(1)

Konventionen angående internationell civil luftfart, som undertecknades i Chicago den 7 december 1944 (Chicagokonventionen), trädde i kraft den 4 april 1947. Genom denna konvention inrättades Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) och reglerar den internationella luftfarten.

(2)

Medlemsstaterna är fördragsslutande parter i Chicagokonventionen och fördragsslutande stater i Icao, medan unionen har observatörsstatus i vissa Icao-organ.

(3)

I enlighet med artikel 54 l i Chicagokonventionen kan Icaos råd (Icao-rådet) anta internationella standarder och rekommenderade metoder för civil luftfart och beteckna dem som bilagor till Chicagokonventionen (Icao-bilagor).

(4)

I enlighet med artikel 90 i Chicagokonventionen får varje Icao-bilaga eller varje ändring av en Icao-bilaga verkan inom tre månader efter framläggandet för de fördragsslutande staterna i Icao, eller efter en längre tidsperiod som Icao-rådet föreskriver, såvida inte en majoritet av Icaos fördragsslutande stater under tiden har låtit registrera sitt ogillande. När de har antagits av Icao-rådet och har fått verkan är de internationella standarderna bindande för alla fördragsslutande stater i Icao, inbegripet alla medlemsstater i unionen, i enlighet med och inom de gränser som anges i Chicagokonventionen, särskilt artiklarna 37 och 38.

(5)

I enlighet med artikel 38 i Chicagokonventionen ska varje fördragsslutande stat i Icao som finner det ogörligt att i alla avseenden efterleva någon internationell standard eller att se till att dess egna föreskrifter eller förfaranden fullständigt sammanfaller med någon internationell standard efter ändring av den senare, eller som bedömer det nödvändigt att anta föreskrifter eller förfaranden som i något visst avseende avviker från vad som fastställts genom en internationell standard, utan dröjsmål underrätta Icao om avvikelserna mellan statens egna föreskrifter eller förfaranden och dem som fastställts genom den internationella standarden. Vid ändringar av internationella standarder ska varje stat som inte gör erforderliga motsvarande ändringar av sina egna förskrifter eller förfaranden inom 60 dagar från det att ändringen av den internationella standarden antagits underrätta Icao-rådet om detta eller ange vilka åtgärder den föreslår att vidta.

(6)

Icaos interna regler, särskilt de som orsakar att de senaste versionerna av dokument för beslut om nya internationella standarder och rekommenderade metoder eller ändringar av sådana standarder och metoder är tillgängliga för Icao-rådet sent, de tidsfrister som Icao fastställt för sina fördragsslutande stater för anmälan av avvikelser från internationella standarder, samt det stora antal avvikelser på områdena civil flygsäkerhet, flygnavigation och flygledningstjänst som ska anmälas varje år, gör det svårt att i rätt tid fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i ett rådsbeslut på grundval av artikel 218.9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt för nya internationella standarder och rekommenderade metoder eller ändringar av internationella standarder och rekommenderade metoder som ska antas eller för varje anmälan av avvikelse.

(7)

Det är därför lämpligt att fastställa de kriterier och förfaranden som ska följas för att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar när det gäller antagande av internationella standarder och rekommenderade metoder eller ändringar av internationella standarder och rekommenderade metoder, i den mån dessa standarder och metoder på ett avgörande sätt kan påverka innehållet i unionsrätten på området civil luftfart samt när det gäller beslut att ogilla eller inte ogilla internationella standarder och rekommenderade metoder i enlighet med artikel 90 i Chicagokonventionen och när det gäller anmälan av avvikelser från internationella standarder i enlighet med artikel 38 i Chicagokonventionen.

(8)

Med tanke på särdragen hos civil flygsäkerhet, flygnavigation och flygledningstjänst jämfört med andra områden som handhas av Icao, särskilt det stora antal internationella standarder och rekommenderade metoder som Icao-rådet antar på dessa områden varje år samt det antal avvikelser som ska anmälas varje år, bör detta beslut avse endast civil flygsäkerhet, flygnavigation och flygledningstjänst för att effektivisera förfarandena för att snabbt fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vid antagandet av nya internationella standarder och rekommenderade metoder och ändringar av sådana standarder och metoder, beslut att ogilla eller inte ogilla internationella standarder och rekommenderade metoder eller ändringar av internationella standarder och rekommenderade metoder som antagits av Icao-rådet och för att hantera ett stort antal anmälningar på ett effektivt sätt.

(9)

De internationella standarder och rekommenderade metoder som antagits av Icao-rådet på området civil flygsäkerhet, flygnavigation och flygledningstjänst kan avse frågor som omfattas av unionens exklusiva befogenhet och kan på ett avgörande sätt påverka innehållet i unionsrätten. Det är därför ändamålsenligt och lämpligt att, genom ett beslut, fastställa de kriterier och det förfarande som ska följas för att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar med avseende på internationella standarder och rekommenderade metoder på dessa områden, utan att det påverkar medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter i egenskap av fördragsslutande stater i Icao enligt Chicagokonventionen. På Icao-nivå återfinns de internationella standarderna och rekommenderade metoderna för civil flygsäkerhet, flygnavigation och flygledningstjänst främst i Icao-bilagorna 1, 2, 3, 4, 6, 8, 10, 11, 14, 15, 18 och 19.

(10)

På unionsnivå återspeglas och nämns de krav som de internationella standarderna och rekommenderade metoderna för civil flygsäkerhet omfattar huvudsakligen i förordning (EU) 2018/1139 (1), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2111/2005 (2) och i de genomförandeakter och delegerade akter som antagits på grundval av dessa, särskilt kommissionens förordningar (EU) nr 1178/2011 (3), (EU) nr 748/2012 (4), (EU) nr 965/2012 (5), (EU) nr 139/2014 (6), (EU) nr 452/2014 (7), (EU) nr 1321/2014 (8), (EU) 2015/640 (9), kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/947 (10), kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/945 (11) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/664 (12).

(11)

På unionsnivå återspeglas och nämns de krav som de internationella standarderna och rekommenderade metoderna för flygnavigering och flygledningstjänst omfattar huvudsakligen i Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 549/2004 (13), (EG) nr 550/2004 (14), (EG) nr 551/2004 (15) och i de genomförandeakter och delegerade akter som antagits på grundval av dessa, särskilt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 923/2012 (16), kommissionens förordning (EU) nr 1332/2011 (17), kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1048 (18) och kommissionens förordning (EU) 2015/340 (19).

(12)

Detta beslut bör endast avse de ståndpunkter som ska intas på unionens vägnar i Icao på områden där unionen har exklusiv befogenhet. Detta beslut påverkar inte rådets möjlighet att på förslag av kommissionen anta beslut på grundval av artikel 218.9 i EUF-fördraget om fastställande av den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i Icao, särskilt på områden som inte omfattas av detta beslut, inbegripet där unionens delade befogenhet ännu inte har utövats.

(13)

Utom i särskilda fall när det gäller anmälan av vissa avvikelser till följd av antagandet av nationella åtgärder i enlighet med artikel 71 i förordning (EU) 2018/1139, bör den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar baseras på en handling som kommissionen förelägger rådet i god tid för att möjliggöra diskussion och godkännande. Kommissionen bör sträva efter att börja utarbeta en sådan handling så snart som möjligt för att medge tillräckligt med tid för utarbetandet av handlingen, inbegripet för eventuella lämpliga samråd på expertnivå. I kommissionens handling bör det, när så är lämpligt och från fall till fall, anges huruvida medlemsstaterna bör ges flexibilitet när det gäller Icao-rådets antagande av nya internationella standarder och rekommenderade metoder eller ändringar av internationella standarder och rekommenderade metoder, och, i sådana fall, omfattningen av en sådan flexibilitet och villkoren för en överenskommelse därom, eller när det gäller formerna för anmälan av avvikelserna i fråga. Om Icao så kräver bör anmälan om avvikelser ske i det format som Icao har fastställt i systemet för elektronisk registrering av avvikelser (Electronic Filing of Differences).

Om, i enlighet med detta beslut, den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar fastställs i en handling som kommissionen förelägger rådet för diskussion och godkännande, bör det i den handlingen, där så är lämpligt och från fall till fall, anges huruvida medlemsstaterna bör ges flexibilitet när det gäller formerna för anmälan av avvikelserna i fråga. Kommissionen bör vidare sträva efter att börja utarbeta en sådan handling så snart som möjligt för att medge tillräckligt med tid för utarbetandet av handlingen, inbegripet för eventuella lämpliga samråd på expertnivå.

(14)

När det gäller antagandet av nya internationella standarder och rekommenderade metoder eller ändringar av nya internationella standarder och rekommenderade metoder och beslut att ogilla eller inte ogilla internationella standarder och rekommenderade metoder eller ändringar av internationella standarder och rekommenderade metoder som antagits av Icao-rådet, bör den handling som lagts fram av kommissionen baseras på de mål och riktlinjer som anges i bilagan och bör beakta det material som Icao tillhandahåller inför eventuella överläggningar om nya internationella standarder och rekommenderade metoder eller ändringar av sådana standarder och metoder i Icao-rådet samt den information som tillhandahålls av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet (Easa) i enlighet med artikel 90.1 och 90.3 i förordning (EU) 2018/1139, i tillämpliga fall.

(15)

Ståndpunkten när det gäller Icao-rådets antagande av nya internationella standarder och rekommenderade metoder eller ändringar av sådana standarder och metoder bör uttryckas av de medlemsstater i unionen som är medlemmar i Icao-rådet, vilka bör agera gemensamt i unionens intresse.

(16)

Ståndpunkten när det gäller beslut om att ogilla eller inte ogilla nya internationella standarder och rekommenderade metoder eller ändringar av internationella standarder och rekommenderade metoder som har antagits av Icao-rådet bör uttryckas av de medlemsstater i unionen som är medlemmar i Icao-rådet, vilka bör agera gemensamt i unionens intresse.

(17)

Avvikelser som rör antagna internationella standarder som ska anmälas till Icao bör, i tillämpliga fall, särskilt grundas på den information som tillhandahållits av Easa i enlighet med artikel 90.4 i förordning (EU) 2018/1139.

(18)

Avvikelser som rör internationella standarder som antagits av Icao-rådet kan härröra från unionsrätten till följd av att en ny eller ändrad internationell standard har antagits av Icao-rådet eller till följd av en ändring i unionsrätten. Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vad gäller sådana ändringar bör baseras på en handling som kommissionen förelägger rådet i god tid för att möjliggöra diskussion och godkännande.

(19)

Avvikelser som rör internationella standarder som Icao-rådet har antagit kan också härröra från nationella åtgärder som antagits i enlighet med artikel 71 i förordning (EU) 2018/1139 i händelse av brådskande oförutsedda omständigheter, om dessa åtgärder avviker från internationella standarder och därför kräver en anmälan av avvikelser till Icao i enlighet med artikel 38 i Chicagokonventionen. Det är därför också lämpligt att i detta beslut fastställa de kriterier och det förfarande som ska följas för att identifiera sådana avvikelser. Detta förfarande bör vara beroende av omfattningen och varaktigheten av de nationella åtgärder som antagits och bör göra det möjligt för medlemsstaterna att fullgöra sina internationella skyldigheter enligt artikel 38 i Chicagokonventionen utan dröjsmål. Förfarandet bör inte påverka de villkor och det förfarande som anges i artikel 71 i förordning (EU) 2018/1139.

(20)

Ståndpunkten när det gäller avvikelser som rör antagna internationella standarder som ska anmälas till Icao bör uttryckas av de medlemsstater i unionen som är medlemmar i Icao-rådet, vilka bör agera gemensamt i unionens intresse.

(21)

Genomförandet av detta beslut bör inte medföra en överträdelse av medlemsstaternas skyldigheter enligt unionsrätten eller av deras internationella skyldigheter enligt Chicagokonventionen.

(22)

Vid genomförandet av detta beslut bör medlemsstaterna och kommissionen, i linje med unionens observatörsstatus, ha ett nära samarbete i enlighet med sin skyldighet till lojalt samarbete.

(23)

Detta beslut bör tillämpas under en begränsad tidsperiod, nämligen endast fram till efter det möte i Icao-rådet som följer på den 42:a Icao-församlingen. Kommissionen bör förelägga rådet en skriftlig utvärdering av tillämpningen av detta beslut som underlag för en potentiell förlängning av eller ändring av detta beslut.

(24)

Det är lämpligt att fastställa de kriterier och det förfarande för fastställande av den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i Icao när det gäller antagandet av, eller ändringar av, internationella standarder och rekommenderade metoder, och anmälan av avvikelser från antagna internationella standarder.