(1)

I rådets direktiv 2006/88/EG (2) fastställs bland annat de djurhälsokrav som gäller för utsläppande på marknaden, införsel och transitering av djur och produkter från vattenbruk, förebyggande minimiåtgärder som syftar till att öka medvetenheten om vattenbruksdjurs sjukdomar samt minimiåtgärder för sjukdomsbekämpning som ska vidtas vid misstanke om förekomst av eller vid utbrott av vissa sjukdomar hos vattenlevande djur. Det direktivet upphävs genom förordning (EU) 2016/429 med verkan från och med den 21 april 2021.

(2)

Artikel 9.1 d i förordning (EU) 2016/429 avser bestämmelser om bekämpning som ska tillämpas på förtecknade sjukdomar för vilka åtgärder är nödvändiga för att förhindra spridning antingen i samband med införsel till unionen eller vid förflyttning mellan medlemsstaterna.

(3)

Unionens vattenbruk är mycket varierande vad gäller de arter som odlas och de produktionssystem som används runt om i medlemsstaterna, och det är sannolikt att mångfalden kommer att öka med tiden. Till följd av detta kan vissa sjukdomar som inte är förtecknade enligt artikel 9.1 d i förordning (EU) 2016/429 ändå vara relevanta för vissa medlemsstater, antingen för att arterna finns i medlemsstaterna eller på grund av de metoder för vattenbruksproduktion som används i de medlemsstaterna. Om en annan sjukdom än en sådan förtecknad sjukdom som avses i artikel 9.1 d i förordning (EU) 2016/429 utgör en betydande risk för vattenlevande djurs hälsa i en medlemsstat, får den medlemsstaten anta nationella åtgärder i enlighet med artikel 226.1 i den förordningen för att bekämpa spridning av sjukdomen, förutsatt att åtgärderna är lämpliga och nödvändiga i förhållande till de mål som ska uppnås.

(4)

För att säkerställa att de nationella åtgärder som föreslås av en medlemsstat är lämpliga och nödvändiga ska alla åtgärder som kan påverka förflyttningar av vattenlevande djur mellan medlemsstaterna anmälas till kommissionen i förväg, så att åtgärderna kan godkännas eller, vid behov, ändras.

(5)

Vissa medlemsstater har fått godkännande att anta nationella åtgärder i syfte att begränsa följderna av vissa sjukdomar hos vattenbruksdjur i enlighet med artikel 43 i direktiv 2006/88/EG. I kommissionens beslut 2010/221/EU (3) fastställs närmare uppgifter om dessa medlemsstater och de sjukdomar för vilka de har vidtagit nationella åtgärder.

(6)

Vissa medlemsstater har erhållit sjukdomsfri status för infektion med koiherpesvirus, eller genomför ett godkänt övervaknings- eller utrotningsprogram för den sjukdomen inom ramen för direktiv 2006/88/EG. Infektion med koiherpesvirus är för närvarande förtecknad som en sjukdom i kategori E enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1882 (4), vilket innebär att den är en förtecknad sjukdom för vilken det finns ett behov av övervakning inom unionen. Den kan därför beaktas för nationella åtgärder i enlighet med artikel 226 i förordning (EU) 2016/429.

(7)

För att säkerställa en smidig övergång till de nya bestämmelserna i förordning (EU) 2016/429 bör de berörda medlemsstaterna från och med den 21 april 2021 ansöka om godkännande av nationella åtgärder i enlighet med artikel 226.2 i förordning (EU) 2016/429.

(8)

Kommissionen har bedömt de åtgärder som föreslagits av de berörda medlemsstaterna, med beaktande av Världsorganisationen för djurhälsas (OIE) (5) standarder, samt hur sjukdomen i fråga och de föreslagna åtgärderna kommer att påverka unionen. Kommissionen anser att de berörda medlemsstaterna har visat på åtgärdernas lämplighet och nödvändighet för att motivera att de godkänns i syfte att förhindra att sjukdomen i fråga introduceras i deras territorier eller för att bekämpa spridning mellan medlemsstaterna. De berörda medlemsstaterna bör när så är lämpligt förtecknas i bilagorna till detta beslut.

(9)

I enlighet med avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallat utträdesavtalet), särskilt artikel 5.4 i protokollet om Irland/Nordirland jämförd med bilaga 2 till det protokollet, är förordning (EU) 2016/429 och de kommissionsakter som grundar sig på den förordningen tillämpliga i och på Förenade kungariket med avseende på Nordirland efter utgången av den övergångsperiod som fastställs i utträdesavtalet. Förenade kungariket (Nordirland) bör därför när så är lämpligt förtecknas i bilagorna till detta beslut.

(10)

I syfte att skydda medlemsstaternas hälsostatus genom nationella åtgärder som godkänts för en särskild sjukdom i enlighet med artikel 226.3 i förordning (EU) 2016/429 måste sändningar av arter av vattenlevande djur som är mottagliga för sjukdomen i fråga härröra från en medlemsstat, eller del därav, som är fri från den sjukdomen. Ett officiellt intyg som styrker den sjukdomsfria statusen bör medfölja sådana sändningar.

(11)

Djurhälsointyg som intygar ursprungsorten för en sändning avsedd för en medlemsstat, eller del därav, som har nationella åtgärder som godkänts i enlighet med artikel 226.3 i förordning (EU) 2016/429, ingår i de relevanta förlagorna till officiella intyg för förflyttning av vattenlevande djur mellan medlemsstaterna som fastställs i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/2236 (6). Dessa djurhälsointyg ska användas när vattenlevande djur av förtecknade arter är avsedda för en medlemsstat, eller del därav, för vilken kommissionen har godkänt nationella åtgärder i enlighet med artikel 226.3 i förordning (EU) 2016/429.

(12)

De nationella åtgärder som godkänns genom detta beslut bör endast gälla så länge de är fortsatt lämpliga och nödvändiga för att förhindra att sjukdomen introduceras i den berörda medlemsstaten eller för att bekämpa spridning mellan medlemsstaterna. För att göra det möjligt för kommissionen att genomföra en regelbunden utvärdering av åtgärdernas lämplighet och nödvändighet, och för att göra det möjligt att vid behov ändra åtgärderna, bör medlemsstaterna skicka en årlig rapport till kommissionen med närmare uppgifter om hur åtgärderna har fungerat under föregående år. Sådana årliga rapporter och annan relevant rapportering bör innehålla viss information som fastställs i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/2002 (7).

(13)

De utrotningsprogram som godkänts i enlighet med artikel 226.3 i förordning (EU) 2016/429 bör leda till en förbättrad sjukdomssituation inom en rimlig tidsperiod. För konsekvensens skull bör denna tidsperiod inte vara längre än den period inom vilken ett utrotningsprogram för en sjukdom i kategori C ska vara slutfört. Tillämpningsperioden för ett utrotningsprogram som godkänts i enlighet med artikel 226.3 i förordning (EU) 2016/429 bör därför inte överstiga sex år från och med dagen för kommissionens ursprungliga godkännande. I vederbörligen motiverade fall, och på begäran av den berörda medlemsstaten, bör kommissionen ha möjlighet att förlänga tillämpningsperioden för utrotningsprogrammet med ytterligare sex år. Denna maximala tillämpningsperiod fastställs i syfte att ge tillräckligt med tid för att slutföra utrotningsprogrammet och samtidigt förhindra oproportionerliga och långvariga störningar av förflyttningar av vattenlevande djur inom unionen.

(14)

För att uppnå tydlighet i unionslagstiftningen bör beslut 2010/221/EU upphöra att gälla.

(15)

Eftersom förordning (EU) 2016/429 ska tillämpas från och med den 21 april 2021 bör även detta beslut tillämpas från och med det datumet.

(16)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.