12.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/59

1.1

Artikel 10.3 i EU-fördraget, där det anges att ”varje medborgare ska ha rätt att delta i unionens demokratiska liv”, sätter EU:s medborgare i centrum. Det ligger i sakens natur att detta även måste omfatta rätten att delta i val, som är en av demokratins centrala aspekter och en grundläggande mänsklig rättighet.

1.2

En av EU-medborgarnas grundläggande rättigheter är rätten till fri rörlighet. EU:s medborgare kan bosätta sig och arbeta i vilken som helst av de 28 medlemsstaterna.

1.3

I artiklarna 39 och 40 i stadgan om de grundläggande rättigheterna – som har samma rättsliga värde som fördragen – anges att EU-medborgare som utnyttjar sin grundläggande rätt till fri rörlighet har rätt att delta i valen till Europaparlamentet och de lokala valen på samma villkor som medborgarna i det land där de är bosatta. Deltagande i nationella val omfattas dock inte av stadgan.

1.4

Totalt sett tillåter 23 av EU:s medlemsstater att medborgare som har bosatt sig i ett annat EU-land röstar i nationella val. I en inofficiell undersökning som genomfördes av Europeans Throughout the World (ETTW) som underlag till detta yttrande nämner organisationer för personer som bosatt sig utomlands i Europa bland annat följande positiva skäl att behålla rösträtten:

1.5

Fem av EU:s medlemsstater – Cypern, Danmark, Irland, Malta och Storbritannien – hindrar sina medborgare som bor i ett annat EU-land från att rösta i de nationella valen. Detta gäller antingen direkt från och med att man flyttar utomlands eller efter en viss tid. Det är oklart hur många EU-medborgare som berörs eller kan komma att beröras av denna inskränkning av rösträtten, men enligt beräkningar bor ungefär tre miljoner medborgare från de fem berörda länderna i ett annat EU-land (1).

1.6

Merparten av de medborgare som förlorar sin rösträtt som ett resultat av denna politik kan inte heller delta i de nationella valen i landet de bor i (2). Dessa omständigheter har skapat en förlorad väljargrupp bestående av medborgare som inte har rätt att rösta i några nationella val alls.

1.7

Ett av de skäl som man ofta hänvisar till för att motivera den indragna rösträtten är att medborgare som bor utomlands förlorar kontakten med sina hemländer. Detta stämde kanske förr i tiden. Nu för tiden är det däremot lätt för EU-medborgare som bor utomlands att behålla nära kopplingar till sina hemländer tack vare den moderna kommunikationstekniken. De kan följa aktuella händelser i sina hemländer på tv, radio och internet. Särskilt internet är ett vanligt verktyg för interaktion och deltagande. De kan resa hem snabbt och billigt. Det är också vanligt att de till och med betalar skatt i sina hemländer eller får pension därifrån. Man kan knappast rättfärdiga att den plats där man fysiskt är bosatt används som en rimlig orsak till indragen rösträtt.

1.8

I sin rekommendation av den 29 januari 2014 uppmanar kommissionen de fem berörda medlemsstaterna att låta sina medborgare behålla rösträtten i nationella val om dessa medborgare visar ett fortsatt intresse för det politiska livet i sina hemländer, till exempel genom att ansöka om att behålla sin plats i röstlängden. Kommittén skulle ha uppskattat om man dessutom hade riktat en generell uppmaning till alla medlemsstater om att se till att det är lika lätt att rösta för medborgare som bor utomlands som för dem som bor i hemlandet.

1.9

Kommittén ställer sig helt bakom denna rekommendation, som åtföljer det meddelande som är föremål för föreliggande yttrande.

1.10

I artikel 20 i EUF-fördraget fastställs att unionsmedborgarskapet är ett komplement till det nationella medborgarskapet. Därför kan det tyckas märkligt att vissa medborgare berövas en av sina grundläggande rättigheter – rätten att rösta – när de utnyttjar en annan grundläggande rättighet – rätten till rörlighet. Det är inte förvånande om många anser att detta strider mot grundtanken med EU-medborgarskapet.

1.11

Bestämmelserna i fråga om rösträtt i nationella val är utan tvivel en nationell befogenhet och inte en EU-befogenhet. EU ifrågasätter inte denna viktiga princip, och får inte heller göra det. Med hänsyn till medborgarna krävs det dock förbättring på detta område. Medborgarna måste fortfarande kunna utöva de grundläggande rättigheter som alla medlemsstater har anslutit sig till enligt EU-fördragen utan att av detta skäl förlora sin rösträtt enligt den nationella lagstiftningen.

1.12

Kommittén uppmuntrar de fem berörda medlemsstaterna att hitta sätt att öka sin flexibilitet. Lösningarna kommer naturligtvis att se olika ut i olika länder. Den springande punkten är att alla EU-medborgare bör behålla rätten att rösta i nationella val i sina hemländer. Kommittén uppmuntrar dessa medlemsstater att beakta kommissionens ståndpunkt att man inte bör begränsa rösträtten för personer som flyttar utomlands med hänvisning till ett bosättningsvillkor, utan att man i stället bör ge dem möjlighet att ge uttryck för sitt fortsatta intresse för det politiska livet i sina hemländer. Tidsgränser för hur länge man kan behålla sin rösträtt riskerar av naturliga skäl att vara godtyckliga.

1.13

Kommittén vill dessutom understryka vikten av att ge personer som flyttar utomlands tydlig information om deras rättigheter och om hur dessa rättigheter kan utövas.

1.14

Kommittén uppmanar de behöriga nationella myndigheterna att göra förfarandena för registrering och röstning så enkla och öppna som möjligt.

1.15

Avslutningsvis betonar kommittén att förlorad rösträtt i nationella val bara är ett exempel på de inskränkningar av de medborgerliga rättigheterna som man kan råka ut för när man bosätter sig i ett annat EU-land. Kommittén uppmanar kommissionen att kartlägga alla sådana inskränkningar för att ge en heltäckande bild av det nuvarande läget i Europa, samt att vara särskilt uppmärksam på möjligheter till aktivt medborgarskap och deltagande i det dagliga beslutsfattandet.

2.1

Kommissionens rekommendation ger en god överblick av den rättsliga situationen i var och en av de fem berörda medlemsstaterna. På grundval av information från ETTW skulle dock kommittén vilja komplettera kommissionens uppgifter med ett par kommentarer:

2.2

Cypern: Ungefär 4 80  000 cypriotiska medborgare bor i andra EU-länder, de flesta i Storbritannien. Trots det som har sagts kunde dessa medborgare i själva verket delta i fjolårets nationella val. Med andra ord tycks det finnas en motsägelse mellan den rättsliga situationen och verklig praxis.

2.3

Danmark: Ungefär 1 40  000 danska medborgare bor i andra EU-länder. Enligt den danska grundlagen har en dansk medborgare rätt att rösta i valen till Folketinget om han eller hon är permanent bosatt i landet. Ett antal undantag har dock införts. Under vissa omständigheter kan medborgare behålla sin rösträtt i 12 år, och i några fall ännu längre. Dessa undantag innebär att man kan ifrågasätta det grundlagsrelaterade argumentet för ett fortsatt ”generellt” indragande av rösträtten för danska medborgare som bor utomlands.

2.4

Irland: Det finns ett mycket stort antal irländska medborgare som bor utomlands – enligt en officiell beräkning som gjordes nyligen rör det sig om ungefär tre miljoner, och av dessa bor en halv miljon i en annan EU-medlemsstat. Ett av de skäl som har angetts för att inte ge personer som bor utomlands rösträtt är att de skulle kunna bli en dominerande faktor i den irländska politiken. Den senaste tidens utveckling tyder dock på att irländska medborgare som bor utomlands gradvis kan vara på väg att få rösträtt. 78 % av delegaterna i det pågående konstitutionskonventet är positiva till att ge personer som bor utomlands rätt att rösta i presidentvalet. I ett reformförslag som lagts fram för Seanad (senaten, det irländska parlamentets överhus) föreslogs till och med att utlandsbosatta ska ha rätt att rösta i senatsvalen. Regeringen har fortfarande inte lämnat något svar till konstitutionskonventet, men det tycks som att det blåser en förändringens vind på Irland när det gäller frågan om förlorad rösträtt.

2.5

Malta: 1 01  700 maltesiska medborgare bor i andra EU-länder, och en övervägande majoritet av dessa bor i Storbritannien (3). Enligt Maltas konstitution har en maltesisk medborgare rösträtt om denne är bosatt på Malta och under de 18 månader som föregår dennes registrering har varit bosatt där i sex månader i följd, eller i perioder som sammanlagt uppgår till sex månader. I ett vägledande mål 2003 slog en maltesisk domstol fast att hänvisningen till ”bosättning” i den maltesiska konstitutionen ska tolkas som ”stadigvarande bosättning”, eftersom den mer restriktiva tolkningen ”faktisk bosättning” skulle strida mot Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Denna dom följdes aldrig upp med en ändring av konstitutionen.

2.6

Storbritannien: Nästan 2,2 miljoner brittiska medborgare bor i ett annat EU-land. Reglerna för deras rätt att rösta i valen till det brittiska parlamentet har ändrats tre gånger de senaste 30 åren. Före 1985 kunde personer som bosatt sig utomlands inte rösta överhuvudtaget, men från och med 1985 gällde regeln att medborgarna inte förlorade sin rösträtt förrän efter fem år utomlands. Denna period utökades 1989 till 20 år, och minskades 2000 till 15 år, och det är fortfarande denna tidsgräns som gäller. Helt nyligen beslutade Liberaldemokraterna – som sitter i koalitionsregeringen – vid sin partikongress den 1–2 mars 2014 att brittiska medborgare i Europa bör ha rätt att rösta i nationella val.