(1)

Systemet för unionens egna medel måste säkerställa att det finns tillräckliga medel för att unionens politik ska kunna utvecklas i god ordning, med hänsyn till behovet av strikt budgetdisciplin. Utvecklingen av systemet för egna medel kan och bör också, i möjligaste mån, bidra till utvecklingen av unionens politik.

(2)

Genom Lissabonfördraget infördes ändringar i bestämmelserna om systemet för unionens egna medel, vilket ger utrymme för att avskaffa en befintlig kategori av egna medel och införa en ny kategori.

(3)

Europeiska rådet uppmanade vid mötet den 7–8 februari 2013 rådet att fortsätta att arbeta på kommissionens förslag om ett nytt eget medel baserat på mervärdesskatt för att göra det så enkelt och överblickbart som möjligt, stärka kopplingen till unionens mervärdesskattepolitik och de faktiska mervärdesskatteintäkterna, och säkerställa likabehandling av skattebetalarna i alla medlemsstater.

(4)

I juni 2017 antog kommissionen ett diskussionsunderlag om framtiden för EU:s finanser. I underlaget föreslår kommissionen en rad alternativ för hur egna medel skulle kunna kopplas till unionens politik på ett synligare sätt, särskilt till den inre marknaden och hållbar tillväxt. Enligt underlaget bör det vid införandet av nya egna medel fästas särskild uppmärksamhet vid att de är transparenta, enkla och stabila, och att de överensstämmer med unionens politiska mål, får genomslag på konkurrenskraft och hållbar tillväxt samt att de fördelas rättvist mellan medlemsstaterna.

(5)

Det nuvarande systemet för fastställande av det mervärdesskattebaserade egna medlet har ofta kritiserats av revisionsrätten, Europaparlamentet och medlemsstaterna för att vara alltför komplext. Europeiska rådet konstaterade därför vid sitt möte den 17–21 juli 2020 att det är lämpligt att förenkla beräkningen av det egna medlet.

(6)

För att bättre anpassa unionens finansieringsinstrument till dess politiska prioriteringar, bättre återspegla den roll som unionens allmänna budget (unionens budget) har för den inre marknadens funktion, bättre understödja målen med unionens politik och minska medlemsstaternas bidrag baserade på bruttonationalinkomst (BNI) till unionens årliga budget konstaterade Europeiska rådet vid sitt möte den 17–21 juli 2020 att unionen under de kommande åren kommer att arbeta för att reformera systemet för egna medel och införa nya egna medel.

(7)

Som ett första steg bör det införas en ny kategori av egna medel baserade på nationella bidrag som beräknas på grundval av icke-materialåtervunnet plastförpackningsavfall. I enlighet med den europeiska strategin för plast kan unionens budget bidra till att minska föroreningarna från plastförpackningsavfall. Ett eget medel baserat på nationella bidrag som är i proportion till mängden plastförpackningsavfall i varje medlemsstat som inte materialåtervinns kommer att ge incitament att minska förbrukningen av plast för engångsbruk, främja materialåtervinning och stärka den cirkulära ekonomin. Samtidigt kommer medlemsstaterna själva att, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, kunna vidta de bäst lämpade åtgärderna för att uppnå dessa mål. För att undvika en alltför stor regressiv effekt på de nationella bidragen bör en justeringsmekanism med en årlig schablonbeloppsminskning tillämpas på bidragen från medlemsstater vars BNI per capita 2017 låg under EU-genomsnittet. Minskningen bör motsvara 3,8 kilogram multiplicerat med befolkningen år 2017 i de berörda medlemsstaterna.

(8)

Europeiska rådet noterade vid sitt möte den 17–21 juli 2020 att kommissionen som grund för ytterligare egna medel under det första halvåret 2021 kommer att lägga fram förslag om en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna och om en digital avgift, med sikte på att de ska införas senast den 1 januari 2023. Europeiska rådet uppmanade kommissionen att lägga fram ett reviderat förslag om EU:s utsläppshandelssystem och eventuellt utvidga det till att omfatta luftfart och sjöfart. Det konstaterade att unionen under den fleråriga budgetramen för perioden 2021–2027 (den fleråriga budgetramen 2021–2027) kommer att arbeta för ett införande av andra egna medel, vilket kan omfatta en skatt på finansiella transaktioner.

(9)

Europeiska rådet konstaterade vid sitt möte den 17–21 juli 2020 att arrangemangen för egna medel bör vägledas av de övergripande målen om enkelhet, öppenhet och rättvisa, inbegripet en rättvis bördefördelning. Det konstaterade också att Danmark, Nederländerna, Österrike och Sverige, och, inom ramen för stödet till återhämtning och resiliens, samt Tyskland, ska omfattas av schablonbeloppskorrigeringar av sina årliga BNI-baserade bidrag för perioden 2021–2027.

(10)

Medlemsstaterna bör behålla 25 % av de belopp de uppbär för traditionella egna medel i syfte att täcka sina uppbördskostnader.

(11)

Integreringen av Europeiska utvecklingsfonden i unionens budget bör åtföljas av en höjning av de tak för egna medel som fastställs i detta beslut. Det krävs en tillräcklig marginal mellan betalningarna och taket för egna medel för att säkerställa att unionen under alla omständigheter kan uppfylla sina finansiella skyldigheter, även i tider av ekonomisk nedgång.

(12)

En tillräcklig marginal bör bevaras till taken för unionens egna medel, så att alla unionens finansiella skyldigheter och ansvarsförbindelser som förfaller till betalning under ett visst år kan fullgöras. Det totala belopp i egna medel som tilldelas unionen för att täcka årliga anslag för betalningar bör inte överstiga 1,40 % av samtliga medlemsstaters sammanlagda BNI. De totala årliga anslag för åtaganden som tas upp i unionens budget får inte överskrida 1,46 % av samtliga medlemsstaters sammanlagda BNI.

(13)

För att beloppet för finansiella medel som ställs till unionens förfogande ska ligga på en oförändrad nivå är det lämpligt att anpassa taken för egna medel för anslag för betalningar och anslag för åtaganden uttryckt i procent av BNI, i händelse av att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 (2) ändras på ett sätt som medför betydande förändringar av BNI-nivån.

(14)

De ekonomiska konsekvenserna av covid-19-krisen understryker vikten av att unionen har tillräcklig ekonomisk kapacitet i händelse av ekonomiska chocker. Unionen behöver se till att den har nödvändiga medel för att nå sina mål. Det krävs finansiella medel i exceptionell omfattning för att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen, utan att trycket på medlemsstaternas finanser ökas vid en tidpunkt då deras budgetar redan står under enormt tryck för att finansiera nationella ekonomiska och sociala åtgärder i samband med krisen. Därför bör exceptionella åtgärder vidtas på unionsnivå. Av detta skäl är det lämpligt att undantagsvis bemyndiga kommissionen att på unionens vägnar på kapitalmarknaderna tillfälligt låna upp till 750 000 miljoner EUR i 2018 års priser. Upp till 360 000 miljoner EUR i 2018 års priser av de upplånade medlen skulle användas för att tillhandahålla lån och upp till 390 000 miljoner EUR i 2018 års priser av de upplånade medlen skulle användas till utgifter, båda för det enda syftet att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen.

(15)

Denna exceptionella åtgärd bör inriktas mot konsekvenserna av covid-19-krisen och förhindra att den återuppstår. Stödet bör därför vara tidsbegränsat, och huvuddelen av finansieringen bör tillhandahållas omedelbart efter krisen, vilket innebär att rättsliga åtaganden för ett program som finansieras genom dessa ytterligare medel bör göras senast den 31 december 2023. Godkännandet av betalningar inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens kommer att vara avhängigt av att de relevanta delmål och mål som anges i återhämtnings- och resiliensplanen uppnås på ett tillfredsställande sätt, vilket kommer att bedömas i enlighet med det relevanta förfarande som föreskrivs i förordningen om inrättande av en facilitet för återhämtning och resiliens, vilket återspeglar slutsatserna från Europeiska rådets möte den 17–21 juli 2020.

(16)

För att fullgöra ansvaret för den planerade upplåningen av medel krävs en extraordinär och tillfällig höjning av taken för egna medel. I enda syfte att täcka unionens samtliga skulder som uppstått genom upplåning för att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen bör därför taket för anslag för betalningar och taket för anslag för åtaganden vardera höjas med 0,6 procentenheter. Kommissionens befogenhet att på unionens vägnar låna upp medel på kapitalmarknaderna, i det enda och uteslutande syftet att finansiera åtgärder för att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen, hänger nära samman med den höjning av taken för egna medel som föreskrivs i detta beslut och ytterst med det sätt på vilket unionens system för egna medel fungerar. Därför bör den befogenheten ingå i detta beslut. Transaktionernas unika karaktär och den exceptionella mängden medel som ska upplånas kräver säkerhet avseende unionsskuldens övergripande volym och de väsentliga aspekterna avseende dess återbetalning, men också avseende genomförandet av en diversifierad lånestrategi.

(17)

Höjningen av taken för egna medel är nödvändig eftersom taken annars inte skulle vara tillräckliga för att säkerställa att tillräckliga medel är tillgängliga så att unionen kan fullgöra de åtaganden som följer av den exceptionella och tillfälliga befogenheten att låna upp medel. Behovet att använda detta tilläggsanslag kommer också endast att vara tillfälligt, eftersom de relevanta finansiella skyldigheterna och ansvarsförbindelserna minskar i takt med att de upplånade medlen återbetalas och lånen förfaller. Därför bör höjningen upphöra när alla upplånade medel har återbetalats och alla ansvarsförbindelser relaterade till lån som beviljats på grundval av dessa medel inte längre är i kraft, vilket bör vara senast den 31 december 2058.

(18)

Unionens verksamhet för att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen måste vara betydande och måste äga rum under en relativt kort period. Upplåningen av medel måste följa denna tidsplan. Därför bör den nya nettoupplåningen upphöra senast i slutet av 2026. Efter 2026 bör upplåningstransaktionerna vara strikt begränsade till återfinansieringstransaktioner för att säkerställa en effektiv skuldförvaltning. Kommissionen bör, när den utför transaktionerna genom en diversifierad finansieringsstrategi, på bästa sätt utnyttja marknadernas kapacitet att absorbera upplåning av sådana betydande mängder av medel med olika löptider, inbegripet kortsiktig finansiering för likviditetsförvaltning, och säkerställa bästa möjliga återbetalningsvillkor. Dessutom bör kommissionen regelbundet och på ett heltäckande sätt informera Europaparlamentet och rådet om alla aspekter av sin skuldförvaltning. När betalningsplanerna för den politik som ska finansieras genom upplåningen är kända kommer kommissionen att överlämna en emitteringskalender till Europaparlamentet och rådet som innehåller de förväntade datumen och förväntade volymerna för emitteringar för det kommande året samt en plan som anger de förväntade betalningarna av kapitalbelopp och ränta. Kommissionen bör uppdatera denna kalender regelbundet.

(19)

Återbetalningen av medel som lånats upp för att tillhandahålla icke återbetalningspliktigt stöd, återbetalningspliktigt stöd genom finansieringsinstrument eller avsättningar för budgetgarantier, liksom betalning av upplupen ränta, bör finansieras genom unionens budget. De upplånade medel som används för att tillhandahålla lån till medlemsstaterna bör återbetalas med de belopp som erhålls från de stödmottagande medlemsstaterna. De nödvändiga medlen måste tilldelas och göras tillgängliga för unionen så att denna kan fullgöra alla sina finansiella skyldigheter och ansvarsförbindelser till följd av den exceptionella och tillfälliga befogenheten att ta upp lån under ett visst år och under alla omständigheter i enlighet med artikel 310.4 i och artikel 323 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(20)

Belopp som inte används till räntebetalningar som planerat kommer att användas för förtidsåterbetalningar före utgången av den fleråriga budgetramen 2021–2027, med ett minimibelopp, och kan höjas över denna nivå förutsatt att nya egna medel har införts efter 2021 i enlighet med det förfarande som avses i artikel 311 tredje stycket i EUF-fördraget. Alla skulder som uppstår genom den exceptionella och tillfälliga befogenheten att låna upp medel bör vara helt och hållet återbetalda senast den 31 december 2058. För att säkerställa en effektiv budgetförvaltning av de anslag som krävs för att täcka återbetalningar av de medel som lånats upp är det lämpligt att föreskriva att underliggande budgetåtaganden kan delas upp i årliga delbetalningar.

(21)

Återbetalningsplanen bör ta hänsyn till principen om sund ekonomisk förvaltning och täcka hela den volym av medel som lånats upp inom ramen för kommissionens befogenhet, så att en stabil och förutsebar minskning av skulderna kan uppnås under hela perioden. De belopp som unionen ska erlägga ett visst år för återbetalningen av kapitalbeloppet bör därför inte överstiga 7,5 % av maximibeloppet på 390 000 miljoner EUR för utgifter.

(22)

Med tanke på kommissionens exceptionella, tillfälliga och begränsade befogenhet att låna upp medel i syfte att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen bör det tydliggöras att unionen i regel inte bör använda medel som lånats upp på kapitalmarknaderna till att finansiera driftsutgifter.

(23)

För att säkerställa att unionen alltid i god tid kan fullgöra sina rättsliga skyldigheter gentemot tredje part bör särskilda regler fastställas genom detta beslut för att bemyndiga kommissionen att under loppet av den tillfälliga höjningen av taken för egna medel uppmana medlemsstaterna att tillfälligt ställa de relevanta likvida medlen till förfogande i de fall där de godkända anslag som tas upp i unionens budget inte är tillräckliga för att täcka de skulder som följer av upplåningen i samband med den tillfälliga höjningen. Kommissionen bör, som en sista utväg, endast kunna begära likvida medel om den inte kan generera tillräcklig likviditet genom att vidta andra åtgärder i form av aktiv likviditetsförvaltning och, om så krävs, genom kortsiktig finansiering via kapitalmarknaderna i så god tid att det säkerställs att unionen kan uppfylla sina skyldigheter gentemot långivare. Det är lämpligt att föreskriva att kommissionen i god tid i förväg bör tillkännage en sådan begäran för medlemsstaterna, och att den bör göras strikt pro rata till medlemsstaternas prognostiserade bidrag till budgetens inkomster och under alla omständigheter begränsas till deras andel av det tillfälligt höjda taket för egna medel, dvs. 0,6 % av medlemsstaternas BNI. Om en medlemsstat helt eller delvis underlåter att uppfylla en begäran i tid, eller om den underrättar kommissionen om att den inte kommer att kunna uppfylla begäran, bör kommissionen dock vara bemyndigad att tillfälligt begära ytterligare medel från de övriga medlemsstaterna pro rata. Det är lämpligt att föreskriva ett maximibelopp som kommissionen årligen kan begära från en medlemsstat. Kommissionen förväntas lägga fram de nödvändiga förslagen för att man i unionens budget ska kunna ta upp de utgifter som täcks av de belopp likvida medel som tillfälligt tillhandahålls av medlemsstaterna så att det säkerställs att dessa medel beaktas så tidigt som möjligt i syfte att på konton kreditera egna medel från medlemsstaterna, dvs. i enlighet med det regelverk som är tillämpligt och därmed på grundval av de respektive BNI-nycklarna, utan att det påverkar tillämpningen av andra egna medel och andra inkomster.

(24)

Enligt artikel 311 fjärde stycket i EUF-fördraget kommer en rådsförordning om genomförandebestämmelser för systemet för unionens egna medel att antas. De bestämmelserna bör inbegripa bestämmelser av allmänt eller tekniskt slag, tillämpliga på alla kategorier av egna medel. Bestämmelserna bör innehålla ingående regler för beräkning och budgetering av budgetsaldot och de nödvändiga bestämmelserna och arrangemangen för kontroll och övervakning av uppbörden av egna medel.

(25)

Detta beslut bör inte träda i kraft förrän det har godkänts av alla medlemsstater i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser. På så sätt respekteras varje medlemsstats nationella suveränitet fullt ut. Europeiska rådet noterade vid sitt möte den 17–21 juli 2020 medlemsstaternas avsikt att gå vidare med godkännandet av detta beslut så snart som möjligt.

(26)

För att säkerställa konsekvens, kontinuitet och rättslig förutsebarhet är det nödvändigt att fastställa bestämmelser för att säkerställa en smidig övergång från det system som infördes genom rådets beslut 2014/335/EU, Euratom (3) till det som föreskrivs i det här beslutet.

(27)

Beslut 2014/335/EU, Euratom bör upphöra att gälla.

(28)

Vid tillämpningen av detta beslut bör alla belopp anges i euro.

(29)

På grund av behovet av att snarast möjligt möjliggöra upplåning i syfte att finansiera åtgärder för att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen, bör detta beslut träda i kraft den första dagen i den första månaden efter mottagandet av den sista anmälan om att förfarandena för antagandet av detta beslut har fullföljts.

(30)

För att säkerställa övergången till det reviderade systemet för egna medel och för att detta beslut ska komma i fas med budgetåret bör detta beslut tillämpas från och med den 1 januari 2021.

a)

Förfarandet för beräkning och budgetering av budgetsaldo enligt artikel 8.

b)

Bestämmelser och arrangemang som behövs för att kontrollera och övervaka uppbörden av de egna medel som avses i artikel 2.1, samt alla relevanta rapporteringskrav.