9.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 242/10

(1)

Mjölksektorn står inför en marknadsstörningssituation på grund av en global obalans mellan tillgång och efterfrågan, där även förlängningen till slutet av 2017 av det ryska förbudet mot import av jordbruksprodukter och livsmedel med ursprung i unionen spelar en roll.

(2)

Den globala efterfrågan på mjölk och mjölkprodukter ökade något under 2015 och under de första månaderna av 2016, men i mycket mindre omfång än mjölkproduktionen.

(3)

Den globala tillgången på mjölk ökade allmänt under 2015, med en sammanlagd produktion i EU, Förenta staterna och Nya Zeeland på cirka 4,5 miljoner ton, medan den totala exporten från EU och dessa båda tredjeländer, i mjölkekvivalenter, minskade med ca 200 000 ton.

(4)

Under de första fyra månaderna 2016 har mjölkproduktionen i EU, Förenta staterna och Nya Zeeland ökat med omkring 3,6 miljoner ton, varav mindre än 1 % har absorberats av ökad export.

(5)

Till följd av detta har priserna på obehandlad mjölk i unionen sjunkit ytterligare och prispressen nedåt kommer sannolikt att fortsätta, och nå ohållbara nivåer för mjölkproducenterna. I maj 2016 var det genomsnittliga mjölkpriset fritt gård inom EU 22 % lägre än det genomsnittliga priset under maj månad åren 2011–2015.

(6)

Parallellt har skillnaderna mellan mjölkpriser ökat mellan medlemsstaterna. Små jordbrukare drabbas särskilt hårt, vilket äventyrar den sociala strukturen i landsbygdsområdena.

(7)

Andra djurhållningssektorer, särskilt sektorerna för griskött, nöt- och kalvkött och får- och getkött, upplever också problem på marknaden. Vad gäller griskött hänger svårigheterna i huvudsak samman med det ryska importförbudet, som bland annat är kopplat till utbrottet av afrikansk svinpest i vissa medlemsstater, medan sektorn för nöt- och kalvkött upplever bieffekter av störningar på mjölkmarknaden.

(8)

Marknadsintervention i form av offentlig intervention och privat lagring för smör och skummjölkspulver har varit tillgänglig utan avbrott sedan september 2014. Dessa instrument har mildrat krisens inverkan och definierat en lägsta gräns för den kontinuerliga försämringen av mjölkpriserna, men globala obalanser kvarstår.

(9)

Då de vanliga åtgärderna som är tillgängliga enligt förordning (EU) nr 1308/2013 förefaller vara otillräckliga för att hantera en situation där priserna försämras ytterligare och marknadsstörningarna fördjupas, är det viktigt att stöd tillhandahålls för mjölkproducenter och jordbrukare i andra djurhållningssektorer i EU som drabbats av marknadsstörningar och därmed upplevt betydande försämringar av lönsamhet och likviditet. Medlemsstaterna bör välja en eller flera av de berörda sektorerna, eller delar av dessa, för att där ge stöd till de producenter och jordbrukare som drabbats hårdast av marknadsstörningarna.

(10)

I syfte att förbättra jordbrukarnas förmåga att motstå kriserna bör detta stöd begränsas till hållbarare jordbruksmetoder. Särskild uppmärksamhet bör ges åt små jordbruk, som utgör stommen i landsbygdsekonomin.

(11)

För att lindra den nuvarande krisen är det lämpligt att ge medlemsstaterna ett finansiellt engångsbidrag för att stödja mjölkproducenter och/eller andra jordbrukare i djurhållningssektorn som bedriver verksamhet som främjar ekonomisk hållbarhet och stabiliserar marknaden.

(12)

Det ekonomiska bidrag som varje medlemsstat kan få bör bland annat grundas på dess jordbrukssektors huvuddrag, t.ex. vad gäller produktion, marknadspriser och andelen småbrukare.

(13)

Medlemsstaterna bör utforma åtgärder grundade på en eller flera av följande verksamheter som främjar ekonomisk hållbarhet och stabiliserar marknaden: Frysning eller minskning av produktionen, småskaligt jordbruk, extensiv produktion, miljö- och klimatvänlig produktion, samarbete mellan jordbrukare, förbättring av kvalitet och mervärde och utbildning i sunda och effektiva förvaltningsmetoder.

(14)

Med hänsyn till den specifika situation som mjölkproducenter och jordbrukare inom andra djurhållningssektorer befinner sig i, och som varierar inom unionen, bör medlemsstaterna välja de lämpligaste åtgärderna, särskilt när det gäller marknadsstabilisering och ekonomisk hållbarhet, och bör redogöra för vilka konkreta åtgärder de har för avsikt att vidta.

(15)

Eftersom det belopp som tilldelas varje berörd medlemsstat endast kommer att kompensera för en begränsad del av den faktiska förlusten för mjölkproducenter och jordbrukare inom andra djurhållningssektorer bör de berörda medlemsstaterna få bevilja ytterligare stöd till dessa jordbrukare, med samma krav på objektivitet, icke-diskriminering och undvikande av snedvridning av konkurrensen.

(16)

Stöd enligt denna förordning bör beviljas som en åtgärd som stöder jordbruksmarknader i enlighet med artikel 4.1 a i förordning (EU) nr 1306/2013.

(17)

I syfte att ge dem flexibilitet att fördela stödet enligt vad som krävs för att hantera svårigheterna, bör medlemsstaterna tillåtas att kumulera det med andra stöd som finansieras genom Europeiska garantifonden för jordbruket och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.

(18)

Eftersom det ekonomiska bidraget fastställs i euro är det, för att säkra en enhetlig och samtidig tillämpning, nödvändigt att fastställa ett datum för omräkningen av det belopp som anslagits till medlemsstater som inte har infört euron till deras nationella valuta. Det är därför lämpligt att fastställa den avgörande händelsen för växelkursen i enlighet med artikel 106 i förordning (EU) nr 1306/2013. Mot bakgrund av den princip som avses i punkt 2 b i den artikeln och de kriterier som föreskrivs i punkt 5 c i den artikeln bör den avgörande händelsen vara dagen för ikraftträdandet av denna förordning.

(19)

Av budgetskäl bör unionen endast finansiera de utgifter som medlemsstaterna ådragit sig i samband med mjölkproducenter och jordbrukare i andra djurhållningssektorer om utbetalningarna gjorts inom en viss tidsfrist.

(20)

För att garantera öppenhet och insyn samt övervakning och korrekt förvaltning av de belopp som de har tillgång till, bör medlemsstaterna till kommissionen anmäla vilka konkreta åtgärder de har för avsikt att vidta, vilka objektiva kriterier som tillämpas, motiven för att stödja andra djurhållningssektorer än mjölkproducenterna, vilka åtgärder som vidtagits för att undvika snedvridning av marknaden, de förväntade effekterna av åtgärderna och metoderna för att kontrollera att dessa effekter uppnås.

(21)

För att säkerställa att mjölkproducenter och jordbrukarna i andra djurhållningssektorer får stödet så snart som möjligt bör medlemsstaterna ges möjlighet att genomföra denna förordning utan dröjsmål. Denna förordning bör därför träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts.

a)

Produktionsminskningar utöver dem som omfattas av kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1612 (3), eller åtminstone ingen ökning av produktionen.

b)

Småskaligt jordbruk.

c)

Tillämpningen av extensiva produktionsmetoder.

d)

Tillämpningen av miljö- och klimatvänliga produktionsmetoder.

e)

Genomförande av samarbetsprojekt.

f)

Genomförande av kvalitetsordningar eller projekt med syfte att främja kvalitet och mervärde.

g)

Utbildning om finansiella instrument och verktyg för riskhantering.

a)

Utan dröjsmål och senast den 30 november 2016:

b)

Senast den 15 oktober 2017, det sammanlagda utbetalade stödbeloppet per åtgärd, antalet och typen av stödmottagare och bedömningen av åtgärdens ändamålsenlighet.