16.5.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 120/96

1.1

EESK ser det som önskvärt att det organiserade civila samhället i medlemsstaterna, och särskilt de nationella ekonomiska och sociala råden där sådana finns (1), deltar som verksamma aktörer i genomförandet av Lissabonstrategin. EESK föreslår därför följande:

1.1.1

Utöver regeringar, måste olika kretsar i samhället främja kreativa tillvägagångssätt och vidta effektiva praktiska och konkreta åtgärder mot bakgrund av förändringarna. Fler partnerskap och nya allianser krävs för att Lissabonprocessen ska bli framgångsrik och att dess genomförande ska finna stöd (2). Det föreliggande yttrandet handlar därför först och främst om bidragen från de nationella ekonomiska och sociala råden och det organiserade civila samhället.

1.1.2

Såsom bästa praxis i ett flertal medlemsstater visar, behövs information, samråd och öppenhet överallt för att främja utformningen och genomförandet av de nationella reformprogrammen och genomförandet av länderspecifika rekommendationer.

1.1.3

Det är också viktigt att det organiserade civila samhället involveras i ett tidigt skede i utformningen av framtidsutsikterna för nästa runda, efter 2010, som bör bygga på tillväxt, arbetstillfällen, social sammanhållning och hållbar utveckling.

1.1.4

EESK betonar att ett effektivt genomförande kommer att göra Lissabonagendan mer synlig och förstärka den långsiktiga efterlevnad av den som man vill uppnå.

1.1.5

Utbyte av åsikter och praxis mellan EESK och de nationella ekonomiska och sociala råden vad gäller de nationella reformprogrammen och Lissabonagendan skulle kunna vara till stor nytta. EESK skulle kunna vara ett stöd under denna process.

1.1.6

Samtliga nationella ekonomiska och sociala råd bör inkluderas i kommissionens årliga samråd. Representanter från kommissionen skulle kunna bjudas in av nationella ekonomiska sociala råd och organisationer från det civila samhället för att diskutera idéer och lämpliga strategier för de olika länderna.

1.1.7

Vad gäller arbetet i rådet är kommittén intresserad av att delta i arbetsgruppen om Lissabonmetodologin under ledning av rådets kommitté för ekonomisk politik.

1.1.8

EESK föreslår att Europeiska rådet ger mandat åt EESK att årligen publicera en rapport om befintlig information om deltagandet av det organiserade civila samhället och av nationella ekonomiska och sociala råd, där de finns, i arbetet med att föra Lissabonstrategin framåt, vilket innefattar konkreta förslag och önskvärda förbättringar (3).

1.1.9

EESK:s strategi ligger i linje med Europaparlamentets och Regionkommitténs åtgärder gentemot de nationella parlamenten och regionerna. EESK är för ett ytterligare förstärkt samarbete.

2.1

Sedan år 2005 har Lissabonstrategin gjort både innehållsmässiga och institutionella framsteg. Medlemsländerna har blivit mer eniga om att strukturella justeringar behövs vad gäller konkurrenskraft (ett kunskapsbaserat samhälle), hållbar utveckling och sysselsättning.

2.2

Institutionellt sett har metodologin i den nylanserade Lissabonstrategin genomgått några positiva förändringar. Detta har inneburit

2.3

Det finns konkreta exempel på att kombinationen av en väldefinierad och allmänt accepterad europeisk agenda och återinförandet av den värdefulla öppna samordningsmetoden som respekterar subsidiaritet börjar ge resultat. Bland medlemsländerna finns det en ökad öppenhet för ömsesidig förståelse och kritiskt utbyte av åsikter vad gäller justeringar. Till följd av den nya metoden är allt fler medlemsländer beredda att blicka över landsgränserna för att utforska goda arbetsmetoder.

2.4

Skillnaden är dock stor mellan vad som sägs och vad som görs. Det saken egentligen handlar om är själva genomförandet som ofta är bristfälligt eller felaktigt. I många fall saknas konkreta och mätbara mål och tidsplaner.

2.5

Skillnaderna är dessutom påtagligt stora mellan medlemsländerna. Inte alla medlemsstater har lätt för att godta kritiska synpunkter från partnerländer eller kommissionen. Inom ramen för den multilaterala övervakningen finns det nu ett visst mått av ömsesidig analys av de nationella reformprogrammen i medlemsstaterna.

2.6

I de flesta regeringar har man utsett en Lissabonsamordnare. Denna åtgärd bör främja ett förenklat samarbete mellan kommissionen och regeringarna samt öppenhet och insyn. I de flesta fall behöver dock denna minister eller statssekreterare fortfarande precisera sin roll inom sin regering samt gentemot sitt parlament och samhället.

2.7

Man brukar säga att Lissabonstrategin är Europas bäst bevarade hemlighet, då begreppet ”Lissabonstrategin” sällan används. Sedan strategins nylansering år 2005 och inte minst till följd av att metoderna justerats pågår dock reformer successivt enligt överenskomna riktlinjer i medlemsländerna.

2.8

Processen går i rätt riktning, men de kommande två åren kommer att vara kritiska vad gäller det fortsatta arbetet och dess fördjupning. Det avgörande är framför allt att Lissabonprocessen har en tydlig och godtagbar struktur som erkänns som en strategi för hela Europa, även av icke-statliga aktörer, samt att den leder till att olika regeringars politik justeras och konvergerar.

3.1

Lissabonagendan handlar om att det europeiska samhället ska kunna hantera 2000-talets utmaningar och garantera Europas ställning och roll gentemot allt fler globala aktörer. Detta rör även inställningar och attityder.

3.2

Denna process kan knappast begränsas till politiska beslutsfattare, lagstiftare och högnivågrupper. Den bör vara en process för, med och av alla av följande två skäl:

3.3

Medansvar och ett aktivt engagemang från arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället skulle förstärka processen, då detta skulle kombinera ett angreppssätt som går både uppifrån-och-ned och nedifrån-och-upp. De skulle även främja ett nödvändigt högkvalitativt stöd bland allmänheten.

3.4

Hittills har nationella ekonomiska och sociala råd och det civila samhället i många medlemsstater endast haft begränsat, om något, inflytande över Lissabonprocessen. Fler steg måste tas för att främja deras medansvar. För de medlemsstater som inte har några nationella ekonomiska och sociala råd bör andra institutionaliserade metoder för engagemang tas fram.

3.5

Arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället måste delta i alla Lissabonprocessens faser under året. Dessa faser är följande: utvärdering (av den pågående rundan), förberedelse, genomförande och uppföljning av de nationella reformprogrammen och de länderspecifika rekommendationerna på längre sikt.

3.6

Kommittén är angelägen om att de nationella ekonomiska och sociala råden själva engagerar sig i Lissabonagendan på fyra olika sätt:

3.7

I de länder som inte har några ekonomiska och sociala råd eller trepartskommissioner måste man hitta nya vägar för att engagera arbetsmarknadens parter i samrådsförfaranden. Detta gäller även för det organiserade civila samhället (4).

3.8

Här bör man understryka att samma metod bör användas på regional och lokal nivå, något som ofta är avgörande för det konkreta genomförandet. Även på regional nivå måste partnerskap med arbetsmarknadens parter och berörda organisationer från det civila samhället uppmuntras med tanke på social och territoriell sammanhållning.

3.9

För att kunna förverkliga handlingsplanerna i Lissabonstrategin på regional och lokal nivå krävs dessutom att strukturfonderna genomförs och förvaltas på ett effektivt sätt.

3.10

Vad gäller EESK själv, så har kommittén fyra roller att spela:

4.1

Vid plenarsessionen i juli 2007 antog EESK enligt begäran fyra yttranden på eget initiativ:

Nationella ekonomiska och sociala råd deltog i förberedelserna av dessa initiativyttranden och deras bidrag är bifogade till yttrandena. EESK har därefter antagit ytterligare ett yttrande om hur man bättre kan integrera strategin mot klimatförändringarna i Lissabonstrategin.

4.2

Dessa yttranden på eget initiativ, som även innehåller bidrag från nationella ekonomiska och sociala råd på teman, vilka identifierats som nyckelfrågor av rådet, har givit konkreta bidrag till kommissionens rapport och kommer att användas för att starta en bredare debatt inför Lissabontoppmötet i mars 2008.

4.3

Det aktuella yttrandet på eget initiativ är först och främst ett inlägg i rådets debatt. Syftet med yttrandet är huvudsakligen att fastställa den roll som arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället kan ha i processen.

4.4

Vid utarbetandet av yttrandet har EESK också kunnat dra nytta av bidrag från kommitténs förbindelsegrupp med de europeiska nätverken och organisationerna. Bidraget återfinns även som bilaga till detta yttrande.

5.1

Det är av största vikt att Lissabonagendan diskuteras offentligt i samhället som en angelägen europeisk agenda som överensstämmer med de förhållanden, förfaranden och rättsliga krav som finns i varje medlemsstat.

5.2

Kommissionens dokument bör vara väl fokuserade och medverka till en bred samhällsdebatt. Arbetet med att hitta nya konstruktiva partnerskap kräver både fokusering och identifiering samt information och kommunikation.

5.3

Mer debatt och öppenhet innebär större medvetenhet hos allmänheten. Det kan även främja kreativitet och öppenhet för okonventionella förslag och lösningar. Positiva åtgärder och metoder samt förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter på bransch- eller företagsnivå i olika länder resulterar ofta i intressanta mikroekonomiska utvecklingar.

5.4

Allra viktigast är det sätt på vilket arbetsmarknadens parter och andra organisationer från det civila samhället som har kompetens att delta i processen görs delaktiga i de nationella reformprogrammen och i arbetet med att utföra EU:s rekommendationer.

5.5

Att alla dessa aktörer deltar kan också skapa en större enhetlighet mellan medlemsländernas agendor, vilket är önskvärt på grund av det ökade ömsesidiga ekonomiska beroendet i Europa och de sammanhörande sidoeffekterna.

5.6

Det finns konkreta exempel på fall där ett aktivt medansvar från arbetsmarknadens parter och andra organisationer från det civila samhället har gjort att Lissabonprocessen fungerat bättre. Lissabonprocessen förutsätter att det finns en samarbetskultur där det inte råder några motsatsförhållanden. Det finns tecken på att medlemsländerna håller på att utveckla sådant samarbete.

5.7

I vilken utsträckning arbetsmarknadens parter och andra organisationer från det civila samhället deltar i processen i de olika medlemsländerna (10) beror dels på de olika ekonomiska och sociala rådens och liknande organisationers regelverk, dels i vilken utsträckning de informeras och rådfrågas, ett område som fortfarande släpar efter.

5.8

Kommissionen bör uppmuntra samtliga medlemsstater till att göra det civila samhällets organisationer samt, i de länder där sådana förekommer, de nationella ekonomiska och sociala råden delaktiga i nationella samråd.

5.9

I anslutning till samråden med några medlemsstater möter kommissionen även arbetsmarknadens parter. Denna metod bör spridas allt mer. Detta skulle göra det möjligt för kommissionen att spela en mer intensiv, övervakande roll. I de länder där regeringen är en del av ett ekonomiskt och socialt råd eller en trepartskommission skulle det dessutom vara lämpligt att kommissionen träffar arbetsmarknadens parter enskilt.

5.10

Det skulle vara en hjälp för nationella ekonomiska och sociala råd att få utbyta erfarenheter med varandra vad gäller samråd och deltagande (11) om bl.a.

5.11

För att främja en enhetlig praxis i de nationella ekonomiska och sociala råden skulle även bilaterala eller trilaterala möten (forum och rundabordssamtal) behövas.

5.12

EESK skulle kunna bidra med att samla in exempel på god praxis vad gäller information och samråd från hela Europa och genom att utarbeta en förteckning över intressanta metoder och åtgärder som främjats av arbetsmarknadens parter och andra organisationer från det civila samhället i medlemsländerna.

5.13

Vad gäller de bidrag som kommer från medlemsstater utan ekonomiska och sociala råd, så kan EESK samarbeta direkt med nationella organisationer från det civila samhället genom sina ledamöter som utför egna uppdrag för att samla in information, bl.a. genom att anordna hearingar på nationell nivå.

6.1

Det finns absolut ett mervärde i att lägga fram konkreta mikroekonomiska exempel där nationella mål antingen har uppnåtts eller förväntas uppnås i fall där arbetsmarknadens parter och det organiserade civila samhället har deltagit i medlemsstaterna.

6.2

Några exempel på detta är följande:

Forskning, innovation och kunskap

Entreprenörsanda och konkurrenskraft

Arbetsmarknaden och sysselsättningen

Dessutom måste man diskutera effektiva och konkreta åtgärder, inklusive tidsplaner, i fråga om energi och klimatförändringar.

I alla dessa fall pågår diskussioner mellan aktörer i en eller flera medlemsstater. Nationella ekonomiska och sociala råd och det organiserade civila samhället har sina egna uppfattningar om den praktiska tillämpningen. Diskussionerna bland regeringstjänstemän och politiker skulle säkert berikas av välkanaliserade nedifrån-och-upp-förslag som skulle belysa de många möjligheter som finns i det europeiska samhället.

6.3

Fördjupade diskussioner med olika aktörer skulle vara en hjälp i arbetet med att sätta upp nya mål för den öppna samordningsmetoden. Detta skulle kunna innefatta benchmarking-system, indikatorer och expertgranskning för att kunna mäta graden av det organiserade civila samhällets engagemang.

6.4

Det skulle även vara intressant för kommissionen och rådet att få reda på vilka frågor som de nationella ekonomiska och sociala råden för inbördes diskussioner om. EESK skulle kunna sammanställa en lista över de frågor som är av större övergripande europeisk betydelse. Ju mer dessa diskussioner tar upp konkreta strategier och åtgärder för att främja målen från Lissabon, desto mer uppmärksamhet kommer de att få i regeringskretsarna.

6.5

Det viktigaste är genomförandet och det sätt på vilket genomförandet styrs med hjälp av mätbara mål och tidsplaner. Det organiserade civila samhället som helhet och i synnerhet nationella ekonomiska och sociala råd kan spela en effektiv roll i arbetet med att identifiera brister och att hitta hållbara lösningar.