52007DC0860

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 21.12.2007

KOM(2007) 860 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Ett pionjärmarknadsinitiativ för Europa {SEK(2007) 1729} {SEK(2007) 1730}

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Ett pionjärmarknadsinitiativ för Europa

INLEDNING

Det är mycket viktigt för konkurrenskraften att en innovationsdriven ekonomi utvecklas. Kommissionens brett upplagda innovationsstrategi[1] har belyst nödvändigheten av att använda konsekventa och strategiska verktyg och instrument till stöd för innovation, baserat på efterfrågan. Både i rapporten ”Att skapa ett innovativt Europa”[2] och i rapporten om den europeiska konkurrenskraften 2006 samt vid samråd med berörda parter har det också rått en samsyn om att Europa mer målinriktat måste eftersträva innovationsvänliga marknader som på ett avgörande sätt underlättar marknadsföringen av innovationer.

Konkurrenskraftsrådet[3] uppmanade kommissionen ”att under 2007 lägga fram ett initiativ om förstegsmarknader som grundar sig på ett brett samråd med intressenterna för att fastställa en effektiv strategi för att främja uppkomsten av marknader med stort ekonomisk och samhälleligt värde. Detta skulle inbegripa fastställande av områden där samordnade åtgärder genom de viktigaste politiska instrumenten och ramvillkoren, enhetligt och samordnat beslutsfattande av berörda myndigheter samt ökat samarbete mellan nyckelaktörerna kan påskynda marknadsutvecklingen utan att hindra konkurrenskrafterna.”

Som svar på denna uppmaning lägger kommissionen fram ett pionjärmarknadsinitiativ i detta meddelande. Här identifieras en första uppsättning marknader med potential att bli pionjärmarknader. Meddelandet uppmanar till snabba och samordnade åtgärder inom ramen för ambitiösa handlingsplaner[4] för dessa marknader med syftet att raskt åstadkomma tydliga fördelar för den europeiska ekonomin och dess konsumenter.

I bilaga II ”Explanatory Paper on the European LM Approach: Methodology and Rationale”[5] beskrivs samrådsprocessen med berörda parter, pionjärmarknaders ekonomiska karaktär och deras generella potential att generera ekonomiska, sociala och miljömässiga vinster som motiverar de politiska insatser som krävs för att lansera och genomföra pionjärmarknadsinitiativet.

PIONJÄRMARKNADSINITIATIVET: NYCKELN TILL EN FRAMGÅNGSRIK INNOVATIONSSTRATEGI FÖR EUROPA

Mål och centrala principer för initiativet

Metodmässigt skiljer sig pionjärmarknadsinitiativet från tidigare EU-initiativ. Det är mer vittgående än engångsåtgärder som bara ger punktvisa resultat. Initiativet om GSM var t.ex. huvudsakligen begränsat till ett instrument, nämligen fastställandet av normer. Syftet med pionjärmarknadsinitiativet är också att komma in först på snabbt växande globala marknader och uppnå konkurrensfördelar. T.ex. det europeiska initiativet inom elektronisk handel[6] som visserligen hade ett likartat innehåll, var däremot inriktat på en marknad som redan hade kommit igång i USA.

Fokuseringen på marknaderna kräver ett tematiskt tillvägagångssätt. För olika kategorier av innovativa varor och tjänster uppstår olika problem som kräver olika typer av samordnade politiska åtgärder.

Inom ramen för initiativet identifieras för det första vilka framväxande marknader som bör få stöd genom sådana samordnade politiska åtgärder baserat på en ingående analys5, omfattande samråd och feedbackmekanismer.

För det andra beskrivs en process som kan anpassa regelverket och påskynda efterfrågan.

För att bli framgångsrik måste processen

- beakta behoven på de globala marknaderna och kundernas preferenser för att maximera marknadspotentialen,

- innebära att acceptansen för standarder och tillvägagångssätt som införts inom EU ökar på marknader utanför EU, särskilt på områden som påverkas av globala trender (som miljöskyddet),

- sträva efter sänkta kostnader för marknadsföring av nya varor eller tjänster, detta genom att underlätta marknadstillträde och en mer samlad efterfrågan. Konkurrens mellan olika innovativa konstruktioner måste säkerställas så att en konstant anpassning till framväxande behov på marknaden uppmuntras.

Slutligen är det av avgörande betydelse att medlemsstaterna och den privata sektorn[7] medverkar aktivt, i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen och gällande EU-regelverk, i synnerhet för konkurrens, statligt stöd[8] och offentlig upphandling.

Eftersom initiativet inte är avsett att skapa marknader på artificiell väg genom standarder eller regler eller genom riktat stöd till viss teknik, krävs inga extra gemenskapsmedel. Initiativet kan dock inverka på prioriteringar som görs för användningen av befintliga medel.

Metoder för identifieringen av marknader

Mot bakgrund av dessa principer har kommissionen genomfört intensivt samråd med berörda parter och har på så sätt kunnat identifiera följande kriterier för pionjärmarknaderna:

- Marknader som styrs av efterfrågan i stället för att drivas av den tekniska utvecklingen: Kretsen av potentiella kunder och de behov som marknaden tillgodoser gör att man kan räkna med att det inom relativt kort tid finns en stor marknadspotential både i Europa och globalt.

- Brett marknadssegment: Marknadssegmentet bygger inte bara på en enda produkt utan är ganska brett. En betydlig inverkan på marknaderna kan bara uppnås om en rad med varandra förbundna varor och tjänster bjuds ut samtidigt. Detta leder till extra mervärde i varu-/tjänstekedjan och genererar med tiden en mer solid konkurrensfördel för en bredare industriell bas i Europa.

- Strategiskt samhälleligt och ekonomiskt intresse: Marknadssegmentet ger större strategiska ekonomiska eller samhälleliga vinster, t.ex. i fråga om folkhälsa, miljö- och klimatskydd, säkerhet eller sysselsättning. Kostnaderna för offentlig samordning på en viss pionjärmarknad är motiverade om de kompenseras av sådana vinster.

- Mervärde med framtida, samordnade och målinriktade, men flexibla politiska instrument: För de identifierade marknaderna finns det ingen enskild politisk åtgärd som skulle kunna undanröja de hinder som blockerar framväxten av en stark efterfrågan[9]. De identifierade hindren är av sådan art att bara en kombination av olika offentliga åtgärder och incitament kan åstadkomma något. Målet för de politiska åtgärderna är klart definierat, men när de genomförs måste man ha utrymme för att kunna reagera flexibelt på utvecklingen inom teknik och handel.

- Inte ”plocka vinnare”: I Europa finns det en industriell potential och tillräckligt mogen ny teknik eller tillräckligt mogna nya idéer för att redan existerande teknik ska kunna utnyttjas på nya sätt som varorna och tjänsterna på den framväxande marknaden kan bygga vidare på. Marknadens art gör att det inte finns risk för att vissa företag gynnas och att en rättvis och öppen konkurrens garanteras. Vidare förhindras att vissa tekniker måste införas innan konkurrenskraftiga och eventuellt bättre ekonomiska alternativ kan utvecklas.

Som ett komplement till dessa principer har det gjorts en bedömning av möjligheterna att genomföra pionjärmarknadsinitiativet på dessa marknader med beaktande av tillgången till information och kommissionens pågående arbete.

Vilka marknader kommer i fråga för initiativet

När de ovan beskrivna kriterierna fastställdes inbegreps många omfattande industriella och tematiska aspekter genom att man täckte in över 30 industriledda europeiska teknikplattformar[10] [11] och de åtta Innova-panelerna[12].

Samrådet med berörda parter var under en första sonderingsrunda mycket brett upplagt och omfattade både metoder och val av områden. På grundval av dessa samråd och rådets slutsatser av den 4 december 20064 inbjöds de europeiska teknikplattformarna och de europeiska Innova-panelerna till en andra runda för att inom ramen för seminarier, expertgrupper och frågeformulär bedöma olika marknader utifrån de fastställda kriterierna[13].

Ytterligare samråd genomfördes med olika branscher för att fördjupa analysen på de områden som var mest lovande.

På grundval av detta har sex marknader identifierats för den inledande etappen av initiativet, nämligen e-hälsovård, skyddstextilier, hållbart byggande, återvinning, biobaserade produkter och förnybara energikällor . De är mycket innovativa, möter kundernas behov, de har en stark teknisk och industriell bas i Europa och är mer än andra marknader beroende av att det skapas gynnsamma ramvillkor genom offentliga politiska åtgärder.

- E-hälsovård kan bidra till en bättre vård för mindre pengar inom ramen för en medborgarinriktad hälso- och sjukvård. Utan omfattande reformer, bl.a. en bättre användning av e-hälsovård, väntas kostnaderna för hälso- och sjukvården att öka från nuvarande 9 % av BNP till ca 16 % 2020 till följd av den åldrande befolkningen i Europa. FoU-investeringarna i e-hälsovård är avsevärda. De IKT-investeringar som görs på detta område släpar dock efter investeringarna inom andra tjänstesektorer. Det är ofta svårt att genomföra tekniska och organisatoriska lösningar därför att marknaden är så fragmenterad, bl.a. till följd av olika sociala trygghetssystem och bristande samverkansförmåga. Skalfördelarna är därför begränsade. Situationen förvärras dels av att den rättsliga säkerheten brister när det gäller ersättningar och ansvar, dels av att man inte i tillräcklig utsträckning känner till hur bestämmelserna om personuppgiftsskydd ska tillämpas korrekt. Detta hämmar både intresset för nya produkter och företagens investeringar.

- Byggsektorn står för 10 % av BNP och sysselsätter 7 % av arbetskraften. Byggnader står för den största delen av den totala energiförbrukningen i EU (42 %) och omkring 35 % av alla utsläpp av växthusgaser. Hållbart byggande är ett mycket omfattande område som inbegriper frågor som rör miljö (t.ex. effektiva elektriska apparater och värmeinstallationer), användarnas hälsa (t.ex. inomhusluftens kvalitet) och bekvämlighet (t.ex. i samband med äldre människors rörelsefrihet). Man tar här fram hållbara lösningar för bostadshus och andra byggnader och för infrastruktur. Otillräckligt samordnad lagstiftning, inte bara på EU-nivå utan speciellt på nationell nivå, för byggsektorn i kombination med en huvudsakligen lokal företagsstruktur leder till att administrationen blir omfattande och fragmenteringen betydlig på denna marknad. Dessutom känner man på många håll inte till möjligheterna att inom ramen för gällande lagstiftning om offentlig upphandling understödja efterfrågan på innovationsinriktade lösningar. En förutseende strategi krävs både för lagstiftningen och vid offentlig upphandling.

- Skyddstextilier[14] omfattar beklädnad och andra textilbaserade lösningar vars främsta funktion är att skydda användarna mot risker i miljöer där de används. Storleken på den nuvarande marknaden för personliga skyddskläder och personlig skyddsutrustning14 i EU beräknas uppgå till 9,5–10 miljarder euro. Omkring 200 000 arbetstillfällen är direkt eller indirekt knutna till dessa varor och tjänster. Med den snabba ökning som förväntas i vissa delar av världen kan EU:s export av skyddskläder och skyddsutrustning komma att öka med omkring 50 % under de närmaste åren. En snabbare utveckling och användning av europeiska standarder på den globala marknaden kombinerat med lämpliga åtgärder för immaterialrättsligt skydd, t.ex. genom stödtjänster för små och medelstora företag, skulle skapa en ökad efterfrågan på personliga skyddskläder och personlig skyddsutrustning. Inköpen vid offentlig upphandling är viktiga när det gäller skyddstextilier, men efterfrågan är fragmenterad bland lokala myndigheter.

- Biobaserade produkter framställs av förnybara biologiska råvaror såsom växter och träd. Marknadssegmentet för detta pionjärmarknadsinitiativ omfattar nya biobaserade produkter och material som inte är livsmedel, t.ex. bioplast, biologiska smörjmedel, ytaktiva ämnen, enzymer och läkemedel. Det omfattar inte traditionella pappers- och träprodukter och inte heller biomassa som energikälla. Den långsiktiga tillväxtpotentialen för biobaserade produkter kommer att vara beroende av i vilken utsträckning de kan ersätta fossilbaserade produkter och tillgodose olika behov hos slutanvändarna till konkurrenskraftiga priser, och om man därmed lyckas skapa livscykler för produkterna som är neutrala när det gäller växthusgaser och avge ett mindre ekologiskt fotavtryck, dvs. producera mindre avfall och använda mindre energi och vatten. I kraft av sin ledande position tekniskt och industriellt är Europa väl etablerat på marknaderna för innovativa biobaserade produkter. Osäkerheten om dessa produkters egenskaper och den begränsade insynen på marknaden hämmar dock en snabb utbredning av produkterna. Miljölagstiftning, standardisering, märkning, uppmaningar till medlemsstaterna att upprätta demonstrationsanläggningar samt den gemensamma jordbrukspolitiken är viktiga inslag.

- Återvinning minskar det avfall som ska bortskaffas, begränsar förbrukningen av naturresurser och förbättrar energieffektiviteten. Återvinningen spelar därför en nyckelroll i strävan efter en hållbar förbrukning och produktion, inte bara när det gäller energi utan i fråga om alla resurser som vi producerar. Återvinningssektorn omsätter 24 miljarder euro och sysselsätter omkring 500 000 personer. Den består av över 60 000 företag. I EU finns runt 30 % av världens miljöindustri och 50 % av avfalls- och återvinningsindustrin. Trots att marknadspotentialen är betydande finns det fortfarande hinder för marknadsutvecklingen. Det finns också stor potential att förbättra effektiviteten och kapaciteten genom att uppmuntra innovation och införa effektivare processer och tekniker . Detta skulle spara pengar, energi och naturresurser och hjälpa Europa att bli mindre beroende av råvarupriserna.

- Förnybara energikällor är t.ex. vind, sol, biomassa, biologiskt nedbrytbart avfall eller biologiskt nedbrytbara råvaror eller geotermisk energi, vågenergi, tidvattenenergi och vattenkraft. För närvarande omsätter den europeiska återvinningssektorn 20 miljarder euro om året och sysselsätter ca 300 000 personer[15], samtidigt som man tillgodoser omkring 8,5 % av Europas energibehov15. Vid Europeiska rådets möte i mars 2007 fastställdes EU:s mål för förnybar energi till 20 % senast 2020. Detta mål ger producenterna en enorm chans till utveckling samtidigt som man kan skära ned produktionskostnaderna. Utvecklingen av förnybara energikällor hämmas av tre faktorer. För de första avspeglas inte de externa kostnaderna vid energianvändningen[16] fullt ut i energipriserna. Efterfrågan på förnybara energikällor, som generellt har låga externa kostnader, är därför inte särskilt hög. För det andra utnyttjas inlärningskurvans självförstärkande effekter, som skulle leda till lägre priser inom en rad tekniker, långsammare på grund av den nuvarande låga efterfrågan. Slutligen innebär de många olika systemen till stöd för förnybara energikällor och de administrativa och marknadsrelaterade hinder som föreligger att den inre marknadens potential inte kan utnyttjas fullt ut.

I bilaga 2 finns en mer detaljerad analys av dessa sex marknader och pionjärmarknadsinitiativets effekter. Preliminära beräkningar baserade på mycket försiktiga antaganden visar att stödet genom det fokuserade tillvägagångssättet i pionjärmarknadsinitiativet innebär att den samlade marknadsvolymen för de sex marknaderna skulle kunna mer än fördubblas fram till 2020 och att omkring 1 miljon nya arbetstillfällen skulle kunna skapas.

Att dessa marknader har identifierats för den första omgången betyder inte att inte andra marknader kan komma i fråga i framtiden. Vidare är det inte heller något politiskt uttalande om deras inbördes samhälleliga eller ekonomiska betydelse.

Det finns övertygande argument som redan talar för vissa områden som kan övervägas för liknande framtida initiativ. Denna kontinuerliga urvalsprocess kommer att understödjas av samråd med berörda parter[17] och verktyg för marknadsobservation genom övervaknings- och prognostiseringsmekanismer som bygger på befintliga diagnostiska och analytiska verktyg som ERA-Watch och övervakningsfunktionen för branschinnovation Sectoral Innovation Watch[18]. Detta tillvägagångssätt för pionjärmarknader skulle kunna införas i bredare initiativ som för närvarande inleds[19] genom vilka européerna skulle vinna på att innovationsintensiva marknader utvecklas.

DE VIKTIGASTE POLITISKA INSTRUMENTEN

De enskilda tematiska handlingsplanerna för att underlätta framväxten av pionjärmarknader på dessa områden sammanfattas i bilaga 1. Olika politiska instrument planeras:

- Lagstiftning

Lagstiftning som utarbetats för att förverkliga politiska mål måste även utformas så att innovation främjas och belastningar undviks för innovativa företag och andra organisationer. Det går att förbättra samordningen av lagar och regler mellan olika politikområden som påverkar marknaderna för innovativa varor och tjänster. För att företagen ska investera och konsumenterna intressera sig för nya varor och tjänster är det viktigt att lagstiftningen är tillförlitlig, koncis och väl utformad.

De lagstiftningsrelaterade åtgärderna i handlingsplanerna för pionjärmarknadsinitiativet består av nya lagförslag samt ändringar, omarbetningar och upphävande av gällande lagstiftning. Användningen av biobaserade produkter och spridningen av ny teknik vid framställningen av biobaserade produkter kan t.ex. understödjas genom att de befintliga lagstiftningsåtgärderna förenklas inom ramen för de samordnade åtgärderna för att förebygga och begränsa föroreningar[20]. Liknande åtgärder föreslås för handlingsplanen på området återvinning, som fokuserar på stödåtgärder i samverkan med vissa EU-regler, i synnerhet direktivet om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE)[21] och direktivet om uttjänta fordon[22].

- Offentlig upphandling

Den offentliga upphandlingen står för 16 % av EU:s BNP, men inom byggsektorn upphandlas 40 % av alla varor och tjänster av offentliga myndigheter och inom försvaret, civil säkerhet och räddningsinsatser nära 100 %. I handlingsplanerna hänvisas det därför ofta till att offentliga myndigheter måste fås att agera som ”pilotkunder” vid offentlig upphandling och stötta innovation.

Pionjärmarknadsinitiativet främjas med gällande EU-regelverk för offentlig upphandling[23] genom att marknadsfragmentering motverkas och utvecklingen av konkurrenskraftiga lösningar uppmuntras. En vägledning som kommissionen nyligen har offentliggjort[24] beskriver hur offentlig upphandling kan understödja innovation. Dessa lösningar skulle kräva förändringar i de administrativa rutiner som normalt används hos de nationella, regionala och lokala upphandlande enheterna när de utformar sin upphandling (t.ex. när det handlar om hur man kan inhämta information om befintliga och eventuella nya tekniska lösningar och om nya varor och tjänster, eller hur man kan gå till väga för att identifiera ”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet” och tilldela uppdraget på grundval av en bedömning av livscykelkostnaden). Detsamma gäller metoderna för att uppnå en kritisk massa som bidrar till utvecklingen av en pionjärmarknad. Det kan vara ändamålsenligt att ställa krav på kompatibilitet och att samla beställningarna till större order i stället för att göra många små inköp. Mer utbildning och medvetandehöjande insatser som riktar sig till upphandlande tjänstemän samt nätverkssamarbete mellan deras enheter är områdesövergripande åtgärder som kan vara till nytta för alla pionjärmarknader.

- Standardisering, märkning och certifiering

Standarder kan underlätta utvecklingen av pionjärmarknader, förutsatt att de inte innebär att konkurrerande tekniker utestängs så att konkurrensen begränsas på ett otillbörligt sätt eller framväxande efterfrågan hämmas. Standardiseringen kan bli mer innovationsvänlig om tekniska aspekter som prestanda och produktegenskaper läggs fast längs med hela produktionskedjan, från råvara till slutprodukt. Standarderna bör helst vara prestandabaserade och teknikneutrala.

Standardiseringen är inte enhetlig på de sex identifierade marknaderna. Detta innebär att det finns konkurrerande standarder som förhindrar kompatibla lösningar. Bristen på kompatibilitet gör att det är komplicerat att införliva kunskap och olika komponenter i komplexa nya varor och tjänster. Konkurrerande icke kompatibla standarder hindrar innovativa lösningar längs med hela värdekedjan. I samband med pionjärmarknadsinitiativet bör valet mellan sådana standarder därför göras på ett inkluderande sätt och företrädesvis på EU-nivå. Samtidigt bör man undvika att utestänga konkurrerande tekniker[25]. Alleuropeiska standardiseringsplattformar som standardiseringsnätverken inom Europe Innova kan bidra till att den standard fastställs som lämpar sig bäst för ett visst problem och som branschen i stort ställer sig bakom. Informationen om fastställda standarder bör förbättras så att efterfrågan från väl informerade köpare och användare ökar och standarder beaktas vid forskningsprojekt.

Nya tillvägagångssätt för självcertifiering kan utvecklas på grundval av erfarenheterna inom branschen. Med märkning som ”remade in Europe” (återvinning), EU:s miljömärkning och en eventuellt ny EU-märkning för biobaserade produkter kan man sannolikt vinna nya kunder. Adekvata märkningskrav kan bidra till att minska riskerna för pionjärkunder. Information om prestanda som går utöver lagstadgade minimikrav kan få kunder att bestämma sig för att köpa en produkt. Exempelvis direktiv 2005/32/EG om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter tillhandahåller instrument för en effektiv och dynamisk förändring av marknaden. Marknaden kan främjas genom minimikrav i och med att de mest bristfälliga produkterna förbjuds, samtidigt som riktmärken – som ska fastställas vid direktivets genomförandeåtgärder för vissa produkter (del 3 punkt 2 i bilaga I) – kan garantera förutsebarhet och dynamik för branschen. Dessutom kommer obligatorisk prestandarelaterad märkning som visas där produkterna säljs att göra att konsumenterna kan fatta välgrundade beslut. Energy Star och (miljö)märkning ges bara till de miljömässigt bästa produkterna.

Dynamiska standarder och ”Top Runner”-program5 kan utvecklas[26]. I det kommande meddelandet om standardisering och innovation beaktas särskilt standardiseringens betydelse för pionjärmarknader. Även arbetsplanen inom ramen för direktivet om ekodesign beaktar detta[27].

- Kompletterande instrument

Andra åtgärder kan påskynda och förbättra det interaktiva informationsflödet mellan leverantörer och användare, något som skulle göra marknaderna mer transparenta. Detta skulle även leda till en konkurrensfördel för företagen genom att det skapas bättre förutsättningar som gör att man kan möta de sektorsövergripande utmaningar som uppstår på de olika marknaderna. Detta kan kräva plattformar[28]och adekvat ekonomiskt stöd, särskilt i nedanstående två fall:

( Tjänster till stöd för företag och innovation, utbildning och kommunikation

Inom vissa marknadssegment skulle unga innovativa företag ha nytta av olika typer av åtgärder som genom rådgivningstjänster eller utbildning underlättar kunskapsöverföring, företagsetablering och tillgång till finansiering. Utöver att tillhandahålla sådana tematiskt målinriktade tjänster genom stöd från strukturfonderna eller det nya nätverket till stöd för företag och innovation inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation kan en mer samordnad användning av nätverksprojekt och plattformar[29] för ömsesidigt lärande och kunskapsutbyte understödja genomförandet av handlingsplanerna. Samarbete inom och mellan kunskapsbaserade regionala kluster i hela Europa kan påskynda spridningen av idéer och kunskap. Medlemsstaterna och regionerna bör undersöka om man på olika pionjärmarknadsområden kan utnyttja de möjligheter som sammanhållningspolitiken erbjuder för direktinvesteringar och nätverkssamarbete[30]. Det kan bidra till att den politiska dynamiken och berörda parters engagemang inte mattas av och till att det tillkommer nya aktörer på pionjärmarknaderna[31].

( Ekonomiskt stöd och ekonomiska incitament

Alla de nya möjligheter som uppstår för företagen på de områden som omfattas av pionjärmarknadsinitiativet kommer sannolikt att gynna privata investeringar. Här kan offentliga åtgärder användas för att underlätta tillgången till finansiering.

Handlingsplanerna kan driva på förslag inom medlemsstaternas och EU:s program[32]. På EU[33]- eller medlemsstatsnivå kan man använda offentliga medel för FoU och innovation för att visa att vissa produktcykler fungerar i praktiken.

Europeiska investeringbanken (EIB) och Europeiska investeringsfonden (EIF) administrerar avsevärda belopp av EU:s ekonomiska stöd, t.ex. finansieringsfaciliteten med riskdelning och instrumentet för innovativa små och medelstora företag med hög tillväxt inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation. EIB:s medel kan i kombination med privata medel och eventuella strukturfondsmedel understödja ”demonstration” och mer storskalig produktion av innovativa varor och tjänster. Även genom Jeremie, som är ett gemensamt initiativ av kommissionen, EIF och EIB, kan tillgången till finansiering förbättras för små och medelstora företag, t.ex. genom mikrokrediter, riskkapital, lån eller garantier. Nya modeller för offentlig-privata partnerskap kan övervägas, där investerare och andra berörda parter kan delta. Detta kan uppmuntra privata investerare att understödja nya projekt i samband med pionjärmarknadsinitiativet.

Vid omläggningen av de nationella eller regionala systemen för statligt stöd kan medlemsstaterna utnyttja de nya möjligheter som erbjuds genom gemenskapens nya rambestämmelser för statligt stöd[34] för att stödja forskning, utveckling och innovation. Omläggningen av strukturfondsstöd för regioner är av särskilt vikt. Alla medlemsstater har för den förnyade agendan för tillväxt och sysselsättning öronmärkt en viss andel av sina medel som är avsedda för sammanhållningspolitiken. Den stora förändringen när det gäller investeringarna inom ramen för sammanhållningspolitiken rör FoU och innovation. Omkring 83 miljarder euro eller 25 % av den totala sammanhållningsbudgeten kommer att anslås till denna typ av investeringar. Pionjärmarknader kan givetvis beaktas vid privata och offentliga investeringar i samband med användningen av dessa medel.

STYRNING OCH NÄSTA STEG

Handlingsplanerna[35] är mycket ambitiösa då det stora antalet olika åtgärder kräver en noggrann samordning inom en knapp tidsram. Avgörande för att handlingsplanerna ska bli framgångsrika är att EU-institutionerna och medlemsstaterna är beredda att i nära samarbete genomföra handlingsplanerna inom en krävande tidsram och därmed intressera privata berörda parter för investeringar på dessa lovande marknader.

Kommissionen kommer att ställa de nödvändiga samordningsstrukturerna till förfogande för att säkerställa att initiativet blir effektivt.

Rådet3, som efterlyste detta initiativ, kommer att ha en central roll för att driva på den process som inleddes med detta meddelande. Det är ett forum som kan lägga fast hur man fortsatt bör gå till väga för att initiativet ska bidra till strategin för tillväxt och sysselsättning och som kan övervaka framstegen. Eftersom detta initiativ utgör ett väsentligt bidrag till målen som anges i flera av de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning[36], kan medlemsstaternas åtgärder för att genomföra pionjärmarknadsinitiativet redovisas inom ramen för detta[37].

Regelbundna genomgångar och samråd med de viktigaste berörda parterna kommer att hållas. Målinriktad information till relevanta beslutsfattare på nationell och underliggande nivåer ska tillhandahållas, med beaktande av medlemsstaternas initiativ.

För att främja pionjärmarknadsinitiativet ytterligare och aktivt involvera berörda parter i denna process kommer kommissionen att skapa en elektronisk plattform för parter som berörs av pionjärmarknadsinitiativet med tematiska sidor för varje handlingsplan.

Kommissionen kommer att överväga att komplettera detta pionjärmarknadsinitiativ med handlingsplaner för andra marknader, om medlemsstaternas och berörda parters deltagande i initiativet visar att detta tillvägagångssätt är genomförbart även på andra områden och om nya marknadsområden som svarar mot de fastställda kriterierna, med ledning av de permanenta övervakningsmekanismer som ska upprättas, visar sig vara mogna för ett liknande initiativ.

En halvtidsrapport kommer att läggas fram 2009 med en redogörelse för genomförandet av handlingsplanerna och offentliga och privata berörda parters engagemang.

En slutrapport om den första rundan av pionjärmarknadsinitiativet, som ska utarbetas av oberoende experter, kommer att läggas fram 2011 tillsammans med en efterhandsutvärdering av effekterna av de politiska åtgärderna samt – i den utsträckning som är möjlig – den verkliga inverkan på marknadssegmenten.

SLUTSATS

Om pionjärmarknadsinitiativet genomförs i tid med adekvat politiskt stöd kan det ge de europeiska företagen rättvisa och bättre chanser att komma in på nya snabbväxande globala marknader med en konkurrensfördel som ledande producenter, och det kan på så sätt bidra till en varaktig tillväxt i fråga om sysselsättning och välstånd. Det kan ge europeiska medborgare möjlighet att snabbare vinna på innovationer på framväxande marknader som är av särskilt stort ekonomiskt och samhälleligt värde.

För att genomföra initiativet

- kommer kommissionen att utarbeta de lagförslag som krävs i enlighet med vad som anges i handlingsplanerna och utlysa ansökningsomgångar för genomförande av understödjande åtgärder,

- uppmanas medlemsstaterna att vidta de åtgärder som de är bäst lämpade att leda i enlighet med vad som anges i bilaga I och uppmuntra relevanta nationella och regionala aktörer att delta i de samordningsmekanismer som ska förstärka initiativets effekter och främja samverkan mellan olika åtgärder,

- uppmanas företagen och andra privata berörda parter att medverka vid åtgärderna, särskilt de åtgärder där det i handlingsplanerna anges att de spelar en viktig roll och genom att fortlöpande samverka med berörda myndigheter i frågor som omfattas av deras respektive behörighet.

[1] KOM(2006) 502 slutlig, 13.9.2006.

[2] http://ec.europa.eu/invest-in-research/action/2006_ahogroup_en.htm

[3] Rådets slutsatser av den 4 december 2006 om innovationsstrategi och konkurrenskraft.

[4] Se bilaga I, SEK XXX. Förberedande material kommer också att läggas ut på kommissionens webbplats Europa.

[5] SEK XXX.

[6] KOM(97)157, 16.4.1997.

[7] T.ex. via de elektroniska teknikplattformarna.

[8] Om medlemsstaterna planerar för nytt statligt stöd bör detta vara inriktat på ett väldefinierat marknadsmisslyckande, fungera som incitament, vara proportionerligt och ha en begränsad negativ inverkan på konkurrens och handel. Stödet får inte täcka kostnaderna för att uppfylla obligatoriska krav i gemenskapens lagstiftning.

[9] Då skulle det inte finnas något behov av ett initiativ för den marknaden.

[10] Se förteckningen på http://cordis.europa.eu/technology-platforms/individual_en.html.

[11] Europeiska teknikplattformar – Seminarium för industriledare den 6 december (http://cordis.europa.eu/technology-platforms/seminar7_en.html)

[12] Luftfart, bilindustrin, bioteknik, informations- och kommunikationsteknik, textilier, energi, miljöinnovation och ”gaseller” (snabbväxande små och medelstora företag), http://www.europe-innova.org/index.jsp..

[13] Såsom föreslagits av kommissionen i KOM(2006) 502 och av rådet i slutsatserna av den 4 december 2006.

[14] Tekniska textilier för intelligenta personliga skyddskläder och personlig skyddsutrustning.

[15] European Renewable Energy Council (EREC).

[16] Utsläpp av växthusgaser, luftföroreningar, försörjningstrygghet osv.

[17] Som de europeiska teknikplattformarna och de europeiska Innova-panelerna.

[18] https://www.europe-innova.org.

[19] T.ex. handlingsplanen ”Förbättrade villkor för åldrande i informationssamhället” (KOM(2007) 332 slutlig).

[20] Rådets direktiv 96/61/EG om samordnande åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, EGT L 257, 10.10.1996, s. 26.

[21] Direktiv 2002/96/EG, EUT L 37, 13.2.2003, s. 24.

[22] Direktiv 2000/53/EG, EGT L 269, 21.10.2000, s. 34.

[23] Direktiv 2004/17/EG och direktiv 2004/18/EG.

[24] http://www.proinno-europe.eu/doc/procurement_manuscript.pdf.

[25] Förfarandet för valet av standarder beror på standardens art (formell eller informell standard) och det bör vara flexibelt så att det kan anpassas i takt med att marknadsförutsättningarna förändras.

[26] Den aviserade handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion, översynen av ramen för energianvändande produkter 2010 och revideringarna på området miljömärkning 2008 erbjuder möjligheter att förverkliga dessa dynamiska tillvägagångssätt. Jfr. http://ec.europa.eu/enterprise/environment/sip_en.htm.

[27] Artikel 16 i direktiv 2005/32/EG

[28] I synnerhet elektroniska plattformar för informationsutbyte mellan offentliga och privata partner på sektorsövergripande nivå och med en europeisk dimension.

[29] T.ex. enligt den modell som används för PRO INNO-åtgärderna eller på grundval av de branschvisa nätverken inom Europe Innova.

[30] Kommissionens initiativ ”Regioner för ekonomisk förändring” är också relevant för dessa pionjärmarknader.

[31] Exempelvis försäkringsbranschen kan involveras i klimatskydds- eller säkerhetsrelaterade åtgärder.

[32] När det gäller sjunde ramprogrammet bör detta inte ändra eller ersätta det normala förfarandet för översynen av arbetsprogrammet.

[33] Särskilt sjunde ramprogrammet och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation.

[34] EUT C 323, 30.12.2006, s. 1, särskilt nya möjligheter att främja innovation, http://ec.europa.eu/invest-in-research/policy/state_aid_en.htm.

[35] De enskilda åtgärderna i handlingsplanerna kommer att bedömas enligt de härför relevanta reglerna för konsekvensanalys med förbehåll för de relevanta förfarandena för beslutsfattande.

[36] I riktlinje nr 10 nämns redan ”utveckla ny teknik och nya marknader” (http://ec.europa.eu/growthandjobs/pdf/integrated_guidelines_en.pdf)

[37] I ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i december anges följande: ”De framsteg som görs när det gäller att åstadkomma resultat kommer att följas av Europeiska rådet vid kommande vårmöten inom ramen för Lissabonstrategin.”