23.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/157

1.1

Lissabonagendan är det europeiska svaret på globaliseringens utmaningar. Genom en effektiv samverkan mellan ekonomisk politik, sysselsättnings-, social- och miljöpolitik skall Europas internationella konkurrensposition förbättras. För den europeiska ekonomin handlar det om att utnyttja de möjligheter som globaliseringen innebär genom att nya arbetsmöjligheter skapas inom områden med bättre framtidsutsikter och genom att tillväxten ökar genom innovation. Europa bör därför satsa på sina starka sidor, som består i högkvalitativa produkter och tjänster, välutbildad arbetskraft och den europeiska sociala modellen, och konkurrera om kvalitet i stället för om de lägsta lönerna och den lägsta sociala standarden, som Europa ändå inte kan ”uppnå”. En sådan kvalitetskonkurrens kräver en omfattande innovationspolitisk modell som också omfattar den mikroekonomiska nivån, dvs. företagsstrukturen och arbetslivskvaliteten.

1.2

Att inte bara skapa fler utan också bättre arbetstillfällen är ett programmål för Lissabonagendan. Denna kvalitetsaspekt har dock hittills försummats i debatten om genomförandet av Lissabonmålen. Jämte ökade investeringar i forskning och utveckling och investeringar i utbildning och fortbildning med avseende på de krav som ställs i dagens kunskaps- och informationssamhälle, är en förbättrad arbetslivskvalitet en nyckelfaktor för att öka företagens produktivitetstillväxt och innovationsförmåga. Detta har bevisats i vetenskapliga studier om sambandet mellan arbetskvalitet och produktivitet och om den betydelse som ett ”bra arbete” har för arbetstagares arbetsmotivation och arbetsvilja.

1.3

Arbetets kvalitet omfattar olika aspekter, såsom förebyggande och minskning av hälsorisker, hur arbetsorganisationen på arbetsplatsen ser ut, social trygghet, däribland rimliga löneförhållanden, möjlighet till utveckling av kunskaper och färdigheter samt större möjligheter att kombinera arbets- och familjeliv. Förbättringar inom alla dessa områden får en positiv inverkan på arbetsproduktiviteten. Detta har fastställts i studier om levnads- och arbetsvillkor som genomförts av Dublinstiftelsen och som har presenterats för EESK. I detta sammanhang är det särskilt viktigt att stödja frivilliga, hälsofrämjande åtgärder som företagen erbjuder. Säkra arbetsplatser, hälsofrämjande arbetsvillkor och arbetsorganisationer som ger de anställda större manöverutrymme i arbetet är viktiga faktorer när det gäller att öka produktiviteten och därmed också innovationsförmågan, som också påverkas av sociala förhållanden. EESK anser därför att man måste ta hänsyn till detta när det gäller företagsstrukturer och företagskultur. Lissabonstrategin behöver därför också genomföras på företagsnivå, där ekonomiska och sociala målsättningar kopplas samman. Den sociala dialogen spelar en viktig roll i detta sammanhang.

1.4

För att förbättra arbetskvaliteten krävs ett helhetskoncept som tar hänsyn till förändringarna på arbetsmarknaden och som är anpassat till de äldres särskilda behov. I linje med det koncept om välbefinnande på arbetsplatsen som kommissionen följer i sin gemenskapsstrategi för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, handlar det framför allt om att förebygga hälsorisker och att också i fortsättningen fokusera på att minska förekomsten av arbetsolyckor och arbetssjukdomar. Därvid skall man rikta särskild uppmärksamhet på osäkra anställningsförhållanden med ringa socialt skydd. Det handlar emellertid lika mycket om att främja välbefinnandet på arbetet och viljan att arbeta genom nya former av arbetsorganisation. I kooperativa arbetsstrukturer med platt hierarki och större självständighet i arbetet, såsom grupparbete och teamwork, är det möjligt att i hög grad ta till vara på de anställdas kunskaper och färdigheter och samtidigt uppfylla de nya ökade kraven på flexibilitet. Goda arbetsförhållanden och arbetsorganisationsformer som ger större handlingsfrihet och bättre möjligheter till medbestämmande är samtidigt en mycket viktigt förutsättning för att man skall kunna förbättra arbetsproduktiviteten och stärka innovationsförmågan inom företag. EESK stöder därför flexicurity-konceptet, dvs. ett balanserat förhållande mellan flexibilitet och social trygghet, i den form det antogs av rådet (sysselsättning och socialpolitik) den 1–2 juni 2006.

1.5

EESK efterlyser ytterligare studier rörande kopplingen mellan arbetskvalitet och produktivitet. Dublinstiftelsen torde vara ett lämpligt organ för detta ändamål. Dessutom vill EESK föreslå att man utvecklar ett europeiskt index för arbetskvalitet bestående av olika kriterier för ”bra arbete” som baserar sig på relevanta studier och som regelbundet uppdateras och offentliggörs. Ett sådant index skulle kunna bidra till att synliggöra förändringar och framsteg och skulle samtidigt utgöra grunden för nya initiativ för att förbättra arbetslivskvaliteten. Arbetsmarknadens parter bör involveras i värderingsarbetet och regelbundet kunna yttra sig på området.

2.1.1

Finlands regering har inom ramen för sina förberedelser inför EU-ordförandeskapet andra halvåret 2006 bett EESK att utarbeta ett förberedande yttrande om sambandet mellan arbetslivskvalitet, produktivitet och sysselsättning, eftersom detta skall vara ett centralt tema i den politiska debatten.

2.1.2

I detta förberedande yttrande skall därför undersökas i vilken mån arbetskvalitet kan bidra till ökad produktivitet och ekonomisk tillväxt, och vad en förbättring av arbetskvaliteten kan bidra med till utformningen av kunskaps- och informationssamhället och därmed också till att uppnå Lissabonmålen. I detta sammanhang fungerar globaliseringen och de demografiska förändringarna som ramvillkor.

2.2.1

Globaliseringen innebär risker, men också nya möjligheter. Riskerna består i att den europeiska ekonomin går miste om arbetstillfällen på grund av omstrukturering och utlokalisering av företag, till följd av den ökade internationella konkurrensen och omstruktureringen av den internationella arbetsfördelningen, om man inte lyckas skapa nya sysselsättningsmöjligheter. Samtidigt ökar trycket på de sociala normerna i Europa, och på hela den europeiska sociala modellen, eftersom lönekostnader och sociala kostnader är en avgörande konkurrensfaktor i ett gemensamt valutaområde. En undersökning från Eurostat (mars 2006) visar emellertid att arbetskraftskostnaderna i EU-25 steg långsammare än motsvarande kostnader i USA under 2005. Lissabonagendan är det europeiska svaret på globaliseringens utmaningar. Genom en effektiv samverkan mellan ekonomisk politik, sysselsättnings-, social- och miljöpolitik skall Europas internationella konkurrensposition förbättras.

2.2.2

För att uppnå detta mål är dock en anpassningsstrategi som enbart fokuserar på att göra arbetsmarknaden mer flexibel, sänka de sociala normerna och inskränka de sociala förmånerna inte lämplig. Det handlar i stället om att ta vara på de möjligheter som globaliseringen innebär för den europeiska ekonomin, i synnerhet eftersom Europa är en attraktiv etableringsplats som karakteriseras av följande faktorer:

EESK anser att ett balanserat förhållande måste skapas mellan flexibilitet och social trygghet enligt flexicurity-konceptet. För att uppnå denna balans på arbetsmarknaden är fyra förutsättningar viktiga: möjligheter att ingå avtal, en aktiv arbetsmarknadspolitik, ändamålsenliga system för livslångt lärande och moderna sociala trygghetssystem (1) I den resolution som antogs av rådet (sysselsättning och socialpolitik) den 1–2 juni 2006 beskrivs flexicurity-konceptet närmare. Genom avtal skall man kunna uppnå en balanserad kombination med trygghet och aktiveringsmöjligheter. Man betonar vikten av att säkerställa adekvata anställningsrättigheter i alla typer av avtal. När de sociala trygghetssystemen moderniseras måste man anpassa sig bättre till nya former av arbete och se till att kvinnor kan bygga upp sina egna pensionsrättigheter. Arbetslöshetsförsäkringarna skall förse alla med en tillräcklig inkomst när de inte kan arbeta. Samtidigt är det viktigt att se till att det finns incitament och stöd för dem som söker arbete. Dessutom framhåller man att en aktiv arbetsmarknadspolitik, livslångt lärande och utbildning inom företagen är viktiga som stöd vid förändringen från anställningstrygghet till sysselsättningstrygghet (2) EESK välkomnar i detta sammanhang att arbetsmarknadens parter och andra berörda aktörer skall engageras i den fortsatta politiska utvecklingen av flexicurity-konceptet.

2.2.3

Globaliseringens möjligheter består i att man koncentrerar sig på ekonomiska områden och innovationer med goda framtidsutsikter, konkurrerar om kvalitet, i stället för om sociala villkor, vilket leder till social dumpning, med sina globala konkurrenter samt att man skapar högkvalitativa arbetsplatser. Hög social standard är visserligen en kostnadsfaktor i den internationella konkurrensen, men innebär samtidigt en fördel eftersom den utgör en väsentlig förutsättning för sammanhållningen i samhällen och främjar de anställdas innovationsförmåga och produktivitet. Socialpolitikens produktiva roll i detta sammanhang är kännetecknande för den europeiska sociala modellen som bygger på gemensamma värderingar såsom solidaritet och sammanhållning, lika möjligheter och bekämpning av alla former av diskriminering, ett adekvat skydd av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, allmän tillgång till utbildning och hälso- och sjukvård, livskvalitet och arbetslivskvalitet, hållbar utveckling samt det civila samhällets delaktighet. Med avseende på detta bör man också nämna den roll som den offentliga sektorn spelar för den sociala sammanhållningen och den sociala dialogen. Dessa värderingar visar att Europa har valt en social marknadsekonomi (3). För att kunna hävda sig i den internationella konkurrensen måste Europa satsa på dessa starka sidor i sin sociala modell (4).

2.2.4

Dessa mål, som Europeiska unionen har satt upp inom ramen för Lissabonstrategin, kan inte uppnås utan att man stärker den sociala sammanhållningen genom en aktiv socialpolitik, ökar produktivitetstillväxten genom ökad användning av informations- och kommunikationsteknik (IKT) och i förbindelse därmed förbättrar arbetskvaliteten och de anställdas motivation och välbefinnande på arbetet, som är en förutsättning för innovation. Innovation är inte bara ett tekniskt fenomen som uttrycker sig i nya produkter och produktionsmetoder. Innovation är i högre grad en social process som beror på människorna, deras kunskaper och färdigheter. Att nå dessa mål kräver därför nya former av arbetsorganisation där individen kan bidra med sina kunskaper och färdigheter och kan vara med och bestämma t.ex. genom grupp- och lagarbete och ett bättre samarbete mellan ledning och arbetstagare. En särskild utmaning utgörs här av de demografiska förändringarna som leder till att ålderssammansättningen hos de anställda förändras. Därvid handlar det dels om att genom målinriktade kunskapserbjudanden till äldre personer skapa förutsättningar för en anpassning till de nya villkor på arbetsmarknaden som uppstått till följd av tekniska och organisatoriska förändringar. Dels är det nödvändigt att ta hänsyn till de äldre arbetstagarnas ändrade prestationsprofil vid utformningen av arbetet så att arbetsformerna passar dem. Detta förutsätter en ny personalpolitik i företagen som ger de äldre arbetstagarna fler möjligheter (5).

2.2.5

Främjande av innovation, som är ett väsentligt element för att uppnå Lissabonmålen, kräver utöver ökade investeringar i forskning och utveckling ytterligare åtgärder såväl på statlig nivå som på företagsnivå. Till detta hör en förbättrad förmåga att använda ny teknik, men också en förändrad arbetsstruktur i företagen genom nya former av arbetsorganisation som ger den enskilde arbetstagaren större handlingsfrihet och förbättrar samarbetet med ledningen. Fler kvinnor även i ledande positioner och bättre möjligheter att kombinera arbetsliv med familjeliv bidrar också till detta. Slutligen handlar det om att förbättra arbetsvillkoren på det hela taget för att förebygga stress och arbetsrelaterade sjukdomar i syfte att bevara anställbarheten, särskilt hos äldre arbetstagare, och säkerställa arbetsvillkor som motsvarar äldre arbetstagares behov. I detta sammanhang framhåller EESK vikten av sådana hälsofrämjande åtgärder som företaget erbjuder arbetstagarna på frivillig basis. Ytterligare offentligt stöd skulle kunna bidra till en ökad användning av detta instrument särskilt i små och medelstora företag. Integration av unga på arbetsmarknaden är av lika stor betydelse. I åldersblandade arbetsgrupper sammanförs unga arbetstagares kunskaper med äldre arbetstagares erfarenhet och kunskaper och det är just i en sådan miljö som de bästa och mest innovativa idéerna uppstår.

2.2.6

Att reglera arbetsvillkor genom kollektivavtal är en central uppgift för arbetsmarknadens parter. Den sociala dialogen spelar därför en avgörande roll på alla nivåer när det gäller att förbättra arbetslivskvaliteten. För att skapa hälsofrämjande arbetsvillkor och en innovationsfrämjande arbetsmiljö genom att organisera arbetet på ett sätt som ger den enskilde arbetstagaren mer handlingsfrihet och större möjligheter att fatta beslut krävs ett partnerskapssamarbete med arbetstagarna och deras fackliga representanter. Lissabonmålet om att skapa bättre arbetsplatser kan bara uppnås om de berörda parterna och deras representanter involveras. Ett sådant partnerskap för förändring och bättre arbetsplatser måste börja på företagsnivå och föras vidare, genom social dialog, till sektors- och sektorsöverskridande nivå. EESK välkomnar att arbetsmarknadens parter hade en första diskussion, där även en företrädare för det civila samhället kunde delta, kvällen före rådets (sysselsättning och sociala frågor) informella möte den 6 juli 2006. Kommittén hoppas att arbetsmarknadens parter kan enas om ett gemensamt bidrag till den debatt om arbetskvalitet, produktivitet och sysselsättning som äger rum i anslutning till flexicurity-konceptet.

2.3.1

Det är ingen hemlighet att de tillväxt- och sysselsättningsmål som Europeiska rådet i Lissabon ställde upp i mars 2000, under relativt gynnsamma ekonomiska villkor, sedan länge missats med marginal. I de ekonomisk-politiska riktlinjerna av den 12 juli 2005 sägs att ”EU:s ekonomi i flera avseenden i dag är längre från målet att bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi än vad som var fallet i mars 2000” (6). Vid sidan av att arbetslösheten ligger kvar på hög nivå, med spegelbilden att sysselsättningskvoten bara förbättrats marginellt till 63 % år 2003 – långt under målsättningen 70 % fram till 2010 – är den låga produktivitetstillväxten också en orsak. Detta fenomen uppmärksammades redan i november 2004 i rapporten från expertgruppen om Lissabonstrategin med Wim Kok som ordförande. Tillbakagången i produktivitetstillväxt (per arbetad timme) i EU sedan 1990-talets mitt betingas enligt rapporten till lika delar av lägre investeringar per sysselsatt person och av långsammare tekniska framsteg (7). Den långsammare takten beror, också enligt expertgruppen, på samma faktorer som lett till att Lissabonmålen inte uppfyllts: otillräckliga investeringar i FoU och utbildning, bristande förmåga att omsätta forskningsresultat i produkter och processer som kan hävda sig på marknaden samt lägre produktivitet i IKT-branscherna och inom de IKT-baserade tjänsterna, vilket orsakats av långsammare spridning av IKT (8). Den europeiska ekonomin har alltså en uppenbar brist på investeringar i framtidsinriktade produkter och teknikapplikationer, och det saknas en innovativ förmåga som i sin tur bygger på investeringar i människornas potentiella kompetens. De lägre utgifterna för forskning och utveckling, mätta mot målvärdet 3 % av bruttonationalinkomsten (BNI) fram till 2010, är följaktligen bara en indikator. Till detta kommer att bara 55 % av forskningsutgifterna inom unionen finansieras av det privata näringslivet, vilket betraktas som en väsentlig orsak till innovationsklyftan mellan USA och EU (9).

2.3.2

I sin rapport till Europeiska rådets vårmöte i mars 2006 drar kommissionen slutsatsen att EU trots alla ansträngningar sannolikt kommer att misslyckas med målet att höja forskningsutgifterna till 3 % av BNI före 2010 (10). I detta sammanhang betonar kommissionen att de privata investeringarna måste förstärkas, och politiken för inre marknaden bör också etablera bättre ramvillkor för dessa. Vid sidan av en makroekonomisk politik inriktad på tillväxt och sysselsättning är det bara en strategi som fokuseras på att främja innovationer som kan leda till högre och mer högkvalitativ sysselsättning. Detta framhävs också i slutsatserna från Europeiska rådets vårtoppmöte, där man efterlyser en omfattande innovationspolitisk satsning som särskilt omfattar investeringar i allmän utbildning och yrkesutbildning (11). Vid Europeiska rådets möte den 15–16 juni 2006 underströks återigen behovet av investeringar i kunskap och innovation och därmed sammanhängande åtgärder på nationell och europeisk nivå (12).

2.4.1

I en ekonomi och ett samhälle som baseras på kunskap sker det en ständig förnyelse av strukturerna för varu- och tjänsteproduktion genom att IKT-teknik och innovativa produkter och produktionsmetoder införs. Detta innebär förändrad arbetsorganisation inom produktion och förvaltning. Denna tekniska och organisatoriska strukturomvandling inom produktion och förvaltning medför förändrade krav i arbetslivet som man måste ta hänsyn till både i grundskolan och den grundläggande yrkesutbildningen och inom fortbildningen. Kunskaper inom informationsteknik och kompetens i hanteringen av informations- och kommunikationsteknik (mediakompetens), men också social kompetens som t.ex. kommunikationsförmåga och lagarbetskompetens och kunskaper i främmande språk, kommer att bli nyckelfaktorer för att klara de nya kraven på arbetsmarknaden. Att förmedla sådan nyckelkompetens är något som alla grenar av utbildningsväsendet måste tänka på för att förstärka företagens innovationsförmåga via kompetensutveckling av de anställda.

2.4.2

Redan i den särskilda sysselsättningsarbetsgruppens rapport från november 2003 konstaterade man att höjd utbildningsnivå och ständig anpassning av kvalifikationerna till kraven i en kunskapsbaserad ekonomi har central betydelse för ökad sysselsättning. Här handlar det både om att höja den allmänna bildningsnivån och att underlätta tillgången till kontinuerlig fortbildning för de olika yrkesprofilerna inom både den offentliga och den privata sektorn. De med störst behov bör prioriteras – lågutbildade, äldre och anställda i småföretag. Sysselsättningsgruppen betonar särskilt näringslivets ansvar och uppmanar arbetsgivarna att ta större ansvar för den kontinuerliga fortbildningen av sin personal (13). Genom en kombination av lagstiftning och frivilliga regleringar bör man kunna säkerställa att arbetsgivarna investerar tillräckligt mycket i fortbildningen samtidigt som kostnaderna fördelas rättvist (t.ex. genom fortbildningsfonder per sektor eller region, skattereduktion eller skatteomläggning som i Frankrike) (14). EESK anser att alla arbetstagare bör få chans till vidareutbildning.

2.4.3

Även expertgruppen ”Framtiden för EU:s socialpolitik” rekommenderar att EU koncentrerar sig på att inom ramen för den europeiska sysselsättningsstrategin skapa förutsättningar för en kunskapsbaserad ekonomi i hela utbildningssystemet samt att förbättra detta (15). Dessutom framför expertgruppen en rad förslag som berör alla nivåer inom grund- och yrkesutbildningen. Särskilt vikt skall läggas vid yrkesinriktad vidareutbildning. Expertgruppen föreslår att man skall avtala om ett generellt krav på fortbildning genom kollektivavtal eller anställningsavtal. Företagen bör dessutom utarbeta kompetensutvecklingsplaner för varje anställd och bygga upp interna företagsorgan för styrning av fortbildning och kompetensutveckling. Det saknas således inte goda förslag, men det brister i genomförandet.

2.5.1.1

Övergången till en kunskapsbaserad ekonomi som kan ta fram innovationer förutsätter nya initiativ för att höja arbetets kvalitet. Hälsosamma arbetsförhållanden och en arbetsorganisation som möjliggör ökat samarbete mellan tjänstemän, ledning och övriga anställda och medbeslutande på lika villkor är befrämjande för arbetstillfredsställelsen och välbefinnandet på arbetsplatsen, och bidrar därmed till ett företags ekonomiska framgångar. Omvänt gäller att arbetsvillkor som är betungande och leder till sjukdom medför sämre livskvalitet och följdkostnader och produktivitetsförluster i samhället som får negativ effekt på samhällsekonomins innovationsförmåga. Det beläggs i vetenskapliga studier på området, men det finns för få sådana.

2.5.1.2

I en studie från Europeiska byrån för säkerhet och hälsa i arbetet (2004) gör man en närmare undersökning av sambandet mellan arbetskvalitet och produktivitet (16). Ett centralt resultat av undersökningen är att ett företags framgång inte längre kan mätas enbart med företagsekonomiska siffror under dagens skärpta konkurrensvillkor. I stället spelar faktorer som kundernas tillfredsställelse, optimala interna affärsrelationer, innovationsförmåga och flexibla organisationer en allt större roll. Forskningsresultaten på basis av en litteraturgenomgång bekräftar att det finns ett nära samband mellan goda arbetsförhållanden och ett företags ekonomiska framgång. Arbetskvaliteten har starkt inflytande på produktiviteten och lönsamheten. På detaljnivå fastställer studien att följande faktorer bäddar för ett företags framgång:

2.5.1.3

Med utgångspunkt i fallstudier från olika medlemsstater och olika branscher hittade man följande faktorer för förbättrad produktivitet i samma studie:

2.5.1.4

Mönstret för överbelastning ute i företagen har förskjutits, inte minst genom införande av IKT. Liksom tidigare finns det visserligen områden, framför allt inom industriproduktionen, där fysisk påfrestning är dominerande. Totalt sett kan man emellertid konstatera ökande psykosociala påfrestningar på grund av ökad intensitet och tidspress och arbete med IKT-metoder. Arbetsbetingad stress är den dominerande belastande faktorn inom alla verksamhets- och ekonomiområden, och den centrala utmaningen är att förebygga den. Europeiska byråns studie kommer fram till slutsatsen att förebyggande av stress inte bara sänker kostnaderna utan också leder till högre produktivitet via högre arbetsmotivation och bättre företagsklimat.

2.5.1.5

Andelen kvalificerat arbete med ökande autonomi och mindre hierarki har framför allt stigit inom ”den nya ekonomin”. Men samtidigt har arbetstrycket skärpts. Arbetsdagens gränser blir alltmer flytande, vilket är kopplat till nya former av hälsoförslitning, t.ex. ”utbrändhet”, och detta inverkar negativt på livskvaliteten. Samtidigt kan man emellertid iaktta den motsatta tendensen på många områden. På grund av det ökande kostnads- och konkurrenstrycket reduceras mänskligare former av arbetsorganisationen, t.ex. grupparbete inom bilindustrin, och man återinför strikt uppdelade arbetsstrukturer som medför ensidig belastning och därmed sammanhängande hälsorisker.

2.5.1.6

Andelen osäkra anställningar ökar i form av oönskat deltidsarbete, beting och legoarbete, och dessa arbetstagarkategorier utsätts oftast för särskilt påfrestande arbetsförhållanden – enkla, monotona arbeten, hård fysisk belastning eller hälsofarlig miljö. De prekära arbetsförhållandena är ofta förknippade med låg arbetskvalitet, vilket gör det särskilt nödvändigt att vidta åtgärder för hälsoskydd och arbetsplatsutformning.

2.5.1.7

Vilka krav de anställda själva ställer på ”ett bra arbete” visas i en representativ undersökning från det internationella institutet för empirisk socioekonomi bland förvärvsarbetande i Tyskland (Inifes (17)). Utvärderingen visade avseende de förvärvsarbetande att aspekter på inkomst och anställningstrygghet kommer i första hand, följda av kvalitetsaspekter som meningsfullt och omväxlande arbete. På tredje plats kommer sociala aspekter som samarbetsinriktad ledning och ömsesidigt stöd. På detaljplanet är följande arbetsaspekter viktiga för de tillfrågades arbetstillfredsställelse och prestationsvilja, i rangordning:

Alla dessa aspekter fick medhåll av mellan 70 och drygt 90 procent. Andra kriterier för ett bra arbete som de tillfrågade också höll med om i hög grad (över 60 procent) avsåg möjligheten att kunna vidareutveckla de egna färdigheterna samt kravet på de överordnade att främja utvecklingen inom yrkesfacket. Undersökningen visade också att hög arbetskvalitet, som i stor utsträckning motsvarar de subjektiva kriterierna på en bra anställning, leder till högre arbetstillfredsställelse, arbetsglädje och stark prestationsvilja. Slutsatsen ligger nära till hands att detta även inverkar positivt på arbetsproduktiviteten, även om man inte uttryckligen undersökte det i detta sammanhang.

2.5.2.1

Sysselsättningskvoten bland äldre arbetstagare (55–65 år) i EU är liksom tidigare otillfredsställande, och Lissabonmålet att höja förvärvskvoten till 50 % fram till 2010 kommer inte att uppnås. En väsentlig orsak till att äldre arbetstagare lämnar förvärvslivet i förtid ligger i hälsoförslitningen genom påfrestande arbetsförhållanden, hög arbetsintensitet och hög arbetslöshet. Under gångna år har företagens personalpolitik inriktats på att förmå de äldre att sluta i förtid. Det har lett till en förskjutning som även ger hård belastning på de sociala trygghetssystemen.

2.5.2.2

Enligt EESK:s uppfattning är det inte tillräckligt att formulera ambitiösa mål utan att samtidigt skapa förutsättningarna för att ett sådant mål skall kunna uppnås. Med tanke på att det finns en stor brist på arbetstillfällen måste det i första hand handla om att sänka prestationstrycket inom företag och förvaltningar, och utforma arbetsförhållandena och prestationskraven så att de är rimliga över ett helt (längre) liv i förvärvsarbete. I många företag kräver detta att personalen utökas för att minska prestationstrycket och förebygga förtidig förslitning. Förbättrad arbetskvalitet genom lämpliga åtgärder för utformning och organisation av arbetet, liksom tillräcklig personalstyrka, är avgörande verktyg för att uppnå detta mål. Fokus bör följaktligen inte inriktas på att höja den lagstadgade pensionsåldern utan på att minska luckan mellan den faktiska och den lagstadgade. Här krävs det framför allt åtgärder avseende uppläggningen av arbetet och en ändrad personalpolitik för äldre inom företagen.

2.5.2.3

Expertgruppen ”Framtiden för EU:s socialpolitik” rekommenderar åtgärder på tre nivåer i detta sammanhang. Vid sidan av reformen av de sociala trygghetssystemen, med målsättningen att reducera incitamenten till förtidspensionering, anser man att tyngdpunkten i de åtgärder som krävs ligger på företagsnivån. Det krävs ökat deltagande av äldre arbetstagare i fortbildningsåtgärder, förbättrade arbetsförhållanden och moderniserad arbetsorganisation. Nya former av arbetsorganisation bör ta bättre vara på äldre arbetstagares kunnande och kompetens, särskilt genom utformning av åldersadekvata arbetsplatser och genom att göra det lättare att byta sysslor inom ett företag (18). Dessutom krävs det en ändrad mentalitet i samhället för att man igen skall börja värdesätta de erfarenheter och kompetenser som inhämtats i förvärvslivet.