3.2.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 33/10

---

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2008/122/EG

av den 14 januari 2009

om konsumentskydd vid vissa aspekter av avtal om tidsdelat boende, långfristiga semesterprodukter, återförsäljning och byte

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)

Sedan Europaparlamentets och rådets direktiv 94/47/EG av den 26 oktober 1994 om skydd för köparna vad avser vissa aspekter i avtal om nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis (3) antogs har marknaden utvecklats och det har tillkommit nya semesterprodukter som påminner om tidsdelat boende. Dessa nya semesterprodukter och vissa transaktioner kopplade till tidsdelat boende, som återförsäljningsavtal och bytesavtal, omfattas inte av direktiv 94/47/EG. Dessutom har det vid tillämpningen av direktiv 94/47/EG visat sig att vissa frågor som redan omfattas behöver uppdateras eller klargöras, i syfte att hindra utveckling av produkter som syftar till att kringgå detta direktiv.

(2)

De befintliga luckorna i lagstiftningen leder till en betydande snedvridning av konkurrensen och orsakar allvarliga problem för konsumenterna, och hindrar därmed den inre marknaden från att fungera väl. Direktiv 94/47/EG bör därför ersättas med ett nytt uppdaterat direktiv. Eftersom turistnäringen spelar en allt viktigare roll för medlemsstaternas ekonomier bör respektive branscher för tidsdelat boende och långfristiga semesterprodukter stimuleras till ökad tillväxt och högre produktivitet genom antagande av vissa gemensamma regler.

(3)

Den tillämpliga lagstiftningen i medlemsstaterna bör harmoniseras ytterligare så att rättsläget blir klarare och konsumenter och företag fullt ut kan utnyttja fördelarna med den inre marknaden. Därför bör vissa aspekter av marknadsföring, försäljning och återförsäljning av tidsdelat boende och långfristiga semesterprodukter samt byte av rättigheter i samband med avtal om tidsdelat boende harmoniseras fullt ut. Det bör inte vara tillåtet för medlemsstaterna att i sin nationella lagstiftning behålla eller införa bestämmelser som avviker från dem som fastställs i detta direktiv. I avsaknad av sådana harmoniserade bestämmelser bör det stå medlemsstaterna fritt att behålla eller införa nationell lagstiftning i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen. Medlemsstaterna bör således ha rätt att behålla eller införa bestämmelser om konsekvenserna av att konsumenten utövar sin ångerrätt i rättsförhållanden som faller utanför detta direktivs tillämpningsområde eller bestämmelser enligt vilka inga åtaganden mellan konsumenten och en näringsidkare som tillhandahåller ett tidsdelat boende eller en långfristig semesterprodukt, och inte heller några betalningar mellan dessa personer, får göras, så länge som konsumenten inte har tecknat ett kreditavtal i syfte att finansiera köpet av dessa tjänster.

(4)

Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas tillämpning, i överensstämmelse med gemenskapsrätten, av bestämmelser i direktivet på områden utanför dess tillämpningsområde. Medlemsstaterna kan således behålla eller införa nationell lagstiftning som motsvarar bestämmelserna i detta direktiv eller vissa av dess bestämmelser om transaktioner som inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.

(5)	De olika avtal som omfattas av detta direktiv bör vara klart definierade så att ett kringgående av bestämmelserna förhindras.

(6)

I detta direktiv bör avtal om tidsdelat boende inte omfatta flera bokningar av boende, inklusive hotellrum, eftersom flera bokningar inte innebär rättigheter och skyldigheter utöver vad som gäller för enstaka reservationer. Inte heller bör avtal om tidsdelat boende omfatta vanliga hyresavtal, eftersom de senare endast avser en tidsperiod, inte flera.

(7)

I detta direktiv bör avtal om långfristiga semesterprodukter inte omfatta vanliga lojalitetssystem som ger rabatter vid framtida vistelser på ett hotell i en kedja, eftersom medlemskap i systemet inte erhålls mot ersättning eller den ersättning som erläggs av konsumenten inte primärt syftar till boenderabatter eller liknande förmåner.

(8)	Detta direktiv bör inte påverka bestämmelserna i rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang (4).

(9)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden (5) förbjuds näringsidkare att använda vilseledande, aggressiva och andra otillbörliga affärsmetoder mot konsumenter. Med beaktande av vilka produkttyper och affärsmetoder som är aktuella i samband med tidsdelat boende, långfristiga semesterprodukter, återförsäljning och byte är det lämpligt att anta mer detaljerade och specifika bestämmelser för informationskrav och försäljningsevenemang. Det kommersiella syftet med inbjudningar till försäljningsevenemang bör klargöras för konsumenten. Bestämmelserna om förhandsinformation och om avtalet bör klargöras och uppdateras. För att konsumenterna ska få möjlighet att sätta sig in i informationen innan avtalet ingås, bör den tillhandahållas i en form som vid den tidpunkten är lätt att få tillgång till.

(10)

Konsumenten bör ha rätt att välja att förhandsinformationen och avtalet ska vara avfattade på ett språk han har kunskaper i, och näringsidkaren bör inte vägra att tillhandahålla informationen och avtalet på det språk konsumenten väljer. För att underlätta avtalets utförande och verkställighet bör medlemsstaterna dessutom ges tillfälle att bestämma att ytterligare språkversioner av avtalet ska tillhandahållas konsumenten.

(11)

För att konsumenterna ska få möjlighet att fullt ut förstå vilka rättigheter och skyldigheter de har enligt avtalet, bör de få en tidsfrist under vilken de kan frånträda avtalet utan att ange något skäl och utan kostnader. Denna ångerfrist är olika lång i olika medlemsstater, och det har visat sig att den tid som föreskrivs i direktiv 94/47/EG inte är tillräckligt lång. Ångerfristen bör därför förlängas, för att uppnå en hög konsumentskyddsnivå och ökad klarhet för konsumenter och näringsidkare, och fristens längd, förfarandet för och effekterna av att utöva ångerrätten bör harmoniseras.

(12)

Konsumenten bör ha tillgång till effektiva rättsmedel om näringsidkare inte följer bestämmelserna om förhandsinformation eller själva avtalet, särskilt de bestämmelser som föreskriver att avtalet ska omfatta all nödvändig information och att konsumenten ska få en kopia av avtalet när detta ingås. Utöver de rättsmedel som omfattas av nationell lagstiftning bör konsumenten ges en förlängd ångerfrist om informationen inte har tillhandahållits av näringsidkaren. Utövandet av ångerrätten bör vara kostnadsfritt under den förlängda fristen, oavsett vilka tjänster konsumenten har utnyttjat. Det faktum att ångerfristen har löpt ut hindrar inte konsumenten från att tillgripa rättsmedel i enlighet med nationell lagstiftning på grund av överträdelser av informationskraven.

(13)	Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister (6) bör tillämpas vid beräkning av de tidsfrister som anges i detta direktiv.

(14)

Förbudet mot handpenning till näringsidkaren eller till en tredje part under ångerfristen bör klargöras, så att konsumentskyddet blir bättre. I fråga om återförsäljningsavtal bör förbudet mot handpenning gälla tills försäljningen har ägt rum eller återförsäljningsavtalet har upphört att gälla, men det bör fortfarande stå medlemsstaterna fritt att reglera möjlighet till och former för slutbetalningar till förmedlare för den händelse att återförsäljningsavtalet har upphört att gälla.

(15)

När det gäller avtal om långfristiga semesterprodukter kan det pris som ska betalas enligt en avbetalningsplan komma att fastställas utifrån möjligheten att senare anpassa beloppen efter första året för att garantera att dessa avbetalningars realvärde bibehålls, t.ex. för att kompensera för inflation.

(16)

Om konsumenten frånträder ett avtal där priset helt eller delvis täcks av en kredit som näringsidkaren eller en tredje part beviljat konsumenten på grund av en överenskommelse mellan den tredje parten och näringsidkaren, bör kreditavtalet upphöra att gälla utan kostnad för konsumenten. Detsamma bör gälla för avtal avseende andra besläktade tjänster som näringsidkaren eller en tredje part tillhandahåller på grundval av en överenskommelse mellan den tredje parten och näringsidkaren.

(17)

Konsumenten bör inte berövas det skydd som följer av detta direktiv, om den lagstiftning som är tillämplig på avtalet är en medlemsstats lag. Tillämplig lag för ett avtal bör fastställas i enlighet med gemenskapsbestämmelserna om internationell privaträtt, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (7). Enligt denna förordning kan ett tredjelands lag vara tillämplig, särskilt om näringsidkare riktar sig till konsumenter som är på semester i ett annat land än det där de har sin hemvist. Eftersom sådana affärsmetoder är allmänt förekommande inom det område som omfattas av detta direktiv och avtalen rör betydande belopp, bör det finnas ett kompletterande skydd för att se till att konsumenten, i vissa situationer, särskilt när en domstol i en av medlemsstaterna har behörighet i fråga om avtalet, inte berövas det skydd som följer av detta direktiv. Detta avspeglar det särskilda behov av konsumentskydd som härrör från den komplexitet, långsiktiga natur och ekonomiska betydelse som kännetecknar avtalen inom tillämpningsområdet för detta direktiv.

(18)	Vilka domstolar som är behöriga att handlägga mål om ärenden som omfattas av detta direktiv bör fastställas i enlighet med rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (8).

(19)

För att se till att det skydd som konsumenterna omfattas av enligt detta direktiv är fullt effektivt, särskilt när det gäller näringsidkarnas efterlevnad av informationskraven både innan avtalet ingås och i själva avtalet, är det nödvändigt att medlemsstaterna fastställer effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner vid överträdelser av detta direktiv.

(20)	Det måste säkerställas att personer eller organisationer som enligt nationell lagstiftning har ett berättigat intresse i frågan har laglig möjlighet att inleda förfaranden mot överträdelser av detta direktiv.

(21)	Det är nödvändigt att utveckla lämpliga och effektiva förfaranden för tvistlösning mellan konsumenter och näringsidkare. Därför bör medlemsstaterna uppmuntra till inrättandet av offentliga och privata organ som gör det möjligt att lösa tvister utanför domstol.

(22)

Medlemsstaterna bör se till att konsumenterna får tillräcklig information om de nationella bestämmelser genom vilka detta direktiv införlivas, och de bör uppmuntra näringsidkare och kodutfärdare att informera konsumenterna om sina uppförandekoder på området. För att få till stånd en hög konsumentskyddsnivå kan konsumentorganisationerna informeras och engageras i utformningen av uppförandekoder.

(23)

Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att undanröja hindren på den inre marknaden och uppnå en hög konsumentskyddsnivå.

(24)	Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns särskilt i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(25)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (9) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   Syftet med detta direktiv är att bidra till att den inre marknaden fungerar korrekt och att uppnå en hög nivå av konsumentskydd genom harmonisering av medlemsstaternas lagar och andra författningar om vissa aspekter av marknadsföring, försäljning och återförsäljning av såväl tidsdelat boende och långfristiga semesterprodukter som bytesavtal.

2.   Detta direktiv ska tillämpas på transaktioner mellan näringsidkare och konsumenter.

Detta direktiv påverkar inte nationell lagstiftning

a)	om allmänna avtalsrättsliga rättsmedel,

b)	om registrering av fast eller lös egendom och överlåtelse av fast egendom,

c)	om etableringsvillkor eller auktoriseringsförfaranden eller krav för tillståndsgivning, och

d)	om fastställandet av den rättsliga karaktären hos de rättigheter som avtalen i detta direktiv avser.

Artikel 2

Definitioner

1.   I detta direktiv avses med:

a)   avtal om tidsdelat boende: ett avtal som löper på mer än ett år och mot ersättning ger konsumenten nyttjanderätt till ett eller flera övernattningsboenden under mer än en tidsperiod.

b)   avtal om långfristig semesterprodukt: ett avtal som löper på mer än ett år och mot ersättning huvudsakligen ger konsumenten rätt till boenderabatter eller liknande boendeförmåner, antingen fristående från eller i samband med resor eller andra tjänster.

c)   återförsäljningsavtal: ett avtal enligt vilket en näringsidkare mot ersättning hjälper en konsument att sälja eller köpa ett tidsdelat boende eller en långfristig semesterprodukt.

d)   bytesavtal: ett avtal enligt vilket en konsument mot ersättning ansluter sig till ett bytessystem som ger konsumenten tillgång till övernattningsboende eller andra tjänster i utbyte mot att andra personer tillfälligt tillåts dra nytta av rättigheterna i samband med dennes avtal om tidsdelat boende.

e)   näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med dennes näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke samt den som handlar i näringsidkarens namn eller för dennes räkning.

f)   konsument: en fysisk person som handlar för ändamål som faller utanför dennes näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke.

g)   anknytande avtal: ett avtal enligt vilket konsumenten förvärvar tjänster i samband med ett avtal om tidsdelat boende eller ett avtal om en långfristig semesterprodukt vilka tillhandahålls av näringsidkaren eller en tredje part på grundval av en överenskommelse mellan den tredje parten och näringsidkaren.

h)   varaktigt medium: varje medel som gör det möjligt för konsumenten eller näringsidkaren att bevara information som riktas till denne personligen, på ett sätt som är tillgängligt för användning i framtiden under en tid som är lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med informationen och som tillåter oförändrad återgivning av den bevarade informationen.

i)   uppförandekod: en överenskommelse eller en uppsättning regler som inte föreskrivs i en medlemsstats lagar och andra författningar om hur näringsidkare som förbinder sig att iaktta koden ska förhålla sig till en eller flera angivna affärsmetoder eller inom en eller flera angivna branscher.

j)   kodutfärdare: det organ, vilket även kan vara en näringsidkare eller en grupp av näringsidkare, som ansvarar för att utforma och se över en uppförandekod och/eller övervaka att koden efterlevs av dem som förbundit sig att iaktta den.

2.   Vid beräkning av löptiden av ett avtal om tidsdelat boende eller långfristig semesterprodukt enligt definitionen i led a respektive b i punkt 1 ska alla bestämmelser i avtalet som möjliggör automatisk förnyelse eller förlängning beaktas.

Artikel 3

Reklam

1.   Medlemsstaterna ska se till att all reklam innehåller en upplysning om möjligheten att få informationen som avses i artikel 4.1 och om var den informationen kan fås.

2.   Om ett avtal om tidsdelat boende, ett avtal om långfristig semesterprodukt, ett återförsäljningsavtal eller ett bytesavtal ska erbjudas en konsument personligen vid ett marknadsförings- eller försäljningsevenemang, ska näringsidkaren i inbjudan klart ange evenemangets natur och dess kommersiella syfte.

3.   Den information som avses i artikel 4.1 ska finnas tillgänglig för konsumenten hela tiden under evenemanget.

4.   Ett tidsdelat boende eller en långfristig semesterprodukt får inte marknadsföras eller säljas som en investering.

Artikel 4

Förhandsinformation

1.   I god tid innan en konsument blir bunden av ett avtal eller ett erbjudande ska näringsidkaren klart och tydligt ge konsumenten korrekt och tillräcklig information enligt följande:

a)	När det gäller ett avtal om tidsdelat boende: i enlighet med standardformuläret för information i bilaga I och den information som anges i del 3 av formuläret.

b)	När det gäller ett avtal om långfristig semesterprodukt: i enlighet med standardformuläret för information i bilaga II och den information som anges i del 3 av formuläret.

c)	När det gäller ett återförsäljningsavtal: i enlighet med standardformuläret för information i bilaga III och den information som anges i del 3 av formuläret.

d)	När det gäller ett bytesavtal: i enlighet med standardformuläret för information i bilaga IV och den information som anges i del 3 av formuläret.

2.   Näringsidkaren ska kostnadsfritt lämna information enligt punkt 1 antingen i pappersform eller via något annat varaktigt medium som är lättillgängligt för konsumenten.

3.   Medlemsstaterna ska se till att den information som avses i punkt 1 är avfattad på språket eller ett av språken i den medlemsstat där konsumenten är bosatt eller är medborgare, enligt konsumentens val, förutsatt att det är ett av gemenskapens officiella språk.

Artikel 5

Avtalet om tidsdelat boende, långfristig semesterprodukt, återförsäljning eller byte

1.   Medlemsstaterna ska se till att avtalet upprättas skriftligt i pappersform eller via något annat varaktigt medium, och att det är avfattat på språket eller ett av språken i den medlemsstat där konsumenten är bosatt eller är medborgare, enligt konsumentens val, förutsatt att det är ett av gemenskapens officiella språk.

Den medlemsstat där konsumenten är bosatt får emellertid dessutom kräva följande:

a)	Avtalet ska alltid tillhandahållas konsumenten på medlemsstatens eget språk eller ett av dess språk, förutsatt att det är ett av gemenskapens officiella språk.

b)	När det gäller ett avtal om tidsdelat boende som avser en bestämd fast egendom ska näringsidkaren tillhandahålla konsumenten en bestyrkt översättning av avtalet på språket eller ett av språken i den medlemsstat där egendomen är belägen, förutsatt att det är ett av gemenskapens officiella språk.

Den medlemsstat på vars territorium näringsidkaren bedriver sin försäljningsverksamhet får kräva att avtalet alltid ska tillhandahållas konsumenten på medlemsstatens eget språk eller ett av dess språk, förutsatt att det är ett av gemenskapens officiella språk.

2.   Den information som avses i artikel 4.1 ska utgöra en integrerad del av avtalet och får inte ändras, om inte parterna uttryckligen kommer överens om något annat eller om ändringarna är en följd av ovanliga och oförutsägbara omständigheter utanför näringsidkarens kontroll, vars konsekvenser inte hade kunnat undvikas ens om all vederbörlig aktsamhet hade iakttagits.

Konsumenten ska innan avtalet ingås underrättas om dessa ändringar i pappersform eller via något annat varaktigt medium som är lätt åtkomligt för konsumenten.

Ändringarna ska uttryckligen anges i avtalet.

3.   Utöver den information som avses i artikel 4.1 ska avtalet innehålla

a)	parternas namn, adress och underskrifter, och

b)	datum och plats för avtalets ingående.

4.   Innan avtalet ingås ska näringsidkaren uttryckligen göra konsumenten uppmärksam på att det finns ångerrätt och på längden av den ångerfrist som avses i artikel 6 samt på det förbud mot handpenning under ångerfristen som avses i artikel 9.

Avtalsbestämmelserna om detta ska undertecknas separat av konsumenten.

I avtalet ska det ingå ett separat standardformulär för frånträdande så som anges i bilaga V för att underlätta utövandet av ångerrätten enligt artikel 6.

5.   Konsumenten ska få en kopia eller kopior av avtalet när detta ingås.

Artikel 6

Ångerrätt

1.   Utöver de rättsmedel som konsumenten enligt nationell lagstiftning har tillgång till vid överträdelser av bestämmelserna i detta direktiv, ska medlemsstaterna se till att konsumenten har 14 kalenderdagar på sig att utan att ange några skäl frånträda avtalet om tidsdelat boende, långfristig semesterprodukt, återförsäljning eller byte.

2.   Ångerfristen ska beräknas

a)	från den dag då avtalet eller ett bindande preliminärt avtal ingås, eller

b)	från den dag när konsumenten tar emot avtalet eller ett bindande preliminärt avtal, om den dagen infaller efter den dag som avses i led a.

3.   Ångerfristen ska upphöra att gälla

a)	ett år och 14 kalenderdagar efter den dag som avses i punkt 2, om inte ett separat standardformulär för frånträdande enligt artikel 5.4 har fyllts i av näringsidkaren och lämnats skriftligen till konsumenten i pappersform eller via något annat varaktigt medium,

b)	tre månader och 14 kalenderdagar efter den dag som avses i punkt 2, om den information som avses i artikel 4.1, inklusive det standardformulär för information som anges i bilagorna I–IV, inte har lämnats skriftligen till konsumenten i pappersform eller via något annat varaktigt medium.

Dessutom ska medlemsstaterna föreskriva lämpliga sanktioner i enlighet med artikel 15, särskilt om näringsidkaren efter det att ångerfristen har gått ut inte har fullgjort informationskraven i detta direktiv.

4.   Om ett separat standardformulär för frånträdande enligt artikel 5.4 har fyllts i av näringsidkaren och lämnats skriftligen till konsumenten i pappersform eller via något annat varaktigt medium inom ett år från den dag som avses i punkt 2 i den här artikeln, ska ångerfristen börja löpa den dag som konsumenten får detta formulär. Vidare, om den information som avses i artikel 4.1, inklusive det standardformulär för information som anges i bilagorna I–IV, har lämnats skriftligen till konsumenten i pappersform eller via något annat varaktigt medium inom tre månader från den dag som avses i punkt 2 i den här artikeln, ska ångerfristen börja löpa den dag som konsumenten får denna information.

5.   Om bytesavtalet erbjuds konsumenten tillsammans med och samtidigt som avtalet om tidsdelat boende, ska en enda ångerfrist i enlighet med punkt 1 gälla för båda avtalen. Ångerfristen för båda avtalen ska beräknas enligt bestämmelserna i punkt 2 tillämpade på avtalet om tidsdelat boende.

Artikel 7

Förfarandet för att utöva ångerrätten

Om konsumenten har för avsikt att utöva sin ångerrätt ska han innan ångerfristen löper ut, i pappersform eller via något annat varaktigt medium, meddela näringsidkaren sitt beslut att frånträda avtalet. Konsumenten kan använda det standardformulär för frånträdande enligt bilaga V som tillhandahålls av näringsidkaren i enlighet med artikel 5.4. Ångerfristen ska anses ha iakttagits om meddelandet sänds innan ångerfristen har löpt ut.

Artikel 8

Verkan av att konsumenten utövar sin ångerrätt

1.   När konsumenten utövar sin ångerrätt upphör parternas skyldighet att genomföra avtalet.

2.   Den konsument som utövar sin ångerrätt ska varken stå för några kostnader eller vara ansvarig för något värde som motsvarar de tjänster som har tillhandahållits före frånträdandet.

Artikel 9

Handpenning

1.   Medlemsstaterna ska se till att det i fråga om avtal om tidsdelat boende, avtal om långfristig semesterprodukt och bytesavtal är förbjudet för näringsidkaren eller en tredje part att ta emot handpenning eller säkerhet, reservera belopp på konton, ta emot skuldförbindelser eller annan ersättning från konsumenten under den frist då konsumenten får utöva sin ångerrätt enligt artikel 6.

2.   Medlemsstaterna ska se till att det i fråga om återförsäljningsavtal är förbjudet för näringsidkaren eller en tredje part att ta emot handpenning eller säkerhet, reservera belopp på konton, ta emot skuldförbindelser eller annan ersättning från konsumenten innan försäljningen har ägt rum eller återförsäljningsavtalet på annat sätt har upphört att gälla.

Artikel 10

Särskilda bestämmelser avseende avtal om långfristiga semesterprodukter

1.   När det gäller avtal om långfristiga semesterprodukter ska betalningen erläggas enligt en avbetalningsplan. Att betala det avtalade priset på annat sätt än enligt avbetalningsplanen är förbjudet. Betalningarna, inklusive den eventuella medlemsavgiften, ska delas upp i lika stora årliga delbetalningar. Näringsidkaren ska skicka ut en skriftlig begäran om betalning, i pappersform eller via något annat varaktigt medium, senast 14 kalenderdagar före varje förfallodatum.

2.   Från och med den andra avbetalningen får konsumenten frånträda avtalet utan att drabbas av någon straffavgift genom att underrätta näringsidkaren inom 14 kalenderdagar efter det att begäran om betalning för varje avbetalning mottagits. Denna rättighet påverkar inte rätten till frånträdande av avtal enligt gällande nationell rätt.

Artikel 11

Frånträdande av anknytande avtal

1.   Om konsumenten utövar sin rätt att frånträda avtalet om tidsdelat boende eller långfristig semesterprodukt ska medlemsstaterna se till att eventuella bytesavtal som är knutna till det eller ett annat anknytande avtal automatiskt upphör att gälla utan kostnad för konsumenten.

2.   Om en kredit täcker priset helt eller delvis och krediten beviljats konsumenten av näringsidkaren eller av en tredje part på grundval av en överenskommelse mellan den tredje parten och näringsidkaren, ska kreditavtalet, utan att det påverkar artikel 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal (10), upphöra att gälla utan kostnad för konsumenten, om konsumenten utövar sin rätt att frånträda avtalet om tidsdelat boende, avtalet om långfristig semesterprodukt, återförsäljningsavtalet eller bytesavtalet.

3.   Medlemsstaterna ska meddela närmare föreskrifter om frånträdande av sådana avtal.

Artikel 12

Direktivets tvingande karaktär och tillämpning i internationella fall

1.   Om en medlemsstats lagstiftning är tillämplig på avtalet ska medlemsstaterna se till att konsumenten inte får avstå från de rättigheter som han har enligt detta direktiv.

2.   Om ett tredje lands lagstiftning är tillämplig på avtalet får konsumenten inte berövas det skydd som följer av detta direktiv så som det tillämpas i domstolsmedlemsstaten

—	om någon av de berörda fastigheterna är belägen i en medlemsstat eller

—	om näringsidkaren, när det gäller ett avtal som inte direkt rör fast egendom, bedriver sin kommersiella eller yrkesmässiga verksamhet i en medlemsstat eller på något sätt riktar sådan verksamhet till en medlemsstat och avtalet faller inom ramen för sådan verksamhet.

Artikel 13

Rättslig och administrativ prövning

1.   Medlemsstaterna ska se till att det i konsumentens intresse finns lämpliga och effektiva medel för att se till att näringsidkarna följer detta direktiv.

2.   De medel som avses i punkt 1 ska omfatta bestämmelser varigenom ett eller flera av följande organ, vilket bestäms i nationell lagstiftning, ska ha rätt att väcka talan enligt nationell lagstiftning vid domstolar eller behöriga administrativa organ för att säkerställa att de nationella bestämmelserna för genomförandet av detta direktiv tillämpas:

a)	Offentliga organ och myndigheter eller deras företrädare.

b)	Konsumentorganisationer som har ett berättigat intresse av att skydda konsumenterna.

c)	Branschorganisationer som har ett berättigat intresse att få saken prövad.

Artikel 14

Konsumentinformation och prövning utanför domstol

1.   Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att informera konsumenterna om den nationella lag genom vilken detta direktiv införlivas och ska när så är lämpligt uppmuntra näringsidkare och kodutfärdare att informera konsumenterna om sina uppförandekoder.

Kommissionen ska uppmuntra utarbetande på gemenskapsnivå, särskilt via branschorganisationer och branschsammanslutningar, av uppförandekoder, i syfte att underlätta genomförandet av detta direktiv i enlighet med gemenskapsrätten. Kommissionen ska också uppmuntra näringsidkarna och deras branschorganisationer att informera konsumenterna om dessa koder, t.ex. genom en särskild märkning.

2.   Medlemsstaterna ska verka för införande och utveckling av lämpliga och effektiva klagomåls- och prövningsförfaranden utanför domstol för att lösa tvister i konsumentfrågor som omfattas av detta direktiv och ska, där så är lämpligt, uppmuntra näringsidkare och deras branschorganisationer att informera konsumenterna om eventuella sådana klagomåls- och prövningsförfaranden utanför domstol.

Artikel 15

Sanktioner

1.   Medlemsstaterna ska föreskriva lämpliga sanktioner för näringsidkaren då denne inte följer de nationella bestämmelser som har antagits i enlighet med detta direktiv.

2.   Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 16

Införlivande

1.   Medlemsstaterna ska senast den 23 februari 2011 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 23 februari 2011.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 17

Översyn

Kommissionen ska senast den 23 februari 2014 se över detta direktiv och avlägga rapport till Europaparlamentet och rådet.

Vid behov ska kommissionen lägga fram ytterligare förslag för att anpassa direktivet till utvecklingen på området.

Kommissionen får begära information från medlemsstaterna och de nationella tillsynsmyndigheterna.

Artikel 18

Upphävande

Direktiv 94/47/EG upphör härmed att gälla.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VI.

Artikel 19

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 20

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  EUT C 44, 16.2.2008, s. 27.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 22 oktober 2008 (ännu inte offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 18 december 2008.

(3)  EGT L 280, 29.10.1994, s. 83.

(4)  EGT L 158, 23.6.1990, s. 59.

(5)  EUT L 149, 11.6.2005, s. 22.

(6)  EGT L 124, 8.6.1971, s. 1.

(7)  EUT L 177, 4.7.2008, s. 6.

(8)  EGT L 12, 16.1.2001, s. 1.

(9)  EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(10)  EUT L 133, 22.5.2008, s. 66.

---

---

---

---

---

---

---