11.2.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 44/136

1.1

EESK framhåller teknik-, industri- och vetenskapsparkernas betydelse som stöd till ekonomisk utveckling och modernisering. De strukturer som byggts upp gynnar den industriella utvecklingen tack vare en intelligent specialisering och en koncentration av resurserna och kunskapsbasen.

1.2

Europeiska unionen är i behov av en mer målinriktad och integrerad strategi, med inriktning på stöd till och utveckling av 2000-talets teknik-, industri- och vetenskapsparker. Framför allt mot bakgrund av krisen och i spåren av denna borde man följa en övergripande strategi i syfte att dra nytta av de fördelar som forskningsparker kan ge i form av ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft. Europeiska unionens auktoritet och målmedvetenhet bör vara bestämmande vid genomförandet av dessa insatser.

1.3

Man bör sträva efter att kartlägga och utveckla samordningseffekter med EU:s huvudinitiativ på fältet, bl.a. med Europeiska institutet för innovation och teknik och dess kunskaps- och innovationsgrupper.

1.4

Utvecklingen av nya generationer och nya former av parker bör uppmärksammas och uppmuntras. Man bör också främja parkernas roll i uppbyggnaden av innovativa strukturer.

1.5

Vad gäller den regionala dimensionen måste man förstärka de lokala myndigheternas och städernas medverkan i utvecklingen av teknik-, industri- och vetenskapsparker med tillämpning av subsidiaritetsprincipen. Nätverksarbetet mellan aktörer från offentlig sektor, näringsliv och universitet måste stärkas.

1.6

Vid utvecklingen av parkerna blir det allt viktigare med samarbete med vetenskapliga institutioner och särskilt med universitet och forskningsinstitut, och det är också viktigt att ta hänsyn till akademiska och vetenskapliga aspekter. Samarbetet med parkerna är dock i nuläget mindre än det borde vara. Parkerna skulle kunna tjäna som bro mellan universitetsvärlden och industrin. Partnerskap med parkerna kan ingå i ett system med kriterier för att urskilja spetsuniversitet.

1.7

Det vore lämpligt att lansera och uppmuntra observations-, utvärderings- och ackrediteringsverksamhet på detta område, samt att sprida bästa praxis. Utvärdering och komparativa empiriska studier krävs om man vill utforma en samordnad nationell och europeisk politik och ta fram instrument för inrättande av parker och för tillväxt. Det vore önskvärt att främja en kartläggning av teknik-, industri- och vetenskapsparkerna i hela Europa i form av en detaljerad databas. Samarbete mellan de olika parkerna skulle på så vis underlättas tack vare en sammankopplande struktur som främjar nya band och bidrar till att regionala tillväxthinder avskaffas.

1.8

Den fortsatta professionaliseringen av parkernas utveckling och sätt att fungera visar sig i den organisatoriska förvaltningen, de komplexa aspekter som rör (regional) utveckling, samt i integrationen av forskningsinslaget, angreppsmetoden med strukturerade kluster och kvalitetsinslaget. Parkernas driftsstandarder måste dock förbättras ytterligare.

1.9

Man bör mer ingående utnyttja utvecklingspotentialen i de möjligheter som Europeiska unionen ger när det gäller sammanhållning och anpassning; dessa bör betraktas i ett långsiktigt perspektiv.

2.1

EESK antog i november 2005 ett omfattande initiativyttrande om teknik-, industri-, innovations- och vetenskapsparker. Särskild uppmärksamhet riktades mot parkerna i de nya medlemsstaterna, men resultaten och rekommendationerna äger giltighet för EU generellt.

2.2

Vi kan notera att det ovannämnda yttrandet innehåller flera relevanta påpekanden och välvalda rekommendationer som på ett betydande sätt har påverkat politiken under de gångna åren. De framsteg som gjorts har samverkat med EU:s regional-, industri- och innovationspolitik.

2.3

Vi vill erinra om följande påpekanden och rekommendationer, vars effekter är tydliga:

2.4

Det är hög tid att undersöka effekterna av det tidigare yttrandet, både när det gäller politiska och praktiska lärdomar som har dragits. I föreliggande tilläggsyttrande behandlas också den roll och de möjligheter parkerna kan ha i hanteringen av den ekonomiska krisen. I detta dokument fokuserar EESK på parkernas specialisering, på nya förväntningar från industrin, de anställda och andra aktörer i det civila samhället, på nya utmaningar som parkerna står inför på regional, nationell och europeisk nivå, samt på parkernas förvaltningsorganisationers komplicerade uppgifter.

2.5

Teknik-, industri-, innovations- och vetenskapsparker uppfattas alltmer som ett medel för att skapa dynamiska kluster som påskyndar den ekonomiska tillväxten och ökar den internationella konkurrenskraften. De bidrar till de europeiska industriella förändringarna, främjar innovations- och B2B-verksamhet samt klusterbildning, stöder de små och medelstora företagen och gynnar skapandet av ny sysselsättning. En definition av kluster har diskuterats i punkt 2.3 i EESK:s initiativyttrande om ”De europeiska industridistrikten och de nya kunskapsnäten” (1).

2.6

EU bör också ha beredskap för tiden efter krisen och utnyttja den koncentrerade innovativa, vetenskapliga och industriella kapaciteten i teknik-, industri-, innovations- och vetenskapsparker i alla delar av EU. Det är viktigt att lyfta fram teknik-, industri- och vetenskapsparkernas potentiella roll i förberedelserna inför planeringen av Lissabonstrategin efter 2010. Syftet med detta tilläggsyttrande är att utforma rekommendationer i linje med detta.

3.1

De djupgående ekonomiska och sociala förändringarna under de senaste åren, särskilt den ekonomiska krisen och dess konsekvenser samt de alltmer påtaliga problemen med hållbar utveckling, energitrygghet och klimatförändringar, har inneburit att begrepp och uppgifter relaterade till modernisering, tillväxt och ekonomisk utveckling har omdefinierats i Europa och i världen som helhet. För att kunna agera effektivt under dessa omständigheter måste parkerna utveckla nya funktioner och tjänster och ta fram nya affärsmodeller som gör det möjligt för framväxande aktiviteter och sektorer att blomstra.

3.2

Vetenskaps- och teknikparker mm. utgör koncentrerade och integrerade utvecklingsstrukturer, vars betydelse ökar alltmer. I EU och världen över har innovation och kreativitet fått särskild uppmärksamhet, och dessa strukturer betraktas som en drivkraft bakom en innovativ och konkurrenskraftig ekonomi, eftersom de främjar både kreativitet och konsolidering.

3.3

Parker runt om i världen uppvisar stora variationer när det gäller uppdrag och omfattning. En mer fullständig förståelse för de olika varianterna av parker förutsätter att man kartlägger behov, sätter upp prioriteringar och utformar en strategisk planering. Branschorganisationerna har framfört en mängd olika definitioner av dessa parker. Gemensamt för dessa definitioner är att en park utgör ett slags offentlig-privata partnerskap som främjar kunskapsflöden – ofta mellan parkföretag och universitet samt mellan de olika parkföretagen – och bidrar till regional ekonomisk tillväxt och utveckling.

3.4

Uttrycket ”vetenskaps- och teknikpark” har kommit att omfatta alla slags högteknologiska kluster som t.ex. teknopolis, vetenskapspark, vetenskapsstad, cyberpark, hi-tech-park (industripark), innovationscentrum, FoU-park, universitetsforskningspark, forsknings- och teknikpark, vetenskaps- och teknikpark, teknologipark, teknikkuvös, teknopark, teknopol och teknikföretagskuvös. De liknar varandra i många avseenden, men erfarenheterna antyder att det finns skillnader mellan teknikföretagskuvöser, vetenskapsparker eller forskningsparker, vetenskapsstäder, teknopolis och regionala innovationssystem.

3.5

Man bör göra åtskillnad mellan vetenskapsparker och forskningsparker. Den första benämningen är vanligast i Europa och den senare används allmänt i USA och Kanada. Vetenskapsparkerna i Europa samexisterar med teknikparker, och de främsta skillnaderna mellan de båda begreppen rör storlek och den produktion som kan tillåtas. En vetenskapspark är ofta mindre och har starka band till universiteten samt lägger mindre tonvikt på produktion, medan en teknikpark är medelstor eller stor och tillåter produktiv verksamhet. När det gäller geografisk fördelning tenderar vetenskapsparkerna att följa den brittiska modellen, medan teknikparkerna följer Medelhavsmodellen, som är typisk för länder som Frankrike, Spanien, Italien och Portugal.

3.6

Det står klart att följande organisatoriska faktorer avsevärt har bidragit till framgångsrika flaggskeppsinitiativ för teknik-, industri-, innovations- och vetenskapsparker:

4.1

Med anledning av den konnektivitet som dominerar i den postindustriella ekonomin är det i kreativa ekosystem med inriktning på innovation som förnyelsen av ekonomi och samhälle ser dagens ljus. Det är önskvärt att teknik-, industri- och vetenskapsparkerna stärker sitt samarbete med andra liknande enheter, på såväl nationell som internationell nivå.

4.2

Klustren utgör det bästa exemplet på ”ekosystem” som främjar konkurrenskraft. Teknik- och vetenskapsparkerna har visat prov på sin effektivitet när det gäller att skapa kluster.

4.3

Med den senaste utvecklingen av ekonomin betonas i allt högre grad betydelsen av kunskapsgenerering och att kunna dra nytta av denna kunskap, överföra den och tillämpa den. Nätverksarbetet mellan aktörer från den offentliga sektorn, näringsliv och den högre utbildningen måste utvecklas och stärkas.

4.4

Det finns anledning att använda sig av en sakkunnig förvaltning på flera nivåer som säkerställer samverkan mellan olika myndighetsnivåer – europeisk, nationell, regional och lokal – och främja partnerskap mellan företag, universitet och icke-statliga organisationer så att det kan skapas solida band mellan de institutioner som genererar kunskap och de som sysslar med innovation.

4.5

Universitetens, andra vetenskaps- och forskningsinstituts och teknik-, industri- och vetenskapsparkernas incitament och uppdrag bör harmoniseras, och nya samarbetsformer bör uppmuntras. Parkerna kan avsevärt förbättra sin attraktionsförmåga genom att erbjuda ett stort antal tjänster som tekniköverföring, stöd i patentfrågor, handledning av nystartade företag och avknoppningsföretag, förvaltning av projekt och finansiellt stöd. Alla de tjänster som finns tillgängliga i teknik-, industri- och vetenskapsparkerna bör uppdateras och hålla en hög kvalitet så att de verkligen kan stödja de samarbetsformer som behövs.

4.6

Vid utvecklingen av parkerna blir det allt viktigare med samarbete med vetenskapliga institutioner, särskilt med universitet och forskningsinstitut, och det är också viktigt att ta hänsyn till akademiska och vetenskapliga aspekter. Det bör påpekas att samarbetet mellan vetenskapliga kretsar och näringslivet, som inte har nått önskvärd omfattning, har utgjort ett problem, och samarbetet med parkerna är i nuläget mindre än det borde vara.

4.7

Parkerna skulle kunna tjäna som bro mellan universitetsvärlden och industrin. När det gäller utvärderingen av prestandakvaliteten och universitetens inflytande vore det önskvärt att fästa större uppmärksamhet vid deras påverkan på industrin och den ekonomiska sektorn. Genom att utveckla företagsandan vid universiteten, kan handelskammare och de regionala myndigheterna spela en viktig roll som stärks av utbildningsåtgärder för vuxna. Förekomsten av företagsparker skulle kunna ingå i förteckningen över kriterier för att urskilja spetsuniversitet.

4.8

När det gäller att minska avståndet mellan universiteten och industrin kan parkerna komma att spela en särskilt viktig roll i de nya medlemsstaterna.

5.1

Europeiska unionen är i behov av en mer målinriktad och integrerad strategi, inriktad på stöd till och utveckling av 2000-talets teknik-, industri- och vetenskapsparker. Framför allt mot bakgrund av krisen och i spåren av denna bör man anstränga sig för att ta fram en övergripande strategi i syfte att dra nytta av de fördelar som forskningsparker kan ge i form av ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft.

5.2

I enlighet med Lissabonstrategins målsättningar, som endast delvis har uppfyllts, och som ett försök att dra nytta av lärdomarna från denna, bör initiativen rationaliseras under perioden efter Lissabon, och uppmärksamheten bör fästas på ett begränsat antal konkreta, mätbara och differentierade mål på nationell nivå med utgångspunkt i utvecklingspotentialen för de olika former av kapacitet som finns i teknik-, industri- och vetenskapsparkerna. EU:s auktoritet och beslutsamhet bör utgöra ett stöd vid åtgärdernas genomförande.

5.3

De företag och arbetstillfällen, den kunskap och den ekonomiska och innovativa kapacitet som finns koncentrerad i teknik-, industri- och vetenskapsparkerna utgör Europeiska unionens dolda resurser. Vi vet att det finns ett stort antal sådana parker, men vi saknar en helhetsbild och har inte någon gemensam strategi för att hantera och begära resurser. På europeisk, nationell och regional nivå finns det endast fragmentarisk kunskap och begränsad verksamhet. Det är särskilt viktigt att lyfta fram betydelsen av det arbete som utförs av branschorganisationer och organisationer i det civila samhället på det regionala och nationella planet som är aktiva där parkerna finns. Dessa organisationer bör uppmuntras att samarbeta, och man bör se till att deras samarbete kan leda fram till att det inrättas en teknologisk plattform på EU-nivå.

5.4

Nyckeln till framgång är att fullt ut integrera teknik-, industri- och vetenskapsparkerna i en strategisk och målinriktad planering som kan utgöra ett stöd för EU:s fasta målsättning att växa och bli konkurrenskraftigt på internationell nivå tack vare betydande regionala investeringar i ekonomisk utveckling grundad på vetenskap. Dessa initiativ bör formellt ingå i den europeiska planen för forskning och innovation, som bör bekräfta teknik-, industri- och vetenskapsparkernas betydelse i den europeiska innovationspolitiken.

5.5

Det vore önskvärt att kommissionens generaldirektorat vidtar övergripande åtgärder för att främja samverkan mellan olika instrument samt för att stärka förvaltningen och samordningen av olika program. Detta tillvägagångssätt bör leda fram till att det inrättas plattformar, organ och grupper på hög nivå i syfte att avskaffa hindren för samfinansiering av olika aktiviteter och att utforma och inleda samfinansierade insatser.

5.6

Det vore lämpligt att utarbeta kriterier för utvärdering, bedömning och kartläggning av de olika parkerna. Om man vill utforma en samordnad europeisk och nationell politik krävs det jämförande utvärderingar, bedömningar och empiriska studier liksom instrument i anslutning till parkernas inrättande och tillväxt, så att teknik-, industri- och vetenskapsparkerna kan gå ett steg längre.

5.7

Dessutom måste den offentliga sektorn kunna motivera sina åtgärder, vilket innebär att man måste utforma och använda sig av utvärderingsmetoder och -verktyg som gör det möjligt att kvantifiera de positiva nettoeffekterna av stödet från den offentliga sektorn. Vilka framgångsfaktorerna är råder det för närvarande inte något riktigt samförstånd om (t.ex. finansiella kriterier – investeringar, omsättning osv.; innovationsindikatorer – nystartade företag, patent, nya produkter). Skillnaderna mellan typer av parker och de nationella eller regionala förutsättningarna förorsakar också benchmarkingproblem.

5.8

Det vore lämpligt att främja en kartläggning av teknik-, industri- och vetenskapsparkerna i hela Europa och att i detta syfte utveckla en detaljerad databas. Samarbete mellan de olika parkerna skulle på så vis underlättas tack vare en sammankopplande struktur som främjar nya band och bidrar till att regionala tillväxthinder avskaffas.

5.9

Vi vill än en gång betona behovet av ytterligare investeringar i allmän utbildning och yrkesutbildning, kunskap och innovation, IKT och kommunikation samt hållbar utveckling och en grönare ekonomi.

6.1

Regionerna är viktiga aktörer i den kunskapsbaserade ekonomin, eftersom de fokuserar sina insatser på att integrera forskning och utveckling samt innovation i sina utvecklingsstrategier. När det gäller stöd till en omstrukturering av ekonomin bör de regionala myndigheterna ändra riktning och i högre grad satsa på innovation.

6.2

Det finns anledning att stödja regionala innovationsstrategier och med utgångspunkt i dessa även olika specifika operativa program. De nationella myndigheterna borde fokusera sina insatser på att förbättra de lokala villkoren genom att skapa ett stabilt och förutsägbart ekonomiskt och politiskt klimat.

6.3

Teknik- och vetenskapsparkernas tillgång till finansiella resurser (riskkapital, såddkapital) utgör en veritabel flaskhals och hämmar en regelbunden utveckling. En förnuftig tilldelning av lokal och regional finansiering bör på ett naturligt sätt komplettera EU:s resurser. Det är nödvändigt att sprida den kunskap som ger tillgång till samfinansiering från EU-fonderna. Det finns också anledning att strukturera användningen av finansiella resurser från EIB och EIF och se till att det blir allmän praxis.

6.4

För teknik-, industri- och vetenskapsparkerna innebär finansiering under en längre period en framgångsfaktor. I en krissituation är det av grundläggande betydelse att se till att parkerna kan räkna med finansiellt och politiskt stöd från medlemsstaternas regeringar och Europeiska unionen.

6.5

Att locka till sig och hålla kvar talanger som utgör en särskild fördel för en långsiktig och harmonisk hållbar utveckling är en viktig utmaning.

6.6

En effektiv förvaltning av parkerna är en grundläggande faktor när det gäller att se till att de fungerar och håller utmärkt kvalitet. I syfte att bevara tjänsternas kvalitet är det viktigt med fortbildning och yrkesutveckling med avseende på ledande tjänster. Strukturerade program bör inrättas för att bygga upp nödvändig kapacitet i de organisationer som förvaltar teknik-, industri- och vetenskapsparkerna.

7.1

Europeiska tekniska institutet (ETI) ska fungera som flaggskepp för expertisen när det gäller europeisk innovation. ETI:s roll ska vara att genomföra innovation tack vare samarbete mellan samtliga aktörer i ”kunskapstriangeln”, att omvandla resultaten av lärdomar och forskning till konkreta kommersiella möjligheter på det innovativa planet och främja en hållbar ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen i hela Europeiska unionen. Det är med höga förväntningar som EESK vänder sig till denna nya EU-instans och uttrycker sina förhoppningar om att teknik-, industri- och vetenskapsparkerna och de behöriga organ som är kopplade till dem kan ingå som samarbetsparter och mervärdesaktörer i de projekt som ETI organiserar.

7.2

Som operativt verktyg har ”kunskaps- och innovationsgrupper” valts ut utifrån en strategisk bas för att anta de utmaningar som EU för närvarande står inför, exempelvis anpassning till klimatförändringarna och en minskning av deras effekter, förnybar energi och det framtida informations- och kommunikationssamhället. Kunskaps- och innovationsgrupperna är offentlig-privata partnerskap som kännetecknas av en hög integrationsnivå – mellan universitet, forskningsinstitut och företag – och som låter en företagsdimension ingå i all verksamhet med koppling till kunskap och genererar innovation på områden som är av grundläggande intresse för ekonomi och samhälle.

7.3

ETI ger också möjlighet till regional och lokal utveckling. Dess roll och påverkan kan visa sig vara av stor betydelse eftersom ETI erbjuder sakkunskap i regioner där denna sorts kunskaper och erfarenheter saknas. Regionerna och städerna kan dessutom dra nytta av ETI:s och kunskaps- och innovationsgruppernas aktiviteter, som ger positiva effekter och lockar till sig nya mänskliga och finansiella resurser.

7.4

ETI representerar en ny form av kunskapspooler, uppbyggda runt virtuella nät och inte runt geografiskt sammankopplade gemenskaper. Den pågående ekonomiska krisen poängterar att ETI-initiativet kommer mycket väl till pass. Det förefaller alltså ytterst lämpligt att dra nytta av de möjligheter till stöd som finns i teknik-, industri- och vetenskapsparkerna i EU.

8.1

Den ekonomiska krisen har på olika sätt och i olika stor utsträckning påverkat teknik-, industri- och vetenskapsparkernas funktionssätt och de företag som ingår i dem. Inför krisen kan företagen reagera genom att dra ned på sina aktiviteter, sin personal och sina utgifter eller genom att överge projekt och investeringar.

8.2

När det gäller teknik-, industri- och vetenskapsparkernas förvaltare vore det att föredra att de reagerar genom en aktiv politik som syftar till att hålla kvar företagen och samarbeta med dem för att i största möjliga utsträckning mildra krisens effekter. Detta skulle bland annat kunna inbegripa följande åtgärder:

8.3

Under tiden skulle efterfrågan på mer sofistikerade produkter och tjänster kunna utvecklas. De nya industrierna – bioteknik och ledande informations- och kommunikationsteknik – innebär möjligheter och utmaningar. Man måste helt enkelt ta hänsyn till de nya konkurrensfaktorer som finns i den nya ekonomiska och sociala miljön, t.ex. hållbarhet, värdeskapande verksamhet och företagens sociala ansvar.

8.4

I den nuvarande situationen är företagarandan föremål för ny uppmärksamhet, bland annat i anslutning till teknik-, industri- och vetenskapsparkerna. Företagen och deras sammanslutningar kan tack vare en fördjupad förståelse av den strategiska situationen visa vägen. Det är viktigt att notera parkernas konkurrensaspekter och fästa uppmärksamheten på dessa.

8.5

Såväl den inre marknadens investeringar som utländska direktinvesteringar spelar en viktig roll för parkernas utveckling. Därför är det viktigt att uppmärksamma tecken på att de utländska direktinvesteringarna skulle flytta fokus från produktion till forskning och utveckling. EESK stöder dessa processer och vill gärna se att väl definierade nyckelsektorer inom EU:s industripolitik kan dra nytta av detta när de installerar sig i parkerna.