23.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/86

1.1

För att åstadkomma en hållbar tillväxt och stimulera konkurrenskraften och innovationen är det nödvändigt att ta itu med de komplexa problem som städerna för närvarande står inför i form av miljöförstöring, trafikstockningar, boendefrågor, otrygghet och brottslighet, arbetslöshet och omställning av produktionen, demografiska förändringar, social marginalisering – i synnerhet bland ungdomar och äldre personer – samt geografisk och etnisk segregering.

1.2

Luftföroreningarna i städerna har sedan länge utgjort en hälsorisk som orsakar mycket höga kostnader för samhället och hälsovården. Världshälsoorganisationen har konstaterat att den dåliga luftkvaliteten i städerna är den huvudsakliga orsaken till ökningen av ett stort antal kroniska sjukdomar, vilket innebär höga kostnader för hälsovårdssystemen på grund av vård och sjukhusvistelser samt för näringslivet i form av förlorade arbetsdagar.

1.3

Förebyggande åtgärder har blivit nödvändiga, och bör vidtas inte enbart på individuell nivå genom en begränsning av användningen av fordon, utan också på kollektiv nivå genom en ny transportpolitik.

1.4

EESK anser att myndigheterna i medlemsstaterna nu bör gå från ord till handling, och rekommenderar att de antar konkreta och omedelbara åtgärdsplaner i enlighet med de talrika anvisningar som kommissionen tillhandahållit. Detta bör ske inom ramen för ett integrerat tillvägagångssätt som bygger på deltagande och ansvarstagande i syfte att på ett beständigt och kontrollerbart sätt märkbart förbättra livskvaliteten och miljön.

1.5

Kommittén är också övertygad om att kommissionen har valt rätt tillvägagångssätt då den utarbetar en integrerad utvecklingsstrategi för stadsmiljön som är djupt förankrad i subsidiaritets- och närhetsprinciperna. Detta är framför allt fallet om strategin genomförs med hjälp av en gemensam metod som bygger på deltagande och som ingår i den förnyade agendan från Lissabon och Göteborg.

1.5.1

Kommittén anser att Europeiska unionen bör anta belöningsmekanismer för att lyfta fram de bästa lösningar som tillämpas av nationella, regionala och lokala myndigheter, så att det sker en konkret utveckling av ovannämnda strategi med beaktande av de olika nivåernas förutsättningar.

1.5.2

Kommittén betonar att städerna, för att vara konkurrenskraftiga, bör utveckla moderna och effektiva tjänster som är elektroniskt tillgängliga, i synnerhet på områdena hälsovård, sociala tjänster och offentlig förvaltning, i syfte att säkerställa en större social sammanhållning och integrera ungdomar och äldre personer inom ramen för en uppvärdering av förbindelserna mellan stadens historiska centrum och dess utkanter, mellan rika och eftersatta stadsområden och mellan städerna och den omgivande landsbygden.

1.6

Rent allmänt anser kommittén att man särskilt i fråga om stadsmiljön bör tillämpa modellen för ett ”socialt ansvarstagande område”, dvs. ett område som bygger sin utveckling på principerna om hållbarhet genom att i sin verksamhet beakta den ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensionen samt de socioekonomiska konsekvenser som den åldrande befolkningen medför.

1.7

Ett område kan definieras som ”socialt ansvarstagande” när det lyckas förena en tillräckligt hög nivå på välfärden med de skyldigheter som det sociala ansvaret medför.

1.7.1

Insikten om rättigheterna, men också skyldigheterna, väcks genom en upplyst medvetenhet i familjen och utvecklas under hela skolgången, med början i förskolan.

1.8

Genom framtidsforskning gör det nuvarande sjätte ramprogrammet för forskning och utveckling det möjligt att involvera aktörerna i det civila samhället i det gemensamma fastställandet av de riktlinjer som bör följas då man väljer den bästa modellen för att bygga en framtid som i högre grad beaktar det sociala ansvaret på lokal och regional nivå.

1.8.1

Utöver framtidsforskning ingår i förslagen till det sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling, inom ramen för det prioriterade temat ”hälsa” (1), särskilda åtgärder som rör människans utveckling och åldrande, inklusive växelverkan mellan olika faktorer såsom miljön, individuellt beteende och jämställdhetsfrågor.

1.8.2

Kommittén betonar den grundläggande roll som skolor, utbildningscentrum och universitet vanligen ges när det gäller att göra ungdomarna och medborgarna medvetna om en hållbar utveckling.

1.8.3

Olika internationella initiativ har tagits som syftar till att fastställa grundläggande värden och principer i fråga om ”företagens sociala ansvar”. De viktigaste är följande:

1.9

Kommittén framhåller att de åtgärder som är avsedda att främja den konkreta tillämpningen av dessa grundläggande värden och principer bör ses som lönsamma investeringar, eftersom de har som mål att ge ökat värde åt de ekonomiska, sociala och sysselsättningsmässiga aspekterna på storstadsområdena samt åt deras dragningskraft och uttrycksmöjligheter.

1.10

Kommittén ger sitt fulla stöd åt inrättandet av EU-pris för ”gröna städer” som är avsedda att uppmuntra lokalsamhällena och de offentliga och privata organ som dessa består av att agera på bästa möjliga sätt.

1.10.1

EESK anser att man tillsammans med Regionkommittén bör föregå med gott exempel genom att undersöka möjligheterna att inrätta ett årligt ”Eurogreen City”-pris för det civila samhället samt genom att inom ramen för OIM säkerställa en uppföljning av bästa lösningar beträffande en hållbar utveckling i städerna.

2.1

En stor majoritet av Europas befolkning lever i storstadsområden (6), där livskvaliteten ofta har påverkats negativt av en dramatisk försämring av transportsystemen, miljöförhållandena och de sociala förhållandena samt av en försämring när det gäller tillgången till bastjänster. I detta sammanhang krävs det omfattande innovativa åtgärder, ett mer genomtänkt utnyttjande av resurserna och större respekt för miljön av såväl den enskilda individen som av samhället i stort.

2.1.1

EESK har upprepade gånger tagit upp detta problem och framför allt framhållit följande: ”I städerna finns många miljöproblem, [….] Stadsborna märker tydligt av dessa problem, särskilt luftföroreningarna, bullret och – främst i unionens sydliga länder – vattenbristen.”

2.1.2

Problemen med att inkludera de miljömässiga aspekterna i stadsutvecklingen ingår i de prioriteringar som fastställts i EU:s sjätte miljöhandlingsprogram (2002–2012) för en hållbar utveckling inom olika prioriterade områden. Kommittén har redan utarbetat ett yttrande om detta dokument.

2.1.3

I handlingsprogrammet uppställdes målet att utarbeta och anta sju temainriktade strategier på följande områden (7):

2.1.4

Fem av dessa sju temainriktade strategier har kommissionen redan behandlat i följande dokument: förslag till en tematisk strategi för luftförorening, som antogs av kommissionen den 21 september 2005 (8), förslag till direktiv om en temainriktad strategi på havsmiljöpolitikens område, som antogs den 24 oktober 2005 (9), förslag till direktiv om avfall (en ny temainriktad strategi för återvinning av avfall), som antogs den 21 december 2005 (10) samt förslag till en temainriktad strategi för ett hållbart nyttjande av naturresurser, som lades fram den 21 december 2005 (11). Det senaste förslaget som rör stadsmiljön, och som detta yttrande handlar om, lades fram den 11 januari 2006.

2.1.5

Det finns ett klart samband mellan förslagen i de fyra temainriktade strategier som lagts fram tidigare och i det som nu behandlas. I strategin för stadsmiljön betonas följande:

2.1.6

Två andra faktorer som också är relevanta för förslaget till en temainriktad strategi för stadsmiljön är de åtgärder för att minska buller som ingick i en handlingsplan för storstadsområdena år 2002 (12) samt det nyligen framlagda förslaget till direktiv om främjande av rena vägtransportfordon (och i synnerhet förslagen beträffande offentliga upphandlingar) (13).

2.1.6.1

Även följande frågor är nära knutna till det aktuella förslaget till strategi:

2.1.7

Övriga viktiga bidrag som har beaktats i samband med utarbetandet av en temainriktad strategi för stadsmiljön är slutsatserna från det samråd som kommissionen anordnade om sitt underhandsmeddelande från år 2004 (15), en första analys av möjliga strategier på området, frivilliga initiativ i anslutning till Agenda 21, Ålborgstadgan (16), rådets slutsatser av den 14 oktober 2004 om frågans betydelse och vikten av åtgärder på alla nivåer samt slutsatserna från toppmötet i Bristol som utarbetades av det brittiska ordförandeskapet (17).

2.1.8

Kommissionen har dessutom utarbetat ett arbetsdokument som bifogats till det aktuella meddelandet, och som består av en utvärdering av följderna av och kostnaderna för olika möjliga tillämpningar av strategin.

2.1.9

I ett betänkande från år 2005 om den urbana dimensionen i anslutning till utvidgningen (18) erkände Europaparlamentet att städer och tätbebyggda områden, i vilka 78 % av EU:s befolkning bor, utgör en miljö där de mest komplexa och vanligast förekommande svårigheterna koncentreras, men också en miljö där framtiden byggs och där kunskapen i alla sina former fördjupas och förstärks. Parlamentet konstaterade också att städerna spelar en central roll vid genomförandet av de reviderade Lissabon- och Göteborgsmålen. Parlamentet har begärt att kommissionen skall utveckla och föreslå modeller och verktyg för en hållbar stadsutveckling som är tillängliga för alla städer och tätbebyggda områden.

2.1.10

EESK anser att de politiska beslutsfattarna, i samförstånd med arbetsmarknadsparterna och mer allmänt hela det civila samhället, bör verka för en stadsmiljö som med hjälp av utbildningspolitiken möjliggör höga samhällsvinster.

2.2.1

I kommissionens förslag framhålls att ”olikheterna när det gäller historia, geografi, klimat och administrativa och rättsliga villkor kräver skräddarsydda lokalt utvecklade lösningar för stadsmiljön” och att ”tillämpning av subsidiaritetsprincipen, som innebär att åtgärderna skall vidtas på den nivå där de ger bäst effekt, innefattar även åtgärder på lokal nivå”. Med beaktande av olikheterna i stadsområdena, de befintliga nationella, regionala och lokala skyldigheterna och de svårigheter som föreligger när det gäller att fastställa gemensamma normer för alla stadsmiljöfrågor ”beslöts det emellertid att lagstiftning inte var bästa sättet att nå målen för den här strategin”, vilket har bekräftats av merparten av medlemsstaterna och de lokala myndigheterna.

2.2.2

Den temainriktade strategi som föreslås har koncentrerats kring följande frågor:

2.2.3

Eftersom kommissionens förslag har en övergripande karaktär bör det granskas mot bakgrund av de andra temainriktade strategierna, i synnerhet strategierna beträffande luftföroreningar och hushållsavfall liksom den strategi som syftar till att skydda kuststäderna från föroreningar av den marina miljön och strategin för markskydd.

2.2.4

Det skulle vara mycket värdefullt om kommissionen lägger fram en konsoliderad version av all lagstiftning som rör hållbar utveckling i städer och storstadsområden, olika gemenskapsprogram som rör stadsmiljön samt strategiska riktlinjer som av olika skäl påverkar utvecklingen i städerna.

2.3.1

Kommittén gläder sig åt kommissionens meddelande, eftersom det behandlar ett ärende som är synnerligen viktigt för EU:s medborgare och påverkar livskvaliteten i städer och i stadsområden och lyfter fram den grundläggande roll som dessa spelar när det gäller att främja ekonomisk, social och kulturell utveckling.

2.3.2

Man bör i synnerhet uppmärksamma kriterierna för strategiska åtgärder såsom föreskrivs i Bristolavtalet från december 2005 (22) om utveckling av hållbara samhällen i Europa: Ekonomisk tillväxt, som är en förutsättning för investeringar i utveckling och upprätthållande av hållbara samhällen.

I linje med principen om ”färre men bättre lagar” anser kommittén att följande åtgärder bör vidtas:

Anta frivilliga samordningsmetoder som kombinerar den nya helhetsstrategin för stadsförvaltning med innehållet i miljödirektiven (vatten, luft, buller, avfall, gasutsläpp, klimatförändringar, natur och biologisk mångfald) och andra tematiska strategier inom ramen för det sjätte handlingsprogrammet 2002–2012.

Kommittén fäster stor vikt vid den process som bidrar till att en region eller stad skall kunna betecknas som ”socialt ansvarstagande område” (25). En förutsättning för att ett område skall kunna uppnå denna status är att följande aspekter integreras:

Sociala och miljömässiga aspekter i ekonomiska beslut.

Kommittén är övertygad om att den sociala och kulturella utvecklingen av stadsmiljön är

av största betydelse, i synnerhet med hänsyn till den demografiska utvecklingen och migrationsströmmarna.

2.3.4.2

Kommittén är övertygad om att en effektiv strategi för en hållbar utveckling av städerna måste bygga på att man bekämpar ekonomisk, social och kulturell fattigdom, försämrad fysisk och mental hälsa, social utslagning och marginalisering av de mest utsatta befolkningsgrupperna i städerna i syfte att förbättra den sociala integreringen av olika etniska och kulturella grupper.

2.3.5

Denna process bör ske i tydligt fastställda etapper och bland annat omfatta följande:

2.3.5.1

De lokala myndigheterna arbetar redan med ett antal instrument. Som exempel kan följande nämnas:

2.3.5.2

EESK stöder kommissionens förslag, som syftar till att främja spridningen av ”rena fordon” vid vägtransporter och att beskatta personbilar på grundval av fordonets koldioxidutsläpp i stället för dess cylindervolym.

2.3.6

EESK anser att man på samtliga nivåer, men främst på lokal nivå, bör intensifiera upplysningskampanjerna avseende dessa frågor i syfte att utveckla medborgarnas och företagens engagemang och ansvarskänsla (även inom ramen för en framtidsmodell) när det gäller det arbete som olika internationella organ som kommissionen, FN, OECD och det europeiska institut som arbetar med samhällsbalansräkning har utfört de senaste åren på området för hållbar utveckling och företagens sociala ansvar.

2.3.6.1

De förfaranden som bör antas fokuserar på forskning och innovation, en politik till stöd för renovering av infrastruktur samt utbildning och spridning av system för miljöförvaltnings- och kontrollsystem.

2.3.6.2

Förutom information och spridning av en kultur präglad av ansvarstagande, utgörs de mest adekvata instrumenten av ISO 14001, EMAS (29), GHG (30), skattestöd och finansiellt stöd för att uppfylla dessa målsättningar, förenklade förfaranden samt undantag från miljöförpliktelser för dem som erhållit en relevant certifiering.

2.3.6.3

Kommittén anser att det vore lämpligt att inrätta ett europeiskt pris för gröna städer. Ett sådant pris kan bidra till att optimera de insatser som görs av lokalsamhällena och de offentliga och privata aktörer som dessa består av i syfte att utveckla en integrerad metod och förfaranden som ligger i linje med denna.

2.3.6.4

EESK anser att det är viktigt att kommittén tillsammans med Regionkommittén föregår med gott exempel och undersöker möjligheterna att inrätta ett årligt pris för det civila samhället som skulle kallas ”Eurogreen City”. Vidare bör man bidra till att verifiera de framsteg som registrerats av ESPON (31), kartlägga vilka hinder som föreligger samt säkerställa en uppföljning av bästa lösningar beträffande en hållbar utveckling i städerna inom ramen för OIM.

2.3.7

Grundvalen för en effektiv utvecklingsstrategi för städerna är enligt EESK:s uppfattning att kartlägga lämpliga styresformer för att i ett senare skede kunna övergå till en integrerad förvaltning av komplexa situationer där man tar hänsyn till följande faktorer:

2.3.8

Enligt EESK:s uppfattning är följande aspekter av avgörande betydelse i strävan att förbättra det socialt ansvarsfulla förvaltningssystemet: