8.8.2017

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 205/1

---

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2017/1430

av den 18 maj 2017

om komplettering av rådets förordning (EG) nr 207/2009 om EU-varumärken samt om upphävande av kommissionens förordningar (EG) nr 2868/95 och (EG) nr 216/96

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken (1), särskilt artikel 42a, artikel 43.3, artikel 57a, artikel 65a, artikel 77.4, artikel 78.6, artikel 79.5, artikel 79b.2, artikel 79c.5, artikel 80.3, artikel 82a.3, artikel 93a, artikel 136b, artikel 154a.3 och artikel 156.4 i denna, och

av följande skäl:

(1)	Genom rådets förordning (EG) nr 40/94 (2), som har upphävts och ersatts med förordning (EG) nr 207/2009, inrättas ett särskilt EU-system för skydd av varumärken på unionsnivå på grundval av en ansökan till Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (nedan kallad myndigheten).

(2)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2424 om ändring av förordning (EG) nr 207/2009 (3) anpassas de befogenheter som tilldelas kommissionen till artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Anpassningen innebär en ny rättslig ram, och för att följa den bör vissa regler antas med hjälp av genomförandeakter och delegerade akter. Nya regler bör tillämpas i stället för de nu gällande regler som fastställs i kommissionens förordningar (EG) nr 2868/95 (4) och (EG) nr 216/96 (5), och de bör syfta till att genomföra förordning (EG) nr 207/2009. Förordning (EG) nr 2868/95 och förordning (EG) nr 216/96 bör därför upphävas.

(3)

Förfarandereglerna om invändning bör säkerställa en effektiv, ändamålsenlig och snabb prövning och registrering av ansökningar om EU-varumärken hos myndigheten med hjälp av ett förfarande som är öppet, noggrant, rättvist och skäligt. För att stärka rättssäkerheten och tydligheten bör förfarandereglerna om invändning ta hänsyn till de breddade relativa registreringshinder som fastställs i förordning (EG) nr 207/2009, särskilt när det gäller kraven för upptagande till prövning och på dokumentation vid invändningsförfaranden, och justeras så att de bättre återspeglar rättspraxis vid Europeiska unionens domstol och kodifierar praxis vid myndigheten.

(4)

För att öppna för ett flexiblare, konsekventare och modernare varumärkessystem i EU, samtidigt som rättssäkerheten säkerställs, är det lämpligt att minska den administrativa bördan för parterna i förfaranden mellan parter genom att mildra kraven på bevis för äldre rättigheter i fall där innehållet i de relevanta bevisen är tillgängligt på nätet från en av myndigheten godkänd källa, liksom kravet att lämna in bevis på handläggningsspråket.

(5)	Av rättssäkerhets- och tydlighetsskäl är det viktigt att specificera kraven för att ändra en ansökan om EU-varumärke på ett tydligt och uttömmande sätt.

(6)

Förfarandereglerna om upphävande och ogiltigförklaring av ett EU-varumärke bör säkerställa att ett EU-varumärke kan upphävas eller ogiltigförklaras på ett effektivt och ändamålsenligt sätt med hjälp av öppna, noggranna, rättvisa och skäliga förfaranden. För att uppnå ökad tydlighet, konsekvens, effektivitet och rättssäkerhet bör förfarandereglerna för upphävande och ogiltigförklaring av ett EU-varumärke anpassas till de bestämmelser som gäller för invändningsförfaranden; endast de skillnader som är nödvändiga på grund av särarten hos förfarandena om upphävande och ogiltigförklaring bör bibehållas. Vidare bör en begäran om överlåtelse av ett EU-varumärke som utan innehavarens tillstånd är registrerat i en agents namn följa samma förfarandesteg som ogiltigförfarandet, varvid överlåtelsen i praktiken kommer att fungerar som ett alternativ till ogiltigförklaring av varumärket.

(7)

Enligt fast rättspraxis i domstolen (6) har myndigheten, om inget annat föreskrivs, befogenhet att på egen hand bedöma för sent inlämnade bevis som antingen underbygger en invändning eller styrker verklig användning av ett äldre varumärke i ett invändnings- eller ogiltigförfarande. Av rättssäkerhetsskäl bör de relevanta gränserna för den befogenheten framgå tydligt av de regler som styr invändningsförfarandet eller förfarandet för ogiltigförklaring av EU-varumärken.

(8)

För att göra det möjligt att ändamålsenligt, effektivt och, inom överklagandets omfång såsom definierat av parterna, fullständigt ompröva myndighetens förstainstansbeslut med hjälp av ett öppet, noggrant, rättvist och opartiskt överklagandeförfarande som är anpassat till immaterialrättens särart och som beaktar principerna i förordning (EG) nr 207/2009, är det lämpligt att stärka rättssäkerheten och förutsägbarheten genom att klargöra och specificera förfarandereglerna och parternas procedurmässiga garantier, särskilt när svaranden använder sig av rätten att inge ett anslutningsöverklagande.

(9)

För att det ska gå att säkerställa en ändamålsenlig och effektiv organisation av överklagandenämnderna, bör direktören samt ordförandena och ledamöterna i överklagandenämnderna, vid utövandet av sina respektive uppgifter i enlighet med förordning (EG) nr 207/2009 och med den här förordningen, underkastas krav på att säkerställa en hög kvalitet och samstämmighet i de beslut som fattas självständigt av överklagandenämnderna, liksom effektivitet i överklagandeförfarandet.

(10)

För att säkerställa oavhängighet enligt artikel 136 i förordning (EG) nr 207/2009 för överklagandenämndernas direktör samt ordförande och ledamöter bör styrelsen beakta den artikeln när den antar lämpliga regler för tillämpning av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna.

(11)

För att stärka öppenheten och förutsägbarheten i överklagandeförfarandet bör överklagandenämndernas förfaranderegler, som för närvarande fastställs i förordningarna (EG) nr 2868/95 och (EG) nr 216/96, sammanställas till en enda text som bör vara noggrant anpassad till förfarandereglerna för de av myndighetens instanser vars beslut kan överklagas.

(12)

Av tydlighets- och rättssäkerhetsskäl är det nödvändigt att kodifiera och klargöra vissa förfaranderegler för muntliga förhandlingar, särskilt avseende språket i förhandlingarna. Det är vidare lämpligt att öppna för ökad effektivitet och flexibilitet genom att införa en möjlighet att delta i en muntlig förhandling via tekniska hjälpmedel och att ersätta protokollföringen med ljudinspelning.

(13)	I syfte att ytterligare rationalisera förfarandena och göra dem mer enhetliga är det lämpligt att fastställa disposition och format för bevis som ska lämnas till myndigheten i alla förfaranden, samt följderna av att inte lämna in bevisen med den dispositionen och i det formatet.

(14)	För att modernisera EU:s varumärkessystem och anpassa det till internetåldern är det vidare lämpligt att tillhandahålla en definition av ”elektroniska medel” vid delgivning och ange former för kommunikation som inte är föråldrade.

(15)	Med effektivitet, öppenhet och användarvänlighet för ögonen bör myndigheten tillhandahålla standardformulär på alla sina officiella språk för kommunikation i förfaranden vid myndigheten, och formulären bör gå att fylla i på nätet.

(16)	För ökad tydlighet, konsekvens och effektivitet bör en bestämmelse om vilandeförklaring av invändnings-, upphävande-, ogiltig- och överklagandeförfaranden införas, dock med en föreskriven maximal längd när båda parter begär att förfarandet ska förklaras vilande.

(17)

De regler som styr tidsfristerna, förfarandena för upphävande av ett beslut eller annullering av en registrering i registret, närmare rutiner för att återuppta ett förfarande samt närmare reglering av ombudsfunktionen vid myndigheten måste säkerställa att EU:s varumärkessystem fungerar smidigt, ändamålsenligt och effektivt.

(18)	Det är nödvändigt att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig registrering av internationella varumärken i full överensstämmelse med reglerna i protokollet om Madridöverenskommelsen om den internationella registreringen av varumärken.

(19)	Reglerna i den här förordningen kompletterar bestämmelser i förordning (EG) nr 207/2009 som har ändrats genom förordning (EU) 2015/2424 med verkan från och med den 1 oktober 2017. Det är därför nödvändigt att skjuta upp tillämpningen av dessa bestämmelser till samma dag.

(20)	Trots att förordningarna (EG) nr 2868/95 och (EG) nr 216/96 upphävs måste vissa bestämmelser i de förordningarna tillämpas även framöver på vissa förfaranden som inleddes före ovannämnda datum tills de förfarandena avslutas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs

a)	närmare bestämmelser om förfarandet för inlämning och prövning av en invändning mot en registrering av ett EU-varumärke vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (nedan kallad myndigheten),

b)	närmare bestämmelser om förfarandet för ändring av en ansökan om ett EU-varumärke,

c)	närmare bestämmelser om upphävande och ogiltigförklaring av ett EU-varumärke samt om överlåtelse av ett EU-varumärke registrerat av en agent utan innehavarens tillåtelse,

d)

det formella innehållet i överklagandet och förfarandet vid inlämning och prövning av ett överklagande, det formella innehållet i och formen för överklagandenämndernas beslut och återbetalning av överklagandeavgiften, närmare bestämmelser om överklagandenämndernas organisation samt de villkor på vilka beslut om överklaganden får fattas av en enda ledamot,

e)	närmare bestämmelser om muntliga förhandlingar och bevisupptagning,

f)	närmare bestämmelser om delgivning från myndigheten och om medel för kommunikation med myndigheten,

g)	närmare bestämmelser om beräkning av tidsfrister och tidsfristernas längd,

h)	förfarandet för återkallelse av ett beslut eller för borttagande av en uppgift ur registret över EU-varumärken,

i)	närmare bestämmelser om återupptagande av förfarandet vid myndigheten,

j)	villkoren och förfarandet för att utse en gemensam företrädare, de villkor på vilka anställda och yrkesmässiga företrädare ska inge en fullmakt, fullmaktens innehåll och de omständigheter under vilka någon får avföras från förteckningen över yrkesmässiga företrädare,

k)	närmare bestämmelser om förfarandet för internationella registreringar på grundval av en basansökan eller en basregistrering som rör ett kollektivmärke, kontrollmärke eller garantimärke samt för förfarandet för inlämning och prövning av en invändning mot en internationell registrering.

AVDELNING II

FÖRFARANDET FÖR INVÄNDNING OCH BEVIS PÅ ANVÄNDNING

Artikel 2

Invändning

1.   En invändning får göras på grundval av ett eller flera äldre varumärken eller andra rättigheter i den mening som avses i artikel 8 i förordning (EG) nr 207/2009, under förutsättning att innehavarna eller de behöriga personer som i enlighet med artikel 41 i förordning (EG) nr 207/2009 lämnar in ansökan har rätt att göra det för samtliga äldre varumärken eller rättigheter. När ett äldre varumärke har mer än en innehavare (samägande) eller när en äldre rättighet får utövas av mer än en person får en invändning i enlighet med artikel 41 i förordning (EG) nr 207/2009 lämnas in av någon eller samtliga av innehavarna eller de behöriga personerna.

2.   Invändningen ska innehålla följande:

a)	Ärendenummer på den ansökan som invändningen gäller och namnet på den som ansöker om EU-varumärket.

b)

Tydliga uppgifter om det äldre varumärke eller den äldre rättighet som invändningen baseras på, nämligen i) när invändningen baseras på ett äldre varumärke i den betydelse som avses i artikel 8.2 a eller 8.2 b i förordning (EG) nr 207/2009, en uppgift om det äldre märkets ärende- eller registreringsnummer, en uppgift om huruvida det äldre märket är en registrering eller en ansökan samt en uppgift om de medlemsstater, eventuellt inklusive Beneluxländerna, i eller för vilka det äldre märket är skyddat eller, i tillämpliga fall, en uppgift om att det är ett EU-varumärke, ii) när invändningen baseras på ett välkänt varumärke i den betydelse som avses i artikel 8.2 c i förordning (EG) nr 207/2009, en uppgift om den medlemsstat eller de medlemsstater där märket är välkänt och en återgivning av märket, iii) när invändningen baseras på att det saknas medgivande från innehavaren i den betydelse som avses i artikel 8.3 i förordning (EG) nr 207/2009, en uppgift om det område där det äldre varumärket är skyddat, en återgivning av märket och, i tillämpliga fall, en uppgift om huruvida det äldre märket är en ansökan eller en registrering, varvid ärende- eller registreringsnummer ska anges, iv) när invändningen baseras på ett äldre varumärke eller annat tecken i den betydelse som avses i artikel 8.4 i förordning (EG) nr 207/2009, en uppgift om dess slag eller typ, en återgivning av det äldre märket eller tecknet och en uppgift om huruvida rättigheten till det äldre märket eller tecknet gäller i hela unionen eller i en eller flera medlemsstater och i så fall en uppgift om de medlemsstaterna, v) när invändningen baseras på en äldre ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning i den betydelse som avses i artikel 8.4a i förordning (EG) nr 207/2009, en uppgift om dess typ, en återgivning av den äldre ursprungsbeteckningen eller geografiska beteckningen och en uppgift om huruvida den är skyddad i hela unionen eller i en eller flera medlemsstater och i så fall en uppgift om de medlemsstaterna.

c)	De grunder som invändningen baseras på i form av en försäkran om att kraven i artikel 8.1, 8.3, 8.4, 8.4a eller 8.5 i förordning (EG) nr 207/2009 med avseende på vart och ett av de äldre varumärken eller rättigheter som åberopas av den invändande parten är uppfyllda.

d)	Om det är fråga om en äldre varumärkesansökan eller varumärkesregistrering, ansökningsdag samt registreringsdag och prioritetsdag för det äldre varumärket om dessa uppgifter är tillgängliga.

e)	Om det är fråga om äldre rättigheter enligt artikel 8.4a i förordning (EG) nr 207/2009, den dag då ansökan om registrering lämnades in eller, om den uppgiften inte är tillgänglig, den dag från vilken skyddet gäller.

f)	Om det är fråga om en äldre varumärkesansökan eller varumärkesregistrering, en återgivning av det äldre varumärket enligt registreringen eller ansökan. Om det äldre märket är i färg ska återgivningen vara i färg.

g)	Uppgift om de varor eller tjänster som var och en av grunderna för invändningen baseras på.

h)

Med avseende på den invändande parten: i) identifiering av den invändande parten i enlighet med artikel 2.1 b i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1431 (7), ii) när den invändande parten har utsett en företrädare eller när det enligt artikel 92.2 i förordning (EG) nr 207/2009 är obligatoriskt att vara företrädd, företrädarens namn och tjänsteadress i enlighet med artikel 2.1 e i genomförandeförordning (EU) 2017/1431, iii) när invändningen görs av en licenstagare eller en person som enligt gällande EU-lagstiftning eller nationell rätt är berättigad att utnyttja en äldre rättighet, en försäkran om detta och uppgifter om fullmakt eller behörighet att lämna in invändningen.

i)	Uppgift om de varor eller tjänster som invändningen avser. Om den uppgiften saknas, ska invändningen anses avse alla de varor eller tjänster som omfattas av den ansökan om EU-varumärke som invändningen gäller.

3.   När invändningen baseras på fler än ett äldre märke eller fler än en äldre rättighet, ska punkt 2 tillämpas på vart och ett av märkena eller tecknen eller var och en av ursprungsbeteckningarna eller de geografiska beteckningarna.

4.   Invändningen får också innehålla en motiverad redogörelse för de grunder, sakomständigheter och argument som invändningen baseras på och bevis till stöd för invändningen.

Artikel 3

Språkanvändning i invändningsförfaranden

Före den dag då den kontradiktoriska delen av invändningsförfarandet anses börja i enlighet med artikel 6.1 får den invändande parten eller sökanden underrätta myndigheten om att sökanden och den invändande parten i enlighet med artikel 119.7 i förordning (EG) nr 207/2009 har kommit överens om ett annat språk för invändningsförfarandet. Om invändningen inte ingavs på det språket får sökanden begära att den invändande parten lämnar in en översättning till det språket. En sådan begäran måste inkomma till myndigheten senast den dag då den kontradiktoriska delen av invändningsförfarandet anses börja. Myndigheten ska fastställa den tid inom vilken den invändande parten ska lämna in en översättning. Om översättningen inte lämnas in eller lämnas in för sent ska handläggningsspråket såsom fastställt i enlighet med artikel 119 i förordning (EG) nr 207/2009 (nedan kallat handläggningsspråk) inte ändras.

Artikel 4

Underrättelser till parterna i invändningsförfaranden

Invändningen och alla handlingar som lämnas in av den invändande parten, liksom även all kommunikation från myndigheten till någon av parterna före beslutet om sakprövning, ska sändas till den andra parten av myndigheten som underrättelse om att en invändning har lämnats in.

Artikel 5

Avvisning av invändningen

1.   Om invändningsavgiften inte betalas inom den invändningsperiod som fastställs i artikel 41.1 i förordning (EG) nr 207/2009 ska invändningen inte anses inlämnad. Om invändningsavgiften betalas efter invändningsperioden ska den återbetalas till den invändande parten.

2.   Om invändningen lämnas in efter invändningsperioden ska myndigheten avvisa invändningen.

3.   Om invändningen lämnas in på ett språk som inte är ett av myndighetens språk enligt vad som fastställs i artikel 119.5 i förordning (EG) nr 207/2009 eller om den inte uppfyller kraven i artikel 2.2 a, b eller c i den här förordningen, och dessa brister inte rättas till inom invändningsperioden, ska myndigheten avvisa invändningen.

4.   Om den invändande parten inte tillhandahåller en översättning enligt artikel 119.6 i förordning (EG) nr 207/2009 ska invändningen avvisas. Om den invändande parten lämnar in en ofullständig översättning ska den del av invändningen som inte har blivit översatt inte beaktas vid prövningen av tillåtligheten.

5.   Om invändningen inte uppfyller kraven i artikel 2.2 d–h ska myndigheten underrätta den invändande parten om detta och uppmana den att rätta till de konstaterade bristerna inom två månader. Om bristerna inte åtgärdas inom tidsfristen ska myndigheten avvisa invändningen.

6.   Myndigheten ska underrätta sökanden om varje slutsats på grundval av punkt 1 som innebär att invändningen inte anses inlämnad och om varje beslut att avvisa invändningen på grundval av punkterna 2, 3, 4 eller 5. Om invändningen avvisas helt på grundval av punkterna 2, 3, 4 eller 5, före underrättelsen enligt artikel 6.1, ska det inte fattas något beslut om kostnaderna.

Artikel 6

Inledning av den kontradiktoriska delen av invändningsförfarandet och förtida avslutning av förfarandet

1.   När invändningen inte avvisas i enlighet med artikel 5 utan tas upp till sakprövning ska myndigheten underrätta parterna om att den kontradiktoriska delen av invändningsförfarandet anses börja två månader efter mottagandet av underrättelsen. Den tiden får utsträckas till totalt 24 månader om båda parterna begär en förlängning inom de två månaderna.

2.   Om ansökan inom den tid som avses i punkt 1 dras tillbaka eller inskränks till varor eller tjänster som invändningen inte riktar sig mot eller om myndigheten får veta att parterna har träffat en uppgörelse, eller om ansökan avslås i ett parallellt förfarande, ska invändningsförfarandet avslutas.

3.   Om sökanden inom den tid som avses i punkt 1 begränsar sin ansökan genom att utesluta några av de varor eller tjänster mot vilka invändningen riktas, ska myndigheten uppmana den invändande parten att inom den tid som myndigheten fastställer förklara om invändningen vidhålls och, i så fall, mot vilka av de återstående varorna eller tjänsterna. Om den invändande parten drar tillbaka invändningen på grund av begränsningen ska invändningsförfarandet avslutas.

4.   Om invändningsförfarandet avslutas enligt punkterna 2 eller 3 inom den tid som avses i punkt 1, ska det inte fattas något beslut om kostnaderna.

5.   Om invändningsförfarandet inom den tid som avses i punkt 1 avslutas på grund av att ansökan dras tillbaka eller inskränks i enlighet med punkt 2 eller att ansökan dras tillbaka eller begränsas i enlighet med punkt 3, ska invändningsavgiften återbetalas.

Artikel 7

Dokumentation av invändningen

1.   Myndigheten ska ge den invändande parten möjlighet att lägga fram sakomständigheter, bevis och argument till stöd för invändningen eller att komplettera de sakuppgifter, bevis och argument som redan har lämnats in enligt artikel 2.4. För detta ändamål ska myndigheten fastställa en tidsfrist på minst två månader räknat från den dag då den kontradiktoriska delen av invändningsförfarandet anses börja i enlighet med artikel 6.1.

2.   Inom den tid som avses i punkt 1 ska den invändande parten också lämna bevis för förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för partens äldre märke eller rättighet och dessutom styrka sin rätt att lämna in invändningen. Särskilt ska den invändande parten lägga fram följande bevis:

a)

När invändningen baseras på ett äldre varumärke i den mening som avses i artikel 8.2 a och b i förordning (EG) nr 207/2009, som inte är ett EU-varumärke, bevis på ansökan eller registrering genom i) en kopia av inlämningsbeviset eller någon annan motsvarande handling från den myndighet till vilken varumärkesansökan lämnades in, om varumärket ännu inte har registrerats, eller ii) om varumärket har registrerats, en kopia av det relevanta registreringsbeviset och, i tillämpliga fall, det senaste förnyelseintyget, av vilket det ska framgå att varumärkets skydd sträcker sig längre än den tidsfrist som avses i punkt 1 eller än en eventuell förlängning av tidsfristen, eller motsvarande handling från den myndighet där varumärket har registrerats.

b)	När invändningen baseras på ett välkänt märke i den betydelse som avses i artikel 8.2 c i förordning (EG) nr 207/2009, bevis på att märket är välkänt inom det aktuella området för de varor och tjänster som anges i enlighet med artikel 2.2 g i den här förordningen.

c)	När invändningen baseras på att det saknas medgivande från innehavaren i den betydelse som avses i artikel 8.3 i förordning (EG) nr 207/2009, bevis på den invändande partens rätt till det äldre varumärket och på dennes relation till agenten eller företrädaren.

d)

När invändningen baseras på en äldre rättighet i den mening som avses i artikel 8.4 i förordning (EG) nr 207/2009, bevis på användning av den rättigheten i näringsverksamhet i mer än lokal omfattning, liksom även bevis på dess förvärv, fortsatta förekomst och skyddsomfång, samt, när den äldre rättigheten åberopas i kraft av nationell rätt, en tydlig angivelse av det lagrum i den nationella rätten som åberopas genom att publikationer av relevanta bestämmelser eller relevant rättspraxis anges.

e)

När invändningen baseras på en äldre ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning i den mening som avses i artikel 8.4a i förordning (EG) nr 207/2009, bevis på dess förvärv, fortsatta förekomst och skyddsomfång, samt, när den äldre ursprungsbeteckningen eller geografiska beteckningen åberopas i kraft av nationell rätt, en tydlig angivelse av det lagrum i den nationella rätten som åberopas genom att publikationer av relevanta bestämmelser eller relevant rättspraxis anges.

f)

När invändningen baseras på ett märke med renommé i den betydelse som avses i artikel 8.5 i förordning (EG) nr 207/2009, utöver de bevis som avses i led a i denna punkt, bevis på att märket har renommé i unionen eller i den berörda medlemsstaten för de varor och tjänster som anges i enlighet med artikel 2.2 g i den här förordningen, liksom bevis eller argument som visar att användning utan skälig anledning av det varumärke som ansökan avser skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

3.   Om bevis avseende ansökan eller registreringen av de äldre rättigheter som avses i punkt 2 a eller, i tillämpliga fall, punkt 2 d eller e eller bevis ur innehållet i relevant nationell rätt finns tillgängliga på nätet från en av myndigheten godkänd källa, får den invändande parten lägga fram de bevisen genom att hänvisa till den källan.

4.   Varje ansökan, registrering eller förnyelseintyg eller motsvarande handlingar som avses i punkt 2 a, d eller e, liksom alla bestämmelser i gällande nationell rätt som reglerar de rättighetsförvärv och det skyddsomfång som avses i punkt 2 d och e, inbegripet bevis tillgängliga på nätet enligt punkt 3, ska vara på handläggningsspråket eller åtföljas av en översättning till det språket. Översättningen ska lämnas in av den invändande parten på eget initiativ inom den tid som gäller för inlämning av originalet. Artikel 24 i genomförandeförordning (EU) 2017/1431 är tillämplig på alla andra bevis som den invändande parten lämnar in till stöd för invändningen. Översättningar som lämnas in efter den fastställda tidsfristen ska inte beaktas.

5.   Myndigheten ska inte beakta skriftliga inlagor eller delar därav som inte har lämnats in på eller som inte har översatts till handläggningsspråket inom den tid fastställd av myndigheten i enlighet med punkt 1.

Artikel 8

Prövning av invändningen

1.   Om den invändande parten inte lägger fram några bevis inom den tid som avses i artikel 7.1 eller om de framlagda bevisen är uppenbart irrelevanta eller uppenbart otillräckliga för att uppfylla kraven i artikel 7.2 gällande någon av de äldre rättigheterna, ska invändningen avslås som ogrundad.

2.   Om invändningen inte avslås enligt punkt 1, ska myndigheten underrätta sökanden om att invändningen lämnats in och uppmana sökanden att framföra sina synpunkter inom en tid som myndigheten fastställer.

3.   Om sökanden inte framför några synpunkter ska myndigheten basera sitt beslut om invändningen på framlagda bevis.

4.   Sökandens synpunkter ska delges den invändande parten som, om myndigheten anser det nödvändigt, ska uppmanas att svara inom en tid som myndigheten fastställer.

5.   Om den invändande parten efter den tid som avses i artikel 7.1 lägger fram sakomständigheter eller bevis som kompletterar relevanta sakuppgifter eller bevis framlagda inom den tiden och som avser samma krav fastställt i artikel 7.2, ska myndigheten använda sin befogenhet i enlighet med artikel 76.2 i förordning (EG) nr 207/2009 att göra en skönsmässig bedömning och besluta om huruvida den ska godta de kompletterande sakuppgifterna eller bevisen. För detta ändamål ska myndigheten särskilt beakta förfarandets skede och om sakomständigheterna eller bevisen vid ett första påseende ser ut att vara relevanta för utgången i ärendet och om det finns giltiga skäl för att sakuppgifterna eller bevisen lämnades in för sent.

6.   Myndigheten ska uppmana sökanden att lämna ytterligare synpunkter om den anser det lämpligt.

7.   Om invändningen inte avslås i enlighet med punkt 1 och den invändande partens bevis inte är tillräckliga för att styrka invändningen i enlighet med artikel 7 gällande någon av de äldre rättigheterna, ska invändningen avslås som ogrundad.

8.   Artikel 6.2 och 6.3 ska gälla i tillämpliga delar efter den dag då invändningsförfarandet anses börja. Om sökanden vill återkalla eller begränsa den ifrågasatta ansökan ska sökanden göra det i en separat handling.

9.   När så är lämpligt får myndigheten uppmana parterna att inskränka sina synpunkter till särskilda frågor, och den ska då låta dem ta upp de övriga frågorna i ett senare skede av förfarandet. Det får inte ställas krav på myndigheten att underrätta en part om möjligheten att framlägga vissa relevanta sakomständigheter eller bevis som den parten tidigare underlät att framlägga.

Artikel 9

Flera invändningar

1.   När ett antal invändningar mot samma ansökan om registrering av ett EU-varumärke lämnas in får myndigheten pröva dem tillsammans i ett förfarande. Myndigheten får senare besluta att pröva invändningarna separat.

2.   Om en preliminär granskning av en eller flera invändningar visar att det EU-varumärke som registreringsansökan gäller inte kan komma i fråga för registrering för vissa eller samtliga av de varor eller tjänster som ansökan omfattar, får myndigheten avbryta de andra invändningsförfarandena rörande den ansökan. Myndigheten ska underrätta de invändande parter som påverkas av avbrotten om alla relevanta beslut som fattas i samband med de förfaranden som fortsätter.

3.   När ett beslut om avslag på en sådan ansökan som avses i punkt 1 har vunnit laga kraft ska de invändningsförfaranden som avbröts i enlighet med punkt 2 anses vara avslutade och de berörda invändande parterna ska underrättas om detta. En sådan avslutning på förfarandet ska anses utgöra en fråga som inte avgjorts slutligt i den betydelse som avses i artikel 85.4 i förordning (EG) nr 207/2009.

4.   Myndigheten ska återbetala 50 % av invändningsavgiften till varje invändande part vars invändning anses avslutad i enlighet med punkt 3, förutsatt att förfarandet avbröts innan den kontradiktoriska delen började.

Artikel 10

Bevis på användning

1.   En begäran om bevis på användning av ett äldre varumärke i enlighet med artikel 42.2 eller 42.3 i förordning (EG) nr 207/2009 ska godtas om den lämnas in som ovillkorlig begäran i en separat handling inom den tid som myndigheten fastställer enligt artikel 8.2 i den här förordningen.

2.   Om sökanden har lämnat in en begäran om bevis för att det äldre varumärket används som uppfyller kraven i artikel 42.2 eller 42.3 i förordning (EG) nr 207/2009, ska myndigheten uppmana den invändande parten att lägga fram de bevis som krävs inom den tid som myndigheten fastställer. Om den invändande parten inte lägger fram några bevis på eller skäl till att varumärket inte används inom den fastställda tiden eller om de framlagda bevisen eller grunderna är uppenbart otillräckliga eller irrelevanta, ska myndigheten avslå den del av invändningen som baseras på det äldre varumärket.

3.   Uppgifterna och bevisen för användning ska ange plats, tid, omfattning och typ av användning av märket för de varor eller tjänster för vilka det är registrerat och på vilka invändningen grundas.

4.   De bevis som avses i punkt 3 ska lämnas in i enlighet med artiklarna 55.2, 63 och 64, och de ska begränsas till styrkande handlingar och sådana föremål som förpackningar, etiketter, prislistor, kataloger, fakturor, fotografier, tidningsannonser och sådana skriftliga utlåtanden som avses i artikel 78.1 f i förordning (EG) nr 207/2009.

5.   En begäran om bevis på användning får lämnas in samtidigt med synpunkter på de grunder som invändningen baseras på. Sådana synpunkter får också framföras samtidigt med de synpunkter som framförs som svar på beviset på användning.

6.   Om den invändande partens bevis inte är på handläggningsspråket får myndigheten begära att den invändande parten tillhandahåller en översättning av bevisen till det språket enligt artikel 24 i genomförandeförordning (EU) 2017/1431.

7.   Om den invändande parten efter den tid som avses i punkt 2 lägger fram uppgifter eller bevis som kompletterar relevanta uppgifter eller bevis framlagda inom den tiden och som avser samma krav fastställt i punkt 3, ska myndigheten använda sin befogenhet i enlighet med artikel 76.2 i förordning (EG) nr 207/2009 att göra en skönsmässig bedömning och besluta om huruvida den ska godta de kompletterande uppgifterna eller bevisen. För detta ändamål ska myndigheten särskilt beakta förfarandets skede och om uppgifterna eller bevisen vid ett första påseende ser ut att vara relevanta för utgången i ärendet och om det finns giltiga skäl för att uppgifterna eller bevisen lämnades in för sent.

AVDELNING III

ÄNDRING AV ANSÖKAN

Artikel 11

Ändring av ansökan

1.   En begäran om ändring av en ansökan enligt artikel 43.2 i förordning (EG) nr 207/2009 ska innehålla följande:

a)	Ansökans ärendenummer.

b)	Sökandens namn och adress i enlighet med artikel 2.1 b i genomförandeförordning (EU) 2017/1431.

c)	Uppgift om vilket inslag i märket som ska ändras och inslaget i dess ändrade version.

d)	När ändringen gäller märkets egenskaper, en återgivning av märket i dess ändrade version i enlighet med artikel 3 i genomförandeförordning (EU) 2017/1431.

2.   Om kraven för ändring av en ansökan inte är uppfyllda, ska myndigheten underrätta sökanden om bristerna och ange en tidsfrist för att åtgärda dem. Om sökanden inte avhjälper bristerna innan tidsfristen löper ut, ska myndigheten avvisa begäran om ändring.

3.   Om den ändrade varumärkesansökan offentliggörs i enlighet med artikel 43.2 i förordning (EG) nr 207/2009 ska artiklarna 2–10 i den här förordningen gälla i tillämpliga delar.

4.   En samlad begäran om ändring får göras för ändring av samma inslag i två eller flera av samma sökandes ansökningar.

5.   Punkterna 1, 2 och 4 ska gälla i tillämpliga delar för ansökningar om att rätta namnet eller tjänsteadressen för en företrädare som utsetts av sökanden.

AVDELNING IV

HÄVNING OCH OGILTIGHET ELLER ÖVERLÅTELSE

Artikel 12

Ansökan om upphävande eller ogiltigförklaring

1.   En ansökan till myndigheten om upphävande eller ogiltigförklaring i enlighet med artikel 56 i förordning (EG) nr 207/2009 ska innehålla följande:

a)	Registreringsnumret för det EU-varumärke för vilket upphävande eller ogiltigförklaring begärs och innehavarens namn.

b)	De grunder som ansökan baseras på i form av en försäkran om att kraven i artiklarna 51, 52, 53, 73, 74, 74i eller 74j i förordning (EG) nr 207/2009 är uppfyllda.

c)

Med avseende på sökanden: i) identifiering av sökanden i enlighet med artikel 2.1 b i genomförandeförordning (EU) 2017/1431, ii) när sökanden har utsett en företrädare eller när det är obligatoriskt att vara företrädd i enlighet med artikel 92.2 i förordning (EG) nr 207/2009, företrädarens namn och tjänsteadress i enlighet med artikel 2.1 e i genomförandeförordning (EU) 2017/1431.

d)	Uppgift om de varor eller tjänster för vilka upphävande eller ogiltigförklaring begärs, i vars frånvaro ansökan ska anses gälla alla de varor eller tjänster som det ifrågasatta EU-varumärket omfattar.

2.   Utöver kraven i punkt 1 ska en ansökan om ogiltigförklaring baserad på relativa grunder innehålla följande:

a)	För en ansökan i enlighet med artikel 53.1 i förordning (EG) nr 207/2009, uppgift om den äldre rättighet som ansökan baseras på i enlighet med artikel 2.2 b i den här förordningen som ska gälla i tillämpliga delar för en sådan ansökan.

b)	För en ansökan enligt artikel 53.2 i förordning (EG) nr 207/2009, uppgift om typ för den äldre rättighet som ansökan baseras på, en återgivning och en uppgift om huruvida den äldre rättigheten gäller i hela unionen eller i en eller flera medlemsstater och i så fall en uppgift om de medlemsstaterna.

c)	Närmare uppgifter enligt artikel 2.2 d–g som ska gälla i tillämpliga delar för en sådan ansökan.

d)	När ansökan lämnas in av en licenstagare eller en person som enligt gällande EU-lagstiftning eller nationell rätt är berättigad att utnyttja en äldre rättighet, uppgifter om fullmakt eller behörighet att lämna in ansökan.

3.   När ansökan om ogiltigförklaring enligt artikel 53 i förordning (EG) nr 207/2009 baseras på fler än ett äldre märke eller fler än en äldre rättighet, ska punkterna 1 b och 2 i denna artikel gälla vart och ett av märkena eller var och en av rättigheterna.

4.   Ansökan får innehålla en motiverad redogörelse för grunderna med de viktigaste sakomständigheter och argument som ansökan baseras på och styrkande bevis.

Artikel 13

Språkanvändning i förfaranden om hävning eller ogiltighet

Sökanden om upphävande eller ogiltigförklaring eller innehavaren av EU-varumärket får inom två månader från den dag då innehavaren av EU-varumärket tog emot den underrättelse som avses i artikel 17.1 underrätta myndigheten om att man har kommit överens om ett annat handläggningsspråk i enlighet med artikel 119.7 i förordning (EG) nr 207/2009. Om ansökan inte ingavs på det språket får innehavaren begära att sökanden lämnar in en översättning till det språket. En sådan begäran ska inkomma till myndigheten inom två månader från den dag då innehavaren av EU-varumärket tog emot den underrättelse som avses i artikel 17.1. Myndigheten ska fastställa den tid inom vilken sökanden ska lämna in översättningen. Om översättningen inte lämnas in eller om den lämnas in för sent ska handläggningsspråket inte ändras.

Artikel 14

Underrättelser till parterna vid ansökan om upphävande eller ogiltigförklaring

Ansökan om upphävande eller ogiltigförklaring och alla handlingar som lämnas in av sökanden, liksom även all kommunikation från myndigheten till någon av parterna före beslutet om sakprövning, ska sändas till den andra parten av myndigheten som underrättelse om att en ansökan om upphävande eller ogiltigförklaring har lämnats in.

Artikel 15

Avvisning av en ansökan om upphävande eller ogiltigförklaring

1.   Om den avgift som krävs enligt artikel 56.2 i förordning (EG) nr 207/2009 inte betalas ska myndigheten uppmana sökanden att betala den inom den tid som myndigheten fastställer. Om avgiften inte betalas inom den fastställda tiden ska myndigheten meddela sökanden att ansökan om upphävande eller ogiltigförklaring inte anses inlämnad. Om avgiften betalas efter den fastställda tiden ska den återbetalas till sökanden.

2.   Om ansökan lämnas in på ett språk som inte är ett av myndighetens språk enligt vad som fastställs i artikel 119.5 i förordning (EG) nr 207/2009 eller om den inte uppfyller kraven i artikel 12.1 a eller b eller, i tillämpliga fall, artikel 12.2 a eller b i den här förordningen, ska myndigheten avvisa ansökan.

3.   Om den översättning som krävs enligt artikel 119.6 andra stycket i förordning (EG) nr 207/2009 inte lämnas in inom en månad från dagen för ansökan om upphävande eller ogiltigförklaring, ska myndigheten avvisa ansökan.

4.   Om ansökan inte är förenlig med bestämmelserna i artikel 12.1 c, 12.2 c eller d, ska myndigheten meddela sökanden detta och uppmana sökanden att åtgärda de konstaterade bristerna inom två månader. Om bristerna inte åtgärdas inom den tiden ska myndigheten avvisa ansökan.

5.   Myndigheten ska underrätta sökanden och innehavaren av EU-varumärket om varje slutsats på grundval av punkt 1 som innebär att ansökan om upphävande eller ogiltigförklaring inte anses inlämnad och om alla beslut att avvisa ansökan om upphävande eller ogiltigförklaring på grundval av punkterna 2, 3 eller 4. Om ansökan om upphävande eller ogiltigförklaring avvisas helt på grundval av punkterna 2, 3 eller 4, före underrättelsen enligt artikel 17.1, ska det inte fattas något beslut om kostnaderna.

Artikel 16

Dokumentation av ansökan om upphävande eller ogiltigförklaring

1.   Sökanden ska lägga fram sakomständigheter, bevis och argument till stöd för sin ansökan fram till dess att den kontradiktoriska delen av hävnings- eller ogiltigförfarandet slutar. Särskilt ska sökanden lägga fram följande:

a)	För en ansökan i enlighet med artikel 51.1 b eller c eller 52 i förordning (EG) nr 207/2009, de sakomständigheter, argument och bevis som styrker grunderna för ansökan om upphävande eller ogiltigförklaring.

b)	För en ansökan i enlighet med artikel 53.1 i förordning (EG) nr 207/2009, de bevis som krävs i artikel 7.2 i den här förordningen, och bestämmelserna i artikel 7.3 ska gälla i tillämpliga delar.

c)

För en ansökan i enlighet med artikel 53.2 i förordning (EG) nr 207/2009, bevis på förvärv, fortsatt förekomst och skyddsomfång med avseende på den relevanta äldre rättigheten, liksom bevis för att sökanden är behörig att lämna in ansökan, samt, när den äldre rättigheten åberopas i kraft av nationell rätt, en tydlig angivelse av det lagrum i den nationella rätten som åberopas genom att publikationer av relevanta bestämmelser eller relevant rättspraxis anges. Om bevis avseende ansökan eller registreringen av en äldre rättighet i enlighet med artikel 53.2 d i förordning (EG) nr 207/2009 eller bevis ur innehållet i relevant nationell rätt finns tillgängliga på nätet från en av myndigheten godkänd källa, får sökanden lägga fram de bevisen genom att hänvisa till den källan.

2.   Bevis avseende ansökan, registrering eller förnyelse av äldre rättigheter eller, i tillämpliga fall, innehållet i relevant nationell rätt, inklusive bevis tillgängliga på nätet enligt vad som avses i punkt 1 b och c, ska lämnas in på handläggningsspråket eller ska lämnas in som översättning till det språket. Översättningen ska lämnas in av sökanden på eget initiativ inom en månad från den dag då bevisen lämnades in. Artikel 24 i genomförandeförordning (EU) 2017/1431 är tillämplig på alla andra bevis som läggs fram till stöd för ansökan av sökanden eller, när det rör sig om en ansökan om hävning enligt artikel 51.1 a i förordning (EG) nr 207/2009, av innehavaren av det ifrågasatta EU-varumärket. Översättningar som lämnas in efter den fastställda tidsfristen ska inte beaktas.

Artikel 17

Sakprövning av ansökan om upphävande eller ogiltigförklaring

1.   När ansökan inte avvisas i enlighet med artikel 15 utan tas upp till sakprövning ska myndigheten sända en underrättelse till parterna om att den kontradiktoriska delen av förfarandet för upphävande eller ogiltigförklaring har inletts och uppmana innehavaren av EU-varumärket att lämna synpunkter inom en viss tid.

2.   Om myndigheten i enlighet med artikel 57.1 i förordning (EG) nr 207/2009 uppmanar en part att lämna synpunkter inom en viss tid och parten inte lämnar några synpunkter inom den tiden ska myndigheten avsluta den kontradiktoriska delen av förfarandet och basera sitt beslut om hävning eller ogiltighet på framlagda bevis.

3.   Om sökanden inte lämnar in de sakomständigheter, argument eller bevis som krävs för att styrka ansökan, ska ansökan avslås som ogrundad.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 62 ska alla synpunkter från parterna sändas till den andra berörda parten.

5.   Om innehavaren avstår det EU-varumärke som angrips i en ansökan enligt artikel 12, så att det endast omfattar varor och tjänster mot vilka ansökan inte riktas, eller om EU-varumärket upphävs i ett parallellt förfarande eller upphör att gälla, ska förfarandet avslutas utom i de fall där artikel 50.2 i förordning (EG) nr 207/2009 ska gälla eller där sökanden styrker ett berättigat intresse av att få ett avgörande i sak.

6.   Om innehavaren avstår EU-varumärket delvis genom att utesluta några av de varor eller tjänster mot vilka ansökan riktas, ska myndigheten uppmana sökanden att förklara inom den tid som myndigheten fastställer om ansökan vidhålls och, i så fall, mot vilka av de återstående varorna eller tjänsterna. Om sökanden drar tillbaka ansökan på grund av avståendet eller om myndigheten underrättas om en uppgörelse mellan parterna ska förfarandet avslutas.

7.   Om innehavaren vill avstå det ifrågasatta EU-varumärket ska det göras i en separat handling.

8.   Artikel 8.9 ska gälla i tillämpliga delar.

Artikel 18

Flera ansökningar om upphävande eller ogiltigförklaring

1.   När ett antal ansökningar om upphävande eller ogiltigförklaring lämnas in rörande samma EU-varumärke får myndigheten pröva dem tillsammans i ett förfarande. Myndigheten får senare besluta att pröva ansökningarna separat.

2.   Artikel 9.2, 9.3 och 9.4 ska gälla i tillämpliga delar.

Artikel 19

Bevis på användning i samband med en ansökan om upphävande eller ogiltigförklaring

1.   I händelse av en ansökan om upphävande baserad på artikel 51.1 a i förordning (EG) nr 207/2009 ska myndigheten uppmana innehavaren av EU-varumärket att lägga fram bevis på verklig användning av märket eller ange skälig grund för att varumärket inte används inom den tid som myndigheten fastställer. Om innehavaren inte lägger fram några bevis eller skäl till att varumärket inte används inom den fastställda tiden eller om de framlagda bevisen eller grunderna är uppenbart otillräckliga eller uppenbart irrelevanta ska EU-varumärket upphävas. Artikel 10.3, 10.4, 10.6 och 10.7 i denna förordning ska gälla i tillämpliga delar.

2.   En begäran om bevis på användning i enlighet med artikel 57.2 eller 57.3 i förordning (EG) nr 207/2009 ska godtas om innehavaren av EU-varumärket lämnar in den som ovillkorlig begäran i en separat handling inom den tid som myndigheten fastställer i enlighet med artikel 17.1 i den här förordningen. Om innehavaren av EU-varumärket har lämnat in en begäran om bevis på användning eller skälig grund för att det äldre varumärket inte används som uppfyller kraven i artikel 57.2 eller 57.3 i förordning (EG) nr 207/2009, ska myndigheten uppmana den som ansöker om ogiltigförklaring att tillhandahålla de bevis som krävs inom den tid som myndigheten fastställer. Om sökanden om en ogiltigförklaring inte lägger fram några bevis eller skäl till att varumärket inte används inom den fastställda tiden eller om de framlagda bevisen eller grunderna är uppenbart otillräckliga eller irrelevanta, ska myndigheten avslå den del av ansökan om ogiltigförklaring som baseras på det äldre varumärket. Artikel 10.3–10.7 i denna förordning ska gälla i tillämpliga delar.

Artikel 20

Ansökan om överlåtelse

1.   När innehavaren av ett varumärke i enlighet med artikel 18.1 och 18.2 a i förordning (EG) nr 207/2009 ansöker om överlåtelse i stället för om ogiltigförklaring ska bestämmelserna i artiklarna 12–19 i den här förordningen gälla i tillämpliga delar.

2.   När en ansökan om överlåtelse i enlighet med artikel 18.2 i förordning (EG) nr 207/2009 beviljas helt eller delvis av myndigheten eller av en domstol för EU-varumärken och beslutet eller domen har vunnit laga kraft ska myndigheten säkerställa att den fullständiga eller partiella överlåtelsen av EU-varumärket förs in i registret och offentliggörs.

AVDELNING V

ÖVERKLAGANDEN

Artikel 21

Överklagandets innehåll

1.   Ett överklagande som lämnas in i enlighet med artikel 60.1 i förordning (EG) nr 207/2009 ska innehålla följande:

a)	Klagandens namn och adress i enlighet med artikel 2.1 b i genomförandeförordning (EU) 2017/1431.

b)	När klaganden har utsett en företrädare, företrädarens namn och tjänsteadress i enlighet med artikel 2.1 e i genomförandeförordning (EU) 2017/1431.

c)	När det enligt artikel 92.2 i förordning (EG) nr 207/2009 är obligatoriskt att vara företrädd, företrädarens namn och tjänsteadress i enlighet med artikel 2.1 e i genomförandeförordning (EU) 2017/1431.

d)	En tydlig och otvetydig angivelse av det beslut som överklagas med uppgift om den dag då det utfärdades och det ärendenummer på förfarandet som det överklagade beslutet hänför sig till.

e)	När det överklagade beslutet endast ifrågasätts delvis, en tydlig och otvetydig angivelse av de varor eller tjänster som överklagandet gäller.

2.   Om överklagandet lämnas in på ett annat av unionens officiella språk än handläggningsspråket ska klaganden tillhandahålla en översättning av det inom fyra månader från dagen för delgivningen av det överklagade beslutet.

3.   Om, i förfaranden med en part, det överklagade beslutet har fattats på ett annat officiellt språk än handläggningsspråket får klaganden lämna in överklagandet antingen på handläggningsspråket eller på det språk som det överklagade beslutet fattades på, varvid överklagandets språk i båda fallen ska bli handläggningsspråk för överklagandet, och punkt 2 inte ska tillämpas.

4.   I förfaranden mellan parter ska överklagandet delges svaranden så snart det har lämnats in.

Artikel 22

Redogörelse för grunderna

1.   En redogörelse för grunderna till det överklagande som lämnas in i enlighet med artikel 60.1 fjärde meningen i förordning (EG) nr 207/2009 ska innehålla tydliga och otvetydiga uppgifter om följande:

a)	Det överklagande som det hänför sig till genom en uppgift antingen om ärendenumret eller det överklagade beslutet i enlighet med kraven i artikel 21.1 d i denna förordning.

b)	De grunder för överklagandet som den begärda annulleringen av det överklagade beslutet baseras på och överklagandets omfång i enlighet med artikel 21.1 e i denna förordning.

c)	De sakomständigheter, bevis och argument som styrker de åberopade grunderna i enlighet med kraven i artikel 55.2.

2.   Redogörelsen för grunderna ska lämnas in på det språk som fastställdes för överklagandeförfarandet i enlighet med artikel 21.2 och 21.3. Om redogörelsen för grunderna lämnas in på något annat av unionens officiella språk ska klaganden tillhandahålla en översättning av den inom en månad från den dag då den ursprungliga redogörelsen lämnades in.

Artikel 23

Avvisning av ett överklagande

1.   Överklagandenämnden ska avvisa ett överklagande i följande fall:

a)	Om överklagandet inte lämnas in inom två månader från dagen för delgivning av det beslut som är föremål för överklagandet.

b)	Om överklagandet inte uppfyller kraven i artiklarna 58 och 59 i förordning (EG) nr 207/2009 eller kraven i artikel 21.1 d, 21.2 och 21.3 i den här förordningen, såvida inte bristerna har avhjälpts inom fyra månader från dagen för delgivningen av det beslut som är föremål för överklagandet.

c)	Om överklagandet inte uppfyller kraven i artikel 21.1 a, b, c och e, och klaganden, trots en påminnelse från överklagandenämnden, inte har åtgärdat bristerna inom den tid som överklagandenämnden fastställer.

d)	Om redogörelsen för grunderna inte lämnas in inom fyra månader från dagen för delgivning av det beslut som är föremål för överklagandet.

e)

Om redogörelsen för grunderna inte uppfyller kraven i artikel 22.1 a och b, och klaganden, trots en erinran från överklagandenämnden, inte åtgärdar bristerna inom den tid som överklagandenämnden fastställer eller inte enligt vad som föreskrivs i artikel 22.2 lämnar in översättningen av redogörelsen för grunderna inom en månad från den dag då redogörelsen i original lämnades in.

2.   Om det är troligt att överklagandet inte kommer att tas upp till prövning får ordföranden i den överklagandenämnd som tilldelats ärendet i enlighet med artikel 35.1 begära att överklagandenämnden beslutar om avvisning utan dröjsmål och innan överklagandet eller, i förekommande fall, redogörelsen för grunderna delges svaranden.

3.   Överklagandenämnden ska förklara ett överklagande såsom inte inlämnat, om överklagandeavgiften inte betalas inom den tid som fastställs i artikel 60.1 första meningen i förordning (EG) nr 207/2009. I sådana fall ska punkt 2 i denna artikel tillämpas.

Artikel 24

Svaromål

1.   I förfaranden mellan parter får svaranden lämna in ett svaromål inom två månader från dagen för delgivningen av klagandens redogörelse för grunderna. På motiverad begäran av svaranden kan tiden i undantagsfall förlängas.

2.   Svaromålet ska innehålla namn och adress på svaranden i enlighet med artikel 2.1 b i genomförandeförordning (EU) 2017/1431, och ska uppfylla tillämpliga delar av kraven i artiklarna 21.1 b, c och d, 22.1 a och c och 22.2 i den här förordningen.

Artikel 25

Anslutningsöverklagande

1.   När svaranden i enlighet med artikel 60.2 i förordning (EG) nr 207/2009 yrkar på ett beslut om annullering eller ändring på en punkt i det överklagade beslutet som inte nämns i överklagandet, ska det anslutningsöverklagandet lämnas in inom den tid som anges för inlämning av ett svaromål i artikel 24.1 i den här förordningen.

2.   Ett anslutningsöverklagande ska lämnas in genom en handling som är separat från svaromålet.

3.   Anslutningsöverklagandet ska innehålla svarandens namn och adress i enlighet med artikel 2.1 b i genomförandeförordning (EU) 2017/1431, och ska uppfylla tillämpliga delar av kraven i artikel 21.1 b–e och 22 i den här förordningen.

4.   Ett anslutningsöverklagande ska avvisas i följande fall:

a)	Om det inte lämnas in inom den tid som fastställs i punkt 1.

b)	Om det inte lämnas in i överensstämmelse med kraven i punkt 2 eller artikel 21.1 d.

c)

Om det inte uppfyller kraven i punkt 3, och svaranden, trots en påminnelse från överklagandenämnden, inte åtgärdar bristerna inom den tid som överklagandenämnden fastställer eller inte lämnar in översättningen av anslutningsöverklagandet och tillhörande redogörelse för grunderna inom en månad från den dag då originalet lämnades in.

5.   Klaganden ska uppmanas att lämna synpunkter på svarandens anslutningsöverklagande inom två månader från den dag då klaganden delgavs. På motiverad begäran av klaganden får överklagandenämnden i undantagsfall förlänga tiden. Artikel 26 ska gälla i tillämpliga delar.

Artikel 26

Replik och duplik i förfaranden mellan parter

1.   På motiverad begäran från klaganden, som ska lämnas in inom två veckor från delgivningen av svaromålet, får överklagandenämnden i enlighet med artikel 63.2 i förordning (EG) nr 207/2009 tillåta klaganden att komplettera redogörelsen för grunderna med en replik, som ska lämnas in inom en tid fastställd av överklagandenämnden.

2.   I sådana fall ska överklagandenämnden även tillåta svaranden att komplettera svaromålet med en duplik, som ska lämnas in inom en tid fastställd av överklagandenämnden.

Artikel 27

Prövning av överklagandet

1.   I förfaranden med en part ska överklagandenämnden med avseende på de varor eller tjänster som överklagandet omfattar och i överensstämmelse med artikel 40.3 i förordning (EG) nr 207/2009 tillämpa artikel 37 i förordning (EG) nr 207/2009 när den prövar ett registreringshinder för varumärkesansökan som inte ingick i prövningen när det beslut som är föremål för överklagandet fattades.

2.   I förfaranden mellan parter ska prövningen av överklagandet och, i förekommande fall, av anslutningsöverklagandet begränsas till de grunder som åberopas i redogörelsen för grunderna till överklagandet och, i förekommande fall, i anslutningsöverklagandet. Rättsliga frågor som parterna inte tar upp ska prövas av överklagandenämnden endast om det rör sig om väsentliga formkrav eller sådant som måste lösas för att säkerställa en korrekt tillämpning av förordning (EG) nr 207/2009 med beaktande av sakomständigheter, bevis och argument framlagda av parterna.

3.   Prövningen av överklagandet ska omfatta följande yrkanden eller anspråk, förutsatt att de togs upp i redogörelsen för grunderna till överklagandet eller, i förekommande fall, i anslutningsöverklagandet och att de togs upp vid rätt tidpunkt i förfarandet vid den instans vid myndigheten som fattade det överklagade beslutet:

a)	Den särskiljningsförmåga erhållen genom användning som avses i artiklarna 7.3 och 52.2 i förordning (EG) nr 207/2009.

b)	Kännedom om det äldre varumärket på marknaden som erhållits genom användning för de ändamål som avses i artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009.

c)	Bevis på användning i enlighet med artikel 42.2 och 42.3 i förordning (EG) nr 207/2009 eller artikel 57.2 och 57.3 i förordning (EG) nr 207/2009.

4.   I enlighet med artikel 76.2 i förordning (EG) nr 207/2009 får överklagandenämnden endast godta sådana sakomständigheter eller bevis som åberopas för första gången inför den om de uppfyller följande krav:

a)	De ser vid ett första påseende ut att vara relevanta för utgången i ärendet.

b)

De lämnades in för sent av giltiga skäl, och de är endast ett komplement till relevanta sakomständigheter och bevis som redan har lämnats in i rätt tid eller de lämnas in för att bestrida uppgifter som konstaterats eller prövats i den första instansen på eget initiativ när det överklagade beslutet fattades.

5.   Överklagandenämnden ska, senast i sitt beslut om överklagandet och, i förekommande fall, om anslutningsöverklagandet, besluta om ansökningar om begränsning, förklaringar om delning eller om partiellt avstående av det ifrågasatta varumärket som sökanden eller innehavaren kan ha lämnat in i enlighet med artikel 43, 44 eller 50 i förordning (EG) nr 207/2009 under överklagandeförfarandet. Om överklagandenämnden godtar begränsningen, delningen eller det partiella avståendet, ska den utan dröjsmål underrätta avdelningen med ansvar för att föra registret och de avdelningar som handlägger parallella förfaranden om samma märke.

Artikel 28

Underrättelser från överklagandenämnden

1.   Underrättelser från överklagandenämnden under prövningen av överklagandet eller för att bereda väg för en uppgörelse i godo ska utarbetas av föredraganden och undertecknas av föredraganden på överklagandenämndens vägnar, i samförstånd med nämndens ordförande.

2.   När överklagandenämnden delger parterna sin preliminära åsikt om faktiska eller rättsliga omständigheter ska den ange att den inte är bunden av en sådan underrättelse.

Artikel 29

Synpunkter på frågor av allmänt intresse

Överklagandenämnden får på eget initiativ eller på en skriftlig motiverad begäran från myndighetens verkställande direktör uppmana verkställande direktören att framföra sina synpunkter på frågor av allmänt intresse som uppkommer i samband med handläggningen av ett ärende. Parterna ska ha rätt att yttra sig över verkställande direktörens synpunkter.

Artikel 30

Återupptagande av prövningen på grund av absoluta registreringshinder

1.   Om, i förfaranden med en part, överklagandenämnden anser att ett absolut registreringshinder kan vara tillämpligt på de varor eller tjänster som varumärkesansökan omfattar och detta faller utanför överklagandets räckvidd, ska nämnden informera granskaren med ansvar för den ansökan, som får besluta att återuppta prövningen i enlighet med artikel 40.3 i förordning (EG) nr 207/2009 med avseende på de varorna eller tjänsterna.

2.   Om ett beslut av invändningsenheten överklagas får överklagandenämnden med ett motiverat interimistiskt beslut, som inte ska påverka tillämpningen av artikel 58.1 i förordning (EG) nr 207/2009, avbryta överklagandeförfarandet, hänskjuta den ifrågasatta ansökan till granskaren med ansvar för den ansökan och rekommendera granskaren att återuppta prövningen i enlighet med artikel 40.3 i förordning (EG) nr 207/2009, när nämnden anser att ett absolut registreringshinder ska tillämpas på vissa eller alla av de varor eller tjänster som förtecknas i varumärkesansökan.

3.   Om en ifrågasatt ansökan hänskjuts i enlighet med punkt 2 ska granskaren utan dröjsmål underrätta överklagandenämnden om huruvida prövningen av den ifrågasatta ansökan har återupptagits. Om prövningen har återupptagits ska överklagandeförfarandet förbli vilande tills granskaren har fattat sitt beslut och, om den ifrågasatta ansökan avslås helt eller delvis, tills granskarens beslut om avslag har vunnit laga kraft.

Artikel 31

Förtur för ett överklagande

1.   På motiverad begäran från klaganden eller svaranden och efter att ha hört den andra parten får överklagandenämnden, med beaktande av ärendets brådskande art och särskilda omständigheter, besluta om förtur, varvid detta inta ska påverka tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna 23 och 26, inbegripet bestämmelserna om tidsfrister.

2.   Begäran om förtur för ett överklagande får lämnas in när som helst under överklagandeförfarandet. Den ska lämnas in som separat handling och ska styrkas med bevis på ärendets brådskande art och särskilda omständigheter.

Artikel 32

Formellt innehåll i överklagandenämndens beslut

Överklagandenämndens beslut ska innehålla följande:

a)	En uppgift om att beslutet har fattats av överklagandenämnden.

b)	Uppgift om den dag då beslutet fattades.

c)	Namnen på parterna och deras företrädare.

d)	Nummer på det överklagande som det hänför sig till samt uppgift om det överklagade beslutet i enlighet med kraven i artikel 21.1 d.

e)	Uppgift om överklagandenämndens sammansättning.

f)

Namnen på och, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 39.5, underskrift av ordföranden och de ledamöter som deltog i beslutet samt även en uppgift om vem som var föredragande i ärendet eller, om beslutet fattades av en enda ledamot, namn på och underskrift av den ledamot som fattade beslutet.

g)	Namn på och underskrift av registratorn eller, i förekommande fall, den medarbetare på registraturet som undertecknar på registratorns vägnar.

h)	Ett sammandrag av de sakomständigheter och argument som anförts av parterna.

i)	En redogörelse för skälen till beslutet.

j)	Överklagandenämndens avgörande och, i förekommande fall, ett beslut om kostnader.

Artikel 33

Återbetalning av avgiften för överklagande

Överklagandenämnden ska besluta om återbetalning av avgiften för överklagandet när något av följande gäller:

a)	När överklagandet i enlighet med artikel 60.1 andra meningen i förordning (EG) nr 207/2009 inte anses inlämnat.

b)	När den beslutande instans hos myndigheten som fattade det ifrågasatta beslutet beviljar omprövning i enlighet med artikel 61.1 i förordning (EG) nr 207/2009 eller återkallar det ifrågasatta beslutet med tillämpning av artikel 80 i förordning (EG) nr 207/2009.

c)

När granskaren, efter det att överklagandeförfarandet har återupptagits i enlighet med artikel 40.3 i förordning (EG) nr 207/2009 på en rekommendation från överklagandenämnden i enlighet med artikel 30.2 i den här förordningen, har avslagit den ifrågasatta ansökan i ett slutligt avgörande och överklagandet till följd därav inte längre är meningsfullt.

d)	När överklagandenämnden betraktar sådan återbetalning som skälig på grund av ett väsentligt förfarandefel.

Artikel 34

Omprövning och återkallelse av det överklagade beslutet

1.   När, i förfaranden med en part, överklagandet inte avvisas i enlighet med artikel 23.1 ska överklagandenämnden för de ändamål som avses i artikel 61 i förordning (EG) nr 207/2009 lämna överklagandet och redogörelsen för dess grunder till den instans hos myndigheten som fattade det ifrågasatta beslutet.

2.   När den instans hos myndigheten som fattade det överklagade beslutet beslutar att bevilja omprövning i enlighet med artikel 61.1 i förordning (EG) nr 207/2009, ska den utan dröjsmål underrätta överklagandenämnden om detta.

3.   När den instans hos myndigheten som fattade det överklagade beslutet har inlett förfarandet för återkallelse av det överklagade beslutet i enlighet med artikel 80.2 i förordning (EG) nr 207/2009, ska den utan dröjsmål underrätta överklagandenämnden om detta för de ändamål som avses i artikel 71 i den här förordningen. Den ska också utan dröjsmål underrätta överklagandenämnden om det slutliga avgörandet i det förfarandet.

Artikel 35

Tilldelning av ett överklagande till en nämnd och utnämnande av en föredragande

1.   Så snart överklagandet har lämnats in ska direktören för överklagandenämnderna tilldela ärendet till en överklagandenämnd i enlighet med de objektiva kriterier som fastställts av det presidium för överklagandenämnderna som avses i artikel 136.4 c i förordning (EG) nr 207/2009.

2.   För varje ärende tilldelat en överklagandenämnd enligt punkt 1, ska dess ordförande utse en ledamot i överklagandenämnden – eller ordföranden – till föredragande.

3.   När ett ärende får avgöras av en enda ledamot i enlighet med artikel 36.1, ska den överklagandenämnd som handlägger ärendet utnämna föredraganden till enda ledamot i enlighet med artikel 135.5 i förordning (EG) nr 207/2009.

4.   När ett beslut av en överklagandenämnd i ett ärende har annullerats eller ändrats genom en lagakraftvunnen dom i tribunalen eller, i förekommande fall, domstolen, ska direktören för överklagandenämnderna för att följa den domen i enlighet med artikel 65.6 i förordning (EG) nr 207/2009 omfördela ärendet i enlighet med punkt 1 till en överklagandenämnd, där inga av de ledamöter som fattade det annullerade beslutet sitter, utom i de fall då ärendet hänskjuts till den stora överklagandenämnden (nedan kallad besvärskammaren) eller om det annullerade beslutet fattades av besvärskammaren.

5.   När flera överklaganden mot samma beslut lämnas in ska de handläggas tillsammans i samma förfarande. När överklaganden rörande samma parter lämnas in mot separata beslut som avser samma varumärke eller har andra gemensamma relevanta sakförhållanden eller rättsliga aspekter, får de överklagandena handläggas i gemensamma förfaranden efter godkännande från parterna.

Artikel 36

Ärenden som får avgöras av en enda ledamot

1.   Den handläggande överklagandenämnden får utse en enda ledamot i den betydelse som avses i artikel 135.2 i förordning (EG) nr 207/2009 till att fatta följande beslut:

a)	Beslut med tillämpning av artikel 23.

b)	Beslut om att avsluta överklagandet efter återkallelse, avslag, avstående eller annullering av det ifrågasatta eller det äldre varumärket.

c)	Beslut om att avsluta överklagandet efter återkallelse av invändningen, av ansökan om upphävande eller om ogiltigförklaring eller av överklagandet.

d)	Beslut om åtgärder enligt artiklarna 79d.1 och 80.2 i förordning (EG) nr 207/2009, förutsatt att rättelsen eller, i förekommande fall, återkallelsen av beslutet om överklagandet hänför sig till ett beslut fattat av en enda ledamot.

e)	Beslut i enlighet med artikel 81.4 i förordning (EG) nr 207/2009.

f)	Beslut i enlighet med artikel 85.3, 85.4 och 85.7 i förordning (EG) nr 207/2009.

g)	Beslut om överklaganden av beslut i förfaranden med en part som har fattats på de grunder som fastställs i artikel 7 i förordning (EG) nr 207/2009, vilka antingen är uppenbart ogrundade eller uppenbart välgrundade.

2.   När den enda ledamoten anser att de villkor som fastställs i punkt 1 eller i artikel 135.5 i förordning (EG) nr 207/2009 inte är eller inte längre är uppfyllda, ska den enda ledamoten återföra ärendet till överklagandenämnden i dess sammansättning med tre ledamöter och därvid lämna ett utkast till beslut i enlighet med artikel 41 i den här förordningen.

Artikel 37

Hänskjutning av ärenden till besvärskammaren

1.   Utan hinder av möjligheten att hänskjuta ett ärende till besvärskammaren i enlighet med artikel 135.3 i förordning (EG) nr 207/2009, ska en överklagandenämnd hänskjuta ett ärende som den fått sig tilldelat till besvärskammaren om den anser att den måste frångå den tolkning av ett relevant lagrum som gjordes vid ett tidigare beslut i besvärskammaren eller om den märker att överklagandenämnderna har fattat motstridiga beslut i en rättsfråga som kan komma att påverka avgörandet i ärendet.

2.   Alla beslut om att hänskjuta ärenden till besvärskammaren ska innehålla en redogörelse för skälen till att överklagandenämnden eller, i förekommande fall, presidiet för överklagandenämnderna anser att detta är motiverat, och de ska delges parterna i tvisten och offentliggöras i myndighetens officiella tidning.

3.   Besvärskammaren ska utan dröjsmål återföra ärendet till den överklagandenämnd där det tidigare handlades om kraven för att hänskjuta det inte är eller inte längre är uppfyllda.

4.   Förfrågningar om ett motiverat yttrande i en rättsfråga i enlighet med artikel 128.4 l i förordning (EG) nr 207/2009 ska hänskjutas till besvärskammaren skriftligen, ska ange de rättsfrågor där tolkning efterfrågas och får också ange verkställande direktörens åsikt om de olika möjliga tolkningarna och om deras respektive rättsliga och praktiska följder. Förfrågningarna ska offentliggöras i myndighetens officiella tidning.

5.   När en överklagandenämnd måste fatta beslut i ett pågående ärende om samma rättsfråga som har rests i en hänvändelse till besvärskammaren i enlighet med artikel 135.3 eller 128.4 l i förordning (EG) nr 207/2009, ska den låta förfarandet vila tills besvärskammaren har fattat sitt beslut eller utfärdat sitt motiverade yttrande.

6.   Grupper eller organ som företräder tillverkare, producenter, tjänsteleverantörer, näringsidkare eller konsumenter och som kan visa att resultatet av ett överklagande eller en förfrågan om ett motiverat yttrande vid besvärskammaren har betydelse för dem, får lämna skriftliga synpunkter inom två månader efter offentliggörandet i myndighetens officiella tidning av beslutet om hänskjutande eller, i förekommande fall, förfrågan om ett motiverat yttrande. De ska inte vara parter i förfarandet vid besvärskammaren och de ska bära sina egna kostnader.

Artikel 38

Ändring av överklagandenämndens sammansättning

1.   Om en överklagandenämnds sammansättning ändras i enlighet med artikel 43.2 och 43.3 efter den muntliga förhandlingen, ska alla parter i förfarandet underrättas om att vem som helst av dem får begära att en ny muntlig förhandling hålls inför överklagandenämnden i dess nya sammansättning. En ny muntlig förhandling ska även hållas om den nya ledamoten begär det, förutsatt att de övriga ledamöterna i nämnden har gett sitt godkännande.

2.   Den nya ledamoten i en överklagandenämnd ska i samma utsträckning som de övriga ledamöterna vara bunden av varje redan fattat interimistiskt beslut.

Artikel 39

Överläggningar, omröstning och undertecknande av beslut

1.   Föredraganden ska lämna ett utkast till beslut till överklagandenämndens övriga ledamöter och fastställa en rimlig tidsfrist för invändningar eller föreslagna ändringar.

2.   Överklagandenämnden ska sammanträda för att överlägga om det beslut som ska fattas, om det förefaller som om alla dess ledamöter inte har samma uppfattning. Endast överklagandenämndens ledamöter ska delta i överläggningarna. Överklagandenämndens ordförande får dock tillåta andra anställda, t.ex. registratorn eller tolkar, att närvara. Överläggningarna ska vara och förbli hemliga.

3.   Under överläggningarna mellan ledamöterna i en överklagandenämnd ska föredraganden yttra sig först, och ordföranden, utom när ordföranden är föredragande, ska yttra sig sist.

4.   Om det blir nödvändigt att rösta ska rösterna avges i samma ordning, utom att ordföranden alltid ska rösta sist. Nedlagda röster är inte tillåtna.

5.   Alla ledamöter i överklagandenämnden som fattar beslutet ska underteckna det. När en överklagandenämnd har nått ett slutligt avgörande och en ledamot inte kunde delta, ska den ledamoten inte ersättas, utan ordföranden ska underteckna avgörandet på ledamotens vägnar. När ordföranden inte kan delta ska den ledamot i överklagandenämnden som har högst rangordning såsom fastställt i enlighet med artikel 43.1 underteckna beslutet på ordförandens vägnar.

6.   Punkterna 1–5 ska inte tillämpas när ett beslut fattas av en enda ledamot i enlighet med artikel 135.2 i förordning (EG) nr 207/2009 och artikel 36.1 i den här förordningen. I sådana fall ska beslutet undertecknas av den enda ledamoten.

Artikel 40

Ordförande för en överklagandenämnd

En ordförande ska leda en överklagandenämnd och ha följande uppgifter:

a)	Att utse en ledamot av överklagandenämnden, eller sig själv, till föredragande för varje ärende som tilldelas den överklagandenämnden i enlighet med artikel 35.2.

b)	Att, på överklagandenämndens vägnar, utnämna föredraganden till enda ledamot i enlighet med artikel 135.2 i förordning (EG) nr 207/2009.

c)	Att uppmana överklagandenämnden att besluta om huruvida överklagandet kan tas upp till prövning i enlighet med artikel 23.2 i denna förordning.

d)	Att leda föredragandens preliminära granskning av överklagandet i enlighet med artikel 41 i denna förordning.

e)	Att leda muntliga förhandlingar och bevisupptagning samt underteckna protokollen.

Artikel 41

Föredragande i en överklagandenämnd

1.   Föredraganden ska utföra en preliminär granskning av det överklagande som tilldelats föredraganden, bereda ärendet för sakprövning och överläggningar i överklagandenämnden och skriva ett utkast till det beslut som ska fattas av överklagandenämnden.

2.   För detta ändamål ska föredraganden, när det behövs och under ledning av ordföranden i överklagandenämnden, ha följande uppgifter:

a)	Att uppmana parterna att lämna synpunkter i enlighet med artikel 63.2 i förordning (EG) nr 207/2009.

b)	Att fatta beslut vid begäran om anstånd och, i förekommande fall, fastställa tidsfrister i överensstämmelse med artiklarna 24.1, 25.5 och 26 i den här förordningen samt besluta om vilandeförklaring i enlighet med artikel 71.

c)	Att förbereda underrättelser i enlighet med artikel 28 och den muntliga förhandlingen.

d)	Att underteckna protokoll över muntliga förhandlingar och bevisupptagning.

Artikel 42

Registratur

1.   Ett registratur ska upprättas av överklagandenämnderna. Det ska ha till uppgift att ta emot, vidarebefordra, arkivera och delge alla handlingar under förfarandet vid överklagandenämnderna och att sammanställa akter.

2.   Registraturet ska ledas av en registrator. Registratorn ska utföra de uppgifter som avses i denna artikel under ledning av direktören för överklagandenämnderna utan hinder av bestämmelserna i punkt 3.

3.   Registratorn ska säkerställa att alla de formkrav och de tidsfrister som fastställs i förordning (EG) nr 207/2009 och i den här förordningen eller i de beslut som presidiet för överklagandenämnderna antar i enlighet med artikel 136.4 c och d i förordning (EG) nr 207/2009 upprätthålls. För detta ändamål ska registratorn ha följande uppgifter:

a)	Att underteckna överklagandenämndernas beslut om överklaganden.

b)	Att föra och underteckna protokoll över muntliga förhandlingar och bevisupptagning.

c)	Att förse, antingen på eget initiativ eller på begäran av överklagandenämnden, överklagandenämnden med motiverade yttranden om förfarande- och formkrav, även om brister i enlighet med artikel 23.2 i denna förordning.

d)	Att i enlighet med artikel 34.1 i denna förordning lämna överklagandet till den instans hos myndigheten som fattade det ifrågasatta beslutet.

e)	Att på överklagandenämndens vägnar besluta om återbetalning av överklagandeavgiften i de fall som avses i artikel 33 a och b i denna förordning.

4.   Registratorn ska på uppdrag av direktören för överklagandenämnderna ha följande uppgifter:

a)	Att fördela ärenden i enlighet med artikel 35.1 och 35.4.

b)	Att i enlighet med artikel 136.4 b i förordning (EG) nr 207/2009 genomföra beslut fattade av presidiet för överklagandenämnderna om handläggningen av ärenden vid överklagandenämnderna.

5.   Registratorn får, på uppdrag av presidiet för överklagandenämnderna efter förslag från direktören för överklagandenämnderna, utföra andra uppgifter kopplade till handläggningen av överklaganden vid överklagandenämnderna och organisationen av deras arbete.

6.   Registratorn får delegera de uppgifter som avses i denna artikel till en medarbetare på registraturet.

7.   När registratorn har förhinder i den betydelse som avses i artikel 43.4 eller när registratorsbefattningen är vakant, ska direktören för överklagandenämnderna utse en medarbetare på registraturet som ska utföra registratorns uppgifter under registratorns frånvaro.

8.   Medarbetarna på registraturet ska ledas av registratorn.

Artikel 43

Rangordning efter tjänstgöringstid och ersättande av ledamöter och ordförande

1.   Tjänstgöringstid för ordförande och ledamöter ska räknas från den dag då de tillträdde funktionen enligt handlingen om deras förordnande eller, om sådan saknas, den dag som fastställs av myndighetens styrelse. Vid lika tjänstgöringstid ska rangordningen bestämmas efter ålder. Ordförande och ledamöter som får sitt förordnande förlängt ska behålla sina tidigare tjänstgöringstider.

2.   När ordföranden för en överklagandenämnd har förhinder ska den ordföranden ersättas på grundval av tjänstgöringstid i enlighet med punkt 1 av ledamoten med längst tjänstgöringstid i den överklagandenämnden eller, när ingen ledamot i den överklagandenämnden är tillgänglig, av ledamoten med längst tjänstgöringstid i överklagandenämnderna.

3.   När en ledamot i en överklagandenämnd har förhinder ska den ledamoten ersättas på grundval av tjänstgöringstid i enlighet med punkt 1 av ledamoten med längst tjänstgöringstid i den överklagandenämnden eller, när ingen ledamot i den överklagandenämnden är tillgänglig, av ledamoten med längst tjänstgöringstid i överklagandenämnderna.

4.   För de ändamål som avses i punkterna 2 och 3 ska ordförande och ledamöter i överklagandenämnderna anses ha förhinder vid ledighet, sjukdom, andra ofrånkomliga åtaganden och jäv i enlighet med artikel 137 i förordning (EG) nr 207/2009 och artikel 35.4 i den här förordningen. En ordförande ska också anses ha förhinder när den ordföranden tillfälligt utövar funktionen som direktör för överklagandenämnderna i enlighet med artikel 47.2 i denna förordning. När befattningen som ordförande eller ledamot är vakant ska deras respektive funktioner utövas tillfälligt i enlighet med bestämmelserna i punkt 2 och 3 i denna artikel om ersättande.

5.   En ledamot som anser sig ha förhinder ska utan dröjsmål underrätta ordföranden för den överklagandenämnd som berörs. En ordförande som anser sig ha förhinder ska utan dröjsmål samtidigt underrätta sin suppleant, utsedd i enlighet med punkt 2, och direktören för överklagandenämnderna.

Artikel 44

Jäv

1.   Innan ett beslut fattas av en överklagandenämnd ska, i enlighet med artikel 137.4 i förordning (EG) nr 207/2009, ordföranden eller den ledamot som berörs uppmanas att yttra sig om huruvida det finns grund för jäv.

2.   När överklagandenämnden får kunskap från en annan källa än den berörda ledamoten eller en part i förfarandet om en möjlig grund för jäv enligt artikel 137.3 i förordning (EG) nr 207/2009 ska det förfarande som fastställs i artikel 137.4 i förordning (EG) nr 207/2009 tillämpas.

3.   Det berörda förfarandet ska förklaras vilande tills ett beslut har fattats om vad som ska göras i enlighet med artikel 137.4 i förordning (EG) nr 207/2009.

Artikel 45

Besvärskammaren

1.   Den förteckning över namnen på alla ledamöter i överklagandenämnderna utom nämndernas direktör och ordförande som anger turordning för ledamöterna i den besvärskammare som avses i artikel 136a.2 i förordning (EG) nr 207/2009 ska upprättas efter tjänstgöringstid fastställd i enlighet med artikel 43.1 i den här förordningen. När ett överklagande har hänskjutits till besvärskammaren i enlighet med artikel 135.3 b i förordning (EG) nr 207/2009 ska besvärskammaren omfatta den föredragande som utsetts före hänskjutningen.

2.   Artikel 40 ska gälla för direktören för överklagandenämnderna i egenskap av ordförande i besvärskammaren. Artikel 41 ska gälla för föredraganden inför besvärskammaren.

3.   När direktören för överklagandenämnderna är förhindrad att utöva funktionen som ordförande för besvärskammaren, ska direktören för överklagandenämnderna ersättas i den funktionen och, i förekommande fall, i funktionen som föredragande vid besvärskammaren, på grundval av tjänstgöringstid fastställd i enlighet med artikel 43.1, av den ordförande för överklagandenämnderna som har längst tjänstgöringstid. När en ledamot av besvärskammaren har förhinder ska den ledamoten ersättas av en annan ledamot av överklagandenämnderna som ska utses i enlighet med artikel 136a.2 i förordning (EG) nr 207/2009 och punkt 1 i denna artikel. Artikel 43.4 och 43.5 i denna förordning ska gälla i tillämpliga delar.

4.   Minst sju av besvärskammarens ledamöter, däribland ordföranden och föredraganden, måste vara närvarande för att besvärskammaren ska få överlägga eller rösta i ärenden samt hålla muntliga förhandlingar.

5.   Artikel 39.1–5 ska gälla för överläggningar och omröstning i besvärskammaren. Vid lika röstetal är ordförandens röst utslagsgivande.

6.   Artikel 32 ska gälla besvärskammarens beslut och i tillämpliga delar dess motiverade yttranden i den betydelse som avses i artikel 128.4 l i förordning (EG) nr 207/2009.

Artikel 46

Presidium för överklagandenämnderna

1.   Presidiet för överklagandenämnderna ska ha följande uppgifter:

a)	Att besluta om överklagandenämndernas sammansättning.

b)	Att fastställa objektiva kriterier för fördelningen av ärenden mellan överklagandenämnderna och lösa eventuella konflikter vad gäller tillämpningen.

c)	Att på förslag av direktören för överklagandenämnderna fastställa överklagandenämndernas behov av utlägg för att beräkna myndighetens kostnader.

d)	Att fastställa sin arbetsordning.

e)	Att fastställa regler för handläggning av jäv i enlighet med artikel 137 i förordning (EG) nr 207/2009.

f)	Att fastställa instruktioner för arbetet i registraturet.

g)	Att vidta varje annan åtgärd i syfte att utöva sin funktion att fastställa reglerna och organisera arbetet för överklagandenämnderna i enlighet med artiklarna 135.3 a och 136.4 a i förordning (EG) nr 207/2009.

2.   Presidiet ska vara beslutsmässigt om minst två tredjedelar av ledamöterna, däribland presidiets ordförande och hälften av nämndordförandena, avrundade uppåt vid behov, är närvarande. Presidiet ska fatta beslut med enkel majoritet. Vid lika röstetal är ordförandens röst utslagsgivande.

3.   Beslut fattade av presidiet i enlighet med artiklarna 43.1, 45.1 och punkt 1 a och b i denna artikel ska offentliggöras i myndighetens officiella tidning.

Artikel 47

Direktören för överklagandenämnderna

1.   Om direktören för överklagandenämnderna har förhinder i den mening som avses i artikel 43.4, ska de lednings- och förvaltningsuppgifter som åligger direktören för överklagandenämnderna i enlighet med artikel 136.4 i förordning (EG) nr 207/2009 utövas av den ordförande för överklagandenämnderna som har längst tjänstgöringstid beräknad i enlighet med artikel 43.1 i den här förordningen.

2.   När befattningen som direktör för överklagandenämnderna är vakant ska direktörens uppgifter utövas tillfälligt av den ordförande för överklagandenämnderna som har längst tjänstgöringstid beräknad i enlighet med artikel 43.1 i denna förordning.

Artikel 48

Tillämplighet för bestämmelser rörande andra förfaranden på överklagandet

Om inget annat föreskrivs i denna avdelning ska bestämmelser rörande förfaranden vid den instans i myndigheten som fattade det överklagade beslutet tillämpas på överklagandet i tillämpliga delar.

AVDELNING VI

MUNTLIG FÖRHANDLING OCH BEVISUPPTAGNING

Artikel 49

Kallelse till muntlig förhandling

1.   Parterna ska kallas till sådan muntlig förhandling som anges i artikel 77 i förordning (EG) nr 207/2009, och de ska göras uppmärksamma på punkt 3 i denna artikel.

2.   När det behövs ska myndigheten i kallelsen uppmana parterna att lämna in alla relevanta uppgifter och handlingar före förhandlingen. Myndigheten får uppmana parterna att koncentrera sig på en eller flera särskilda frågor under den muntliga förhandlingen. Den får också erbjuda parterna att delta i den muntliga förhandlingen via videolänk eller något annat tekniskt hjälpmedel.

3.   Om en part som har kallats i vederbörlig ordning till muntlig förhandling vid myndigheten inte inställer sig enligt kallelsen, får förhandlingen fortsätta utan den parten.

4.   Myndigheten ska sörja för att beslut i ärendet kan fattas efter den muntliga förhandlingen, om inte särskilda skäl talar mot detta.

Artikel 50

Språk i muntliga förhandlingar

1.   Muntliga förhandlingar ska vara på handläggningsspråket, om inte parterna har kommit överens om att använda ett annat officiellt EU-språk.

2.   Myndigheten får överlägga i muntliga förhandlingar på ett annat officiellt EU-språk och den får, på begäran, tillåta en part att göra det, förutsatt att simultantolkning till handläggningsspråket går att ordna. Kostnaden för simultantolkningen ska bäras av den part som gör begäran eller av myndigheten i förekommande fall.

Artikel 51

Muntligt vittnesmål från parterna, vittnen eller sakkunniga och kontroller

1.   När myndigheten anser det nödvändigt att höra muntligt vittnesmål från parterna, vittnen eller sakkunniga, eller utföra kontroller, ska myndigheten fatta ett interimistiskt beslut om detta och då ange vilka medel som ska användas för bevisupptagningen, vilka relevanta sakomständigheter som ska bevisas samt dag, tid och plats för utfrågningen eller kontrollen. När en part begär att muntligt vittnesmål tas upp från vittnen eller sakkunniga, ska myndigheten i sitt beslut fastställa den tid inom vilken den parten måste underrätta myndigheten om vittnenas eller de sakkunnigas namn och adress.

2.   Kallelsen till parterna, vittnen eller sakkunniga att avge vittnesmål ska innehålla följande:

a)	Ett utdrag ur det beslut som nämns i punkt 1, som anger dag, tid och plats för den beslutade utfrågningen samt de sakomständigheter som parterna, vittnena och de sakkunniga ska höras om.

b)	Namn på parterna i förfarandet och uppgifter om de rättigheter som vittnena eller de sakkunniga får åberopa enligt artikel 54.2–54.5.

I kallelsen ska vittnena eller de sakkunniga också erbjudas att delta i den muntliga förhandlingen via videolänk eller något annat tekniskt hjälpmedel.

3.   Artikel 50.2 ska gälla i tillämpliga delar.

Artikel 52

Sakkunnigutlåtanden

1.   Myndigheten ska besluta vilken form sakkunnigutlåtanden ska ha.

2.   Den sakkunniges uppdrag ska omfatta följande:

a)	En noggrann beskrivning av uppgiften.

b)	Den fastställda tidsfristen för inlämning av utlåtandet.

c)	Namnen på parterna i förfarandet.

d)	Uppgifter om de rättigheter som sakkunniga får åberopa enligt artikel 54.2, 54.3 och 54.4.

3.   När en sakkunnig utses ska utlåtandet lämnas in på handläggningsspråket eller åtföljas av en översättning till det språket. En kopia av ett eventuellt skriftligt utlåtande, och översättning om det behövs, ska lämnas till parterna.

4.   Parterna får invända mot valet av sakkunnig med hänvisning till inkompetens eller på samma grunder som vid en invändning mot en granskare eller en ledamot i en enhet eller överklagandenämnd i enlighet med artikel 137.1 och 137.3 i förordning (EG) nr 207/2009. En invändning mot valet av sakkunnig ska lämnas in på handläggningsspråket eller åtföljas av en översättning till det språket. Den berörda avdelningen på myndigheten ska besluta om invändningen.

Artikel 53

Protokoll över muntliga förhandlingar

1.   Protokoll över muntliga förhandlingar eller bevisupptagning ska innehålla följande:

a)	Nummer på det ärende som den muntliga förhandlingen hänför sig till och förhandlingens datum.

b)	Namn på myndighetens tjänstemän, parterna, deras företrädare samt närvarande vittnen och sakkunniga.

c)	Inlagor och yrkanden från parterna.

d)	Metod för att lägga fram eller erhålla bevis.

e)	I tillämpliga fall, myndighetens beslut.

2.   Protokollet ska läggas till akten för ansökan om eller registrering av det berörda EU-varumärket. Det ska delges parterna.

3.   När muntliga förhandlingar och bevisupptagning vid myndigheten spelas in ska ljudinspelningen ersätta protokollet och punkt 2 ska gälla i tillämpliga delar.

Artikel 54

Kostnaderna för bevisupptagning i muntliga förhandlingar

1.   Myndigheten får ange som villkor för bevisupptagning att en depositionsavgift i nivå med de uppskattade kostnaderna betalas av den part som har begärt att bevis ska inhämtas.

2.   Vittnen och sakkunniga som kallas och infinner sig på myndigheten ska ha rätt till ersättning för skäliga kostnader för resor och uppehälle, när sådana kostnader har uppkommit. Myndigheten får bevilja ett förskott för sådana kostnader.

3.   Vittnen som har rätt till ersättning enligt punkt 2 ska också ha rätt till lämplig kompensation för förlust av inkomst, och sakkunniga till arvode. Den kompensationen ska betalas till vittnena och de sakkunniga efter det att de har avslutat sina uppgifter eller skyldigheter, om de har kallats av myndigheten på dess eget initiativ.

4.   De belopp och förskott som ska betalas enligt punkterna 1, 2 och 3 ska fastställas av myndighetens verkställande direktör och offentliggöras i myndighetens officiella tidning. Beloppen ska beräknas på samma grund som anges i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i unionen som fastställs i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (8) och i bilaga VII till den förordningen.

5.   Betalningsansvar för utestående eller betalda belopp enligt punkterna 1–4 ska ligga hos

a)	myndigheten, när den har kallat vittnen eller sakkunniga på eget initiativ,

b)

den berörda parten, när den parten har begärt muntligt vittnesmål från vittnen eller sakkunniga, med förbehåll för beslut om fördelning och fastställande av kostnader enligt artiklarna 85 och 86 i förordning (EG) nr 207/2009 och artikel 18 i genomförandeförordning (EU) 2017/1431. Den parten ska ersätta myndigheten för eventuella utbetalda förskott.

Artikel 55

Granskning av skriftliga bevis

1.   Myndigheten ska granska alla framlagda eller inhämtade bevis i alla förfaranden i den utsträckning som krävs för att fatta ett beslut i förfarandet i fråga.

2.   Handlingarna eller annat bevismaterial ska upptas i bilagor till en inlaga, vilka ska numreras i ordningsföljd. Inlagan ska omfatta ett index där följande ska anges om varje handling eller annan typ av bevis:

a)	Bilagans nummer.

b)	En kort beskrivning av handlingen eller bevismaterialet och, i tillämpliga fall, sidantal.

c)	Nummer på den sida i inlagan där handlingen eller bevismaterialet nämns.

Den inlämnande parten kan också i indexet över bilagorna ange vilka särskilda delar i en handling den åberopar till stöd för sina argument.

3.   Om inlagan eller bilagorna inte uppfyller de krav som anges i punkt 2 får myndigheten uppmana den inlämnande parten att avhjälpa eventuella brister inom en tid som myndigheten fastställer.

4.   Om bristerna inte avhjälps inom den av myndigheten fastställda tiden, och om det fortfarande inte är möjligt för myndigheten att otvetydigt avgöra till vilken grund eller vilket argument en handling eller annat bevismaterial hänför sig, ska den handlingen eller det bevismaterialet inte beaktas.

AVDELNING VII

DELGIVNING

Artikel 56

Allmänna bestämmelser om delgivning

1.   I förfaranden vid myndigheten ska myndighetens delgivningar vara förenliga med artikel 75.2 i förordning (EG) nr 207/2009, och de ska utgöras av en överföring av den handling som ska delges till de berörda parterna. Överföringen får ske genom elektronisk åtkomst till handlingen.

2.   Delgivningar ska göras på ett av följande sätt:

a)	Elektroniska medel enligt artikel 57.

b)	Post- eller budbefordran enligt artikel 58.

c)	Kungörelse enligt artikel 59.

3.   När adressaten har angett kontaktuppgifter för kommunikation på elektronisk väg, ska myndigheten kunna välja mellan elektronisk väg och delgivning via post- eller budbefordran.

Artikel 57

Delgivning med elektroniska medel

1.   Delgivning med elektroniska medel inbegriper överföring via kabel, radiovåg, optisk teknik eller andra elektromagnetiska medel, inklusive internet.

2.   Verkställande direktören ska närmare ange exakt vilka elektroniska medel som ska användas, hur de ska användas och tidsfristen för delgivning med elektroniska medel.

Artikel 58

Delgivning med post- eller budbefordran

1.   Trots vad som sägs i artikel 56.3 ska beslut som måste överklagas inom fastställd tid, kallelser och andra handlingar enligt beslut av verkställande direktören delges med hjälp av budfirma eller rekommenderad försändelse, i båda fall med mottagningsbevis. All annan delgivning ska ske antingen med budfirma eller rekommenderad försändelse, med eller utan mottagningsbevis, eller med vanlig postbefordran.

2.   Trots vad som sägs i artikel 56.3 ska delgivning till adressater som varken har sitt hemvist eller säte eller verklig och faktisk industriell eller kommersiell verksamhet i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som heller inte har utsett någon företrädare enligt vad som krävs i artikel 92.2 i förordning (EG) nr 207/2009 ske genom att den handling som måste delges skickas med vanlig post.

3.   När delgivningen sker med hjälp av budfirma eller rekommenderad försändelse, med eller utan mottagningsbevis, ska försändelsen anses vara lämnad till adressaten på den tionde dagen efter det att den sändes, utom när försändelsen inte nådde adressaten eller nådde adressaten på ett senare datum. I händelse av tvist åligger det myndigheten att visa att försändelsen nådde fram eller, i förekommande fall, att fastställa på vilken dag försändelsen lämnades till adressaten.

4.   Delgivning med budfirma eller rekommenderad försändelse ska anses ha skett även om adressaten vägrar att ta emot försändelsen.

5.   Delgivning med vanlig post ska anses ha skett på den tionde dagen efter det att försändelsen sändes.

Artikel 59

Delgivning genom kungörelse

När adressatens adress inte kan fastställas eller när delgivning i enlighet med artikel 56.2 a och b har visat sig vara omöjlig efter minst ett försök, ska delgivningen ske genom kungörelse.

Artikel 60

Delgivning med företrädare

1.   När en företrädare har utsetts eller när den först angivna sökanden i en gemensam ansökan anses vara den gemensamma företrädaren i enlighet med artikel 73.1, ska delgivning ske med den utsedda eller gemensamma företrädaren.

2.   När en enda part har utsett flera företrädare ska delgivning ske i enlighet med artikel 2.1 e i genomförandeförordning (EU) 2017/1431. När flera parter har utsett en gemensam företrädare ska det räcka att delge en enda handling med den gemensamma företrädaren.

3.   En delgivning eller annan underrättelse från myndigheten ställd till den vederbörligen bemyndigade företrädaren ska ha samma verkan som om den hade varit ställd till den företrädda personen.

Artikel 61

Oriktigheter vid delgivningen

Om en handling har nått adressaten och myndigheten inte kan bevisa att den har vederbörligen delgetts, eller om bestämmelserna om delgivning inte har följts, ska handlingen anses ha delgetts den dag som fastställs som dagen för mottagande.

Artikel 62

Delgivning av handlingar i händelse av flera parter

Handlingar från parter ska som regel delges de andra parterna. Delgivningen behöver inte ske om handlingen inte innehåller några nya inlagor och ärendet är klart för beslut.

AVDELNING VIII

SKRIFTLIGA MEDDELANDEN OCH FORMULÄR

Artikel 63

Meddelanden till myndigheten i skrift eller med andra medel

1.   Ansökningar om registrering av ett EU-varumärke liksom andra ansökningar i enlighet med förordning (EG) nr 207/2009 samt all annan kommunikation ställd till myndigheten ska lämnas in enligt följande:

a)	Överföring med elektroniska medel av ett meddelande, varvid en angivelse av avsändarens namn anses vara likvärdigt med en underskrift.

b)	Inlämning med post eller bud av ett undertecknat original av den aktuella handlingen.

2.   I förfaranden vid myndigheten ska den dag då ett meddelande tas emot av myndigheten anses vara dagen för ingivandet eller inlämnandet.

3.   Om ett meddelande som tas emot på elektronisk väg är ofullständigt eller oläsligt, eller myndigheten har skäl att betvivla överföringens riktighet, ska myndigheten underrätta avsändaren om detta och uppmana denne att inom den tid som myndigheten bestämmer åter sända eller lämna in originalet enligt vad som föreskrivs i punkt 1 b. Om den begäran iakttas inom den fastställda tiden ska dagen för mottagandet av den nya sändningen eller inlämningen av den undertecknade handlingen anses vara mottagningsdagen för det ursprungliga meddelandet. Om bristen emellertid påverkar ansökningsdagen för en ansökan om registrering av ett varumärke ska bestämmelserna om ansökningsdag gälla. Om begäran inte iakttas inom den fastställda tiden ska meddelandet inte anses vara mottaget.

Artikel 64

Bilagor till meddelanden skickade med post eller bud

1.   Bilagor till meddelanden får lämnas in på databärare i enlighet med de tekniska specifikationer som verkställande direktören bestämmer.

2.   När ett meddelande med bilagor lämnas in i enlighet med artikel 63.1 b av en part i ett förfarande som rör mer än en part ska parten lämna in lika många kopior av bilagorna som det finns parter i förfarandet. Bilagorna ska förtecknas i enlighet med kraven i artikel 55.2.

Artikel 65

Formulär

1.   Myndigheten ska kostnadsfritt tillhandahålla allmänheten formulär, som ska gå att fylla i på nätet, för följande ändamål:

a)	Inlämning av en ansökan om ett EU-varumärke, inklusive, i förekommande fall, begäran om granskningsrapporter.

b)	Inlämning av en invändning.

c)	Ansökan om upphävande av rättigheter.

d)	Ansökan om ogiltigförklaring eller överlåtelse av ett EU-varumärke.

e)	Ansökan om registrering av en överlåtelse och de överlåtelseformulär och överlåtelsehandlingar som avses i artikel 13.3 d i genomförandeförordning (EU) 2017/1431.

f)	Ansökan om registrering av en licens.

g)	Ansökan om förnyelse av ett EU-varumärke.

h)	Inlämning av ett överklagande.

i)	Befullmäktigande av en företrädare genom en individuell fullmakt eller en generell fullmakt.

j)	Inlämning av en internationell ansökan till myndigheten eller en senare designering i enlighet med protokollet till Madridöverenskommelsen om den internationella registreringen av varumärken, antaget i Madrid den 27 juni 1989 (9).

2.   Parterna i förfaranden inför myndigheten får också använda

a)	formulär fastställda enligt varumärkeskonventionen eller rekommendationerna från generalförsamlingen i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd,

b)	formulär med samma innehåll och format som de vilka avses i punkt 1, utom det formulär som avses i punkt 1 i.

3.   Myndigheten ska tillhandahålla de formulär som avses i punkt 1 på alla officiella EU-språk.

Artikel 66

Meddelanden från företrädare

Ett meddelande ställt till myndigheten från den vederbörligen bemyndigade företrädaren ska ha samma verkan som om det hade lämnats av den företrädda personen.

AVDELNING IX

TIDSFRISTER

Artikel 67

Löptider för frister

1.   En tidsfrist ska börja löpa dagen efter den relevanta händelsen, som kan vara antingen ett förfarandesteg eller slutet på en tidigare tidsfrist. När förfarandesteget är delgivning, ska händelsen vara mottagandet av den delgivna handlingen, om inte annat föreskrivs.

2.   När en tidsfrist uttrycks som ett år eller ett visst antal år, ska den upphöra det relevanta kommande året i den månad som har samma namn och på den dag som har samma sifferbeteckning som den månad och dag då den relevanta händelsen inträffade. När den relevanta månaden inte har någon dag med samma sifferbeteckning ska tidsfristen löpa ut den sista dagen i den månaden.

3.   När en tidsfrist uttrycks som en månad eller ett visst antal månader, ska den upphöra den relevanta kommande månaden på den dag som har samma sifferbeteckning som den dag då den relevanta händelsen inträffade. När den relevanta kommande månaden inte har någon dag med samma sifferbeteckning ska tidsfristen löpa ut den sista dagen i den månaden.

4.   När en tidsfrist uttrycks som en vecka eller ett visst antal veckor, ska den upphöra den relevanta kommande veckan på den dag som har samma namn som den dag då den relevanta händelsen inträffade.

Artikel 68

Förlängning av tidsfrister

Med förbehåll för särskilda eller längsta tidsfrister fastställda i förordning (EG) nr 207/2009, genomförandeförordning (EU) 2017/1431 eller den här förordningen får myndigheten bevilja anstånd på motiverad begäran. En sådan begäran ska framföras av den berörda parten innan den aktuella tidsfristen löper ut. När det finns två eller flera parter får myndigheten göra förlängningen avhängig av att de andra parterna ger sitt godkännande.

Artikel 69

Utgången av tidsfrister i specialfall

1.   När en tidsfrist löper ut en dag när myndigheten inte är öppen för mottagande av handlingar eller när, av andra anledningar än de som avses i punkt 2, normal post inte bärs ut till myndighetens lokaler, ska tidsfristen förlängas till första dagen därefter när myndigheten är öppen för mottagande av handlingar och när normal post bärs ut.

2.   När en tidsfrist löper ut en dag när det inträffar ett allmänt avbrott i postgången i den medlemsstat där myndigheten är belägen eller när, i den utsträckning som verkställande direktören har tillåtit att meddelanden sänds elektroniskt i enlighet med artikel 79b.1 i förordning (EG) nr 207/2009, det inträffar ett faktiskt avbrott i myndighetens uppkoppling till de elektroniska kommunikationsmedlen, ska tidsfristen förlängas till den första dag efter avbrottet när myndigheten är öppen för mottagande av handlingar och när normal post bärs ut eller myndighetens uppkoppling till de elektroniska kommunikationsmedlen har återupprättats.

AVDELNING X

ÅTERKALLELSE AV ETT BESLUT

Artikel 70

Återkallelse av ett beslut eller borttagande av en uppgift i registret

1.   När myndigheten på egen hand eller genom information från parterna i förfarandet får veta att ett beslut kommer att återkallas eller en uppgift i registret kommer att tas bort i enlighet med artikel 80 i förordning (EG) nr 207/2009, ska den underrätta den berörda parten om den planerade återkallelsen.

2.   Den berörda parten ska framföra synpunkter på den planerade återkallelsen eller det planerade borttagandet inom den tid som myndigheten fastställer.

3.   När den berörda parten samtycker till det planerade återkallandet eller borttagandet eller inte framför synpunkter inom den fastställda tiden, ska myndigheten återkalla beslutet eller ta bort uppgiften. Om den berörda parten inte samtycker till den planerade återkallelsen eller det planerade borttagandet, ska myndigheten fatta ett beslut i ärendet.

4.   När den planerade återkallelsen eller det planerade borttagandet sannolikt kommer att påverka mer än en part ska punkterna 1, 2 och 3 gälla i tillämpliga delar. I dessa fall ska de synpunkter som någon av parterna framför enligt punkt 3 alltid delges övriga parter, som ska ges tillfälle att yttra sig.

5.   När återkallelse av ett beslut eller borttagande av en uppgift påverkar ett beslut eller en uppgift som har offentliggjorts, ska återkallandet eller borttagandet också offentliggöras.

6.   Behörigheten att återkalla ett beslut eller ta bort en uppgift enligt punkterna 1–4 tillhör den avdelning eller enhet som fattade beslutet.

AVDELNING XI

VILANDE FÖRFARANDE

Artikel 71

Vilande förfarande

1.   I invändnings-, hävnings-, ogiltighets- och överklagandeförfaranden får den behöriga avdelningen eller överklagandenämnden besluta att låta förfarandet vila i följande fall:

a)	På eget initiativ om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna i fallet.

b)	På motiverad begäran från en av parterna i ett förfarande mellan parter om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna i fallet och med beaktande av parternas intressen och förfarandets skede.

2.   På begäran från bägge parter i ett förfarande mellan parter ska den behöriga avdelningen eller överklagandenämnden förklara förfarandet vilande i högst sex månader. Vilandeförklaringen får förnyas på begäran av bägge parter till en sammanlagd tid av högst två år.

3.   Alla tidsfrister kopplade till förfarandet i fråga, utom tidsfristen för betalning av ansökningsavgiften, ska avbrytas från dagen för vilandeförklaringen. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 137a.5 i förordning (EG) nr 207/2009 ska tidsfristerna börja löpa igen den dag då förfarandet återupptas.

4.   Om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna i fallet får parterna uppmanas att framföra sina synpunkter på vilandeförklaringen och återupptagandet av förfarandet.

AVDELNING XII

AVBROTT I FÖRFARANDET

Artikel 72

Återupptagande av förfarandet

1.   När förfaranden vid myndigheten avbryts enligt artikel 82a.1 i förordning (EG) nr 207/2009 ska myndigheten informeras om identiteten på den person som är bemyndigad att fortsätta förfarandet vid den enligt artikel 82a.2 i förordning (EG) nr 207/2009. Myndigheten ska underrätta den personen och alla berörda tredje parter om att förfarandet ska återupptas från en dag som myndigheten fastställer.

2.   Om myndigheten tre månader efter det att förfarandet avbrutits enligt artikel 82a.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 inte har informerats om att en ny företrädare blivit utsedd ska myndigheten underrätta sökanden eller innehavaren av EU-varumärket om följande:

a)	Om artikel 92.2 i förordning (EG) nr 207/2009 är tillämplig, ska ansökan om ett EU-varumärke anses vara återkallad om informationen inte lämnas in inom två månader efter delgivning av underrättelsen.

b)	Om artikel 92.2 i förordning (EG) nr 207/2009 inte är tillämplig, ska förfarandet återupptas med sökanden eller innehavaren av EU-varumärket från dagen för delgivning av underrättelsen.

3.   De tidsfrister som gäller för sökanden eller innehavaren av EU-varumärket när förfarandet avbryts, utom tidsfristen för att betala förnyelseavgifter, ska börja löpa igen den dag då förfarandet återupptas.

AVDELNING XIII

FÖRETRÄDARE

Artikel 73

Gemensam företrädare

1.   När det finns fler än en sökande och ansökan om ett EU-varumärke inte namnger någon gemensam företrädare, ska den sökande som namnges först i ansökan och som har sitt hemvist eller säte eller faktisk industriell eller kommersiell verksamhet i EES, eller den personens företrädare, anses vara den gemensamma företrädaren. När alla sökande måste utse en yrkesmässig företrädare, ska den yrkesmässiga företrädare som namnges först i ansökan anses vara den gemensamma företrädaren. Detta ska gälla i tillämpliga delar för tredje parter som tillsammans lämnar in en invändning eller ansöker om upphävande eller ogiltigförklaring, samt för gemensamma innehavare av EU-varumärken.

2.   När en överlåtelse görs till fler än en person under förfarandets gång och dessa personer inte har utsett någon gemensam företrädare ska punkt 1 gälla. Om ett sådant tillvägagångssätt inte är möjligt ska myndigheten ålägga personerna att utse en gemensam företrädare inom två månader. Om den begäran inte iakttas ska myndigheten utse den gemensamma företrädaren.

Artikel 74

Fullmakter

1.   Anställda som företräder fysiska eller juridiska personer i den mening som avses i artikel 92.3 i förordning (EG) nr 207/2009, liksom utövande jurister och yrkesmässiga företrädare som förtecknas av myndigheten i enlighet med artikel 93.2 i förordning (EG) nr 207/2009, ska registrera en skriftlig fullmakt hos myndigheten, vilken ska införas i handlingarna enligt artiklarna 92.3 och 93.1 i förordning (EG) nr 207/2009 endast på myndighetens uttryckliga begäran eller, i de fall då det finns flera parter i det förfarande som företrädaren agerar i inför myndigheten, på den andra partens uttryckliga begäran.

2.   När myndigheten kräver en skriftlig fullmakt i enlighet med artiklarna 92.3 och 93.1 i förordning (EG) nr 207/2009 får den registreras på ett valfritt officiellt EU-språk. Den får täcka en eller flera ansökningar eller registrerade varumärken eller får vara en generell fullmakt som låter företrädaren agera inför myndigheten i alla fullmaktsgivarens förfaranden.

3.   Myndigheten ska fastställa en tidsfrist inom vilken en sådan fullmakt ska registreras. Om fullmakten inte lämnas in inom tidsfristen ska förfarandena fortsätta med den företrädda personen. Alla förfarandesteg som har vidtagits av företrädaren utom inlämningen av ansökan ska anses inte ha skett om den företrädda personen inte godkänner dem inom den tid som myndigheten fastställer.

4.   Punkterna 1 och 2 ska gälla i tillämpliga delar för den handling som återkallar en fullmakt.

5.   En företrädare som inte längre har någon fullmakt ska fortsatt betraktas som företrädare tills myndigheten har blivit informerad om att fullmakten har upphört att gälla.

6.   Om inte annat anges i fullmakten ska den inte automatiskt upphöra att gälla gentemot myndigheten om fullmaktsgivaren avlider.

7.   När myndigheten informeras om att en företrädare är utsedd ska företrädarens namn och tjänsteadress anges i enlighet med artikel 2.1 e i genomförandeförordning (EU) 2017/1431. När en sedan tidigare utsedd företrädare för talan vid myndigheten ska den företrädaren ange namn och det identifieringsnummer som myndigheten tilldelat företrädaren. När flera företrädare utses av samma part får de, oavsett om annat anges i deras fullmakter, agera antingen tillsammans eller var för sig.

8.   Om en sammanslutning av företrädare utses eller ges fullmakt ska varje företrädare inom den sammanslutningen anses vara utsedd eller ha fullmakt.

Artikel 75

Ändring av förteckningen över yrkesmässiga företrädare

1.   I enlighet med artikel 93.5 i förordning (EG) nr 207/2009 ska en förtecknad yrkesmässig företrädare strykas automatiskt om företrädaren

a)	avlider eller förlorar sin rättsliga handlingsförmåga,

b)	inte längre är medborgare i en medlemsstat i EES, såvida inte myndighetens verkställande direktör medgett ett undantag i enlighet med artikel 93.4 b i förordning (EG) nr 207/2009,

c)	inte längre driver rörelse eller har anställning i EES,

d)	inte längre har den behörighet som avses i artikel 93.2 c första meningen i förordning (EG) nr 207/2009.

2.   Myndigheten ska på eget initiativ avföra en företrädare från förteckningen när företrädarens behörighet att företräda fysiska eller juridiska personer vid Benelux byrå för immateriell äganderätt eller vid den centrala myndigheten för industriell äganderätt i en medlemsstat enligt artikel 93.2 c första meningen i förordning (EG) nr 207/2009 har dragits in.

3.   När de omständigheter som föranledde strykningen inte längre föreligger ska en person efter ansökan, till vilken ska fogas ett intyg enligt artikel 93.3 i förordning (EG) nr 207/2009, åter tas upp på förteckningen över yrkesmässiga företrädare.

4.   Benelux byrå för immateriell äganderätt och den centrala myndigheten för industriell äganderätt i berörda medlemsstater ska när de känner till sådana relevanta händelser som avses i punkterna 1 och 2 snarast underrätta myndigheten.

AVDELNING XIV

FÖRFARANDEN FÖR INTERNATIONELLA REGISTRERINGAR AV MÄRKEN

Artikel 76

Kollektiv- och kontrollmärken

1.   Om en internationell registrering som designerar EU behandlas som ett EU-kollektivmärke eller ett EU-kontrollmärke i enlighet med artikel 154a.1 i förordning (EG) nr 207/2009, ska, utan att detta påverkar artikel 154 i förordning (EG) nr 207/2009, en underrättelse om möjlig vägran på tjänstens vägnar även lämnas i enlighet med artikel 33 i genomförandeförordning (EU) 2017/1431 i följande fall:

a)	när en av de grunder för vägran som anges i artikel 68.1 eller 68.2 i förordning (EG) nr 207/2009, jämförd med punkt 3 i den artikeln, eller i artikel 74c.1 eller 74c.2 i förordning (EG) nr 207/2009, jämförd med punkt 3 i den artikeln, föreligger,

b)	när bestämmelserna för användning av märket inte har lämnats in i enlighet med artikel 154a.2 i förordning (EG) nr 207/2009.

2.   Meddelanden om ändringar av bestämmelserna för användning av märket enligt artiklarna 71 och 74f i förordning (EG) nr 207/2009 ska offentliggöras i tidningen om EU-varumärken.

Artikel 77

Invändningsförfarandet

1.   När en invändning avser en internationell registrering som designerar EU i enlighet med artikel 156 i förordning (EG) nr 207/2009 ska invändningen innehålla följande:

a)	Nummer på den internationella registrering som invändningen avser.

b)	Uppgift om de varor eller tjänster som anges i den internationella registrering invändningen avser.

c)	Namn på innehavaren av den internationella registreringen.

d)	Allt det som anges i artikel 2.2 b–h i denna förordning.

2.   Artikel 2.1, 2.3 och 2.4 samt artiklarna 3–10 i denna förordning ska gälla för invändningsförfaranden riktade mot internationella registreringar som designerar EU med följande tillägg:

a)	En hänvisning till en ansökan om registrering av EU-varumärket ska betraktas som en hänvisning till en internationell registrering.

b)	En hänvisning till en återkallelse av ansökan om registrering av EU-varumärket ska betraktas som en hänvisning till avståendet från en internationell registrering för EU.

c)	En hänvisning till sökanden ska betraktas som en hänvisning till innehavaren av den internationella registreringen.

3.   När invändningen lämnas in före utgången av den enmånadsperiod som avses i artikel 156.2 i förordning (EG) nr 207/2009, ska invändningen anses inlämnad den första dagen efter enmånadsperioden.

4.   När innehavaren av en internationell registrering är skyldig enligt artikel 92.2 i förordning (EG) nr 207/2009 att låta sig företrädas i förfaranden inför myndigheten och när innehavaren av den internationella registreringen ännu inte har utsett någon företrädare i den mening som avses i artikel 93.1 i förordning (EG) nr 207/2009, ska den underrättelse om invändning som i enlighet med artikel 6.1 i den här förordningen tillställs innehavaren av den internationella registreringen innehålla en begäran om att en företrädare i den mening som avses i artikel 93.1 i förordning (EG) nr 207/2009 utses inom en tidsfrist på två månader från dagen för delgivningen av underrättelsen.

Om innehavaren av den internationella registreringen underlåter att utse en företrädare inom den tidsfristen ska myndigheten besluta att vägra skydda den internationella registreringen.

5.   Invändningsförfarandet ska förklaras vilande om en möjlig vägran på tjänstens vägnar att medge skydd lämnas i enlighet med artikel 154 i förordning (EG) nr 207/2009. När en möjlig vägran på tjänstens vägnar har lett till ett lagakraftvunnet beslut om vägrat skydd för märket, ska myndigheten inte fatta något beslut i sak och återbetala invändningsavgiften, och det ska inte heller fattas något beslut om fördelning av kostnaderna.

Artikel 78

Underrättelse om möjlig vägran på grundval av en invändning

1.   När en invändning mot en internationell registrering lämnas in till myndigheten i enlighet med artikel 156.2 i förordning (EG) nr 207/2009 eller när en invändning anses inlämnad i enlighet med artikel 77.3 i den här förordningen ska myndigheten till den internationella byrån vid Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (nedan kallad internationella byrån) lämna en underrättelse om möjlig vägran att medge skydd på grund av en invändning.

2.   Underrättelsen om möjlig vägran att medge skydd på grund av en invändning ska innehålla följande:

a)	Nummer på den internationella registreringen.

b)	Uppgift om att vägran grundas på att en invändning har lämnats in tillsammans med en hänvisning till de bestämmelser i artikel 8 i förordning (EG) nr 207/2009 som invändningen baseras på.

c)	Den invändande partens namn och adress.

3.   När invändningen är baserad på en ansökan om eller en registrering av ett varumärke ska den underrättelse som avses i punkt 2 innehålla följande:

a)	Ansökningsdag, registreringsdag och prioritetsdag, om de finns.

b)	Ärendenummer och registreringsnummer, om detta är annorlunda.

c)	Innehavarens namn och adress.

d)	En återgivning av märket.

e)	En förteckning över de varor och tjänster som invändningen baseras på.

4.   När en möjlig vägran endast gäller en del av varorna eller tjänsterna, ska den underrättelse som avses i punkt 2 ange de varorna eller tjänsterna.

5.   Myndigheten ska underrätta internationella byrån om följande:

a)	När invändningsförfarandet ledde till att den möjliga vägran drogs tillbaka, en uppgift om att märket är skyddat i EU.

b)	När ett beslut om att vägra skydda märket har vunnit laga kraft efter ett överklagande i enlighet med artikel 58 i förordning (EG) nr 207/2009 eller talan i enlighet med artikel 65 i förordning (EG) nr 207/2009, en uppgift om att märket vägras skydd i EU.

c)	När den vägran som avses i led b endast gäller en del av varorna eller tjänsterna, en uppgift om vilka varor eller tjänster märkets skydd i EU omfattar.

6.   När fler än en möjlig vägran har lämnats om en internationell registrering i enlighet med artikel 154.2 i förordning (EG) nr 207/2009 eller punkt 1 i denna artikel, ska den underrättelse som avses i punkt 5 i denna artikel gälla fullständigt eller partiellt skydd av märket i enlighet med artiklarna 154 och 156 i förordning (EG) nr 207/2009.

Artikel 79

Förklaring om beviljat skydd

1.   Om myndigheten inte lämnar någon underrättelse om möjlig vägran på tjänstens vägnar i enlighet med artikel 154 i förordning (EG) nr 207/2009 och inte tar emot någon invändning inom den invändningsperiod som anges i artikel 156.2 i förordning (EG) nr 207/2009 och heller inte lämnar någon möjlig vägran på tjänstens vägnar till följd av tredje parts synpunkter, ska myndigheten skicka en förklaring till internationella byrån om beviljat skydd där det ska anges att märket är skyddat i EU.

2.   Vid tillämpning av artikel 151.2 i förordning (EG) nr 207/2009 ska den förklaring om beviljat skydd som avses i punkt 1 i denna artikel ha samma verkan som en förklaring från myndigheten om att underrättelsen om vägran har dragits tillbaka.

AVDELNING XV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 80

Upphävande

Förordningarna (EG) nr 2868/95 och (EG) nr 216/96 ska upphöra att gälla. De ska dock fortsätta att vara tillämpliga på pågående förfaranden där den här förordningen i enlighet med artikel 81 inte gäller förrän de förfarandena har avslutats.

Artikel 81

Ikraftträdande och tillämpning

1.   Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   Den ska tillämpas från och med den 1 oktober 2017, med följande undantag:

a)	Artiklarna 2–6 ska inte tillämpas på invändningar inlämnade före ovannämnda dag.

b)	Artiklarna 7 och 8 ska inte tillämpas på invändningsförfaranden vars kontradiktoriska del har påbörjats före ovannämnda dag.

c)	Artikel 9 ska inte tillämpas på vilandeförklaringar beslutade före ovannämnda dag.

d)	Artikel 10 ska inte tillämpas på en begäran om bevis på användning inlämnad före ovannämnda dag.

e)	Avdelning III ska inte tillämpas på en begäran om ändring inlämnad före ovannämnda dag.

f)	Artiklarna 12–15 ska inte tillämpas på ansökningar om hävning eller ogiltigförklaring eller på en begäran om överlåtelse inlämnad före ovannämnda dag.

g)	Artiklarna 16 och 17 ska inte tillämpas på förfaranden vars kontradiktoriska del har påbörjats före ovannämnda dag.

h)	Artikel 18 ska inte tillämpas på vilandeförklaringar beslutade före ovannämnda dag.

i)	Artikel 19 ska inte tillämpas på en begäran om bevis på användning inlämnad före ovannämnda dag.

j)	Avdelning V ska inte tillämpas på överklaganden inlämnade före ovannämnda dag.

k)	Avdelning VI ska inte tillämpas på muntliga förhandlingar inledda före ovannämnda dag eller på skriftliga bevis om inlämningstiden har börjat löpa före ovannämnda dag.

l)	Avdelning VII ska inte tillämpas på delgivning före ovannämnda dag.

m)	Avdelning VIII ska inte tillämpas på meddelanden och formulär mottagna eller åtkomliga före ovannämnda dag.

n)	Avdelning IX ska inte tillämpas på tidsfrister fastställda före ovannämnda dag.

o)	Avdelning X ska inte tillämpas på upphävanden av beslut fattade eller uppgifter i registret införda före ovannämnda dag.

p)	Avdelning XI ska inte tillämpas på vilandeförklaringar efterfrågade av parterna eller beslutade av myndigheten före ovannämnda dag.

q)	Avdelning XII ska inte tillämpas på förfaranden avbrutna före ovannämnda dag.

r)	Artikel 73 ska inte tillämpas på ansökningar om EU-varumärken mottagna före ovannämnda dag.

s)	Artikel 74 ska inte tillämpas på företrädare utsedda före ovannämnda dag.

t)	Artikel 75 ska inte tillämpas på yrkesmässiga företrädare förtecknade före ovannämnda dag.

u)	Avdelning XIV ska inte tillämpas på internationella registreringar som designerar EU gjorda före ovannämnda dag.

---

(1)  EUT L 78, 24.3.2009, s. 1.

(2)  Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om EU-varumärken (EGT L 11, 14.1.1994, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2424 av den 16 december 2015 om ändring av rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken och av kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke samt om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 2869/95 om de avgifter som skall betalas till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (EUT L 341, 24.12.2015, s. 21).

(4)  Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, 15.12.1995, s. 1).

(5)  Kommissionens förordning (EG) nr 216/96 av den 5 februari 1996 om processordningen för överklagningsnämnderna vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (EGT L 28, 6.2.1996, s. 11).

(6)  Dom av den 13 mars 2007, harmoniseringsbyrån mot Kaul GmbH (ARCOL / CAPOL), C-29/05P, ECLI:EU:C:2007:162, punkterna 42–44, dom av den 18 juli 2013, New Yorker SHK Jeans GmbH & Co. KG mot harmoniseringsbyrån, (FISHBONE / FISHBONE BEACHWEAR), C-621/11P, ECLI:EU:C:2013:484, punkterna 28–30, dom av den 26 september 2013 Centrotherm Systemtechnik GmbH mot harmoniseringsbyrån, (CENTROTHERM), C-610/11P, ECLI:EU:C:2013:593, punkterna 85–90 och 110–113, dom av den 3 oktober 2013, Bernhard Rintisch mot harmoniseringsbyrån (PROTI SNACK/PROTI), C-120/12P, ECLI:EU:C:2013:638, punkterna 32 och 38–39, dom av den 3 oktober 2013, Bernhard Rintisch mot harmoniseringsbyrån (PROTIVITAL/PROTI), C-121/12P, ECLI:EU:C:2013:639, punkterna 33 och 39–40, dom av den 3 oktober 2013, Bernhard Rintisch mot harmoniseringsbyrån (PROTIACTIVE/PROTI), C-122/12P, ECLI:EU:C:2013:628, punkterna 33 och 39–40, dom av den 21 juli 2016, EUIPO mot Xavier Grau Ferrer, C-597/14P, ECLI:EU:C:2016:579, punkterna 26–27.

(7)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1431 av den 18 maj 2017 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om EU-varumärken (se sidan 39 i detta nummer av EUT).

(8)  Rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, 4.3.1968, s. 1).

(9)  EUT L 296, 14.11.2003, s. 22.

---