This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62019CN0791
Case C-791/19: Action brought on 25 October 2019 — European Commission v Republic of Poland
Mål C-791/19: Talan väckt den 25 oktober 2019 – Europeiska kommissionen mot Republiken Polen
Mål C-791/19: Talan väckt den 25 oktober 2019 – Europeiska kommissionen mot Republiken Polen
EUT C 413, 9.12.2019, p. 36–37
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
|
9.12.2019 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 413/36 |
Talan väckt den 25 oktober 2019 – Europeiska kommissionen mot Republiken Polen
(Mål C-791/19)
(2019/C 413/44)
Rättegångsspråk: polska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: K. Banks, H. Krämer, S. L. Kalėda)
Svarande: Republiken Polen
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska fastställa att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt 19.1 andra stycket FEU genom att
|
— |
tillåta att innehållet i ett rättsligt avgörande blir föremål för ett disciplinärt förfarande gentemot domare vid allmänna domstolar (artikel 107.1 i lagen om allmänna domstolars organisation samt artikel 97.1 och 97.3 i lagen om högsta domstolen), |
|
— |
underlåta att säkerställa oberoendet och opartiskheten av den disciplinära avdelningen vid högsta domstolen, på vilken det ankommer att överpröva beslut i disciplinära förfaranden gentemot domare (artiklarna 3.5, 27 och 73 § 1 i lagen om högsta domstolen, jämförd med artikel 9a i lagen om det nationella domstolsrådet), |
|
— |
tillerkänna ordföranden vid högsta domstolens disciplinära avdelning befogenhet att skönsmässigt utse behörig domstol för disciplinära förfaranden i första instans i mål gällande domare vid allmänna domstolar (artiklarna 110 § 3 och 114 § 7 i lagen om allmänna domstolars organisation), och sålunda underlåta att säkerställa att dessa disciplinära förfaranden prövas av en domstol ”inrättad genom lag”, samt |
|
— |
tillerkänna justitieministern behörighet att utse en representant för disciplinära frågor vid justitieministeriet (artikel 112b i lagen om allmänna domstolars organisation) och således underlåta att säkerställa att disciplinära förfaranden gentemot domare vid allmänna domstolar prövas inom rimlig tid genom att föreskriva att rättsakter avseende tillsättningen av ett ombud och att dennes hantering av försvaret inte medför att det disciplinära förfarandet vilandeförklaras (artikel 113a i lagen om allmänna domstolars organisation) och att rättegången fortgår trots att svaranden eller dennes ombud är frånvarande med giltiga skäl (artikel 115a § 3 i lagen om allmänna domstolars organisation), och sålunda underlåta att säkerställa rätten till försvar, och att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt 267 andra och tredje stycket FEUF genom att |
|
— |
tillåta att domstolars rätt att hänskjuta frågor till EU-domstolen för ett förhandsavgörande begränsas av risken för att ett disciplinärt förfarande inleds, samt |
|
— |
förplikta Republiken Polen att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Vad gäller åsidosättandet av artikel 19.1 FEU har kommissionen för det första anfört att de angripna bestämmelserna innebär att i) innehållet i rättsliga beslut kan bli föremål för ett disciplinärt förfarande, (ii) inte säkerställer oberoendet och opartiskheten av högsta domstolens disciplinära avdelning, vilken är den enhet som har behörighet att överpröva beslut avseende disciplinära förfaranden, (iii) innebär att ordföranden vid högsta domstolens disciplinära avdelning tillerkänns befogenhet att skönsmässigt utse behörig domstol i första instans vad avser disciplinära förfaranden gentemot domar vid de allmänna domstolarna och därmed underlåter att säkerställa att disciplinära förfaranden prövas av en domstol ”inrättad genom lag”, (iv) inte säkerställer att disciplinära förfaranden gentemot domare vid de allmänna domstolarna prövas inom rimlig tid, och således innebär att dessa domares rätt till försvar inte säkerställs.
Vad gäller åsidosättandet av artikel 267 FEUF har kommissionen för det andra anfört att de angripna nationella bestämmelserna innebär att domstolars rätt att hänskjuta frågor till EU-domstolen för ett förhandsavgörande begränsas av risken för att ett disciplinärt förfarande inleds.