet att höja den faktiska pensionsåldern är att förlänga arbetslivet genom bättre tillgång till utbildningsprogram, anpassning av arbetsplatserna till en mer diversifierad arbetsstyrka, utveckling av sysselsättningsmöjligheterna för äldre arbetstagare, stödjande av ett aktivt och hälsosamt åldrande och undanröjande av rättsliga eller andra hinder som gör det svårare för äldre arbetstagares att få arbete.

d.	En utjämning av den lagstadgade pensionsåldern för män och kvinnor bör ske inom en tidsram som bygger på den särskilda situationen på arbetsmarknaden i varje medlemsstat. Man bör särskilt sträva efter att överbrygga klyftan mellan mäns och kvinnors pensionsrättigheter.

e.

Utvecklingen av kompletterande pensionssparande bör uppnås genom att arbetsmarknadens parter involveras i arbetet, i synnerhet i form av tjänstepensionssystem, som under finanskrisen visade sig vara säkrare än andra typer av fonderade system. Dessutom kan man uppmuntra privat sparande med hjälp av riktade skatteincitament, särskilt för dem som inte har råd med sådana tjänster.

3.7   Balans mellan tid i arbete och pension

3.7.1   Kommittén anser att medlemsstaterna kan stödja en höjning av den faktiska pensionsåldern, vilket innebär en ökad period i arbetslivet, genom aktiva åtgärder för att främja ett längre arbetsliv på frivillig basis. En automatisk höjning av den lagstadgade pensionsåldern på basis av förväntad ökning av medellivslängden skulle kunna motverka sitt syfte, eftersom många äldre arbetstagare, särskilt de som har hälsoproblem, väljer att utnyttja andra delar av de sociala trygghetssystemen (6).

3.7.2   Kommittén håller med kommissionen om att pensionsreformen inte får innebära att kostnaderna bärs av generationer av yngre arbetstagare eller endast av dagens pensionärer. Medlemsstaterna har möjlighet att genomföra reformer som varken påverkar arbetstagarnas eller pensionärernas intressen.

3.7.3   Kommittén rekommenderar att medlemsstaterna vid genomförandet av åtgärder för att begränsa möjligheten till förtida pension tar hänsyn till arbetstagare som har arbetat länge i krävande eller farliga arbeten eller som har börjat sitt yrkesliv mycket tidigt (före 18 års ålder). För många arbetare i dessa kategorier skulle en begränsning av deras möjlighet till förtida pension i själva verket innebära att man upphäver deras pensionsrättigheter. Kommittén är medveten om att arbetstagare i dessa grupper har en lägre förväntad livslängd och sämre hälsotillstånd än andra arbetstagare. Arrangemangen måste medlemsstaterna själva fortsätta att utforma i enlighet med sin nationella praxis och de nationella förhållandena, och de måste bygga på avtalen mellan arbetsmarknadens parter.

3.7.4   Kommittén ställer sig bakom kommissionens ståndpunkt att medlemsstaternas reformprocesser bör främja ett längre arbetsliv. Att enbart höja den lagstadgade pensionsåldern eller reducera pensionen genom att ändra indexeringen kan driva miljontals pensionärer under fattigdomsgränsen.

3.7.5   Enligt en publikation från Eurostat (7) skulle över 35 % av arbetstagarna i åldern 50–69 år vara beredda att arbeta efter 65 års ålder. Kommittén bekräftar kommissionens uppfattning att undanröjandet av hindren för ett längre arbetsliv utgör en av flera lösningar för medlemsstaterna.

3.7.6   Kommissionen medger att pensionsklyftan mellan män och kvinnor inte kan överbryggas enbart genom att utjämna pensionsåldern, samt rekommenderar medlemsstaterna att utveckla en mix av pensions- och sysselsättningspolitiska åtgärder för att dessa skillnader ska försvinna helt. Som en del av översynen av EU:s pensionslagstiftning uppmanar kommittén kommissionen att överväga att införa bestämmelser som syftar till att utjämna löneskillnaderna mellan könen.

3.8   Att utveckla kompletterande privat pensionssparande

3.8.1   Kommittén välkomnar kommissionens beslut att förbättra EU:s pensionslagstiftning. Vi anser dock att hänsyn inte bara bör tas till aspekter som pensionsfondernas gränsöverskridande verksamhet och arbetstagarnas rörlighet, utan även till frågor som rör tillsyn och översyn av pensionsorganen, administrativa kostnader, konsumentupplysning och konsumentskydd.

3.8.2   Kommittén stöder kommissionens förslag om att inrätta ett EU-system med pensionsövervakningstjänster genom att sammanlänka tjänster på nationell nivå. Detta system skulle gagna personer som har arbetat i flera medlemsstater.

3.8.3   Kommissionen har i vitboken inte valt rätt strategi för ett kostnadseffektivt tillhandahållande av tjänstepensioner och därmed för deras framtida tillväxt. I synnerhet stöder kommittén inte det uttalade syftet att se över direktivet om tjänstepensionsinstitut "för att upprätthålla lika villkor med Solvens II". Sådana åtgärder är inte motiverade av behovet av att skapa lika villkor för fonder som bygger på pensionsförsäkringar, eftersom dessa fungerar på skilda sätt. I de flesta fall finns pensionsfonder inte på slutkundsmarknader och/eller så är de ideella organisationer. De tillhandahålls i allmänhet av en arbetsgivare eller en grupp av arbetsgivare inom en sektor, medan pensionsförsäkringsprodukter också kan erbjudas individer. Pensionsfonder har en kollektiv karaktär (och omfattas av ett kollektivavtal). Kommittén stöder dock kommissionens åtagande att införa särskilt utformade åtgärder för att säkerställa pensionsfondernas tillgångar.

3.8.4   Vid sidan av de offentliga pensionssystemen har även andra kollektiva kompletterande system utvecklats. Eftersom de sistnämnda ger pensionärer en extra inkomst bör de omfatta alla arbetstagare. De bör dock inte utgöra ett alternativ till utbetalning av allmänna pensioner, och de får absolut inte äventyra de kollektivavtal som de bygger på. Alla anställda inom en sektor eller ett företag bör ha tillgång till dessa tilläggssystem, som också behandlar män och kvinnor lika. Dessutom är det viktigt att arbetsmarknadens parter involveras i genomförandet och övervakningen av hur dessa system förvaltas. Vid sidan av de kompletterande pensionssystemen, som vanligtvis fungerar som investeringsfonder, bör arbetsmarknadens parter också hitta lösningar för att täcka andra risker som ofta reducerar framtida pensionsinkomster (t.ex. risker under livstiden, under perioder av sjukdom eller arbetslöshet eller frånvaro från arbetet av familjeskäl) för att säkra tillräckliga framtida pensioner.

3.9   Användning av EU-instrument

3.9.1   Kommittén uppmanar kommissionen att använda sig av alla tillgängliga juridiska och ekonomiska instrument samt samordningsinstrument för att stödja medlemsstaternas insatser för att säkra tillräckliga och säkra pensionssystem. För att säkerställa att målen uppnås är det dessutom viktigt att involvera det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadens parter i alla skeden av samråd om samt utformning och genomförande av pensionsreformer. Samtidigt är det också viktigt att bedöma vilka effekter förslag till EU-lagstiftning får på pensionssystemen (särskilt deras stabilitet och framtida pensionsnivåer) även när förslagen inte har ett direkt samband med pensionssystemen.

---

(1)  EUT C 318, 29.10.2011, s. 1–8.

(2)  EUT C 143, 22.5.2012, s. 23–28.

(3)  ILO: Pension Reform in Central and Eastern Europe, 2011, s. 16, ISBN 978-92-125640-3 (web pdf).

(4)  Denna situation råder i några av de medlemsstater som har utvecklat kompletterande pensionssystem genom att finansiera dem med delar av de offentliga pensionsfonderna.

(5)  EUT C 318, 29.10.2011, s. 1–8., EUT C 161, 13.7.2007, s. 1–8, EUT C 44, 11.2.2011, s. 10–16.

(6)  EUT C 84, 17.3.2011, s. 38–44.

(7)  Active ageing and solidarity between generations – a statistical portrait of the European Union, 2012, s. 57.

---

---