22.12.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 376/25

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Landsbygdsutvecklingen och sysselsättningssituationen i länderna på västra Balkan”

2011/C 376/05

Föredragande: Cveto STANTIČ

Vid sin plenarsession den 19–20 januari 2011 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande på eget initiativ om

”Landsbygdsutvecklingen och sysselsättningssituationen i länderna på västra Balkan”.

Facksektionen för yttre förbindelser, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 8 september 2011.

Vid sin 474:e plenarsession den 21–22 september 2011 antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 166 röster för, 1 röst emot och 4 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   De statistiska uppgifterna om socioekonomiska faktorer i EU:s landsbygdsområden och i länderna på västra Balkan (1) är inkonsekventa och inte jämförbara, och detta beror delvis på att det saknas en enhetlig definition av landsbygdsområden. EESK stöder därför planerna på att harmonisera kriterierna för att definiera landsbygdsområden på EU-nivå, vilket skulle underlätta jämförelser mellan landsbygdsområden samt mellan de politiska strategier och åtgärder som tillämpas.

1.2   Landsbygdsområdena på västra Balkan står inför en rad strukturella och socioekonomiska problem som skulle kunna lösas inom ramen för EU:s politik för landsbygdsutveckling och den gemensamma jordbrukspolitiken. EESK rekommenderar eftertryckligen att länderna på västra Balkan drar nytta av EU:s erfarenhet av att utforma politiska strategier för landsbygdsutveckling, samtidigt som man tar hänsyn till särskilda nationella problem och prioriteringar.

1.3   Mycket stora landsbygdsområden på västra Balkan är fortfarande avfolkade och resurserna ligger outnyttjade, medan befolkningskoncentrationen och den ekonomiska aktiviteten i stadsområdena är oproportionerligt hög. Denna tendens får negativa konsekvenser för ekonomin, miljön och den fysiska planeringen och skapar sociala problem. Områdesspecifika åtgärder bör därför utformas och vidtas för att få igång en hållbar ekonomisk tillväxt i dessa områden.

1.4   Landsbygdsekonomierna på västra Balkan kännetecknas av jordbruk som helt eller delvis är inriktat på självhushåll, höga arbetslöshetssiffror, dold arbetslöshet och begränsad arbetskraftsrörlighet. Landsbygdsområdenas enda konkurrensfördelar är låga arbetskraftskostnader och naturresurser av hög kvalitet. Utvecklingen av företagande begränsas av sådana faktorer som en underutvecklad infrastruktur, brist på kvalificerad arbetskraft, begränsat tillträde till marknader och finansiering, brist på investeringsstöd och begränsad företagarpotential.

1.5   Det omfattande jordbruket är fortfarande en grundläggande drivkraft i ekonomin på landsbygden och en mycket stor arbetsgivare i landsbygdsområdena på västra Balkan. Jordbruket behöver emellertid moderniseras och öka sin produktivitet, vilket kommer att leda till ett överskott på lantarbetskraft. Lösningen är att diversifiera landsbygdsekonomin för att minska inkomstriskerna för hushållen på landsbygden.

1.6   De åtgärder inom politiken för landsbygdsutveckling som ska bidra till diversifieringen av landsbygdsekonomin är fortfarande otillräckliga och ligger inte i linje med EU:s landsbygdsutvecklingspolitik. Även i de fall då man vidtagit vissa nationella politiska åtgärder har den politiska instabiliteten och de täta regeringsbytena en negativ inverkan på kontinuiteten och skapar svårigheter vid genomförandet. De flesta av länderna har inrättat landsbygdsutvecklingsfonder, men i jämförelse med EU är de fortfarande små.

1.7   Instrumentet för föranslutningsstöd för landsbygdsutveckling (Ipard) är fortfarande den största källan till ekonomiskt stöd i landsbygdsområden. De flesta av länderna har svårt att tillämpa EU:s modell för landsbygdsutveckling på grund av att den är komplex och genomförandeförfarandena krävande. Därför bör EU överväga möjligheten att förenkla förvaltningen av Ipard och dess kontrollprinciper och förfaranden för att främja en effektiv användning av tillgängliga medel och åtgärder.

1.8   Ett stort problem när det gäller tillgången till Ipard-instrument tycks vara den otillräckliga förvaltningskapaciteten och institutionella kapaciteten på nationell och lokal nivå och en låg kapacitet hos potentiella stödmottagare. De nationella regeringarna uppmanas att satsa mer på att stärka den institutionella kapaciteten och kapaciteten hos potentiella stödmottagare.

1.9   EESK rekommenderar också en flexiblare användning av föranslutningsstöd för landsbygdsutveckling, i synnerhet att man slutar göra skillnad mellan kandidatländer och potentiella kandidatländer när det gäller stöd till jordbruk och landsbygdsutveckling. Eftersom situationen skiljer sig åt mellan de olika länderna bör den individuella bedömningen av förvaltningskapaciteten och absorptionsförmågan ges större tyngd.

1.10   För att olika politiska åtgärder och finansiella medel ska bli mer effektiva när det gäller att bekämpa arbetslöshet på landsbygden, fattigdom och utestängning krävs en bättre samordning av dem. Regionalpolitiken kan utgöra ett viktigt komplement till politiken för landsbygdsutveckling om dessa kombineras på ett lämpligt sätt och genomförs konsekvent.

1.11   De nationella politiska strategier och åtgärder som bör stärkas och samordnas på ett bättre sätt omfattar:

—   Strategier för aktiv integration: Bättre tillgång till information och rådgivning om offentligt stöd.

—   Arbetsmarknadsåtgärder: En högre sysselsättningsgrad och minskade regionala skillnader skulle kunna uppnås genom att de aktiva arbetsmarknadsåtgärderna ökas.

—   Utbildning och fortbildning: Tillhandahållande av utbildning på alla nivåer, åtgärder för att motverka avhopp från skolan och förstärkning av unga människors kompetens och kvalifikationer, tillhandahållande av skräddarsydd utbildning för att minska obalansen mellan arbetstillfällen och kompetens.

—   Politik för landsbygdsutveckling: Större uppmärksamhet bör ägnas område II och III, medan åtgärder inom område I redan vidtas i de flesta av länderna (2).

1.12   Det civila samhället spelar ingen viktig roll på landsbygden på grund av bristande företagar- och organisationskompetens, demografiska problem och en social infrastruktur som är av dålig kvalitet jämfört med i städerna. En möjlig lösning skulle kunna vara att skapa ett nätverk av lokala civilsamhällesorganisationer i syfte att uppnå en kritisk massa med avseende på befolkning och områden som täcks. I detta avseende kan Leader-metoden (3) vara ett användbart verktyg för att förbättra det civila samhällets deltagande.

1.13   För att förbättra livskvaliteten och uppmuntra unga människor att stanna i landsbygdsområden krävs en mer diversifierad landsbygdsekonomi. De stora utmaningarna när det gäller att uppnå detta mål rör fortfarande investeringar i infrastruktur på landsbygden, kunskapsbaserat jordbruk som integreras med livsmedelsindustrin, bättre humankapital, goda förutsättningar för företagare och förbättrade sociala tjänster. Lantgårds- och ekoturism som baseras på ett rikt kultur- och naturarv och en rik historia kan också skapa goda möjligheter.

2.   Inledning och bakgrund

2.1   Definition av landsbygdsområden

2.1.1   En av svårigheterna med att behandla detta ämne är att det saknas en enhetlig definition av landsbygdsområden på EU-nivå. Enskilda länder har olika officiella definitioner som bygger på skilda kriterier som befolkningstäthet, en jordbruksbaserad ekonomi, stora avstånd, bristande tillgång till viktiga tjänster etc. Vid internationella jämförelser används ofta OECD:s definition. Länderna på västra Balkan har också nyligen anpassat sin statistik till denna metod.

2.1.2   EESK stöder av denna anledning planerna på att harmonisera kriterierna för att definiera landsbygdsområden på EU-nivå. Detta skulle underlätta jämförelser och kontroller av hur effektiva de olika åtgärder och strategier som tillämpas är.

2.2   Landsbygdsutveckling i EU som en viktig del av den gemensamma jordbrukspolitiken och den kommande reformen av denna

2.2.1   Med tanke på att nästan 60 % av EU:s befolkning bor i landsbygdsområden, som utgör 90 % av EU:s yta, är landsbygdsutveckling ett mycket viktigt politikområde för EU. Genom stödet till landsbygdsutveckling kan en lång rad olika åtgärder vidtas. Den nuvarande EU-modellen baseras på fyra huvudområden som ger medlemsstaterna och regionregeringarna tillräcklig flexibilitet för att anpassa politiken till sina speciella behov.

2.2.2   Ett av huvudmålen för den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken är att uppnå en balanserad territoriell utveckling. I detta hänseende är kommittén övertygad om att de framtida EU-strategierna för jordbruk och landsbygdsutveckling kan skapa nya affärsmöjligheter, fler jobb och en diversifiering av inkomsterna i landsbygdsområden om de är inriktade på innovation och konkurrenskraft (4).

2.3   De politiska strategierna för landsbygdsutveckling och deras betydelse för de nationella ekonomierna på västra Balkan

2.3.1   Med tanke på landsbygdsområdenas omfattning, andelen av befolkningen som bor i dessa (5) och jordbrukets stora betydelse för de nationella ekonomierna står det klart att landsbygdsutveckling också måste utgöra ett mycket viktigt politikområde på västra Balkan.

2.3.2   Landsbygdsområdena på västra Balkan står inför många specifika strukturella och socioekonomiska problem som låga inkomstnivåer, brist på arbetstillfällen, minskande livskvalitet, avfolkning etc. som framgångsrikt skulle kunna lösas genom en lämplig politik för landsbygdsutveckling som baseras på den komplexa EU-ramen för landsbygdsutveckling.

3.   Några gemensamma drag i landsbygdsområdena på västra Balkan – viktiga förutsättningar för deras ekonomiska potential

3.1   Västra Balkan är med sin enastående rikedom av växter och djur ett av Europas rikaste områden vad gäller biologisk mångfald. Regionen har mycket varierande naturliga livsmiljöer, från kustnära laguner och våtmarker till Medelhavsskogar, bergsängar och betesmarker, våtmarker med sötvatten och karstområden.

3.2   Befolkningsminskningen, framför allt i avlägset belägna och mindre bördiga områden, och den åldrande befolkningen (med undantag för Albanien och Kosovo) har båda en starkt negativ inverkan på arbetsmarknaden på landsbygden. En tendens som går igen i alla länderna i regionen är utflyttningen från landsbygdsområden till stads- och kustområden liksom till utlandet. De som flyttar till landsbygdsområden är framför allt pensionärer och flyktingar.

3.3   Den ogynnsamma utbildningsstrukturen, låga kvalifikationer och brist på kunskaper och färdigheter hos den ekonomiskt aktiva befolkningen utgör ett allvarligt problem för den framtida landsbygdsekonomin. Arbetsmarknaden kännetecknas av begränsad arbetskraftsrörlighet, vilket resulterar i en brist på alternativa anställnings- och inkomstmöjligheter.

3.4   Jordbruk som baseras på lågintensivt bete och lantbruk är fortfarande den dominerande aktiviteten i de flesta landsbygdsområden. Andelen sysselsatta inom jordbruket ligger mycket högt jämfört med EU-länderna.

3.5   Hushållen på landsbygden, särskilt de med begränsade resurser, har begränsad tillgång till jordbruksmarknader, arbetsmarknader och finansmarknader, liksom begränsad tillgång till information och kunskap. De har därför mycket sämre förutsättningar att övervinna risken för fattigdom.

3.6   En mycket begränsad diversifiering av ekonomiska aktiviteter och låg sysselsättningsgrad inom den privata sektorn är viktiga frågor för landsbygdsområdena. De ekonomiska tjänsterna och den sociala infrastrukturen är dålig och underutvecklad. Detta påverkar livskvaliteten för människor på landsbygden liksom konkurrenskraften och den sociala strukturen i landsbygdsområdena.

4.   Jordbruk är fortfarande en grundläggande drivkraft för landsbygdsekonomin på västra Balkan

4.1   Trots att jordbrukets andel i ekonomin har minskat sedan år 2000 är den fortfarande långt större på västra Balkan än i EU i genomsnitt, både vad gäller mervärde och sysselsättning.

4.2   De privata lantbrukens småskalighet och fragmentering är fortfarande generellt kännetecknande för jordbruket i de flesta länderna på västra Balkan, särskilt i söder. Den genomsnittliga gårdsstorleken varierar från 1,2 ha i Albanien till under 4 ha i Serbien. Andra faktorer som hindrar utvecklingen av jordbruket är dåligt utvecklade marknadsstrukturer, otillräcklig infrastruktur, låg andel marknadsproduktion, brist på kunskaper och färdigheter samt att standarderna för livsmedelssäkerhet inte uppfylls.

4.3   Jordbruksproduktionen har varit på nedgång på grund av samhällsförändringar och även krig i vissa länder, men sedan 2000 har jordbruksproduktionen börjat öka igen, framför allt på grund av investeringar i produktionsteknik. Produktionen i vissa länder är emellertid fortfarande lägre än före förändringarna. Trots vissa svårigheter har de flesta av länderna på västra Balkan en ganska hög naturlig potential för jordbruk (relativt billig arbetskraft, land- och vattenresurser, bra klimat- och jordmånsförhållanden för vissa produkter som tobak, vissa frukter och grönsaker, vin, spannmål och kött).

4.4   Det finns också mycket produktiva jordbruksregioner med välintegrerade ekonomier på norra delen av Balkanhalvön (Sava- och Donaubäckenet och den pannoniska slätten). Detta område har gynnsamma jordmåns- och klimatförhållanden för kapitalintensiv jordbruksproduktion. Dessutom har området ett lämpligt humankapital, en utvecklad företagaranda, en tillräckligt diversifierad industrisektor och en välutvecklad infrastruktur.

5.   Hantering av utmaningarna för landsbygdsutvecklingen utanför jordbruksområdet

5.1   Den stora andel av arbetskraften som arbetar inom jordbruket avspeglas inte direkt i jordbrukets bidrag till BNP. Därför bör de framtida ekonomierna på landsbygden kunna skapa alternativa arbetstillfällen för arbetstagare som blivit övertaliga inom jordbruket.

5.2   Etableringen av landsbygdsbaserade industrier har ofta visat sig mycket effektivt för att skapa nya arbetstillfällen och ge ytterligare inkomster. Dessutom har erfarenheterna visat att investeringar i gårdar, modernisering, utbildning och miljöåtgärder har en positiv effekt när det gäller att öka sysselsättningen och minska den dolda arbetslösheten på gårdarna. Bland de sektorer som har stor tillväxtpotential kan följande nämnas: bearbetningsindustrin, produkter med skyddade geografiska beteckningar, ekologiska livsmedelsprodukter, landsbygdsturism, hantverk, träprodukter och produktion av förnybar energi, liksom en lång rad olika hälsovårdstjänster och sociala tjänster.

5.3   För att landsbygdssektorn ska kunna utvecklas snabbare krävs fler och bättre investeringar i kollektiva nyttigheter och tjänster: bättre vägar och bevattningsinfrastruktur, ett förbättrat företagsklimat och effektiv spridning av information, kunskap och teknik.

6.   Jordbruk och landsbygdsutveckling mot bakgrund av EU-anslutningen

6.1   Samtliga länder i regionen har stora förhoppningar om ett EU-medlemskap. I detta avseende står de alla inför liknande utmaningar när det gäller att förändra och modernisera sin mycket fragmenterade jordbruks- och livsmedelssektor för att se till att den kan konkurrera på EU-marknaden.

6.2   Enligt Europeiska kommissionens senaste lägesrapporter (6) om jordbruk och landsbygdsutveckling behöver de flesta länderna på västra Balkan göra ytterligare insatser för att åstadkomma en bättre anpassning till EU:s regelverk om jordbruk och EU:s politik för landsbygdsutveckling.

6.3   Jämfört med EU är de nationella medel som avsätts för att stödja jordbruket på västra Balkan fortfarande relativt små. En lång rad olika åtgärder och stödmekanismer tillämpas runt om på västra Balkan. Under de senaste åren har budgetöverföringarna på jordbruksområdet främst skett genom direkt producentstöd.

6.4   EU:s ekonomiska stöd

6.4.1   Föranslutningsstöd för jordbruk och landsbygdsutveckling, Ipard (7), är den femte delen av EU:s bredare instrument för stöd inför anslutningen. Endast länder med status som kandidatländer är berättigade till Ipard-medel (Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Turkiet).

6.4.2   EESK vill fästa uppmärksamheten på de särskilda problem som länderna på västra Balkan står inför vid genomförandet av föranslutningsstödet för landsbygdsutveckling. Investeringsåtgärder inom ramen för Ipard är svåra att genomföra eftersom de förutsätter att det finns fullt utvecklade lokala strukturer för genomförande och kontroll (förvaltningen och ansvaret för Ipard är fullständigt decentraliserat, och EU-institutionerna genomför endast en efterhandskontroll). Detta leder till en hög andel avvisade projekt och skapar ett behov av omfattande investeringar i den förberedande fasen både från landets och de potentiella stödmottagarnas sida.

6.4.3   Förvaltnings- och kontrollprinciperna för Ipard skulle kunna förenklas i syfte att uppmuntra länderna på västra Balkan att bättre utnyttja åtgärder som skulle få en direkt inverkan på landsbygdsutvecklingen, t.ex. förbättring av infrastrukturen på landsbygden, diversifiering av den ekonomiska aktiviteten och utbildning (område 3 inom Ipard).

6.4.4   En viktig anledning till det långsamma utnyttjandet av EU-medel är också låg förvaltningskapacitet och avsaknad av lämpliga institutioner på nationell och särskilt lokal nivå, vilket begränsar den totala förmågan att absorbera föranslutningsstöd. Brist på lämpliga allmänna tjänster (utfärdande av bygglov, fastighetsregistrering, otillräckliga växtskydds- och veterinärtjänster etc.) har också bidragit till att de senaste förslagsinfordringarna för landsbygdsutvecklingsprojekt endast fått begränsade resultat.

6.4.5   Ytterligare ett hinder för att uppnå en bättre användning av EU-medel tycks vara en låg kapacitet hos de potentiella stödmottagarna. Detta hinder skulle kunna övervinnas genom effektivare rådgivningstjänster.

6.4.6   Situationen skiljer sig åt mellan länderna och bestäms inte alltid av anslutningsframsteg eller kandidatstatus. EESK rekommenderar därför en flexiblare användning av föranslutningsstöd för landsbygdsutveckling, i synnerhet att man slutar göra skillnad mellan kandidatländer och potentiella kandidatländer när det gäller stöd och att den individuella bedömningen av varje lands förvaltningskapacitet och absorptionsförmåga ges större tyngd.

7.   Arbetsmarknaden på landsbygden i länderna på västra Balkan

7.1   Arbetsmarknaden på landsbygden i de flesta av länderna på västra Balkan uppvisar följande gemensamma drag:

—	De flesta anställda arbetar i jordbruket, medan andelen anställda i tjänstesektorn och egenföretagare (med undantag för lantbrukare) ligger långt under genomsnittet.

—	Deltids- eller säsongsarbete är mycket ofta den enda inkomstkällan för huvuddelen av landsbygdsbefolkningen.

—	Ofördelaktiga utbildningsstrukturer och brist på färdigheter och kunskaper är resultatet av en åldrande befolkning och ett allt större antal elever som lämnar skolan i förtid.

—	Brist på sysselsättningsmöjligheter utanför jordbruket leder till ett starkt beroende av säsongsarbete och en dold arbetslöshet.

—	De mest sårbara grupperna som riskerar att stängas ute från arbetsmarknaden är ungdomar, kvinnor, äldre, etniska minoriteter (romer) och krigsflyktingar. Vissa av dessa kategorier är inte alltid registrerade som arbetslösa (”dold arbetslöshet”).

—	Arbetare på landsbygden deltar sällan i de olika sysselsättningsprogram som regeringarna tillhandahåller. Det krävs bättre information och lämpliga rådgivningstjänster för sådana program.

8.   Strategier och politiska åtgärder som rör landsbygdsutveckling och sysselsättning

8.1   De viktigaste drag som kännetecknar de nuvarande nationella strategierna för landsbygdsutveckling är: låg politisk medvetenhet, mycket begränsad förståelse för EU:s modell för landsbygdsutveckling – ingen samordnad strategi eller programstruktur, ingen vertikal eller övergripande politisk samordning och mycket begränsat samarbete mellan ministerierna på området landsbygdsutveckling.

8.2   Vissa centrala problem och utvecklingsmöjligheter ges inte tillräckligt utrymme i de nationella strategierna för landsbygdsutveckling, och det saknas exempelvis tillräckliga incitament för ekologiskt jordbruk, genetiska resurser, skogsbruk och turism. Mindre gynnade områden och delvis självförsörjande jordbruk tas inte heller upp.

8.3   Strategier för landsbygdsutveckling kan, i kombination med regionala strategier och lämpliga sektorsbaserade operativa program, på ett betydande sätt bidra till bättre arbetstillfällen och bättre social integration i landsbygdsområden. En bra regionalpolitik kan ge ett viktigt kompletterande stöd som syftar till att stärka fattigare landsbygdsregioner.

8.4   Jämfört med EU ligger den nationella regionalpolitiken i de flesta länderna ännu längre efter än politiken för landsbygdsutveckling. Därför krävs en mer sammanhängande strategi och bättre samordning mellan åtgärderna och tillgängliga medel på ett sätt som samlar olika resurser (nationella anslag, EU-medel, bidrag från olika givare).

8.5   På grund av politisk instabilitet och täta regeringsbyten har de flesta av länderna i regionen problem med kontinuiteten i genomförandet av olika strategier och åtgärder för landsbygdsutveckling.

9.   Civilsamhällesorganisationernas roll i landsbygdsutvecklingen

9.1   I sitt yttrande om ”Det civila samhället/ landsbygdsområden”  (8) lyfte EESK fram flera problem och utmaningar när det gäller att utveckla organisationerna inom det civila samhället i landsbygdsområden, särskilt i de nya medlemsstaterna. Dessa utmaningar omfattar hinder för att få tillgång till kunskap och information, brist på entreprenörsförmåga, demografiska problem och lägre kvalitet på den sociala infrastrukturen jämfört med städer.

9.2   Det civila samhällets status och roll på västra Balkan har tillsammans med de utmaningar som det civila samhället står inför tagits upp i en rad EESK-yttranden (9). Även om det finns vissa frågor som är specifika för de enskilda länderna vad gäller lagstiftning, civilsamhällesorganisationernas offentliga finansiering och skattemässiga ställning och graden av medborgardialog och dialog mellan arbetsmarknadens parter, finns det ett antal frågor som är gemensamma för hela regionen, särskilt landsbygdsområdena:

—	Generellt sett finns det ingen stark tradition för det civila samhället.

—	Den offentliga finansieringen av organisationer inom det civila samhället är i de flesta fall otillräcklig och redovisas inte tillräckligt öppet.

—	Ett nytt instrument för EU-finansierat tekniskt stöd till organisationer inom det civila samhället på västra Balkan (10) har inrättats men har ännu inte lett till önskat resultat.

—	Det krävs generellt kapacitetsuppbyggnad och utveckling av specialkunskap och särskilda färdigheter på olika områden.

—	På lokal och regional nivå har de lokala myndigheterna i allmänhet en felaktig uppfattning om fördelarna med att samarbeta med det civila samhället.

—	Klyftan mellan stad och landsbygd: De flesta civilsamhällesorganisationerna är koncentrerade i antingen huvudstaden eller två eller tre andra städer, vilket gör att landsbygdsområdena ofta saknar kunskap om det civila samhällets roll och verksamhet.

—	De flesta organisationer inom det civila samhället är fragmenterade, och förhållandet mellan dem kännetecknas av kontraproduktiv konkurrens i stället för samarbete. Detta hindrar dem från att skapa inflytelserika påtryckningsgrupper.

9.3   De traditionella formerna av civilsamhällesorganisationer i landsbygdsområdena på västra Balkan är religiösa grupper och sammanslutningar av nationella minoriteter, föreningar för brandmän, jägare och fiskare, kulturella eller konstnärliga organisationer, sportklubbar, kvinnoorganisationer och liknande. Den geografiska spridningen är ojämn, men de religiösa grupperna och organisationerna för etniska minoriteter är bäst organiserade och skyddar framgångsrikt sina intressen.

9.4   Möjligheten att mer aktivt involvera dessa organisationer i program för att bevara det immateriella kulturarvet och miljön får inte alltid tillräcklig uppmärksamhet från beslutsfattarna. Deras möjligheter att påverka utvecklingsinitiativ är mycket små och sträcker sig inte bortom lokalsamhällets (byns) snäva gränser. Det finns inget nätverkssamarbete på högre nivå.

9.5   Projekt som finansieras av bidragsgivare har skapat nya former av civilsamhällesorganisationer som framför allt arbetar med informations- och kunskapsöverföring vad gäller anslutningspolitik, jordbruk, miljö, skydd av mänskliga rättigheter och liknande. Nedskärningar i stöd från bidragsgivare har resulterat i att många av dessa organisationer har försvunnit.

9.6   Lantbrukarorganisationernas roll: I samband med samhällsförändringarna bröt det gamla kooperativsystemet från socialisttiden mer eller mindre ihop. Senare projekt som finansierades genom bidragsgivare och som främst syftade till att modernisera jordbruksproduktionen främjade eller till och med krävde att lantbrukarna organiserade sig. I dagsläget är de olika lantbrukar- och producentorganisationernas verkliga inflytande på jordbruket och landsbygdsutvecklingen relativt begränsad. De flesta av dem spelar emellertid en viktig roll när det gäller kunskapsöverföring, olika rådgivningstjänster och främjande av jordbruksprodukter.

9.7   Leader-modellen för landsbygdsutveckling visar hur nätverkssamarbete och främjande av dialog på lokal nivå kan bidra till att främja det civila samhällets deltagande i utarbetandet och genomförandet av lokala utvecklingsstrategier. Modellens partnerskapsbaserade nedifrån och upp-strategi, som omfattar olika lokala aktörer, har gett positiva resultat i många EU-länder och betraktas som ett användbart verktyg för att främja sysselsättning i landsbygdsområden.

10.   Problem som behöver lösas för att uppnå en mer diversifierad ekonomi på landsbygden

10.1   Ett diversifierat och kunskapsbaserat jordbruk

10.1.1   Intensifiering och tekniska förbättringar inom jordbruket skapar nya möjligheter till sysselsättning inom olika närliggande verksamheter som transport, paketering, lagring, försäljning och service av mekanisk utrustning, kvalitetskontroll etc.

10.1.2   Diversifiering inom själva jordbrukssektorn i riktning mot jordbruksprodukter med större mervärde (ekologiskt jordbruk, produktion av livsmedel och kött av hög kvalitet, produkter med skyddad geografisk beteckning, traditionella livsmedelsprodukter som framställts i hushållet etc.) kan också skapa nya möjligheter för framtida utveckling och minska den dolda arbetslösheten.

10.2   Investeringar i infrastruktur på landsbygden

Kvalitetsinfrastruktur på områden som vägar, vatten, elektricitet och informations- och kommunikationstjänster kan främja utvecklingen av både jordbruksföretag och andra företag. Samtidigt förbättrar kvalitetsinfrastruktur levnadsstandarden i hushåll på landsbygden genom att främja rörlighet och tillgång till sociala tjänster, bland annat hälso- och sjukvård och utbildning.

10.3   Ökning av humankapitalet

En mer välutbildad och anpassningsbar arbetskraft på landsbygden kommer att ha större chanser att hitta ett arbete utanför jordbrukssektorn. Det är särskilt viktigt att se till att yrkesutbildningsprogrammen motsvarar behoven i diversifieringsprogrammen för landsbygden. Program för livslångt lärande, förberedande yrkesutbildningar och förbättrade ledarkunskaper och ledarfärdigheter är särskilt viktiga.

10.4   Skapande av goda förutsättningar för företag

10.4.1   Främjande av företagande och ett snabbare bildande av små och medelstora företag på landsbygden skulle också bidra till att diversifiera den ekonomiska aktiviteten och förebygga att unga människor lämnar området. Ofördelaktiga skattesystem, ineffektiva förfaranden för registrering av företag i kombination med dålig infrastruktur och brist på utbildade unga människor är några av de faktorer som skapar hinder för nya investeringar och nya företag.

10.4.2   Tillgång till kreditmöjligheter som är anpassade till landsbygdsbefolkningens behov är fortfarande ett särskilt problem. Banker och andra finansinstitut måste uppmuntras att göra det lättare att få lån till jordbruksverksamhet. Detta är också viktigt med tanke på de samfinansieringsregler som finns för Ipard-medel.

10.5   Utveckling av effektiva rådgivningstjänster

Syftet med rådgivningstjänsterna bör ändras från att ha varit inriktade på att ge lantbrukare teknisk rådgivning till en mer innovativ och efterfrågestyrd kunskaps- och informationsöverföring. Moderna rådgivningstjänster ska tillgodose behoven hos en bredare befolkning på landsbygden (konsumenter, företagare, lantbrukare, fattiga etc.) och också hjälpa människor på landsbygden att tillämpa nya strategiska principer och regler.

10.6   Återuppbyggnad av kooperativen genom en förbättring av den institutionella ramen och en förstärkning av humankapitalet och stödprogrammen

Kooperativ är traditionella samhällsorganisationer på landsbygden som kan spela en avgörande roll när det gäller att utveckla det sociala kapitalet i landsbygdsområden. De kan skapa nya arbetstillfällen, generera extra inkomster och göra det möjligt för människor att aktivt delta i utvecklingen av sina lokalsamhällen. Utveckling av företag inom den sociala ekonomin kan också skapa nya sysselsättningsmöjligheter, särskilt för kvinnor och unga människor, som är de mest sårbara grupperna.

10.7   Främjande av nedifrån och upp-strategier (t.ex. Leader-programmet)

Det krävs bättre förbindelser och samordning mellan olika aktörer på landsbygden, både vertikalt (myndigheter på nationell, regional och lokal nivå) och horisontellt (företagare, branschorganisationer, lantbrukare etc.). Lokala utvecklingsstrategier bör genomföras med större samordning mellan berörda institutioner, och besluten bör fattas inom ramen för en nedifrån och upp-strategi.

10.8   Turism och landsbygdsturism

10.8.1   Turism kan utgöra en stor möjlighet för utvecklingen på landsbygden. Västra Balkan erbjuder ett välbevarat natur- och kulturarv och historiskt arv i kombination med livsmedel av hög kvalitet, och regionen ligger relativt nära EU:s turistmarknad. Ekoturism och nya hållbara utvecklingstendenser som främjar en sund miljö och livsstil (bland annat miljövänliga produkter och ekologisk mat som nötkött, medicinalväxter, bär, svamp etc.) ligger helt i linje med regionens kultur- och naturarv.

10.8.2   Modern aktiv landsbygdsturism kräver emellertid tjänster av hög kvalitet, bekvämt boende och ett varierat utbud av fritids- och kulturaktiviteter. Ett antal hinder står fortfarande i vägen för utvecklingen av landsbygdsturism: dålig infrastruktur, underutvecklade varumärken för regionala produkter (souvenirer), låg kapacitet och kvalitet vad gäller övernattningsmöjligheter, dålig skyltning till turistattraktioner, bristande förvaltning av turistmål etc.

10.9   Gränsöverskridande projekt kan också vara ett bra sätt att få till stånd ett bättre utnyttjande av den lokala utvecklingspotentialen (gemensam väginfrastruktur, energinätverk, turismanläggningar, lokala varumärken etc.).

10.10   Förnybar energi – en potentiell sysselsättnings- och inkomstkälla

De flesta nya anläggningar för förnybar energi kommer att ligga i landsbygdsområden, t.ex. odling av energigrödor, biogasanläggningar, biobränsleproduktion, pellets- och brikettproduktion, vindenergianläggningar etc. Dessa anläggningar kommer inte enbart att behöva byggas utan kräver också underhåll och service under sin driftsperiod, vilket skapar ytterligare arbetstillfällen och inkomster.

---

(1)  Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Kosovo enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99, Kroatien, Montenegro och Serbien.

(2)  Område 1 – förstärkning av jordbrukets konkurrenskraft, område 2 – stöd till miljö- och markförvaltning, område 3 – främjande av en diversifiering av ekonomin och förbättring av livskvaliteten på landsbygden och område 4 – Leader-metoden.

(3)  EU-programmets franska akronym står för Liaison Entre Actions de Développement de l'Economie Rurale, dvs. samverkande åtgärder för att stärka landsbygdens ekonomi.

(4)  EESK:s yttrande EUT C 132, 3.5.2011, s. 63, Den gemensamma jordbrukspolitikens framtid, se punkt 3.3.4.

(5)  Länderna på västra Balkan har en sammanlagd yta på 264 462 km2 (vilket motsvarar 6 % av EU:s yta). Befolkningen uppgår till 26,3 miljoner människor, varav hälften bor på landsbygden. Den genomsnittliga befolkningstätheten på 89,2 invånare per km2 är mycket lägre än i EU (114,4).

(6)  Europeiska kommissionens lägesrapporter, november 2010:

http://ec.europa.eu/enlargement/press_corner/key-documents/reports_nov_2010_en.htm

(7)  Ipard, instrumentet för föranslutningsstöd – landsbygdsutveckling, omfattar 9 åtgärder under 3 prioriterade områden: 1 – förbättring av marknadseffektiviteten och tillämpning av EU:s standarder, 2 – förberedande åtgärder för genomförande av miljöåtgärder i jordbruket och Leader, 3 – utveckling av landsbygdsekonomin, där anslagen för perioden 2007–2013 uppgår till omkring 1 miljard euro. De sammanlagda medlen för instrumentet för stöd inför anslutningen överstiger 10 miljarder euro för perioden 2007–2013.

(8)  EESK:s yttrande EUT C 175, 28.7.2009, s. 37, Det civila samhället/ landsbygdsområden.

(9)  Yttrandena EUT C 18, 19.1.2011, s. 11, EUT C 317, 23.12.2009, s. 15, EUT C 224, 30.8.2008, s. 130, EUT C 204, 9.8.2008, s. 120, EUT C 27, 3.2.2009, s. 140, EUT C 44, 16.2.2008, s. 121.

(10)  Finansieringsmekanismen för det civila samhället.

---