15.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 44/119

1.1

EESK anser att EU även fortsättningsvis måste säkra en tillfredsställande nivå i fråga om offentliga åtgärder för att främja innovation inom lantbruket. Enligt kommitténs uppfattning måste man också säkerställa en bättre samordning mellan forskningspolitiken i egentlig mening och jordbrukspolitiken i syfte att främja innovation, i synnerhet i fråga om åtgärder som finansieras via den gemensamma jordbrukspolitiken. Kommittén anser dessutom att diskussionerna om det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket även skulle kunna bidra till reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013.

1.2

Enligt EESK måste den strategi som lades fram tillsammans med detta europeiska innovationspartnerskap i tillräcklig utsträckning ta hänsyn till målet att stärka och konsolidera livsmedelsindustrin inom EU. En lämplig integrering av livsmedelskedjans olika delar är en förutsättning för att kunna säkra ett ökat utbud av jordbruksprodukter och samtidigt säkerställa att den europeiska primärproduktionen utnyttjas på bästa sätt och ges ett tryggat tillträde till marknaden.

1.3

Vi anser emellertid att den indikator som kommissionen föreslagit för att utvärdera resultaten av innovationspartnerskapets åtgärder med avseende på hållbarhet bör analyseras. En tillfredsställande markfunktion kan visserligen i hög grad bidra till hållbarhet, men vi anser att man bör använda andra resultatindikatorer som gör det möjligt att bedöma vad en viss jordbrukspraxis kan bidra med, särskilt när det gäller bevarandet av naturresurserna.

1.4

Det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket bör också stödja genomförandet av organisatoriska innovationer som kan optimera förbindelserna mellan aktörerna inom livsmedelssektorn på nationell och europeisk nivå. En rimlig lönsamhetsnivå för jordbrukarna, en förbättring av livsmedelsförsörjningskedjornas funktion, ett återförande av inflytandet på marknaden till jordbrukarna, samt en rättvisare värdefördelning mellan aktörerna i livsmedelskedjan är några av de viktigaste målsättningarna för att undvika att jordbruksverksamheten försvinner i många av EU:s landsbygdsområden.

1.5

EESK uppmanar kommissionen att se till att företrädare för det ekonomiska, sociala och institutionella partnerskapet inom jordbruket involveras på lämpligt sätt i förvaltningen av det europeiska innovationspartnerskapet i syfte att göra den framtida verksamheten så effektiv som möjligt.

1.6

Det europeiska innovationspartnerskapet kan endast ge positiva resultat om de operativa grupperna verkligen är i stånd att starta utvecklingsprocesser med konkreta mål snarare än nya partnerskap, som enbart har som mål att skaffa fram offentlig finansiering. Vidare stöder kommittén kommissionens förslag om att säkra en lämplig samordning mellan de olika operativa grupperna inom det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket genom inrättandet av ett nätverk för innovationspartnerskap inom ramen för det europeiska nätverket för landsbygdsområden.

1.7

Detta europeiska innovationspartnerskap utgör ett viktigt bidrag till innovation inom jordbruket genom att man bildar nätverk för operatörer och upprättar förbindelser mellan de områden som skapar innovationer och de områden som använder dem. Denna åtgärd kommer att innebära att det finns aktörer som i egenskap av förmedlare utgör en förbindelselänk mellan de olika aktörerna inom innovationsprocessen. Vilka effekter innovationspartnerskapet kommer att få beror enligt EESK på om man aktivt involverar innovationsförmedlare som är i stånd att bygga upp och konsolidera innovationssamarbetet mellan ett stort antal olika aktörer.

1.8

Kommittén anser att man måste prioritera en integrering av initiativen från de operativa grupperna inom innovationspartnerskapet på områden som generationsskifte, tekniskt bistånd, utbildning (i synnerhet för unga jordbrukare), stöd till strukturella investeringar, marknadsföring och utveckling av jordbruksproduktionen, skapande av nya avsättningsmöjligheter (exempelvis korta leveranskedjor) och diversifiering av företagens inkomster genom en prioriterad tillgång till resurserna i programmen för landsbygdsutveckling.

1.9

EESK efterlyser specifika åtgärder som säkrar samordning och synergier mellan det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket och innovationspartnerskapen för råvaror respektive vatten.

2.1

I meddelandet ”Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin – Innovationsunionen” lanserar kommissionen innovationspartnerskap (1). Kommissionen anser att innovationspartnerskap kan bidra till att lösa en rad viktiga samhällsproblem, bland annat tillhandahållande av hälsosamma livsmedel av hög kvalitet framställda med hållbara produktionsmetoder.

2.2

Kommissionen har hittills uppmuntrat ett första pilotpartnerskap för aktivt åldrande med bibehållen god hälsa (2). Samtidigt föreslog man följande tre partnerskap:

2.3

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) har redan visat intresse för europeiska partnerskap. Kommittén har emellertid påmint om de många åtgärder och förfaranden som redan införts på detta område. Vi har framhållit behovet av att ta hänsyn till de erfarenheter som gjorts och bygga vidare på de initiativ som har inletts. Det arbete som redan utförts av kommissionen och andra intressenter bör erkännas, konsolideras och användas vid planeringen av nya initiativ. EESK har rekommenderat att de föreslagna nya åtgärderna och instrumenten bör ligga i linje med de processer som redan pågår, att man bör undvika nya komplicerade förfaranden och dubbelarbete, samt att man bör respektera den kontinuitet, rättsliga säkerhet och stabilitet som är nödvändig (6). Vidare måste man värna om principen om frivillighet, variabel geometri, öppenhet och en tydlig och lätthanterlig förvaltning vid genomförandet av EU:s innovationspartnerskap (7).

3.1

Kommissionen har i anslutning till initiativet innovationsunionen lagt fram ett meddelande för att främja ett nytt europeiskt innovationspartnerskap på området ”Produktivitet och hållbarhet inom jordbruket”.

3.2

Kommissionen har fastställt följande två mål för det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket:

Avsikten med det europeiska innovationspartnerskapet är alltså att skapa effektiva förbindelser mellan den senaste forskningen, den modernaste tekniken och intressenterna, exempelvis jordbrukarna, företagen, industrin, rådgivningstjänsterna och de icke-statliga organisationerna.

4.1

EESK stöder kommissionens initiativ att lansera europeiska innovationspartnerskap och instämmer särskilt i kommissionens förslag om ett särskilt initiativ för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket inom ramen för de europeiska innovationspartnerskapen. Detta initiativ kan även utgöra en viktig möjlighet att främja en diskussion bland aktörerna på jordbruks- och livsmedelsområdet i syfte att fastställa prioriterade, strategiska mål för utvecklingen av det europeiska jordbruket fram till 2050. I detta sammanhang uppmanar EESK kommissionen att även ta hänsyn till vissa av förslagen i kommitténs tidigare yttranden (8).

4.2

Kommittén vill framhålla att en av de största utmaningarna när det gäller jordbrukets framtid är fastställandet av en produktionsmodell som gör det möjligt att förena jordbruksproduktionen med respekten för miljö och hållbarhet. Att uppnå detta mål är komplicerat på grund av flera faktorer som bidrar till den nuvarande livsmedelssituationen i världen. Fluktuationer i priserna på jordbruksprodukter, finansialiseringen av jordbrukssektorn, den ökande användningen av jordbruksprodukter för energiändamål och konsekvenserna av den globala ekonomiska krisen utgör allvarliga hinder för utvecklingen av nya, mer produktiva och mer hållbara jordbruksmetoder. Med tanke på forskningens och innovationernas stora betydelse anser EESK att det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket i hög grad kan bidra till att tackla denna utmaning, som är avgörande för det europeiska jordbrukets framtid.

4.3

Konkurrenskraften hos EU:s hela livsmedelssystem påverkas i mycket hög grad av sektorerna för industriell beredning och marknadsföring av livsmedel. Vi uppmanar kommissionen att inte undervärdera det bidrag som importen av jordbruksråvaror innebär när det gäller de ekonomiska resultaten i EU:s livsmedelssektor. Detta innovationspartnerskaps strategi måste därför i tillräcklig utsträckning uppmärksamma målet att stärka och konsolidera den industriella beredningssektorn i EU. En lämplig integrering av livsmedelskedjans olika delar är en förutsättning för att kunna säkra ett ökat utbud av jordbruksprodukter och samtidigt säkerställa att den europeiska primärproduktionen utnyttjas på bästa sätt och ges ett tryggat tillträde till marknaden.

4.4

I kommissionens meddelande saknas en definition av produktivitet inom jordbruket. En diskussion om produktivitetsbegreppet bör baseras på en överenskommen definition av jordbruksproduktion. Kommittén har i en rad yttranden (9) framhållit vikten av att bevara den europeiska jordbruksmodellen och påpekat att EU:s invånare intresserar sig för jordbrukets olika funktioner (livsmedels- och fiberproduktion, miljöskydd och skydd för landsbygdsutvecklingen, dess bidrag till livskvaliteten i landsbygdsområdena, en balanserad territoriell utveckling, livsmedelskvalitet och djurskydd). Alla ansträngningar för att främja och förbättra produktiviteten inom jordbruket bör fokuseras på att främja dess mångfunktionella karaktär och en balanserad utveckling inom sektorn utan att för den skull ignorera något av den europeiska jordbruksmodellens resultat.

4.5

Enligt EESK bör begreppet produktivitet inom jordbruket omfatta olika faktorer som bidrar till produktionen. Många analyser av produktiviteten inom jordbruket tenderar att enbart mäta tekniska faktorer (mark, vatten, gödsel, växtskyddsmedel, utsäde), och man glömmer bort att framhålla den mänskliga faktorns grundläggande bidrag till en produktion av hög kvalitet. Följaktligen är det inte möjligt att utforma en strategi för att främja och utvärdera produktiviteten inom jordbruket utan att vidta lämpliga åtgärder (utbildning, säkerhet) som syftar till att förbättra jordbruksarbetets kvalitet.

4.6

Inför genomförandet av det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket anser vi att man måste diskutera själva begreppet hållbarhet i syfte att ta hänsyn till den europeiska jordbruksmodellens särart samt tendenser och utmaningar på global nivå. När det gäller förhållandet mellan jordbruk och hållbarhet skulle kommittén först och främst vilja framhålla att multifunktionalitet bidrar till att man kan uppnå detta mål. Multifunktionalitet är en specifik, inneboende egenskap hos jordbruket som bör skyddas och främjas även i samband med hållbar utveckling.

4.7

EESK påminner om de betydande framsteg som gjorts inom den europeiska jordbrukssektorn när det gäller tre aspekter av hållbar utveckling (ekonomiska, sociala och miljömässiga). En hållbar utveckling kan emellertid inte längre garanteras utan att man tar tillräcklig hänsyn till hållbarhetens institutionella dimension. Därför betonar kommittén att det är nödvändigt att säkerställa att alla aktörer inom jordbrukssektorn är involverade och deltar i tillräckligt hög grad i samband med åtgärder i anslutning till det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket i syfte att maximera den europeiska jordbruksmodellens bidrag till målet hållbar utveckling.

4.8

EESK ställer sig bakom kommissionens beslut att jordbrukets hållbarhet ska vara ett prioriterat mål för det europeiska innovationspartnerskapet. Vi anser emellertid att den indikator som kommissionen föreslagit för att utvärdera resultaten av innovationspartnerskapets åtgärder med avseende på hållbarhet bör analyseras. En tillfredsställande markfunktion kan visserligen i hög grad bidra till hållbarhet, men vi anser att man bör använda andra resultatindikatorer som gör det möjligt att bedöma vad en viss jordbrukspraxis kan bidra med, särskilt när det gäller bevarandet av naturresurserna.

4.9

Slutligen anser kommittén att det är viktigt att fördjupa konceptet om innovation inom jordbruket i syfte att kunna identifiera och ta hänsyn till den europeiska jordbruksmodellens särdrag. Mellan 1960-talet och 1980-talet noterades en avsevärd ökning av jordbruksproduktionen, som kan tillskrivas den gröna revolutionen och dess innovationer. Denna förbättring av produktionsresultaten har emellertid varit till nackdel för jordbrukets miljömässiga hållbarhet till följd av en allt mer omfattande användning av kemiska produkter (gödningsmedel och ogräs- och skadedjursbekämpningsmedel) samt av drivmedel till lantbruksmaskiner. Även om kommittén är fast övertygad om att livsmedelssäkerhet är en grundläggande mänsklig rättighet kan vi konstatera att den gröna revolutionen inte är den lämpligaste modellen för att i framtiden hantera denna mycket viktiga globala utmaning. Innovationerna inom jordbruket bör inriktas mot en övergripande utvecklingsstrategi inom denna sektor som stöder jordbrukets multifunktionella karaktär genom att sträva efter ett effektivt utnyttjande av samtliga produktionsfaktorer (mark, vatten, arbete, energi) och främja en produktion av hög kvalitet.

4.10

Kommittén anser att det är mycket viktigt att framhålla och försvara den europeiska jordbruksmodellen. Det är nödvändigt att erkänna jordbrukets multifunktionella karaktär och framhålla dess bidrag till målet att säkra en hållbar utveckling. Denna utvidgning av jordbrukets funktioner och uppgifter innebär att man måste se över de innovativa strategierna för sektorn. Åtgärdernas räckvidd och användningsområden bör revideras på grund av en ökande samverkan mellan jordbruket och andra produktionssektorer. Strategierna för innovativa åtgärder bör i allt mindre omfattning fokuseras på en enskild sektor och i stället riktas mot de aktiviteter som benämns bioekonomi.

4.11

EESK uppmanar kommissionen att inte försumma någon form av innovation som skulle kunna genomföras inom jordbrukssektorn. Vi undervärderar inte vikten av att säkra ett tillräckligt stöd till skapande och spridande av innovation inom jordbruket, men vi anser att man i högre grad bör uppmärksamma innovation som kan genomföras i distributionsledet, innovation knuten till försök med nya former av företagsorganisation och innovation som bidrar till att optimera förbindelserna mellan livsmedelskedjans aktörer på nationell och europeisk nivå.

4.12

När det gäller produktinnovation påminner kommittén om den ökande uppmärksamhet som privata aktörer har visat beträffande utveckling, spridning och saluföring av mervärdesmat (functional foods). Vi bortser inte från dessa nya produkttypers ekonomiska och hälsorelaterade aspekter, men vi vill framhålla att det är nödvändigt att stödja produktinnovationsprocesser som tar större hänsyn till behovet av att skapa stora fördelar för samhället som helhet, även om de också kan omfatta privata initiativ.

4.13

Enligt kommitténs uppfattning har kommissionen fastställt mycket ambitiösa mål för det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket. För att initiativet ska bli så framgångsrikt som möjligt är det nödvändigt att säkerställa största möjliga synergieffekter mellan detta innovationspartnerskap och EU:s övriga politikområden (företag, klimatåtgärder, sektorsövergripande politik, ekonomi, finanser och skatter, sysselsättning och sociala rättigheter, energi och naturresurser, miljö, konsumentfrågor och hälsa, yttre förbindelser och utrikesfrågor, regioner och lokal utveckling, vetenskap och teknik). I detta sammanhang bör man lägga särskild vikt vid att säkra överrensstämmelse mellan det europeiska innovationspartnerskapet och den gemensamma jordbrukspolitikens innehåll och verktyg.

4.14

Det är viktigt att framhäva de effekter som EU:s beslut i fråga om handelspolitik kan få för jordbrukssektorns produktivitetsresultat. När det gäller exempelvis proteingrödor har EU:s beslut om att minska stödet lett till försämrad konkurrenskraft hos sektorns europeiska aktörer. Detta fall visar att en förbättrad produktivitet inom vissa jordbrukssektorer inte enbart beror på att mer resurser överförs till sektorn, utan att samma resultat också kan uppnås genom effektiva handelsåtgärder. Det är även viktigt att betona att det för att säkerställa jordbrukets lönsamhet är nödvändigt att man för varje strategi som syftar till att öka jordbrukets produktivitet antar åtgärder som innebär att den ökade jordbruksproduktionen i tillräcklig utsträckning kommer ut på marknaden.

4.15

Kommittén erinrar om att både världen som helhet och de enskilda länderna haft enorma fördelar av den ökade produktiviteten inom jordbruket. Många av dessa fördelar kan tillskrivas de tekniska framstegen till följd av de offentliga investeringarna i forskning och utveckling inom jordbruket. Enligt tillgängliga empiriska data har fördelarna i vilket fall som helst varit mycket större än kostnaderna. EESK anser att EU måste fortsätta att säkerställa en adekvat nivå vad beträffar offentliga åtgärder för att främja innovation inom lantbruket. Enligt kommitténs uppfattning måste man också säkerställa en bättre samordning mellan forskningspolitiken i egentlig mening och jordbrukspolitiken, i synnerhet beträffande åtgärder som finansieras av den gemensamma jordbrukspolitiken. Bidraget från såväl det frikopplade direktstödet under den första pelaren som strukturåtgärderna för landsbygdsutveckling för att sprida den tekniska utvecklingen bör förbättras.

4.16

Diskussionerna om det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket äger rum samtidigt med diskussionerna om EU:s nya fleråriga budgetram. Det är ännu inte fastställt vilka belopp EU kommer att avsätta till de olika politikområdena. Kommittén anser att det är viktigt att EU ger tillräckligt stöd till programmen för forskning och innovation på EU-nivå, i överensstämmelse med målen i Europa 2020-strategin. Vad gäller jordbrukssektorn framhåller EESK att man som minimum garanterar att beloppet 5,1 miljarder euro, som uttryckligen reserverats för forskning och innovation inom jordbruket, beviljas i förslaget till flerårig budgetram 2014–2020.

5.1

Kommittén välkomnar kommissionens strävan att införa en ny styrelseform för genomförandet av innovationsprocesserna, men vi skulle vilja ha ett klargörande beträffande vilka kriterier som ska användas vid val av medlemmar till den styrelse som ska övervaka utarbetandet av det europeiska innovationspartnerskapets fleråriga strategiska arbetsprogram.

5.2

Kommittén anser att det är viktigt att säkerställa största möjliga samverkanseffekter mellan det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket och tidigare initiativ från kommissionen för att främja innovation inom sektorn (den ständiga kommittén för jordbruksforskning, Era-Net och europeiska teknikplattformar). EESK (10) har redan tidigare framhållit att en gemensam programplanering för jordbruksforskning ger ett mervärde och är positivt för EU:s konkurrenskraft. Vi skulle dessutom vilja ha ett klargörande beträffande de åtgärder som ska antas för att säkerställa samordning och synergier mellan detta europeiska innovationspartnerskap och innovationspartnerskapen om råvaror respektive vatten.

5.3

Enligt kommitténs uppfattning har kommissionen fastställt mycket ambitiösa ramar för det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket. Förslaget om att använda ett nedifrån-och-upp-perspektiv när det gäller de operativa gruppernas verksamhet är en positiv innovation. Vi föreslår samtidigt att man inleder en diskussion om de potentiella förvaltningsrelaterade problem och svårigheter som kan uppstå i samband med genomförandet av det nya europeiska innovationspartnerskapet. Partnerskapet kan ge positiva resultat endast om de operativa grupperna blir aktörer som verkligen är i stånd att starta utvecklingsprocesser med konkreta mål, snarare än nya partnerskap som enbart har som mål att skaffa fram offentlig finansiering.

5.4

Kommittén anser att man måste se till att innovationspartnerskapet kan genomföras utan att det uppstår ytterligare svårigheter och komplikationer för potentiella aktörer i de operativa grupperna. Vi vill särskilt betona att införandet av det europeiska innovationspartnerskapet kan ge upphov till administrativa kostnader för de förvaltningsmyndigheter och utbetalande organ som deltar i urval, utbetalning, övervakning och kontroll i samband med genomförandet av partnerskapet. Denna situation kan innebära en risk för att innovationspartnerskapets mervärde minskar, även när det gäller förhållandet mellan intäkter och kostnader.

5.5

EESK ser positivt på att kommissionen, i samband med genomförandet av det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket, kommer att använda Världsbankens systematiska strategi Agricultural Innovation System – AIS, som syftar till att inrätta ett nätverk för organisationer, företag och enskilda personer. Målsättningen är att lansera nya produkter, nya processer och nya organisationsformer på marknaden i samarbete med de institutioner och i linje med den politik som påverkar det sätt på vilket olika aktörer samarbetar, gemensamt använder, tillägnar sig, utbyter och utnyttjar kunskaperna. Denna ansats visar hur viktigt det är att det finns aktörer som i egenskap av förmedlare utgör en förbindelselänk mellan de olika aktörerna inom innovationsprocessen. Vilka effekter det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket kommer att få beror på om man aktivt involverar innovationsförmedlare som är i stånd att bygga upp och konsolidera innovationssamarbetet mellan ett stort antal olika aktörer.

5.6

Kommittén stöder kommissionens förslag om att säkra en lämplig samordning mellan de olika operativa grupperna inom det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket genom inrättandet av ett nätverk för innovationspartnerskap inom ramen för det europeiska nätverket för landsbygdsområden. Vi skulle vilja ha ett förtydligande när det gäller vilka aktiva åtgärder kommissionen har för avsikt att vidta för att förbereda det europeiska nätverket för landsbygdsområden för att ta itu med denna nya uppgift, särskilt åtgärder för utbildning av personal med lämpliga kunskaper och adekvat kompetens.

5.7

De nya globala utmaningarna (liberaliseringen av marknaderna, befolkningsökningen och de knappa naturresurserna) leder till att innovation inom jordbruket bör få ökad uppmärksamhet. Tillgänglig information visar på problem i samband med att innovationen sker långsammare än väntat, och att det i övervägande grad handlar om klassiska former av innovation, såsom teknisk och sortrelaterad innovation, innovation knuten till nya marknader, direkt bearbetning samt nya odlingsmetoder och certifiering. Det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket utgör ett viktigt bidrag till innovation inom jordbruket genom att man bildar nätverk för operatörer och upprättar förbindelser mellan de områden som skapar innovationer och de områden som använder dem.

5.8

Innovationsbenägenheten inom jordbruket påverkas också av de enskilda jordbrukarna och deras familjer, jordbruksföretagets strukturella särdrag samt marknadsvillkor och de generella förhållanden och omständigheter som råder där verksamheten bedrivs. Därför måste man prioritera en integrering av initiativen från de operativa grupperna inom innovationspartnerskapet med åtgärder inom området för generationsskifte, tekniskt bistånd, utbildning (i synnerhet för unga jordbrukare), stöd till strukturella investeringar, marknadsföring och uppvärdering av jordbruksproduktionen, skapande av nya avsättningsmöjligheter (exempelvis korta leveranskedjor) samt diversifiering av inkomsterna från företagen via en prioriterad tillgång till de tillgängliga resurserna i programmen för landsbygdsutveckling.

5.9

EESK påminner om att det inom ramen för programplaneringen för utveckling av landsbygden 2007–2013 har införts en ny åtgärd i syfte att främja erfarenheter av ”samarbete om utveckling av nya produkter, processer och tekniker inom jordbruks- och livsmedelssektorn samt inom skogsbrukssektorn” (11). Man bör säkra samordning och synergier mellan åtgärderna inom det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket och erfarenheterna när det gäller landsbygdsutveckling. I detta sammanhang vore det lämpligt att med hjälp av resultaten av halvtidsöversynen av de regionala utvecklingsprogrammen analysera vilka svagheter och vilka starka sidor som har visat sig vid genomförandet av samarbetsprojekten och ta lärdom av dem inför den praktiska utformningen av åtgärderna inom detta innovationspartnerskap.