EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 10.2.2016

COM(2016) 85 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om lägesrapporten om genomförandet av de prioriterade åtgärderna i den europeiska migrationsagendan

Meddelande om lägesrapporten om genomförandet av de prioriterade åtgärderna i den europeiska migrationsagendan

I    INLEDNING: HANTERINGEN AV FLYKTINGKRISEN 

Runt om i världen finns det idag mer än 60 miljoner flyktingar och internflyktingar, vilket gör det till den värsta flyktingkrisen sedan andra världskriget. Konflikter och kriser i Syrien och i andra delar av världen har fungerat som en utlösande faktor men bakomliggande trender i demografi, klimatförändringar, fattigdom samt globaliseringen av transporter och kommunikationer har alla spelat en stor roll för det rekordstora antalet migranter och flyktingar som kom till Europeiska unionen under 2015. Det är osannolikt att denna kombination av faktorer kommer att förändras inom en överskådlig framtid. Därför behöver vi under 2016 radikalt förstärka EU:s migrationssystem. Vi behöver gå från att bara hantera konsekvenserna av en okontrollerad och irreguljär migrationsström till att ha verklig beredskap att hantera sådana strömmar och att ha kontrollerade och lagliga vägar in för de som behöver skydd och samtidigt snabbt och effektivt identifiera och återsända de som inte har rätt att vistas i Europeiska Unionen.

Under andra halvan av 2015 kom fler människor än någonsin irreguljärt till Europeiska unionen. När kulmen nåddes i oktober 2015 kom under en månads tid över 200 000 personer till Grekland. Även om siffrorna sjunkit kraftigt till strax över 60 000 i januari är de fortfarande höga för vintermånaderna jämfört med tidigare år. Att konflikten i Syrien intensifierats under de senaste dagarna förväntas leda till en ökad tillströmning av flyktingar till Turkiet. Detta betyder att den europeiska solidariteten även i fortsättningen kommer att tas i anspråk i enlighet med det ansvar EU har påtagit sig enligt 1951 års Genèvekonvention angående flyktingars rättsliga ställning och de humanitära värden som EU:s alla medlemsstater stöder. EU måste också undanröja flyktingarnas behov av att göra den riskfyllda resan genom att hjälpa dem i närområdet. Även om det är mycket önskvärt att strömmen minskar med tanke på de ofta överbelastade nationella och lokala myndigheterna, bör ingen göra sig illusioner om att flyktingkrisen kommer att ta slut innan roten till problemet – instabilitet, krig och terror i Europas omedelbara närhet, särskilt fortsatt krig och grymheter i Syrien – tas itu med på ett konkret sätt. Den enda ansvarsfulla vägen att gå är att möta denna verklighet och att förklara den öppet och ärligt för medborgarna samt att öka insatserna för en bättre och mer effektiv hantering av konsekvenserna av situationen i Europeiska unionen genom en bättre samordnad europeisk strategi och i enlighet med de regler och värderingar man gemensamt kommit överens om i EU.

Under de senaste månaderna har en rutt bildats genom östra Medelhavsområdet och Västra Balkan längs med vilken migranterna snabbt passerar gräns efter gräns på väg norrut, vilket strider mot de grundläggande principerna i det gemensamma europeiska asylsystemet och Schengenbestämmelserna. Detta har i sin tur lett till att flera medlemsstater återinfört tillfälliga inre gränskontroller, vilket gör att man kan ifrågasätta hur Schengenområdet för fri rörlighet fungerar och vilka fördelar det har för europeiska medborgare och den europeiska ekonomin. Säkerheten är också en ytterst viktig fråga, särskilt efter den senaste tidens terrorattacker på europeisk mark, och vissa medlemsstater har åberopat den för att rättfärdiga sådana tillfälliga åtgärder. Målet måste vara att se till att alla som kommer till EU genomgår en noggrann säkerhetskontroll.

Under det senaste halvåret har Europeiska kommissionen konsekvent och kontinuerligt arbetat för en snabb och samordnad europeisk insats. Den har lagt fram en lång rad förslag vars syfte är att utrusta medlemsstaterna med de verktyg som behövs för att hantera det stora antalet nyanlända. Många av dessa förslag har redan antagits av Europaparlamentet och rådet. För att kunna hantera de nya utmaningar som den europeiska asyl- och migrationspolitiken står inför stärker vi den genom en tredubbling av vår närvaro till havs, genom ett nytt krissolidaritetssystem för omplacering av asylsökanden från de värst drabbade länderna, genom en mobilisering utan motstycke av EU:s budget på över 10 miljarder euro till hanteringen av flyktingkrisen och till bistånd till de värst drabbade länderna, genom att tillhandahålla ett ramverk för samordning och samarbete för länderna på Västra Balkan, genom ett nytt partnerskap med Turkiet samt genom ett ambitiöst förslag till en ny europeisk gräns- och kustbevakning.

Även om viktiga byggstenar till ett hållbart system för migrationshantering nu är på plats på papperet så har det snabba och fullständiga genomförandet på fältet saknats. I december rapporterade Europeiska kommissionen om de framsteg som gjorts i genomförandet av de beslut som tagits av medlemsstaterna och konstaterade att genomförandet gick för långsamt. Två månader senare har framsteg gjorts på en rad områden. Faktum kvarstår dock att ett flertal tidsfrister inte har hållits och att många åtaganden fortfarande uppfylls för långsamt. Politiskt ansvar måste tas på högsta nivå i alla medlemsstater för att säkerställa att den överenskomna samordnade europeiska insatsen kan bidra till att hantera flyktingkrisen snabbt och effektivt på fältet genom de nationella och lokala myndigheterna med hjälp av EU:s stöd och bistånd, vilket blivit tillgängligt under de senaste månaderna.

Att återställa en ordnad gränsförvaltning längs rutten genom östra Medelhavsområdet/Västra Balkan har idag högsta prioritet för Europeiska unionen. På Europeiska rådets nästa möte måste ledarna åta sig att göra vad som än krävs för att före våren återställa ordningen i migrationssystemet och få kontroll över de irreguljära och okontrollerade strömmarna längs rutten genom östra Medelhavsområdet/Västra Balkan. Detta kommer att kräva tuffa beslut, beslutsamma åtgärder samt att alla medlemsstaterna tar sitt ansvar och visar solidaritet.

Framförallt måste alla medlemsstaterna åta sig att sluta släppa igenom människor som vill ansöka om asyl någon annanstans. Människor som kommer till unionen bör veta att om de behöver skydd kommer de att få det men att det inte är upp till dem att bestämma var. Om de inte har rätt till skydd ska de återvända, med full respekt för principen om non-refoulement.

Grekland och länderna norr om Västra Balkanrutten kommer att behöva ett betydande stöd för att effektivt registrera och behandla de som är i behov av skydd och för att snabbt återsända de som inte är det till deras hemländer eller andra säkra tredjeländer som de passerat genom. De andra medlemsstaterna måste verkställa sina åtaganden att dela ansvaret om tillhandahållande av mottagande och skydd till de som är berättigade genom att påskynda genomförandet av systemet för nödomplacering som inrättades i september 2015. Medan Grekland måste göra det som krävs för att kunna återgå till de normala tillämpningarna av Schengenområdets yttre gränskontroll och Dublinreglerna kan landet inte lämnas att ensamt bära konsekvenserna av flyktingkrisen utan bör även i fortsättningen få ekonomiskt och tekniskt stöd från EU:s institutioner och organ och övriga medlemsstater för att klara av ansvaret att vara en medlemsstat för första inresa i enlighet med de gemensamt överenskomna EU-bestämmelserna.

I detta meddelande beskrivs genomförandet av de åtgärder man kommit överens om med anledning av flyktingkrisen och det belyser de områden där fler åtgärder behövs under den närmaste tiden för att återställa kontrollen över situationen. Kommissionen kommer inför Europeiska rådets möte i mars att tillhandahålla fler synpunkter på mer grundläggande förändringar som behövs för en hållbar migrationspolitik och särskilt för en reform av Dublinsystemet.

II    HITTILLS VIDTAGNA ÅTGÄRDER

II.1    Operativa åtgärder

Hanteringen av inflödet av migranter och flyktingar

Europeiska unionens första prioritering var sjöräddningen. Under 2015 räddade Frontex gemensamma insats Triton och Frontex gemensamma insats Poseidon mer än 250 000 människor 1 . Dessa insatser och spridningen av Frontex snabba gränsinsatsenheter i Egeiska havet hjälpte till att upptäcka över en miljon irreguljära immigranter och att gripa över 900 misstänkta smugglare.

EU:s åtgärder riktar också in sig direkt på smuggling av migranter. I de södra och centrala delarna av Medelhavet har insatsen Eunavfor MED Sophia framgångsrikt gått in i en fas som inbegriper att man bordar, genomsöker, beslagtar och omdirigerar fartyg på internationellt vatten som misstänks användas för människosmuggling eller människohandel. Insatsen har hittills räddat mer än 9 000 människor och är redo att utvidgas till Libyens territorialvatten om den institutionella och politiska utvecklingen i Libyen skulle göra detta möjligt.

EU:s organ, Europol, Frontex och Eurojust har trappat upp sin kapacitet att hantera smugglingen av migranter genom bättre samordning, extra resurser och permanent närvaro i medlemsstater som är utsatta för högt tryck. Detta inbegriper insamling av information på plats på mottagningscentrumen för att hjälpa nationella myndigheter att samla in information och inleda undersökningar. Under 2015 lades 10 735 nya misstänkta personer kopplade till smuggling av migranter till Europols databas – som för närvarande innehåller information om mer än 38 600 misstänkta. Europol kommer snart, den 22 februari, att lansera Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling, en informationscentral om människosmuggling 2 .

Med hjälp av ett starkt och riktat EU-stöd har Grekland och Italien börjat inrätta – och i vissa fall färdigställt – mottagningscentrum 3 för att säkerställa att tredjelandsmedborgare som kommer irreguljärt till EU:s yttre gräns kontrolleras, identifieras och att deras fingeravtryck tas. Registreringen är ett avgörande första steg i kontrollen och hanteringen av strömmen. Mottagningscentrumen är utformade för att säkerställa att enhetliga arbetslag med gränspersonal arbetar i byggnader som är avsedda för ändamålet dygnet runt alla dagar i veckan. Alla som kommer till de yttre gränserna bör registreras, få sina fingeravtryck tagna och sina dokument kontrollerade mot nationella och internationella säkerhetsdatabaser. Tredjelandsmedborgare som kommer irreguljärt bör därefter slussas vidare i en av dessa tre processer: det nationella asylsystemet, det europeiska omplaceringssystemet eller systemet för återvändande. Andelen migranter vars fingeravtryck finns i Eurodac-databasen har stigit i Grekland från 8 % i september 2015 till 78 % i januari 2016 och i Italien från 36 % till 87 % under samma period 4 . Dessa siffror förväntas förbättras ytterligare när mottagningscentrumen blir fullt operativa. Kommissionen har en ständig närvaro i båda medlemsstaterna vars enda uppgift är att bistå de nationella myndigheterna. Endast 518 Frontex och 21 EASO-experter är i nuläget utplacerade på mottagningscentrumen, vilket inte uppfyller behoven. Medlemsstaternas svar på begäran om snabba insatsstyrkor har varit mer framgångsrikt 5 .

Kommissionen har utnyttjat EU:s budget på ett aldrig tidigare skådat sätt genom att avsätta 10 miljarder euro till hanteringen av flyktingkrisen. Till exempel har en förstärkning av nödfinanseringen inneburit att 174 miljoner euro fanns tillgängligt under 2015. Dessa medel sattes in snabbt och hade använts fullt ut vid årets slut. Under 2016 har 161 miljoner euro också gjorts tillgängliga. Grekland har tilldelats ca 146 miljoner euro i nödfinansiering.

Ett annat viktigt inslag i EU:s stöd har varit omplacering. Både lagstiftningen och strukturerna är på plats för att möjliggöra nödomplacering av upp till 160 000 personer som är i tydligt behov av internationellt skydd till andra medlemsstater 6 . I EU:s budget har man anslagit 640 miljoner euro till stöd för omplacering 7 . Men utvecklingstakten har legat långt under behovet (se avsnittet om omplacering och bilaga 4).

Mot bakgrund av det hårda migrationstrycket och de särskilda svårigheter som Sverige står inför föreslog kommissionen i december att deras omplaceringsskyldigheter tillfälligt bör hävas. Kommissionen har nu också föreslagit ett liknande uppskjutande av Österrikes omplaceringsskyldigheter.

I december godkände kommissionen ett program på 80 miljoner euro som ska hjälpa till att bygga upp mottagningskapaciteten för inhysning av migranter och flyktingar i Grekland till det överenskomna målet på ytterligare 50 000 platser, vilket inbegriper ett nätverk med 20 000 platser för asylsökande som drivs av FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) genom ett checksystem samt bidra till inrättandet av 7 000 platser på mottagningscentrumen. 14 950 platser har identifierats genom checksystemet.

Kommissionen har inrättat en arbetsgrupp för information till migranter för att utarbeta och effektivt sprida information till asylsökanden om deras rättigheter och skyldigheter. Det är mycket viktigt att människor vet att de har rätt att ansöka om asyl men inte själva välja i vilken medlemsstat och att de är vederbörligen informerade om följderna av omplaceringssystemet. Den första uppsättningen informationsprodukter om asyl och omplacering är tillgänglig på 14 språk 8 och används idag av EASO på mottagningscentrumen.

Solidaritet och ansvar

Civilskyddsmekanismen för unionen (UCPM) har använts för att stödja fem länder, varav de fyra ansökningarna från Serbien, Slovenien, Kroatien och Grekland fortfarande är aktiva. Sammanlagt har 15 länder erbjudit sin hjälp genom att tillhandahålla material såsom tält, bäddutrustning, personlig skyddsutrustning, värmare, generatorer och belysning. Europeiska kommissionen stöder ekonomiskt transporten av den hjälp som de deltagande länderna erbjudit och underlättar samordningen av transport och logistik. Kommissionen ökade nyligen sitt bidrag och täcker nu 85 % av transportkostnaderna för denna hjälp men det finns begäran om hjälp från medlemsstater som fortfarande inte har uppfyllts, vilket beskrivs i bilaga 9.

Kommissionen har varje vecka organiserat möten för att följa upp den 17-punktsplan som man enades om på det toppmöte som ordförande Juncker var värd för om flyktingströmmarna längs Västra Balkanrutten. Vid en tidpunkt när kommunikationerna nästan hade brutit samman har den här samordningen varit av yttersta vikt för att minska risken att oväntade åtgärder som vidtas i ett land påverkar ett annat. Detta har backats upp med direktstöd. Kommissionen har anslagit 10 miljoner euro till Serbien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien för att göra skillnad i praktiken genom att öka den operativa kapaciteten i migrationshanteringen 9 . Detta är utöver de 22 miljoner euro som anslagits för humanitärt bistånd.

II.2    Den yttre dimensionen

Den yttre och inre dimensionen av migrationen går hand i hand med varandra. EU:s åtgärder har både fokuserat på att ta itu med grundorsakerna till ökade migrationsströmmar, dvs. skälen till att sådana strömmar uppstår och de som underlättar dem, och på att undanröja flyktingarnas behov av att göra den riskfyllda resan till Europa genom att hjälpa dem i närområdet. De har också fokuserat på att stärka samarbetet om migrationshantering som en viktig del av de bilaterala avtalen med EU och dess medlemsstater för de tredjeländer som är ursprungs- och transitländer

Diplomatiska insatser för att lösa kriser som de i Syrien och Libyen och för att bekämpa hotet från Daesh fokuserar på de bakomliggande orsakerna till strömmarna och syftar till att skapa en stabil miljö som flyktingarna kan återvända till. Denna insats måste vara världsomfattande. När det kommer till Libyen har EU varit engagerade i att tillhandahålla politiskt, ekonomiskt och logistiskt stöd till FN:s insatser för att få ett slut på den politiska och säkerhetsmässiga krisen. Betydande framsteg har gjorts under de senaste månaderna i och med undertecknandet av den libyska politiska överenskommelsen i december. Framstegen är dock bräckliga och dessa åtgärder måste snabbt konsolideras med en nationell samlingsregering som har tillräckliga maktbefogenheter för att klara av att möta de hot och utmaningar som Libyen står inför. Avtalet som skrevs på i december behöver följas upp av en nationell samlingsregering som kan klara av att möta de hot och utmaningar som landet står inför och EU har ett stödpaket redo värt 100 miljoner euro som hjälp till en framtida regering. När det gäller Syrien har EU, utöver att vara den största bidragsgivaren till humanitärt bistånd och utvecklingshjälp, spelat och fortsätter att spela en nyckelroll i bildandet och i arbetet med den internationella stödgruppen för Syrien, inbegripet insatserna som lett till det enhälliga antagandet av resolutionen i FN:s säkerhetsråd om hur samtalen mellan de syriska parterna och den politiska processen ska se ut. Eftersom striderna i norra Syrien förvärrats bör de diplomatiska insatserna intensifieras.

EU har svarat på de förödande konsekvenserna av krisen i Syrien på flera olika sätt. Vad gäller humanitärt bistånd till Syrien och närliggande mottagarländer, har bidraget från EU:s budget överstigit 400 miljoner euro under 2015 – som en del av EU:s övergripande åtagande på mer än 5 miljarder euro i humanitärt bistånd och stöd till utveckling och stabilisering. Detta omfattar direktstöd till syrier som fortfarande befinner sig i Syrien och till de länder som hanterar den största andelen syriska flyktingar räknat per capita. Mer än 160 miljoner euro avsattes för livsräddande insatser i själva Syrien, på områden som hälso- och sjukvård, skydd, vatten, sanitära förhållanden, mat och logi: 97 miljoner euro till flyktingar i Libanon, 58 miljoner euro till Jordanien och 35 miljoner euro till Turkiet. EU:s regionala förvaltningsfond för krisen i Syrien tillhandahåller ett mycket flexibelt och effektivt redskap för att samla ihop och dela ut stöd från EU och dess medlemsstater. Hittills har den samlat in 654 miljoner euro i bidrag, även om de nationella bidragen ännu inte når upp till målet att motsvara EU:s nivå 10 . Genom fonden får upp till 1,5 miljoner syriska flyktingar och överbelastade värdsamhällen i Libanon, Turkiet, Jordanien och Irak stöd genom tillhandahållandet av grundutbildning och skydd av barn, bättre tillgång till hälso- och sjukvård, förbättrad infrastruktur för vatten och avloppsvatten, samt stöd till ekonomiska möjligheter och social integration. Som meddelades på förra veckans givarkonferens för Syrien och Syriens grannländer i London kommer EU:s bidrag till krisen i Syrien uppgå till 1,115 miljarder euro under 2016. Kommissionen vidtar åtgärder för att säkerställa att EU:s bidrag kommer att fortsätta ligga på samma nivå under 2017. På konferensen tog kommissionen också på sig en ledande roll för de internationella insatserna genom att föreslå att man utvecklar ”överenskommelser” för Jordanien och Libanon. Dessa heltäckande paket omfattar en rad politiska åtgärder på unionens alla behörighetsområden, framförallt handelsförmåner.

På toppmötet i Valletta om migration i november 2015 samlades europeiska och afrikanska stats- och regeringschefer för att stärka samarbetet på migrationsområdet mellan ursprungs-, transit och destinationsländer. På mötet betonades behovet att öka insatserna för att bekämpa irreguljär migration till Europa och integrera migrationsfrågor i utvecklingssamarbetet och man enades om konkreta åtgärder som ska genomföras före slutet av 2016. EU inrättade en förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika som fokuserar på stabilitet och grundorsakerna till irreguljär migration och internflyktingar samt samarbetet om migration med ursprungs- och transitländer. Finansieringsnivåerna närmar sig 1,9 miljarder euro men återigen är det långt ifrån målet om att nationell finansiering ska motsvara EU:s bidrag; de nationella bidragen ligger på under 82 miljoner euro 11 . Man har redan godkänt projekt till ett sammanlagt värde på mer än 350 miljoner euro och de omfattar områden som skapande av arbetstillfällen, bättre migrationsförvaltning och förstärkt säkerhet 12 . EU har dessutom fortsatt ge stöd till flyktingar och internflyktingar i Libyen. På den diplomatiska nivån har den höga representanten/vice ordföranden och kommissionen också påbörjat åtgärder för att inkludera migration och säkerhet i de politiska och bilaterala prioriteringarna med afrikanska länder.

Den gemensamma handlingsplanen för EU och Turkiet 13 innebar ett stort steg framåt i samarbetet om stöd till syrier med tillfälligt skydd i Turkiet, och om migrationsförvaltning för att hantera krisen som uppkommit på grund av situationen i Syrien (se avsnittet nedan om samarbetet med Turkiet). EU och dess medlemsstater kommer att stärka samarbetet med Turkiet och markant öka sitt politiska och ekonomiska engagemang. Ett viktigt bidrag från EU, som avspeglar en anda av delat ansvar, är den nya flyktingfaciliteten för Turkiet som kommissionen inrättade den 24 november 2015, vars finansiering godkändes av medlemsstaterna den 3 februari 2016. Denna facilitet samlar EU:s budget och medlemsstaternas resurser för att från och med nu tillhandahålla ett heltäckande och samordnat biståndspaket till stöd för 2 miljoner syriska flyktingar i Turkiet. Detta kommer att uppgå till 3 miljarder euro under 2016–2017.

III    PRIORITERADE ÅTGÄRDER FÖR DE KOMMANDE VECKORNA OCH MÅNADERNA

Det intensiva tryck som de mest utsatta medlemsstaterna ställs inför är en enorm utmaning för EU:s migrationshantering. Gränsförvaltnings- och asylförfarandena vid punkterna för första inresa har inte kunnat hantera anstormningen. En ström av flyktningar och migranter uppstod som uppenbarligen inte var förenlig med de grundläggande reglerna för EU:s asylsystem. Flyktingarna själva försökte ta sig till det slutmål de önskade, medan EU-reglerna säger att de ska ansöka om asyl i det första EU-land de når. Länderna längs rutten började se sig som enbart transitländer i stället för att ta sitt ansvar att handlägga asylansökningar. Det ledde till att reglernas tillämpning bröt samman och att de tre huvudsakliga destinationsmedlemsstaterna utsattes för ett orimligt och ohållbart tryck. Det gjorde det också svårare för omplaceringar att komma i gång. Att återställa ordningen i dessa omständigheter kräver ett snabbt, samordnat EU-svar för att åtgärda de omedelbara tillkortakommandena och minska migrationsinflödenas storlek.

III.1    Stabilisering av läget i de mest utsatta medlemsstaterna

Åtgärder behövs uppenbarligen för att hantera det enorma trycket på de medlemsstater som i första rummet drabbas hårdast av tillflödet av flyktningar och migranter till EU – åtgärder som förutsätter alla medlemsstaters stöd och särskilt behöver inriktas på hjälp till Grekland och Italien.

Modellen med mottagningscentrum gör att man kan koncentrera sig på de platser som står under det starkaste trycket. Mottagningscentrumen skapar ordning och rutin i ett läge med rekordhögt inflöde av flyktingar. Men ett halvår efter att de började verka i september i höstas har framstegen kommit mycket långsammare än vad utmaningarna fordrar. I dag är bara tre centrum 14 helt i drift. Att få dem helt operativa nu är oerhört viktigt. De behöver alla bli färdiga så snart som möjligt, eftersom risken finns att strömmarna annars väljer minsta motståndets väg. De närmaste dagarna måste användas för att snabba på processen så att centrumen snarast tas i bruk. Det innebär att man med stöd av EU:s och medlemsstaternas närvarande tjänstemän åtgärdar brister i infrastruktur, personal och förbindelser mellan centrumen och resten av migrationssystemet. Reglerna om registrering, identifiering, tagande av fingeravtryck och säkerhetskontroll av nyanlända måste tillämpas effektivt och systematiskt. Det är särskilt viktigt att medlemsstaterna tillhandahåller de experter som Frontex och EASO efterlyser 15 .

För Grekland innebär detta att ett antal åtgärder påskyndas och att brister åtgärdas med ny beslutsamhet. Uppbyggnaden av mottagningscentrum har gått långsamt, eftersom de har behövt byggas från noll och det brister i infrastruktur, personal och samordning. För närvarande kan bara ett mottagningscentrum anses vara helt operativt, men andra är snart färdiga 16 . Efter en intensiv dialog med kommissionen åtog sig den grekiska regeringen nyligen att använda försvaret för att få mottagningscentrumen helt operativa inför Europeiska rådets möte i februari. Det omfattar färdigställande av byggandet, tillhandahållande av viktiga tjänster och utplacering av nödvändigt antal personal. Mottagningskapaciteten bör öka och ge stöd till både humanitära behov och bättre hantering av tillflödena: EU-finansiering ges redan för att snabbt nå det mål på 50 000 personer som överenskoms vid mötet med Västra Balkanländernas ledare. Standardiserade förfaranden för alla steg i processen bör tillämpas och utplaceringen av Eurodacmaskiner för fingeravtryck bör färdigställas. Det får inte heller finnas några luckor i EU:s stöd: organen bör vara närvarande på alla öar.

I Italien har antalet ankommande avmattats på grund av vintern, men förberedelser behövs före den sannolika plötsliga ökningen när väderförhållandena förbättras 17 . Bara två mottagningscentrum är helt i drift 18 . Upprustning och öppning av två ytterligare mottagningscentrum fortgår nu planenligt. De långsamma framstegen med de sista två centrumen har att göra med att det ena används som omplaceringscenter och med administrativa problem med hamnmyndigheterna för det andra – vid behov bör alternativa platser övervägas om det är enda sättet att få tillräcklig kapacitet för de kommande veckorna. Ytterligare åtgärder krävs också för att avhjälpa brister och öka effektiviteten, bl.a. bättre medicinskt stöd, mer samordning av landstigning av migranter som räddats till sjöss och fullständig uppkoppling mot databaser för säkerhetskontroller. Kommissionen är redo att organisera ett nyskapande mobilt mottagningsteam (Frontex och EASO) på östra Sicilien för att hjälpa till med identifiering, tagande av fingeravtryck och tillhandahållande av information till migranter som inte kan landstiga vid de utsedda mottagningscentrumen. Detta bör bidra till att täppa till luckor i upptagningen av fingeravtryck på migranter utanför mottagningscentrumen. Uppkoppling till fastlandet är viktigt för att garantera att migranter som ska återvända eller få sina asylärenden handlagda vidare blir kvar i systemet.

Viktigt för mottagningscentrumen i både Italien och Grekland är utökade säkerhetsåtgärder. Problem har utpekats i fråga om bl.a. dokumentationens enhetlighet, vilket förefaller vara värre på känsliga områden som transporter från mottagningscentrumen till fastlandet. I Grekland är det viktigt att nya säkerhetsdetaljer införs på handlingar som utfärdas vid registrering för att hindra att handlingarna byts ut eller förfalskas. Kontroller i Interpols och EU:s säkerhets- och dokumentkontrolldatabaser, särskilt Schengens informationssystem, måste göras systematiskt och utbytestjänstemännen från Frontex måste få tillgång till de europeiska databaserna. Systematiska kontroller i säkerhetsdatabaserna är inte bara obligatoriska enligt EU-rätten utan också allt viktigare med tanke på det högst reella terroristhotet. Både Grekland och Italien har problem med att migranter vägrar att lämna fingeravtryck. Nationell lagstiftning kan behöva övervägas så att fingeravtryck tas från alla migranter – även med ett proportionellt mått av tvång som sista utväg – och så att sekundära förflyttningar av oidentifierade, oregistrerade migranter undviks. Framsteg har gjorts men arbetet bör påskyndas så att 100 % av inresande identifieras och registreras före Europeiska rådets möte i mars. Samtidigt krävs kraftfullare utredningar av och åtal mot brottslingar som använder falska identitets- och resehandlingar för människosmuggling.

Grundläggande i systemet med mottagningscentrum är att det underlättar att identifiera vem som behöver respektive inte behöver internationellt skydd. EU och EU-organen bör stå redo att lämna all upptänklig hjälp med detta. Därför är kopplingarna till återvändandesystemet särskilt viktiga. Den 1 februari drog Frontex igång ett nytt program för återvändandestöd, särskilt för Grekland, Italien och Bulgarien, med brett upplagt och flexibelt stöd. Grekland har tidigare haft vissa framgångar på detta område: så sent som 2013 gjorde Grekland bättre ifrån sig än genomsnittet i EU och återsände 59 %. Nu krävs mer ansträngningar för att påskynda handläggningen. Grekland behöver snabbt utfärda återvändandebeslut till migranter som irreguljärt tagit sig in på grekiskt territorium, om de inte ansöker om eller inte befinns uppfylla kraven för asyl. Landet bör i förekommande fall använda påskyndade förfaranden för att återsända migranterna och se till att de alla förblir under myndigheternas kontroll under processen. Dessutom krävs åtgärder för att hindra att irreguljära migranter avviker innan de återsänds, även genom förvar.

Italien har också haft problem med att få återvändandena att fungera. Man har gjort framsteg med ett nytt program för stöd vid självmant återvändande, som snart borde börja fungera, man arbetar med återtagande och tillämpar framgångsrikt påskyndade förfaranden för att fatta återvändandebeslut och få irreguljära migranter från vissa afrikanska länder återtagna. Det är dock fortfarande ett problem att irreguljära migranter avviker innan handläggningen är avslutad. Den begränsade kapaciteten i förvar och gränsen på 90 dagar för administrativt förvar för återsändande behöver åtgärdas snarast. EU och EU-organen kommer att fortsätta att bistå de italienska myndigheterna i dessa frågor.

Återupptagande av Dublinöverföringar till Grekland

En förutsättning för att det gemensamma europeiska asylsystemet ska fungera är att det i praktiken ska gå att överföra asylsökande tillbaka till det land där de först kom in i EU (något som kallas Dublinöverföringar), enligt de gemensamt överenskomna EU-reglerna. I oktober påminde kommissionen om att sedan 2010–2011 har medlemsstaterna inte kunnat genomföra några Dublinöverföringar till Grekland 19 . Strukturella brister som Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och EU-domstolen tagit upp är bl.a. fullständig tillgång till asylsystemet och mottagningskapacitetens förefintlighet och kvalitet. Ansvaret för beslut om att återuppta överföringarna vilar på medlemsstaternas myndigheter, under överinseende av deras domstolar och EU-domstolen. Även om framsteg har gjorts kvarstår brister inom mottagningskapacitetens förefintlighet och kvalitet, tillgång till asylförfarandet samt överklaganden och rättshjälp. Därför antar kommissionen i dag en rekommendation till Grekland om de konkreta åtgärder som krävs för att Grekland ska kunna återintas i Dublinsystemet 20 . På grundval av Greklands rapporter om framstegen med åtgärder i rekommendationen, och annat underlag som rapporter från UNCHR och från Europarådets ministerkommitté för verkställighet av domar, kan en bedömning göras av om villkoren föreligger för att medlemsstaterna ska kunna återuppta överföringar av individer till Grekland enligt Dublinförordningen, varvid det bör has i åtanke att volymen på överföringarna och de kategorier av personer som överförs beror på exakt vilka framsteg som görs.

III.2    Omplaceringar

Rådets två rättsligt bindande beslut om omplaceringar är tecken på erkännande av behovet att skyndsamt hjälpa Grekland och Italien i ett nödläge. Omplaceringar är ett viktigt verktyg för att minska påfrestningarna på de mest utsatta medlemsstaterna och återställa ordning i migrationshanteringen. Det förutsätter dock ett effektivt samarbete mellan omplaceringsländerna och de mottagande medlemsstaterna. Först och främst är det naturligtvis mycket viktigt att Grekland och Italien gör en grundlig registrering och preliminärundersökning under ordnade former. Dessa två länder håller på att införa system för att identifiera, hänvisa, registrera och förflytta personer som kan komma i fråga för omplacering, och dessutom för att utföra läkar- och säkerhetskontroller före avresa.

De asylsökande bör vara medvetna om att omplacering är tryggare än att avvika från det lokala asylsystemet och att de kommer att hindras från att färdas irreguljärt till den medlemsstat de vill. I fråga om Grekland innebär detta bättre kontroller (med stöd och hjälp av EU) på gränsen mellan Grekland och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien för att särskilt se till att personer som tagit sig in på EU:s territorium irreguljärt har registerats och för att snabbt och effektivt identifiera och återsända dem som inte har rätt att vistas i EU. Det är också mycket viktigt att sekundära förflyttningar till andra medlemsstater sanktioneras och de berörda personerna skickas tillbaka till omplaceringslandet.

Den viktigaste faktorn är och förblir dock medlemsstaternas politiska vilja att få omplaceringar att fungera 21 . Även om antalet identifierade kandidater för omplacering har ökat har medlemsstaterna hittills enbart formellt erbjudit drygt 2 000 platser och bara tolv medlemsstater har tagit emot omplacerade personer. Läget den 8 februari var att bara 218 personer hade omplacerats från Grekland och 279 personer från Italien 22 . Fem medlemsstater har ännu inte erbjudit några omplaceringsplatser 23 . Den långsamma omplaceringstakten har tillskrivits orsaker som brist på särskilda kontaktpunkter (som utför läkar- och säkerhetskontroller, som är de enda grunderna på vilka en omplaceringsstat kan vägra att ta emot en omplaceringskandidat) och otillräcklig mottagningskapacitet för ankommande i den mottagande medlemsstaten. Det måste bli ett slut på förseningar och orimliga krav på kandidaterna vid erbjudande och placering i medlemsstaterna.

Därför skriver kommissionen i dag till alla medlemsstater för att påminna dem om deras skyldigheter enligt de två besluten och mana till snabbare genomförande med det tydliga syftet att tillhandahålla akut stöd. I takt med att gränskontrollerna längs Västra Balkanrutten skärps är det sannolikt att det tryck som besluten skulle lindra kommer att öka, vilket gör behovet av solidaritet ännu mer trängande.

III.3    Starka gränser

Att förvalta EU:s yttre gräns är ett ansvar. När en person tar sig över gränsen irreguljärt bör de få möjlighet att ansöka om internationellt skydd, och om de gör det måste den medlemsstat där de först tog sig in i EU ge tillgång till det nationella asylförfarandet, i enlighet med folkrätten och EU-rätten. Om de inte ansöker om asyl kan och bör den aktuella medlemsstaten vägra inresa. Detta ansvar är en spegelbild av migranternas ansvar vid gränsen, enligt principen om ”ingen registrering, inga rättigheter”. En tredjelandsmedborgare ska uppfylla villkoren i kodexen om Schengengränserna och bl.a. ha en giltig resehandling 24 . Medlemsstaterna måste vidta lämpliga åtgärder för att se till att de som beviljats inresa till deras territorium i egenskap av asylsökande inte kan avvika förrän asylansökningen har bedömts och ett beslut har fattats. Det bör framgå klart att ett önskemål om att färdas genom medlemsstaten för att ansöka om asyl i en annan medlemsstat inte är ett giltigt skäl för att bevilja inresa. Rätten till rättvisa asylförfaranden, som är erkänd enligt internationell flyktingrätt och iakttas av både EU-länderna och länderna på Västra Balkan, får inte användas som förevändning för att försöka välja land för asylansökning.

Detta är dock något som karakteriserat gränskontrollerna längs den Västra Balkanrutten de senaste månaderna. Under ett starkt migrationstryck har flera länder, inklusive medlemsstater, betraktat sig som enbart transitländer, så de har satt upp småskaliga, ytterst kortfristiga mottagningar och fraktar i vissa fall migranter från den ena gränsen till den andra. Samarbetet mellan länderna på Västra Balkan är fortfarande otillräckligt. I återkommande fall har länder ensidigt fattat beslut som fått återverkningar på gränserna för länderna uppströms. Resultatet är att i praktiken tillämpas en politik om förvägrad inresa uppdelat efter nationalitet eller land där man avser att ansöka om asyl. En sådan politik är inte en långsiktig lösning på de utmaningar som EU står inför. Därför framhäver kommissionen betydelsen av registrering av migranter, starka gränser och ökad mottagningskapacitet.

Det första steget mot en normalisering av läget är att acceptera att dessa åtgärder behöver samordnas, så att man undviker att bördorna förskjuts, spänningar uppstår mellan grannländer och stora antal migranter blir strandsatta längs rutten. Både tidig varning och öppenhet bör ingå i lösningen. Ett andra steg måste dock nu bli att systemets ordning återställs, och inresa beviljas enbart för dem som söker asyl i det nationella asylsystemet i den medlemsstat som enligt Dublinreglerna är ansvarig. Vetskapen att flyktingar och migranter redan passerat genom en medlemsstat har uppenbarligen undergrävt medlemsstaternas vilja att fullgöra denna skyldighet, men att återställa detta som norm måste vara målet.

Den senaste tidens tendens längs Västra Balkanrutten är dock tydlig: en successiv skärpning av gränskontrollerna, som kan leda till att de stängs om migrantflödet inte minskar. Därför måste man påskynda genomförandet av de åtaganden som gjordes vid Västra Balkanledarnas möte och se till att beslut som fattas i dessa länder är helt samordnade och i förekommande fall bygger på unionsrätten.

I detta sammanhang förväntas Grekland att med utökat stöd från Frontex utöva fullständig kontroll över sin gräns till f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Arbetet har inletts, efter en grekisk begäran, genom begränsad utstationering av Frontexresurser. Utstationeringen bör nu utökas och utnyttjas maximalt, bl.a. genom att utbytestjänstemännen får utföra fler uppgifter. Det är visserligen inte möjligt att skicka en gemensam Frontexinsats direkt till makedoniskt territorium, men alternativa sätt som Frontex kan bidra på håller på att utarbetas. Alla kompletterande insatser norr om den gränsen bör utföras inom EU:s ram.

Unionens förmåga att upprätthålla ett område utan inre gränser förutsätter att de yttre gränserna är säkra. Schengensystemet innehåller en hög grad av flexibilitet för att medlemsstaterna ska kunna reagera på ändrade förutsättningar. Reglerna medger reaktioner på särskilda situationer genom att gränskontroller återinförs vid hela eller delar av en medlemsstats inre gränser på grund av allvarliga hot mot den inre säkerheten eller allmän ordning. Den fortsatta ökningen av antalet migranter och flyktingar ledde till att medlemsstaterna vidtog exceptionella åtgärder, t.ex. satte upp stängsel och återinförde kontroller vid de inre gränserna 25 . I kodexen om Schengengränserna finns gränser för hur länge de återinförda gränskontrollerna får gälla, eftersom det är fråga om undantagsåtgärder, och de får bara förlängas enligt strängt avgränsade villkor. De ska avskaffas efter sammanlagt åtta månader, om inte rådet rekommenderar att gränskontrollerna förlängs på grund av att det kvarstår allvarliga, oavhjälpta brister i kontrollerna av de yttre gränserna som anges i en Schengenutvärderingsrapport, om Schengenområdets funktion äventyras och om det finns ett allvarligt hot mot allmän ordning eller inre säkerhet.

Som en del av den rutinmässiga utvärderingen av förvaltningen av de yttre gränserna genomfördes ett oanmält Schengenutvärderingsbesök vid Greklands yttre gränser i november 2015. Två grupper med experter från Medlemsstaterna och kommissionen utvärderade Greklands havsgräns (två öar i Egeiska havet) och landgränsen till Turkiet. Sedan de grekiska myndigheterna fått tillfälle att kommentera på iakttagelserna i rapporten tillstyrktes rapporten av medlemsstaterna i Schengenutvärderingskommittén. Den 2 februari konstaterade kommissionen att de identifierade bristerna var att betrakta som allvarliga. Rådet överväger nu att utfärda en rekommendation om åtgärdande av dessa allvarliga brister. Kommissionen står redo att besluta om genomförandeåtgärder när rådet har fattat sitt beslut.

Kostnaderna för återinförda kontroller vid de inre gränserna

Att stabilisera Schengensystemet med hjälp av systemtes skyddsåtgärder är en förutsättning för att alla kontroller vid de inre gränserna ska kunna upphöra. Att inte göra det skulle inte bara beröva allmänheten de enorma fördelarna med fri rörlighet över gränserna, utan riskerar också att leda till allvarliga ekonomiska följder för enskilda och företag i det att den inre marknaden undergrävs 26 . Om gränskontroller återinförs mer systematiskt och långvarigt skulle de direkta kostnaderna för gränsgångare, åkerier och offentlig förvaltning i EU bli betydande. Den fria varuhandeln inom EU står för över 2 800 miljarder euro i värde och 1 700 miljoner ton i volym. Uppskattningsvis skulle återinförda systematiska, långvariga gränskontroller kosta totalt 5–18 miljarder euro enbart i direkta kostnader 27 . Konsekvenserna skulle slå långt utanför transportsektorn och påverka volymen och värdet på varuhandeln i EU och den europeiska logistikbranschens effektivitet, rimligen med höjda priser som följd. Det skulle också drabba arbetsmarknaden: 1 % av den förvärvsarbetande befolkningen i Schengenländerna arbetar på andra sidan en gräns, och skulle drabbas av återinförda kontroller 28 .

Om EU:s gemensamma visumpolitik splittras upp på grund av gränskontrollerna tyder beräkningar på allvarliga följder för turistnäringen (10–20 miljarder euro eller 0,07–0,14 % av BNP i EU). Om en process kommer i rullning som äventyrar den ekonomiska integrationen, t.ex. Ekonomiska och monetära unionens funktion, kan kostnaderna på medellång sikt bli extremt mycket högre än de uppskattade direkta kostnaderna, eftersom följderna för handel, investeringar och rörlighet inom EU skulle sakna motstycke.

En långsiktig lösning för de yttre gränserna

Kommissionen antog i december ett gränspaket i syfte att hantera migrationen bättre, åtgärda hoten mot EU:s säkerhet och trygga principen om fri rörlighet inom Schengenområdet. Hörnstenen i paketet är kommissionens förslag av den 15 december 2015 om en europeisk gräns- och kustbevakning 29 . Enligt förslaget inrättas ett gemensamt system för mer ändamålsenliga kontroller vid de yttre gränserna, så att brister kan identifieras snabbare, och tydliga åtgärder mot bristerna anges 30 . Frontex uppdrag som europeisk gräns- och kustbevakning utökas så snart som möjligt med nya uppgifter och ansvarsområden och egna resurser, så att man kan ingripa operativt vid de yttre gränserna i akutlägen. Förslaget innebär en fördubbling av Frontex nuvarande personal och dessutom kan minst 1 500 nationella experter tas i anspråk för operativa insatser inom tre dagar. Det skulle lösa dagens problem för Frontex att dess begäran om nationella gränstjänstemän inte hörsammas av medlemsstaterna. Förslaget tillgodoser kännbara behov, och EU:s gränser kommer att fortsätta att vara sårbara tills förslaget antas. Europeiska rådet uppmanade i sina slutsatser från mötet i december 2015 rådet att enas om en ståndpunkt senast i juni. Kommissionen ansluter sig till de politiska ledare som vill påskynda införandet av den europeiska gräns- och kustbevakningen så att den kan bli operativ i sommar.

Kommissionen har också lagt fram ett förslag om ändring av kodexen för Schengengränserna om obligatoriska och systematiska kontroller av EU-medborgare i relevanta databaser vid de yttre gränserna 31 . Detta skulle bidra storligen till säkerheten, särskilt i fråga om utländska terroriststridande. Systematiska kontroller av tredjelandsmedborgare i relevanta databaser kommer att fortsätta att vara obligatoriskt vid in- och utresa.

III.4    Migranternas och flyktingarnas grundläggande behov

Humanitetens krav och de grundläggande rättigheterna är ledstjärnor i EU:s flykting- och migrantpolitik. De ligger till grund för många av de åtgärder som pågår: livräddning i Medelhavet och Egeiska havet, samarbete med de länder som står inför enorma flyktingflöden för att förbättra bl.a. mottagningskapaciteten samt åtgärder för att hjälpa medlemsstaterna att ge stöd till behövande och främja integration.

Två centrala aspekter måste has i åtanke när det är fråga om hur EU och medlemsstaterna behandlar migranter och flyktingar. Den första är tillgång till asylsystemet och möjligheten att åberopa internationellt skydd: detta måste ske snabbt och effektivt och det måste finnas möjlighet för alla ärenden att prövas enligt sina egna grunder, vilket inbegriper former för överklagande. Principen om non-refoulement 32 måste alltid iakttas. Den andra aspekten är villkoren för behandling av alla migranter och flyktingar. Grundläggande krav på respekt för allas mänskliga rättigheter och mänskliga värdighet måste vara uppfyllda.

I europeiska migrationsagendan läggs särskild vikt vid behovet av att skydda barn och följa upp handlingsplanen för underåriga utan medföljande vuxen (2010–2014) 33 . Detta arbete pågår nu för att tillhandahålla ett helhetsgrepp på skydd av barn i hela migrationskedjan. Att prioritera de utsatta, särskilt ensamkommande underåriga, är också inbyggt i omplaceringsprocessen. Skydd av barn är planerat att vara helt integrerat i mottagningscentrumen. En översikt över läget i fråga om pågående åtgärder och närtidsåtgärder finns i bilaga 6.

Det finns också starka tecken på att migrationskrisen har utnyttjats av brottsnätverk av människosmugglare med inriktning på de mest sårbara, särskilt kvinnor och barn. Forskning tyder på att mottagningsanläggningar i vissa medlemsstater är måltavla: i en del fall saknas upp till 60 % av de ensamkommande barnen och risken är stor att de faller offer för smugglarnätverken. Europol uppger att det finns ett starkt samband mellan dem som smugglar flyktingar över gränserna och de gäng som snärjer människor för utnyttjande i sexhandeln eller som tvångsarbetskraft. Det är därför viktigt att man redan från början i mottagningscentrumen identifierar faktiska eller potentiella offer för människosmuggling, informerar dem om deras rättigheter och samarbetar med polis och rättsliga myndigheter för att se till att smugglarna identifieras och åtalas.

I takt med att gränskontrollerna skärps, vilket nu är tendensen längs Västra Balkanrutten, bör EU vara berett att med kort varsel intensifiera det humanitära biståndet längs hela rutten. Det förutsätter att EU har kapacitet att lämna humanitärt bistånd, internt och externt, till stöd för länder som ställs inför stora antal flyktningar och migranter.

III.5    Fungerande återvändande och återtagande

Att systematiskt och snabbt återsända irreguljära migranter är en förutsättning för framgångsrik migrationshantering och ett kraftfullt sätt att motverka irreguljär migration. EU är fast beslutet att skydda dem som flyr våld och konflikter. Men migranter som inte behöver skydd måste återsändas till sitt ursprungsland eller transiteringsland, med respekt för mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet. Ett välfungerande återvändandesystem är också viktigt så att resurserna kan läggas på dem som verkligen behöver skydd. Detta förutsätter åtgärder både i och utanför EU. De nationella återvändandesystemen har dock många praktiska problem: avsaknad av resehandlingar, avsaknad av förvarskapacitet i medlemsstaterna, långa och verkningslösa nationella förfaranden som inte kan annat än att bidra till att folk avviker samt ursprungsländer som motsätter sig återvändande. De verkställda återvändandena var låga 2014 – upp till 16 % för vissa afrikanska länder, medan medelvärdet för EU som helhet på 40 % är alldeles för lågt.

Ett bättre återvändandesystem

Med tanke på det tilltagande antalet migranter som ankom 2015 och som väntas 2016, måste EU:s kapacitet för återvändande byggas ut och förbättras. Ett effektivt återvändandesystem är avgörande för långsiktigheten i EU:s migrationspolitik: om EU vill släppa in skyddsbehövande måste man utan dröjsmål återsända alla som inte har juridisk rätt att vistas i EU. Hittills har inte medlemsstaterna varit helt framgångsrika med att införa nationella system som svarar upp mot denna utmaning, varför EU:s kollektiva återvändandesystem har blivit lidande. Kommissionens handlingsplan för återvändande 34 är ett sätt att nå fram till ett starkt nationellt och europeiskt återvändandesystem.

Detta förutsätter åtgärder i och utanför EU och i samarbete med tredjeländer. Inom EU måste medlemsstaterna tillämpa återvändandedirektivet fullständigt och korrekt, och samarbeta med kommissionen för att kartlägga och åtgärda rättsliga och praktiska hinder för återvändande, t.ex. att utfärda återvändandebeslut och se till att de som ska återvända inte avviker från processen, men samtidigt måste allas grundläggande mänskliga rättigheter och skyddsbehov tillgodoses. Kommissionen lade i december fram ett förslag om en ny europeisk resehandling för återvändande 35 . Frivilligt återvändande är fortfarande att föredra, eftersom det är värdigare och mer kostnadseffektivt, och får stöd från EU-budgeten, även i form av gemensamma program och utbyten av bästa praxis. Migranterna godtar dock ofta bara erbjudandet om frivilligt återvändande om det finns allvarliga och trovärdiga utsikter att de kommer att återsändas ofrivilligt. Medlemsstaterna måste därför se till att detta alternativ är en realitet.

Kommissionens modell har praktisk och ekonomisk uppbackning. Kommissionen håller på att inrätta ett integrerat återvändandesystem som omfattar alla medlemsstater och EU-nätverk som ansvarar för återvändande och återintegration. Frontex har samordnat 66 gemensamma återvändandeflygningar, och totalt återvände 3 565 migranter i dessa gemensamma insatser under 2015 36 . Frontex budget för återvändande har fått ett betydande tillskott för 2016: gemensamma återvändandeinsatser får en budget på 65 miljoner euro, jämfört med omkring 10 miljoner euro tidigare. Resultaten kommer att märkas de närmaste veckorna i särskilda insatser för återvändande av irreguljära migranter från Grekland och Italien.

Samarbete med tredjeländer kring återvändande och återtagande

Att återsända irreguljära migranter som inte behöver internationellt skydd är en viktig del av EU:s migrationspolitik. Tredjeländer är skyldiga att återta sina medborgare. Men de kvarstående svårigheterna med det, och tendenserna inom irreguljär migration under 2015, har nu lett till att återvändande och återtagande är en av EU:s högsta prioriteringar i förhållandena till ursprungs- och transiteringsländerna 37 . Kommissionen och medlemsstaterna funderar på vilka incitament, både positiva och negativa, som kan användas för att få befintliga återtagandeavtal att tillämpas ordentligt eller få nya avtal till stånd. Detta sker i enlighet med Europeiska rådets begäran i oktober 2015 om att utveckla omfattande och skräddarsydda paket för att framhäva för partnerländerna hur viktigt det är för de övergripande relationerna att samarbeta med återtaganden. Dessa paket med positiva och negativa incitament, t.ex. handelsförmåner, bör tillämpas enhetligt av EU och medlemsstaterna. De har utarbetats så att de första resultaten kan läggas fram vid Europeiska rådets möte i mars.

Särskild vikt fästs vid bättre samarbete kring återvändande och återtagande med enskilda partnerländer. Detta gäller särskilt tredjeländer med låg återvändandetakt där förhandlingarna om återtagandeavtal inte fortskrider, såsom Algeriet och Marocko, eller där befintliga återtagandeavtal inte tillämpas korrekt, såsom Pakistan. I Pakistans fall har tillämpningen av det befintliga återtagandeavtalet stött på det ena hindret efter det andra, trots kontakter på hög nivå och EU:s ansträngningar under 2015. Dessutom läggs särskild uppmärksamhet på länder från vilka de irreguljära inresorna ökat betydligt, såsom Afghanistan och Bangladesh: över 200 000 afghaner tog sig in i EU genom Grekland 2015, medan antalet bangladeshier som reser in irreguljärt har tredubblats från 2014 till 2015.

I Afrika verkar kommissionen enligt Vallettaplanen i nära samarbete med länderna söder om Sahara så att de i egenskap av ursprungsländer fullgör sina skyldigheter enligt Cotonouavtalet att återta sina medborgare. Den faktiska återsändandeandelen är i dag låg: 16 % i vissa fall, och betydligt lägre än EU-medelvärdet på 40 %, som i sig är alldeles för lågt. För att åtgärda detta försöker man bl.a. hitta praktiska sätt att hjälpa dem fullgöra sina åtagandeskyldigheter.

Säkra tredjeländer

Enligt asylförfarandedirektivet har medlemsstaterna möjlighet att inte pröva en asylansökan i sak, om sökanden på grund av tillräcklig anknytning till ett ”säkert tredjeland” i stället kan söka asyl där. Om villkoren är uppfyllda kan medlemsstaterna enligt denna bestämmelse avsluta asylförfarandet och återsända asylsökanden till detta säkra tredjeland. För närvarande medger dock inte alla medlemsstater i sin nationella lagstiftning att denna möjlighet utnyttjas eller att den endast kan utnyttjas i snävt avgränsade situationer 38 . Alla medlemsstater uppmanas därför att i sin nationella lagstiftning införa begreppet ”säkra tredjeländer” och tillämpa det om förutsättningar finns.

I detta sammanhang framhåller kommissionen att begreppet ”säkra tredjeländer” enligt asylförfarandedirektivet 39 förutsätter att det finns en möjlighet att få skydd enligt Genèvekonventionen, men det säkra tredjelandet måste inte ha ratificerat den konventionen utan geografiska reservationer. När det gäller frågan om anknytning till det aktuella tredjelandet, och huruvida det därför är rimligt att sökanden beger sig till det landet, kan det också tas i beaktande huruvida sökanden har transiterat genom det säkra tredjelandet eller huruvida det ligger geografiskt nära sökandens ursprungsland.

III.6    Tillämpning av EU:s och Turkiets gemensamma handlingsplan

Tillämpning av EU:s och Turkiets gemensamma handlingsplan är en förutsättning för att hejda inflödet av irreguljära migranter under de kommande veckorna och månaderna, med tanke på att volymerna av irreguljära anländande har legat exceptionellt högt under vintern, trots vädret. Så snart som handlingsplanen aktiverades agerade Turkiet för att tillämpa den. Att öppna den turkiska arbetsmarknaden för asylsökande syrier torde göra det lättare för flyktningarna att hitta lagliga arbeten. Andra åtgärder är avsedda att undanröja hindren för att samarbeta med EU mot migrantsmuggling och irreguljär migration samt att informera flyktningarna för att avskräcka dem från den farliga färden till Europa. Turkiet har rapporterat fler irreguljära migranter och smugglare – 3 700 smugglare greps 2015 – även om det polisära och rättsliga samarbetet behöver byggas ut.

Intensiva kontakter har bedrivits med de turkiska myndigheterna för att se till att den 3 miljarder euro starka flyktingfaciliteten för Turkiet kan börja finansiera projekt så snart som möjligt. I samarbete med de turkiska myndigheterna inledde kommissionen i slutet av 2015 en behovskartläggning för syriska asylsökande i Turkiet. De första resultaten av kartläggningen förväntas i mitten av februari och ska ange projekt som kan finansieras av faciliteten. Prioriterade områden är humanitärt bistånd till flyktingar, socioekonomiskt stöd, integration på arbetsmarknaden, hälso- och sjukvård och social inkludering, kommunal infrastruktur samt hantering av flyktingströmmar 40 .

En annan viktig sak är framsteg med återtagande. Centralt här är en verkningsfull tillämpning av återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet 41 , bägge i fråga om Turkiets återtagande av egna medborgare och från och med den 1 juni 2016 42 återtagande av andra länders medborgare som transiterat genom Turkiet på väg till EU. Samtidigt har det gjorts intensiva ansträngningar för att få det bilaterala återtagandeavtalet mellan Turkiet och Grekland mer effektivt i fråga om andra länders medborgare, men tillämpningen har hittills lämnat mycket i övrigt att önska. Kommissionen överväger andra former av stöd som kan ges, och är redo att samarbeta med de grekiska och turkiska myndigheterna för att trappa upp återvändande till Turkiet enligt det befintliga bilaterala avtalet, till dess att avtalet mellan EU och Turkiet träder i kraft fullt ut.

III.7    Stöd till flyktingar utanför EU

Syriernas läge är desperat: 13,5 miljoner syrier behöver humanitär hjälp, varav 6 miljoner barn. Under 2016 kommer kommissionen att upprätthålla samma höga nivå på humanitärt bistånd som 2015 för att tillgodose de allra mest akuta behoven hos flyktingarna i den region som är drabbad av Syrienkrisen. Inuti Syrien kommer EU, trots den upptrappade konflikten och det förvärrade humanitära läget med nya fördrivningar, att se till att hjälpen i form av mat, vatten, tält och utbildning når de behövande, särskilt de mest utsatta grupperna. Syrienfonden ska anslå 350 miljoner euro för akuthjälp till 1,5 miljoner flyktingar och överbelastade mottagarsamhällen i Libanon, Turkiet, Jordanien och Irak till grundläggande behov som utbildning, vård och hygien. Kommissionen kommer nu att snabbt uppfylla sina utfästelser och överväga alla tänkbara alternativ för uppföljningen. Kommissionen håller t.ex. på att ta fram innovativa sätt att använda handelsförmåner som stöd till flyktingar i Jordanien. Medlemsstaterna måste också snabbt infria sina löften för att bidra till verkliga förbättringar ute på fältet.

Världssamfundet måste fortsätta att intensifiera sina kollektiva insatser för att hjälpa de syriska flyktingarna. EU måste ta tillfället i akt inom en rad internationella forum för att framhålla behovet av globala insatser. Det kräver noggranna förberedelser inför högnivåmötet om global ansvarsfördelning för syriska flyktingar som UNHCR anordnar i Genève den 30 mars, FN:s humanitära toppmöte i Istanbul i maj 2016 samt toppmötet om storskaliga flykting- och migrantrörelser i FN:s generalförsamling i september 2016. De här mötena kommer att ge EU och världssamfundet ytterligare möjligheter att visa sitt långsiktiga stöd för Syrien och dess grannländer.

Åtgärder mot orsakerna till folkfördrivningar i andra regioner

EU ger också stöd till flyktingar och mottagarländer i andra delar av världen där folk har fördrivits från sina hem. Kring halvårsskiftet 2015 fanns 4,1 miljoner flyktingar och upp till 11,4 miljoner internflyktingar i Afrika söder om Sahara. Sudan och Etiopien har tagit emot över 1 miljon flyktingar från sina grannländer, vartill kommer nästan 3,5 miljoner internflyktingar. Ett ytterligare tryck beror på den snabba ökningen av andelen ungdomar i Afrika 43 .

Detta kräver att EU beslutsamt och långsiktigt engagerar sig och andra globala aktörer i de berörda länderna. Medel kan snabbt tas i anspråk från bl.a. förvaltningsfonden för nödåtgärder i Afrika. För att bistå de länder som förvaltningsfonden täcker med att ta emot flyktingar från regionen måste projekt inledas för att ge flyktingarna tillgång till utbildning, socialvård och arbetsmarknad, och även hjälpa länderna att förvalta sina gränser.

Lagliga vägar in

Ett annat sätt att hjälpa flyktingar under ordnade former är genom system för vidarebosättning eller humanitärt mottagande. Dessa utgör en laglig väg in för att skydda behövande utan att de behöver ge sig ut på de farliga resor som orsakat så många mänskliga tragedier. Vidarebosättning är en global lösning, och partnerländerna som samarbetar med UNHCR i hela världen kan bidra till den globala satsningen på att hjälpa dem som behöver internationellt skydd.

Efter kommissionens rekommendation i juni 2015 44 beslutades ett vidarebosättningssystem för 22 504 människor för att hjälpa fördrivna personer från länder utanför EU som uppenbarligen behöver internationellt skydd. I praktiken ska vidarebosättningar enligt systemet ske på begäran av UNHCR och omfatta två år. Enligt uppgift från de stater som medverkar i systemet hade 3 358 personer vidarebosatts i slutet av 2015 45 . Utfästelserna måste uppfyllas inom rimlig tid. Senast i april kommer kommissionen, med ledning av de praktiska erfarenheterna hittills, att lägga fram ett övergripande initiativ för vidarebosättning för att garantera en kollektiv modell för vidarebosättning och befästa det som ett centralt verktyg för hur EU bistår de länder som tar emot stora antal flyktingar och skydda flyktingarna utan att de ska behöva ge sig ut på farliga irreguljära rutter utlämnade åt människosmugglare.

Det frivilliga humanitära mottagandesystemet tillsammans med Turkiet 46 måste byggas upp snabbt så att det kan bli en laglig väg till de medlemsstater som erbjuder asyl till personer som fördrivits av konflikten i Syrien, och medlemsstaterna bör påskynda arbetet enligt kommissionens rekommendation. För att systemet ska tas i drift måste antalet personer som irreguljärt tar sig över gränsen från Turkiet minska, och det kan justeras efter antalet flyktingar i Turkiet. En snabb överenskommelse och implementation skulle bidra till ett gott migrationspolitiskt förhållande med Turkiet och komplettera åtgärderna i EU:s och Turkiets gemensamma handlingsplan.

IV    TILLÄMPNING AV EU-RÄTTEN OCH ÖVERTRÄDELSEÄRENDEN

I september 2015 tog kommissionen initiativ till att inleda eller driva en rad ärenden om fullständig och korrekt tillämpning av lagstiftningen om asylförfaranden, mottagningsförhållanden, Dublinförordningen, Eurodacförordningen (om fingeravtryck) och återvändande. På asylrättens område antog kommissionen 2015 sammanlagt 58 beslut (formella underrättelser och motiverade yttranden) som rörde införlivandet och efterlevnaden av EU:s asylregler sedan den 23 september 2015.

Sedan åtgärderna i september har flera medlemsstater till kommissionen anmält nationell lagstiftning som de anser utgör ett fullständigt införlivande av de aktuella direktiven. Kommissionen håller för närvarande på att bedöma om de anmälda åtgärderna är fullständiga 47 . Eftersom en fullständig anmälan saknas i en del fall avgav kommissionen i dag motiverade yttranden i nio ärenden.

Vad gäller återvändandedirektivet har kommissionen skickat administrativa skrivelser till tio medlemsstater och begärt förtydliganden om återvändandebeslut och åtgärder för att verkställa dessa. Kommissionen har nu tagit emot de berörda medlemsstaternas synpunkter och samarbetar nära med dem för att kartlägga vilka hinder och flaskhalsar som hämmar återvändanden och vilka åtgärder som behövs för att åtgärda dem, i syfte att öka andelen återvändanden och se till att alla skyldigheter fullgörs.

Kommissionens arbete med tillämpning och överträdelseärenden visar att en av svagheterna i EU:s migrationshantering och särskilt det gemensamma europeiska asylsystemet är underlåtenheten att helt införliva reglerna och tillämpa dem konsekvent. Kommissionen arbetar hårt tillsammans med medlemsstaterna för att få alla att följa reglerna. Kommissionen kommer att fortsätta att använda samtliga sina fördragsfästa befogenheter för att följa upp möjliga och faktiska överträdelser och se till att de gemensamt överenskomna EU-reglerna efterlevs fullständigt.

V    SLUTORD

Inför Europeiska rådets februarimöte är det viktigt att göra allt som krävs för att återställa ordningen i migrationssystemet och få kontroll över de irreguljära strömmarna i Östra Medelhavet och längs Västra Balkanrutten. Europeiska rådet bör besluta om de åtgärder som är nödvändiga, medan EU:s institutioner och organ och alla medlemsstater bör genomföra dem beslutsamt.

En korrekt gränsförvaltning förutsätter att alla nyanlända verkligen registreras och leds in i antingen nationella asylförfaranden, omplacering eller återvändande i enlighet med EU:s Dublinregler. En fullständig tillämpning av EU:s asylrätt och gränsförvaltningsregler och ett genomförande av de gemensamma beslut som fattats det senaste året skulle garantera att ansvaret fördelas jämnt mellan EU-länderna och att alla enskilda länder kan klara av tillflödet.

Att avlägsna incitamenten för irreguljär migration innebär också att man förbättrar villkoren i ursprungsländerna, samarbetar med viktiga transitländer som Turkiet, inför tillförlitliga lagliga migrationsvägar och verkningsfullt, systematiskt och rättidigt återsänder dem som inte har rätt att stanna och får dem återtagna.

EU har en rättslig och moralisk plikt och ett historiskt ansvar att erbjuda skydd åt behövande. Flyktingkrisen är något som EU kan och måste hantera med förenade krafter. Det förutsätter gemensamma insatser från alla EU-länder, EU-institutioner och EU-organ på många fronter för att genomföra det som har överenskommits. Kommissionen kommer att fortsätta att ägna all sin kraft åt att bistå medlemsstaterna att axla sitt ansvar.

Bilagor

Bilaga 1: Genomföranderapport för den gemensamma handlingsplanen för EU och Turkiet

Bilaga 2: Grekland – lägesrapport

Bilaga 3: Italien – Lägesrapport

Bilaga 4: Omplacering – lägesrapport

Bilaga 5: Uppföljning av mötet mellan ledarna på Västra Balkan – lägesrapport

Bilaga 6: Pågående åtgärder som bidrar till skyddet av migrerande barn

Bilaga 7: Medlemsstaternas bidrag till förvaltningsfonderna – lägesrapport

Bilaga 8: Införlivande av EU-lagstiftning – lägesrapport

Bilaga 9: Godtaget stöd från medlemsstaterna till civilskyddsmekanismen för Serbien, Slovenien, Kroatien och Grekland

(1)

     Omfattningen av Triton-insatsen i centrala Medelhavet tredubblades i maj och den har räddat 155 000 människor under perioden 1 januari 2015–31 januari 2016. Åtgärderna i östra Medelhavet utökades i december 2015 genom gemensamma insatsen Poseidon som har räddat mer än 107 000 människor under samma period.

(2)

     Det 30 man starka centret kommer att fungera som informationscentral men kommer också att användas för att fördjupa samarbetet mellan viktiga organ som till exempel finansunderrättelseenheterna, enheten för anmälan av innehåll på internet och medlemsstaternas nationella kontaktpunkter.

(3)

         Meddelanden från kommissionen till Europaparlamentet och rådet: Lägesrapporter om genomförandet av mottagningscentrum (hotspots) i Grekland och Italien, COM(2015) 678 final och COM(2015) 679 final av den 15 december 2015. Se bilagorna 2 och 3.

(4)

         Italien och Grekland var två av de fyra medlemsstater (de andra var Cypern och Kroatien) som kommissionen hade inlett överträdelseförfaranden mot rörande Eurodacförordningen.

(5)

     Frontex nuvarande begäran har uppfyllts till 83 %. EASO har begärt 374 experter och 201 har utlovats. 

(6)

         På omplacerings- och vidarebosättningsforumet med medlemsstaterna, som anordnades av kommissionen, i september kom man överens om de olika stegen för det praktiska genomförandet av omplaceringarna.

(7)

         Detta omfattade ett bidrag på 20 miljoner euro i december för att bistå genomförandet i Grekland, liksom en klumpsumma på 6 000 euro till medlemsstaterna för varje omplacerad individ och 500 euro i bidrag för förflyttningskostnader. Det senare kommer att betalas ut till medlemsstaterna under nästa bidragsomgång för Amifs och ISF:s nationella program.

(8)

         Engelska, franska, spanska, italienska, portugisiska, arabiska, persiska, armeniska, pashto, ryska, somaliska, albanska, tigrinska och urdu.

(9)

         Samt ytterligare 8 miljoner euro till regionala program.

(10)

     Se bilaga 7. Hittills har 654 miljoner euro anslagits till EU:s Syrienfond, varav 594 miljoner euro kommer från EU:s budget och endast 60,5 miljoner från 19 medlemsstater.

(11)

     Se bilaga 7.

(12)

     Några exempel på detta är följande: Mali: tre projekt till ett värde på 43,5 miljoner euro till stöd för lokala myndigheter och utsatta befolkningsgrupper i norra Mali och för att skapa arbetstillfällen i resten av landet. Niger: två projekt till ett värde på 32 miljoner euro som ska genomföras i Agadezregionen i Niger för att hjälpa myndigheterna att hantera migrationsströmmar och främja hållbara alternativ till irreguljär migration. Senegal: ett projekt värt 8 miljoner euro till stöd för det mest utsatta människorna i landet genom att förbättra deras levnadsvillkor och lokalbefolkningens motståndskraft. Khartoumprocessen: ett projekt värt 40 miljoner euro för bättre hantering av migrationen genom att tillhandahålla kapacitetsuppbyggnad och grundläggandeutrustning, utveckla politiska riktlinjer och lagstiftning mot människohandel och människosmuggling samt öka medvetenheten om farorna med irreguljär migration. Etiopien: ett projekt värt 20 miljoner euro för att förbättra levnadsvillkoren för migranter och återvändande genom yrkesutbildning, mikrofinansiering och skapandet av arbetstillfällen, i syfte att skapa förutsättningar för återvändandet och återanpassningen av etiopiska flyktingar. Somalia: ett projekt värt 50 miljoner euro för att stödja hanteringen av somaliska flyktingar som återvänder frivilligt till stabila regioner i Somalia och skapa en gynnsam miljö för deras återvändande och återanpassning.

(13)

     Den gemensamma handlingsplanen aktiverades under toppmötet mellan EU:s stats- och regeringschefer och Turkiet den 29 november 2015. Se bilaga 1.

(14)

     Två i Italien och ett i Grekland.

(15)

     Detta stöd måste fortsätta även när enskilda experters förordnanden löper ut, eftersom det finns en verklig risk att framstegen kommer att omintetgöras om experter tas hem utan ersättare.

(16)

     Se bilaga 2.

(17)

     Se bilaga 3.

(18)

     Lampedusa (fr.o.m. oktober 2015) och Pozzallo (fr.o.m. 19.1.2016).

(19)

     Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet och rådet: Hanteringen av flyktingkrisen: lägesrapport om genomförandet av de prioriterade åtgärderna i den europeiska migrationsagendan, COM(2015) 510 final, 14 oktober 2015.

(20)

     Kommissionens rekommendation till republiken Grekland om brådskande åtgärder för återupptagande av överföringar enligt förordning (EU) nr 604/2013, C(2016) 871, 10 februari 2016.

(21)

     Vid det forum för omplacering och vidarebosättning med medlemsstaterna som kommissionen anordnade i september enades man om de olika åtgärderna för att genomföra omplacering i praktiken.

(22)

     Dessutom återstår 8 000 platser i den första omgången omplaceringar på 40 000 platser att förlägga till en viss medlemsstat.

(23)

     Läget den 8 februari 2016. Se bilaga 4 för mer uppgifter.

(24)

   Detta gäller både EU:s yttre gräns och de inre gränser där gränskontroller återinförts. En medlemsstat får också av humanitära skäl tillåta inresa även om villkoren för inresa inte är uppfyllda, men de andra medlemsstaterna ska informeras.

(25)

     Ungerns och Sloveniens kontroller vid inre gränser har upphört. Frankrike och Malta tillämpar kontroller vid de inre gränserna av andra skäl än migrantkrisen.

(26)

     Enligt France Stratégie skulle handeln mellan Schengenländerna minska med minst 10 % om kontroller vid de inre gränserna återinförs.

(27)

     Det mest sannolika scenariot innebär 7,1 miljarder extra kostnader, där åkerierna står för 3,4 miljarder euro extra per år (om den genomsnittliga förseningen vid gränsen är en timme) eller över 6,7 miljarder euro per år (om den är två timmar) och det hela påverkar minst 57 miljoner internationella körningar. För passagerare skulle marktransporter drabbas hårdast av ökad restid, förseningar och trängsel (2,6 miljarder per år), medan extra id-kontroller skulle belasta medlemsstaternas budgetar med omkring 1,1 miljarder euro per år.

(28)

     Andelen gränsgångare är särskilt hög i Slovakien (5,7 %), Estland (3,5 %), Ungern (2,4 %) och Belgien (2,3 %).

(29)

     Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en europeisk gräns- och kustbevakning och om upphävande av förordning (EG) nr 2007/2004, förordning (EG) nr 863/2007 och rådets beslut 2005/267/EG, COM(2015) 671 final, 15 december 2015.

(30)

     Förslaget ska också kompletteras med ett förslag om smarta gränser, för att öka resurseffektiviteten, ändamålsenligheten och säkerheten vid EU:s yttre gränser på teknisk väg som stöd för hanteringen av Schengen.

(31)

     Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning nr 562/2006 (EG) vad gäller stärkandet av kontrollerna mot relevanta databaser vid de yttre gränserna, COM(2015) 670 final, 15 december 2015.

(32)

     Denna princip är stadfäst i EU-rätten och folkrätten och förbjuder att fyktingar återbördas till territorier där deras liv eller frihet hotas på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörighet till en viss social grupp eller politisk övertygelse.

(33)

       Handlingsplan för underåriga utan medföljande vuxen (2010–2014), KOM(2010) 213 slutlig, 6 maj 2010.

(34)

     Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet: EU:s handlingsplan för återvändande, COM(2015) 453 final, 9 september 2015.

(35)

     Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en europeisk resehandling för återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt, COM(2015) 668 final, 15 december 2015.

(36)

     Här ingår inte nationella återvändandeoperationer som inte genomförs med bistånd av Frontex.

(37)

     Här kommer särskild uppmärksamhet att ägnas de centrala ursprungs- och transitländerna för irreguljär migration till EU, t.ex. Afghanistan, Algeriet, Bangladesh, Elfenbenskusten, Etiopien, Ghana, Mali, Marocko, Niger, Nigeria, Pakistan, Senegal, Somalia, Sudan och Tunisien.

(38)

     I en presskonferens den 5 februari 2016 uppgav den grekiska inrikesministern Panagiotis Kouroumplis att Grekland betraktar Turkiet som ett säkert transiteringsland.

(39)

     Artikel 38.1 e i asylförfarandedirektivet 2013/32/EU.

(40)

     En förteckning över prioriterade områden finns i tillägget till bilaga 1.

(41)

     Detta är ett viktigt inslag i Turkiets färdplan för viseringsliberalisering.

(42)

     I enlighet med den gemensamma handlingsplanen har kommissionen lagt fram åtgärder för att börja tillämpa denna bestämmelse redan den 1 juni 2016 i stället för den 1 oktober 2017.

(43)

     Afrikas befolkning, varav 60 % är 24 år eller yngre, spås öka med knappt 500 miljoner personer till 2030. Källa: FN, avdelningen för ekonomiska och sociala frågor, befolkningsdivisionen (2015).

(44)

     Kommissionens rekommendation av den 8 juni 2015 om ett europeiskt vidarebosättningssystem, C(2015) 3560 final.

(45)

     Belgien (123), Tjeckien (16), Irland (163), Italien (96), Nederländerna (220), Förenade kungariket (1 000), Liechtenstein (20), Schweiz (387).

(46)

     Kommissionens rekommendation av den 15 december 2015 om ett frivilligt humanitärt mottagandesystem tillsammans med Turkiet, C(2015) 9490.

(47)

     Se bilaga 8.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 10.2.2016

COM(2016) 85 final

BILAGA

till

meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om lägesrapporten om genomförandet av de prioriterade åtgärderna i den europeiska migrationsagendan

Genomföranderapport för den gemensamma handlingsplanen för EU och Turkiet

Genomföranderapport för den gemensamma handlingsplanen för EU och Turkiet

Rapporteringsperiod: 17 december 2015–31 januari 2016

Inledning

Vid toppmötet mellan EU och Turkiet den 29 november 2015 aktiverades den gemensamma handlingsplan som man enats om via ett ad referendum-avtal den 15 oktober 2015. Syftet med handlingsplanen är att stärka samarbetet mellan parterna för att stödja de syriska flyktingar som står under tillfälligt skydd och deras värdsamhällen i Turkiet, samt att motverka de irreguljära migrationsströmmarna till EU. Med andra ord antas genomförandet av den gemensamma handlingsplanen skapa viss ordning i migrationsströmmarna och hjälpa till att stoppa den irreguljär migrationen.

Syftet med denna genomföranderapport, den andra i ordningen, är att visa på vilket sätt Turkiet och EU följer upp sina respektive åtaganden efter den första rapporten, publicerad den 17 december 2015, och två månader efter att genomförandeåtgärderna inletts. Dessa rapporter ingår i en övergripande insats för att bevaka utvecklingen.

1.Del 1

1.1     Statistiska uppgifter från EU

Ett av de viktigaste syftena med den gemensamma handlingsplanen är att uppnå konkreta resultat, särskilt i fråga om att motverka irreguljära inresor.

Antalet människor som reser irreguljärt till EU från Turkiet är fortfarande högt för den här tiden på året, när vintervädret normalt kan förväntas minska antalet inresor. Följande uppgifter gäller för den 46 dagar långa rapporteringsperioden (dvs. 17 december–31 januari).

Totalt 110 211 irreguljära migranter kom till EU havs- eller landsvägen (dvs. via Grekland och Bulgarien). De flesta – 109 336 personer eller 99,2 % – kom via Egeiska havet.

I genomsnitt kom 2 377 personer per dag irreguljärt till EU via Grekland och 19 personer per dag via Bulgarien, vilket är totalt 2 396 personer per dag.

I genomsnitt kom 16 437 personer per vecka irreguljärt till EU via Grekland.

Uppgifterna kan jämföras med statistik från de föregående månaderna:

Från Turkiet till Grekland kom i september 2015 totalt 147 639 irreguljära migranter, i oktober totalt 214 792, i november totalt 154 381 och i december totalt 110 835. I januari 2016 kom totalt 67 756 irreguljära migranter till Grekland.

Under samma period var det dagliga genomsnittet 4 921 irreguljära migranter i september, 6 929 i oktober, 5 146 i november, 3 575 i december och 2 186 i januari.

I följande diagram visas antalet irreguljära inresor havsvägen från Turkiet till Grekland i december och januari. Diagram 1 visar antalet irreguljära inresor per dag och diagram 2 antalet irreguljära inresor per vecka 1 .

Diagram 3 visar antalet irreguljära inresor per månad från Turkiet till Grekland mellan september 2015 och januari 2016. Diagram 4 visar antalet irreguljära inresor under samma period, dvs. september 2015–januari 2016, uppdelat efter de vanligaste nationaliteterna (baserat på vad migranterna har angett när de kommit till EU). De flesta är alltså (i fallande ordning) syriska, afghanska eller irakiska medborgare. Vid jämförelse med det totala antalet visar uppgifterna på en minskande andel syrier (från 69 % till 38 %) och en växande andel afghaner (från 18 % till 24 %) och irakier (från 8 % till 15 %).

Diagram 1: Irreguljära inresor från Turkiet till Grekland per dag, december 2015 och januari 2016. Källa: Frontex

Diagram 2: Irreguljära inresor från Turkiet till Grekland per månad, december 2015 och januari 2016. Källa: Frontex 

Kommissionens diagram 3: Irreguljära inresor från Turkiet till Grekland per månad, september 2015–januari 2016. Källa: Frontex nätverk för riskanalys (2015) och programmet för överföring av information om gemensamma insatser (JORA) (januari 2016), från den 8 februari 2016. Uppgifterna från JORA-programmet är preliminära operativa uppgifter som alltså kan komma att ändras.

Kommissionens diagram 4: Irreguljära inresor från Turkiet till Grekland efter nationalitet (syrier, afghaner, irakier), september 2015–januari 2016. Källa: Frontex nätverk för riskanalys (2015) och programmet för överföring av information om gemensamma insatser (JORA) (januari 2016) från den 8 februari 2016. Uppgifterna från JORA-programmet är preliminära operativa uppgifter som alltså kan komma att ändras.

Även om det totala antalet irreguljära inresor från Turkiet till Grekland håller på att minska, visar uppgifterna på ett varierande flöde (se diagram 2 och 3). Minskningen har dessutom motsvarat den förväntade minskning som hänger samman med rådande väderförhållanden vintertid. Med hänsyn till väderförhållandena är antalet fortfarande högt för den här tiden på året.

De lagstiftningsåtgärder och operativa åtgärder som de turkiska myndigheterna genomfört för att ta itu med den irreguljära migrationen verkar ha haft en första, om än begränsad, effekt på migrationsströmmarna. Det är dock alltför tidigt för att säga något om de mer exakta kortsiktiga effekterna.

På grund av de allt svårare väderförhållandena har fler irreguljära migranter förolyckats när de försökt korsa den grekiska gränsen 2 .

1.2 Statistiska uppgifter för Turkiet

Turkiet har för närvarande 2 582 600 syriska flyktingar 3 som har garanterats tillfälligt skydd i egenskap av grupp. Denna status ger flyktingarna tillgång till offentliga tjänster, t.ex. utbildning och hälso- och sjukvård. Sedan den 15 januari ger statusen på vissa villkor även tillgång till arbetsmarknaden (mer om detta längre fram i rapporten). Den 22 januari beräknades 269 207 av dessa syrier befinna sig i flyktingläger, där de erbjuds flera olika stödåtgärder.

Efter att den första genomföranderapporten för den gemensamma handlingsplanen gavs ut den 17 december 2015, beslutade EU att samla in uppgifter från EU och Turkiet om genomförandet av handlingsplanen inom ramen för EU-arrangemanget för integrerad politisk krishantering (IPCR). I detta syfte, och efter diskussioner mellan EU och Turkiet, gick Turkiet den 22 januari med på att utifrån en överenskommen mall lämna uppgifter inom ett antal indikatorer om genomförandet av den gemensamma handlingsplanen för EU och Turkiet. De turkiska myndigheterna lämnade därför följande uppgifter den 22 januari:

350 000 syriska barn med tillfälligt skydd har skrivits in i skolor.

151 746 spädbarn har fötts (fram till den 22 januari).

Den 18 januari hade Turkiet registrerat 217 952 icke-syrier, och ytterligare 138 912 personer väntade på registrering.

Den 1–15 januari kom 42 936 syrier till Turkiet på laglig väg, och 13 887 syrier lämnade Turkiet. Motsvarande antal för iranska migranter var 24 896 personer som kom till landet och 32 268 som lämnade det; för irakier, 12 525 personer som kom till landet och 16 300 som lämnade det; för libaneser, 2 778 personer som kom till landet och 5 449 som lämnade det, och för jordanier, 2 032 personer som kom till landet och 2 527 som lämnade det. Beroende på visum kan utlänningar stanna i Turkiet mellan 30 och 90 dagar. Utlänningar som har rätt att komma in i Turkiet utan visum kan stanna i landet i upp till 90 dagar under en period om 180 dagar.

Den 1–15 januari lämnade Grekland 322 förfrågningar om återtagande till Turkiet. Bulgarien lämnade inga sådana förfrågningar. Turkiet håller för närvarande på att handlägga de grekiska förfrågningarna 4 .

Under samma period, 1–15 januari, stoppade de turkiska gränskontrollerna 2 541 migranter som försökte komma in i EU irreguljärt från Turkiet havsvägen, och 4 761 migranter som försökte komma in i EU irreguljärt via land.

Det registrerades 64 109 asylansökningar i Turkiet 2015 (11 383 ansökningar lämnades in av afghanska medborgare och 42 105 av irakiska medborgare) 5 . Under samma år avslutades bara 459 asylärenden, antingen genom att den sökande fick flyktingstatus eller genom att ansökan avslogs. De övriga ärendena väntar fortfarande på en lösning.

Den 1–15 januari genomförde den turkiska kustbevakningen, polisen och gendarmeriet sju gemensamma insatser i syfte att gripa irreguljära migranter, personer som hjälper irreguljära migranter och människosmugglare, och för att förhindra irreguljära avresor. Det ledde till att 230 smugglare greps.

Dessutom har Turkiet angett att landets brottsbekämpande myndigheter har ökat insatserna för att förhindra irreguljära avresor, arrestera smugglare och rädda migranter till havs. Turkiet har angett att man i december 2015 upptäckte i genomsnitt 514 irreguljära migranter per dag, vilket kan jämföras med 450 migranter per dag i november 2015. Totalt arresterades 3 700 smugglare under 2015. Den turkiska kustbevakningen, gendarmeriet och de övriga brottsbekämpande myndigheterna har en viktig roll i arbetet för att upptäcka irreguljära migranter och smugglare.

Turkiet lovade att lämna in ytterligare uppgifter enligt den mall som avtalades i februari.

Del 2:

Genomförandet av Turkiets åtaganden i enlighet med den gemensamma handlingsplanen

Den 8 januari införde Turkiet visumtvång för syrier som reser till en turkisk flygplats eller hamn från ett tredjeland. Syftet var att minska transitmigrationen till EU. Detta hade omedelbar effekt: antalet syrier som tilläts komma in i Turkiet från Libanon eller Jordanien minskade dramatiskt efter att åtgärden infördes, och antalet resenärer gick från 41 781 syrier under de sista åtta dagarna innan åtgärden (1–8 januari) till 1 155 syrier under de påföljande tio dagarna (9–18 januari). Det är alltså en minskning med över 40 000 personer.

Den 15 januari antog Turkiet en förordning som ger syrier med tillfälligt skydd faktiskt tillträde till arbetsmarknaden, även om det sker under vissa villkor och begränsningar. Därmed uppfylldes en av de viktigaste åtgärderna i den gemensamma handlingsplanen. Syftet är att göra Turkiet mer attraktivt som asylland för syrier och på så sätt ta itu med en av de största anledningarna till att syrier försöker ta sig till EU irreguljärt på jakt efter en bättre framtid. Enligt förordningen kan en syrier ansöka om arbetstillstånd först ett halvår efter att ha beviljats tillfällig skyddsstatus. Arbetstillstånd kan bara beviljas inom de regioner där den flykting som har fått tillfälligt skydd har rätt att bosätta sig. I förordningen anges inga begränsningar till särskilda sektorer. Däremot anges en gräns på 10 % för flyktingar från Syrien, med undantag för jordbruk och djurhållning. Förordningen har omedelbar verkan, men eftersom den är relativt allmän kan det krävas ytterligare genomförandebestämmelser. Det faktum att förordningen har antagits är onekligen ett steg i rätt riktning, men för att den ska få en faktisk effekt krävs att den tillämpas effektivt och så snart som möjligt.

Turkiet har förberett ett lagförslag om skydd av personuppgifter som har lämnats in till parlamentet. Om förslaget följer uppfyller europeiska villkor kan lagstiftningen erbjuda Turkiet en möjlighet att arbeta närmare med Europol, Eurojust och EU-ländernas brottsbekämpande organ. Det nuvarande lagförslaget behöver dock fortfarande genomgå förbättringar, särskilt i fråga om dataskyddsmyndighetens oberoende och undantaget från lagen för brottsbekämpande myndigheter och underrättelseverksamhet. EU har meddelat Turkiet sina betänkligheter och hoppas att dessa kommer att åtgärdas vid det parlamentariska förfarandet.

Den 8 januari lämnade den turkiska regeringen in trepartsavtalet mellan Turkiet, Bulgarien och Grekland till parlamentet för ratificering.

Turkiet angav att man är villig att förbättra genomförandet av sina återtagandeutfästelser i avtalet med Grekland och skapa fler återtagandeplatser, utöver den som finns i Dikili. Det största problemet vid genomförandet av detta bilaterala avtal är fortfarande de långa förseningarna i hanteringen av återtagandeansökningarna från Grekland. Under senare delen av december 2015 och i slutet av januari 2016 besökte turkiska tjänstemän Aten för att tillsammans med de grekiska myndigheterna diskutera om hur det bilaterala återtagandeavtalet ska kunna genomföras på ett mer effektivt sätt.

I januari ordnade den turkiska polisen en informationskampanj i Bodrum, en turistort i södra Turkiet. Den regionala polisen tog fram broschyrer som delades ut för att stoppa flyktingar från att inleda den farliga resan till Europa. Man har tryckt cirka 5 000 broschyrer på turkiska, arabiska och engelska som ska delas ut av gendarmeriet.

Del 3: 

Genomförande av EU:s åtaganden i enlighet med den gemensamma handlingsplanen

Den 24 november antog kommissionen ett beslut att inrätta en flyktingfacilitet för Turkiet samt en samordningsmekanism för de åtgärder från EU och dess medlemsstater som ska hjälpa Turkiet att ta hand om de över 2 miljoner syriska flyktingar som har kommit dit. Kommissionen och medlemsstaterna har åtagit sig att under 2016 och 2017 inledningsvis bidra med 3 miljarder euro som distribueras via flyktingfaciliteten. Staterna ställde sig positiva till faciliteten, men samtidigt underströks kopplingen mellan Turkiets genomförande av dess åtaganden i enlighet med den gemensamma handlingsplanen och det finansiella stödet. Man beslutade att 1 miljard euro till faciliteten ska tas från EU-budgeten och de återstående 2 miljarderna ska betalas av medlemsstaterna, i enlighet med deras BNI-andel. Den 3 februari avtalade medlemsstaterna om finansieringen av faciliteten och dess verksamhetsvillkor, och kommissionen ändrade därefter sitt beslut så att det överensstämmer med avtalet. Det är kommissionen som ansvarar för att förvalta de resurser som koordineras genom flyktingfaciliteten. Detta görs med hjälp av de finansiella verktyg för externt bistånd som bäst passar den typ av stöd som ska ges. Flyktingfaciliteten förvaltas av en styrgrupp med kommissionen som ordförande, EU-länder utgör gruppens medlemmar och Turkiet innehar observatörsstatus. Styrgruppen sammanträder för första gången den 17 februari. Flyktingfacilitetens verksamhet ska komma igång så snart som möjligt och har som främsta syfte att erbjuda stöd i arbetet med att på ett värdigt sätt försöka uppfylla de grundläggande behoven hos de mest utsatta flyktingarna i Turkiet. Detta inkluderar mat, tillfälligt tak över huvudet, akutvård och skydd. I kombination med mer långsiktiga lösningar kommer man även att erbjuda informell utbildning för att undvika att en hel generation syriska barn går miste om möjligheten att utbilda sig. I dag är det cirka 400 000 syriska barn som inte kan gå i skolan. Det här är en viktig pushfaktor som inte bara äventyrar barnens omedelbara välbefinnande, utan även deras möjligheter att bygga en framtid.

I slutet av 2015 inledde kommissionen, i samarbete med de turkiska myndigheterna, en utredning av vilka behov som finns för syrier med tillfälligt skydd i Turkiet. En första översikt från denna behovsutredning förväntas i mitten av februari, och utredningen bör vara helt klar i början av våren. Behovsutredningen kommer att göra det enklare att identifiera vilka projekt som bör finansieras genom flyktingfaciliteten. Samtidigt har kommissionen redan kunnat konstatera att stödbehovet är akut inom bl.a. utbildning, hjälp att förbättra de syriska flyktingarnas anställbarhet och vidarebosättning (se prioriterade insatsområden i bilagan). Enligt den aktuella preliminärbedömningen skulle en tredjedel av stödet kunna användas till humanitära behov, medan två tredjedelar kan användas till utbildningsmöjligheter (högprioriterat), lokal infrastruktur och arbetstillfällen.

Den 11 januari besökte kommissionens vice ordförande Frans Timmermans Turkiet för att diskutera hur den gemensamma handlingsplanen ska tillämpas på ett effektivt sätt.

I samband med den politiska högnivådialogen den 25 januari diskuterade utrikesrepresentanten Federica Mogherini med kommissionär Johannes Hahn genomförandet av den gemensamma handlingsplanen.

Den 28 januari träffade en EU-delegation de turkiska myndigheterna i Ankara för att besluta om konkreta metoder för att genomföra den gemensamma handlingsplanen på ett effektivare sätt och minska migrationsströmmarna. Där identifierades tolv åtgärder som måste prioriteras och utredas närmare på en gång. Detta omfattar bland annat följande:

Turkiets möjligheter att genomföra återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet från och med den 1 juni 2016 ska underbyggas.

Turkiet ska träffa återtagandeavtal med de länder varifrån irreguljära migranter kommer till Turkiet och EU.

Det bilaterala avtalet mellan Grekland och Turkiet ska genomföras på ett bättre sätt.

Turkiet ska anta lagstiftning om skydd av personuppgifter som uppfyller de europeiska villkoren, ett krav för att Turkiet ska kunna samarbeta närmare med Europol, Eurojust och EU-ländernas brottsbekämpande myndigheter.

Turkiets kustbevakning ska stärkas.

Turkiets lagstiftning, åtgärder och samarbete med EU-länderna ska effektiviseras som del av kampen mot smuggling och smugglare.

Turkiet ska få stöd för ett effektivare gränsarbete vid sina östra gränser.

Det ska genomföras mer omfattande informationskampanjer som uppmanar migranterna att avstå från den farliga resan till Europa.

Turkiet ska få hjälp att på ett bättre sätt identifiera falska eller förfalskade resedokument och andra styrkande dokument.

EU bistår redan med stöd inom flera av de ovannämnda punkterna, särskilt genom EU- instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA II) och EU-instrumentet som bidrar till stabilitet och fred. Det sistnämnda instrumentet behöver antagligen tas i bruk tidigare än beräknat.

Den 2 februari höll de båda parterna ett första uppföljningsmöte i fråga om ovanstående prioriteringar.

Kommissionen och Turkiet fortsätter diskussionerna kring prioriteringarna för 2016 års program för stöd från IPA II, med fokus på att öka det finansiella stödet till Turkiet för att uppfylla de krav som framkommit vid dialogen om viseringsliberalisering (programuppdrag för GD Grannskapspolitik och utvidgningsförhandlingar 9–11 december).

Samtidigt har EU fortsatt att erbjuda omedelbar hjälp i Turkiet. Sedan krisens början har totalt 365 miljoner euro från EU-budgeten använts för omedelbar hjälp till syriska flyktingar och de turkiska värdsamhällena. Av detta har hittills 71 miljoner euro gått till humanitärt bistånd via relevanta humanitära organisationer, i första hand för att hjälpa de flyktingar som befinner sig i Turkiet. I maj 2015 godkändes ett första insatsprogram till ett värde av 18 miljoner euro från IPA II. Programmet godkändes av styrelsen för EU:s förvaltningsfond med anledning av Syrienkrisen och är menat för de syriska flyktingarnas omedelbara behov av utbildning och tryggad livsmedelsförsörjning i Turkiet. I september 2015 slöts avtal med Unicef och Världslivsmedelsprogrammet (WFP). Under 2015 har totalt cirka 173 miljoner euro förmedlats från IPA II via EU:s förvaltningsfond. Den 1 december 2015 antog styrelsen för EU:s förvaltningsfond för Syrien nya finansiella beslut för totalt 150 miljoner euro för åtgärder i Turkiet. I slutet av 2015 allokerades 165 miljoner euro som riskerade att återtas från 2012 års IPA II-fonder till förvaltningsfonden, inklusive 25 miljoner euro i samfinansiering från Turkiet. Pengarna har avsatts för projekt i Turkiet. För närvarande håller ett projektprogram på att sättas ihop, med 21 projekt till ett värde av totalt 383 miljoner euro. Utifrån den behovsutredning som för närvarande håller på att sammanställas (se ovan) ska man identifiera vilka ytterligare åtgärder som behöver vidtas i Turkiet.

Dessutom fortsatte EU att ge ett betydande stöd till syriska flyktingar i Libanon, Jordanien och Irak samt till internflyktingar i Syrien. Med anledning av Syrienkrisen avsatte EU:s förvaltningsfond, vid sitt andra styrelsemöte den 1 december 2015, 350 miljoner euro för akuthjälp till 1,5 miljoner flyktingar och överbelastade värdsamhällen i Libanon, Turkiet, Jordanien och Irak.

Den 7 december antog EU den årliga handlingsplanen för Turkiet 2015 genom IPA II. Detta innebar att Turkiet fick ytterligare stöd för att bättre kunna bekämpa människosmugglingen. Detta ska framför allt göras genom att förstärka patrullerings- och övervakningskapaciteten hos den turkiska kustbevakningen med tjugo uppblåsbara båtar och sex mobila radarenheter, samt genom stöd till andra relevanta turkiska myndigheter.  Programmet bidrar även med hjälpmedel för att stärka kapaciteten hos den turkiska kustbevakningens ledning att bekämpa den irreguljära migrationen och organiserade brottsligheten till havs. Syftet är framför allt att rädda fler liv och upptäcka fler irreguljära migranter. Ett aktuellt projekt inom ramen för IPA II ska hjälpa Turkiet att erbjuda säkra biometriska pass.

EU har avslutat rekryteringen av en sambandsperson från Frontex som ska utplaceras i Turkiet.

Del 4

Slutsatser och rekommendationer

Sedan oktober 2015 har det totala antalet irreguljära migranter som kommer till EU från Turkiet sjunkit. Dock är antalet fortfarande högt för den här tiden på året. För att åtgärda detta måste Turkiet omedelbart bli bättre på att hindra migranter och flyktingar att avresa irreguljärt från landet. Det är särskilt viktigt att stärka insatserna på land för att förhindra irreguljära avresor.

Av de irreguljära migranter som kommer till Turkiet har andelen icke-syrier (t.ex. afghaner, pakistaner, iranier, marockaner och bangladeshier) ökat sedan oktober. Av den anledningen måste Turkiet snarast vidta ytterligare åtgärder för att anpassa sin visumpolitik till EU:s, och då prioritera de länder varifrån de irreguljära migranterna kommer till EU. Turkiet måste även säkerställa att förfarandena genomförs effektivt, på det sätt som anges i den nationella lagstiftningen; genom antingen ett tydligt godkännande eller ett avslag på ansökan om flyktingstatus. Turkiet måste dessutom se till att de irreguljära migranter som inte anses vara i behov av internationellt skydd, inte avreser irreguljärt till EU.

Turkiet ombes se över det lagförslag om lagen för skydd av personuppgifter som för närvarande ligger hos parlamentet och att anpassa det helt till de europeiska villkoren. Om Turkiet antog passande lagstiftning för skydd av personuppgifter, skulle landet kunna föra ett närmare samarbete med Europol, Eurojust och EU-ländernas brottsbekämpande organ.

Det krävs ett bättre samarbete vid gränskontrollerna mellan Turkiet och Grekland för att bekämpa människosmugglingen och genomföra det bilaterala avtalet om återtagande mellan Turkiet och Grekland på ett effektivt sätt.

Turkiet uppmanas att förbereda tillämpningen av återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet för medborgare från tredjeländer, som ska inledas den 1 juni 2016.

Turkiet uppmanas dessutom att förstärka sina insatser mot människosmuggling i kustområdena, även i samarbete med berörda EU-länder.

Så snart avtalet om flyktingfaciliteten för Turkiet är klart måste EU, å sin sida, snarast möjligt börja erbjuda hjälp och tillgodose flyktingarnas behov genom faciliteten. Dessutom bör kommissionen och Turkiet vara redo att omprioritera de befintliga stödprogrammen för Turkiet inom migration, för att snabbt kunna svara på eventuella nya behov. Såsom anges i bilagan, har man konstaterat att de största behoven av finansiellt stöd för flyktingarna i Turkiet finns inom följande områden: humanitärt bistånd, utbildning, integration på arbetsmarknaden, hälso- och sjukvård och social inkludering, kommunal infrastruktur och hantering av migrationsströmmar. Den pågående behovsutredningen kommer att ge en detaljerad analys över luckorna och visa var finansieringen behövs som mest inom samtliga sektorer. Styrgruppen för flyktingfaciliteten kommer att bidra med strategisk vägledning och besluta om specifika åtgärder, belopp och vilka finansiella instrument som är lämpligast. Styrgruppens första möte hålls den 17 februari 2016.

Turkiet och EU måste fortsätta insatserna inom de tolv prioriterade åtgärder som man kom överens om den 28 januari för att genomföra den gemensamma handlingsplanen på ett effektivt sätt, och arbetet måste bli operativt.

Sammanfattningsvis uppmanas Turkiet att fortsätta med, och även utveckla, åtgärderna för att genomföra den gemensamma handlingsplanen fullständigt och på ett effektivt sätt. Det är viktigt att effekten från EU:s och Turkiets koordinerade arbete snabbt ger resultat, särskilt vad gäller förhindrandet av irreguljära inresor.

Kommissionen fortsätter arbetet med att säkerställa att den gemensamma handlingsplanen för EU och Turkiet genomförs snarast möjligt och på ett effektivt sätt. Man kommer även att regelbundet granska genomförandet av handlingsplanen och rapportera om detta.

BILAGA

Förteckning över nuvarande prioriterade insatsområden och möjliga projekt inom ramen för flyktingfaciliteten för Turkiet

1.1 Humanitärt bistånd

Allt humanitärt bistånd kommer att administreras och fördelas med full respekt för de humanitära principerna och det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd.

Mål: Tillgodose de mest akuta humanitära behoven inom de fem viktigaste områdena: mat och andra varor, hälso- och sjukvård, skydd, boende, vatten, sanitet och hygien samt möjligheten till utbildning.

Möjliga projekt:

De humanitära åtgärder som EU för tillfället driver handlar framför allt om att överföra resurser dit där de behövs. Detta görs med hjälp av ett relativt stort antal samarbetsaktörer och är särskilt inriktat på behovet av mat och andra varor, skydd, hälso- och sjukvård samt åtgärder som ger möjlighet till utbildning i Turkiet. De här överföringarna av resurser kan bli ännu mer omfattande och på så sätt nå ut till en miljon människor.

Ett skyddsnät för nödsituationer måste förberedas, dvs. ett multifunktionellt resursöverföringssystem inriktat på att tillgodose grundläggande behov (bl.a. mat och andra varor, skydd), för att minska de pushfaktorer som tvingar fram en andra tvångsförflyttning av flyktingarna. Ett sådant system gör det möjligt för flyktingarna att tillgodose sina grundläggande behov, t.ex. behovet av mat och andra dagligvaror, på ett värdigt sätt.

Även övriga bistånd, utöver de finansiella, ska upprätthållas, tillsammans med ett långtgående skyddssystem (fonder för särskilda behov, ärendehantering, juridiskt stöd, remisser, uppsökande arbete och program för skydd av barn och mot könsrelaterat våld) och insatser för att knyta samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd.

Målgrupp: En stor andel av de mest sårbara, framför allt syriska, flyktingarna i Turkiet. Det uppskattade antalet flyktingar i behov av humanitärt bistånd ligger så högt som 1 miljon.

2.1 Utbildning

Trots de insatser som redan görs, är det fortfarande så mycket som 400 000 barn som ska tillbaka till skolbänken under läsåren 2015/2016 och 2016/2017. Dessutom ges det endast mycket lite stöd för bättre tillgång till gymnasieutbildning, särskilt yrkesutbildning, och nästan inget stöd alls till högskoleutbildning för unga flyktingar.

Mål: Möjlighet för alla barn som kommer från Syrien att skaffa sig primärutbildning (det handlar om 400 000 barn som ska tillbaka till skolbänken under läsåren 2015/2016 och 2016/2017). Tillgång till sekundärutbildning, särskilt yrkesutbildning. Tillgång till högskoleutbildning.

Möjliga projekt:

Stödja alla barns tillgång till utbildning.

Stödja tillgången till sekundärutbildning, inklusive yrkesutbildningar och lärlingsutbildningar.

Uppmuntra flyktingar att ansöka till utbildningar och bekämpa tidiga avhopp från skolan, vid behov även genom språkutbildning.

Stödja tillgången till högskoleutbildning.

Stödja en anpassning av utbildningarna så att de överensstämmer med arbetsmarknadens behov.

Tillhandahålla infrastrukturer för utbildning i de regioner där det har skett eller sker betydande demografiska förändringar för att det kommer flyktingar dit.

Målgrupp: Barn och unga flyktingar, särskilt flickor

2.2 Tillgång till arbetsmarknaden

Flyktingar bör få hjälp att utnyttja den möjlighet att arbeta som de erbjuds genom den nya lagstiftningen om flyktingarnas tillgång till arbetsmarknaden, även genom möjligheten att bättra på eller anpassa kompetenser och färdigheter. Detta torde ge flyktingarna ett starkt incitament att arbeta och på så sätt även bli en tillgång för den turkiska ekonomin.

Mål: Tillgång till arbetsmarknaden. Möjlighet att starta eget eller starta företag, i synnerhet mikroföretag.

Möjliga projekt:

Stödja utredningar av arbetsmarknadens behov.

Tillhandahålla individuell vägledning och hjälp.

Stödja en förbättring av färdigheter och kompetenser, särskilt genom fortbildning och omskolning.

Ta fram system som gör det möjligt att jämföra kvalifikationer.

Stödja egenföretagande, bl.a. genom mikrolån.

Målgrupp: Vuxna flyktingar, särskilt de lågutbildade

2.3 Hälso- och sjukvård och social inkludering

Primärhälsa, psykisk rehabilitering, postoperativ vård för krigsskadade, reproduktiv hälsa och mental hälsa är områden där behovet av mer resurser är mycket stort. Lokala kontaktpunkter är ett effektivt sätt att erbjuda t.ex. råd och hjälp i juridiska frågor, administrativ vägledning, utbildning för kvinnor, informell och inledande utbildning för barn, medicinsk rådgivning och remisser till läkare och sjukhus för behandling.

Mål: Tillgång till hälso- och sjukvård och grundläggande socialtjänster.

Möjliga projekt:

Tillhandahålla hälso- och sjukvård.

Tillhandahålla psykologiskt stöd.

Underlätta tillgången till grundläggande sociala tjänster, t.ex. administrativ och juridisk rådgivning.

Tillhandahålla infrastruktur för hälso- sjukvårdstjänster samt socialtjänster.

Målgrupp: Flyktingar och värdsamhällets befolkning, med fokus på de mest utsatta

2.4 Den kommunala infrastrukturen

Den absoluta majoriteten av flyktingarna i Turkiet (85 %) bor inte i något av landets 25 flyktingläger. Lägren hyser runt 250 000 personer. Det här flödet av människor till de mindre utvecklade delarna av landet har satt stor press på infrastrukturen i vissa av byarna, särskilt i fråga om lokala vägar, tillgång till vatten, avlopp och avloppsvattenrening samt avfallshantering. Dessutom bör de sociala tjänster som erbjuds flyktingarna även, där så behövs, erbjudas den lokala befolkningen, för att inte öka redan befintliga tendenser till fientlighet.

Mål: Minska migrantflödets påverkan på den lokala infrastrukturen.

Möjliga åtgärder:

Stödja återuppbyggnaden, förstärkningen eller konstruerandet av lokala kommunala infrastrukturer, särskilt i fråga om vattentillgång, avfallshantering, lokaltransport och kommunala tjänster.

Målgrupp: Flyktingar och värdsamhällets invånare

3.1 Hanteringen av migrationsströmmarna

De regionala och lokala myndigheter som har det administrativa ansvaret för de flyktingar som inte kommer till flyktingläger behöver stärka sin kapacitet och få operativt stöd. Även de nationella myndigheter som ansvarar för registreringen av flyktingarna och migrationshanteringen har problem med bristande kapacitet som måste åtgärdas.

Mål: Förbättra kapaciteten hos lokala, regionala och nationella myndigheter att hantera strömmarna av migranter och flyktingar.

Möjliga projekt:

Bygga upp kapaciteten för migrationshantering.

Erbjuda relevant utrustning.

Målgrupp: Lokala, regionala och nationella myndigheter

(1)

Liksom i den första genomföranderapporten för den gemensamma handlingsplanen visar de här diagrammen bara inresorna från Turkiet till Grekland, eftersom de utgör över 99 % av alla inresor.

(2)

Enligt Internationella organisationen för migration dog 244 migranter i Egeiska havet 1–28 januari 2016.

(3)

 Antalet registrerade syriska flyktingar enligt Turkiets utrikesministerium den 3 februari.

(4)

Enligt det bilaterala protokollet om återtagande mellan Grekland och Turkiet har mottagarstaten upp till 75 dagar på sig att handlägga förfrågan. Efter ett godkännande från båda sidor bör återtagandet ske inom 15 dagar. Samma protokoll instiftar ett förenklat förfarande genom vilket mottagarstaten ska återta en person som arresteras i ett gränsområde inom en vecka från att landet har underrättats om anhållan.

(5)

Enligt den turkiska lagstiftningen är det bara personer som har flytt från Syrien som automatiskt får internationellt skydd i egenskap av grupp vid registrering. Medborgare från andra länder måste lämna in individuella asylansökningar och få flyktingstatus efter en preliminärundersökning och enligt beslut av generaldirektoratet för migrationshantering.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 10.2.2016

COM(2016) 85 final

BILAGA

till

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om lägesrapporten om genomförandet av de prioriterade åtgärderna i den europeiska migrationsagendan

Lägesrapport för Grekland

Lägesrapport för Grekland