EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 16.3.2023

COM(2023) 156 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

om EU:s vätgasbank

1.Inledning

Vätgas kommer att spela en viktig roll för att EU ska kunna ställa om till klimatneutralitet senast 2050 och bli oberoende av fossila bränslen från Ryssland i god tid före 2030. Vätgas är också ett av de strategiska områdena i kommissionens nya industristrategi, och har betydande potential att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet. I vätgasstrategin från 2020 1 fastställs ett mål om att det ska produceras upp till 10 miljoner ton förnybar vätgas i EU. I REPowerEU-planen 2 föreslås att detta mål ska kompletteras med en import på 10 miljoner ton förnybar vätgas fram till 2030.

EU-kommissionen har föreslagit en fullfjädrad rättslig ram för den framtida vätgasmarknaden i fråga om produktion, användning, infrastrukturutveckling och marknadsregler, samt bindande kvoter för användningen av förnybar vätgas inom industri och transport. Flera lagstiftningsförslag är fortfarande föremål för interinstitutionella förhandlingar, men det står klart att EU kommer att bli världsledande i och med att man inrättar ett framåtblickande, tillförlitligt och heltäckande regelverk som främjar en snabb utbyggnad av förnybar och koldioxidsnål vätgas över hela Europa. På internationell nivå utvecklar EU partnerskap med tredjeländer som gynnar bägge parter, bland annat via frihandelsavtal och inom ramen för Global Gateway-strategin, med syftet att främja vätgas i omställningen till grön energi i dessa länder och stödja insatserna för att tillföra ett lokalt mervärde.

I december 2022 nåddes en politisk överenskommelse om översynen av direktivet om EU:s utsläppshandelssystem. Detta innebar att man fastställde gratis utsläppsrätter för elektrolysanläggningar som producerar vätgas samt ökade antalet utsläppsrätter som öronmärks för innovationsfonden och öppnade upp för EU-omfattande auktioner inom ramen för innovationsfonden.

Parallellt med lagstiftningsarbetet har den europeiska industrin redan utvecklat ett omfattande antal vätgasprojekt. Den europeiska alliansen för ren vätgas har identifierat 840 vätgasprojekt i hela värdekedjan 3 , och i Europa finns dessutom världens första vätgasbaserade stålproduktionsprojekt. Nationella vätgasstrategier har antagits av 16 EU-medlemsstater och de omfattar tillsammans elektrolysanläggningar med en kapacitet på 40 GW fram till 2030, vilket motsvarar 5,6 miljoner ton förnybar vätgas. När det gäller behovet av infrastruktur håller kommissionen på att ta fram den första unionsförteckningen över projekt av gemensamt intresse och över projekt av ömsesidigt intresse, bland annat avseende vätgas och elektrolysanläggningar, via politiken för transeuropeiska energinät 4 .

Europa är också världsledande i tillverkningen av elektrolysanläggningar, och en gemensam förklaring 5 om att bygga ut tillverkningskapaciteten för elektrolysanläggningar visar att EU-industrin står redo att leva upp till detta. Dessa konkurrensfördelar och det faktum att ett regelverk har utarbetats i ett så tidigt skede har lett till att många projektutvecklare inom vätgas planerar investeringar i Europa. För närvarande gäller 30 % av de föreslagna globala vätgasinvesteringarna etableringar i Europa 6 .

De första slutliga investeringsbesluten (FID, Final Investment Decision) fattades 2022. De flesta investeringarna i vätgas i Europa befinner sig dock fortfarande i planeringsstadiet. För att investeringarna ska kunna frigöras på produktionssidan måste efterfrågan samtidigt synliggöras. Vätgasproduktion genom elektrolys förekommer för närvarande endast i mindre skala och kan inte konkurrera med konventionell vätgas. Internationellt sett uppskattar 7 Internationella energiorganet (IEA) att 2,4 miljoner ton förnybar och koldioxidsnål vätgas från olika projekt kommer att kunna exporteras årligen, och upp till omkring 10 miljoner ton årligen senast 2030 8 . Enligt IEA är hittills endast 0,9 miljoner ton per år avsedda för export till EU.

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen meddelade i sitt tal om tillståndet i unionen den 14 september att EU kommer att inrätta en vätgasbank 9 . Målet med banken är att överbrygga investeringsgapet och koppla den framtida tillgången på förnybar vätgas till EU:s efterfrågemål på 20 miljoner ton förnybar vätgas. EU:s vätgasbank kommer att underlätta både produktion av förnybar vätgas inom EU och import, vilket i sin tur kommer att bidra till målen i RepowerEU-planen och till omställningen till klimatneutralitet.

Vätgasbanken stöder målen i industriplanen i den gröna given 10 och rättsakten om nettonollindustrin. Genom att bygga ut elektrolysanläggningarna och öka produktionen av förnybar vätgas kommer den europeiska industrins konkurrenskraft och motståndskraft att kunna stärkas, bland annat inom stål- och gödselmedelstillverkning 11 och sjöfartsbranschen. Genom att bygga upp den europeiska vätgasmarknaden kommer europeiska företag dessutom att kunna ta täten på den framväxande globala vätgasmarknaden, som erbjuder nya tillväxtmöjligheter och arbetstillfällen av hög kvalitet. Detta meddelande om vätgasbanken åtföljer ett lagstiftningsförslag om en rättsakt om nettonollindustrin.

EU:s vätgasbank är ett instrument som EU-kommissionen kommer att genomföra, och det kommer att omfatta två nya finansieringsmekanismer som ska stödja produktionen av förnybar vätgas inom EU och internationellt. Vätgasbanken kommer att bidra till att öka insynen i vätgassektorn – efterfrågan, försörjning, flöden och priser – och spela en samordnande roll och underlätta blandfinansiering med befintliga finansieringsinstrument till stöd för vätgasprojekt.

För att EU:s vätgasbank ska bli framgångsrik är det bråttom att först färdigställa regelverket för produktionen och konsumtionen av vätgas. Kommissionen uppmanar därför Europaparlamentet och rådet att verka för ett snabbt ikraftträdande av de delegerade akter som klargör hur vätgas och vätgasbaserade bränslen kan klassificeras som förnybara, samt att slutföra förhandlingarna och snabbt anta det föreslagna direktivet om förnybar energi och de framtida reglerna för effektiva vätgasmarknader, inbegripet definitionen av koldioxidsnål vätgas 12 .

Samtidigt som kommissionen mobiliserar alla krafter för att bygga ut den förnybara vätgasen konstateras också i RePowerEU-planen att andra former av fossilfri vätgas, särskilt vätgas som produceras med hjälp av kärnkraft, spelar en roll när det gäller att ersätta naturgas. Om man ska kunna tillgodose de ytterligare behov av färskvatten som uppstår på platser där produktionen av förnybar och koldioxidsnål vätgas byggs ut är det viktigt att ramdirektivet för vatten efterlevs.

Finansieringsbehov

Den europeiska vätgasmarknaden står inför fyra investeringsutmaningar. Det handlar om att bygga ut elektrolysanläggningar, öka vätgasproduktionen, skapa nya efterfrågesektorer för förnybar och koldioxidsnål vätgas och utveckla särskild vätgasinfrastruktur. Detta kräver också ytterligare kvalificerad arbetskraft, vilket innebär att betydande investeringar måste göras i omskolning och kompetenshöjning av den arbetskraft som behövs 13 .

I dag förbrukas omkring åtta miljoner ton vätgas inom EU, som huvudsakligen framställs från naturgas 14 . Det produceras för närvarande mindre än 0,3 miljoner ton elbaserad vätgas i EU. De nuvarande elektrolysanläggningarna inom EU har en kapacitet 15 på omkring 160 MW, men produktionsmålet på 10 miljoner ton förnybar vätgas skulle kräva mellan 80 och 100 GW. Detta kommer att kräva ytterligare kapacitet på omkring 150–210 GW förnybar energi som producerar el till låga kostnader för att förnybar vätgas ska kunna konkurrera med de fossila alternativen.

Sammantaget förväntas de totala investeringsbehoven för att producera, transportera och förbruka 10 miljoner ton förnybar vätgas ligga i storleksordningen 335–471 miljarder euro, och 200–300 miljarder euro behövs för ytterligare förnybar elproduktion. Investeringarna i viktig vätgasinfrastruktur fram till 2030 uppskattas till 50–75 miljarder euro för elektrolysanläggningar, 28–38 miljarder euro för rörledningar inom EU och 6–11 miljarder euro för lagring. Det kommer att krävas uppskattningsvis 1,2 miljarder euro i investeringar för att bygga ut elektrolysanläggningar. Ytterligare 500 miljarder euro kommer att behövas i internationella värdekedjor för att importera 10 miljoner ton förnybar vätgas, inbegripet vätgasbaserade bränslen.

Huvuddelen av investeringarna i vätgassektorn måste täckas av privat kapital. Den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi kanaliserar redan privat finansiering till verksamhet som rör tillverkning av utrustning för produktion och användning av vätgas, produktion av vätgas och lagring av vätgas.

Samtidigt mobiliseras alla relevanta EU-medel för att påskynda utbyggnaden av vätgasmarknaden i Europa. I syfte att bidra till utbyggnaden av elektrolysanläggningar gavs via Horisont 2020 stöd till utvecklingen av de första elektrolysanläggningarna med en kapacitet på 100 MW som komplement till de forsknings- och demonstrationsprojekt som finansieras via det gemensamma företaget för förnybar vätgas. Åtta storskaliga projekt för produktion eller användning av vätgas har beviljats stöd via innovationsfonden, vilket ska bidra till att lansera vätgasteknik på marknaden. De projekt som planeras till följd av 2021 års ansökningsomgång för storskaliga projekt skulle leda till installation av omkring 2,6 GW i elektrolyskapacitet. I 2022 års ansökningsomgång för storskaliga projekt, som avslutades den 16 mars, avsätts dessutom en miljard euro för vätgas och elektrifiering av industrin samt 700 miljoner euro för tillverkning som rör ren teknik, inbegripet elektrolysanläggningar.

Statligt stöd har godkänts för två omgångar med viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse i syfte att stödja produktionen och användningen av förnybar och elbaserad vätgas. Det sammanlagda finansieringsbeloppet uppgår till 10,6 miljarder euro, vilket förväntas leda till ytterligare 15,8 miljarder euro i privata investeringar. Dessutom håller flera EU-medlemsstater på att utveckla konkurrensutsatta anbudsförfaranden som ska göra det möjligt att utveckla projekt för förnybar vätgas till lägsta möjliga kostnad. Över 10 miljarder euro har anslagits inom ramen för återhämtnings- och resiliensplanerna, varav 4,9 miljarder euro har gått till viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse. När det gäller infrastruktur har Fonden för ett sammanlänkat Europa – Energi en återstående budget på 3,3 miljarder euro fram till 2027 som ska gå till utvalda kategorier av energiinfrastruktur, t.ex. för vätgas.  

Medlemsstaterna och regionerna kommer också att få viktigt sammanhållningspolitiskt stöd, i synnerhet via Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Fonden för en rättvis omställning (FRO), samt stöd via InvestEU-fonden, för att göra investeringar i hela vätgasförsörjningskedjan – från innovation till pilotprojekt och inledande utbyggnad. När det gäller InvestEU kan sådana investeringar t.ex. finansieras via Europeiska investeringsbankens (EIB) tematiska finansiella produkt för grön omställning (Thematic Green Transition Financial Product) eller av andra genomförandepartner, t.ex. Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling eller Nordiska investeringsbanken. Genom InvestEU erbjuds en flexibel ram för effektiv tilläggs- och blandfinansiering med andra EU-instrument, t.ex. innovationsfonden. Avslutningsvis investerar det gemensamma företaget för förnybar vätgas i ökad effektivitet och minskade kostnader för produktion, lagring och distribution av förnybar vätgas. Målet är att förnybar vätgas ska bli mer konkurrenskraftig i förhållande till vätgas som produceras med hjälp av fossila bränslen och att förnybar vätgas snabbare ska kunna ersätta fossil vätgas.

Vidare har EIB i egenskap av EU:s klimatbank åtagit sig att senast 2025 satsa över 50 % av den totala utlåningen på klimatåtgärder och miljömässig hållbarhet, bland annat genom egna medel. Under de senaste tio åren har EIB tillhandahållit över en miljard euro i finansiering till vätgasprojekt. EIB kompletterade nyligen detta med ett REPowerEU-paket på 30 miljarder euro som ska mobilisera upp till 115 miljarder euro fram till 2027 i investeringar för att fasa ut fossila bränslen i EU:s industri.

De köpare som är villiga att välja vätgas framför fossila bränslen ställs dock fortfarande inför en grön premie i form av högre kostnader. Genom att riktad användning av offentliga medel för att finansiera den gröna premien kan man stimulera investeringar från den privata sektorn, eftersom riskerna för produktionen av förnybar vätgas sänks. Uppskattningar tyder på att importen av vätgas med fartyg (där vätgas måste importeras i form av ammoniak, metanol, flytande organiska vätebärare eller e-bränslen) skulle kräva en marknadspremie på omkring 3–5 euro/kg (inklusive transport, lagring och leverans till slutkonsumenten). Eftersom förnybar vätgas ännu inte finns tillgänglig på den globala marknaden innebär detta att den gröna premien måste användas för att säkra produktionskapaciteten. En budget på en miljard euro beräknas möjliggöra en produktionskapacitet för förnybar vätgas på 0,04–0,06 miljoner ton per år. Efter 2025 förväntas marknadspremien minska i takt med att produktionskostnaderna sjunker och efterfrågan på gröna produkter som produceras med förnybar vätgas ökar. Dessutom kommer EU:s system för handel med utsläppsrätter och det föreslagna europeiska beskattningsdirektivet att göra förnybar och koldioxidsnål vätgas mer attraktiv i förhållande till alternativet baserat på fossila bränslen.

Med utgångspunkt i att produktionskostnaderna väntas sjunka och efterfrågan på förnybar vätgas väntas öka kan den totala gröna premien uppskattas till omkring 90–115 miljarder euro totalt för inhemsk produktion och import av totalt 20 miljoner ton förnybar vätgas. Ju snabbare produktionen av förnybar vätgas byggs ut, desto mindre väntas den gröna premien bli.

På kort sikt kommer det att krävas ytterligare resurser på EU-nivå för att stödja arbetet för att öka användningen av vätgas och öka tillverkningen av annan strategisk teknik med nettonollutsläpp inom unionen. Innovationsfondens rättsliga grund, särskilt de nya bestämmelserna om konkurrensutsatta auktioner på EU-nivå, skapar lovande och kostnadseffektiva möjligheter att främja ökad tillverkning och användning av förnybar vätgas och annan strategisk nettonollteknik i Europa och därmed stärka Europas suveränitet i fråga om nyckelteknik för klimatåtgärder och energitrygghet. Rättsakten om nettonollindustrin skapar en första grund för planeringen av strategiska projekt. Det finns stort utrymme att öka innovationsfondens finansiella hävstångseffekt, även med tanke på de högre intäkterna från utsläppshandelssystemet och överenskommelsen om utsläppshandelsdirektivet som innebär att medlemsstaterna ska investera alla sina intäkter från utsläppshandelssystemet i klimat- och energimål. Kommissionen kommer att beakta detta när den utformar fonden för suveränitet i samband med halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen.

2.EU:s vätgasbank – koncept, uppgifter och struktur

Målet med EU:s vätgasbank är att frigöra privata investeringar i vätgasvärdekedjor i EU och i tredjeländer genom att koppla samman utbudet av förnybar vätgas med den växande efterfrågan från europeiska köpare och därmed skapa en marknad för förnybar vätgas. Banken kommer att främja inhemsk produktion av förnybar vätgas och import från internationella producenter till konsumenter i Europa.

I avsaknad av en tillräcklig grön marknadspremie för tidiga projekt är tanken med EU:s vätgasbank att täcka och slutligen också minska kostnadsgapet mellan förnybar vätgas och de fossila bränslen som den kan ersätta.

EU:s vätgasbank bygger på fyra pelare som EU-kommissionen kommer att genomföra. Den kommer att omfatta två nya finansieringsmekanismer som ska stödja produktionen av förnybar vätgas inom EU och internationellt. Banken kommer också att bidra till att synliggöra efterfrågan genom att sammanföra köpare, parallella initiativ i medlemsstaterna och befintliga datacentraler. Avslutningsvis kommer banken också att spela en samordnande roll och underlätta blandfinansiering med befintliga finansieringsinstrument för att på så sätt stödja vätgasprojekt (figur 1).

Figur 1. Vätgasbankens fyra verksamhetspelare

Banken kommer att spela en viktig roll genom att frigöra investeringar från den privata sektorn och bidra till skapandet av nya marknader och till prisbildningen i ett tidigt skede. Detta ska uppnås genom att skapa konkurrens om finansieringen och öka förtroendet bland investerare och kunskaperna om projektfinansiering inom den privata finansieringssektorn.

På sikt är målet med banken att minska kostnadsgapet till en nivå som privata köpare är villiga och har möjlighet att täcka. EU:s vätgasbank kommer att verka i enlighet med internationella åtaganden på bilateral och multilateral nivå, både nationellt och internationellt.

2.1.Nya inhemska marknader: auktioner med fast premie för att främja EU-produktionen

I enlighet med vad som tillkännagavs i industriplanen i den gröna given och i syfte att genomföra den inhemska delen av EU:s vätgasbank går kommissionen snabbt framåt i utformningen av de första pilotauktionerna för produktionen av förnybar vätgas. Auktionerna kommer att inledas inom ramen för innovationsfonden under hösten 2023 enligt den nya konkurrensutsatta anbudsmekanismen och i linje med reglerna i budgetförordningen och det reviderade direktivet om EU:s utsläppshandelssystem.

Auktionerna utformas för att uppnå följande centrala mål:

·Länka samman inhemsk 16 tillgång och efterfrågan på förnybar vätgas i EU.

·Överbrygga och minska kostnadsgapet i EU mellan förnybar och fossil vätgas på ett så effektivt sätt som möjligt. Auktionssystemet har varit mycket lyckat inom energisektorn i och med att priskonkurrensen har minskat den finansiering som krävs för att producera förnybar energi.

·Möjliggöra prisbildning och marknadsbildning i EU: konkurrensutsatta auktioner med ett enkelt och transparent upplägg tydliggör de privata kostnaderna och skapar värdefulla och jämförbara prispunkter som kan bidra till att snabbt få igång en europeisk vätgasmarknad.

·Minska riskerna för europeiska vätgasprojekt, minska kapitalkostnaderna och mobilisera privat kapital. Med tanke på investeringsutmaningens omfattning bör stöd från innovationsfonden ses som startfinansiering för att öka de privata investeringarna och företagsinvesteringarna.

·Säkerställa en snabb utbyggnad och ett enkelt genomförande som avsevärt minskar den administrativa bördan och kostnaderna tack vare korta, smidiga och öppna förfaranden. Detta kommer att hjälpa EU att leda utvecklingen av denna nya marknad, med beaktande av de stödsystem som tredjeländer tillhandahåller.

Kommissionen håller på att utforma 2023 års pilotauktioner för produktionen av förnybar vätgas, med bidrag från samtliga berörda parter: medlemsstater, allmännyttiga företag, projektutvecklare, industriella köpare och andra aktörer som köper vätgas, banker, infrastrukturfonder, den akademiska världen med flera. En sista workshop om villkoren för den fullständiga utformningen kommer att hållas i maj 2023 för att säkerställa att den första EU-omfattande auktionen anpassas till den privata sektorns behov och praxis.

Den första pilotauktionen kommer att främja produktionen av förnybar vätgas enligt definitionen i de slutliga versionerna av de delegerade akterna på grundval av direktivet om förnybar energi 17 . Under auktionen kommer ett bidrag att beviljas till vätgasproducenter i form av en fast premie per kg producerad vätgas under högst tio års drift. Genom att överbrygga kostnadsgapet och öka inkomststabiliteten kommer detta att öka projektens lönsamhet och minska de totala kapitalkostnaderna. Betalningarna kommer att baseras på produktionen, dvs. de kommer att göras efter det att certifierade och verifierade volymer förnybar vätgas har levererats.

Med utgångspunkt i resultaten av de marknadsundersökningar som redan har genomförts och behovet av att uppnå rätt konkurrensnivå har den preliminära budgeten för den första auktionen fastställts till 800 miljoner euro. Erfarenheterna från den första pilotauktionen kommer att bidra till omfattningen av de framtida auktionsomgångarna.

När det gäller utformningen av auktionerna är enkelhet, öppenhet och snabbhet i genomförandet prioriterade frågor. De viktigaste parametrarna för utformningen av den auktion som kommissionen överväger i detta skede sammanfattas i bilaga I. De gäller särskilt kraven för förhandskvalificering, kriterierna för rangordning och tilldelning av anbud och prissättningsreglerna. För att fastställa de verkliga kostnaderna, säkra lika villkor och minska komplexiteten avser kommissionen också att utesluta samtidigt stöd som tilldelas genom auktionen och statligt stöd, för att undvika att samma kostnader täcks två gånger och att auktionen snedvrids.

Kommissionen kommer vidare att samråda med berörda parter om andra aspekter, t.ex. användning av anbuds- eller fullgörandegarantier 18 i enlighet med den rättsliga ram som fastställs i det ändrade direktivet om EU:s utsläppshandelssystem, maximipris och längsta genomförandeperioder.

Efter samrådet kommer kommissionen att slutföra auktionsvillkoren för deltagande, clearing och betalningar (samt uppsägning och påföljder) och offentliggöra dem sommaren 2023. Ytterligare informationsdagar om hur man utarbetar ett anbud kommer att hållas i slutet av sommaren 2023. Denna tidsplan ger budgivarna tillräckligt med tid för att bekanta sig med auktionskonceptet och utarbeta anbuden. Kommissionen har för avsikt att delegera genomförandet av hela auktionsprojektcykeln till Europeiska genomförandeorganet för klimat, infrastruktur och miljö (Cinea).

2.2. EU:s auktionsplattform: auktioner som en tjänst för medlemsstaterna

Konkurrensutsatta anbudsförfaranden på EU-nivå är en viktig finansiell innovation som skulle kunna bli ett viktigt verktyg för att främja ett kostnadseffektivt införande av innovativa förnybara och koldioxidsnåla lösningar i ett tidigt skede. I takt med att nya marknader bildas är det viktigt att förhindra marknadsfragmentering mellan EU:s medlemsstater. Även om de delegerade akterna 19 för vätgas kommer att skapa en enhetlig grund för certifiering av förnybar vätgas i hela Europa kan stödsystemen och det finanspolitiska utrymmet för att tillhandahålla dessa variera avsevärt mellan medlemsstaterna. Prissignaler som bygger på olika stödsystem kan komma att bli omöjliga att jämföra, och därmed fördröja utvecklingen av en europeisk vätgasmarknad.

För att förhindra fragmentering i ett tidigt skede av vätgasmarknadens framväxt i Europa och minska de administrativa kostnader som uppstår om medlemsstaterna utarbetar olika stödsystem för vätgas föreslår kommissionen att man utvidgar innovationsfondens auktioner till en plattform för medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av EU:s regler om statligt stöd. På så sätt skulle medlemsstaterna kunna använda egna medel för projekt inom det egna territoriet genom att förlita sig på en EU-omfattande auktionsmekanism.

Genom att erbjuda en ”auktion som en tjänst” skulle kommissionen hålla i en gemensam auktion. Ett första stöd skulle kunna komma från innovationsfondens (”IF” i figuren nedan) budget, baserat på projektens utbudskurva, oberoende av varifrån projekten kommer. Efter det att innovationsfondens budget är uttömd skulle medlemsstaterna (”MS” i figuren nedan) kunna ge det ytterligare stöd som behövs enligt projektens utbudskurva, enligt rangordningen på EU:s auktionsplattform, till dess att medlemsstaternas respektive budgetar är uttömda, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 107 och 108 i EUF-fördraget och förutsatt att tillräckligt många nationella projekt deltar i förhållande till de respektive nationella resurser som har anslagits (se exempel på clearing i figur 2). Medlemsstaterna skulle bevilja och verkställa betalningar för dessa ytterligare projekt. Alla åtgärder som utgör statligt stöd omfattas av anmälningsskyldigheten, såvida de inte omfattas av gruppundantaget. Kommissionen kommer att kontrollera och vid behov se till att det råder tillräcklig konkurrens vid fördelningen av medlemsstaternas bidrag till auktionen.

Figur 2. Exempel på utformning av en EU-auktionsplattform där medlemsstaternas finansiering sammanförs

Om detta system blir lyckat skulle det kunna utvidgas från att omfatta vätgasproduktion till auktioner på andra områden, t.ex. differenskontrakt för koldioxid för utfasningen av fossila bränslen i industrin, i linje med den rättsliga ram som fastställs i det ändrade direktivet om EU:s utsläppshandelssystem. Konceptet med att sammanföra EU-medlemsstaternas resurser för att anordna EU-omfattande auktioner skulle också kunna övervägas som stöd för internationella auktioner för förnybar vätgas. Dessa eventuella utvidgningar av EU:s auktionsplattform skulle på liknande sätt omfattas av reglerna om statligt stöd.

2.3Stöd till internationell vätgasproduktion

EU är starkt engagerat i internationellt samarbete för att påskynda den gröna omställningen, däribland utvecklingen av vätgasmarknaden i EU och globalt sett. Framväxten av ekonomier för förnybar vätgas i EU:s partnerländer kommer i detta sammanhang att bidra till att påskynda omställningen till klimatneutralitet i dessa länder och leda till bredare social och ekonomisk utveckling. Investeringar i förnybar energi och vätgas kan också bidra till att investeringar i länder med höga investeringskostnader, låg andel förnybar energi och underutvecklad energiinfrastruktur blir attraktivare och skapa möjligheter till exportdiversifiering. Samtidigt är det viktigt att se till hållbarheten i produktionen av förnybar vätgas och undvika ökad vattenstress och potentiellt negativa effekter på el- och vattentillgången 20 . Partnerländernas egna insatser för att minska koldioxidutsläppen kommer också att stödjas via den överenskommelse som nyligen nåddes mellan medlagstiftarna om en framtida gränsjusteringsmekanism för koldioxid (CBAM), vars tillämpningsområde omfattar import av vätgas. Från och med 2026 kommer EU:s vätgasimport att justeras på grundval av vätgasens koldioxidavtryck.

I REPowerEU-meddelandet föreslås att tio miljoner ton förnybar vätgas ska importeras fram till 2030, utöver de tio miljoner ton förnybar vätgas som ska produceras i EU, vilket gör EU till världens största marknad för förnybar vätgas. I de flesta exportprojekten planerar man att leverera vätgas och vätgasbaserade bränslen via fartyg, vilket innebär att sjöfarts- och hamninfrastrukturen måste byggas ut i Europa. Internationell handel med vätgas genom rörledningar förväntas inledas mot slutet av detta årtionde 21 .

Tidiga marknadsanalyser och återkoppling från berörda parter tyder på att det behövs ett särskilt instrument som kan stödja vätgasflöden från tredjeländer. I avsaknad av en marknad kan EU:s medlemsstater stödja de europeiska köparna när det gäller att få till stånd de försäljningsavtal med producenter i tredjeländer som fortfarande saknas. Detta instrument bör gå hand i hand med energidiplomati och handelspolitiska insatser för att se till att EU inte skapar nya strategiska beroenden.

Genom att integrera målen för hållbar utveckling i utformningen av EU:s stöd till importerad förnybar vätgas kan man ge tillträde till den europeiska marknaden och främja hållbar lokal produktion och konsumtion av förnybar el och vätgas samt sociala, ekonomiska och miljömässiga behov på ett sätt som gynnar EU:s partnerländer och deras medborgare.

Flera medlemsstater har tagit fram strategier för att stödja vätgasimporten från tredjeländer. Kommissionen undersöker därför ytterligare hur den internationella delen av EU:s vätgasbank kan utformas på ett sätt som bidrar till en samordnad EU-strategi för importen av förnybar vätgas. Avsikten är även här att täcka kostnadsgapet mellan förnybar vätgas som produceras i tredjeländer och transporteras till EU och de fossila bränslen som den kan ersätta inom EU.

Kommissionen kommer att fortsätta att undersöka möjliga finansieringskällor inom EU:s budget eller i partnerskap med EIB för att finansiera den gröna premien, med beaktande av att det nuvarande instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen (instrumentet Europa i världen) inte kan användas för att betala för råvaror som används i EU, och därmed inte för gröna premier till producenter av förnybar vätgas i tredjeländer.

När det gäller auktionernas specifika utformning håller kommissionen på att bedöma om det går att skapa ett liknande system med gröna premier som leverantörer från tredjeländer eller köpare i EU som ingår avtal med producenter i tredjeländer kan ansöka om (se figur 3). Driften, utformningen och den institutionella strukturen för stödsystemet för import av förnybar vätgas skulle kunna efterlikna de auktioner med fasta premier som föreslås för den EU-baserade produktionen av förnybart vätgas. En symmetrisk strategi för internationell och inhemsk produktion skulle kunna möjliggöra ett snabbt och kostnadseffektivt genomförande som drar nytta av operativa och institutionella samverkanseffekter och befintliga strukturer, såsom Cinea.

Figur 3. Konceptuell utformning av en auktion med fast premie för internationella leverantörer till konsumenter i EU.

Med utgångspunkt i de framsteg som gjorts kommer kommissionen att före årets slut överväga ett Team Europe-initiativ för att samla medlemsstaternas resurser och möjliggöra samverkanseffekter med befintliga EU-medel och Global Gateway-strategin. I detta syfte kommer kommissionen att undersöka möjligheten att i framtiden inkludera ett system för efterfrågeaggregering och gemensam auktionering av förnybar vätgas inom ramen för vätgasbankens verksamhet, utifrån de erfarenheter man fått från EU:s energiplattform och AggregateEU och med förbehåll för EU:s konkurrensregler och regler för statligt stöd.

Samtidigt är det viktigt att beakta de olika riskprofilerna för stöd till produktionsanläggningar för förnybar vätgas utanför EU, det övergripande regelverket och investeringsramverket i det berörda landet, eventuella geopolitiska risker och landets åtaganden gentemot EU.

Detta kommer att påverka utformningsalternativen. Stabilitet, förutsägbarhet och tillförlitlighet i den stödjande ramen för ytterligare projekt för förnybar energi och vätgas i ett potentiellt leverantörsland är nyckelfaktorer för framtida vätgaskonsumenter som fattar storskaliga investeringsbeslut och säkrar långsiktig finansiering. Geopolitiska risker i samband med ekonomiska förbindelser och handel samt social- och miljöpolitiken i tredjeländer är särskilt viktiga frågor när det gäller att säkra en trygg vätgasförsörjning, hållbarhet och konsekvens i EU:s utvecklingspolitik.

Med tiden skulle det ursprungliga konceptet med auktioner med gröna premier kunna utvidgas för att ytterligare minska den risk som härrör från osäkerheten i försäljningsavtalen genom att inrätta en mellanhand som genomför dubbelriktade auktioner. En sådan mellanhand skulle då ingå avtal med både producenten och köparen. Den tyska stiftelsen H2Global har redan genomfört en sådan strategi.

EU kommer fortsatt att stödja partnerländerna i arbetet med att påskynda omställningen till grön energi, bland annat genom att ge tekniskt bistånd och stöd för att skapa ett gynnsamt styrnings-, lagstiftnings- och företagsklimat samt genom att mobilisera de investeringar som krävs inom förnybar energi och energieffektivitet. Instrumentet Europa i världen och instrumentet för stöd inför anslutningen, inbegripet Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (EFHU+), kommer i linje med de befintliga förordningarna och praxis för nämnda instrument även i fortsättningen att vara avgörande i detta avseende.

2.4Samordning och öppenhet

Vätgasbankens olika verksamheter kommer att bidra till att öka insynen i vätgasflöden, transaktioner och priser. Mer specifikt kommer kommissionen att samordna sådan information för att stärka förtroendet för den framväxande vätgasmarknaden. Kommissionen kan också använda information som samlats in från europeiska och internationella försäljningsavtal för att tillhandahålla transparent prisinformation och ta fram prisriktmärken.

Det finns allt mer information tillgänglig om efterfrågan och tillgången på förnybar vätgas i EU och världen över. Banken kommer att tillföra ett mervärde genom att sammanföra och komplettera sådan information och bygga vidare på befintliga källor och strukturer, t.ex. information som kommissionen tillgängliggör, särskilt på grundval av Eurostats arbete med att utveckla datainsamlingen om vätgas 22 , kommissionsledda initiativ som den europeiska alliansen för ren vätgas, alliansen för förnybara och koldioxidsnåla bränslen och alliansen för utsläppsfri luftfart, samt befintliga projektfinansieringsmekanismer 23 och branschövervakning. Banken kommer också att dra nytta av observatoriet för bränsleceller och vätgas inom ramen för det gemensamma företaget för förnybar vätgas, som redan nu tillhandahåller en offentlig portal för europeiska vätgasdata. Dessutom kommer banken att utbyta information med IEA och Irena. Det kommer att finnas goda förutsättningar att via banken kartlägga efterfrågan på inhemsk och importerad förnybar vätgas i EU, t.ex. genom att anordna en ”intresseanmälan” där köpare i EU kan lämna in frivilliga, icke-bindande intresseanmälningar.

För att vi ska uppnå målen om minskade koldioxidutsläpp är det avgörande att vi snabbt utvecklar särskild vätgasinfrastruktur i och till EU som kopplar samman utbud och efterfrågan. Den reviderade TEN-E-förordningen är ett unikt instrument för planeringen av europeisk energiinfrastruktur. EU:s vätgasbank kommer att stödja infrastrukturplaneringen med information om vätgasflöden som kommer att samlas in via bankens olika verksamheter (t.ex. information om leveranspunkter).

Banken kommer också att stödja samordningen av samförståndsavtal på både medlemsstatsnivå och företagsnivå med tredjeländer och utländska vätgasproducenter och främja införandet av särskilda bestämmelser inom kapitlen om handel med energi och råvaror i frihandelsavtal eller avtal om underlättande av hållbara investeringar (SIFA, Sustainable Investment Facilitation Agreements).

Partnerskap och samförståndsavtal för grön vätgas som undertecknats av EU-kommissionen, medlemsstaterna och europeiska företag, inklusive hamnar, kan ge information om potentiella vätgasflöden från tredjeländer som, under samordning av EU:s vätgasbank, kommer att tydliggöra var och när vätgasinfrastruktur kommer att behövas.

EU-kommissionen har på EU:s vägnar undertecknat samförståndsavtal och/eller partnerskap med Egypten, Japan, Kazakstan, Marocko, Namibia och Ukraina. Särskilda bestämmelser om vätgassamarbete har också tagits med i det moderniserade associeringsavtalet mellan EU och Chile och behandlas i pågående förhandlingar om frihandelsavtal med Indien och Australien. Samarbetet inom ramen för dessa samförståndsavtal, partnerskap och frihandelsavtal syftar till att stödja den gröna omställningen i partnerländerna, bland annat genom att utveckla sektorn för förnybar energi och de industriella leveranskedjorna, samt till att stärka regelverket och investeringsramen och främja införandet av teknik och en hållbar produktion av förnybar vätgas. I dessa samförståndsavtal erkänner båda sidor naturresursernas begränsningar och uttrycker ett politiskt engagemang för miljömässiga, sociala och ekonomiska hållbarhetsstandarder. Diplomatiska kontakter pågår också med Konungariket Saudiarabien i syfte att upprätta ett partnerskap om vätgas.

Det moderniserade associeringsavtalet mellan EU och Chile är det första avtalet av detta slag som ägnar särskild uppmärksamhet åt vätgas. Detta grundar sig på Chiles betydande potential att exportera vätgas till EU och på det pågående samarbetsprojekt som möjliggörs genom en Team Europe-strategi. EU leder även arbetet i internationella forum, t.ex. inom ramen för vätgasinitiativet, Mission Innovation-initiativet om ren vätgas och det internationella partnerskapet för vätgas i ekonomin.

Uppgifter visar att EU:s medlemsstater och företag under 2021–2022 undertecknade samförståndsavtal om vätgas med minst 30 länder runt om i världen. För att främja samverkanseffekter mellan flera bilaterala initiativ skulle EU:s vätgasbank kunna bidra till att öka öppenheten kring och samordningen av transaktioner och förhandlingar om förnybar vätgas inom EU och med tredjeländer, eftersom det är viktigt för att öka effektiviteten och minska de insatser som behövs från båda sidor, dvs. i EU och i partnerländerna.

För att se till att de förnybara vätgaskällorna diversifieras över tid undersöker kommissionen möjligheten att införa ett instrument som bygger på öppenhetsbestämmelserna för EU:s energiplattform 24  enligt rådets förordning (EU) nr 2022/2576 25 . Instrumentet skulle kunna bidra till den begynnande marknaden för förnybar vätgas genom att tillhandahålla information och eventuellt ge kommissionen möjlighet att utfärda rekommendationer om samordnade investeringar i vätgas.

2.5Samordning av befintlig projektfinansiering

Det finns flera finansieringsinstrument på EU- och medlemsstatsnivå till stöd för utvecklingen av vätgasprojekt. Kompassen för offentlig finansiering av vätgas (Hydrogen Public Funding Compass) från den europeiska alliansen för ren vätgas hjälper berörda parter att navigera genom projektfinansieringsprogrammen i EU, även på medlemsstatsnivå.

På EU-nivå finns program inom InvestEU och sammanhållningspolitiken som, genom riskdelning och blandfinansiering, kan mobilisera finansiering för investeringar i vätgasprojekt samt direkt projektstöd via EU:s innovationsfond för utsläppshandelssystemet och stöd till vätgaskluster och andra delar av värdekedjan för vätgas inom ramen för Horisont Europa, Europeiska regionala utvecklingsfonden och Fonden för ett sammanlänkat Europa. Kommissionen har inom ramen för Fonden för ett sammanlänkat Europa – Transport inrättat faciliteten för infrastruktur för alternativa bränslen (AFIF, Alternative Fuel Infrastructure Facility), som tillhandahåller 1,5 miljarder euro i bidragsstöd (i kombination med finansiellt stöd från finansinstitut för att uppnå större effekt) för utbyggnaden av infrastruktur för alternativa bränslen för alla transportsätt, däribland tankstationer för vätgas. Det finns flera nationella instrument, särskilt finansieringen av viktiga vätgasprojekt av gemensamt europeiskt intresse, instrument som ingår i återhämtnings- och resiliensplanerna och ytterligare nationella stödsystem för vätgas enligt den allmänna gruppundantagsförordningen. Kommissionen kan också godkänna åtgärder som uppfyller villkoren i riktlinjerna för statligt stöd till klimat, miljöskydd och energi, ramprogrammet för forskning, utveckling och innovation samt bestämmelserna i den tillfälliga kris- och omställningsramen.

Något som för närvarande övervägs som ett sätt att öka insynen i och effektivisera samarbetet på institutionell nivå inom ramen för vätgasbankens verksamhet är förbättrat sektorsövergripande kunskapsutbyte om vätgas och ökad medvetenhet om det stöd som ges via EU:s och medlemsstaternas olika stöd- och finansieringsinstrument. Detta kan stödja samarbetet och samordningen i fall där experter som deltar i genomförandet och planeringen saknar kärnkompetens i fråga om vätgas. Kommissionen bör effektivisera det stöd som ges via dessa instrument, särskilt för att se till att de kan förstärka varandra ömsesidigt och bidra till en kostnadseffektiv resursanvändning. Kommissionen kommer att sträva efter att utbyta information och samordna sina planer för finansiering av vätgasprojekt med medlemsstaterna och undersöker möjligheten att sammanföra medlemsstaternas resurser och öka insatserna på EU-nivå för att skapa en gemensam marknad för vätgas som också gör det möjligt för medlemsstater med mer begränsade resurser att dra nytta av den europeiska dimensionen och få större möjligheter.

För att man ska kunna spara in på resurser och minska det arbete som krävs är avsikten att undersöka och utnyttja den fulla potentialen hos befintliga informations- och kommunikationskanaler, inbegripet befintliga institutionella nätverk och industriplattformar, bland annat alliansen för ren vätgas, nätverket för vätgasenergi och EU:s finansieringsplattformar.

Global Gateway är den ram inom vilken EU stöder investeringar i förnybar vätgas i partnerländer som en del av ländernas gröna omställning. Bidrag och garantier från Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (EFHU+) inom ramen för instrumentet Europa i världen 26 spelar en central roll när det gäller att stödja investeringar, särskilt projekt som samfinansieras av EIB och EU-medlemsstaternas institutioner för utvecklingsfinansiering genom Team Europe. En av de viktigaste förutsättningarna för att få stöd från instrumentet Europa i världen är att projektet bidrar till den gröna omställningen inom landet, bland annat genom produktion och användning av förnybar energi. Andra viktiga faktorer är hållbarhet och effektiv resursanvändning för produktionen av förnybar vätgas, inbegripet vattentillgång och vattenförvaltning. Global Gateway syftar till att mobilisera finansiering och expertis från den privata sektorn och stödja tillgången till hållbar finansiering.

EU och medlemsstaterna har tillsammans utvecklat Team Europe-initiativen för att samordna insatserna till stöd för projekt för förnybar vätgas i tredjeländer. Exempelvis finns Team Europe-initiativet för utveckling av grön vätgas (GH2) i Chile med deltagande av EU, EIB och åtta EU-medlemsstater som har ett intresse av att stödja utvecklingen av en stödjande ram, teknik, humankapital och finansiering av projekt för förnybar vätgas för både inhemsk användning och export. Vidare håller ett Global Gateway-projekt för förnybar vätgas i Namibia på att utarbetas.

Återkoppling från berörda parter bekräftar dock att det krävs ytterligare åtgärder för att sänka de omfattande kostnader som är förknippade med de risker som inte i tillräcklig utsträckning täcks av EU:s finansieringsinstrument. Genom att bättre samordna EU:s och EU-medlemsstaternas finansiella verktyg och minska osäkerheten kring tillgången till och försäljningen av vätgas kan man på ett effektivt sätt förbättra investeringarnas ekonomiska genomförbarhet och lönsamhet för både köpare i EU och producenter i tredjeländer. Det är särskilt viktigt för investerings- och energiintensiva sektorer med snäva vinstmarginaler på marknaden.

Inom energisektorn syftar EU:s finansiering i länder utanför EU till att stödja energiomställningen i partnerländerna, bland annat genom att främja utbyggnaden av förnybar energi, driva på offentliga och privata investeringar och skapa affärsmöjligheter och arbetstillfällen av hög kvalitet. Detta kan inbegripa stöd till utvecklingen av lokala och globala vätgasmarknader i partnerländer och partnerregioner, eftersom sådan finansiering redan omfattas av mandatet för instrumentet Europa i världen. Utöver stöd till internationella plattformar, såsom Mission Innovation och vätgasinitiativet, sammanför EU:s forsknings- och innovationsprojekt partner från EU och länder utanför EU för att samarbeta. Exempelvis kräver samarbetsprojektet mellan EU och Afrikanska unionen (LEAP-RE) inom Horisont Europa att varje konsortium ska omfatta minst fyra länder från de två kontinenterna, med minst två konsortiemedlemmar från EU-länderna och minst två från afrikanska länder.

EU:s pågående och planerade tekniska bistånd behövs för att utveckla politiska ramar, regelverk och investeringsramar i EU:s partnerländer, bland annat för att utveckla en politik för förnybar energi, vätgasstrategier och genomförbarhetsstudier.

Investeringsstöd i form av blandfinansiering och garantier via EFHU+ bidrar till att minska de finansiella kostnaderna genom att sänka investeringskostnaderna eller minska investeringsriskerna. Tekniskt stöd och investeringsstöd förbättrar också tillgången till projektfinansiering via EIB och medlemsstaternas nationella institutioner för utvecklingsfinansiering, eftersom EU-bidrag, EFHU+-garantier och Team Europe-initiativ ökar projektens lönsamhet och förtroendet bland offentliga investerare.

Avslutningsvis stöder kommissionen medlemsstaterna via instrumentet för tekniskt stöd 27 med skräddarsydd expertis för att ta fram och genomföra reformer, bland annat reformer som stimulerar investeringar för att påskynda omställningen till grön energi genom vätgas. Det tekniska stödet kan t.ex. handla om att stärka den administrativa kapaciteten, harmonisera de rättsliga ramarna och utbyta god praxis.

3.Slutsats

Förslaget om EU:s vätgasbank kompletterar EU:s regelverk och stödjande ram för att inrätta en fullständig värdekedja för vätgas i Europa och stöder rättsakten om nettonollindustrin. Vätgasbanken kommer att utgöra ett proaktivt stöd till berörda parter inom branschen som i ett tidigt skede fattar beslut om att ställa om till eller fokusera på användning av ren teknik och lägga grunden för de investeringar i humankapital som krävs. Vätgasbanken kommer att både stödja utbyggnaden av elektrolysanläggningar och hjälpa aktörer i senare led att investera i nya rena industriprocesser och transportteknik som drivs med förnybar vätgas i stället för fossilt bränsle.

På grundval av detta meddelande avser kommissionen att förverkliga vätgasbankens samtliga fyra pelare före årets slut. Under denna period kommer kommissionen att ytterligare finslipa vätgasbankens utformning, verksamhet och institutionella struktur i fortsatt dialog med medlemsstaterna och berörda parter.

Bilaga I

Den nu planerade auktionsutformningen omfattar följande delar:

(1)     COM(2020) 301 final .

(2)     COM(2022) 230 final .

(3)     https://single-market-economy.ec.europa.eu/industry/strategy/industrial-alliances/european-clean-hydrogen-alliance/project-pipeline_en.

(4)     https://energy.ec.europa.eu/consultations/consultation-list-candidate-projects-common-interest-all-infrastructure-categories_en.

(5)     https://ec.europa.eu/docsroom/documents/50357/?locale=sv .

(6) Vätgasrådet (2022), Hydrogen Insights 2022.

(7) Internationella energiorganet, Global Hydrogen Review 2022.

(8) Bortsett från den gränsöverskridande handeln inom EU, som uppgår till 2 miljoner ton.

(9) https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/speech_22_5493.

(10)   COM(2023) 62 final .

(11)  Meddelande från kommissionen, Säkerställa tillgång till gödselmedel till överkomliga priser, COM(2022) 590 final .

(12)     COM(2021) 803 final ; COM(2021) 804 final .

(13)    I enlighet med initiativet Green skills for hydrogen från den europeiska alliansen för vätgaskompetens (European Hydrogen Skills Alliance) https://greenskillsforhydrogen.eu/ .

(14)    Utan avskiljning och lagring av koldioxid.

(15)    I hela dokumentet avser elektrolyskapaciteten produktionen, dvs. kapaciteten att producera vätgas.

(16)    Projekt i Norge och Island omfattas också eftersom de i allmänhet är berättigade till stöd från innovationsfonden.

(17)    Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (omarbetning).

(18)    En anbuds- eller fullgörandegaranti är i princip en deposition. Dessa kan utgöras t.ex. av en bank- eller moderbolagsgaranti.

(19)       https://ec.europa.eu/commission/presscorner/api/files/document/print/sv/qanda_23_595/QANDA_23_595_EN.pdf .

(20)    Den nya efterfrågan kommer att behöva vara starkt förankrad i en politik för vattenresiliens, vilket är den agenda som kommissionen kommer att förespråka vid FN:s kommande vattenkonferens i New York.

(21)    Vätgasrådet, Global Hydrogen Flows. Hydrogen trade as a key enabler for efficient decarbonisation, oktober 2022.

(22)    Europeiska kommissionen (Eurostat) leder utvecklingen av datainsamlingen för vätgas och vägleder arbetet med att samordna metoderna med partner som IEA och Apec, för att säkerställa att uppgifterna går att jämföra på internationell nivå. Uppgifter från rapporteringsåret 2022 kommer att samlas in från medlemsstaterna på frivillig basis och från rapporteringsåret 2024 på obligatorisk basis. Uppgifterna kommer att omfatta en rad olika områden, bland annat produktion, handel, omvandling, lagring och slutlig förbrukning.

(23)    Detta kan omfatta information via faciliteten för återhämtning och resiliens, InvestEU, innovationsfonden, sammanhållningsfonderna och EFHU+.

(24)     https://energy.ec.europa.eu/topics/energy-security/eu-energy-platform_en .

(25)     Rådets förordning (EU) 2022/2576 av den 19 december 2022 om ökad solidaritet genom bättre samordning av gasinköp, tillförlitliga prisriktvärden och utbyte av gas över gränserna.

(26)    Förordning (EU) 2021/947 av den 9 juni 2021 om inrättande av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen, EUT L 209/1, 14.6.2021.

(27)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/240 av den 10 februari 2021 om inrättande av ett instrument för tekniskt stöd (EUT L 57, 18.2.2021, s. 1).