30.4.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 100/84

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Den etiska och sociala dimensionen inom de europeiska finansiella institutionerna”

2009/C 100/14

Den 25 september 2007 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen att utarbeta ett initiativyttrande om

”Den etiska och sociala dimensionen inom de europeiska finansiella institutionerna”.

Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 2 oktober 2008. Föredragande var Edgardo Maria IOZIA.

Vid sin 448:e plenarsession den 22–23 oktober 2008 (sammanträdet den 23 oktober 2008) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 122 röster för, 23 röster emot och 45 nedlagda röster.

1.   Sammanfattning och rekommendationer

1.1   Finanskrisens senaste utveckling, som var oförutsägbar och oväntad med tanke på de ofantliga förluster den medförde, och de uppenbart ineffektiva styrinstrument som inrättats för att skydda marknaden, dvs. spararna, företagen och investerarna, kräver ytterligare och särskilda diskussioner om innehållet i detta yttrande. De konkurser som följt på varandra världen över och de insatser som gjorts för att rädda till synes mycket solida banker och försäkringsbolag har skapat ängslan och oro hos miljontals EU-medborgare.

1.1.1   Europeiska rådet den 15–16 oktober ägnade sig huvudsakligen åt den finansiella krisen och framhöll sin fasta beslutsamhet att vidta samordnade åtgärder för att skydda det europeiska finansiella systemet och insättarna. Efter eurogruppens möte godkände rådet i dess helhet de principer som fastställdes i Paris den 12 oktober och som syftar till att vidmakthålla det finansiella systemets stabilitet, stärka övervakningen av den europeiska finanssektorn, särskilt av de gränsöverskridande konsortierna, bättre samordna övervakningen på EU-nivå, stödja viktiga finansinstitut, undvika konkurser och skydda spararnas insatta medel.

1.1.2   Europeiska rådet krävde också att man påskyndar det pågående arbetet med direktivet om reglering av kreditvärderingsinstitutens verksamhet och direktivet om säkerheten när det gäller insättningar, och uppmanade medlemsstaterna att vidta åtgärder för att se till att företagsledarnas löner och aktieoptionsförmåner, särskilt inom finanssektorn, varken medför överdrivet risktagande eller en extrem inriktning på kortsiktiga mål.

1.1.3   Europeiska rådet framhöll kravet på att stödja tillväxt och sysselsättning, att genomföra en grundlig reform av det internationella finanssystemet på grundval av principerna om insyn, sunt bankväsende, ansvarstagande, integritet och global styrning samt att förebygga intresse -konflikter.

1.1.4   EESK har länge förgäves efterlyst insatser för att stärka regleringsinstrumenten, samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna och samordningen och harmoniseringen av övervaknings-åtgärderna. Kommittén har fördömt det europeiska och internationella banksystemets överdrivna risktagande, som understötts av system för orimliga löner och ersättningar som bygger på mycket kortsiktiga resultat och som tvingat operatörerna i sektorn till godtyckliga försäljningskampanjer för högriskprodukter.

1.1.5   Trots de finansiella skandaler som inträffat också i Europa har inga konkreta åtgärder vidtagits och först i dag, när krisens omfattning kan få dramatiska effekter på hela ekonomin, inser man att löftena från en ohämmad och oansvarig kapitalism om en omåttlig och gränslös tillväxt var falska och gav upphov till en djup kris.

1.1.6   Modellen har ohjälpligt kommit till sin slutfas. Kommittén hoppas att de politiska institutionerna äntligen ska ta sitt ansvar genom att göra följande:

—	Utöka tillsynsmyndigheternas räckvidd och befogenheter;

—	Förbjuda möjligheten att inneha penningmedel, krediter eller värdepapper utanför budgeten;

—	Utvidga och harmonisera de nationella tillsynsmyndigheternas verksamhet;

—

Införa lämpligare och mer genomskinliga normer för hedgefonder, investeringsbanker och strukturerade off shore-instrument för finansiell verksamhet samt statliga fonder och aktiefonder, genom att dessa underställs myndigheternas övervakning och genom att deras natur och ”företagskaraktär” i förhållande till gällande lagstiftning fastställs i enlighet med Europaparlamentets begäran;

—	Ändra beskattningssystemet genom att undvika incitament eller lättnader vid stora risker eller överskuldsättning;

—	Inrätta ett europeiskt kreditvärderingsinstitut;

—	Reglera systemet för ersättningar för företagsledare och incitamenten för försäljning av finansiella produkter som är olämpliga för aktörerna, något som rådet självt efterlyser;

—	Kontrollera oreglerade marknader;

—	Anpassa kapitalkraven för komplexa finansiella produkter och derivat.

1.1.7   Kommittén är övertygad om att den allvarliga finanskrisen och kasinokapitalismens efterlängtade och definitiva nederlag kan möjliggöra lämpligare åtgärder för att slå vakt om finanssystemet i framtiden och samtidigt blåsa nytt liv i ekonomin. Det behövs en allmän insats som står i proportion till risken för att finanskrisen ska infektera hela realekonomin. Investeringar i infrastruktur och ”gröna investeringar” i t.ex. energieffektivitet, förnybara källor, innovation och forskning kan bidra till att upprätthålla efterfrågan. En ny europeisk fond som förvaltas av EIB och garanteras av medlemsstaterna skulle kunna lösa problemet med blockering av finansiering, ett problem som i synnerhet drabbar den ekonomi som mer än andra behöver medellångsiktiga och långsiktiga investeringar.

1.1.8   EESK uppskattar det som hittills har gjorts av medlemsstaterna, Europeiska centralbanken och rådet, och vi uppmanar alla EU-institutioner att visa prov på stabilitet och snabbhet i denna situation som är så dramatisk för medborgarna, arbetstagarna och företagen, så att det europeiska och internationella finanssystemet snarast möjligt kan fungera normalt igen.

1.1.9   Kommittén hoppas även att man vid sidan av de nödvändiga finansiella åtgärderna för att uppnå detta viktiga mål ska göra största möjliga ansträngningar för att klara av den ekonomiska krisen.

1.1.10   Hundratals miljarder euro har satsats för att rädda bankerna. EESK hoppas att lika mycket energi ska läggas ner på att snabbt rädda företagssystemet, och särskilt de små och medelstora företagen, genom att efterfrågan upprätthålls även genom höjda löner och pensioner, så att man kan undvika att tillbakagången övergår i depression.

1.2   Rikedomen i det breda utbudet av finansiella tjänster kan jämföras med naturens rikedom. Numera är skyddet av den biologiska mångfalden förankrat i medborgarnas medvetande. Skyddet av den ”biologiska mångfalden” av tillhandahållare av finansiella tjänster är också en del av Europas kultur- och samhällsarv som inte får gå till spillo utan måste upprätthållas, på grund av dess stora sociala värde. Det europeiska finansiella systemets etiska och sociala dimension bör stärkas och skyddas.

1.3   I Lissabonfördraget, artikel 2.3 fastslås följande: ”Unionen skall verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö. Den skall respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas”.

1.4   EU-institutionerna och medlemsstaterna bör åta sig att vid sidan av finansmarknadens konkurrenskraft även främja och stödja dess etiska och sociala dimension. Social marknads-ekonomi innebär också en socialt rättvis marknadsekonomi  (1) och den sociala marknads- ekonomin gör att ekonomin kan tjäna sitt slutgiltiga ändamål, det vill säga att åstadkomma välfärd och välstånd för hela befolkningen och skydda den mot nöd (2).

1.5   När Jacques Delors föreslog inrättandet av en europeisk kommitté på hög nivå som kunde hantera finansmarknadernas kris, utarbeta nya regler och bekämpa ”de galna finanserna som inte bör styra oss”, menade han att den nuvarande krisen”är ett tecken på de otillräckligt eller dåligt reglerade marknadernas misslyckande och återigen visar att marknaderna inte klarar självreglering”.

1.6   Den kris som nyligen inträffade visar att det finansiella systemets bredd och ”biologiska mångfald” inte bara ingår i Europas kulturarv och historiska arv, utan även är en förutsättning för etiska och sociala initiativ och en viktig faktor för ökad konkurrenskraft och minskade risker för systemkriser i finanssystemen.

1.7   Ekonomisk tillväxt över en viss gräns gör inte människor lyckligare, om de inte har möjlighet att tillgodose andra behov. De finansiella spekulationernas dominans inom realekonomin bör minska, så att de antar rimliga proportioner och blir socialt hållbara och etiskt godtagbara.

1.8   Etiska och socialt ansvarsfulla finanser bör därmed få en viktigare roll. Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs utgångspunkt är att toppstyrning inte är ett lämpligt angreppssätt, eftersom erfarenheterna visar att det är bäst om initiativ med stark social och etisk prägel uppstår spontant på gräsrotsnivå.

1.9   Den etiska dimensionen finns inte bara i en viss typ av verksamhet. Man bör särskilt uppmärksamma sparbankernas och olika kooperativa rörelsers dokumenterat viktiga roll när det gäller att ta etiska och sociala initiativ och främja utvecklingen av lokala system. Trots att denna dimension erkänns i EG-fördraget har den ännu inte fått uttryckligt erkännande och skydd i vissa medlemsstater. Det behövs insatser för att åstadkomma ett mer systematiskt och utvidgat erkännande av denna sociala styresform. Att det nyligen har gjorts överklaganden till kommissionen om den kooperativa rörelsen i Italien, Spanien, Frankrike och Norge är ett tecken på detta, eftersom det saknas en tillräcklig gemenskapslagstiftning.

1.10   Kommittén anser att regelverket aldrig är neutralt i förhållande till organisationers och individers handlingar. Med utgångspunkt i detta konstaterande anser kommittén att en systematisk och allmän tillämpning av principen att erbjuda kompensation för etiska och sociala initiativ, i ett system som redan uppmuntrar vissa beteenden, uppfyller rättvise- och förnuftskriterierna för det offentligas roll i ekonomin och samhället.

1.11   Varje gång det kan påvisas att en viss organisation åtminstone delvis, men systematiskt och kontinuerligt, avstår från att maximera vinsten för att i stället främja initiativ med etisk eller social prägel, bör man tillämpa skattebestämmelser och andra regler som åtminstone delvis skiljer sig från den vanliga lagstiftningen, med undantag för de grundläggande tillsyns- reglerna. I vissa medlemsstater är etiska investerare redan undantagna från bankdirektivet. Man bör verka för att denna princip ska utvidgas till alla medlemsstater.

1.12   Kommittén undrar om initiativ med etisk eller social prägel som tas av typiskt vinstdrivande organisationer bör gynnas i skatte- eller regelmässigt hänseende. Om en vinstdrivande organisation tar ett initiativ som är helt åtskilt från dess vanliga verksamhet kan det knappast råda några tvivel om att det vore lämpligare att ge en kompensation än att tillämpa standardreglerna. Om initiativen inte är åtskilda från den vanliga verksamheten är det dock nödvändigt att diskutera och undersöka om det är lämpligt att införa ett kompensationssystem.

1.13   Inom många marknadssegment ägnas dock den sociala dimensionen inte någon särskild uppmärksamhet. Företagens sociala ansvar främjar en kontinuerlig tillväxt som respekterar mänsklig värdighet och är miljövänlig. Bonussystem som uteslutande är kopplade till antalet sålda produkter i stället för arbetsprestationens kvalitet skapar däremot stort missnöje bland kunder och arbetstagare som stressas av ”budgetsjuka”, det vill säga den stress som orsakas av ett ständigt kommersiellt tryck.

1.14   Kommittén förespråkar systematisk och målinriktad tillämpning av den så kallade proportionalitetsprincipen, enligt vilken en intermediär som utför enkla transaktioner inte kan bli föremål för samma behandling som en komplicerad, multinationell organisation, något som dock inte får påverka marknadsgarantierna. Reglerna är utformade för att skydda marknaden.

1.15   Genom att garantera att medlemsstaterna inte antar åtgärder som snedvrider konkurrensen kan kommissionen slå vakt om mångfalden i utbudet av finansiella tjänster samt bank- och försäkringstjänster. Dessa aspekter bör beaktas i reglerna för statsstöd.

1.16   Kasinokapitalism och turbokapitalism har drabbat stora företag inom industrin och finansvärlden som genom ett virrvarr av försäljningar reducerats till skuggor av sina forna jag. Tusentals arbetstagare, familjer, aktieägare och ekonomin som helhet har berörts av förstörelsen av inneboende värden, och bara ruinhögar har lämnats kvar.

1.17   Med detta yttrande vill EESK framhålla att det är nödvändigt att återföra ekonomin i människans tjänst, något som en stor ekonom har formulerat på följande sätt (3): ”Den största faran ligger i att tanken underordnas det moderna industriella systemets behov. (…) Dessa mål och värden består i att tekniken alltid ska fungera, att den ekonomiska tillväxten alltid ska vara god, att företagen alltid ska expandera, att varukonsumtion är den främsta källan till lycka, att lathet är perverst och att ingenting får hindra oss att prioritera teknik, tillväxt och ökad konsumtion.”

2.   Inledning

2.1   Den etiska och sociala dimensionen

2.1.1   De grekiska tänkarna lade grunden för den västerländska kulturen, och vi kan vända oss till dem för att definiera begreppen ”etisk” och ”social”.

2.1.2   Enligt Aristoteles syftar etik till det som är gott för människan, inte i abstrakt mening utan uppfattat som det högsta goda som kan förvärvas och uppnås genom handling. Det högsta goda som varje individ eftersträvar är lycka, och den högsta formen av lycka består i rätt- rådiga handlingar.

2.1.3   Lycka är både det bästa, det vackraste och det behagligaste av allt, egenskaper som inte bör åtskiljas som de görs i inskriptionen på Delos:

”a)	Vackrast av allt är den största rättvisan.

b)	Det bästa är hälsan.

c)	Men det som av naturen är mest behagligt är att få det man önskar.

d)	Alla dessa egenskaper tillhör de bästa verksamheterna, och de – eller en enda av dem, den bästa - kallar vi för lycka” (Aristoteles, Den nikomachiska etiken, första boken).

2.1.4   Filosofin hjälper oss att förstå att det vid sidan av en absolut etisk verklighet även finns relativa verkligheter för små eller stora samhällsgrupper som delar samma uppfattning om lycka och sluter sig samman för att bli lyckliga.

2.1.5   En mångfald av etik och värden existerar sida vid sida och representerar mänsklighetens utveckling i alla dess former. Här ingår även ”lyckans ekonomi” (happiness economics), ett forskningsområde där man med utgångspunkt i empiriska fakta systematiskt undersöker hur lyckan är beskaffad och hur man kan uppnå den.

2.1.6   Det är bevisat att ekonomisk tillväxt inte ökar människors lycka om inte andra faktorer ökar i motsvarande grad. Med andra ord: ”Över en viss gräns leder den ekonomiska tillväxten inte längre till lycka. Allt större konsumtion förutsätter allt mer arbete för att ha råd med den, och allt mer tid tillbringas på jobbet. De mänskliga relationerna blir lidande, just de relationer som är den främsta källan till lycka” (4).

2.1.7   Av Eurostats olika undersökningar framgår att lyckan har varit i stort sett oförändrad i Europa samtidigt som inkomsten per capita har ökat kontinuerligt under de senaste 25 åren. I USA är resultaten mycket likartade.

2.2   Finanskrisen 2007 - 2008 … och sedan?

2.2.1   Den turbulens som sedan februari 2007 har förekommit på finansmarknaderna och berört de främsta finansinstituten och bankerna börjar få genomslag i den internationella politiska debatten.

2.2.2   Lånekrisen i USA har fått enorma följder med stor räckvidd eftersom många lån som klassificeras som subprime, det vill säga högrisklån med låg sannolikhet för återbetalning, genom värdepapperisering har ingått i mer omfattande lånepaket och det helt har saknats insyn i omfattningen av detta problem. Därför har aktörerna nu osäkra värdepapper med lågt värde.

2.2.3   Denna osäkerhet har bidragit till att förtroendet för finanssystemet minskat ytterligare, och effekterna har varit mycket negativa för sådan affärsverksamhet som grundar sig på ett kontinuerligt flöde av billiga krediter.

2.2.4   Hedgefonder eller spekulativa fonder drabbades först av finanskrisen, även de stora affärsbankernas interna fonder. Många europeiska bankers portföljer innehåller en stor del av USA:s subprimeskulder. Vissa tyska banker som är kända för att vara försiktiga har drabbats hårt, men fenomenet har även spritt sig till finansinstitut som varit förskonade, och deras kostnader för återfinansiering har ökat oproportionerligt. Detta ledde till att Northern Rock nästan gick omkull.

2.2.5   Fallet med Société Générale hänger samman dels med den finanskris som inträffade förra sommaren, dels med en viss tendens att uppmuntra finansmarknadens operatörer att ta alltför stora risker som vid oförsiktiga beslut lika gärna kan resultera i betydande vinster som astronomiska förluster. Detta har avslöjat den slående bristen på interna kontrollförfaranden inom detta bankföretag och skapar osäkerhet kring hela bankväsendets praxis på detta område.

2.2.6   Detta är kasinokapitalism, där en bankkrasch främst slår mot spararna, och oftast de minst bemedlade, som på det ena eller andra sättet tvingas betala en skuld som inte är deras. Det handlar om arbetstagarna (över 100 000 friställningar inom finanssektorn hittills, och flera är att vänta (5) och medborgarna som förlorar sin trygghet och undrar om finanssystemet fortfarande är trovärdigt.

2.2.7   Hittills uppgår förlusterna till 400 miljarder USD, och enligt trovärdiga beräkningar kommer de att stiga till 1 200 miljarder USD (6). Bland stora institutionella investerare och inom pensionsfonder känner man givetvis av detta, men hela det ekonomiska systemet i allmänhet drabbas hårt, genom att finansieringskostnaderna ökar och tillgången på pengar minskar, vilket leder till högre priser och inflation som i sin tur bromsar ekonomin. Det blir en nedåtgående spiral som innefattar all ekonomisk verksamhet. I vissa medlemsstater talar man redan om en lågkonjunktur.

2.2.8   Det europeiska finanssystemet har förvisso mer drabbats av än orsakat detta, utom i enstaka och begränsade fall. Men det är samtidigt sant att ”finansialiseringen” av ekonomin, strävandena efter att hitta alltmer sofistikerade medel för att mångdubbla vinstmöjligheterna, de spekulativa fondernas alltmer aggressiva roll och uppkomsten av offentliga investerings-fonder med enorma resurser har förpassat realekonomin allt längre ut i marginalen. De nationella kontrollsystemens brister har också blivit tydliga, liksom ineffektiviteten i modellerna för samarbete mellan olika myndigheter samt ratinginstitutens oroväckande roll, som även innefattar de institut som sysslar med etisk rating (och har gjort positiva bedömningar av företag som Parmalat med sin fantastiska uppförandekod).

2.2.9   Denna kris har fått följder för alla aktörer på marknaden, oavsett om de har spekulerat mycket, lite eller inte alls. Marknadsintegrationen har gått så långt att ingen kan säga sig gå fri från negativa följder. Problemet är att man endast delar med sig av sina olyckor, medan vinsterna stannar i händerna på dem som spekulerar.

3.   Det europeiska finanssystemet

3.1   Bankerna

3.1.1   Bland finansförmedlarna spelar bankerna en central roll. I vissa länder utövar de stor kontroll över realekonomin och har inte bara ekonomisk makt utan påverkar de geografiska områdenas och företagens utveckling och mångdubblar sina vinstmöjligheter.

3.1.2   Trots att alla bankföretag är verksamma på en marknad och i stort sett erbjuder samma typ av tjänster, från standardtjänster till mer specialiserade, har de olika struktur och olikheterna har bestått genom åren.

3.1.3   Vid sidan av affärsbankerna och investeringsbankerna, som har en dominerande ställning på marknaden, återfinns sparbanker som har ett allmännyttigt ursprung och inrättades för att erbjuda lokalsamhällena och framför allt de fattigaste i dessa samhällen en viss hjälp under kriser. Namnet förknippas med de första sparbanker som inrättades i det tyska riket i början av 1800-talet, men i många fall har det skett ett namnbyte på de pantbanker (monti di pietà på italienska) som inrättades på 1400-talet. I dag upptar dessa banker ca en tredjedel av marknaden för privatpersoner med 160 miljoner kunder och 980 000 anställda. Exempel på sparkassornas integrerande insatser är ”Die Zweite Sparkasse” i Österrike och ”Parcours confiance” i Frankrike.

3.1.4   I vissa avlägset belägna regioner och landsbygdsområden utvecklades en rörelse med jordbruksbanker och hantverksbanker, efter en idé från Friedrich Wilhelm Raiffeisen som för att motverka ocker inrättade den första kooperativa banken eller Darlehnkassenverein 1864. Folkbankerna, som också har kooperativ grund, bygger på Franz Hermann Schulze-Delitzschs tänkande. Han grundade den första folkbanken eller förskottsföreningen (Vorschussverein) 1850. Därmed lades grunden för den stora rörelsen med kooperativa banker och folkbanker, som i dag har mer än 20 % av marknaden, med över 140 miljoner kunder, 47 miljoner medlemmar och 730 000 anställda.

3.1.5   Denna historiska översikt visar att det civila samhället alltid har gett bankerna en åtminstone delvis annan roll än andra företag i det ekonomiska systemet. Det har alltid funnits förväntningar på att de vid sidan av vinstmålen även ska ha etiska eller sociala målsättningar.

3.1.6   Ett viktigt tema som finansindustrin måste ta itu med är bättre tillgång till finansiella tjänster. Medan endast 20 % av befolkningen i utvecklingsländerna har tillgång till krediter, är siffran i Europa betryggande hög, 90 %. Det är dock fortfarande inte tillräckligt, eftersom 10 % kan vara offer för allvarlig diskriminering.

3.2   Försäkringar

3.2.1   De första moderna bankformerna uppstod i början av 1400-talet i Italien med Banco di San Giorgio 1406 och några av dessa banker finns fortfarande, t.ex. Monte dei Paschi di Siena, som grundades 1472. Försäkringsbolagens historia är mycket längre. De första formerna av försäkringar går tillbaka till 3000-talet eller 2000-talet f. Kr. i Kina och Babylonien, där greker och romare införde de första liv- och sjukförsäkringarna genom ”välgörenhetssällskap” som betalade medicinska behandlingar, gav understöd till familjer och till och med bekostade begravningar. De medeltida skråna hade samma syfte, medan man i Genua på 1300-talet (1347) inrättade ett försäkringsavtal som var skilt från investeringar. Detta skapade en förmögenhet för Edward Lloyd, som 1688 på Tower Street i London öppnade ett kafé som frekventerades av redare, köpmän och sjökaptener, en idealisk mötesplats för den som ville försäkra skepp och last och bidra finansiellt till företaget. Under samma period, efter den katastrofala branden i London 1666 då 13 200 hus brann ner, inrättade Nicholas Barbon de första försäkringarna mot eldsvåda, the Fire Office.

3.2.2   Efter Lloyds förebild (som tekniskt sett inte var ett försäkringsbolag) spred sig försäkrings-modellen i hela Europa och försäkringsbolagen inledde sin verksamhet. Utvecklingen av de moderna försäkringsbolagen är knuten till den moderna sannolikhetsteorin, vars föregångare är Pascal och de Fermat men även Galileo. Inom försäkringsvärlden verkar också ömsesidiga försäkringsbolag, som ägs av försäkringstagarna i stället för aktieägarna, det vill säga är direktägda av kunderna. Under förra århundradet uppstod kooperativa försäkringsbolag. I vissa länder har de fått genomslag på grund av sin stora kapacitet att erbjuda kvalitetsprodukter på hela marknaden. Precis som de kooperativa bankerna är även de ömsesidiga försäkringsbolagen nära knutna till lokala ekonomiska system och bidrar i hög grad till deras utveckling, även genom återinvesteringar av en stor del av deras mervärde.

3.3   Etiska banker och försäkringsbolag

3.3.1   För några år sedan började etiska banker och försäkringsbolag bedriva verksamhet i syfte att endast ha affärsrelationer med och ge finansiellt stöd till sådana företag som uppfyller stränga kriterier på grundval av värden som intressegrupperna bakom dessa banker och försäkrings -bolag delar. Krav på miljövänlighet och vägran att kompromettera sig med vapenmarknaden är liksom kontinuerliga insatser för att bekämpa diskriminering några av de ”värden” som ingår i detta paradigm.

3.3.2   ”Etiska” finanser och mikrofinanser

3.3.2.1   Med ”etiska” finanser avses ett finansiellt initiativ för att främja humanitära, sociala eller miljörelaterade initiativ efter en etisk och ekonomisk bedömning av följderna för miljön och samhället, med den huvudsakliga målsättningen att ge ekonomiskt stöd till de verksamheter som bedrivs eller, i form av mikrokrediter, direkt till enskilda personer.

3.3.2.2   Mikrofinanser bedrivs av banker som specialiserat sig på fattiga befolkningsgrupper och arbetar med små belopp som inte skulle godtas inom det traditionella banksystemet, och de förekommer framför allt i tredje världen. Man bör dock inte glömma att även västländer har en betydande tradition av mikrosparande (medan mikrokrediter har varit ett marginellt fenomen som t.ex. förekom vid pantbankerna monti di pietà). Ett exempel på mikrosparande är fleråriga insättningar till låga kostnader.

3.3.2.3   Etiska finanser bedrivs på grundval av följande principer (7):

a)	Låntagarna ska inte diskrimineras på grund av kön, etik eller religion eller ekonomiska tillgångar, med utgångspunkt i antagandet att alla former av lån är en mänsklig rättighet.

b)	De svagaste grupperna ska ges tillgång på grundval av olika former av personliga garantier eller kategori- eller gemenskapsgarantier som ska väga lika tungt som ekonomiska garantier.

c)	Effektiviteten gör att etiska finanser inte kan karakteriseras som välgörenhet utan som en ekonomiskt vital och samhällsnyttig verksamhet.

d)	Spararna medverkar i de beslut som fattas i den verksamhet som besparingarna går till, antingen genom att ange sina preferenser rörande hur pengarna ska användas eller genom att delta i demokratiska mekanismer för beslutsfattande.

e)	Fullständig öppenhet runt och tillgänglighet till information, varför besparingarna måste vara namngivna och kunden ska ha rätt att få kännedom om finansinstitutets förfaranden och beslut rörande pengarnas användning och investeringarna.

f)	Man vill inte berika sig enbart genom att äga och växla pengar, och räntan hålls därför på en så rimlig nivå som möjligt, utifrån sociala och etiska bedömningar vid sidan av de ekonomiska.

g)

Finansiella förbindelser med ekonomiska aktörer och verksamheter som hindrar mänsklig utveckling och bidrar till att kränka de grundläggande mänskliga rättigheterna är uteslutna. Hit räknas produktion av och handel med vapen, produktion som är mycket hälso- och miljöfarlig samt verksamhet som bygger på utnyttjande av minderåriga eller undertryckande av de medborgerliga friheterna.

3.3.2.4   Med ”etiska försäkringar” avses en försäkringsverksamhet som grundar sig på följande principer (8):

a)	Ömsesidighet, varmed avses en återgång till försäkringens ursprung som ett instrument för solidaritet mellan den som inte lidit någon skada och den som har lidit skada och behöver ersättning.

b)	Försäkringsbarhet, varmed avses en garanti om försäkringsskydd för alla, för att förebygga eventuella problem utan diskriminering på grundval av ålder, eventuella handikapp eller andra problem.

c)	Öppenhet, varmed avses tydliga kontrakt och möjlighet att kontrollera kriterierna för fastställandet av premier.

d)	Fördelar för lokalområdet.

e)	Kontraktsparterna ska vara likvärdiga.

3.3.3   Etiska investeringar

3.3.3.1   Etiska investeringar innebär finansiering av initiativ på områdena miljö, hållbar utveckling, sociala tjänster, kultur och internationellt samarbete. När värdepappren väljs ut begränsar man sig inte till att tillämpa traditionella finansiella kriterier, utan man grundar sig på socialt ansvar, t.ex. arbetsmarknadsrelationer, respekt för miljön och öppenhet.

4.   Företagens sociala ansvar

4.1   Kommissionens GD Näringsliv och GD Socialpolitik samarbetar med företagar-organisationerna på vissa områden. Ett av dessa områden är korrekt information till spararna, för att hjälpa dem att bättre förstå finansmarknadernas mekanismer och de tillgängliga produkterna. Finansutbildningsinitiativen är verkligen ett exempel på hur man på ett socialt ansvarsfullt sätt kan göra det möjligt för spararna att undvika att investera i produkter som inte motsvarar deras förväntningar och riskprofiler.

4.2   Aktörernas medverkan i initiativ som rör företagens sociala ansvar är än så länge begränsat till mycket få företag, och det rör sig delvis om aktiviteter som är riktade till samtliga aktörer. Mycket återstår att göra, men hela sektorer har för avsikt att öka och förbättra sina insatser på området, t.ex. folkbanker och kooperativa banker samt kooperativa och ömsesidiga försäkringsbolag.

4.3   Ett av problemen gäller incitamenten för företagsledare och investerare. Dessa incitament bör ses över och föras ner på en rimlig nivå, så att de står i proportion till företagens vinster och resultat. I dag vänder sig de arbetstagare och konsumenter som drabbas av finanskrisen mot att personer med toppjobb tjänar för mycket, vilket förvärrar deras svårigheter. Dessa löner och förmåner förblir ofta extremt höga oberoende av resultat.

4.4   Finansinstitutens nya förvaltningsmodeller, som är inriktade på kortsiktig vinstmaximering och även bygger på resultatbedömningar varje kvartal, leder ibland till sådant ansvarslöst agerande som vi nyligen sett i finansskandalerna i vissa EU-länder. Det sociala ansvaret handlar även om möjligheterna att uppnå stabil och varaktig vinst, genom att utnyttja företagets materiella och immateriella tillgångar, som i finansinstitutens fall består av arbetstagare och förtroendefulla relationer med kunderna.

4.5   EESK hoppas att uppförandekoder som bygger på företagens sociala ansvar ska antas i stor skala. Det är viktigt att dessa koder kan kontrolleras och att så sker, för att undvika att utmärkta uppförandekoder återigen undertecknas och förs fram av personer i ledande ställning som lurar tusentals sparare, vilket hänt under de senaste årens finansskandaler (9).

5.   Lokala banker och utvecklingen av lokala ekonomier och små och medelstora företag

5.1   De olika bankformerna konkurrerar på samma marknad och erbjuder i stort sett samma typ av tjänster. Ekonomisk effektivitet är nödvändigt för alla. Aktiebolag och privata banker är inriktade på vinst för aktieägarna, medan andra företag är inriktade på ekonomisk och social utveckling i lokalområdena, med särskild fokus på problem som rör tillgång till krediter, ekonomiskt svaga kunder, utveckling av små och medelstora företag och främjande av de svagaste sociala kategorierna samt avlägset och ytterst avlägset belägna områden.

5.2   I de områden där det lokala banksystemet är mest utvecklat ökar de lokala ekonomiernas tillväxt avsevärt. Det bör framhållas att de lokala bankerna i många länder är sparbanker eller kooperativa bolag som återinvesterar en stor del av vinsten i området.

5.3   ”Banksystemet har ett dubbelt ansvar. På företagsnivå gäller det att göra kreditinstitutens förvaltning mera effektiv, inte bara i fråga om lönsamhet utan även innovationsförmåga och kvaliteten på det humankapital som används. På territoriell nivå gäller det att bidra till den lokala utvecklingen, ett bidrag som inte bör mätas endast efter de krediter som beviljas, utan även förmågan att investera i urvalet av projekt och utvärderingen av företagarnas och företagens möjligheter. Detta kan kallas territoriell effektivitet. Förvaltningseffektiviteten bör bidra till den territoriella effektiviteten. Det tjänar ingenting till att ha effektiva banker om de inte bidrar till den lokala utvecklingen (10)”.

5.4   De små och medelstora företagen har hittat ett effektivt instrument för att underlätta de egna medlemmarnas tillgång till krediter, genom garantibolag som även organiseras på europeisk nivå. De ger investeringskrediter till små och medelstora företag som saknar de personliga garantier som finansiärerna kräver för att bygga upp en stabil bankrelation.

6.   Beslutsfattarnas roll

6.1   EESK:s utgångspunkt är att toppstyrning inte är ett lämpligt angreppssätt, eftersom erfarenheterna visar att det är bäst om initiativ med stark social och etisk prägel uppstår spontant på gräsrotsnivå. Alla ”aktiva” åtgärder riskerar att bromsa och avleda den spontanitet som är den viktigaste garantin för det ekonomiska och finansiella systemets ”biologiska mångfald”. Samtidigt anser EESK att beslutsfattarna bör undvika att agera på ett sådant sätt att de hindrar initiativ som redan inletts och nya, spontana initiativ.

6.2   Kommittén undrar om initiativ med etisk eller social prägel som tas av typiskt vinstdrivande organisationer bör gynnas i skatte- eller regelmässigt hänseende. I detta sammanhang är det lämpligt att skilja mellan två olika situationer.

6.2.1   Om en vinstdrivande organisation tar ett initiativ som är helt åtskilt från dess vanliga verksamhet (t.ex. Crédit Agricoles initiativ Point Passerelle) kan det knappast råda några tvivel om att det vore lämpligare att ge en kompensation än att tillämpa standardreglerna.

6.2.2   On en vinstdrivande organisation tar initiativ som inte är strukturellt åtskilda från den vanliga verksamheten är det mer tveksamt om man bör använda ett kompensationssystem. De personer som förespråkar kompensation i skatte- eller lagstiftningshänseende eller finansiellt hänseende anser att denna motiveras av initiativets externa fördelar. Å andra sidan finns det även motstridiga åsikter som grundar sig på två huvudsakliga överväganden. Endast ekonomiskt självständiga initiativ (det vill säga sådana som kan garantera tillräcklig vinst) kan bli långlivade. Ett verkligt etiskt eller socialt agerande bör vara osjälviskt och inte motiveras av lagstiftningsmässiga, finansiella eller skattemässiga fördelar. Etiskt/socialt handlande ”belönar sig självt”. Redan det att man gör något bra bör vara tillfredsställande nog för den som gör det.

6.2.3   EESK anser att kompensation för etiska och sociala initiativ i praktiken erkänns i alla system i dag. Skattebestämmelserna medger endast avdrag för kostnader som är nödvändiga för att generera inkomster. Denna princip (naturligtvis inom vissa gränser och på vissa villkor) gäller inte när kostnaderna utgörs av bidrag till välgörenhet eller samhällsnyttiga organ. I detta fall tillåts avdrag från beskattningsbar inkomst även om kostnaderna inte är nödvändiga för produktionen.

6.2.4   Kommittén anser att regelverket aldrig är neutralt i förhållande till organisationers och individers handlingar. Med utgångspunkt i detta konstaterande anser kommittén att en systematisk och allmän tillämpning av principen att erbjuda kompensation för etiska och sociala initiativ, i ett system som redan uppmuntrar vissa beteenden, uppfyller rättvise- och förnuftskriterierna för det offentligas roll i ekonomin och samhället.

6.2.5   Den princip som EESK föreslår innebär att kompensationen inte direkt skulle gynna finansinstituten utan deras etiska eller sociala initiativ. Kommittén anser att detta inte i sig är olämpligt. Man kan inte tvinga isär etik och ekonomi genom att slå fast att endast initiativ som inte ger initiativtagaren någon ekonomisk fördel ska betraktas som verkligt etiska. Om man gör det kommer det att leda till att uteslutande välgörenhets- eller donationsinitiativ kommer att betraktas som etiska initiativ.

7.   Finansiell och skattemässig kompensation

7.1   EESK ser positivt på initiativ i denna riktning. Denna inriktning är också ekonomiskt motiverad. Av flera orsaker som hänger samman med politiska beslut, offentliga budgetars begränsningar och strävanden efter ekonomisk effektivitet har välfärdsstaten minskats under de senaste 10-20 åren. Om man vill undvika en drastisk minskning av befolkningens välfärd kan man inte begära att all välfärd och allt socialt skydd ska komma från ekonomisk tillväxt, utan man måste ge utrymme åt initiativ underifrån.

7.2   Ett exempel på regelverk som gynnar integration av offentligt och privat för att behålla en hög nivå på välfärdsstaten även i fortsättningen är Nederländernas strukturering av sjukförsäkringssektorn. Å ena sidan ska försäkringarna gälla alla medborgare, men å andra sidan kan man använda ett offentligt kompensations-system i samband med stora risker som på så sätt kan hanteras. På den nederländska marknaden har det även tagits föredömliga initiativ för att underlätta hiv-positiva personers tillgång till livförsäkringar.

7.3   I Belgien finns ett intressant exempel på finansiell kompensation för att gynna tillgången till grundläggande finansiella tjänster. Det finns en gemensam bankfond som kompenserar intermediärer som underlättar tillgången till tjänster. På så sätt blir de mer restriktiva intermediärerna nettogivare för fonden medan de mer liberala blir nettomottagare.

7.4   När det gäller skattelättnader finns det för tillfället ett utbrett system för att gynna kooperativa bolag som eftersträvar ömsesidighet.

7.5   Ett exempel på lagstiftning som beviljar skatteförmåner för organisationer med uttryckligt sociala syften är ONLUS (Organizzazioni non lucrative di utilità sociale - Ideella organisationer med sociala syften) i Italien.

8.   Regelverk

8.1   I regelverket föreskrivs de kostnader och begränsningar som gäller för företagens och intermediärernas verksamhet. En princip som har varit vägledande för de senaste 20 årens åtgärder är lika konkurrensvillkor (level playing field). Genom att alla liknande aktörer befinner sig på samma nivå (t.ex. banker och försäkringsbolag) har reglerna tjänat till att främja ökad konkurrens och ekonomisk effektivitet. Om denna princip tillämpas alltför strikt och utan möjligheter till korrigering blir den ett oöverstigligt hinder för skapande och genomförande av etiska och sociala initiativ. Denna risk kan begränsas genom att man systematiskt och målinriktat tillämpar den så kallade proportionalitetsprincipen, enligt vilken en intermediär som utför enkla transaktioner inte kan bli föremål för samma betungande lagstiftning som en komplex, multinationell organisation.

8.2   Varje gång det kan påvisas att en viss organisation, åtminstone delvis men systematiskt och kontinuerligt, avstår från att maximera vinsten för att i stället främja initiativ med etisk eller social prägel, bör man tillämpa skattebestämmelser och andra regler som åtminstone delvis skiljer sig från den vanliga lagstiftningen. I vissa medlemsstater är etiska investerare redan undantagna från bankdirektivet. Man bör verka för att denna princip ska utvidgas till alla medlemsstater.

8.3   Trots att denna dimension erkänns i EG-fördraget har den ännu inte fått uttryckligt erkännande och skydd i vissa medlemsstater. Det behövs insatser för att åstadkomma ett mer systematiskt och utvidgat erkännande av denna sociala styresform.

8.4   Genom att garantera att medlemsstaterna inte antar åtgärder som snedvrider konkurrensen kan kommissionen slå vakt om mångfalden i utbudet av finansiella tjänster samt bank- och försäkringstjänster. Dessa aspekter bör beaktas i reglerna för statsstöd.

---

(1)  A. F. Utz, Etica economica (Ekonomisk etik). San Paolo, Cinisello Balsamo, 1999.

(2)  Konrad Adenauer, Memorie 1945/1953, Mondadori Milano 1966 (svensk utgåva: Minnen 1945-1953, Natur och Kultur 1966).

(3)  John Kenneth Galbraith, ”Liberty, Happiness… and the Economy” i The Atlantic Monthly, juni 1967.

(4)  Luca de Biase, Economia della felicità, Feltrinelli 2007.

(5)  Källa: UNI United Network International, Genève, 2008.

(6)  Bollettino della Banca d'Italia nr 52, april 2008.

(7)  Deltagardemokrati: Definitioner från en studie som gjorts på uppdrag av regionen Latiums budgetenhet (Italien).

(8)  Se föregående fotnot.

(9)  Sådana personer har även fått hedersutmärkelser för att de ”på lokal, nationell och internationell nivå har bedrivit sin verksamhet på ett modigt, uthålligt och uppfinningsrikt sätt, med hög professionell kompetens, klara visioner och en etik som talar mot de förvisso få personer som hävdar att etik och ekonomi är närmast oförenliga fenomen”.

(10)  P. Alessandrini (2003), Le banche tra efficienza gestionale ed efficienza territoriale: alcune riflessioni (Banker mellan förvaltningseffektivitet och territoriell effektivitet - några reflektioner).

---