17.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 65/1

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har flera gånger framhållit att kontrollen av statligt stöd är en grundförutsättning för

1.2

Systemet för statsstöd har sin grund i gemenskapens grundtexter, dvs. i EKSG-fördraget och EG-fördraget. Till skillnad från EKSG-fördraget, som inte längre gäller, innehåller EG-fördraget inget absolut förbud mot statsstöd. Det finns avvikelser (1) och några undantag (2) från det befintliga förbudet, vilket gör att kommissionen – och i undantagsfall även rådet – har stor frihet att godkänna stöd som undantag från den allmänna regeln.

1.3

Artiklarna 87–89, som reglerar dessa komplexa frågor, ingår för övrigt i avsnitt 2 i avdelning VI om gemensamma regler om konkurrens, beskattning och tillnärmning av lagstiftning. Orsaken till detta är just att frågorna rörande statligt stöd bör behandlas mot bakgrund av de effekter ett sådant stöd kan få på en konkurrensutsatt marknad.

1.3.1

Kommittén har redan haft tillfälle att påpeka att varje ny handlingsplan för statligt stöd bör vara i linje med artikel 2 i EG-fördraget, för att bl.a. kunna främja en fungerande inre marknad, tillämpningen av icke-diskriminerande regler, en harmonisk, väl avvägd och hållbar utveckling av näringslivet, en hållbar och icke-inflatorisk tillväxt, en hög grad av konkurrenskraft och ekonomisk konvergens, en höjning av levnadsstandarden och livskvaliteten samt ekonomisk och social sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna.

1.4

Med statligt stöd avses enligt kommissionen en form av statligt ingripande för att främja en viss ekonomisk verksamhet. Ett sådant stöd innebär alltså att vissa sektorer eller ekonomiska verksamheter får en gynnsammare behandling än andra, så att konkurrensen snedvrids och övriga företag diskrimineras i förhållande till de företag som mottar stöd (3).

1.4.1

I enlighet med artikel 87.1 i fördraget är statligt stöd inte bara stöd som ges av offentliga myndigheter eller med hjälp av statliga medel, utan även ingripanden som syftar till att minska skatter eller andra avgifter som normalt belastar företagets budget.

1.5

Vid sitt möte i mars 2005 upprepade Europeiska rådet målsättningen att allmänt minska det statliga stödet, med undantag i samband med eventuella marknadsmisslyckanden. Denna ståndpunkt är i linje med resultatet av diskussionerna vid toppmötena i Lissabon 2000 respektive Stockholm 2001, och den tillgodoser behovet av att rikta stödet mot horisontella mål av gemensamt intresse, inbegripet sammanhållningsmålen.

1.5.1

I sitt nyligen utfärdade meddelande om halvtidsöversynen av Lissabonsstrategin stöder även kommissionen detta mål, som syftar till att minska det statliga stödet och rikta det mot brister på marknaden, framför allt inom sektorer med tillväxtpotential, samt främja innovation (4).

1.6

Även Europaparlamentet har nyligen uttalat sig om statliga stöd (5), och framhöll då att sådana stöd bör ges på ett ansvarsfullt och effektivt sätt, eftersom

1.6.1

Europaparlamentet antog den 12 maj 2005 en resolution med titeln ”Stärka EU:s konkurrenskraft: hur förändringarna i näringslivet påverkar politiken och rollen för små och medelstora företag” (6). I denna stöder parlamentet bland annat målet om att minska företagsstödens totala omfattning, men påminner om att vissa stöd är värdefulla för att uppväga vissa brister på marknaden, såsom stöd till forskning och utveckling samt utbildning och rådgivning till företagen.

1.6.2

Europaparlamentet framhåller vikten av statligt stöd till små och medelstora företag i medlemsstaterna och ber kommissionen att behålla alla strukturfondsstöd för ekonomisk och samhällsekonomisk omställning till regioner som drabbats av industriella omlokaliseringar. Parlamentet insisterar på att större hänsyn måste tas till småföretagen och mikroföretagen (7) i dessa regioner och mer allmänt i hela sammanhållningspolitiken.

1.6.3

Parlamentet föreslår att man som ett led i översynen av systemet för statligt stöd och inom ramen för Lissabonmålen utarbetar ett tydligare tillvägagångssätt för att främja innovation inom alla sektorer.

1.7

Genom åren har även EG-domstolen vid flera tillfällen yttrat sig om statliga stöd, skapat ett verkligt prejudikat och utformat en rättspraxis som präglas av konsekventa och mycket detaljerade riktlinjer. Det senaste exemplet är den dom som rör tjänster i allmänhetens intresse och Altmark-domen av den 24 juli 2003 (8).

1.8

I rapporten om resultattavlan för statligt stöd från april 2005 (9) ger kommissionen en positiv bild av medlemsstaternas reaktioner på Lissabonstrategin och visar på en liten minskning av stöden i förhållande till BNP och på ännu positivare resultat när det gäller stödets inriktning i enlighet med förslag från flera Europeiska råd. Mycket återstår dock att göra.

1.8.1

Som utgångspunkt för diskussionen om en strategi för att allmänt minska det statliga stödet och rikta det mot horisontella mål upprättade kommissionen 2001 ett register över statligt stöd och en resultattavla. Båda vidareutvecklades under 2002. Kommittén har redan uttryckt sin uppskattning över kommissionens åtaganden för att åstadkomma större öppenhet inom sektorn, något som är särskilt viktigt i förhållande till de nya medlemsländerna.

1.9

Det är glädjande att det statliga stödets omfattning 2003 hade minskat med 3,6 % jämfört med 1999 och nästan 30 % jämfört med 1996. Det bör dock påpekas att 53 miljarder euro (10), varav nästan 60 % går till tillverkningsindustrin och tjänstesektorn, också är ett högt belopp. Kommittén vill även uttrycka sin oro över den snedvridning av konkurrensen som kan uppstå på grund av skillnaderna i offentligt stöd mellan olika medlemsländer och mellan olika regioner i varje enskilt land.

1.9.1

Kommittén (11) har redan tidigare ställt sig positiv till kommissionens systematiska arbete med att klargöra och precisera reglerna, särskilt när det gäller gruppundantagen och de sysselsättningsstöd som skall bidra till fler arbetstillfällen i medlemsstaterna.

1.9.2

Kommittén håller fullständigt med kommissionen om att reglerna om statligt stöd bör anpassas med tiden, eftersom man måste ta hänsyn till den politiska, ekonomiska och rättsliga utvecklingen. Det är orsaken till att instrumenten för kontroll av statliga stöd ses över regelbundet och ofta bara har en begränsad varaktighet (12).

1.10

Det är glädjande att kommissionen har lagt fram flera förslag i syfte att genomföra en allmän reform på detta område (13), med ett integrerat förhållningssätt och beaktande av marknadsmisslyckanden.

1.10.1

Kommittén anser att en ny ram som utformas med tillräcklig balans mellan stödpolitiken och utvecklingsbehovet måste ses över för att man skall kunna åstadkomma förenkling och en uttömmande konsekvensbedömning.

1.10.2

En sådan översyn bör grunda sig på tydliga mål, omfattande rådfrågning och fullständig information, och den nya ramen bör ge garantier både för ett tydligt kontrollsystem, samstämmighet mellan politikområdena, koncentrerade insatser och större enkelhet, öppenhet och rättslig säkerhet.

1.10.3

Den föreslagna ramen bör vara förenlig med följande:

1.10.4

Man bör även noga beakta följande:

1.11

Kommittén anser dock att det viktigaste vid utformningen av en gemensam ram för statliga stöd är att lansera en modern politik som kan bli föremål för samförstånd i alla medlemsstater, eftersom alla ekonomier inom EU är föremål för övergångs- och omstruktureringsprocesser i samband med globaliseringen.

1.12

Eftersom företagen konkurrerar om och är slutmottagare för stödet, är de tillsammans med den offentliga sektorn väl lämpade att bedöma instrumentens effektivitet. Företagen kan bidra till övervakningen av lösningar som är anpassade till en modern europeisk statsstödspolitik, och de kan komma med värdefulla förslag vid utformningen av nya riktlinjer.

1.12.1

Dessutom drabbas företagen direkt både av rättslig osäkerhet, de långa handläggningstiderna för gemenskapens godkännande av stödsystemen och de svåra följderna av återkrav av otillåtna eller olagliga stöd. Därför har de allra störst intresse av att det sprids entydiga kunskaper om gemenskapslagstiftningen och att man kommer till rätta med svårigheter och avvikelser i lagstiftningens tolkning och tillämpning.

2.1

Kommittén är övertygad om att kommissionens reformförslag ger mycket goda möjligheter att på ett balanserat sätt jämka samman följande faktorer:

2.2

Kommittén stöder helt och fullt den reformprincip som ligger till grund för mindre men mer välriktade stöd, eftersom denna princip syftar till att stärka företagens konkurrenskraft på de inre och internationella marknaderna och att skapa förutsättningar för att de mest effektiva företagen skall belönas.

2.3

Kommittén stöder helt kommissionens linje, dvs. en förenkling av reglerna i syfte att ge aktörerna större säkerhet och minska staternas administrativa börda. Osäkerheten om vad som är ett lagligt statligt stöd kan enligt vår uppfattning leda till att man ifrågasätter om kommissionens kontroll av de statliga stöden är berättigad.

2.4

Enligt kommitténs åsikt bör förslaget till reform av systemet för statligt stöd framför allt möjliggöra följande:

2.5

Politiken för statliga stöd ingår i konkurrenspolitiken och är därmed en del av den gemensamma politik som har störst inflytande på ekonomin. Enligt kommitténs åsikt bör denna politik få en konkretare tillämpning för att garantera utvecklingens kvalitet och överensstämmelsen med Lissabonprocessens mål, så att den kan bli en drivkraft för säkerställande av en sund och dynamisk utveckling av ekonomin och sysselsättningen.

2.6

Konkurrensen är ett mått på marknadens förmåga att på ett effektivt sätt producera värdefulla varor och tjänster i en globaliserad värld, i syfte att höja levnadsstandarden och säkerställa en hög sysselsättningsnivå. Vi bör dock inse att vi har misslyckats med att främja de europeiska företagens och de mänskliga resursernas tillväxt och att nå en högre nivå i fråga om teknisk forskning, innovation, utbildning och internationalisering, något som eftersträvas i Lissabonstrategin.

3.1

Kommittén står bakom en ny gemenskapsram för statligt stöd grundad på en stödpolitik som

3.2

Kommittén anser således att gemenskapens politik för statsstöd bör innebära ett aktivt bidrag till att göra Europa mer attraktivt för investeringar och arbetstillfällen, för en förstärkning av företagens konkurrenskraft och den sociala sammanhållningen, för forskning och innovationer och slutligen för att främja skapande och spridning av nya kunskaper och utbildning av mänskliga resurser.

3.3

När det gäller undantag för stöd till utbildning och sysselsättning anser EESK att gemenskapsramen bör utvidgas och förenklas med allmänna gruppundantagsbestämmelser, med tydligare stödåtgärder med större inriktning mot precisa mål som skall fastställas i nära samarbete med företagen och arbetsmarknadens parter, som i egenskap av stödmottagare är de som är bäst lämpade att utvärdera effektiviteten i de föreslagna instrumenten.

3.4

När det gäller systemet för regionalstöd ställer sig kommittén bakom viljan i den nya programramen för 2007–2013 att blåsa nytt liv i utvecklingen i missgynnade regioner (NUTS II-regioner drabbade av ”den statistiska effekten”, NUTS II-regioner ”med ekonomisk tillväxt”, NUTS III-regioner ”med låg befolkningstäthet”) samt på öar och i bergsområden i randområden. Det gäller att övervinna stödberoendet, minska stödtaket, förhindra att skillnaderna i stöd mellan de minst utvecklade regionerna överskrider 10 % och bekämpa eventuella tendenser till utlokalisering orsakade av oproportionerliga skillnader i stödnivå (inte mer än 20 % för NUTS III-regioner) mellan gränsregioner.

3.4.1

Kommittén stöder kommissionens metod att variera nivån på regionalstödet för olika typer av företag men anser att man måste undvika risken för att hämma småföretagens tillväxtmöjligheter genom att garantera en enhetlig ökning (20 %) för både små och medelstora företag. De föreslagna gränserna för investeringsstöd till storföretagen i de regioner som omfattas av de nya undantagsbestämmelserna bör fastställas med beaktande av den nya företagsindelning som föreskrivs i kommissionens rekommendationer från 2003 (14).

3.5

I fråga om mindre bidrag ser kommittén positivt på den höjning av taket som anges i ”de minimis”-bestämmelserna, inte minst i syfte att koncentrera och förenkla gemenskapens åtgärder.

3.6

Kommittén anser att kommissionen borde koncentrera sig på granskningen av sådant statligt stöd som i avsevärd utsträckning påverkar handeln, och inte splittra de egna resurserna genom att undersöka ett stort antal fall av framför allt lokalt intresse, och klargöra betydelsen och tolkningen av begreppet ”av lokalt intresse”.

3.7

Kommittén anser att kontrollen av statsstöd bör vara proportionerlig och effektiv och att man bör undvika komplicerade anmälningsförfaranden i fall av marginell ekonomisk betydelse för konkurrensen inom gemenskapen.

3.8

Kommittén ställer sig helt bakom det förslag om statsstöd av mindre betydelse som presenterades av kommissionen i februari 2004 och som syftade till att skapa större flexibilitet, enklare förfaranden samt tillräckligt utrymme för stödåtgärder i syfte att uppfylla Lissabonstrategins mål i medlemsstaterna, med bibehållna kontrollmöjligheter för kommissionen.

3.9

När det gäller sektorsstöd bör man i linje med kommissionens förslag om gruppundantag säkerställa enhetligheten mellan EU:s sektorspolitik och stödsystemen för transport-, energi- och informations- och kommunikationssektorerna. För den audiovisuella sektorn och kultur-, film- och idrottssektorerna, som präglas av stor potential för innovation, tillväxt och ny sysselsättning, fastställs särskilda mål i Lissabonstrategin.

3.10

När det gäller miljöstödet kommer gemenskapsramen för statsstöd till skydd av miljön att gälla fram till 2007. Även här är det viktigt att sträva efter att uppfylla Lissabonstrategins mål och underlätta genomförandet av systemet för handel med utsläppsrätter för CO2 (de nationella fördelningsplanerna) inom ramen för Kyotoprotokollet.

3.11

Innovationsstöd (enligt grönbokens definition (15)): Kommittén anser att den befintliga ramen bör utvidgas till att omfatta sådana typer av stöd som riktar sig till innovationsverksamhet som inte omfattas av det aktuella riktlinjerna, och att klara och allmänna bedömningskriterier skall fastställas med större utrymme för medlemsstaterna att ge stöd utan anmälningsplikt.

3.11.1

För att uppnå en förbättring på detta område uppmanar kommittén kommissionen att med hjälp av Eurostat mer noggrant fastställa vilken produktions- och tjänsteverksamhet som skall ingå bland de verksamhetstyper som i dag definieras som innovativa. Det skulle vara mycket värdefullt att få riktlinjer för denna känsliga sektor.

3.11.2

Mot denna bakgrund gläder sig kommittén åt det meddelande om statligt innovationsstöd som lades fram den 21 september 2005 i syfte att inrätta en gemenskapsram för denna viktiga sektor och för att fastställa å ena sidan de tydligaste fallen av marknadsmisslyckanden och å andra sidan de åtgärder som skulle bidra till att komma tillrätta med situationen.

3.12

Det finns för övrigt skäl att i förhand tydligt fastställa även kriterier för vilka brister i marknaden som kan hämma ett optimalt genomförande av innovationsåtgärder och innovationsinstrument i samband med Lissabonstrategin. Samtidigt bör man emellertid lämna tillräckligt med utrymme åt medlemsstaterna och regionerna att göra åtgärderna proportionerliga och effektiva, lämpade att omsätta forskning från det icke konkurrensutsatta skedet i kommersiella och marknadsanpassade innovationer.

3.13

När det gäller stöd avsett att stimulera småföretagens investeringar i innovativa projekt bör de främja den storleksmässiga utvecklingen av företagen och i synnerhet omfatta

3.14

Kommittén anser att den nya ramen även bör beakta de yttre faktorer som påverkar den innovativa processen, till exempel

3.14.1

Mer allmänt anser kommittén att det vore lämpligt att i samband med översynen av riktlinjerna för horisontellt stöd exempelvis till forskning, innovation, miljö och humankapital

3.15

När det gäller systemet för stöd inom sektorn för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse finns det skäl att understryka att sådana tjänster utgör en grundläggande beståndsdel i den sociala och territoriella sammanhållningen. Det är därför nödvändigt att i linje med de kriterier som fastställts i Altmark-domen (16) och kommissionens beslut i samband med denna av den 13 juli 2005 tydligt definiera begreppet ”genomsnittligt och välskött företag” och att säkerställa rättssäkerhet vad avser ersättning för allmänna tjänster, som är en form av statsstöd som är förenligt med fördraget.

3.16

Kommittén anser att den framtida lagstiftningen bör ta hänsyn till att det åligger nationella, regionala och lokala institutioner med demokratisk legitimitet på området att ansvara för att definiera tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (17).

4.1

EESK anser att viktiga steg kan tas mot förenkling och ökad tydlighet genom att förstärka kommissionens insatser för att göra gemenskapens stödpolitik mer inriktad på faktorer som kan snedvrida konkurrensen i avsevärd utsträckning.

4.2

Man bör även komma tillrätta med alltför långdragen behandling av fall, förbättra och förenkla förvaltningspraxis samt lägga ansvaret på medlemsstaternas nivå när det gäller att säkerställa tydlighet och effektivitet.

4.3

Kommittén skulle även gärna se att man utarbetade riktlinjer för god praxis med deltagande av alla berörda parter, i synnerhet företagen i deras egenskap av stödmottagare.

5.1

I och med utvidgningen krävs en anpassning av politiken för statsstöd så att alla EU:s regioner kan bli lika attraktiva för företagsetableringar och investeringar och för att säkerställa rättvis konkurrens mellan angränsande regioner.

5.2

I de tio nya medlemsstaterna anslås för närvarande mycket större belopp i form av statsstöd (som procentandel av deras BNP) till företagen än i EU-15, även om detta förhållande uppvisar en trend mot successiv utjämning. Under perioden 2000–2003 uppgick statsstödet i de nya medlemsstaterna till i genomsnitt 1,42 % av BNP, vilket kan jämföras med ett genomsnitt på 0,4 % i EU-15.

5.3

Enligt Lissabonstrategin skall stöd användas för att uppnå sektorsövergripande mål. Under 2002 användes 73 % av stödet till sådana ändamål i EU-15 och 22 % i de nya medlemsstaterna (18).

5.4

Man kan emellertid konstatera att de nya medlemsstaterna har anpassat sig mycket väl till marknadsekonomin, även om det utvidgade EU fortfarande har mycket kvar att göra för att minska den allmänna stödnivån och främja konkurrenskraft, hållbar utveckling, sammanhållning och den nya europeiska kunskapsekonomin.

6.1

Kommittén anser att det är nödvändigt att förbättra styresformerna i fråga om praxis och förfarandena inom området statligt stöd, med deltagande av de parter som är direkt berörda. Bland dessa finns i första hand företagen och det civila samhället som direkt drabbas av dels rättslig osäkerhet och de långa handläggningstiderna för gemenskapens godkännande av stödsystemen, dels de svåra följderna av återkrav av otillåtna eller olagliga stöd.

6.2

Företagen, som samtidigt är stödmottagare och konkurrenter, är särskilt lämpade för att

6.3

Kommittén anser således att följande krävs:

7.1

Kommittén anser att man bör ge en klar bild av det mervärde som statsstödet utgör för unionens framtid inom ramen för Lissabonstrategins mål om konkurrenskraftig, hållbar utveckling och sammanhållning i medlemsstaterna, mål som framhållits vid flera tillfällen från 2000 och framåt vid olika EU-toppmöten.

7.1.1

De nyckelsektorer som fastställs i strategin kräver stora och målinriktade ekonomiska insatser vilket måste återspeglas i medlemsstaternas budget- och strukturpolitik. Detta bör ske inom en sammanhållen och enhetlig ram som fastställs i förväg, som de ingående beståndsdelarna, inbegripet gemenskapens konkurrenspolitik, skall stödja sig på och anpassas till.

7.2

Ett fullständigt genomförande av en inre marknad som kan konkurrera på lika villkor med övriga aktörer på den globala marknaden kräver enligt kommitténs åsikt en kraftig modernisering vad avser både metoder och koncept inom EU:s ekonomiska politik, i synnerhet när det gäller statsstöd. Detta är viktigt också för att möjliggöra genomförandet av stora infrastrukturprojekt och de stora immateriella investeringar som krävs för att en tekniskt avancerad och konkurrenskraftig marknad skall fungera effektivt.

7.3

Kommittén anser att man genom att fastställa generella överensstämmelsekriterier bör stimulera medlemsstater och regioner att genomföra en stödpolitik i syfte att skapa en konkurrenskraftig ekonomi med respekt för den fria konkurrensen.

7.4

Om marknaden misslyckas med att få de europeiska företagen konkurrenskraftiga och om företagen visar sig oförmögna att öka förmågan till teknisk innovation, utbildning och internationalisering bör EU:s statsstödspolitik underlätta och inte hindra åtgärder och insatser för att stimulera företagens tillväxt och öka deras förmåga att locka till sig nya investeringar, ny kunskap och nytt kapital.

8.1

Kommittén stöder moderniseringen av EU:s statsstödspolitik grundad på ett nytt, aktivt arbetssätt och en ny allmän gemenskapsram. I synnerhet rekommenderas följande: