12.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/1

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) inser att unga EU-medborgares ökande rörlighet i arbetssyfte utgör ett viktigt och välkommet utövande av en av EU:s grundläggande friheter, men att den allt oftare är en påtvingad nödvändighet. Den utgör en utväg ur kritiska situationer på arbetsmarknaderna i ursprungs- och värdländerna. Unga migrerande arbetstagare bidrar till ekonomisk och social utveckling i mottagarlandet och tillför dessutom immateriell rikedom i form av diversifiering som öppnar nya möjligheter för företagen och samhället.

1.2

Medan de unga migrerande arbetstagarna på detta sätt utnyttjar de yrkesmässiga möjligheter som står till buds, ställs samhället för det mesta – trots att de är framgångsrikt integrerade på arbetsplatsen i värdlandet – inför nya utmaningar när det gäller den sociala integrationen utanför arbetet i den nya omgivningen. De unga européer som arbetar i en annan medlemsstat är inte en homogen grupp. De har alla rätt att erhålla stöd i inledningsskedet, icke minst de med begränsade språkkunskaper och ekonomiska resurser.

1.3

EESK anser att man måste ägna större uppmärksamhet åt de specifika behov och svårigheter vad gäller delaktighet och deltagande i samhället som upplevs av unga EU-medborgare som har börjat arbeta i en annan medlemsstat och som inte bara tillfälligt befinner sig i värdlandet. Annars kan det uppstå stora problem för både de berörda personerna och värdländerna.

1.4

EESK erinrar med eftertryck EU-institutionerna och medlemsstaterna om den växande främlingsfientlighet och rasism som drabbar minoriteter och invandrare. Kommittén förespråkar kraftfulla åtgärder mot sådana företeelser och mot grupper som stöder dem.

1.5

Kommissionen uppmanas att genom ökat erfarenhetsutbyte och dialog stödja medlemsstaternas arbete när det gäller att finna en effektivare integrationspolitik för denna grupp unga EU-migranter som redan har fått arbete i en annan medlemsstat. EESK efterlyser i detta syfte en förstärkning av de program som finansieras via ”Ditt första Eures-jobb”.

1.6

Integration är en social process som sker i relationen mellan individer och grupper. Integrationen är dubbelriktad eftersom den berör såväl invandrarna som mottagarsamhället.

1.7

Kommissionen bör först och främst underlätta utbytet av goda erfarenheter samt dokumentera framgångsrika koncept och metoder för att stödja dessa unga migrerande arbetstagares strävan efter integration i samhället. I detta sammanhang skulle man i synnerhet kunna erkänna och framhålla betydelsen av interkulturella och generationsövergripande strategier och projekt som lovande stödåtgärder inom ramen för en ”välkomnandekultur” i länderna.

1.8

EU har antagit nya instrument mot diskriminering av EU-medborgare som utnyttjar sin rätt till fri rörlighet. Dessa instrument bör tillämpas ändamålsenligt på nationell nivå. Ett samhälle som tillåter diskriminering av invandrare är inte integrationsfrämjande.

1.9

Kommissionen bör ställa denna samling beprövade koncept och projekt till medlemsstaternas förfogande med rekommendationen att ta efter dem på ett kreativt sätt. Medlemsstaterna bör uppmanas att underrätta kommissionen om de åtgärder som olika aktörer redan har genomfört på ett framgångsrikt sätt, så att dokumentationen kan vidareutvecklas och erfarenhetsutbytet på så sätt kan fördjupas.

1.10

EESK rekommenderar kommissionen att i ett ytterligare steg undersöka om andra lämpliga handlingsmöjligheter är tänkbara och hur dessa skulle kunna genomföras. Kommissionen bör i synnerhet utveckla ett koncept för hur beprövade och innovativa strategier och metoder i EU:s befintliga program, plattformar, fonder och initiativ skulle kunna tillämpas och stödjas genom dessa.

1.11

EESK föreslår att kommissionen stöder arbetsmarknadsparternas och civilsamhällets insatser, eftersom dessa aktörer spelar en viktig roll i integrationsprocessen när det gäller att ta emot invandrare och göra dem delaktiga.

1.12

Kommissionen bör lägga vikt vid att på lämpligt sätt göra ungdomarna delaktiga i viktiga planerings- och beslutsprocesser på detta område via deras civilsamhällesorganisationer, så att målgruppens behov och svårigheter kan uttryckas ordentligt genom dessa och på så sätt angripas på ett resultatinriktat sätt.

1.13

Arbetsmarknadens parter och de företag som ger arbete åt unga utlänningar har utan tvivel ett stort ansvar. EESK ser gärna att dessa aktörer engagerar sig mer i att utforma integrationsprogram som i högre grad uppfyller de unga arbetstagarnas behov.

2.1

Unga EU-medborgare blir allt rörligare och många lämnar sitt hemland – ofta på grund av en tröstlös arbetsmarknadssituation (men inte nödvändigtvis enbart av detta skäl) – för att finna arbete i en annan medlemsstat. De utnyttjar därigenom sin grundläggande rätt till fri rörlighet inom unionen, genomför målet om arbetskraftens ökade rörlighet inom EU och tar tillvara de möjligheter som rörligheten ger. I rättsligt hänseende är de likställda med värdlandets medborgare, men de står inför mycket speciella utmaningar och har särskilda behov.

2.2

De unga européer som arbetar i en annan medlemsstat är inte en homogen grupp. Det är således välutbildade unga människor, men även ungdomar med låg utbildningsnivå och ekonomiska svårigheter, som tar det trots allt djärva steget att bygga sig en framtid utanför sitt hemland. I synnerhet den sistnämnda gruppen har stora integrationssvårigheter, eftersom de ofta inte har de språkkunskaper och de adekvata ekonomiska resurser som krävs för att bygga upp en solid social position i värdlandet.

2.3

Dessa ungdomar måste ha möjlighet att integrera sig väl i samhället för att kunna delta i och spela en aktiv roll i den samhälleliga verkligheten i värdlandet, som de vid ankomsten har liten eller ingen kunskap om, dvs. tillägna sig viktiga aspekter av medborgarskapet även i den nya omgivningen.

2.4

Med åtgärden ”Ditt första Eures-jobb”, som ingår i flaggskeppsinitiativet ”Unga på väg” och initiativet ”Bättre möjligheter för unga”, främjar kommissionen rörligheten för unga arbetstagare i syfte att uppfylla Europa 2020-strategins mål om en sysselsättningsgrad på 75 % och förbättra den europeiska arbetsmarknadens funktionssätt.

2.5

I detta initiativyttrande behandlas svårigheterna vad gäller den sociokulturella integrationen i den nya omgivningen genom största möjliga delaktighet och deltagande i värdsamhället, svårigheter som hittills till stor del har betraktats som underordnade. Samtidigt konstaterar dock EESK att det är nödvändigt att i ett annat yttrande undersöka de sociala kostnader och andra konsekvenser som ursprungsländerna och ursprungsregionerna drabbas av till följd av särskilt ungdomars migration och rörlighet i arbetssyfte.

2.6

Detta yttrande ska bidra till att både i värdländerna och i ursprungsländerna samt på EU-nivå öka medvetenheten om denna viktiga aspekt av integrationen av unga migrerande arbetstagare från EU. Vikten av lämpliga åtgärder framhålls i syfte att med utgångspunkt i en jämförelse av enskilda metoder och tämligen specifika erfarenheter utveckla evidensbaserade och resultatinriktade strategier i medlemsstaterna som kan främjas av EU.

2.7

Visserligen erbjuder värdländer och företag redan ibland ganska effektiva hjälpåtgärder, men dessa är huvudsakligen inriktade på arbetsplatsrelaterade aspekter. Det är mest i undantagsfall som de kompletteras med koncept för en allmän ”välkomnandekultur”. Inom ramen för ”Ditt första Eures-jobb” (YFEJ) finns det för integration av unga arbetstagare program som anordnas av arbetsgivarna (språkurser och utbildning kombinerat med administrativ hjälp i samband med flytten). Det saknas ännu till stor del lämpliga strategier, strukturer, metoder och erfarenheter för att hjälpa dessa ungdomar att integreras i värdlandets samhälle och kultur på ett effektivt sätt som är stödjande och främjande men samtidigt också krävande.

2.8

Man bör se till att motsvarande planer och åtgärder är generationsövergripande och interkulturella. Sådana åtgärder kan på ett avgörande sätt bidra till integrationen och till utövandet av EU-medborgarskapet i värdlandet. Den äldre generationens erfarenheter bör utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt i detta sammanhang. I synnerhet kan redan framgångsrikt integrerade invandrare från olika ursprungsländer tack vare den kulturella mångfald som de representerar bidra med innovativa inslag av ömsesidigt bistånd och olika former av solidaritet.

2.9

En misslyckad integration i samhället och ett bristande erkännande av ungdomarnas identitet och särskilda behov kan leda till mycket stora problem för både ungdomarna och värdsamhället. Icke infriade förhoppningar och ett nytt ifrågasättande av framtidsutsikterna leder ofta till att den från början positiva inställningen till värdlandet går förlorad, och kan till och med utvecklas till aggressiva och radikala hållningar och uppträdanden.

2.10

Därför måste dessa ungdomar nås av budskapet att ”ni är värdefulla för oss, ni är välkomna och vi hjälper er”, för att motverka intrycket att ”ni är ett problem och stör”. Inte minst bör man förhindra att de kompetenta och motiverade ungdomarna i frustration utvandrar till tredjeländer och således går förlorade för EU.

3.1

Det finns redan bra EU-system för att ge unga råd och stöd när de söker arbete inom EU – t.ex. Unga på väg, Eures, den europeiska portalen för rörlighet i arbetslivet – och värdländerna har tagit fram talrika åtgärder inom detta område. Dessa program koncentreras dock huvudsakligen, om inte uteslutande, på arbetsmarknadspolitiska aspekter eller så är de arbetsplatsrelaterade. De många andra aspekterna av ungdomarnas liv samt deras svårigheter och särskilda behov glöms ofta bort, eller också är det stöd som erbjuds obefintligt eller otillräckligt.

3.2

En betydande svårighet för de nyanlända i värdlandet är att de till en början inte känner till de offentliga strukturerna och processerna och inte – eller inte i tillräcklig utsträckning – förstår de sociala sedvänjorna och samhällskulturen. Tillsammans med de i allmänhet bristande språkkunskaperna försvårar detta i hög grad tillgången till rättigheter och offentliga tjänster och medför en risk för att bli missgynnad i ekonomiskt och socialt hänseende, särskilt utanför arbetslivet.

3.3

Svårigheter i vardagen kan uppstå t.ex. vad gäller boende, tillgång till allmänna och särskilda tjänster inom bl.a. hälso- och sjukvård och det sociala området samt en lång rad andra grundläggande behov såsom fritidsaktiviteter och religionsutövning. Sådana svårigheter drabbar alla arbetstagare som befinner sig i ett annat land än hemlandet.

3.4

Om möjligheterna till samhällsdeltagande är otillräckliga eller försvåras uppstår en risk för isolering. Detta börjar med vardagliga livssituationer och sträcker sig till erfarenheter av avvisande attityder, diskriminering och social distans och kan få betydande psykiska konsekvenser som leder till social och känslomässig isolering. Detta är särskilt svårt för dessa ungdomar, eftersom de inte kan falla tillbaka på stöd från gamla kontaktnät såsom ursprungsfamiljen, den vanliga vänkretsen eller den ursprungliga gruppen av likasinnade.

3.5

En mycket viktig väg till en lyckad social integration i värdsamhället är således faktiskt deltagande i det allmänna samhällslivet genom sociala, politiska, kulturella eller idrottsliga aktiviteter eller religionsutövning, i t.ex. klubbar, föreningar, olika sammanslutningar, partier och fackföreningar. Ofta finns det emellertid olika hinder för att utländska ungdomar ska kunna delta utan problem, och dessutom saknas det många gånger nödvändig initiering, uppmuntran och introduktion. Detta kan lätt leda till icke-materiell utarmning av unga migranter, med katastrofala konsekvenser.

3.6

EESK anser att det är mycket viktigt att stärka Euresnätverket som hittills visat sig vara bristfälligt, inte bara när det gäller att samordna efterfrågan och tillgång, utan även i fråga om att stödja delaktighet och integration. Den sistnämnda aspekten har större betydelse mot bakgrund av att Euresnätverket nyligen utvidgats till att omfatta praktikantverksamhet och lärlingsutbildning, vilket betyder att vi kan förvänta oss att ännu fler mycket unga personer kommer att utnyttja rörligheten inom EU.

3.7

Samarbete mellan värdländer och ursprungsländer kan bli ett grundläggande bidrag till utvecklingen av programmen för integration, som tack vare ett helhetsperspektiv möjliggör en ”medveten migration”. Detta främjar skapandet av interkulturella, transnationella nätverk som står närmare de unga migrerande arbetstagarna.

4.1

Utanför arbetslivet är det en stor fördel för unga migrerande arbetstagare om man stöder dem med avseende på deras behov av nätverksbyggande. Detta kan ske genom strukturerad kommunikation eller lokala eller regionala evenemang där utbyte av erfarenheter samt ömsesidig information om rättigheter och skyldigheter, svårigheter och missförhållanden, möjliga lösningar osv. initieras eller främjas. Sociala medier har en viktig funktion när det gäller att bygga upp nya kontaktnät.

4.2

Eftersom den allra största delen av de unga migrerande arbetstagarna är mycket motiverade och villiga att satsa, bör man också erbjuda dem ett stort urval av okomplicerade möjligheter och sätt att definiera, utveckla och genomföra egna företagsprojekt. De skulle i detta sammanhang kunna få stöd från erfarna äldre personer, särskilt när det gäller marknadsmöjligheter, tekniska och administrativa villkor, finansiering, personalrekrytering osv. i värdlandets socioekonomiska miljö.

4.3

Frågan om unga utländska arbetstagares deltagande och integration utanför arbetet är ett mångfasetterat och viktigt, men ändå till stor del försummat, område för nödvändiga stöd- och hjälpåtgärder. Det räcker inte att ungdomarna erbjuds kurser där de får grundläggande kunskaper i värdlandets språk och via arbetsplatsen lär sig fackspråket.

4.4

För att kunna finna sig till rätta i den nya omgivningen, tillgodose personliga behov och aktivt integrera sig i samhället krävs betydligt mer. I synnerhet behövs det tillförlitlig information, lämplig vägledning, sammankoppling av språket med ett flertal konkreta livssituationer samt varaktigt, pålitligt och personligt stöd vid motgångar och besvikelser.

4.5

Råd och stöd är avgörande bland annat när man söker bostad, vid konflikter som rör boendet, i den allmänna planeringen av vardagslivet, i finans- och skattefrågor, när vidareutbildning eftersträvas, när det gäller urval av sociala, kulturella, religiösa eller idrottsliga aktiviteter, vid övriga fritidsaktiviteter samt vid utövandet av de medborgerliga rättigheterna och vid politiskt engagemang. I alla dessa fall kan andra unga utlänningar, landsmän som befunnit sig längre i värdlandet och äldre medborgare i värdlandet som är villiga att ge stöd på personlig grund ge ytterst värdefull hjälp.

4.6

När stöd- och rådgivningsåtgärder utformas måste man göra skillnad mellan mycket olika svårigheter och behov som behöver lösas eller tillgodoses. Till en början handlar det mest om initialsvårigheter av främst rättslig, materiell eller teknisk natur som kan lösas relativt enkelt med lämpligt stöd. Det är dock mycket svårare att övervinna hindren i den sociala integrationsprocessen, vilket kan kräva långsiktigt och tillförlitligt stöd.

4.7

I svåra besluts- eller konfliktsituationer kan det vara mycket viktigt att de unga invandrarna får kontaktpersoner, oavsett om det är ”faddrar” eller ”mentorer” eller rådgivare från Euresprogrammet, som de kan söka råd hos och utveckla ett förtroendeförhållande till. Det är viktigt att sådana personer dels har interkulturella erfarenheter och således den nödvändiga förståelsen, dels kan kommunicera effektivt och ge hjälp till självhjälp.

5.1

Arbetsmarknadens parter och de företag där utländska ungdomar är anställda har utan tvekan ett stort ansvar. De kan dessutom erbjuda råd och konkret hjälp utanför arbetet genom att särskilt äldre medarbetare motiveras att stå till förfogande som samarbetande och rådgivande ”mentorer” eller ”faddrar” för unga migrerande arbetstagare i företaget, men också – och i synnerhet – bistå dem med hjälp och stöd utanför arbetslivet. Att detta knappast är möjligt utan stöd i små och medelstora företag utgör en särskild utmaning som man måste finna lösningar på, exempelvis genom att låta sådan verksamhet ingå i de program som finansieras inom ramen för åtgärden ”Ditt första Eures-jobb”.

5.2

Organisationer i det civila samhället ägnar sig traditionellt främst åt människors svårigheter utanför arbetet och skapar möjligheter till bättre social integration och starkare sammanhållning i samhället. De bör genom olika erbjudanden – särskilt när det gäller sociala, kulturella och idrottsliga aktiviteter samt andra fritidsaktiviteter – som är särskilt inriktade på de unga migrerande arbetstagarnas specifika svårigheter och behov, i ännu högre utsträckning involvera denna viktiga grupp, som är avgörande för framtiden, i den övergripande utformningen av sina aktiviteter.

5.3

Såväl på arbetsplatsen som utanför arbetet är det en stor fördel att sammanföra erfarna äldre och unga migranter. Kunskaperna och omdömesförmågan hos äldre personer som är villiga att dela med sig av sina erfarenheter till de unga är särskilt värdefulla. Det leder inte bara till lämpliga lösningar på svårigheter utan utgör också en viktig form av dialog som främjar sammanhållningen i samhället. Det här är till stor nytta för alla berörda. När partnerna i dialogen dessutom har mycket varierande kulturell bakgrund leder detta också till viktiga erfarenheter av ett öppet och flerdimensionellt samhälle som ger alla tillträde och möjlighet att delta.

5.4

Trots alla institutionella hjälp- och stödprogram som redan finns är de personliga förhållandena en helt avgörande faktor för att åtgärderna ska bli framgångsrika. Personliga erfarenheter, direkt kommunikation, individuellt engagemang, förtroende för andras förmåga samt gemensamma erfarenheter är katalysatorer för en lovande integration i ett nytt arbetsliv och särskilt i ett annorlunda samhälle. Att tillhandahålla sådan individuell och personlig hjälp genom direkta mellanmänskliga kontakter är en viktig uppgift som i synnerhet kan genomföras genom att det ideella engagemanget organiseras på ett strukturerat sätt. Vem som skulle kunna eller bör ansvara för detta beror på respektive värdlands kultur.

5.5

Det är viktigt att man på varken nationell eller europeisk nivå försöker att eftersträva enhetliga lösningar. Det handlar om mänskliga behov och svårigheter som inte omfattas av någon fast norm utan kräver skiftande, flexibla och ständigt innovativa svar i enlighet med de berördas ursprung, de lokala förhållandena och den individuella situationen.

5.6

En mycket framgångsrik form av personlig hjälp ges t.ex. genom så kallade Senior Expert Services (1). De innebär att pensionärer ideellt ställer sina yrkeskunskaper och sina erfarenheter från mycket olika verksamhetsområden till de yngres förfogande. De äldres kompetensöverföring och personliga engagemang främjar kraftigt den ömsesidiga förståelsen, samarbetet och respekten mellan generationerna, vilket ger ett viktigt bidrag till den sociala sammanhållningen i samhället.

5.7

För lovande strategier är det viktigt att det befintliga utbudet och framgångsrika metoder systematiskt dokumenteras, genomgår en evidensbedömning, samordnas i grunden och marknadsförs genom riktad information. Ett nära samarbete mellan alla tillhandahållare och ansvariga organisationsenheter samt ett permanent deltagande av alla intresserade och berörda parters organisationer är en förutsättning för framgång. I synnerhet måste målet vara att de unga migrerande arbetstagarnas specifika behov och svårigheter förstås på ett korrekt sätt, att strategier och åtgärder ges en målinriktad utformning, att resurser sätts in på ett lämpligt sätt och att resultatkontroller görs. De unga migrerande arbetstagarna bör göras delaktiga i alla beslut och i utvärderingarna.

6.1

I unga arbetstagares rörlighet kommer en av EU:s grundläggande friheter till uttryck. Ungdomarna utnyttjar de möjligheter som migration i arbetssyfte ger dem. På så sätt kan problem på arbetsmarknaderna i både ursprungs- och värdländerna mildras väsentligt. Den speciella situationen för unga EU-migranter som arbetar i andra medlemsstater, och som utgör ett mycket viktigt inslag i Europas framtid, bör dokumenteras, analyseras och förstås bättre.

6.2

I synnerhet integrationen utanför arbetet av ungdomar från andra medlemsstater i samhället i det värdland där de har funnit arbete bör uppmärksammas i högre grad, eftersom den är kopplad till betydande utmaningar och svårigheter. I detta sammanhang bör kommissionen vidta gränsöverskridande åtgärder för att öka medvetenheten, dokumentera och främja erfarenhetsutbyte och dialog.

6.3

I enlighet med detta bör kommissionen uppmanas att genom lämpliga åtgärder dokumentera framgångsrika metoder för att åtgärda de särskilda svårigheter som unga migrerande arbetstagare möter vad gäller delaktighet och deltagande i värdlandets samhälle. I detta sammanhang bör i synnerhet interkulturella och generationsövergripande metoder för att stödja dessa utländska EU-ungdomars strävan efter verklig delaktighet och faktiskt deltagande i samhället ägnas stor uppmärksamhet som viktiga inslag i en ”välkomnandekultur”.

6.4

Kommissionen bör rekommendera medlemsstaterna att ta efter dessa metoder på ett kreativt sätt. Medlemsstaterna bör också uppmanas att underrätta kommissionen om offentliga och privata aktörers beprövade och innovativa idéer, program och konkreta åtgärder för att underlätta och stödja den sociala integrationen av unga arbetstagare från andra medlemsstater, i syfte att fördjupa erfarenhetsutbytet om de olika erbjudandena och möjligheterna på detta område.

6.5

På grundval av denna europeiska dokumentation bör kommissionen analysera var det eventuellt ännu finns behov av åtgärder och hur detta behov skulle kunna tillgodoses. Kommissionen bör också utveckla ett koncept för hur de avgörande inslagen i beprövade och innovativa metoder i EU:s befintliga program, plattformar, fonder och initiativ skulle kunna utnyttjas och stödjas genom dessa.

6.6

Kommissionen bör i sina överväganden se till att ungdomarna själva i betydande mån görs delaktiga genom sina civilsamhällesorganisationer, för att säkerställa att deras behov och svårigheter på lämpligt sätt registreras, förstås och slutligen tillgodoses och åtgärdas genom ett målinriktat utbud.