15.2.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 48/77

1.1

Den finanskris som vi upplevt på senare tid och som övergått i en ekonomisk kris påverkar medlemsstaterna i olika utsträckning men kommer att få långtgående sociala konsekvenser genom bland annat ökad arbetslöshet och otrygghet, större utanförskap och ökad fattigdom. I dagsläget berörs redan var sjätte EU-medborgare.

1.2

Nästan 80 miljoner människor, dvs. 16 % av EU:s befolkning, lever under fattigdomsstrecket och har mycket svårt att hitta arbete och bostad, beviljas bidrag eller få tillgång till nödvändiga tjänster, framför allt vård och social service. De mest utsatta grupperna (funktionshindrade och invandrare) påverkas och kommer att påverkas i hög grad. De framsteg som gjorts i fråga om samhällsintegration och tillträde till arbetsmarknaden under de senaste tjugo åren tycks ha suddats ut.

1.3

Ökat våld, fler förortsproblem, ökad kriminalitet och asocialt beteende samt förlorad solidaritet är andra tecken som tyder på att den finansiella och ekonomiska krisen har blivit en social kris.

1.4

Den blygsamma ekonomiska återhämtning som kunnat skönjas är inte tillräcklig för att man ska kunna komma till rätta med denna sociala kris. Det kommer sannolikt att bli värre och mot bakgrund av utvecklingen i samband med tidigare kriser (1993–1996 och 2002–2004) kan vi förvänta oss att de sociala konsekvenserna kommer att vara påtagliga långt efter det att ekonomin har återhämtat sig.

1.5

Ökad fattigdom och ett allt större utanförskap i samhället kommer att leda till att fler människor behöver socialt stöd, framför allt i fråga om vård, bostäder, utbildning, energi, transporter och kommunikation.

2.1

Denna kris har bekräftat att förekomsten av tjänster av allmänt intresse, som är moderna och effektiva, fungerar som en ekonomiskt stabiliserande faktor. Över 500 000 företag (offentliga, privata och offentlig-privata) tillhandahåller tjänster av allmänt intresse, sysselsätter 64 miljoner arbetstagare (mer än 30 % av den totala arbetskraften inom EU) och genererar mer än 26 % av unionens BNP (studien ”Mapping of the public services” av European Centre of Employers and Enterprises providing Public services, maj 2010).

2.2

Tjänster av allmänt intresse dämpar också de värsta sociala och lokalt betingade effekterna, liksom de mest negativa effekterna på miljön, eftersom tjänsterna bygger på principer om att alla medborgare ska garanteras dessa varor och tjänster, som bedöms vara nödvändiga och människors grundläggande rättigheter. Tjänsterna är av central betydelse för arbetet med att främja den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen och en hållbar utveckling.

2.3

Sedan lång tid tillbaka har medlemsstaterna i det europeiska integrationsarbetet tagit fram ett särskilt regelverk för tjänster av allmänt intresse för att slå vakt om vissa tjänster av allmänt intresse som tillhandahålls och organiseras på många olika sätt. Detta regelverk kompletterar unionens konkurrenslagstiftning och bestämmelserna för de marknader som regelbundet ses över, framför allt med stöd av Lissabonfördraget.

2.4

Tjänster av allmänt intresse spelar en viktig roll i den europeiska samhällsmodellen och i den sociala marknadsekonomin. Genom samverkan och integration av ekonomiska och sociala framsteg ska dessa tjänster medföra att

2.5

Krisen har visat att enbart marknadskrafter inte kan garantera samtliga medborgare allmänt tillträde till dessa tjänster. Offentliga åtgärder är i dag inte bara accepterade av alla, utan rekommenderas även på internationell nivå.

3.1

Till följd av finanskrisen och den ekonomiska krisen har vissa medlemsstater fått allt större problem att hitta balans i de offentliga finanserna, vilket riskerar att äventyra deras förmåga att alltid kunna tillhandahålla tjänster av allmänt intresse.

3.2

De budgetmedel som medlemsstaterna anslår för att tillhandahålla tjänster av allmänt intresse utsätts således för ett starkt tryck samtidigt som möjligheterna att tillgodose en allt större efterfrågan på tjänster av allmänt intresse varierar kraftigt mellan olika medlemsstater.

3.3

Detta begränsade budgetutrymme riskerar att leda till att man drar in på sociala tjänster och stramar åt i socialförsäkringssystemen, vilket får svåra konsekvenser för de mest utsatta personerna i samhället. En sådan utveckling inverkar också negativt på arbetet med att minska fattigdom och orättvisor samt förbättra den sociala sammanhållningen.

3.4

Det tycks oundvikligt att kommissionen tar ställning till finansieringsbehoven, inte bara på kort sikt och med stöd av konkurrenslagstiftning (statligt stöd) utan också för att kunna trygga en långsiktigt hållbar finansiering av tjänster av allmänt intresse, så att målen för dessa tjänster uppnås i linje med Lissabonfördraget.

3.5

Det är viktigt att medlemsstaterna ser över sina nationella budgetar, med stöd av Europeiska unionen, så att man kan upprätthålla eller bygga ut tjänsterna av allmänt intresse och därigenom på ett effektivt sätt hittar lösningar på de problem som skapats av den sociala krisen.

3.6

EESK ser positivt på att kommissionen gett sitt stöd för medlemsstaternas bestämmelser på utbildningsområdet genom att godkänna flexiblare regler för medfinansiering inom ramen för Europeiska socialfonden. Fonden för social sammanhållning borde utnyttjas i större utsträckning för att stärka den sociala dimensionen av medlemsstaternas ekonomier, i syfte att minska de sociala klyftorna och stabilisera ländernas ekonomier.

4.1

Med hänsyn till subsidiaritetsprincipen och med stöd av den mycket tydliga skrivningen i Lissabonfördraget beslutar varje medlemsstat själv hur man definierar, organiserar och finansierar sina offentliga åtgärder och de tjänster som ska tillgodose allmänhetens intresse och grundläggande behov.

4.2

Samtliga tjänster av allmänt intresse, både ekonomiska tjänster och andra tjänster, ingår med tanke på deras särprägel och syfte som en del i arbetet med att uppnå Europeiska unionens målsättningar, framför allt att kontinuerligt förbättra medborgarnas välfärd, slå vakt om medborgarnas intressen och deras möjligheter att tillvarata dem.

4.3

Av detta följer att unionen, som har ett ansvar för att dessa mål ska uppnås också har ett ansvar i förhållande till metoderna för att genomföra åtgärderna.

4.4

Unionen bör alltså, i linje med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och inom ramen för den behörighet som delas med medlemsstaterna, övervaka och bidra till tjänster av allmänt intresse som är effektiva och tillgängliga för alla, tillhandahålls till ett skäligt pris och håller god kvalitet.

4.5

Att medlemsstaterna har principiell behörighet att definiera begreppet tjänster av allmänt intresse innebär inte att EU:s befogenheter minskar när det gäller att definiera tjänster av allmänt intresse på europeisk nivå, när detta är nödvändigt för att unionens mål ska kunna uppnås.

4.6

EESK har därför i flera yttranden rekommenderat att gemenskapsinstitutionerna, utan att inskränka operatörernas ställning, bör erkänna förekomsten och nödvändigheten av gemenskapstjänster av allmänt intresse på områden där EU:s verksamhet är mer effektiv för att uppnå målen än varje enskild medlemsstats separata insatser. EESK har framför allt efterlyst studier om möjligheterna att införa en europeisk tjänst av allmänt intresse på energiområdet.

5.1

Även om tillträdet till allmänna tjänster av ekonomiskt intresse till viss del ska garanteras genom marknadskrafterna och genom fri konkurrens innebär artikel 14 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt att unionen och medlemsstaterna, var och en inom sina befogenhetsområden, ska se till att dessa tjänster fungerar på det sätt som avses.

5.2

I samband med avregleringen av nätindustrier (telekommunikation, energi, trasporter och posttjänster) fastställdes två nya koncept på gemenskapsnivå för att undvika att man bara förlitar sig på marknadskrafterna och på så sätt bidrar till att företagen endast tillhandahåller ekonomiskt lönsamma tjänster och inte tjänster som är mindre lönsamma, i tätbefolkade områden i stället för i avlägset belägna eller utsatta regioner, för välbeställda kunder i stället för att tillämpa lika behandling för alla. Dessa koncept handlar om de krav som ställs på offentliga tjänster och på universella tjänster.

5.3

Dessa två koncept kompletterar varandra i så måtto att de syftar till att fastställa ett antal garantier för dem som brukar tjänsterna: en rad mer eller mindre spridda tjänster som ska tillhandahållas överallt inom EU och följa regler avseende kvalitet och rimligt pris inom de branscher där man beslutat att universella tjänster ska tillhandahållas (telekommunikation, post, elektricitet). Dessa specifika aspekter kan garanteras av unionen eller medlemsstaterna och när det gäller offentliga tjänster behöver detta inte enbart handla om de tjänster som tillhandahålls (även konsumentskydd). Det kan även gälla frågor såsom säkerhet, leveranssäkerhet, unionens oberoende, långsiktig investeringsplanering, miljöskydd m.m. I båda fallen går det att bevilja undantag från konkurrenslagstiftningen, om man inte lyckas uppnå på förhand fastställda mål när lagstiftningen tillämpas.

5.4

Begreppet universell tillgång på rimliga villkor bör utgöra grunden för de gemensamma reglerna för samtliga tjänster av allmänt intresse i Europeiska unionen, som en lägsta nivå på de krav som måste uppfyllas av medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna. Deras uppdrag för allmänhetens bästa får dock inte begränsas, utan det handlar om att utveckla tjänsterna samtidigt som man prioriterar frågan om hur tjänsterna finansieras.

5.5

Begreppet universell tillgång är således inte en begränsning av de möjligheter som varje medlemsstat har att tillhandahålla ytterligare tjänster av allmänt intresse, utöver minimistandarden, framför allt när det gäller de krav som ställs på den offentliga sektorn.

6.1

Med stöd av Lissabonfördraget har unionen gett drivkraft åt medborgarnas grundläggande rättigheter och deras rätt att ta till vara dessa rättigheter. Detta bör vara utgångspunkten för ett antal gemensamma principer om en mer samhällsorienterad reglering genom att konkret se till att alla dessa rättigheter kan tas till vara (och inte bara garantera tillträde till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse) i linje med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna för samtliga EU-medborgare.

6.2

Rätten att ha universell tillgång till tjänster av allmänt intresse bör således inte begränsas till de tjänster som tillhandahålls av nätindustrierna, utan även omfatta alla tjänster som bedöms vara nödvändiga för att leva ett anständigt liv, för den sociala sammanhållningen och för att garantera medborgarnas grundläggande rättigheter.

6.3

Inom ramen för dagens kris och med långsiktig hållbarhet som målsättning bör man således undersöka om det räcker med de bestämmelser som tillämpas i dag (telekommunikation, post, elektricitet) för att undvika en försämrad kvalitet på de tjänster som tillhandahålls och en utveckling som kännetecknas av ökat utanförskap, växande klyftor mellan olika samhällsgrupper och ökad fattigdom eller om fler områden behöver präglas av ”en hög nivå av kvalitet, säkerhet och tillgänglighet, likabehandling samt främjande av allmän tillgång och användarnas rättigheter” i linje med de gemenskapsprinciper som anges i protokoll 26 som utgör bilaga till Lissabonfördraget.

6.4

Det är tveklöst så att medborgarna efterstävar en stabilare tillvaro när det gäller att söka sig ut på arbetsmarknaden, där riskerna för arbetslöshet och fattigdom minimeras, ökad jämställdhet när det gäller möjligheterna att studera och delta i livslångt lärande, omfattas av socialt skydd samtidigt som man efterstävar en bättre balans på miljöområdet med tanke på dagens befolkning och kommande generationer.

6.5

Man skulle således kunna tänka sig universella rättigheter när det gäller tillgången till

6.6

Dagens kris och arbetet med att hitta de mest effektiva metoderna för att komma till rätta med krisen samtidigt som man tillämpar Lissabonfördraget (artikel 14 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, stadgan om de grundläggande rättigheterna, protokoll 26) bör innebära att gemenskapsinstitutionerna på nytt ser över, utvärderar och uppdaterar de bestämmelser som gäller tjänster av allmänt intresse.

6.7

EESK föreslår att man lanserar en remissrunda som inkluderar samtliga berörda parter och det civila samhället om den potentiella nyttan av nya ”krav på offentliga tjänster” eller nya tjänster av allmänt intresse, för att komma till rätta med krisen och för att förena och skapa samordningsvinster mellan de ekonomiska, sociala och territoriella aspekterna av sammanhållningspolitiken. Dessa frågor har tidigare behandlats separat alltför ofta och det är viktigt att föreslå åtgärder som syftar till en balanserad utveckling.

6.8

EESK efterlyser därför en rapport om ”främjande av universell tillgång till unionens rättigheter och till tjänster av allmänt intresse” och en definition av nya mål för att bekämpa fattigdom och socialt utanförskap samt på ett mer övergripande plan bidra till genomförandet av EU 2020-strategin och till att man främjar en hållbar utveckling och en miljövänlig ekonomi.