19.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 54/8

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Island som kandidatland”

(förberedande yttrande)

(2011/C 54/02)

Föredragande: Liina CARR

I ett brev av den 28 april 2010 ombad vice ordföranden i Europeiska kommissionen, Maroš Šefčovič, och kommissionsledamoten med ansvar för utvidgningen, Štefan Füle, EESK att i enlighet med artikel 304 i EUF-fördraget utarbeta ett förberedande yttrande om

”Island som kandidatland”.

Facksektionen för yttre förbindelser, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 27 oktober 2010.

Vid sin 467:e plenarsession den 8–9 december 2010 (sammanträdet den 9 december) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 170 röster för, 1 röst emot och inga nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   I dagsläget krävs det en mycket stor insats på Island för att man ska få allmänhetens stöd för landets ansökan om EU-medlemskap, vilket bekräftades av den offentliga hearing som hölls på Island i september 2010. Medan själva medlemskapet fortfarande är en mycket omdebatterad fråga förefaller stödet för anslutningsförhandlingarna att ha ökat på senare tid: 64 % ser hellre att anslutningsprocessen fortsätter än att ansökan dras tillbaka. Detta är en avsevärd ökning av stödet för anslutningsprocessen jämfört med tidigare opinionsundersökningar.

1.2   Kommittén anser att det nu är rätt tid för EU-vänliga organisationer att delta mer aktivt i den offentliga debatten för att visa vilka fördelar en anslutning innebär för såväl Island som EU. EESK bör här ta en ledande roll och anordna evenemang som särskilt fokuserar på den roll som olika intresseorganisationer spelar.

1.3   EESK stöder helhjärtat Islands medlemskap i EU och betonar att det är viktigt att det civila samhället på Island deltar i anslutningsförhandlingarna. Arbetsmarknadsparterna har av tradition haft en viktig roll i den politiska processen på Island och har redan kopplingar till EESK och europeiska paraplyorganisationer.

1.4   Kommittén understryker behovet av ett bredare deltagande av inte enbart arbetsmarknadspartnerna utan också av olika intressegrupper i det civila samhället. Det måste under anslutningsprocessen föras en ”civil dialog” utöver den mer traditionella sociala dialogen.

1.5   Kommittén rekommenderar att en gemensam rådgivande kommitté upprättas för Island så fort som möjligt, så som har gjorts i fråga om andra föranslutningsländer. Kommittén anser att detta är en användbar mekanism för utbyte av åsikter och information mellan de civila samhällena på Island och i EU:s medlemsstater, för att ge gemensamma rekommendationer och synpunkter till förhandlingsparterna, och framför allt för att stärka den roll som grupp III:s organisationer spelar under anslutningsförhandlingarna.

1.6   Eftersom landet är så välutvecklat politiskt och ekonomiskt sett och deltar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) är Island generellt sett väl förberett (trots den isländska ekonomins kollaps under krisen nyligen) att fullgöra de skyldigheter som följer av ett EU-medlemskap, särskilt inom de områden som omfattas av EES-avtalet. EESK anser också att Island som EU-medlemsstat skulle kunna bidra till utvecklingen av olika EU-strategier, bl.a. på områdena hållbart fiske, förnybar energi och den arktiska dimensionen. För närvarande är Island inte representerat i EU:s beslutsfattande institutioner.

1.7   Även om Island redan har genomfört en stor del av EU:s regelverk, kvarstår utmaningar på vissa viktiga områden, främst fiske och jordbruk. EESK betonar att civila samhällsgrupper inom dessa områden måste spela en nyckelroll i anslutningsprocessen. Det är också nödvändigt att inbegripa andra berörda grupper i anslutningsprocessen som kan stödja den isländska regeringen i dess arbete med att förhandla om landets anslutning till EU.

1.8   Ett antal mäktiga organisationer i det civila samhället har redan deklarerat att de förhåller sig negativa till Islands ansökan om medlemskap. Därför är det ytterst viktigt att organisationer som är positiva till ett medlemskap inom kort startar en offentlig debatt om vilka fördelar ett medlemskap innebär för såväl Island som EU. EESK anser att en bredare debatt på nationell och europeisk nivå vore nyttig och skulle hjälpa organisationer och allmänheten att bilda sig en uppfattning på demokratisk väg, med tanke på det samförståndsförfarande som tillämpas på EU-nivå.

1.9   Den isländska allmänhetens negativa inställning till ett EU-medlemskap beror delvis på den ännu olösta Icesave-tvisten. Detta gör det ännu viktigare att engagera det civila samhället i en konstruktiv dialog om EU-medlemskapet. EESK insisterar på att Icesave-frågan bör lösas utanför anslutningsförhandlingarna och att den inte får bli ett hinder för Islands anslutningsprocess.

2.   Situationen i dag

2.1   Island ansökte om EU-medlemskap i juli 2009, och den 24 februari 2010 yttrade sig kommissionen positivt om Islands ansökan. Den 17 juni 2010 beslutade Europeiska rådet att inleda anslutningsförhandlingar och uppmanade rådet att anta en allmän förhandlingsram. Beslutet fick Europaparlamentets stöd den 28 juni 2010. Regeringskonferensens första sammanträde ägde rum den 27 juli 2010.

2.2   Island har redan genomfört stora delar av EU:s regelverk inom ramen för EES-avtalet och avtalet om Islands associering till Schengenregelverket. Detta kommer att underlätta genomgången av lagstiftningen och efterföljande förhandlingar kapitel för kapitel. Utmaningar kvarstår dock på vissa viktiga områden såsom jordbruk, fiske och penningpolitik. Genomgången har inletts och kommer enligt planen att vara färdig i juni 2011.

2.3   Island uppfyller till fullo de politiska kriterier för EU-medlemskap som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn 1993. Det är en välutvecklad representativ demokrati med starka institutioner, ett omfattande system för skydd av grundläggande och mänskliga rättigheter samt respekt för rättsstatsprincipen.

2.4   Den offentliga förvaltningen är generellt sett effektiv och fri från politisk inblandning. Den senaste tidens finansiella turbulens har dock följts av en politisk omvälvning och ett behov av en administrativ reform. Enligt kommissionen har finanskrisen väckt vissa frågor angående potentiella intressekonflikter relaterade till de nära kontakterna mellan politikerna och näringslivet, och ytterligare reformer kommer sannolikt att bli nödvändiga. En reform av den offentliga förvaltningen har redan påbörjats där man beaktar några av de problem som kommissionen lyft fram.

2.5   Trots de allvarliga konsekvenserna av den ekonomiska krisen är Island en fungerande marknadsekonomi med goda förutsättningar att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen. För att motverka krisen har den isländska regeringen infört hårda åtstramningar och föreslagit åtgärder för att diversifiera ekonomin, och man hoppas på att återgå till en positiv tillväxt före slutet av 2010. Det huvudsakliga målet för den sittande regeringen är att återupprätta balansen i statsbudgeten fram till 2013 och samtidigt skapa arbetstillfällen och främja innovation i syfte att återställa Islands konkurrenskraft fram till 2020.

2.6   Island betraktas allmänt sett som en naturlig kandidat för medlemskap. Landet har en välutvecklad demokratisk kultur och en hög nivå av överensstämmelse med gemenskapens regelverk, och skulle därför relativt snabbt kunna slutföra anslutningsförhandlingarna, förutsatt att Island vid anslutningen helt har anpassat sin lagstiftning till EU:s regelverk. Om förhandlingsprocessen blir framgångsrik och islänningarna godkänner sitt lands medlemskap i en folkomröstning, blir Island den minsta medlemsstaten med bara ca 317 000 invånare.

2.7   Efter att Island ansökt om medlemskap tillsattes tio förhandlingsgrupper för att ansvara för förhandlingarna på olika områden. Arbetsmarknadsparterna och andra nyckelorganisationer är väl representerade och ingår i de relevanta grupperna. Även om tjänstemän ansvarar för förhandlingarna, har de grupper som berörs närmast bjudits in att delta i förhandlingsgruppernas förberedande arbete och direkt i processen.

2.8   Det är den isländska regeringens policy att till fullo involvera det civila samhället i anslutningsprocessen. När det isländska parlamentets utrikesutskott lade fram sin ståndpunkt beträffande EU-medlemskap, uppmanades organisationer inom det civila samhället, enskilda personer och institutioner att komma med kommentarer, som sedan togs i beaktande. I sina slutsatser konstaterade utskottet att ett omfattande samrådsforum skulle upprättas, i vilket man skulle diskutera EU, läget i anslutningsförhandlingarna och Islands förhandlingspositioner på olika områden.

2.9   Trots alla dessa positiva signaler om det civila samhällets medverkan i anslutningsprocessen har förtroendet för Island minskat i vissa medlemsstater till följd av bankkrisen och Icesave-tvisten. Islänningarnas inställning till EU varierar. En opinionsundersökning i juli 2010 visade att 60 % stödde ett tillbakadragande av medlemsansökan, medan en annan undersökning som genomfördes av tidningen Fréttablaðið i slutet av september visade att 64 % av dem som svarat ville att förhandlingarna skulle slutföras, så att man skulle kunna ta ställning till frågan i en folkomröstning. Även om det är för tidigt att säga om islänningarnas uppfattning om EU har förändrats, är det uppenbart att det finns en enorm efterfrågan på mer konkret information om EU och ett EU-medlemskap. Det verkar finnas en allt större önskan om att lära sig mer om EU och anslutningsprocessen så att man kan grunda framtida beslut på gedigna kunskaper, snarare än på myter och rädsla.

3.   Förbindelserna med EU

3.1   Genom EES-avtalet som trädde i kraft 1994 har Island nära förbindelser med Europeiska unionen. EES-avtalet gör det möjligt för tre EFTA-stater att delta i EU:s inre marknad. Efter Islands ansökan om medlemskap inrättade EU en representation på Island. Dessförinnan hade detta skötts från Oslo.

3.2   EES-avtalet har krävt att en stor del av EU:s regelverk införlivats i Islands rättssystem. Island har antagit de flesta bestämmelser som är relevanta för de fyra friheterna. Endast några få inhemska politiska sektorer har inte påverkats av EES-avtalet, som enligt somliga kan anses utgöra en form av kvasimedlemskap i EU. Den procentuella andel av lagstiftningen om inre marknaden som hade införlivats i den nationella lagstiftningen i juli 2009 ligger på samma nivå som för EU-medlemsstaterna i genomsnitt.

3.3   Även om rättvisa, frihet och säkerhet inte ingår i EES-avtalet har Island deltagit även på detta politikområde genom associeringen till Schengenavtalet. När de nordiska EU-medlemsstaterna ansökte om att ansluta sig till Schengen, gjorde de det på villkor att den nordiska passunionen med Island och Norge skulle upprätthållas. De båda länderna har därför tillämpat Schengenreglerna sedan mars 2001.

3.4   När det gäller deltagande i EU:s beslutsprocess ger EES-avtalet huvudsakligen tillträde till kommissionen. Enligt artiklarna 99 och 100 i EES-avtalet kan EES- och EFTA-stater delta i kommissionens expertgrupper och i arbetsgrupperna inom kommittéförfarandets kommittéer. EES- och EFTA-stater har dock inget formellt tillträde till rådet eller Europaparlamentet.

3.5   Isländska arbetsmarknadsparter deltar i den gemensamma rådgivande kommittén EES–EESK. På politisk nivå deltar Island i EES:s gemensamma parlamentarikerkommitté. Tillsammans med Norge deltar Island också i informella nordisk-baltiska möten före rådets sammanträden, där de har möjlighet att försöka föra fram sina åsikter.

3.6   Utöver att Island inte fullt ut deltar i EU:s beslutsprocess, är den huvudsakliga skillnaden mellan Islands ställning på basis av EES-avtalet och ett EU-medlemskap att EES-avtalet inte innebär att det upprättas överstatliga institutioner som har makt att stifta lagar som blir direkt tillämpliga i medlemsstaterna. EES-avtalet medför inte heller någon tilldelning av rättsliga befogenheter. Ett EU-medlemskap skulle innebära att Island är representerat i alla EU-institutioner och beslutsfattande organ.

3.7   Trots ett nära förhållande till EU har Island ända tills nyligen valt att stå utanför unionen. Det finns flera orsaker till denna ståndpunkt, framför allt en önskan om att behålla den nationella kontrollen över fiskeresurserna. Den gemensamma jordbrukspolitiken är också impopulär bland de isländska jordbrukarna, som är rädda för att få konkurrens av billigare produkter från fastlandet. De nationalistiska känslorna är starka inom vissa isländska befolkningsgrupper och en del beslutsfattare har i regel varit ovilliga att stödja något som kan anses inkräkta på landets suveränitet. Islands geografiska isolering, dess speciella säkerhetsförhållande med USA under det kalla kriget, administrationens ringa storlek och valsystemet som favoriserar landsbygden nämns ibland också som potentiella orsaker till Islands inställning till EU. Slutligen var den allmänna uppfattningen fram till den finansiella krisen att EES-avtalet tjänar landets intressen i tillräcklig utsträckning.

3.8   Trots de ovannämnda faktorerna har en stor del av befolkningen under årens lopp gett sitt stöd till närmare kontakter med EU. När Islands finanssystem bröt ihop i oktober 2008 ledde detta till att inställningen till ett EU-medlemskap och införandet av euron blev ännu positivare. I juli 2009 röstade det isländska parlamentet för en ansökan om EU-medlemskap. Den allmänna opinionen och de politiska partierna på Island är dock fortfarande delade i frågan.

3.9   Såväl EU som Island skulle gynnas av Islands medlemskap. För EU:s del skulle det bidra till att unionen blev mer komplett geografiskt sett och dessutom skulle unionen få fotfäste i det arktiska området och kunna delta i Arktiska rådet. För Islands del skulle en anslutning innebära att landet stärktes i sin strävan efter bättre former för ett multilateralt styre i det arktiska området. Ett medlemskap skulle också bidra till att återupprätta Islands internationella trovärdighet och ha en stabiliserande effekt på landets valuta och på hela ekonomin. Som EU-medlem skulle Island i hög grad kunna bidra till politiken för en nordlig dimension, till utvecklingen och utnyttjandet av förnybara energikällor och till en miljövänligare ekonomi i EU.

3.10   Många utmaningar återstår dock eftersom flera viktiga områden faller utanför EES- eller Schengensamarbetets tillämpningsområden. En del av dessa kommer sannolikt att orsaka svårigheter under förhandlingarna. Fisket och jordbruket lär utgöra särskilda stötestenar, och det civila samhällets organisationer inom dessa områden kommer att spela en nyckelroll i anslutningsprocessen. Anslutningsprocessen bör vara en frivillig dubbelriktad process som grundar sig på samförstånd, och ingendera parten bör känna sig tvungen att göra åtaganden som den inte är beredd att göra.

4.   Den socioekonomiska situationen

4.1   Islands ekonomi har av tradition huvudsakligen varit baserad på fiskesektorn, och denna står fortfarande för närmare hälften av Islands varuexport. Under senare år har aluminiumproduktion och turism också blivit viktiga industrier. På 1990-talet inledde Island en ekonomisk avreglerings-, liberaliserings- och diversifieringsprocess och etablerade en stor finanssektor. Som ett resultat av överexponering, otillräcklig tillsyn av finanssektorn och bankernas överdimensionerade storlek i förhållande till den nationella ekonomin, kollapsade den isländska banksektorn i kölvattnet av den globala finanskrisen. Bankernas sammanlagda skulder uppgick till över tio gånger Islands totala BNP (1). Detta ledde till en djup recession med både sociala och ekonomiska konsekvenser.

4.2   Värdet på den isländska kronan sjönk avsevärt, vilket ledde till hög inflation, ökad arbetslöshet, en värdeminskning på tillgångar, ett stort antal konkurser bland företagen och en minskning av den privata konsumtionen. Skatterna (kapital-, inkomst- och punktskatterna samt momssatserna) har också höjts, ett nytt system för inkomstskatt i tre nivåer har införts och diverse förmåner som föräldraledighet och barnbidrag har sänkts. De offentliga utgifterna för utbildning och hälso- och sjukvård har också skurits ner. Många isländska hushåll har drabbats eftersom de har förlorat stora delar av sina besparingar och/eller inkomster. En omfattande sanering av såväl privatpersoners som företags skulder pågår dock i syfte att mildra krisens omfattning. För privatpersoner finns det särskilda möjligheter till utomrättslig skuldsanering för hushåll med allvarliga svårigheter (2).

4.3   Statsskulden mångdubblades till följd av krisen. En stor del av denna skuld beror på Icesaves åtaganden. Enligt direktivet om system för garanti av insättningar (94/19/EG) är Island skyldigt att ersätta insättare med upp till 20 000 euro per konto. Island har gått med på att fullgöra dessa skyldigheter. Den del av Icesave-tvisten som ännu inte är löst handlar dock om de villkor enligt vilka Island bör ersätta de brittiska och nederländska regeringarna för att de har ersatt insättare från sina egna länder.

4.4   Island har vidtagit flera åtgärder för att motverka krisen. De tre största bankerna förstatligades, omstrukturerades och rekapitaliserades. Åtgärder för att skydda betalningsbalansen och begränsa de internationella kapitalflödena vidtogs i syfte att förhindra utflödet av utländsk valuta och en fortsatt depreciering av den isländska kronan. Centralbanken började avveckla dessa kontrollåtgärder i oktober 2009. Ett nytt ekonomiministerium inrättades, centralbankens styrelse byttes ut och finansinspektionens roll stärktes. Regeringen påbörjade också en omfattande utredning av de händelser som ledde till krisen genom att tillsätta en särskild utredningskommission och en särskild åklagare.

4.5   Regeringen bad också världssamfundet, inklusive Internationella valutafonden, om hjälp. Internationella valutafondens stand by-avtal med Island uppgår till 2,1 miljarder US-dollar och de övriga nordiska länderna, Polen och Färöarna bidrog med ytterligare 2,75 miljarder. Det ekonomiska programmet, som stöds av Internationella valutafonden, inbegriper åtgärder ämnade att stabilisera växelkursen och återupprätta förtroendet för penningpolitiken, se över finanspolitiken och upprätthålla en hanterbar offentlig skuld, omstrukturera finanssektorn och de rättsliga ramarna för denna samt underlätta en sanering av hushållens och företagens skulder. I slutet av september 2010 godkände Internationella valutafonden sin tredje översyn av Islands ekonomiska återhämtningsprogram.

4.6   Islands makroekonomiska stabilisering är ännu inte avslutad och konsolideringen av de offentliga finanserna utgör fortfarande en viktig utmaning. För att stärka den finanspolitiska ramen har en fyraårig plan för budgetkonsolidering antagits. Det finns redan vissa tecken på förbättring. Internationella valutafonden bedömer att ekonomin kommer att uppleva en positiv tillväxt under andra hälften av 2010, tack vare Islands starka ekonomiska grundförutsättningar (2). Inflationen minskar och växelkursen har stabiliserats. De nya affärsbankerna har rekapitaliserats och omfattande reformer av reglerna för finansmarknaden har genomförts. Arbetslöshetssiffrorna har inte nått den förutspådda nivån på över 10 %.

4.7   Arbetsmarknadsparterna har spelat en avgörande roll i Islands ekonomiska återhämtningsplan. Regeringen och arbetsmarknadsparterna skrev under en ”stabilitetspakt” i juni 2009, och 2010 års budget återspeglar detta avtal. Syftet med pakten var att garantera ett socialt samförstånd om de anpassningsåtgärder som behövs. Eftersom pakten huvudsakligen inbegrep arbetsmarknadsparterna fanns det emellertid vissa organisationer i det civila samhället som kände sig uteslutna från processen. I mars 2010 drog sig den isländska arbetsgivarföreningen ur pakten, med motiveringen att pakten inte respekterats och att regeringen inte kunnat hålla sina löften.

4.8   På medellång och lång sikt har Island en relativt flexibel arbetsmarknad med höga sysselsättningstal, en ganska ung och välutbildad förvärvsarbetande befolkning och en stabil resursbas bestående av bl.a. rika fiskevatten och omfattande källor till förnybar energi. Det är därför sannolikt att Island med tiden kommer att återhämta sig helt från de nuvarande ekonomiska svårigheterna. Dessutom anser Europeiska kommissionen att Islands medverkan i Ekonomiska och monetära unionen inte borde orsaka några större problem om landet anpassar sig till EU:s regelverk för den ekonomiska och monetära politiken.

5.   Det civila samhället på Island

5.1   Island har en lång tradition av aktivt deltagande från det civila samhällets sida. Särskilt det isländska samhällets ringa storlek har gjort att intressegrupper har mycket nära och ofta personliga kontakter med regeringen och att de aktivt deltagit i den politiska processen. Vissa intressegrupper såsom jordbruks- och fiskeorganisationerna samt fackförbunden har av tradition haft mycket nära kopplingar till vissa politiska partier.

5.2   Som en motvikt till de begränsningar som en liten administration medför har den isländska regeringen ett nära samarbete med isländska intressegrupper som är aktiva på EU-nivå. Regeringen förlitar sig ofta på dem när det gäller att samla in information och öka medvetenheten om frågor av intresse för Island i Bryssel. Intresseorganisationerna spelar dock en större roll när det gäller att samla in information och lägga upp strategier än när det gäller att påverka EU-politiken, förutom på vissa områden av socialpolitiken, där arbetsmarknadsparterna är särskilt aktiva och direkt medverkar i utformningen av politiken.

5.3   Liksom i de övriga nordiska länderna kan, enligt artikel 74 i konstitutionen, alla typer av sammanslutningar inrättas utan föregående tillstånd, och de kan inte upplösas genom ett administrativt beslut. Sammanslutningar måste registreras hos den nationella registreringsmyndigheten för att få ett nationellt registreringsnummer för beskattningsändamål och de måste också ha en registrerad adress. Fackföreningarnas verksamhet regleras i lagen om fackföreningar och arbetsmarknadskonflikter.

5.4   Många isländska organisationer har långvariga och starka band till sina nordiska motsvarigheter. De isländska organisationerna skulle via dessa kontakter kunna utbyta bästa praxis och dra lärdom av partnerorganisationernas erfarenheter av respektive lands anslutning till EU.

5.5   Den offentliga hearingen med det civila samhällets organisationer på Island visade emellertid att de övriga organisationerna inom det civila samhället är övervägande inåtriktade jämfört med arbetsmarknadsorganisationerna. Genom ett närmare samarbete borde det vara möjligt att övertyga dem om att de bör ha en bredare syn på sin roll på Island, i synnerhet i samband med anslutningsprocessen, och det bör också vara möjligt för EU-organisationerna att lära sig av sina isländska motsvarigheter.

5.6   Island har tillämpat den nordiska ekonomiska och sociala modellen, som karaktäriseras av en omfattande välfärdsstat med generösa förmåner. Arbetsmarknadens båda sidor för en aktiv social dialog i syfte att utbyta information och lösa olika viktiga sociala och ekonomiska problem. Sociala bestämmelser fastställs i allmänhet med hjälp av kollektivavtal snarare än lagstiftning.

5.7   Utvecklingen på Island har i hög grad avspeglat utvecklingen i de nordiska grannländerna, med ökade offentliga utgifter. Urbanisering och förändringar i samhällsstrukturen har lett till uppkomsten av olika intressegrupper, framför allt fackföreningar, kooperativ och jordbruksorganisationer. I början var intressegrupperna få men mäktiga, och de hade starka band till vissa politiska partier som tjänade deras intressen.

5.8   Under senare hälften av 1900-talet växte antalet intressegrupper allteftersom samhället blev mer diversifierat. I takt med den ökande mångfalden har banden mellan enskilda politiska partier och mäktiga intressegrupper försvagats. I ett litet samhälle som det isländska är avstånden mellan det civila samhället och regeringen ändå oundvikligen korta.

5.9   Ä ven om den isländska modellen på många sätt liknar de övriga nordiska ländernas, så skiljer den sig från den traditionella nordiska modellen i ett antal avseenden. Utvecklingen på Island har varit långsammare och utgifterna för välfärd har traditionellt sett varit lägre på Island än i de övriga nordiska länderna. Under 1990-talet spelade liberaliserings- och privatiseringspolitiken en framträdande roll, och efter den finansiella kraschen har stora besparingar gjorts i välfärdssystemet. I de nordiska länderna har välfärdssystemet generellt stötts av både vänster- och högerpartier, och detta gäller även på Island trots att den politiska scenen huvudsakligen präglats av center–högerkoalitioner. Arbetsmarknadens parter har spelat en avgörande roll i den politiska processen.

5.10   Resultaten av den offentliga hearingen visade att det civila samhället på Island är tudelat i fråga om ett EU-medlemskap. I synnerhet fiske- och jordbrukssammanslutningarna motsätter sig ett medlemskap, medan sådana organisationer som isländska landsorganisationen och industriförbundet förespråkar det. Många organisationer på Island ställer sig också neutrala till frågan. Även om demokratin är oerhört stark på Island är representationen av det civila samhällets organisationer i bredare bemärkelse relativt svag, vilket innebär att det civila samhällets ståndpunkter inte förmedlas på ett balanserat sätt.

6.   Nyckelorganisationer och deras ställning i EU-debatten

6.1   Arbetsmarknadens parter

6.1.1   Den isländska landsorganisationen (ASÍ, Alþýðusamband Íslands) är den största fackföreningen på Island och representerar arbetstagare, kontors- och butiksanställda, sjömän, byggnads- och industriarbetare, elektriker och ett flertal andra yrken inom den privata sektorn och en del av den offentliga sektorn, även om de flesta offentliganställda representeras av förbundet för statligt och kommunalt anställda (BSRB, Bandalag starfsmanna ríkis og bæja). Båda organisationerna är medlemmar av EFS. En tredje centralorganisation, akademikerförbundet (BHM, Bandalag háskólamanna), organiserar arbetstagare med universitetsexamen inom både den privata och offentliga sektorn.

6.1.2   ASÍ:s motsvarighet på arbetsgivarsidan är det isländska arbetsgivarförbundet (SA, Samtök atvinnulífsins), som är medlem av BusinessEurope. SA har åtta medlemsorganisationer inom olika områden, bland annat energi, turism, finans och fiske. Dessa båda organisationer spelar en stor roll i samordningen av politiken på områdena sysselsättning, sociala frågor, miljö och arbetsmarknad. En annan organisation som är aktiv på EU-nivå och som också hör till BusinessEurope är det isländska industriförbundet (SI, Samtök iðnaðarins). SI är även medlem av SA.

6.1.3   Arbetsgivar- och arbetstagarförbunden deltar i ett antal kommittéer och styrelser för offentliga organ, i vilka de skyddar sina medlemmars intressen när lagstiftning utarbetas och genomförs, till exempel myndigheten för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen, jämställdhetsrådet och rådet för vetenskap och teknik. De har också nära kontakt med regeringen när det gäller att förbereda och förnya löneavtal. Arbetsmarknadsparterna har ett nära samarbete när det gäller gemensamma intressen på områdena jämlikhet och arbetarskydd samt informationsspridning.

6.1.4   Arbetsmarknadsparterna på Island är redan relativt väl integrerade i EU:s politiska förfaranden. De följer EU:s lagstiftningsförfarande noga, eftersom även de genom EES-avtalet påverkas av den EU-politik som antas.

6.1.5   Representanter för arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer i EFTA-staterna har kontakt med EESK genom den rådgivande EES-kommittén, som är en del av EES:s institutionella struktur. Detta forum fungerar som en länk mellan arbetsmarknadsparterna i EFTA-staterna och det civila samhällets organisationer inom EU. I motsats till EESK ingår det bara fackförbund och arbetsgivarorganisationer i den rådgivande EES-kommittén. Detta innebär en viss begränsning eftersom den civila dialogen inte omfattas i sin helhet.

6.1.6   Arbetsmarknadsparterna på Island har i allmänhet varit relativt positiva till den europeiska integrationen, även om åsikterna går isär. ASÍ var först skeptisk till Islands medlemskap i EES, men ändrade ståndpunkt år 2000 då man märkt att EES innebar flera fördelar för arbetstagarna på Island. ASÍ stöder nu EU-anslutningsförhandlingarna och införandet av euron, eftersom man anser att de isländska arbetstagarnas intressen och ekonomins allmänna stabilitet gynnas bäst av full integration med EU. Organisationen understryker dock att fokus under förhandlingarna bör ligga på att bevara den fulla kontrollen över Islands exklusiva ekonomiska zon vad gäller fiske och att stöd för det isländska jordbruket bör garanteras. BSBR, som företräder de anställda inom den offentliga sektorn, har ingen officiell ståndpunkt beträffande ett medlemskap, men välkomnar öppna diskussioner om förhandlingarna.

6.1.7   På arbetsgivarsidan är SA:s mål att noga följa diskussionerna om ett medlemskap, men förbundet förhåller sig neutralt till EU-medlemskapet eftersom medlemsorganisationerna är splittrade i frågan. Exempelvis förespråkar SI ett medlemskap med motiveringen att Islands ekonomi är instabil på grund av rörelserna i växelkursen och att en integration med EU och antagandet av euron skulle främja konkurrenskraften och medföra bättre arbetsförutsättningar för det isländska näringslivet.

6.2   Fiskerisektorn

6.2.1   Förbundet för ägare till fiskefartyg (LÍÚ, Landssamband íslenskra útvegsmanna) och förbundet för fiskberedningsanläggningar motsätter sig däremot starkt ett EU-medlemskap. De som har egna intressen i fiskeindustrin är motvilliga att ansluta till den gemensamma fiskeripolitiken, eftersom det skulle tillåta utländska investeringar i sektorn och betyda att fångstkvoterna i Islands exklusiva ekonomiska zon, som sträcker sig 200 sjömil från kusten, skulle fastställas i Bryssel. Även om Island i egenskap av medlemsstat skulle delta fullt ut i beslutsfattandet, tror företrädare för organisationer i det civila samhället att Island på grund av sin folkmängd inte skulle kunna få tillräckligt inflytande i besluten på EU-nivå. Island skulle också avsäga sig sin rätt att sluta egna avtal med tredjeländer angående fiske av gemensamma (gränsöverskridande) fiskebestånd, som utgör 30 % av Islands fångst. LÍÚ hävdar att fångst som kastas överbord och överfiske är allvarliga problem inom EU, medan fiskerisektorn på Island är lönsam. Dessutom finns det ingen garanti för att principen om relativ stabilitet kommer att bibehållas i EU.

6.2.2   I augusti 2010 konstaterade emellertid ordföranden för LÍÚ i isländska Radio RÚV att Island måste fortsätta anslutningsförhandlingarna och att man måste försöka nå ”bästa möjliga överenskommelse” samt att det vore oklokt att dra tillbaka EU-ansökan i detta skede.

6.2.3   Dessutom återupptog Island det kommersiella valfisket 2006, vilket troligtvis kommer att bli en svår fråga då det strider mot EU-politiken. Om ingen lösning hittas kommer frågan att utgöra ett allvarligt hinder för Islands anslutning till EU.

6.2.4   Den gemensamma fiskeripolitiken ses för närvarande över. Förutsebara ändringar kommer sannolikt att föra den närmare den isländska modellen. Islands förhandlingar skulle dock baseras på det gällande EU-regelverket, vilket betyder att det finns flera potentiella källor till konflikter. Fisket kommer troligtvis att vara den viktigaste frågan under Islands anslutningsförhandlingar. Fiskerisektorns lobbying påverkar i hög grad den politiska processen och kommer sannolikt att spela en viktig roll i debatten om EU-medlemskap eftersom inkomsten per capita från fiskerisektorn är mycket större på Island än i något av EU:s medlemsländer.

6.3   Jordbrukssektorn

6.3.1   En annan organisation som har en lång historia av politiskt deltagande är lantbrukarorganisationen. Lantbrukarna har traditionellt sett varit en stark kraft på Island med starka band med regeringen, även om deras inflytande har minskat på senare år allteftersom sektorn har minskat i storlek. Liksom LÍÚ följer lantbrukarorganisationen noga EU:s lagstiftningsförfarande. Lantbrukarorganisationen är en partnerorganisation till Copa/Cocega och därmed är dess deltagande där i viss mån begränsat. Den europeiska paraplyorganisationen fokuserar huvudsakligen på frågor med anknytning till EU.

6.3.2   Lantbrukarorganisationen är en stor motståndare till EU-medlemskap, eftersom den anser att det skulle leda till en omfattande förlust av arbetstillfällen inom jordbruket och ha en betydande negativ inverkan på livsmedelssäkerheten och livsmedelstryggheten i landet. Det huvudsakliga resonemanget bakom detta argument är att Island skulle tvingas tillåta obegränsad import av jordbruksprodukter från EU som Islands jordbrukare skulle ha svårt att konkurrera med. EU:s livsmedelslagstiftning som tryggar livsmedelssäkerheten (3) utgör dock redan en del av EES-avtalet och kommer att träda i kraft i slutet av 2011. Under genomförandet av livsmedelslagstiftningspaketet på nationell nivå kämpade lantbrukarorganisationen framgångsrikt för att behålla förbudet mot import av färskt kött i den isländska lagstiftningen, även om ett sådant förbud kan anses strida mot syftena med EU-lagstiftningen. På basis av artikel 19 i EES-avtalet har Island också gått med på tullfria kvoter och eftergifter i fråga om vissa produkter, vilket oroar lantbrukarorganisationen.

6.3.3   Jordbruket blir en viktig fråga under anslutningsprocessen, och explicit stöd för mejeriproduktion, fåravel och andra typer av traditionellt jordbruk kommer att vara ett av Islands mål. Ett nationellt långtidsstöd motsvarande det som ges andra EU-regioner belägna norr om den 62:a breddgraden skulle kunna bidra till att upprätthålla jordbruksverksamheten i dessa glesbefolkade områden med svåra klimatförhållanden.

6.4   Miljöområdet

6.4.1   Det finns ett antal aktiva miljöorganisationer i Island. Miljöorganisationer i EU följer i allmänhet EU:s miljöpolitik noga, är aktiva på europeisk nivå och är medlemmar av paraplyorganisationer. Detta verkar inte ha varit lika viktigt för de isländska miljöorganisationerna under årens lopp, även om några av dem har en del internationella kopplingar.

6.4.2   Det finns ett antal möjliga förklaringar till detta. För det första är de europeiska intressegrupperna ofta motståndare till valfiske, vilket kan betyda att de isländska miljöorganisationerna inte känner någon samhörighet med sina europeiska motsvarigheter. För det andra ligger fokus hos de isländska miljöorganisationerna, t.ex. Landvernd, i första hand på problemen med markerosion och på att bevara Islands naturliga livsmiljöer, och de motsätter sig därför ofta att kraftverksdammar byggs för att öka produktionen av aluminium. Även om det mesta av EU:s miljöpolitik omfattas av EES-avtalet, inkluderar detta inte lagstiftning om bevarande av naturliga livsmiljöer. Slutligen har miljöorganisationerna på Island också lidit brist på finansiering och resurser. Kanske är det av dessa orsaker som Islands miljöorganisationer har varit mindre aktiva än sina europeiska motsvarigheter på EU-nivå och i allmänhet inte deltagit särskilt aktivt i debatten om EU-medlemskap. Till exempel har Landvernd inte någon formell ståndpunkt i fråga om EU-medlemskap, även om man allmänt anser att EU:s miljölagstiftning har haft positiva konsekvenser. Landvernd vill också gärna klargöra den roll organisationen kan spela i anslutningsförhandlingarna, inbegripet ytterligare deltagande i sådana EU-program som ramen för naturskydd.

6.5   Konsumentskydd

6.5.1   Den isländska konsumentorganisationen (NS, Neytendasamtökin) är en oberoende, icke vinstdrivande och icke-statlig organisation som grundades 1953. Den är aktiv på europeisk nivå och medlem i olika paraplyorganisationer. NS har redan ett nära samarbete med det europeiska konsumentcentrumet på Island, som ingår i nätverket för europeiska informationscentrum för konsumenter. NS har inte tagit ställning vare sig för eller emot Islands anslutning till EU. NS:s ståndpunkt har emellertid länge varit att Island bör undersöka alla fördelar och nackdelar med ett medlemskap, och NS:s stämma drog år 2008 slutsatsen att Island bör ansöka om medlemskap för att ta reda på vilka de verkliga problemen är så att diskussionen om EU kan fortsätta utan förutfattade meningar och grundas på fakta. År 2008 lät NS också utarbeta en rapport om vilka fördelar och nackdelar ett EU-medlemskap skulle innebära för konsumenterna. Utan att ta ställning och utan att utarbeta en politik för eller emot EU har NS sålunda alltid uppmuntrat EU-ansökan i sig och strävat efter att bidra till att en diskussion om EU inleds.

6.6   Övriga organisationer

6.6.1   Andra viktiga organisationer är handikappförbundet, handelskammaren, som är medlem i Eurochambers, handels- och tjänsteförbundet, som är medlem i Eurocommerce, isländska handelsorganisationen och ett flertal icke-statliga organisationer. För närvarande har dessa organisationer ännu inte någon officiell ståndpunkt om ett EU-medlemskap, även om de troligtvis kommer att ta ställning för eller emot vissa delar av EU-politiken. Det finns också särskilda grupper för och emot EU, t.ex. Evrópusamtökin och Heimssýn.

---

(1)  Islands utrikesministerium, PM, Iceland's Economic Recovery Programme, juni 2010 http://www.mfa.is/media/MFA_pdf/Factsheet--Iceland%27s-Economic-Recovery-Program-June.pdf.

(2)  http://www.mfa.is/media/MFA_pdf/Factsheet--Iceland%27s-Economic-Recovery-Program-June.pdf.

(3)  Allmänna livsmedelsförordningen (EG) nr 178/2002) och akter som hör samman med den.

---