7.5.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 161/39

1.

Ska definitionen av en elektronisk kommunikationstjänst i artikel 2 c i direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, i dess ändrade lydelse, tolkas så, att en IP-baserad taltjänst som tillhandahålls via en programvara och termineras på ett allmänt telefonnät till ett fast eller mobilt nummer i en nationell nummerplan (i formen E.164) ska betraktas som en elektronisk kommunikationstjänst, trots att den internettjänst genom vilken en användare ges åtkomst till den IP-baserade taltjänsten redan i sig utgör en elektronisk kommunikationstjänst, samtidigt som leverantören av programvaran erbjuder denna tjänst mot betalning och ingår avtal med leverantörer av telekommunikationstjänster som har erforderliga tillstånd för att vidarebefordra och terminera samtal till det allmänna telefonnätet vilka gör det möjligt att terminera samtal till fasta eller mobila nummer i en nationell nummerplan?

2.

Blir svaret på den första frågan detsamma, för det fall att den första frågan besvaras jakande, om hänsyn tas till den omständigheten att den funktion i programvaran som möjliggör samtal endast är en funktion i en programvara som kan användas utan denna funktion?

3.

Blir svaret på den första frågan detsamma, för det fall att de två första frågorna besvaras jakande, om hänsyn tas till den omständigheten att tjänsteleverantören i sina allmänna villkor har angett att leverantören inte tar något ansvar för signalöverföringen i förhållande till slutanvändaren?

4.

Blir svaret på den första frågan detsamma, för det fall att de tre första frågorna besvaras jakande, om hänsyn tas till den omständigheten att den tjänst som tillhandahålls även omfattas av definitionen ”av informationssamhällets tjänster”?