10.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 73/23

—

ogiltigförklara Beslut av rådet och företrädarna för Europeiska unionens medlemsstaters regeringar, församlade i rådet av den 16 juni 2011 om undertecknande på unionens vägnar och provisorisk tillämpning av luftfartsavtalet mellan Amerikas förenta stater, som första part, Europeiska unionen och dess medlemsstater, som andra part, Island, som tredje part, och Konungariket Norge, som fjärde part, och om undertecknande på unionens vägnar och provisorisk tillämpning av biavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, som första part, Island, som andra part, och Konungariket Norge, som tredje part, om tillämpningen av luftfartsavtalet mellan Amerikas förenta stater, som första part, Europeiska unionen och dess medlemsstater, som andra part, Island, som tredje part, och Konungariket Norge, som fjärde part (2011/708/EU) (1),

—

fastställa att verkningarna av beslut 2011/708/EU ska bestå, samt

—

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Genom denna ansökan har kommissionen yrkat ogiltigförklaring av Beslut av rådet och företrädarna för Europeiska unionens medlemsstaters regeringar, församlade i rådet av den 16 juni 2011 (Beslut 2011/708/EU) (nedan kallat det angripna beslutet) som antogs vad beträffar sektorn lufttransport. Beslutet gäller undertecknande och provisorisk tillämpning av Islands och Konungarikets Norges tillträde till luftfartsavtalet mellan Amerikas förenta stater, som första part, Europeiska unionen och dess medlemsstater, som andra part, samt undertecknande och provisorisk tillämpning av biavtalet till nämnda avtal.

2.

Till stöd för talan har tre grunder åberopats:

3.

Kommissionen har för det första anfört att rådet genom beslutets antagande åsidosatte artikel 13.2 i fördraget om Europeiska unionen (EUF) jämförd med artikel 218.2 och 218.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), i den mån det framgår av artikel 218.2 och 218.5 i FEUF att rådet är den institution som är avsedd att bevilja undertecknande och provisorisk tillämpning av avtal. Beslutet skulle därför enbart ha antagits av rådet och inte även av medlemsstaterna församlade i rådet.

4.

Kommissionen har för det andra anfört att rådet genom antagandet av det angripna beslutet har åsidosatt första stycket i artikel 218.8 FEUF jämförd med artikel 100.2 FEUF enligt vilken rådet ska agera genom kvalificerad majoritet. Det beslut som medlemsstaterna antog församlade i rådet är inte rådets beslut utan en rättsakt som medlemsstaterna har antagit tillsammans i egenskap av medlemmar i deras regeringar och inte i egenskap av medlemmar i rådet. En sådan rättsakt förutsätter på grund av dess beskaffenhet enhällighet. Att betrakta de båda besluten som ett enda beslut och kräva enhällighet för detta innebär således i sig ett åsidosättande av regeln om kvalificerad majoritet enligt det första stycket i artikel 218.8 FEUF.

5.

Kommissionen har slutligen anfört att rådet har åsidosatt de mål som eftersträvas genom fördragen och principen om principen om lojalt samarbete enligt artikel 13.2 EUF. Rådet borde ha utövat sin egen befogenhet för att inte kringgå unionens institutionella handlingsutrymme och de unionsrättsliga förfaranden som anges i artikel 218 EU, vilket borde ha gjorts i enlighet med de mål som anges i fördragen.