4.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 153/12

1)

Medlemsstaterna får, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse, inte ålägga en person som släpper ut en radioutrustning på marknaden att upprätta en försäkran om överensstämmelse, när tillverkaren av denna utrustning, vars säte är beläget i en annan medlemsstat, redan har anbringat ett CE-märke på utrustningen och upprättat en försäkran om överensstämmelse för denna produkt.

2)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet saknar betydelse för bedömningen av de frågor som avser en persons skyldighet att avge en försäkran om överensstämmelse för en radioutrustning. När det gäller medlemsstaternas befogenhet att med stöd av direktiv 2001/95 föreskriva andra skyldigheter vid saluföring av radioutrustning än skyldigheten att avge en försäkran om överensstämmelse, kan en person som saluför en produkt anses vara tillverkare av produkten bara om de villkor som anges i artikel 2 e i det direktivet är uppfyllda, och kan anses utgöra distributör av produkten bara om de villkor som anges i artikel 2 f i direktivet är uppfyllda. Tillverkaren och distributören är endast bundna av de skyldigheter som de har var för sig enligt direktiv 2001/95.

3)

När det finns en harmoniserad reglering av en fråga på gemenskapsnivå ska alla nationella åtgärder avseende denna fråga bedömas med hänsyn till bestämmelserna i denna harmoniseringsåtgärd och inte med hänsyn till bestämmelserna i artiklarna 28 EG och 30 EG. Inom de områden som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG, ska medlemsstaterna fullständigt rätta sig efter bestämmelserna i detta direktiv, och de får inte behålla några däremot stridande nationella bestämmelser. Om en medlemsstat anser att överensstämmelsen med en harmoniserad standard inte säkerställer att de väsentliga krav, föreskrivna i direktiv 1999/5, som denna standard är tänkt att omfatta verkligen uppfylls, ska denna medlemsstat följa det förfarande som föreskrivs i artikel 5 i direktivet. En medlemsstat kan däremot, till stöd för en restriktion, åberopa skäl som har hämtats utanför det område som harmoniserats genom direktiv 1999/5. I ett sådant fall får medlemsstaten endast åberopa de skäl som anges i artikel 30 EG, eller de tvingande skyldigheter som är av allmänintresse.