Access to European Union law
<a href="https://eur-lex.europa.eu/content/help/eurlex-content/experimental-features.html" target="_blank">More about the experimental features corner</a>
Choose the experimental features you want to try
EUR-Lex
Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

You are here
Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search

Document 62014CN0416

    Mål C-416/14: Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione Tributaria Regionale di Mestre-Venezia (Italien) den 3 september 2014 — Fratelli De Pra SpA, SAIV SpA mot Agenzia Entrate — Direzione Provinciale Ufficio Controlli Belluno, Agenzia Entrate — Direzione Provinciale Ufficio Controlli Vicenza

    EUT C 431, 1.12.2014, p. 12–14 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    1.12.2014   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 431/12

    Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione Tributaria Regionale di Mestre-Venezia (Italien) den 3 september 2014 — Fratelli De Pra SpA, SAIV SpA mot Agenzia Entrate — Direzione Provinciale Ufficio Controlli Belluno, Agenzia Entrate — Direzione Provinciale Ufficio Controlli Vicenza

    (Mål C-416/14)

    (2014/C 431/19)

    Rättegångsspråk: italienska

    Hänskjutande domstol

    Commissione Tributaria Regionale di Mestre-Venezia

    Parter i målet vid den nationella domstolen

    Klagande: Fratelli De Pra SpA, SAIV SpA

    Motparter: Agenzia Entrate – Direzione Provinciale Ufficio Controlli Belluno, Agenzia Entrate – Direzione Provinciale Ufficio Controlli Vicenza

    Tolkningsfrågor

    1)

    Ska, med hänvisning till terminalutrustning för mobil radiokommunikation på land, den nationella lagstiftning som avses i

    —

    artikel 2.4 i lagdekret nr 4/2014, senare omvandlat till lag nr 50/2014, jämförd med

    —

    artikel 160 i lagstiftningsdekret nr 259/2003, och

    —

    artikel 21 i den taxa som bifogats presidentdekret nr 641/1972,

    vilken – genom att likställa terminalutrustning med radioanläggningar – föreskriver att användarna måste erhålla en allmän auktorisation och få utfärdat en licens för radioanläggningar, vilket åberopas som grund för avgiftsuttag, anses vara förenlig med gemenskapsrätten (direktiv 1999/5 (1) samt direktiven 2002/19 (2), 2002/20 (3), 2002/21 (4) och 2002/22 (5))?

    Ska det följaktligen, med särskild hänvisning till användningen av terminalutrustning, anses vara förenligt med gemenskapsrätten att den italienska staten gör anspråk på att föreskriva en skyldighet för användarna att erhålla en allmän auktorisation och en licens för radioanläggningar, när utsläppande på marknaden, fri rörlighet för och ibruktagande av terminalutrustning redan regleras uttömmande i gemenskapsrätten (direktiv 1999/5), utan någon bestämmelse om allmän auktorisation och/eller licens?

    Det ska därvid beaktas att den allmänna auktorisationen och licensen föreskrivs i den nationella lagstiftningen

    —

    trots att den allmänna auktorisationen utgör ett beslut som inte berör användarna av terminalutrustning, utan endast de företag som berörs av tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (artiklarna 1, 2 och 3 i auktorisationsdirektivet 2002/20),

    —

    trots att koncessionen föreskrivs för individuella nyttjanderätter till radiofrekvenser och nyttjanderätter till nummer, situationer som med säkerhet inte är hänförliga till användningen av terminalutrustning,

    —

    trots att det i gemenskapslagstiftningen inte föreskrivs något krav på att erhålla en allmän auktorisation eller att det ska utfärdas licens för terminalutrustning,

    —

    trots att det i artikel 8 i direktiv 1999/5 föreskrivs att medlemsstaterna ”inte [ska] förbjuda, begränsa eller förhindra att utrustning som försetts med … CE-märke … släpps ut på marknaden eller tas i bruk på deras territorium”, och

    —

    trots den väsentliga skillnaden vad gäller reglering och olikheterna mellan en radioanläggning och terminalutrustning för mobil radiokommunikation på land.

    2)

    Ska den nationella lagstiftning som avses i

    —

    artikel 2.4 i lagdekret nr 4/2014, senare omvandlat till lag nr 50/2014, jämförd med

    —

    artikel 160 i lagstiftningsdekret nr 259/2003,

    —

    artikel 21 i den taxa som bifogats presidentdekret nr 641/1972, och

    —

    artikel 3 i ministerdekret nr 33/1990,

    enligt vilken

    —

    det avtal som avses i artikel 20 i direktiv 2002/22 – vilket ingås mellan operatören och användaren och är avsett att reglera konsumenternas och slutanvändarnas affärsförbindelser med ett eller flera företag som tillhandahåller anslutningen och tillhörande tjänster – ”i sig” kan gälla även som handling som ersätter den allmänna auktorisationen och/eller licensen för radioanläggningar, utan någon åtgärd, verksamhet eller kontroll från den offentliga myndighetens sida, och

    —

    avtalet ska innehålla även upplysningar om typen av terminalutrustning och det relevanta typgodkännandet (vilket inte föreskrivs på grundval av artikel 8 i direktiv 1999/5),

    anses vara förenlig med gemenskapsrätten (direktiv 1999/5 och direktiv 2002/20, särskilt artikel 20)?

    3)

    Ska bestämmelserna i artikel 2.4 i lagdekret nr 4/2014, senare omvandlat till lag nr 50/2014, jämförd med artikel 160 i lagstiftningsdekret nr 259/2003 och artikel 21 i den taxa som bifogats presidentdekret nr 641/1972, i vilka det föreskrivs ett krav på allmän auktorisation och därpå följande licens för radioanläggningar endast för en särskild kategori av användare som har ingått avtal som formalistiskt kallas abonnemang, medan det inte föreskrivs något krav på allmän auktorisation eller licens för dem som använder elektroniska kommunikationstjänster enligt avtalet endast på grund av att det kallas något annat (= tjänst avseende förbetalda eller laddningsbara kontantkort), anses vara förenliga med ovannämnda gemenskapsrätt?

    4)

    Utgör artikel 8 i unionens direktiv 1999/5 hinder för en sådan nationell lagstiftning som den i artikel 2.4 i lagdekret nr 4/2014, senare omvandlat till lag nr 50/2014, artikel 160 i lagstiftningsdekret nr 259/2003 och artikel 21 i den taxa som bifogats presidentdekret nr 641/1972, vilken föreskriver

    —

    en administrativ verksamhet i syfte att utfärda allmän auktorisation och licens för radioanläggningar, och

    —

    betalning av en statlig koncessionsavgift med anledning av denna verksamhet,

    på grund av att sådana beteenden kan begränsa ibruktagande av, användning av och fri rörlighet för terminalutrustning?

    (1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse (EGT L 91, s. 10).

    (2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) (EGT L 108, s. 7).

    (3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) (EGT L 108, s. 21).

    (4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, s. 33).

    (5)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, s. 51).

    Top