31.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 173/66

Föredragande:

Cristian PÎRVULESCU

1.1

Den europeiska migrationsagendan bör utformas så att dess humanitära dimension fullt ut beaktas, och EU bör inte glömma sina grundläggande åtaganden och rättsligt bindande regler om att skydda liv och mänskliga rättigheter, i synnerhet för personer i fara.

1.2

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder den vision som uppstod till följd av toppmötet i Valletta, som ägde rum i november 2015, vars centrala mål var att tillhandahålla ett långsiktigt svar på migrationsfrågan, ta itu med migrationens bakomliggande orsaker och upprätta en dialog med tredjeländer som grundar sig på samarbete och delat ansvar. EESK hoppas att dialogen mellan Europa och Afrika om migration och utveckling (Rabatprocessen) och Khartoumprocessen kommer att bidra till ett snabbt genomförande av handlingsplanen från Valletta.

1.3

EESK stöder skräddarsydda och specifika avtal med varje land, med full respekt för de mänskliga rättigheterna. Flexibilitet ger det rätta perspektivet och den rätta kombinationen av åtgärder och incitament.

1.4

Samtidigt som behovet av samordning och rationalisering av politiken är tydligt, verkar det som om migrationsagendan håller på att bli en överordnad politik, som tränger undan annan politik vid genomförandet av dess åtgärder och mål (t.ex. grannskap, utvecklingsbistånd och handel). Även om EESK erkänner migrationspolitikens betydelse, anser kommittén också att annan politik är lika viktig och värd att genomföra, och rekommenderar att deltagande i migrationspolitiken inte ska ställas som villkor för samarbete på andra områden. Det huvudsakliga målet med samordningen är att främja synergieffekter och komplementaritet mellan de olika politikområdena samt deras heltäckande karaktär.

1.5

En åtskillnad bör göras mellan bristande samarbete med tredjeländer på grund av bristande politisk vilja och bristande samarbete på grund av bristande kapacitet och resurser. De måste båda åtgärdas, men med olika medel. I syfte att säkerställa hållbarhet och återhämtningsförmåga bör fokus först riktas mot kapacitetsuppbyggnad. Under inga omständigheter får bistånd villkoras med återtagande och gränskontroller.

1.6

Ekonomin är central för att ta itu med migrationens bakomliggande orsaker, men detta bör inte innebära att de politiska, institutionella och administrativa dimensionerna av stabilitet och välstånd ignoreras. Strategin behöver justeras så att den inbegriper mer engagerat och riktat stöd inom tre områden: konfliktlösning och statsbyggande, främjande av demokrati och mänskliga rättigheter samt utveckling av det civila samhället.

1.7

För att behandla migrationens bakomliggande orsaker på lång sikt behöver ett land en stabil och legitim regering, starka representativa institutioner, effektiva partier, massmedier och civilsamhällesorganisationer. EU bör överväga att ordentligt uppmärksamma och stödja demokratifrämjande och inte bara behandla demokratifrågor som ”allmänt företagsklimat”, eftersom detta nämns i den tredje delen av den externa investeringsplanen.

1.8

Att utveckla lagliga migrationskanaler och institutionell kapacitet för att stödja laglig migration bör vara en prioritet inom partnerskapsramen med tredjeländer, för såväl EU, som medlemsstaterna och tredjeländerna.

1.9

Organisationer i det civila samhället spelar en väsentlig roll för att göra migranters och flyktingars vidarebosättning, resande och mottagande säkrare och humant. I förslaget bör deras roll och stödet till deras verksamhet omprövas, från lokala organisationer i ursprungs- och transitländerna till dem som deltar i räddningsinsatser och har hand om mottagning och integration. Dessutom bör organisationer i det civila samhället involveras i övervakningen och utvärderingen av insatserna från alla behöriga myndigheter som deltar i hanteringen av migration.

1.10

EESK uppmuntrar de offentliga myndigheterna på nationell, regional och lokal nivå att delta i genomförandet av migrations- och asylpolitiken i enlighet med de internationella rättsliga skyldigheterna och i syfte att skydda de mänskliga rättigheterna och underlätta integrationen.

1.11

EU och medlemsstaterna måste, direkt eller indirekt, respektera de mänskliga rättigheterna och efterleva principen om non-refoulement enligt Genèvekonventionen vid genomförandet av dessa insatser och förfaranden.

1.12

När EU beviljar status som ”säkert land” till ursprungs- och transitländer måste man vara säker, så att principen om non-refoulement inte kränks (1).

1.13

Kommissionen har fastställt sin strategiska vision om hur EU:s yttre åtgärder kan främja tvångsfördrivnas återhämtningsförmåga och självförsörjning så nära flyktingarnas ursprungsland som möjligt. Även om denna vision har vissa fördelar bör det noteras att EU, som en ansvarsfull och resursstark internationell aktör, även har sin egen moraliska och rättsliga skyldighet att hjälpa dem som söker internationellt skydd, i enlighet med internationella fördrag.

1.14

EESK stöder den ökade takten av återvändande och återtagande, med preferens för frivilligt återvändande och fokus på återintegrering. Frivilligt återvändande med fokus på återintegrering bör utgöra ett av de huvudsakliga strategiska val som EU och dess medlemsstater gör vid hanteringen av migrationsprocessen.

1.15

EU bör, inom ramen för alla pakter och avtal, säkerställa att huvudsakligen positiva incitament utnyttjas, att biståndet är väl utformat och organiserat, och att det även behandlar frågan om regeringens institutionella och administrativa kapacitet, främjar demokrati och mänskliga rättigheter samt inbegriper organisationer i det civila samhället i alla processer, i synnerhet lokala och nationella sådana.

1.16

EESK uppmuntrar EU-institutionerna, medlemsstaterna och regeringarna i tredjeländer att i så stor utsträckning som möjligt engagera och stödja diasporagrupperna. De skulle kunna utgöra en värdefull resurs för den långsiktiga utvecklingen i ursprungs- och transitländerna och även ge ett värdefullt bidrag till det europeiska samhället och den europeiska ekonomin. Att främja mångfald och öppenhet gentemot omvärlden har varit en hörnsten i det europeiska samhället, och migrationspolitiken måste vara förenlig med dessa båda principer.

1.17

EESK uppmuntrar medlemsstaterna att fullt ut delta i åtgärder som syftar till att samordna EU:s migrationspolitik. Solidaritet och samarbete mellan medlemsstaterna utgör två förutsättningar för ett effektivt genomförande av partnerskapsramen med tredjeländer.

1.18

EESK uppmuntrar kommissionen att inrätta sin planerade plattform för dialog i syfte att få impulser från företag, fackföreningar och andra arbetsmarknadsparter, för att maximera de fördelar som migrationen innebär för den europeiska ekonomin och migranterna själva (2). EESK erbjuder sitt samarbete när det gäller att inrätta plattformen och se till att den fungerar ordentligt.

2.1

Mycket har åstadkommits sedan antagandet av den europeiska migrationsagendan, inte minst bortom EU:s gränser. Hundratusentals människor har räddats till sjöss (3). Vid toppmötet i Valletta i november 2015 sattes migrationsfrågorna i centrum för EU:s förbindelser med de afrikanska länderna.

2.2

Mycket mer måste dock göras. EU står fortfarande inför en humanitär kris. Tredjeländer och EU:s partnerländer hyser flyktingar, varav många ensamkommande barn, som tvingats lämna sina hem, och ekonomiska migranter som vill komma till Europa.

2.3

Partnerskapsramen syftar sist och slutligen till en enhetlig, skräddarsydd insats där EU och medlemsstaterna agerar samordnat och sätter samman instrument, verktyg och påtryckningsmedel för att uppnå heltäckande partnerskap (pakter) med tredjeländer för att bättre hantera migrationen under fullständigt iakttagande av våra humanitära plikter och våra åligganden i fråga om mänskliga rättigheter.

2.4

Omedelbara åtgärder bör vidtas med viktiga partner på följande områden där särskilda och mätbara mål bör fastställas: samarbete med centrala aktörer för att förbättra den rättsliga och institutionella ramen för migration; konkret stöd till kapacitetsuppbyggnad inom gräns- och migrationsförvaltning, inbegripet skydd av flyktingar; fler återvändanden och återtaganden, särskilt frivilligt återvändande och återanpassning; motverka irreguljära migrationsströmmar och samtidigt erbjuda lagliga migrationskanaler, däribland ökade satsningar på vidarebosättning.

3.1

EESK anser att en väl förvaltad migration utgör en möjlighet för EU, ursprungsländerna samt migranterna och deras familjer. Migration är en naturlig del av det mänskliga samhället. I de europeiska folkens senare historia spelar migrationen en mycket viktig roll.

3.2

Problem uppstår när människor inte beger sig av frivilligt, när många migranter tvingats lämna sina hem till följd av extrem fattigdom, krig eller naturkatastrofer. Dessa människor är mycket utsatta. Om de europeiska länderna inte inför förvaltningsförfaranden och lagar som gör det lättare att kanalisera migrationen genom lagliga och öppna förfaranden, utnyttjas många människor som migrerar via irreguljära rutter, ofta med livet som insats, av kriminella nätverk som ägnar sig åt smuggling och människohandel.

3.3

EESK framhåller att de vid utformningen av politik och lagstiftning för att organisera migrationen och gränskontrollerna till fullo måste följa konventionen om de mänskliga rättigheterna och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna.

3.4

Kommissionens förslag tillför välbehövlig samordning och harmonisering till de förfaranden och instrument som används för att hantera den alltmer komplexa migrationsprocessen. Med tanke på den senare tidens migrationstendensers karaktär och dynamik är det av godo med en översyn och tydligare prioriteringar.

3.5

EESK anser att inriktningen på att rädda människor som är i fara under resan är fullt berättigad. Detta bör vara en absolut prioritet för både EU och medlemsstaterna. Även om människor fortfarande omkommer till sjöss prisar kommittén den roll som spelas av vanliga människor, organisationer i det civila samhället samt militär och civil personal som deltar i räddningsinsatserna.

3.5.1

Utöver pakternas fastställda mål på kort sikt – att rädda liv i Medelhavet, att öka återvändandena till ursprungs- och transitländerna och att göra det möjligt för migranter och flyktingar att stanna nära hemmet och undvika farliga resor – uppmanar EESK kommissionen att lägga till skydd av migranter längs den s.k. Balkanrutten, vars liv och säkerhet kan vara i fara, och skapande av lagliga möjligheter till migration.

3.6

EESK upprepar att EU och dess medlemsstater utgör världens största givare av utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd och att EU ger väsentligt stöd till flyktingar, internflyktingar och värdsamhällen, till exempel på Afrikas horn och kring Tchadsjön (Kenya, Somalia, Uganda, Etiopien och Sudan).

3.6.1

Migrationsagendan bör utformas så att den humanitära dimensionens omfattning beaktas fullt ut. EU har svårt att hantera det nuvarande flödet av migranter och flyktingar. EU bör dock inte glömma sina grundläggande åtaganden och rättsligt bindande regler om att skydda liv och mänskliga rättigheter, i synnerhet för personer i fara.

3.7

Migrationsagendan kommer endast att lyckas i den utsträckning tredjeländer är villiga och har förmåga att samarbeta nära med EU och medlemsstaterna. Varje land har sin egen profil vad gäller migration. Ett antal av dem är ursprungsländer och utsatta för konflikter, spänningar och svåra umbäranden, medan andra är transitländer, som är mer stabila men också mer sårbara. Vissa av dem ställs inför ett oproportionerligt antal flyktingar och migranter som söker säkerhet och stöd på deras territorium, i synnerhet Libanon, Turkiet och Jordanien. Deras vilja och kapacitet att genomföra åtgärder som följer av detta migrationspartnerskap beror på olika och komplexa historiska, politiska, ekonomiska, säkerhetsrelaterade och kulturella faktorer. Det är därför nödvändigt att hitta det rätta perspektivet och den rätta kombinationen av insatser och incitament för vart och ett av dem. Samtidigt bör pakterna ha en gemensam inriktning, som uppmuntrar institutionell, demokratisk, social och ekonomisk utveckling i tredjeländerna.

3.8

Migrationsagendan behöver stärkas ytterligare och mer samordning krävs med andra relevanta politikområden. I kommissionens förslag planeras tre sådana politikområden, nämligen grannskap, utvecklingsbistånd och handel. Inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken kommer ungefär hälften av de tillgängliga medlen att avsättas för migrationsrelaterade frågor. Vad gäller utvecklingspolitiken planerar man enligt förslaget att införa positiva och negativa incitament som belönar de länder som fullgör sitt internationella åtagande att återta sina egna medborgare och dem som samarbetar för att förvalta flödet av irreguljära migranter från tredjeländer, liksom dem som vidtar åtgärder för att på ett adekvat sätt ta emot dem som flyr konflikter och förföljelse. Konsekvenser för dem som inte samarbetar inom ramen för politiken för återtagande och återvändande planeras också. Med avseende på handelspolitiken, där EU kan ge sina partner förmånsbehandling, föreslår kommissionen att samarbete inom migrationspolitiken ska utgöra en faktor vid utvärderingen av handelspreferenser i GSP+-systemet.

3.9

Utöver dessa bör alla politikområden, inbegripet utbildning, forskning, klimatförändringar, energi, miljö och jordbruk, i princip utgöra en del av ett paket, anses ha en koppling till migration och ge maximala påtryckningsmöjligheter under diskussionerna.

3.10

Samtidigt som behovet av samordning och rationalisering av politiken är tydligt ger denna strategi upphov till viss oro. Det verkar som om migrationsagendan håller på att bli en överordnad politik, som tränger undan annan politik vid genomförandet av dess verksamhet och mål. Detta skulle kunna påverka dessa andra politikområden, som alla är legitima i fråga om mål och omfattning. Grannskapspolitiken bör leda till stabilitet och välstånd vid EU:s gränser, och en oproportionerlig inriktning på migration skulle kunna åsidosätta andra relevanta områden. Utvecklingspolitiken har också vittomfattande mål, inbegripet nödhjälp till sårbara samhällen och skapande av bättre ekonomiska och sociala framtidsutsikter för tiotals miljoner människor. Handelspolitiken har också en väsentlig utvecklingsdimension genom att den ger utökade möjligheter för medborgare i såväl EU som tredjeländer.

3.11

Även om EESK erkänner att migrationsagendan är viktig, anser kommittén också att varje politikområde är lika viktigt och värt att genomföra. Målet med samordningen är främst att främja synergieffekter och komplementaritet mellan de olika politikområdena samt deras heltäckande karaktär.

3.12

Med anknytning till detta antyder den specifika utformningen av den politiska samordningen en möjlighet till ett tillvägagångssätt med villkor och tvång: Tredjeländer måste samarbeta med EU och medlemsstaterna om återtagande och återvändande av sina egna medborgare, hantering av migrantflöden på sina territorier och över gränserna samt mottagande av dem som flyr från konflikter och förföljelse. Annars kan tillgången till finansiering och bistånd från EU och tillträdet till EU-marknaden äventyras. Detta alternativ kan komma att visa sig problematiskt och i slutändan ineffektivt. Tredjeländernas samarbete inom ramen för migrationsagendan drivs av interna intressen och intern kapacitet. En åtskillnad bör göras mellan bristande samarbete på grund av bristande politisk vilja och bristande samarbete på grund av bristande kapacitet och resurser. De måste båda åtgärdas, men med olika medel. I syfte att säkerställa hållbarhet och återhämtningsförmåga bör fokus först riktas mot kapacitetsuppbyggnad. Det är också mycket viktigt att göra åtskillnad mellan utvecklingsbistånd och migrationssamarbete. Det sistnämnda får inte under några omständigheter utgöra ett villkor för det förstnämnda.

3.13

När kommissionen i sitt förslag behandlar migrationens ”bakomliggande orsaker” hänvisar man nästan uteslutande till ekonomin. Man betonar också rollen för privata investerare som söker nya investeringsmöjligheter på tillväxtmarknader. Såsom anges i förslaget: ”I stället för att låta irreguljära migranter riskera sina liv när de försöker nå europeiska arbetsmarknader, bör europeiska privata och offentliga medel mobiliseras för investeringar i ursprungsländer.”

3.14

Kommissionen planerar också en ambitiös extern investeringsplan, med tre delar: ”Den första delen möjliggör användning av begränsade offentliga resurser på ett innovativt sätt för att mobilisera privata investeringar genom att erbjuda extra garantier och subventionerade medel. Den andra delen inriktas på tekniskt bistånd, och hjälper de lokala myndigheterna och företagen att utveckla ett större antal solida projekt och göra dem kända för internationella investerare. Den tredje delen handlar om att skapa ett bättre allmänt företagsklimat genom att främja god samhällsstyrning, bekämpa korruption, undanröja hinder för investeringar och motverka snedvridning av marknaden.”

3.15

Vid hantering av migrationens bakomliggande orsaker är ekonomin central. Den bör ha en nära koppling till de politiska, institutionella, administrativa och sociala dimensionerna av stabilitet och välstånd. De lärdomar som dragits av årtionden av bistånds- och utvecklingsarbete visar att institutioner är grundläggande och att den önskade dynamiken uteblir om en lämplig ram och infrastruktur saknas. Privata investerare skulle inte investera i ursprungs- eller transitländer om de vore instabila. Finansiering för investeringar, utveckling och andra politikområden bör förbli åtskilda men ha kompletterande mål.

3.16

Många av tredjeländerna, i synnerhet dem som har blivit ursprungsländer för flyktingar och migranter, har grundläggande problem med regeringens stabilitet och effektivitet. Deras infrastruktur och ekonomier är svaga och deras administrativa system är underutvecklade. Sålunda bör en förnyad insats som syftar till konfliktlösning och statsbyggande övervägas. Detta är inte endast fallet i Syrien och Libyen, utan även i många andra länder. Ett erkännande av detta faktum skulle kunna bidra till en prioritering av åtgärder och insatser och leda till en inriktning på själva orsakerna till att människor i slutändan flyr från eller transiterar genom dessa territorier. Snävt definierade insatser, till exempel att utbilda gränskontrolltjänstemän eller överföra teknik till dem, att krossa smugglingsnätverk eller tillhandahålla incitament för återvändande, kommer att ha en positiv men begränsad inverkan. Migration är ett fenomen som hänger samman med staters svagheter och misslyckanden av olika slag och till olika grad.

3.17

Att ta med samhällsstyrning i den tredje delen av den externa investeringsplanen som ”allmänt företagsklimat” är inte tillräckligt för att fånga alla de frågor som man behöver ta itu med. För att behandla migrationens bakomliggande orsaker på lång sikt behöver ett land en stabil och legitim regering, starka representativa institutioner, effektiva partier, massmedier och civilsamhällesorganisationer. EU bör överväga att ordentligt uppmärksamma och stödja demokratifrämjande. Detta är inte enbart relevant inom ramen för migration utan även inom andra politikområden såsom grannskap och handel.

3.18

I kommissionens förslag får det civila samhällets roll inte tillräckligt erkännande och stöd. Organisationer i det civila samhället har en väsentlig roll att spela för att göra migranters och flyktingars vidarebosättning, resande och mottagande säkrare och mer humant. Från flyktingläger till migrantrutter, inbegripet till sjöss, till mottagningsplatser i EU ger de ett värdefullt, för att inte säga oumbärligt, bidrag. Deras roll och stödet till deras verksamhet bör omprövas inom ramen för förslaget, från lokala organisationer i ursprungs- och transitländerna till dem som deltar i räddningsinsatser och har hand om mottagning och integration. Dessutom bör organisationer i det civila samhället involveras i övervakningen och utvärderingen av insatserna från alla behöriga myndigheter som deltar i hanteringen av migration. Deras arbete och återkoppling skulle kunna föra hela processen närmare de standarder för mänskliga rättigheter som erkänns i och skyddas genom internationella fördrag och EU:s fördrag.

4.1

Vid genomförandet av all verksamhet och alla förfaranden bör EU och medlemsstaterna, direkt eller indirekt, respektera de mänskliga rättigheterna och efterleva principen om non-refoulement enligt Genèvekonventionen.

4.2

Kommittén är djupt oroad över överenskommelsen mellan EU och Turkiet och dess konsekvenser för de berörda personernas grundläggande rättigheter. Uttalandet från EU och Turkiet ifrågasätts av grupper i det civila samhället och människorättsförsvarare, eftersom Turkiet i uttalandet behandlas som ett ”säkert land”. När EU beviljar status som ”säkert land” till ursprungs- och transitländer måste man vara säker, så att principen om non-refoulement inte kränks.

4.3

Kommissionen har fastställt sin strategiska vision om hur EU:s yttre åtgärder kan främja tvångsfördrivnas återhämtningsförmåga och självförsörjning så nära flyktingarnas ursprungsland som möjligt (4). Även om denna vision har vissa fördelar bör det noteras att EU, som en ansvarsfull och resursstark internationell aktör, även har sin egen moraliska och rättsliga skyldighet att hjälpa dem som söker internationellt skydd.

4.4

De operativa stegen för att bekämpa smuggling av migranter välkomnas. Smugglarna tar väldigt mycket betalt för att hjälpa migranter och utsätter dem för allvarliga risker. Samtidigt kommer kampen mot smuggling inte att lösa de strukturella migrationsfrågorna. Vi upprepar att det är viktigt att skapa lagliga möjligheter till migration och att detta skulle minska migranternas beroende av smugglingsnätverk.

4.5

En samordningsmekanism måste inrättas mellan EU och medlemsstaterna för att genomföra pakterna. Om vissa medlemsstater har historiska band med tredjeländerna kan de användas för att säkerställa bättre samarbete.

4.6

EESK välkomnar det kommande förslaget till ett strukturerat system för vidarebosättning, med en gemensam strategi för säker och laglig ankomst till unionen för personer i behov av internationellt skydd genom vidarebosättning, som ett direkt bevis på EU:s engagemang för att hjälpa de länder som utsätts för det största trycket (5). Handlingsplanen från Valletta inbegrep ett åtagande från EU och medlemsstaterna om att inleda pilotprojekt som samlar erbjudanden om reguljär migration. Förslaget bör dock vara mycket tydligare och ange specifika projekt som ska genomföras.

4.7

EESK välkomnar reformen av blåkortet (6) som lades fram den 7 juni 2016 och som syftar till att locka högkvalificerade migranter till EU:s arbetsmarknad.

4.8

EESK välkomnar utformningen av pakterna, som syftar till att öka effektiviteten och långsiktigheten i återvändandeprocessen och ge tillräckligt ekonomiskt stöd till de återtagande länderna, framför allt de samhällen som ska återintegrera de återvändande. Att tillhandahålla incitament för myndigheter och enskilda individer är oumbärligt för en effektiv process.

4.9

EESK stöder den ökade takten av återvändande och återtagande, med tydlig preferens för frivilligt återvändande och fokus på återintegrering. Detta bör utgöra ett av de huvudsakliga strategiska val som EU och dess medlemsstater gör vid hanteringen av migrationsprocessen. Det ökar sannolikheten för att alla berörda parter kommer att samarbeta och, vilket är av stor betydelse, gör migration till en möjlig drivkraft för lokal utveckling.

4.10

EU:s och medlemsstaternas insatser bör samordnas på global nivå. EESK instämmer med kommissionens rekommendation om att stödja inrättandet av ett FN-stött globalt vidarebosättningssystem för att möjliggöra snabb och effektiv vidarebosättning till säkra länder. EU har både resurserna och erfarenheten för att göra skillnad, bl.a. genom att verka för en mer global och multilateral process för att hantera migration.

4.11

EESK stöder på det hela taget inriktningen på specifika partnerskap med tredjeländer: att ingå pakter med Jordanien och Libanon, att föra samarbetet mellan EU och Tunisien till nästa nivå; att inleda och ingå pakter med Niger, Nigeria, Senegal, Mali och Etiopien; och att stödja den libyska nationella samlingsregeringen. EU bör inom ramen för alla dessa pakter och avtal säkerställa att huvudsakligen positiva incitament utnyttjas, att biståndet är väl utformat och organiserat och att det även behandlar regeringens institutionella och administrativa kapacitet, främjar demokrati och mänskliga rättigheter samt inbegriper organisationer i det civila samhället i alla processer, i synnerhet lokala och nationella sådana.

4.12

EESK erkänner ansträngningarna från alla sidor för att göra partnerskapsramen operativ och effektiv, enligt vad som presenterades i den första lägesrapporten från kommissionen (7). Inledandet av projekt som finansieras genom EU:s förvaltningsfond för Afrika i de fem prioriterade länderna utgör ett tecken på att samarbete är möjligt. EESK uppmuntrar EU-institutionerna att verka för ett skyndsamt antagande av förordningen om Europeiska fonden för hållbar utveckling, ett centralt instrument för att främja hållbar utveckling, inkluderande tillväxt, ekonomisk och social utveckling samt regional integration utanför Europa.